Épater le bourgeois

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Rubriken betyder ”förolämpa medelklassen” på franska och det var ett stridsrop och dagordning för många intellektuella vid 1800-talets slut. Författare som Oscar Wilde, Charles Baudelaire och Arthur Rimbaud engagerade sig entusiastiskt för detta ändamål. Poeter och konstnärer anslöt sig till gruppen De Dekadenta, rökte hasch och opium och experimenterade med vad som då kallades ”sexuella perversiteter”, allt i syfte att reta borgarna genom att bryta mot vad dessa betraktade som anständighetens heliga regelverk.

Såklart att varje ny generation testar gränser och spränger tabun. Viljan att genera borgarna och skapa en ny stil blev så småningom den konst av dadaister, futurister och surrealister som idag kan säljas för hundratals miljoner kronor per tavla.

Hur reagerade då medelklassen på provokationerna? När jag säger medelklassen menar jag det civila samhälle som styrdes av medelklassvärderingar och den stat som också styrdes av den sortens värderingar vare sig staten kallade sig borgerlig eller socialistisk. Jag tror att man kan identifiera två typer av reaktioner.

Den första reaktionen bestod av protester, avståndstaganden från provokatörerna och krav på sanktioner mot de konstnärliga nidingarna. Den reaktionen förkroppsligades av Adolf Hitler och blev regelrätt statlig tysk politik omedelbart efter nazisternas maktövertagande 1933. Det inrättades förbud mot ”entartete Kunst”, alltså ”urartad konst” eller ”degenererad konst”. Kulturmyndigheten Reichskulturkammer bedömde konstverkens halt och kunde utdöma yrkesförbud för konstnärer som ansågs ha modernistiska eller avantgardistiska böjelser.

Den andra reaktionen inträffade i mer civiliserade demokratiska länder som Sverige och England. Avantgardisterna må ha ansetts för oförskämda dårfinkar av många samhällsbevarare, men de fick för de mesta hållas utan straff även om de gjorde skandal. Ibland slog visserligen samhället tillbaka som när konstnären Anna Odell för ett tiotal år sedan låtsades planera ett självmordshopp från Liljeholmsbron i Stockholm för att provocera staten och för detta tilltag dömdes till 50 dagsböter eller som när Oscar Wilde fick fängelse för homosexualitet (eller egentligen för att han inte kunde hålla sin läggning för sig själv utan trumpetade den från hustaken). I övrigt var det civila samhället och staten dock toleranta och rentav roade av provokationerna, framför allt sedan de anstötliga konstverken började gå upp i pris.

Även vår tid kännetecknas av en vildsint lust hos många intellektuella, till exempel konstnärer och journalister, att förolämpa medelklassen. Förolämpningarna manifesteras inte så mycket i olika slags för medelklassen stötande konstverk – på den punkten har medelklassen blivit immun eller rentav aktiv anhängare av det slags konst som Goebbels skulle ha peststämplat – utan i det ständiga artikulerandet av idéer som bryter mot och kränker civilsamhällets värden och tycks medelklassen så urbota korkade och enfaldiga att medelklassen kippar efter andan och undrar om den har blivit förflyttad till en främmande planet. Jag tror detta är syftet med propagandan. Medelklassen ska känna sig så osäker och förvirrad att den upplever sig existera i ett främmande territorium där dess värden inte gäller utan en annan sorts verklighet framgångsrikt har tagit kommandot.

Typ att det finns lika många kön som det finns människor på jorden, att lugn och ordning inte behövs i skolan, att den som inte är född idrottsman befinner sig i ”motoriskt utanförskap” och kan behöva särskild terapi, att vita människor, särskilt vita män, har en obetalbar skuld till hela världen, att den som sköter sig, tjänar pengar och betalar skatt har en gränslös skyldighet gentemot dem som inte gör det. Inför sådana uppfattningar, som faktiskt är förolämpningar mot medelklassen och dess tänkande, börjar medelklassen fundera på att emigrera (ibland enligt principen ”jag tänker flytta till ett land där det inte finns några invandrare”).

