Patrik Engellau
Politiker i demokratier vill väl, inte bara för att de är hyggliga människor, utan också för att de vill bli valda, och sannolikheten att bli vald ökar om väljarna låter sig övertygas om att politikern ärligt och uppriktigt vill väljarnas bästa, för det har väljarna allt att vinna på. Om denna sanning gäller demokratier i allmänhet, hur mycket mer ska det då inte gälla i samhällen där politikerna verkligen specialiserat sig på godhet, till exempel i humanitära stormakter?
Mohamed Omar
Jag har bott i Gottsunda i tretton år, sedan 2005 på Bandstolsvägen. Den vägen tillhör formellt Valsätra, men alla Uppsalabor anser att den är en del av Gottsunda. Vägen kallas i folkmun ”Banditvägen” och det är där ”allt händer”. Gängen styr på gatan. Det langas droger och hot och misshandel sker helt öppet. Det händer att det skjuts med pistol.
Vanligt folk är rädda och håller käft. Man ser hur de snabbt navigerar mellan skaror av värstingar på väg från busshållplatsen till hemmet. Med nedsänkt, ängslig blick. Man vill inte störa, inte att någon värsting ska bli provocerad. Det är framför allt på eftermiddagar och kvällar det är besvärligt. De kan det samlas upp till femtio, ibland ännu fler värstingar, på gatan. På morgnar, ungefär fram till lunch är det lugnt. Då sover de.
Patrik Engellau
Intelligenta människor förstår saker som andra människor inte förstår eller förstår dem i alla fall fortare. Detta konstaterande har gett upphov till missförstånd som är lika förtretliga som vanliga. Det är nämligen inte så, som en del tror, att blotta faktum att en person säger något man inte begriper är tecken på överlägsen intelligens. Men ändå uppför vi oss ofta som om detta vore sant.
Det finns två låneord i svenska språket som i grunden betyder samma sak: demokrati och populism. Det ena är så heligt att den som dristar sig att diskutera det lätt bränner tassarna. Det andra så belastat att det enbart används som invektiv.
Det finns också en allmän föreställning att folkmakt leder till bättre resultat för flertalet än exempelvis despoti – om än upplyst. Det är inte helt säkert att det alltid stämmer, men det är en bra utgångspunkt för en diskussion om problem och möjligheter, det begreppspar som managementkonsulter gärna använder för att vrida tiden rätt igen.
Mohamed Omar
Det fanns en tid då de hjärtegoda kändisarna försökte inbilla oss att den ansvarslösa asylpolitiken inte stod i motsättning till välfärden. Vi kunde ha massinvandring av lågutbildade från Afrika och Mellanöstern och samtidigt satsa mer på skola, vård och våra gamla. Ja, det hette till och med att massinvandringen skulle ”rädda välfärden!”
Men den tiden är förbi. När finansministern Magdalena Andersson den 19 september fick frågan i SVT:s Agenda om varför hon har minus i budgeten började hon med att, som de alltid gör, skylla på den föregående regeringen, men sen erkände hon faktiskt att asylkaoset bidragit till minuset. ”Hade vi inte haft den ökade kostnaden för flyktingkrisen så hade vi haft ett överskott i dag”, sa finansministern.
Patrik Engellau
En av mina brasilianska favoritsajter heter historiaonline.com.br. Den drivs av tre unga universitetsprofessorer i São Paulo som bestämt sig för att ta ett socialt ansvar. De utbildar ungdomar som vill genomföra testerna för universitetsinträde – kallas o vestibular och är ohyggligt mycket svårare än det svenska högskoleprovet; jag har tagit åtskilliga av vardera och vet vad jag pratar om – framför allt inom samhällskunskaperna. Sajten är full med glimrande gratisföreläsningar om sådant som Upplysningstiden, Den franska absolutismen, Imperialismen, ofta lite marxistiskt inspirerade, men det är ursäktat på grund av de unga föreläsarnas bländande pedagogiska kompetens. Jag, som ändå studerat sådant i hela livet och nästan doktorerat i ekonomisk historia, jag får aha-upplevelser.
