Vänstern och de svenska skolreformerna

LB juli 16

Lennart Bengtsson

Om man begränsar måtten till akademiska prestanda som läsförståelse, matematik, naturvetenskap och traditionella läroämnen i största allmänhet så är det tydligt att den svenska skolan genomgått och genomgår en fortlöpande försämring. Detta började först i grundskolans lägre stadier och spreds sedan vidare i den utvidgade grundskola som kom att ersätta realskola och gymnasium. Den svenska skolans låga prestanda har framgått av PISA och andra jämförelser. De usla kunskaperna, ironiskt nog de allt bättre betygsresultat till trots, har nu nått universiteten och andra högre lärosäten och riskerar av allt att döma att ytterligare nedgradera Sverige som kunskapsnation.

Skolministrar från olika partier har försökt lösa detta med förstärkt finansiering, privatisering och kommunalisering men inget har hjälpt utan studieresultaten har i internationell jämförelse bara fortsatt att falla. Läraryrket som tidigare hölls i aktning och respekt ringaktas nu av många. Såväl allmänhet som politiker tror att de försämrade skolresultaten beror på dåliga lärare.  Som man kunde förvänta sig har följden blivit att många av de duktiga lärarna lämnat yrket.

Det blir allt mer uppenbart att den försämrade svenska skolan har andra orsaker.

Professor Inger Enkvist har nyligen publicerat en bok om de svenska skolreformerna och personerna och politiken bakom dessa (De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem, 2016, Gidlunds förlag, ISBN 978-91-7844-954-59).  Inger Enkvist visar med all tydlighet att en trolig orsak till den svenska skolans förfall är en systematiskt genomförd radikal socialistisk nivelleringspolitik bland annat med en ideologisk grund i makarna Myrdals arbete Kris i befolkningsfrågan från 1934. Det märkliga är att de successivt allt radikalare skolreformerna från 1950-talet och framåt har kunnat genomdrivas av en liten grupp individer som Alva Myrdal, Stellan Arvidsson, Britta Stenholm och Sixten Marklund utan några större reservationer från borgerliga partier eller någon egentlig samhällsdebatt överhuvudtaget. De grundläggande tankarna bakom skolreformerna är att skolan inte i första hand skulle vara en skola för kunskap och bildning utan i stället en institution för en jämlikhetsorienterad samhällsfostran i socialistisk anda.

En konsekvens är att man förnekat de stora skillnader i intelligens och studiebegåvning som faktiskt föreligger i en population. Konsekvensen har blivit att såväl de klart studiebegåvade som de intellektuellt svaga har drabbats. Tanken var att de begåvade eleverna skulle dra de andra med sig och på så sätt i analogi med Lysenkos empiriska genetik höja begåvning i hela klassen. I stället har skoleleverna hamnat i en Prokrustesbädd som i bästa fall endast passar medelmåttorna. De enda områdena där begåvningar fångats upp har varit inom sport och kanske konstnärlig verksamhet. De högt studiebegåvade har blivit ett slags särelever  som i sin frustration av vissa skolpsykologer snarare sågs lida av något slag av adhd-symtom än djupt uttråkade elever i en trivial och föga stimulerande undervisning. De underbegåvade, som den socialistiska skolan skulle ta sig an, kom att känna sig ännu underlägsnare i de sammanhållna klasserna. Resultatet har skapat en för många lärare omöjlig situation inte minst bland tonåringar där tidigare en disciplinerad och krävande undervisning i en homogen klass ofta kunde bidra till att hålla pubertetens känslostormar i schack. Det vi idag har är den konträra motsatsen till Alf Sjöbergs skolfilm Hets men med något som faktiskt är långt värre.

En faktor som var vägledande för dem som genomdrev den nya skolan var ideologin. Man ansåg inte att det fanns behov av empirisk validering, inte heller något som helst behov att lära sig från något annat land. De var uppfyllda av övertygelse, intellektuell arrogans och hybris. Sverige var framtidens land och det var upp till andra länder att lära av oss och inte vi av dem!

Denna syn finns fortfarande kvar inom det svenska etablissemanget och dess oförmåga att inse sin begränsning. Vi ser detta på många områden som inom miljö- och klimatpolitik och i olika former av socialpolitik. Vill man alltid vara först får man också räkna med att man kan ha valt en alldeles felaktig väg. Väntar man för länge så finns risken att man inte hittar tillbaka.

Vi kan nu bara hoppas att sunt förnuft och vetenskaplig empirism skall återvända till skolans värld och allt bedrövlig flum och rappakalja utan vetenskaplig grund och substans snarast kan rensas ut. Inger Enkvists bok är här en nyttig läsning.

51 thoughts on “Vänstern och de svenska skolreformerna

  1. Kim skriver:

    Vi ser en skola som anpassats till de svagaste och minst studiemotiverade eleverna eftersom ”alla ska med”. Dessutom har kunskaper nedgraderats, medan tyckande hyllas. Läraren har förlorat sin rätt att ställa krav och har ingen auktoritet att skapa studiero i klassrummet. Nu har den första generationen från denna flumskola vuxit upp och vi har då fått en lärarkår som inte kan stava.