Men den här gången är epateringen av bourgeoisien annorlunda, fundamentalt och avgörande annorlunda. Den här gången är den ett dödligt hot mot medelklassen, ty den här gången står staten inte längre på medelklassens sida, utan på provokatörernas.

En vetenskaplig studie jag skulle vilja göra handlar om hur många av medelklassens vedersakare som är finansierade av staten. Jag menar inte bara konstnärer och journalister (de senare via presstöd), utan även stormtrupperna av gatuaktivister. Jag törs slå vad om att även dessa lever av någon sorts bidrag från Arbetsförmedlingen eller något kulturbidrag från landstinget eller Allmänna arvsfonden.

Den här gången utmanas inte medelklassen bara av en relativt ofarlig grupp av uppstudsiga och retsamma skönandar, utan också av den målmedvetna staten som satsar oändliga summor på försvaret, alltså inte Sveriges territoriella försvar, utan försvaret av det pk-ideologiska politikerväldets maktposition.

25 thoughts on “Épater le bourgeois

  1. Hortensia skriver:

    Fullkomligt briljant analys, Patrik, och jag slår vad om att du – som vanligt – har alldeles rätt, men visst är det väl konstigt, att svenska staten prompt vill spela rysk roulette med svenska liv som insats?

    Liked by 5 people

  2. Sture skriver:

    Patrik,
    det är härligt att läsa dina krönikor. Ditt intellekt skär som en varm kniv i smör rakt igenom alla tokigheter. Och du närmar dig långsamt kärnfrågan. Det finns en konspiration i allt detta. Du skriver till exempel:
    ”Jag tror detta är syftet med propagandan. Medelklassen ska känna sig så osäker och förvirrad att den upplever sig existera i ett främmande territorium där dess värden inte gäller utan en annan sorts verklighet framgångsrikt har tagit kommandot.” Helt riktigt, det gäller bara att bestämma vem och vilka som har detta ”syfte” och varifrån denna konspiration har sitt ursprung. Jag tror inte att den ”vänster” och de PK-människor som utgör stormtrupperna tänker klart om detta. De är bara nyttiga idioter. Däremot tror jag att de som håller i trådarna, ”the puppet-masters”, vet vad de gör och vart de vill hän.

    Liked by 6 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Detta med ”konspiration” och ”puppet masters” är tyvärr en förenkling. Det finns sällan några konspirationer. Det är snarare något ogripbart som ”tidsanda” eller ”mode” som driver på.

      Att det sedan finns strukturella faktorer är ju klart. Den svenska journalistkårens rekrytering och självindoktrinering är faktorer att beakta. Hur tankar som dessa av Patrik Engellau skall nå in i dessa ekokamrar är ett av våra problem. De flesta journalister läser faktiskt vad man skriver till dem och många bäckar blir till slut en å. Hoppas jag.

      Liked by 2 people

      • Sture skriver:

        @ Gösta Oskarsson
        Du skriver: ”Detta med ”konspiration” och ”puppet masters” är tyvärr en förenkling. Det finns sällan några konspirationer.”
        Hur vet du det ? Berätta !

        Gilla

  3. Sldy skriver:

    Just det , hur mycket rebell är man om man är det för skattepengar, åtminstone fram tills man blir känd, skrattretande. Det är som alla de tatuerade rebellerna på Vings all-inclusive på Mallorca, den ena tanten är mera radikal än den andra gubben.