Patrik Engellau
Igår försökte jag övertyga dig om att Sveriges problem inte i första hand är migrationen, utan vårt politiskt korrekta tänkande och att migrationskrisen och de övriga kriserna, till exempel skolkrisen, är resultat av vårt felaktiga tänkande. Dessutom argumenterade jag att det blir svårt att driva politik om man inte fattar vad som är orsak och verkan.
På denna fundamentala punkt är jag osäker på sverigedemokraterna. (De övriga partierna är jag inte osäker på; jag vet att de på de hela taget tillhör de politiskt korrekta och därmed snarare är en del av nationens problem än av dess lösningar.) Den högrankade sverigedemokraten Mattias Karlsson har fällt två uppmärksammade linjeyttranden som ger mig myror i huvudet.
Merete Hodne blev nyligen straffad i Norge för att hon vägrade färga håret på Malika Bayan, en hijab-bärande muslimsk kvinna som önskade få detta gjort i Meretes salong. Det brott Merete fälldes för var diskriminering enligt paragraf 186 i norska straffeloven. Hon fick 10 000 nkr i böter samt dömdes att betala 5 000 nkr i rättegångskostnader.
Är detta hela sanningen bakom denna händelse, är det så enkelt? Faktiskt inte. Jag har lite mer information. Jag känner Merete. Hon lever som öppet lesbisk. Inom islam anses homosexualitet vara en stor synd och bestraffas med döden i flera islamska länder. På grund av sin homosexualitet är Merete mycket kritisk mot islam på socialmedier och i andra sammanhang som inte vill tillåta henne leva sitt liv som det passar henne bäst. Kritik mot islam är också ett brott inom islam i islamska länder.
Patrik Engellau
Att Sverige har allvarliga problem tror jag vid det här laget är uppenbart och likaså att dessa problem – skola, polis, migration, försvar och så vidare – troligen inte kommer att försvinna av sig själva.
Jag skriver ”troligen” eftersom det är min uppfattning att de inte kommer att försvinna av sig själva. Låt mig understryka att jag är extremist på den punkten. Det svenska politiska etablissemanget har en annan uppfattning. Etablissemanget tror att om man bara gör som vanligt, det vill säga lägger en miljard här och en miljard där och tillsätter en utredning eller till och med byter rikspolischef – anses mycket radikalt! – så kommer problemen att lösas.
Bert Stålhammar
Nu har det hänt igen. Tvärstopp i kassan på ICA. Framför mig står en äldre man lutad mot sin käpp samtidigt som han avvaktar notan på de få varor han lagt i kundvagnen. Kassörskan ger honom notan men han säger behåll den, ta min plånbok och plocka ut det som går åt. Hon öppnar hans plånbok och hittar några sedlar men konstaterar snabbt att de inte räcker till. Oj då, säger mannen, pensionen kommer inte förrän på måndag och nu har dom höjt hyran igen och maten från kommunen har också ökat med en tia per dag.
Du måste ta bort något som är på bandet, säger kassörskan. Om du tar bort chokladkakan, korven och brödet, så räcker dina pengar.
Patrik Engellau
Med tanke på att jag inte skrivit om det välfärdsindustriella komplexet på ett tag så kanske du förmodat att komplexet upphört att existera. Så är det emellertid inte. Det välfärdsindustriella komplexet är alltid närvarande, kringgärdar oss, uppfyller vår värld, låter sitt tänkande upplysa oss och fylla oss med uppfattningar som vi knappt upptäcker eftersom de är så självklara och naturliga. Det är ungefär som luften, den bara finns där. Man säger inte ”jag hittade ett ställe med luft idag” eller ”hoppsan, det var visst lite lufttomt där ett tag”. Luften är självklar och likadant är det med komplexet.