    Liked by 3 people

  2. Gösta Svensson skriver:

    Bengtssons artikel får mig att fundera över två saker:

    1. Häromdagen råkade jag lyssna på en del av ett radioprogram där man framhöll att Sverige är ett av få (det enda?) länder där man fortfarande tillämpar särskolelösningar på svagbegåvade elever (tex gymnasiesärskolor). Man jämf bla med Italien och Australien (minns inte säkert). Detta gjorde mig förvånad då jag trodde att det förhöll sig just tvärtom. Bengtssons text får mig också att tro att det är tvärtom. Jag har inte hunnit ta reda på hur det förhåller sig egentligen. Kanske någon vet?

    2. Motsägelsefullt nog så tog man upp ett fall med en pojke som först hade särskiljts från ”vanliga” elever pga sitt mentala handikapp, men sedan, enligt gällande regler, hade fått en plats i en vanlig klass. Mamman framhöll hur viktigt det var för hennes pojke att få vistas bland barn som kunde agera (ofrivilliga) förebilder då det gällde alltifrån att inte snora till att vara bra på något ämne. Hur de normalbegåvade barnen påverkades av hennes pojkes närvare, var det ingen som reflekterade över så vitt jag minns.

    Vad är det som gäller i Sverige egentligen? Det känns som att jag fått motstridiga uppgifter.

    Liked by 1 person

      • Maria skriver:

        Jag deltog en gång på 90-talet i ett sammanhang med deltagare från olika europeiska länder och där temat var förståndshandikappade och deras skolgång. Det var en stor skillnad mellan framför allt Sverige men och också övriga Europa och Italien. Sverige har särskolelösningen medan Italien har integreringslösningen. Enligt Sverige berodde detta på bristande ekonomiska resurser i Italien. Sverige menar att för de förståndshandikappade är det bäst att vara bland likasinnade för då känner man sig inte så utanför och underlägsen. Något som jag då också lärde mig var att förståndshandikappade i Sverige är garanterade sysselsättning och inkomst, något som jag som student inte var. Det kanske är en garanti som kommer att sköljas bort framöver när andra utsatta grupper också kräver resurser.

        Gilla

  3. BjörnS skriver:

    En mycket bra beskrivning. Det som ska tilläggas är att det också fanns en rejäl dos av kunskapsförakt, åtminstone som jag minns min skola på 70-talet. I gymnasiet hade jag turen att stöta på en lärare av den gamla stammen (licentiat och lektor) som fortfarande höll fanan högt och kunde ställa krav på sina elever. Honom är jag ett stort tack skyldig.

    Liked by 6 people

  4. Sldy skriver:

    Halleluja, men vilka tecken ser man på tillnyktring. den rådande hegemonin måste bort, en hel generation politiker och skol och universitetsledare måste få sparken.

    Liked by 2 people

  5. Gunilla skriver:

    Jag tvivlar. Ribban i t.ex svenska som språk ligger på nivån att det är tillräckligt om det som eleven skriver är ‘begripligt’. Det blir ett tufft uppvaknande när dessa kommer till en arbetsplats och skriver som småbarn (trots stavningskollen i datorn). Idag är felaktig ordföljd mer regel än undantag bland många (sedan han fråfade… istf sedan frågade han). Nu senast visar det sig att alltfler inte klarar att skilja på de och dem. Vad händer? Jo utbildningsansvariga sänker ribban ytterligare och tycker att vi ska nog ändra svenskan. I lärarbristens spår föreslås nu att nyanlända ska ”snabbutbildas’ till lörare. Det räcker alltså att påstå att man är ‘lärare’ i landet man flytt från för att gå före i kön framför de svenska ungdomar som löser i upp till 6 år till lärare. Nya lärare som inte korrekt kan lära ut svensk ordföljdsreglet. Förresten; skolans främsta uppgift idag är ändå att fostra barnen i genus,-och HBTQ-korrekthet samt i den i Sverige allomfattande av etablissemanget beslutade värdegrunden. F.ö gäller relativismens teorier om ‘den förtrycktes’ tolkningsföreträde med exemplet där en SFI-lärare fick bassning av sin överordnade när läraren hävdat, då en elev förnekat detta, att utrotningen ägt rum med det famösa argumentet att ‘man ska inte ställa fakta mot fakta’.(!!!!)

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Det blir ett tufft uppvaknande när dessa kommer till en arbetsplats och skriver som småbarn” — har dagens ministrar — ingen nämnd och ingen glömd — verkligen haft ett tufft uppvaknande? Det förefaller mig som om de ännu vankar på i ullsockorna. Skriver och talar som småbarn gör de ju helt hämningslöst. Dock har de i sin intellektuella utveckling ännu inte uppnått detta stadium. Skenet bedrar.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Ribban ”begripligt” används ju också av Svenska Akademiens eftr. och de staffagefigurer som har ersatt dem som tidigare kallades språkvårdare för att godkänna allehanda felaktiga konstruktioner som ”till de som”, ”mest rik”, ”vart är festen” och ”jag är längre än honom” liksom löjeväckande och onödiga innovationer som ”tjugohundra”, ”nollnolltalet”, ”färst” och ”ett hen”.

