Patrik Engellau

Minns du hur det var för bara ett år sedan? Man fick inte använda ordet ”volym” i samband med migrationen. Man fick överhuvudtaget inte yttra sig om antalet migranter. ”Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsministern för nästan exakt ett år sedan. Jag hörde det inte, men jag kan föreställa mig rösten darrande av återhållen indignation mot dem som eventuellt undrade hur många migranter som lämpligen borde släppas in, alltså de som är Sveriges skamfläck, nazisterna, fascisterna, rasisterna.

Min avsikt är inte att göra mig löjlig över att statsministern bara två månader senare var till den grad bekymrad över volymerna att han föreslog att riksdagen skulle ge honom rätt att stänga Öresundsbron (vilket han inte fick). Min avsikt är att fundera över hur svenska folket kunde huka sig under denna färla, denna piska, som svingades över dess huvud.

Patrik Engellau

För femton år sedan, den 17 september 2001, sex dagar efter attacken mot World Trade Center skrev jag en artikel i ärendet med följande ”Slutsatser”:

USA och resten av världens demokratier kan inte låta bli att föra kriget mot terrorismen. Men kanske är detta vad terroristerna vill. Kanske lyckades de inte bara förinta World Trade Center, utan också i ett uppsåt att provocera USA till en militär attack som sätter terroristerna i centrum för världens uppmärksamhet och gör dem till hjältar i många muslimers ögon. Då riskerar terroristbekämpningen att bli en draksådd: för varje stupad terrorist uppstår ett antal nya.

Möjligen finns ingen annan lösning än att USA och dess allierade ställer ytterligare ett krav på de muslimska regimer de tvingar att delta i kriget mot terrorismen. Dessa regimer måste göra sina länder till demokratier. De måste tillåta sin inre opposition, vare sig denna består av muslimska fundamentalister eller av anhängare av andra ideologier, att öppet framföra sina budskap, och de måste låta de muslimska folken tillsätta sin överhet. Överallt har demokratins genombrott gått hand i hand med kapitalismens. Demokrati utan kapitalism finns inte. Kapitalism utan demokrati fungerar inte.

Patrik Engellau

”Fåfängligheters fåfänglighet!” säger Predikaren. ”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 1:2 plus en massa andra ställen; Predikaren är mycket förtjust i sin uppgivenhet. ”Jagande efter vind” är ett ungefär likvärdigt och välklingande uttryck.)

Predikaren och en del andra påstått pessimistiska filosofer, till exempel Schopenhauer, stämmer mig för det mesta på gott humör, särskilt om jag lyssnar på djupingar som diskuterar saker där det inte finns något slutgiltigt korrekt svar, till exempel frågan varför västerlandet blivit så ekonomiskt framgångsrikt. Djupingarna är fasta i sina konkurrerande teorier, det blir personligt, olika skolor bildas, till slut har vi kanske ett helt forskningsfält där olika ofärdiga teorier kämpar om herraväldet. ”Men de jagar ju efter vind”, säger jag mig och skrattar för mig själv.

Patrik Engellau

Häromdagen satt jag i samtal med några likasinnade. Vi talade om hur våra ideologiska motståndare, de politiskt korrekta, tänker. Det är faktiskt ett värdigt ämne. Många av motståndarna är begåvade, bildade och skrivkunniga människor. Man kan inte skriva av deras föreställningar med att de har blivit förförda av George Soros eller någon annan konspiratör. Ej heller kan man alltid skylla på att de skulle vara lejda språkrör för det välfärdsindustriella komplexet. De har, tror jag, ett slags grundföreställning om tillvarons beskaffenhet som skiljer sig från min.

Låt mig vara konkret. Vi antar att jag och en vedersakare, som vi kan kalla PK, båda läser Mohamed Omars text Jag såg allt från mitt fönster som handlar om det totala, invandrardrivna, sociala förfallet och om den endemiska kriminaliteten i Gottsunda, där Mohamed bor.

Patrik Engellau

Politiker i demokratier vill väl, inte bara för att de är hyggliga människor, utan också för att de vill bli valda, och sannolikheten att bli vald ökar om väljarna låter sig övertygas om att politikern ärligt och uppriktigt vill väljarnas bästa, för det har väljarna allt att vinna på. Om denna sanning gäller demokratier i allmänhet, hur mycket mer ska det då inte gälla i samhällen där politikerna verkligen specialiserat sig på godhet, till exempel i humanitära stormakter?

Patrik Engellau

Intelligenta människor förstår saker som andra människor inte förstår eller förstår dem i alla fall fortare. Detta konstaterande har gett upphov till missförstånd som är lika förtretliga som vanliga. Det är nämligen inte så, som en del tror, att blotta faktum att en person säger något man inte begriper är tecken på överlägsen intelligens. Men ändå uppför vi oss ofta som om detta vore sant.

Patrik Engellau

En av mina brasilianska favoritsajter heter historiaonline.com.br. Den drivs av tre unga universitetsprofessorer i São Paulo som bestämt sig för att ta ett socialt ansvar. De utbildar ungdomar som vill genomföra testerna för universitetsinträde – kallas o vestibular och är ohyggligt mycket svårare än det svenska högskoleprovet; jag har tagit åtskilliga av vardera och vet vad jag pratar om – framför allt inom samhällskunskaperna. Sajten är full med glimrande gratisföreläsningar om sådant som Upplysningstiden, Den franska absolutismen, Imperialismen, ofta lite marxistiskt inspirerade, men det är ursäktat på grund av de unga föreläsarnas bländande pedagogiska kompetens. Jag, som ändå studerat sådant i hela livet och nästan doktorerat i ekonomisk historia, jag får aha-upplevelser.