    Vilka skrattretande hycklare dessa sk konstnärer är också, ta t.ex Carolina Falkholt och hennes fittkonst, hon tog visst en fittpaus då hon målade i Egypten, i Sverige så är det visst mest muslimska elever på skolor som blir provocerade. Eller Ohlsson-Wallin som då hon gjorde en enda bild om muslimer (en man rörde en annans axel) fick gömma den så djupt så ingen någonsin fick se den, Jesus med stånd och läderbögar det är dock inga problem. Dessa konstnärer är några av samtidens värsta hycklare, de slår in de öppnaste dörrar som finns, det är lite som cp-skämten när jag var liten, men vågar inte gå ens ett pyttesteg för att driva med det enda som verkligen behöver drivas med idag, nämligen islam. De enda de upprör är påven och en och annan över 80 år, give me a break, Monthy Python gjorde det bättre för länge sedan, och John Cleese konstaterar mycket riktigt att man inte kan göra humor idag för man inte kan skämta om islam, så det ligger alltid där i bakhuvudet. Vi i den vita medelklassen gäspar åt fittorna och läderbögarna, det är som när min son tycker det är kul att säga snopp för 300e gången, gäääääsp.

    Den enda konstnär i denna genre värd namnet vi har är Vilks, en sann hjälte och rebell.

    Skär alla dessa bidrag till noll. Dessa konstnärer verkar i den trygghet som den vita icke-muslimska medelklassen ger dem, ta bort den och de hade blivit lynchade, kan hyckleriet bli djupare.

    Liked by 5 people

  4. Sldy skriver:

    Det måste väl ändå vara första gången i historien när staten går emot de som skapar tryggheten för alla andra? Det måste väl vara ett lokalt maxima av idioti, snart åker vi utför med en Trump. Jag är helt enkelt trött på arr stödja de som vill mig illa.

    Liked by 4 people

  5. Gunilla skriver:

    Jag hörde detta franska uttryck för bara någon dag sedan i tv av en fransman som röstat på franska högerns presidentkandidat. Han avsåg alltså vänster med uttrycket. Vänstern, med pk-‘ägandet’ har blivit le bourgeois. Man talar ju också om champagne-vänstern; sådana som vi har gott om i Sverige inom journalistkåren och kulturetablissemanget i (kultur)reservaten på söder och Österlen. Sådana som har tappat all kontakt med vanliga männisor utan enbart rapar sin ‘värdegrunds’propaganda som går ut på att alla andra än den svenska befolkningen ska tas hänsyn till. Sådana som Schyffert som räknar rödtjut och pizza när vanliga människor inte får vård, assistans, äldreboende, polishjälp vid inbrott och överfall eller fungerande skola. Och Alex Schulman som senast var ute och klagade på svenskens bristande empati. Jag undrar ofta hur mycket han och hans gelikar själva gör eller ger, annat än att predika för dumma svenne vad denne ska göra.

    Liked by 8 people

    • larslindblog skriver:

      Gunilla , har Du sett klippet på nätet där Alex Schulman berättar om sin bok ? Alex låtsas sörja sin far och låtsas börja gråta,- När Alex tror att kameran är av ger han upp ett gapskratt och utbrister ;”DOM GÅR PÅ DET VARJE GÅNG !!! ”
      Det är tydligen en liten scen Alex spelar upp varje gång han gör reklam för sin bok .
      Så empatin för sin fader var egentligen noll , och modern skämmer han ju ut totalt .
      Tyvärr är jag inte alls datakunnig så jag kan bilägga filmen .

      Liked by 1 person

  6. JAN BENGTSSON skriver:

    Du menar väl råkar ut för)
    En med vilja att dränera TRÄSKET!
    Vi behöver det också)

    Kulturmarxismen har som mål att upplösa ett fungerande land, vår nation,
    nu så att Allah blir minst lika mycket värda, tycks det…

    På alla nivåer belönas samhällsnedbrytande destruktivitet,
    genuspedagogiken är väl det mest flagranta exemplet…

    Tänk om vi kunde jämna Södertörns Högskola med marken,
    och istället bygga efterlängtade välbehövliga studentbostäder där)

    En nåd att stilla bedja om!

    Liked by 1 person

  7. Birgitta Persson skriver:

    Tack Patrik
    Det är otroligt skönt när du analyserar och sätter ord på sammanhanget bakom rådande ”godkända tanketrender”. Jag önskar nu att du vill gå ett steg vidare och ge oss ord och verktyg till att bemöta dessa stolligheter. Du analyserar hur det ser ut och varför. Jag ber dig nu att inte stanna där utan att gå vidare och även formulera verklighetsbaserade motargument.