      Ärans och hjältarnas förblöder i dikeskanten medan dess diktare massmissbrukas multikulturellt av honom vars namn inte får nämnas, F. Reingefallen.

      Att döma av språket i webbupplagorna av Svenska Digest och Dagens nyspråkligheter talar och skriver numer alla svenskar SFI i stället för svenska. Bisatser är en bortglömd obekvämlighet. Den adekvata inhemska vokabulären ersätts med kryddstarka okvädinsord, med missförstådd och bruten engelska. Att avgå blir ett intransitivt lämna. Ett vanligt ord som vanlig ersätts frekvent med frekvent. Det blir för mig som utvandrare allt svårare att förstå vanliga media. När blir SFI officiellt språk i den humanitära stormakten?

      Liked by 1 person

  6. Jasa skriver:

    Alltid denna hemska vänstern! Skönt att ha en grupp att skyla över på, då slipper man ta eget ansvar.
    Hade kriteria för antagning av elever till lärarhögskolorna varit mkt hårdare, är jag säker på att vi hade sluppit mycket att skol-eländet idag. Dessutom måste deras status och lön höjas ordentligt.

    Gilla

    • Hovs_Hallar skriver:

      JASA:
      Ja — om det nu rent faktiskt är från vänsterhåll som dessa ideologiskt drivna tok-reformer ständigt härrör, så tvingas man väl säga som det är? Det handlar om personer som drivs av en idé om hur saker BORDE fungera, och när det då inte fungerar är det inte idéerna det är fel på utan den förbannade verkligheten som konstrar!
      Vilket man löser genom att köra på med mera av samma politik.

      Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Som det sades om det militära förr…

        Om kartan o verkligheten skiljer sig åt,
        då gäller ALLTID kartan!

        Mao LYD ORDER oavsett…

        Gilla

  7. Anders E skriver:

    Så sant – men bara ett bevis på att politikerna skall hålla fingrarna borta. Det stora problemet är att politikerna verkar ha missförstått sin roll – och försöker detaljstyra verksamheter man varken förstår eller har någon kunskap om. Sätt ramarna men låt proffessionerna sköta verksamheten utan klåfingriga politikers inblandning

    Gilla

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Lennart skriver att skolan skulle vara en institution för jämlikhetsorienterad samhällsfostran i socialistisk anda. Jo, visst låter det tjusigt och det tyckte nog de som kom på dravlet också. Dessutom är det ju ganska svårt att ställa sig upp och säga nej, det tycker jag inte.

    Personligen ställer jag mig då frågan vari jämlikheten ligger att inte alla skall ha rätt till en utbildning i paritet med sina förmågor?
    Den absoluta jämlikheten i en population uppnår man givetvis om alla tvingas sitta och leka med kottar i nio år.
    Ingen kan ett skit! Fast jädrans jämlikt är det!

    Resonemanget om jämlikhetskraven får i sin förlängning tämligen tveksamma konsekvenser. Hade den tankefiguren existerat för några hundra år sedan hade vi fortfarande åkt runt landet i häst och vagn och fått stanna vid vägkanten titt och tätt för att leta skogssniglar som vi kunde putta in i hjulnaven som smörjmedel.

    Det finns kanske skäl i att påminna om att ett lands begåvningskurva ser ut som vilken Gausskurva som helst. En väldigt liten del utgörs av de teoretiskt högbegåvade och en ungefär lika liten del av de som är så lågbegåvade att de inte kan förväntas prestera något alls. De flesta av oss befinner sig någonstans däremellan. Alla har dock en plats.
    Man plockar inte någon i mitten och sätter denne på att tänka ut och designa JAS Gripen. Nu är det dock så att den i undre hälften mycket väl kan vara en noggrann och duktig plastgjutare på något mindre företag. Han eller hon gjuter de små plastpluttarna som utgör delar i kontaktdon till några av de tusentals elförbanden i Gripen.
    Gör han eller hon ett skitjobb så flygs det inte!

    Inom skolvärlden hade vi ett system tidigare som tillvaratog elevernas olika utvecklingsmöjligheter. De teoretiskt högbegåvade hamnade på Chalmers eller KTH. Gruppen därunder på olika ingenjörsutbildningar och yrkesskolor.
    Återigen andra var mera språkligt orienterade.

    Ingen bra lagledare ändrar på ett vinnande koncept som detta var.

    Våra lagledare, d.v.s. politiker som pillar i skolutveckling, har fått kompassen förstörd av flumtänkande.
    Det ÄR inte jämlikt att förneka någon att nyttja hela sin potential, även om det skulle leda till en bättre löneutveckling, eftersom det är till gagn för hela kollektivet.

    Liked by 4 people

  9. oppti skriver:

    Denna önskan till en jämlik skola slogs sönder när friskolereformen infördes.
    Då kunde man välja skolor och skolor kunde ställa inträdeskrav.
    De kunde då i vissa fall ge eleverna kunskap till en lägre kostnad vilket gav skolföretagen vinster. Kanske är det därför vänstern ogillar vinster i skolan.