Lennart Bengtsson
De flesta, inte minst politiska partier, har skelett undanstoppade i sina hemliga garderober. Alla har begått dumheter, oftast i oförstånd som de helst vill glömma. Annat beror på tidens gång eftersom etablerade uppfattningar ändras då kunskapsläge och värderingar modifieras av strömningar utifrån. Vi tycker idag att den rasism som fanns tidigare i Sverige var alldeles förskräcklig, inte minst den vedertagna steriliseringen av individer som samhället ansågs mindervärdiga.
Mohamed Omar
Det har gått femton år sedan terrorister attackerade New York den 11 september 2001. Femton år av krig mot terrorismen. Hur har det gått? Inte så bra. Al-Qaida, terrorgruppen som genomförde attacken, är starkare än någonsin. Den styr en hel armé i Syrien.
George Bush den yngre visade prov på bra ledarskap efter attacken. Han höll flera inspirerande tal och verkar ha förstått vilken fara västvärlden stod inför. Men invasionen av Irak blev ett misslyckande. I stället för att undertrycka terrorismen blev landet ett fäste för Al-Qaida och sedan för den ännu extremare gruppen Islamiska staten (IS). Idag håller Irak i praktiken på att bli en del av ett iranskt, shiitiskt imperium.
Patrik Engellau
Jag har sagt det förut och det kommer att behöva sägas många gånger än innan budskapet slagit rot och kan börja bära frukt.
Om Karl Marx hade kommit tillbaka skulle han konstatera att den framväxande huvudmotsättningen från hans egen tid – den som stod mellan arbetarklass och kapitalistklass – inte längre gäller. Han skulle mumla och klia sig i huvudet och börja fundera över var vårt samhälles huvudmotsättning går. Efter ett tag, tror jag, skulle han deklarera att den går mellan å ena sidan den skötsamma medelklassen som jobbar, betalar skatt och tar hand om sig själv och å den andra sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (som påminner om den medeltida katolska kyrkan däri att den ville stjäla överskottet från bönderna med argumentet att den gör goda gärningar). Det senare är den härskande klassen. Den påminner starkt om kapitalistklassen för 100 – 150 år sedan även om kapitalisterna lovade välstånd snarare än, som politikerväldet, godhet. (För övrigt var kapitalisterna bättre på att hålla sina löften.)
Stefan Hedlund
Det finns ett gammalt ryskt talesätt som säger att fisken ruttnar från huvudet. När man begrundar den svenska rättsstatens accelererande sönderfall finns det all anledning att begrunda detta talesätt. Det är självfallet inte enskilda polisers fel att den så kallade uppklarningsprocenten för begångna brott har nått katastrofalt låga nivåer, alltså att allt färre kriminella handlingar faktiskt leder till påföljd.
Anledningen till att medborgarna på mycket goda grunder kan uppleva en växande otrygghet måste sökas högre upp, i politiska beslut fattade av folkligt förtroendevalda som i en skamlig manifestation av egen självgodhet har valt att prioritera egna ideologiska ambitioner framför medborgarnas lagstadgade rätt till skydd av liv, lem och egendom.
Patrik Engellau
När jag häromdagen läste Sions Vises Protokoll så förstod jag att syftet med en konspirationsteori är att identifiera de verkliga, onda, krafterna bakom något socialt fenomen som på ytan verkar oförargligt, kanske rentav önskvärt. Typ när tsarens hemliga polis ville förklara för ryssarna att det där med mänskliga rättigheter och marxism egentligen bara var judarnas – mot vilka ryssarna hade fördomar – komplott för att ta makten i samhället.
Vår tid har två sådana konspirationsteorier.
Ian Wachtmeister
I Sverige tycks många tro att vi klarat oss undan krigens fasor genom vår neutralitetspolitik. Tänk så bekvämt att resonera så. Och så fel.
Under andra världskriget klarade vi oss genom att vara undfallande för att inte säga utpräglat fega, när vi ömsom gick Hitlers ärenden, ömsom de allierades och inte minst Stalins ärenden (till yngre läsare: han var kommunist och såg till att tiotals miljoner av hans egna ryssar mördades eller utplånades i hemska arbetsläger som kallades Gulag).