Patrik Engellau

Igår försökte jag övertyga dig om att Sveriges problem inte i första hand är migrationen, utan vårt politiskt korrekta tänkande och att migrationskrisen och de övriga kriserna, till exempel skolkrisen, är resultat av vårt felaktiga tänkande. Dessutom argumenterade jag att det blir svårt att driva politik om man inte fattar vad som är orsak och verkan.

På denna fundamentala punkt är jag osäker på sverigedemokraterna. (De övriga partierna är jag inte osäker på; jag vet att de på de hela taget tillhör de politiskt korrekta och därmed snarare är en del av nationens problem än av dess lösningar.) Den högrankade sverigedemokraten Mattias Karlsson har fällt två uppmärksammade linjeyttranden som ger mig myror i huvudet.

Patrik Engellau

Att Sverige har allvarliga problem tror jag vid det här laget är uppenbart och likaså att dessa problem – skola, polis, migration, försvar och så vidare – troligen inte kommer att försvinna av sig själva.

Jag skriver ”troligen” eftersom det är min uppfattning att de inte kommer att försvinna av sig själva. Låt mig understryka att jag är extremist på den punkten. Det svenska politiska etablissemanget har en annan uppfattning. Etablissemanget tror att om man bara gör som vanligt, det vill säga lägger en miljard här och en miljard där och tillsätter en utredning eller till och med byter rikspolischef – anses mycket radikalt! – så kommer problemen att lösas.

Patrik Engellau

Med tanke på att jag inte skrivit om det välfärdsindustriella komplexet på ett tag så kanske du förmodat att komplexet upphört att existera. Så är det emellertid inte. Det välfärdsindustriella komplexet är alltid närvarande, kringgärdar oss, uppfyller vår värld, låter sitt tänkande upplysa oss och fylla oss med uppfattningar som vi knappt upptäcker eftersom de är så självklara och naturliga. Det är ungefär som luften, den bara finns där. Man säger inte ”jag hittade ett ställe med luft idag” eller ”hoppsan, det var visst lite lufttomt där ett tag”. Luften är självklar och likadant är det med komplexet.

Patrik Engellau

Jag har sagt det förut och det kommer att behöva sägas många gånger än innan budskapet slagit rot och kan börja bära frukt.

Om Karl Marx hade kommit tillbaka skulle han konstatera att den framväxande huvudmotsättningen från hans egen tid – den som stod mellan arbetarklass och kapitalistklass – inte längre gäller. Han skulle mumla och klia sig i huvudet och börja fundera över var vårt samhälles huvudmotsättning går. Efter ett tag, tror jag, skulle han deklarera att den går mellan å ena sidan den skötsamma medelklassen som jobbar, betalar skatt och tar hand om sig själv och å den andra sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (som påminner om den medeltida katolska kyrkan däri att den ville stjäla överskottet från bönderna med argumentet att den gör goda gärningar). Det senare är den härskande klassen. Den påminner starkt om kapitalistklassen för 100 – 150 år sedan även om kapitalisterna lovade välstånd snarare än, som politikerväldet, godhet. (För övrigt var kapitalisterna bättre på att hålla sina löften.)

Patrik Engellau

När jag häromdagen läste Sions Vises Protokoll så förstod jag att syftet med en konspirationsteori är att identifiera de verkliga, onda, krafterna bakom något socialt fenomen som på ytan verkar oförargligt, kanske rentav önskvärt. Typ när tsarens hemliga polis ville förklara för ryssarna att det där med mänskliga rättigheter och marxism egentligen bara var judarnas – mot vilka ryssarna hade fördomar – komplott för att ta makten i samhället.

Vår tid har två sådana konspirationsteorier.

Patrik Engellau

Den danske advokaten och partigrundaren med mera Mogens Glistrup lär ha sagt att Danmark inte behöver något försvar, det räcker med en telefonsvarare som utropar ”Vi ger oss”.

Jag tänkte på det när jag hörde en radiodebatt mellan två försvarsexperter, en som hette Jan Björklund, liberal och anhängare av Nato-anslutning samt en som hette Peter Hultqvist, socialdemokrat, försvarsminister och Nato-motståndare.

Patrik Engellau

Att lösa gemensamma problem med andra människor är inte bara praktiskt utan kan också vara själsligt berikande. Det finns hur många sådana situationer som helst. Man har gått bort sig i en främmande stad och står med sitt resesällskap och stirrar på en hopknycklad karta medan man försöker få in sina bäringar och försöker gemensamt att fatta var man är. Man står i köket med sin medkock och säger att nu är det tredje gången gillt, nu ska bearnäsen jävlaranamma inte få skära sig igen. Man lagarbetar på en segelbåt för att angöra kusten i storm och mörker.

Patrik Engellau

Jag frågade min polare på den amerikanska managementkonsultfirman Boose, Goldmann, Young, McGilvie, Rubicam, Frankenstein, Mountbatten, Lingonskog, Putin & Partners vad de skulle ge för råd till en svensk som jag som bara ser en massa problem och inga lösningar och inget trovärdigt ledarskap. De skickade ett team på femton kostymklädda konsulter av olika kön och skrev en rapport varur jag nu återger sammanfattningen.