    Gilla

    • 77711n skriver:

      Ingenting i skolan och kunskapsnivån kommer att förändras så länge politikerna föraktar kunskap och förnekar att vissa människor är mer begåvade än andra och att människan har olika begåvningar. En del är mer praktiskt begåvade och andra teoretiskt, en del är både praktiskt och teoretiskt begåvade, andra är duktiga i teoretiska ämnen och andra i sport och idrott, andra är både teoretiskt begåvade och duktiga i sport. Det här är svårt att erkänna för alla som tror på människors lika värde och översätter detta med att alla är lika. De som misshandlas mest av undervisningssystemet är de mest intelligenta personerna, som inte får tillräcklig stimulans och som vantrivs med den långsamma studietakten i skolan, som för dessa elever blir en enda lång pina. Dessutom lär sig dessa elever inte heller att anstränga sig, vilket kan bli förödande för deras möjligheter senare i livet.

      Gilla

  10. Drutten skriver:

    Från politikerhåll hävdas ofta att skolans mål är att alla skall bli godkända i alla ämnen. För många är det ett alltför lågt ställt krav och för några är det ett för högt ställt krav. Varför inte ha som mål att alla elever skall nå upp till sin kapacitet under den tid som står till förfogande, dvs nio år för grundskolan? Alternativt kan målet vara att alla skall bli godkända och de som uppnår målet skall kunna gå vidare till nästa nivå även om det inträffar efter en kortare tid än nio år. Övriga har högst nio år på sig att slippa tvånget att gå i skolan.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Sovjetunionen hade en gång som mål att tillverka två miljoner gummistövlar. Resultatet var två miljoner högerstövlar i storlek 45. Inga torra fötter.

      Sovjetunionen hade en gång som mål att tillverka tre miljoner ton traktorer. Resultatet var traktorer med stora järnklumpar i sitt inre. Planen uppfylldes, men det blev färre och sämre traktorer än man kanske hade hoppats på.

      Sovjetunionen, f’låt Europaunionen hade en gång som mål att bilar skulle släppa ut mindre avgaser vid mätning. Resultatet var fuskprogram i bilarnas datorer som av allt att döma hotar den européiska bilindustrins blotta existens.

      Felet är femårsplansmentaliteten. ”Alla skall bli godkända i alla ämnen” är inget meningsfullt mål. Det är lätt att uppfylla formellt om det är det enda kravet. Det enda sättet att uppfylla meningsfulla mål är att låta var och en sätta sina egna mål själv i ett fritt och öppen samhälle utan övergripande ambitioner och utan femårsplansmentalitet.

      Liked by 2 people

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Skolan är liksom vården och polisen indikatorer på hur samhället fungerar och även uttryck för vilka kriterier som är vägledande för verksamheten. Enskilda poliser, med undantag för den högre ledningen, har lika lite ansvar för vad som är dåligt som enskilda lärare har för situationen inom skolan. Det handlar om hur olika system medvetet utformats och resultatet ses av vissa som framgångsrikt och av andra som systemfel.
    Det är uppenbart att skolsystemets utformning under mycket lång tid styrts av personer med en vänsterinriktad ideologisk agenda. Det finns också ett inslag av personer som upplevt byråkrati och politik som en bekvämare väg att anträda än forskning eller arbete i näringslivet. Det är sådana personer som har dominerande positioner och de är verbala och skickliga manipulatörer, se bara på ledningen på KI/KS. Eller se hur historieprofessorerna försöker mala ner mindre smickrande jämförelser med motsvarande utbildning vid engelska universitet.
    Tyvärr har inte de som vill se rationellt beskrivna mål för utbildningsväsendet så många vänner. Man kunde exempelvis tycka att näringslivet skulle tillhöra denna grupp, men icke. Det enda man ser från Svenskt Näringsliv är frågan är argumentation om vinster i skolan. Och näringslivets toppskikt består av personer som främst ser sig som finansmänniskor, se bara hur man behandlar personalen i Ericsson idag.
    De borgerliga partierna? Ingen intellektuell gigant i sikte där bland avdankade majorer och politiska broilers.

    Liked by 2 people

  12. Anders Thornell skriver:

    Hej!

    Tack för en bra beskrivning. Jag saknar dock två viktiga frågor som jag anser måste besvaras.
    – Hur är det möjligt att skolor tillåts anställa skolledare/rektorer som inte har pedagogisk erfarenhet/utbildning dvs själv är utbildade lärare.
    – Varför skall elever enligt skollagen ges inflytande över utbildningen:

    9 § Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.
    För mig blir detta lite av en moment 22 fråga: Du anses som elev redan förstå vad du behöver lära dig innan du har lärt dig vad du behöver och fått förståelse.
    Det innebär också att elev får ifrågasätta det som lärs ut av en vuxen person som har utbildat sig föra att lära ut kunskap enligt läroplanen. I vilket annat yrke tillåter vi detta.

    Jag har egentligen fler frågor men detta får räcka för tillfället.

