Patrik Engellau

Många har nog, liksom jag, känt sig förvirrade över ärkebiskopens samröre med en del muslimska ledare, till exempel i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter den 8 augusti. Det som förvirrar och oroar är dessa muslimska ledares, som det verkar – läs till exempel Mohamed Omars krönika – sannolikt har extremistiska böjelser.

Genast hamnar jag i förvirringens kärnpunkt: vad är extremism? Nu ska jag tala om vad jag tror mig att jag har begripit och hur man kan försöka förstå – om än inte stödja – ärkebiskopen.

Patrik Engellau

Med anledning av en avslöjande artikel av Mohamed Omar om det sällskap med vilket ärkebiskopen nyligen skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter kontaktade jag min församlingspräst Hans Rhodin i Oscars Församling med följande skrivelse:

Hans,

Läs den här artikeln av Mohamed Omar och förklara för mig vad Svenska kyrkan håller på med är du snäll. Jag betalar ändå åtskilliga tusenlappar om året till organisationen utan att besvära så särskilt mycket. Men det här vill jag inte betala för.

Vänliga hälsningar

Patrik

Patrik Engellau

Ärkebiskopen skrev nyligen en debattartikel i Dagens Nyheter tillsammans med en katolik, en jude och två muslimer. Mohamed Omar påpekade att de två muslimerna har nära samröre med Muslimska brödraskapet.

Med anledning av detta skrev jag till kyrkoherden i den församling i Svenska kyrkan där jag är medlem och bad att det skulle ordnas ett möte för en diskussion av frågan. Kyrkoherden frågade ärkebiskopen. Följande brev kom tillbaka:

Patrik Engellau

En normalt välbyggd segelbåt har den egenskapen att det bara behövs liten vindkraft mot seglen för att båten ska luta sig en aning, men att det sedan blir gradvis allt trögare att ytterligare luta båten. När den till slut kränger betänkligt krävs väldiga vindstyrkor för att luta båten några grader till. I olyckliga fall kommer sådana väldiga vindstyrkor och tvingar båten att lägga sig ytterligare varvid den i något ögonblick passerar sin ”tipping point” och då plötsligt tappar sitt motstånd och kapsejsar. Men när tipping point närmar sig sätter besättning till alla krafter och jobbar gemensamt för att undvika katastrofen.

Patrik Engellau

Igår höll jag en predikan på temat ”kapitalismens strukturella godhet” och angav Ingvar Kamprad som illustrativt exempel. Nu ska jag delvis ta tillbaka detta evangelium, ty kapitalismen kan tyvärr ibland vara strukturellt supergirig och orättvis.

Nu för tiden talas det en hel del om globaliseringens nackdelar. Det lyckorus världen kände för tio, femton år sedan inför det internationella ekonomiska utbytets välsignelser verkar ha avklingat och ersatts av en baksmälla. Den framstående amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz påpekade nyligen att det bara är de superrika som fått det bättre medan de nittio procent fattigaste i USA inte fått uppleva några ekonomiska förbättringar alls under de senaste trettio åren. Han sa att detta beror på missriktad amerikansk politik och föreslog i stället något som inte imponerade på mig och gick ut på sådant som Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, brukar förfäkta.

Patrik Engellau

Jag utgjöt mig nyligen över kapitalismens fördelar och påstod att framgångsrika företagare var som ett slags välgörenhetsfurstar även om de aldrig gett en krona till SOS Barnbyar.

För den händelse någon misstror detta ska jag nu ge ett illustrativt exempel. Jultomten i det här fallet är Ingvar Kamprad.

Kamprads förmögenhet påstås ligga kring 500 miljarder kronor. Varifrån kommer de pengarna? Enligt den marxistiska läran har Kamprad stulit dem från sina anställda genom så kallad utsugning. Den som inte fördjupat sig i Karl Marx tänkande skulle kanske förmoda att pengarna kommer från kunderna, i varje fall är det de lördagshandlande barnfamiljerna som i möbeljättens kassor lämnat ifrån sig de pengar varur Kamprads förmögenhet härrör.