Och vi gömde oss bakom Finlands tappra kamp mot Sovjet i två krig som var de bittraste under andra världskriget. Finnarna straffades med krigsskadestånd(!) och vi kunde i lugn och ro vältra oss i vårt växande välstånd. Världen är orättvis kan man lugnt påstå, eller hur?
Patrik Engellau
Den danske advokaten och partigrundaren med mera Mogens Glistrup lär ha sagt att Danmark inte behöver något försvar, det räcker med en telefonsvarare som utropar ”Vi ger oss”.
Jag tänkte på det när jag hörde en radiodebatt mellan två försvarsexperter, en som hette Jan Björklund, liberal och anhängare av Nato-anslutning samt en som hette Peter Hultqvist, socialdemokrat, försvarsminister och Nato-motståndare.
Patrik Engellau
Att lösa gemensamma problem med andra människor är inte bara praktiskt utan kan också vara själsligt berikande. Det finns hur många sådana situationer som helst. Man har gått bort sig i en främmande stad och står med sitt resesällskap och stirrar på en hopknycklad karta medan man försöker få in sina bäringar och försöker gemensamt att fatta var man är. Man står i köket med sin medkock och säger att nu är det tredje gången gillt, nu ska bearnäsen jävlaranamma inte få skära sig igen. Man lagarbetar på en segelbåt för att angöra kusten i storm och mörker.
Patrik Engellau
Jag frågade min polare på den amerikanska managementkonsultfirman Boose, Goldmann, Young, McGilvie, Rubicam, Frankenstein, Mountbatten, Lingonskog, Putin & Partners vad de skulle ge för råd till en svensk som jag som bara ser en massa problem och inga lösningar och inget trovärdigt ledarskap. De skickade ett team på femton kostymklädda konsulter av olika kön och skrev en rapport varur jag nu återger sammanfattningen.
Lennart Bengtsson
I sin geniala och genomgripande roman Bergtagen (Zauberberg i tyskt original) diskuterar Thomas Mann relativismens väsen som vid tiden för romanens tillkomst – den publicerades 1924 – kraftigt påverkats av den nya fysiken. Einstein hade visat med sin allmänna relativitetslära att inte ens själva tiden var fix utan berodde på rummets form, rörelse och massa och Heisenberg hade likaså visat att verklighetens finaste struktur hade en inneboende osäkerhet som gjorde det omöjligt att exakt bestämma naturens minsta detaljer.
Patrik Engellau
Åtskilliga personer med gott förstånd och avsevärda insikter i svensk politik säger att migrationspolitiken under det senaste året vänt 180 grader och att ordningen nu är på väg att återställas. Sjuklövern tar ju till sig sverigedemokraternas politik sägs det – visserligen utan att erkänna detta faktum – vilket bådar gott för framtiden. Pärsen är över.
Jag blir alltid bekymrad av det där argumentet, inte för att jag har något emot ordning i migrationspolitiken, utan för att jag har svårt att upptäcka den där etthundraåttiogradaren.
Förargelseväckande synpunkter har såklart framförts i alla tider. Men internet har gjort det lättare och ofarligare än tidigare att framföra dem. Talare och skrivare kan skydda sig bakom sin anonymitet och det krävs ingen ansträngning för att ge uttryck för oborstade uppfattningar. Man behöver inte, som tidigare, skriva, kopiera och gå ut och sätta upp sina ibland pretentiösa dumheter på anslagstavlor och trädstammar, det räcker med några knapptryck. Med internet kan de störa hela världen på ett ögonblick.
Ulf Larsson
Med beundransvärd frenesi fortsätter MSM att pumpa ut pathos-orienterade nyhetsreportage om migrationssituationen i Sverige och Europa. Det går i stort sett inte att ta del av Rapport, Aktuellt, SvD, DN etc utan att bjudas på en dos känslosam och mer eller mindre skuldbeläggande migrationsjournalistik, som till exempel i Rapport häromkvällen när man fick ta del av prästen Kent Wistis satirteckningar och livsbetraktelser. Inslaget avslutades med att man visade en av prästens texter: ”Om vi inte stänger gränserna nu kan vi hamna i ett läge där vi inte längre har råd att köpa Per Morbergs skärbräda för 4000 kr”. Som av en händelse uttryckte alltså texten en viss kritik mot Sveriges ändrade asylregler och gränspolitik – förvånande, inte sant? Detta är bara ett exempel av otaliga på hur agendajournalistiken florerar i Sverige – för ytterligare exempel hänvisas till exempelvis andra Rapportsändningar, SvD, Aftonbladet, DN och så vidare.