    Anders

    Liked by 2 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Apropå den första frågan slår det mig: Kan möjligen livsviktiga samhällsfunktioner, attityder och prioriteringar ha påverkats av att
      – 57 % av domarna
      – 30 % av poliserna
      – 85 % av socialsekreterarna
      – 66 % av grundskolans rektorer
      – 78 % av grundskollärarna
      – 72 % av cheferna i kommunerna och
      – 44 procent av riksdagsledamöterna är…
      …kvinnor…
      och lika många ytterligare i riksdagen är käringar?

      Liked by 1 person

      • Fredrik S skriver:

        Instämmer med brasklappen att det finns ”kärringar” såväl med som utan byxor.
        Grundskolan är redan tömd på män!? (Skulle var femte grundskollärare fortfarande vara ”män” eller döljer sig de med relativ/subjektivt vald könstillhörighet i siffrorna!? Det låter högt!)
        Gymnasiet håller snabbt på att tömas på män!
        Undrar hur det kommer att gå inte minst med tanke den överrepresentation av pojkar från kulturer med en annan syn på jämlikhet och auktoriteter som de som sköter landet berikat skolan med.

        Gilla

  13. Fredrik S skriver:

    Instämmer i att Ingers bok är ”nyttig”, för att inte säga nödvändig, läsning men inte i slutsatsen att skolans problem exklusivt är vänsterns fel.
    Inger sammanfattar problemet i begreppet ”progressivism” som är en djupt ideologiserad och vetenskapsfientlig syn på kunskapsförmedling och skola. Trots att S har haft makten under större del av efterkrigstiden har det i stort funnits en politisk samstämmighet om att lärare ska sättas på plats och att progressivismen ska råda.
    Visst kommer de radikala idéerna initialt från från Alva men övriga partier har accepterat att skolan blivit en social värmestuga och experimentverkstad. Möjligen för att man anser att skolan inte är viktig utan något man kan förhandla bort för viktigare frågor. T.ex. var Högern nöjd bara man fick göra om skolan till en marknad vilket knappast har höjt kvalitén i Svensk utbildning.
    Vad jag fick med mig från Ingers bok är att Svensk skola är så förblindad av ”progressiv” ideologi att den inte förmår att se vad som verkligen fungerar i klassrummet och att skolans problem under ett halvsekel ”lösts med retorik” som Inger så träffande formulerar det.

    Gilla

      • Fredrik S skriver:

        Jo, jag kallar mig själv fortfarande för (hemlös) vänster och gråsosse (den ende förutom Johan Westerholm, Göran Adamsson och kanske någon till) fast det är svårt när i princip hela vänstern gått ner sig i identitetsträsket.
        Min poäng ovan är att stridslinjen om svensk skola inte går mellan vänster och höger utan mellan radikala och moderata i en icke partipolitisk mening. Det finns väl så radikala och skogstokiga liberaler som socialister!
        Ett exempel från Ingers bok är när utbildningsminister Britt Mogård i en borglig regering utan invändningar driver igenom en,ytterliggare skol och lärarfientlig, skolreform som tagits fram av ”Sosseriet”. I bästa fall har skolan varit ett bondeoffer för Borgarna, något att offra för viktigare frågor, och i värsta fall något ”tärande” vars kostnader ska minska.

        Gilla

  14. JL skriver:

    Påstår du att alla inte är lika, eller värre, att alla inte är lika mycket värda?

    Det får man inte säga. Du polariserar, dömer ut på förhand och skapar motsättningar mellan grupper med denna typ av uttalanden.

    Människan är vid födseln ett oskrivet blad, och alla ska stöpas i samma form för att de ska fortsätta vara jämställda och lika. Alla kulturer har f.ö. samma värde, och alla individer/kulturer som är mindre framgångsrika med något är offer för strukturella förtryck. Hur mäter man f.ö. framgång? Det är så klart upp till var och en att definiera sina egna mått på detta, precis som med allt annat. Det finns inga sanningar förutom den sanning som gäller för dig. 1+1=3? Ja, absolut, speciellt om du är ett strukturellt förtryckt offer.

    Det som vissa (vanligt på DGS) upplever som skillnader mellan prestationer och beteenden mellan individer och kulturer etc beror endast på att vi inte är tillräckligt normkritiska och låter våra fördomar styra vår perpception.

    Som tur är kan vi numera välja vilket kön vi tycker vi tillhör, förutom när det handlar om tillsättningar av maktpositioner. Då kvoteras det baserat på könsorganet, eller etnisk/religös tillhörighet.

    Gilla

  15. Borjön skriver:

    ” … inte heller något som helst behov att lära sig från något annat land.”

    Ett undantag finns till detta påstående. Stellan Arvidsson och Britta Stenholm tyckte i alla fall att vi hade något att lära av DDR. Hur många lärare skickades inte dit på [gratis-] kurser under 60-70-80-talen?

    ”Skolan befinner sig i dag i en självförstärkande dödsspiral. Varje generation som lämnar den är sämre utbildad än den föregående. Av dessa blir de absolut sämsta högskolestudenterna sedan lärare till nästa generation. På grund av de katastrofala resultaten genomförs då och då missriktade reformer, som i regel bara förvärrar läget. Den kommande generationen blir i sin tur än sämre utbildad – och så fortsätter spiralen neråt mot undergången.”