Patrik Engellau

Jag har just läst det femtonde, nyligen utkomna, numret av Dabiq, Islamiska statens tidskrift. Detta nummer heter ”Att bryta korset” och handlar om att muslimer måste krossa den förvekligade och hedniska kristna kyrkan – och dess medlöpande falska muslimer – som försöker lura i vanliga muslimer att islam har något med fred att göra. Ja, det står så.

Patrik Engellau

Rubriken är, som du vet, dramatikern Bertolt Brechts kanske mest kända citat. Det kommer från Tolvskillingsoperan och betyder ”Först kommer käket, sedan kommer moralen”.

Är det cyniskt? Det beror på hur man läser det. Om man läser det som ”Det viktigaste är att jag har det bra och får jag sedan lite tid över så ska jag tänka på moralen” då är det cyniskt – eller kanske bara rått och kallhamrat.

Patrik Engellau

Mitt tålamod med Svenska kyrkan är på upphällningen. Organisationen framstår för mig som alltmer inåtvänd, förljugen och självgod. Jag betalar åtskilliga tusenlappar i årlig avgift och sliter väldigt lite på kyrkans golv. Ej heller besvärar jag dess personal. Men när jag ville ha vägledning i ett viktigt andligt spörsmål och skrev ett öppet brev bevärdigades jag inte ens med ett svar. Snacka om dålig kundvård.

Patrik Engellau

Nu ska jag presentera en tankegång som är fabulöst politiskt inkorrekt, inte för att den skulle vara vulgär och rasistisk, utan bara därigenom att den går på tvärs emot gängse tänkande. Plus att den är rimlig och sann (tror jag i alla fall).

Varje samhälle har sin beskärda del av människor som är mindre intelligenta – för att blir mer kortfattad ska jag fortsättningsvis kalla dem dumma – och mindre välutbildade eller rent ut sagt okunniga.

Patrik Engellau

Tror du att små barn blir påverkade av de sagor föräldrarna läser för dem? Jag tror det. Bra sagor, det vill säga sagor som både föräldrar och barn väljer att fortsätta att läsa, uttrycker synsätt som alla parter menar vara relevanta och meningsfulla.

Patrik Engellau

Vårt samhälle har en rätt enahanda syn på vad vår tids muslimska radikalisering med åtföljande terrorism beror på (och jag återkommer till orsakerna till enögdheten). Med Dagens Nyheters formulering handlar det om att ”upplevt utanförskap och diskriminering samt brist på sysselsättning [är] några av de faktorer som kan förklara varför en människa radikaliseras”. Var man än letar tycks samma förklaringsmodell dyka upp, till exempel så här på Sveriges Television:

Emma Bäck, doktor i psykologi vid Göteborg universitet, menar att social exkludering är en viktig komponent för att förstå varför en person blir mottaglig för destruktiva eller samhällsfrånvända idéer. En person som bor i en socialt utsatt förort löper till exempel statistiskt större risk att radikaliseras än en person som bor i ett välmående innerstadsområde.

Patrik Engellau

Det är plågsamt att ändra djupt kända åsikter. Det krävs i allmänhet en rejäl kris för att människor ska avvika från invanda idéer. Jag vet vad jag pratar om, för jag har själv upplevt en sådan ideologiskt omvälvande kris.

Jag tillhör den månghövdade skara, ofta universitetsutbildade, som var någon sorts marxister år 1968. Var man inte marxist så var man i alla fall rejält vänstervriden. Det var modet och tidsandan.

Patrik Engellau

Från andra hälften av 1800-talet och en bra bit framåt stod det klart för alla som vågade tänka på saken att den politiska huvudmotsättningen i Sverige gick mellan en överhet av kapitalister och patroner och ett folk vars starkaste och talrikaste komponent var arbetarklassen.

Arbetarklassen ville ha bättre betalt och mer att säga till om. Om detta skulle ske genom revolution eller med mer fredliga, demokratiska metoder var till en början inte självklart. Men oavsett hur det slutgiltiga maktövertagandet skulle gå till gjorde arbetarrörelsen någonting som vi inte tänker så mycket på – i varje fall gör inte jag det – men som vi borde uppmärksamma och lära av: den byggde sina egna institutioner.