    Jag behöver tanketrådar för att kunna verbalisera mina värderingar. Jag känner en stor frustration över hur verkligheten beskrivs i media och på sociala medier. Med jämna mellanrum drabbas jag av uppgivenhet och tänker att ”det är tur att man dör undan när man inte längre kan identifiera sig med rådande värderingar” Det är då mycket trösterikt när du istället ger mig tanken att det inte är jag som är gammaldags och efter min tid, utan att jag är utsatt för propaganda som ska få mig att tvivla på mig själv och mina värderingar. Men jag har svårt att självständigt formulera argument till att ta en debatt mot dessa stolliga värderingar och snedvridna världsbild.

    Ett exempel är att det enligt media tydligen är ok att en mogen kvinna kallar mig en brunråtta (som borde förgiftas utifrån mina värderingar). Hon får sitta kvar och får utrymme i media och behåller arbete och förmåner, samtidigt som en yngling som skriker ”håll käften din hora”, han blir av med arbetet och offentligt dömd? Hur sätter man ord på att detta är orimligt? Det är orimligt, det känner jag – men varför? Undrar en 70-årig brunråtta.

    Liked by 4 people

  8. Jan Ahlström skriver:

    Tack, som vanlgt strålande analys och kloka tankar. Tack åxå för bra start på DGS-Tv, snygg studio, men jag ser fram emot att få se dig, mfl fr DGS, i debattprogram på Svt/Tv4 så väckarklockan ringer i hela landet.

    Liked by 1 person

  9. Folke Lidén skriver:

    Som skötsam vit man i medelklassen ska man tvingas att ”gråta över synder man inte begått”
    för att alludera till Oscar Wilde.
    Jag tror att kampen mot PK Staten blir lång och svår. Mest av allt beklagar jag att dess(statens) lakejer är i nära nog total avsaknad av finess och ”wit”. Om det fanns en jämlike till Wilde, på deras planhalva, kunde vi med viss njutning motta oförskämdheterna.

    Liked by 3 people

  10. Bengt skriver:

    Patrik vill göra en vetenskaplig studie som ”handlar om hur många av medelklassens vedersakare som är finansierade av staten”.
    Vidare – beträffande ”stormtrupperna av gatuaktivister” vågar han ”slå vad om att även dessa lever av någon sorts bidrag från Arbetsförmedlingen eller något kulturbidrag från landstinget eller Allmänna arvsfonden”.

    Jag undrar om det inte redan finns någon – mer eller mindre vetenskaplig – studie som visar hur det ligger till. Konstigt om inte något departement eller statlig myndighet intresserat sig för detta och sett till att något universitet tagit sig an uppgiften.

    Hur som helst – jag vågar inte slå vad om att Patrik har fel.

    Gilla

  11. BjörnS skriver:

    Om det förr gällde att provocera medelklassen så byggde det på en vilja att utmana värderingar. Idag bygger provokationerna på ett mer genuint förakt för medelklassen. Eller rättare sagt, kanske några konstnärer och revolutionärer föraktade medelklassen förr men idag är finns det föraktet i mycket bredare samhällslager av kulturarbetare, media- och underhållningselit, delar av det politiska etablissemanget och beslutsfattare hos myndigheter (Danielsson, Eliasson, …). Samtidigt har den ekonomiska medelklassen expanderat till att omfatta allt fler och därmed kommer dessa att ur ett egenintresse omfamna stora delar av medelklassvärderingarna. Vi ser ett växande gap mellan etablissemanget och vanligt folk. Det är symptomatiskt att politikerna diskuterar könsneutrala toaletter och butlers i tunnelbanan samtidigt som det skjuts och kastas handgranater i förorten.