    Ovan ett citat från en ”måste” läsas artikel av Erik Lidström.
    http://kvartal.se/artiklar/nr-skolan-blomstrade

    Liked by 2 people

  16. Lasse W skriver:

    Skolan ska forma och förstärka den svenska modellen. Solidariteten ska stå i högsätet. Man duger som man är. De sociala målen skall stå i förgrunden. För stora krav på kunskaper skapar en sorteringsskola där duktighet premieras. Det är inte bra för arbetarklassens barn. Skolan ska uppmuntra social sammanhållning och jämlikhet. Sociala mål, inte kunskapsmål!

    Det var väl ungefär så de tänkte, de socialdemokratiska skolfäderna på 60-70-talet. Åke Isling och vad de hette. De har fått sin skola. Som man bäddar får man ligga. .

    Gilla

  17. Yvonne Rosenthal skriver:

    Önskar att jag kunde argumentera emot . Är besviken , djupt besviken på Alliansen . Ska något förändras måste man ta saken i egna händer. Starta helt privat utbildning av lärare . Starta helt privat universitet med Ratio och liknande som förebild. Utbildning, forskning med borgerlig humanistisk grundsyn, ” elit-skola”. Utan statlig inblandning . Enkelt att skriva det jag nu gör men jag ser ingen annan lösning. Medelålders politiker är idag födda på 70-talet och har av olika skäl svårt för att i grunden kritisera den utbildning de själva har genomgått- i skola och på universitet. Ett högre lärosäte med kvalitet kan kräva årtionden innan man får resultat i form av goda studenter, bra forskning och gott rykte. Det brådskar. Om inte vi, vem då?

    Liked by 2 people

  18. Bo W skriver:

    En aspekt som ofta glöms bort i sammanhanget är, att detta att vara duktig och flitig som elev, eller att sträva därefter, sedan länge i allt mindre utsträckning ger någon som helst status elever emellan. Status och beundran tillkommer i stället dem som är tuffast, dem som sätter läraren och övriga elever på plats. Det är dem som är hjältarna alla flockas kring. Detta gift är förödande och måste motarbetas lika tufft och konsekvent.

    Liked by 1 person

    • Gösta Svensson skriver:

      Det där med att det var töntigt att vara plugghäst upplevde jag redan på 70-talet. Förmodligen uppstod fenomenet ännu tidigate. Frågan är om det är mera utbrett idag? Jag har ingen aning, men det är ett sorgligt fenomen och jag tror att det delvis beror på hur media och nöjesindustri ständigt återskapar hjältebilder som sällan har med hårt arbete och srudier att göra. Det närmsta man kommer är väl framställningar av särbegåvade genier och inte de som helt enkelt jobbar på och sliter och till slut når helt realustiska mål. Det är väl för tråkigt med sådana människor. Hellre då en rappande ganster som innerst inne är en GOD människa.

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Precis!

      Ingen beundrar någon som bemödar sig om att vara flitig/duktig!

      Allra minst tjejerna, använder denna måttstock på pojkarna…

      Inga snälla skötsamma pojkar får kyssa de vackra flickorna, än mindre mer…
      Den devisen gällde redan för femtio år sedan,
      i än högre grad idag!

      Liked by 1 person

      • Bo W skriver:

        Som jag minns mitt ljuva 60-tal var det framför allt de studiebegåvade flickorna som ”vek ned sig” för grupptrycket för att vara stridstupparna till lags.
        Jag vet inte om det är mera utbrett i dag, men misstänker starkt att det tagit ett kvalitativt språng i samband med att alltmer i vardagslivet ska tolkas mot bakgrund av begrepp som heder och respekt.

        Gilla

      • Bo W skriver:

        Korrigering till min tidigare kommentar. Det var framför allt de studiebegåvade flickorna som OFFRADES av grupptrycket att vara tuffingarna till lags.

        Gilla

  19. Claudia de Longueville skriver:

    Så länge som elitskolor inte skapas för dem, som är teoretiskt begåvade, så kommer detta stackars rike snart att degenerera på alla plan.
    Minst en tredjedel av eleverna i den svenska skolan har ingen möjlighet att få den utbildning, som motsvarar deras kapacitet.
    En lärarkår, som förvandlats till underklass och som rekryteras från flumstudenternas bottenskrap kan inte förmedla de kunskaper som krävs.

    Aldrig har det släppts ut grupper av så obildade elever och aldrig har medelgoda och duktiga elever fått så lite stimulans.
    Den svagaste tredjedelen, som inte bara stör all undervisning får dessutom praktiskt taget alla resurser.

    Kravlösheten i skolan, införd redan under det galna kvartsseklet, är nu närmast total.
    Ansträngning, koncentration och uppmärksamhet är helt främmande begrepp för de stackars elever, som danats av den svenska modellen.
    Ämnen som kräver minsta fokus är illa tålda.
    Särskilt matematikämnet är hatat av de allra flesta, eftersom man vid dess studium inte kan slagga större delen av lektionen och likväl snappa upp något av värde.