Lennart Bengtsson
Under de senaste åren har det blivit allt mer uppenbart hur nära Sverige står Tyskland såväl kulturellt som socialt och politiskt. Efter att ha bott och arbetat i Hamburg i nästan 20 år hade jag, efter att ha friskat upp min skoltyska, knappast heller en känsla av att bo utomlands. Det är förvisso en hel del som skiljer men inte mer än man kan hålla med den som sagt att Tyskland är som ett Sverige för vuxna. Detta märks inte minst när det gäller respekt för vetenskap och bildning (Wissenschaft und Bildung) där man skulle önska att Sverige kunde visa en högre grad av djup och bredd.
Patrik Engellau
Burkinin. Tillåta eller förbjuda?
Om du hade frågat mig för fem år sedan eller bara för ett år sedan så hade jag sagt är du galen, folk måste väl få klä sig som de själva vill.
Nu är jag inte så säker längre. Snarast skulle jag luta åt förbud om jag hade haft något att säga till om.
Raset bland väljarna vill visst aldrig ta slut trots byte av kvinnligt språkrör och trots Fridolins gröna omstart. Grön ungdom lämnade förra veckan i ett massavhopp nätverket ”grön omstart” och de fyra oppositionella riksdagsledamöterna med Carl Schlyter i spetsen mobbas nu öppet. Miljöpartister är skakade och rädda.
Partiledningen anser att de gröna frågorna borde dominera diskussionen. Kompromisserna gör man bäst i att bara glömma. Men det kanske inte är så enkelt att gå vidare till nya utmaningar när den gröna själen känns bortkompromissad.
Patrik Engellau
Om du är som jag vet du något litet om Sions Vises Protokoll, till exempel att det är en påstådd plan för judiskt maktövertagande som ”avslöjades” i början av 1900-talet, men i själva verket utgör en fabrikation av tsarens hemliga polis, Ochrana. Du har dock inte läst själva protokollet.
Men det har jag. Denna morgon.
Det står inte riktigt vad jag trodde. Jag trodde det handlade om allmän, vildsint antisemitism. Det gör det inte. Det handlar om ett skickligt propagandanummer från det ryska tsarväldets försvagade etablissemang som vill visa för ryska folket att allt det där som intellektuella och andra vildhjärnor tror på, sådant som demokrati, folkliga rättigheter, fackliga organisationer, kanske rentav socialism, bara är kasperdockor i händerna på den smutsigaste av alla krafter, nämligen judendomen.
Patrik Engellau
Jag är en medelålders vit svenskfödd man som betalat en massa skatt hela livet och som aldrig legat samhället, vilket i det här fallet betyder min nästa, till last. Jag har visserligen klagat över skatterna och jag har skrivit en massa böcker om hur välfärdsstaten borde reformeras, men jag har aldrig ifrågasatt systemets fundamenta, alltså grundtanken att vi svenskar har något slags solidarisk skyldighet att värna om varandra och att det är bra om stat och kommun engagerar sig för det.
Patrik Engellau
Morgan,
Din företrädare Ullenhag kallades ”integrationsminister” medan du tituleras ”justitie- och migrationsminister”. Förändringen kan möjligen bero på att ditt jobb handlar såväl om migrantmottagning som om integration och att den nya beteckningen därför är mer heltäckande och därför bättre. Förändringen kan också möjligen bero på att den nuvarande regeringen efter den borgerliga regeringens misslyckanden insett att det där med integration kanske inte kommer att fungera och att det därför är smart att sluta prata om det.