    Liked by 1 person

  12. Gert B. skriver:

    Entartete werte / wertvorstellungen! Tack, Patrik, för att du så oförskräckt sticker ut hakan gång på gång. Det är befriande att läsa dina alster eftersom jag då inser att hela världen inte är förryckt.

    Liked by 1 person

  13. LM skriver:

    Ordet ”folk” har också en ny betydelse och används nu som nedsättande beteckning på de som inte tillhör kultureliten och därmed inte bör ha någon talan. Dock har inte ordets nya betydelse kommit ikapp överallt. Fortfarande säljer zigenarna en tidning som PK-eliten döpt till ”Romfolk” och där är det oklart om ordet folk ska tolkas nedsättande eller neutralt. Man kanske kan välja lite och just i det fallet känns den moderna tolkningen väldigt bra, då patrask är en godkänd synonym till ordet folk. (Rompatrask). Uppdatering av Svenska Akademiens Ordlista och andra ordböcker är på gång.

    Liked by 1 person

  14. Höga kusten skriver:

    Partik väcker som alltid viktiga frågor. En gång i tiden trodde jag behovet av självkritik och samhällsanalys upprätthölls av fria författare, poeter, konstnärer och olika typer av samhällsdebattörer – som förenades i ett självständigt tänkande och förhållningssätt till det egna nuet, och med en ambition att förnya och driva på i tanke och vilja – och öppna i en vilja att förbättra för mänskligheten, och kanske även i viss mån inge förhoppningar om en bättre framtid. De ville, trodde jag då, belysa mer osynliga normer och värderingar, som hindrade människor från att utveckla sig själva och nå sin fulla potential. Att de önskade befria vardagsmänniskan, stödja henne att få syn på sig själv och sitt livs eventuella begränsningar, och peka ut nya riktningar. Att blickarna på, och blindheten för, den egna samtiden, i viss mån skulle förmås lyftas av, via ett nyfiket borrande i den egna tidens sätt att organisera tillvaron. Det låg då i sakens natur att även en viss mått av provokation ingick i konceptet. Som ibland även kunde betecknas som radikalt.

    Det tror jag inte längre på.

    För i vår tid har man lämnat allt detta bakom sig. Letar man över huvud taget, så är det efter egna fasta strukturer och normer, att befästa – efter att ha slängt andra på sophögen. Man vet vad som gäller. Sökandet har upphört. Man har förvandlats från sökare till profet. Man vet svaren redan innan frågorna ställts. Borta är det nyfikna sökandet och obundna ifrågasättandet. Egna tankar har koagulerat. Blivit till stenstoder. Hela fält av tankemässiga rauklandskap breder nu istället ut sig. Med normkritik som mejsel skulpteras ett stelt åsiktslandskap fram, som inte tål någon självkritik. Feminism brukas mer som en naturlag, än som ett öppet sökande. Vi börjar få ett samhälle med nästan totalitära tendenser, där även det fria ordet, av vissa, upplevs mer som hot än möjlighet, och därför antyder behovet av censur. Samhället präglas allt mer av intellektuell rigiditet, än av ett nyfiket öppet sökande, där tankar fritt kan tänkas och luften känns befriande att andas. Vart tog egentligen det fria tänkandet och den egna självkritiken vägen – för oss alla – och för dem som själva säger sig värna den – och rentav uppbära den? Var finns de äkta poeterna, konstnärerna, och samtidens Strindberg? Var finner man idag det öppet tänkta och sagda?

    Liked by 1 person

  15. Fredrik Östman skriver:

    Du har helt fel om national-socialisterna. Entartete Kunst är en kategori som INTE står i kontradistinktion till borgerlig och konventionell konstsmak. Den omfattade all modern konst och all konst av judar i alla tider. Motsatsen till Entartete Kunst var Deutsche Kunst, socialrealistisk konst som inte kan skiljas från den andra socialismens ideal. Det tyska folket eller arbetarklassen i Ryssland kan kvitta lika. Idén och utförandet var snarlika. Lite fyrkantigare och sotigare muskelgubbar än i Ryssland, där de var rundare och oljigare. Rent ytliga skillnader.