    I en skola där ”katederundervisning” är lika fult som ”kadaverdisciplin” och där det senare ordet är den officiella beteckningen på normal arbetsdisciplin, kan man inte förvänta sig annat än att kunskaperna ligger på bottennivå.

    I dag har postmodernisterna tagit över.
    Ett gäng veritabla flummare, som hävdar att allt ordnar sig i skolan om man bara har rätt ”riktning” och en positiv attityd.
    Det är en sagolikt förvirrad församling, som geschwint bortförklarar sopresultaten i PISA-mätningarna med plattityder som ”försämrad likvärdighet i den svenska skolan”, och på att våra städer är ”bostadssegregerade”, etcetera i all oändlighet.

    Universitetens kvalitet och därmed anseende är tyvärr en följd av skolkatastrofen.
    Liksom gymnasieskolan i dag är ett förlängt högstadium, fungerar universitet och högskola i bästa fall som ett förlängt gymnasium.
    Fyra decennier av vänstervandalernas kontinuerliga misshandel av skolan har sänkt studenternas kunskaper till europeisk dyngnivå.
    Det lär inte dröja länge innan även universiteten närmar sig sopklass.

    Yrvakna politiker orerar om att ”det är skolans plikt att alla som går ut i samhället skall kunna läsa, skriva och räkna”.
    Högskolekompetens!
    Nu har vi det utbildningssystem, som politikerna gjort sig förtjänta av.
    Det tröstlöst tragiska är, att kunskapsförintelsens arkitekter så länge fått härja fritt att ingen återvändo finns.
    Processen är irreversibel.

    Liked by 2 people

    • DanTor skriver:

      C.D.L, at12.33.

      Din reflektion är givetvis korrekt, och välgörande fri från krusiduller.
      Emellertid min vy och det som numera fullt uppenbart förspillts, av kunskap, hade givetvis behövts om det funnits behov.
      Sverige har numera och sedan lååång tid tillbax endast behov av enklare kunskap och för att som exempel citera Hans Werthen och denne om det redan då nya framväxande fiffiga Sverige, -”tvätta skjortor åt varandra”.
      H.Werthen en bland de få av de sista seriösa för Sveriges bästa och en illa stygg nagel och kommer aldrig att nämnas.

      https://livet.se/ord/k%C3%A4lla/Hans_Werth%C3%A9n

      Gilla

  20. Eva skriver:

    Bra att DDRs inflytande på den svenska skolan uppmärksammas. Jag är en pensionerad adjunkt i naturvetenskapliga ämnen som började min lärarbana 1972. Jag har således med egna ögon följt förfallet i den svenska skolan. En av de saker jag tror har bidragit mest till utförslöpan anknyter just till DDR.
    Stellan Arvidsson importerade från DDR organisationsformen med arbetslag. Efter Perssonreformen under tidigt 90-tal, införde man nästan överallt arbetslag. Denna organisationsmodell har varit förödande för skolans utveckling. I diskussioner om skolans förfall tas aldrig detta upp. De flesta lärare har aldrig upplevt något annat. För Gustav Fridolin verkar arbetslag vara en naturlag.
    Ett arbetslag är ofta organiserat kring några klasser och på gymnasiet indelas ett program i ett eller flera arbetslag. Som ledare för ett arbetslag utser rektor någon denne kan ”lita” på och som är direkt underställd rektor. På många skolor har rektor delegerat lönesättningen på arbetslagsledaren. Sedan hör de lärare som undervisar i klassen till detta arbetslag. Tanken var att man gemensamt skulle jobba mer elevcentrerat. Eleverna skulle omfamnas och alla skulle bli ”sedda”. Lärarna i arbetslaget har sina arbetsplatser intill varandra. Minst 2 timmar varje vecka använder arbetslaget i arbetslagskonferens. Tanken är att man ska försöka ämnesintegrera och hitta på övergripande projekt.
    Följden av denna organisation har blivit:
    1. Ämnesgrupper har splittrats. Före arbetslaget hade alla kemi/fysiklärare sin hemvist på kemi/fysikinstitutionen. Där träffade man ämneskollegor och hade lätt att organisera sina laborationer. Idag sitter en kemilärare, en fysiklärare, en eller flera svensklärare o.s.v. i varje arbetslag långt ifrån ämneskollegor och institution. Som ny lärare behöver du dina ämneskollegor som bollplank för att komma in i arbetet. Arbetslagsmodellen har förstört de naturvetenskapliga ämnena mest, men alla ämnen har tagit stryk.
    2. Organisationsmodellen är i princip ett angiverisystem importerat från DDR. Arbetslagsledaren har järnkoll på lärare i laget som är egensinniga nog att vilja sätta sitt ämne först. Arbetslagets jantelag gäller. Du ska inte tro att ditt ämne är värt mer än något annat. De följsamma premieras. Arbetslagsledaren meddelar lätt rektor vid bångstyrighet. Svensk skola kommer aldrig mer att producera original som var så vanliga förr, de lärare som gjorde intryck på mig.
    3. Arbetslagsledaren har alltid ett politiskt korrekt förhållningssätt annars hade denne inte varit arbetslagsledare. Det som tuggas på konferenserna är: värdegrund, likabehandlingsplaner, HBTQ , att vi ska utveckla kompetenser inte ämneskunskaper. Allt är trendriktigt.
    4. På min sista skola skulle vi i arbetslaget fördela antal timmar för olika kurser vid en av alla otaliga reformer. Ett effektivt sätt att så splitt. Svagaste läraren får minst antal timmar till sitt ämne. Detta är egentligen inte organisationsmodellens fel, men ett exempel på hur den används för att härska och söndra.
    Den skola vi hade före perssonreformen hade nog generellt sett nått ett ”Best Practise/Good Enough”-stadium. Då måste förstås politikerna fram och klåfingra.