    National-socialismen var en ungdomsrevolt av exakt samma slag som 68-rörelsen. Eftersom du känner den inifrån kan du lätt föreställa dig på vilket sätt och i vilken riktning tyska studenter på tjugo- och trettiotalet revolterade. De var definitivt mot allt konservativt, inkrökt, gammeldags: kyrkan, skolan, familjen, umgängesreglerna, klassamhället.

    Gilla

  16. Sixten Johansson skriver:

    Om man vill förstå motsättningarna och räkna ut vilka som behöver förolämpas och hur, kan man beskriva tre samhällsskikt:

    I det översta finns medie- och kulturetablissemanget, som dominerar det offentliga samtalet och den godkända delen av det kollektiva medvetandet. Där finns också partietablissemanget, som har den formella makten. Båda är fångar i sina egna system. Etablissemanget består av borgarbarn samt inkvoterade och utvalda unga, feministiska eller exotiskt identitära exemplar. Alla är nyvänster-utopiskt tänkande. De tror på en värdegrundsreligion / PK-ism utan gud och utan egentligt ledarskap, känner sig som jesusar med en stor världslig mission. Av tradition föraktar de ”högern” i samhällets mellanskikt, men mest föraktas de onda undermänniskorna i den lägsta kasten. Huvudmotsättningen finns mellan det ideologiproducerande etablissemanget och det lägsta skiktet = de onda sverigedemokraterna och likasinnade dissidenter.

    I mellanskiktet ryms då både burgen och välutbildad överklass och borgarklass och de skötsamma lågutbildade och fattiga, samhällets nya arbetarklass. Uppifrån regnar överideologin ner över alla. I det stora mellanskiktet har man i huvudsak förblivit regimtrogen och passiv till följd av indoktrinering och rädsla.

    Mellanskiktets överklass och burgna borgarklass förtjänar att förolämpas för sin ryggradslöshet, självkastration, ynkedom och kortsynta egoism. Den har inte förvaltat sitt pund, utan låtit de anti-intellektuella inbilska stollarna i toppskiktet husera i decennier. Förmågan att utöva ett samhälleligt ledarskap har gått förlorad både i mellanskiktet och hos de självgoda ideologiproducenterna. Hela överideologin är destruktiv, samhällsupplösande, och om inte starka sammanbindande motkrafter kan mobiliseras går svenskarna en mörk framtid till mötes vid kollisionerna med det destruktiva islam.

    Eftersom PK-ismen / värdegrundstron är en religion är den nästan oemottaglig för logiska argument och in i det sista även för verklighetens bankande. Den måste bekämpas med etiska och moraliska argument, med anti-religiösa argument och med hjälp av hela kristenhetsspektrets erfarenhet, särskilt från skeenden i karismatiska och sekteristiska rörelser. PK-ismen har utvecklats till en sorts sekteristisk självmordssekt, vars demagoger i sista stund själva kommer att försöka fly från sitt sönderfallande verk. En politisk restaurering kommer att möta hårt motstånd. Det politiska tänkandet behöver därför också stödjas av en sorts sanningssökande, sekulär motreligion, som kan erbjuda en trovärdig och inspirerande framtidsvision.

    Liked by 1 person

  17. Erik Gertkvist skriver:

    Regeringen Reinfeldt hade chansen att göra upp med ”den djupa staten” genom att direkt 2006 ändra regelverket för Allmänna Arvsfonden, lotterier och andra former för finansiering av vänsterrörelser och -åsikter. En chans de naturligtvis missade.

    Dissonansen mellan ”avantgardisterna” och verkligheten är redan, i ljuset av DNA-tolkning, neurobiologi och evolutionsbiologi, av astronomiska mått. För varje dag fälls ännu ett påstående från anhängarna av ”människan som ett blankt papper”, ”alla människor är lika”, ”att anpassa undervisningen efter eleven är omöjligt” och ”krav är meningslöst”.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s