    Liked by 2 people

  21. cmmk10 skriver:

    ”EU vill modernisera syftet med högre utbildning” (Sic!)

    Universitetsläraren, nr. 6, 2016. s. 13.

    ”Eu håller på att flytta fokus för högre utbildning från enbart anställningsbarhet och anpassning till arbetsmarknaden till att mera betona demokratiaspekten och sociala färdigheter.”
    ————-
    Ja, processen är nog irreversibel?

    Gilla

  22. Ina Höst skriver:

    Det får vara slutlekt!

    Vi har ett avancerat samhälle och infrastruktur och vi måste upprätthålla exporten för att kunna importera (mat t.ex.). Det krävs riktiga kunskaper. Kan inte skolan och högre utbildning leverera kunniga elever, är vi illa ute! Tillbaka till 1800-talets mörker, kyla, epidemier i städerna, dåliga bostäder?

    Skolan ska successivt förbereda eleverna för vuxenlivet och ge dem de verktyg de behöver för att hitta en plats i samhället som de passar för. Inget flum, ingen genuspedagogik, politik eller sexundervisning till icke könsmogna elever. Det ska vara riktiga ämnen! Lärarna måste återta ledarskapet, barn och unga förväntar sig faktiskt det – de vuxna vet ju. Annars tappar de respekten och det blir som blinda leder blinda.

    Jag tog studenten 1968 (den sista riktiga studentexamen). Då var skolan i världsklass. Hur såg undervisningen ut? Självklart var det arbetsro på lektionerna. Lärarna hade genomgångar för hela klassen (katederundervisning), oftast följt av hemläxor. Självklart fick vi ställa frågor om vi behövde det. (Var man smart följde man noga med på genomgångarna och skrev sedan ett litet referat över det viktigaste, sedan satt det!) Rörelsebehovet tillfredsställdes genom gymnastiken och idrotten (som var könssegregerad!). Elevråd fanns, men det hade inget inflytande på läroplanen eller undervisningen. Lärarna var trygga i sina anställningar, men det fanns också ett tjänstemannaansvar. Skolan fungerade!

    Pubertetens känslostormar kan sätta upp hinder för lärandet, men de är naturliga. De som drabbas hårt, ska ha en chans att komma igen när de mognat lite.

    Vi behöver inte prata så mycket om begåvning, normala barn har den utrustning som behövs. Men man kan störa barns utveckling och försämra inlärningsförmågan om man sätter barn på dagis för tidigt (ej före treårsåldern – kan förklara varför om någon frågar) och för många timmar om dagen. Man bygger in skadlig stress. Yrkesskola kan vara ett alternativ till det klassiska gymnasiet.

    Nyanlända ska sättas i egna specialskolor och inte blandas med de ordinarie eleverna förrän de behärskar språket och uppnått/har den kunskapsnivå som motsvarar deras åldersgrupp. Åldersskillnaden ska då vara max 1 år (riktiga ålderstester behövs). Om någon frågar kan jag förklara hur och varför.

    Mvh
    Ina

    Liked by 1 person

  23. Finnjävel skriver:

    Detta ”vänsterflum” genomsyrar hela svenska samhället, det är kört för Sverige ! Vänstern kommer aldrig att förstå vad vi pratar om, och dom svagsinnade medlöparna hejar på. Tyvärr.
    Ps. Drar till Spanien vid pensionen och skiter i den här jävla soppan.

    Gilla

  24. phnordin skriver:

    Signaturen Eva förefaller väl insatt i ämnet.
    Lennart Bengtsson skriver:
    ”En faktor som var vägledande för dem som genomdrev den nya skolan var ideologin. Man ansåg inte att det fanns behov av empirisk validering, inte heller något som helst behov att lära sig från något annat land.”
    Det förefaller trots allt som om DDR (och SSSR) var inspiratör för svensk skol- och annan politik.
    Om Arvidssons insatser skriver Almgren dokumenterat i sin nyligen utgivna bok omnämnd av Gudmundsson i SvD.

    Gilla

  25. Anette Hall skriver:

    Under lektionstid ska eleverna sitta still och lyssna. Denna enkla regel som gäller på vilken arbetsplats som helst. Om man som anställd på en arbetsplats inte lyssnar och är uppmärksam när man får information utan pratar i mun och lämna rummet när dom har lust skulle anställningen inte bli långvarig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s