Vad bör göras?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

År 1902 skrev Lenin en skrift med ovanstående rubrik. Hans svar var att eftersom arbetarklassen var för trög för att förstå sina egna intressen så måste den företrädas av ett parti med intellektuella yrkesrevolutionärer som verkade för arbetarklassens sak. Året därefter skapades bolsjevikpartiet för att förverkliga denna idé.

Klyftan mellan partiet och dem partiet ansåg sig representera var alltså redan från början en viktig del av hela konstruktionen. Så har det inte varit i Sverige. Hos oss har de politiska partierna till relativt nyligen varit ett med sina väljare. Nu har vi närmat oss den leninistiska modellen.

Framför allt har medelklassen – den majoritet av svenska folket som består av förnuftiga och rimligt skötsamma människor som går till jobbet, tar hand om familjen, betalar skatt och inte besvärar välfärdssystemen så där särskilt – under de senaste årtiondena haft anledning att känna sig alltmer alienerade från etablissemanget inom politik och media. Detta etablissemang talar inte medelklassens språk och ser inte världen med medelklassens ögon. För etablissemanget är medelklassen om inte fullt utvecklade så åtminstone potentiella brunråttor som, om vissa etablissemangspersoner fick råda, borde tas av daga med gas.

Denna medelklass har idag inga tidningar, inga tevekanaler, inga forskningsinstitut, inga partier eller ens någon klassmedvetande, alltså insikt om att klassen finns och har gemensamma intressen och att det är ett problem att den saknar tidningar och så vidare.

Så vad bör göras? Vad kan varje medelklassare ta sig för? Två saker, som jag ser det.

För det första gäller det att sluta skämmas. Fram till nyligen, ett år sedan eller så, har vanliga, hyggliga medborgare undvikit att framföra sin mening om exempelvis tiggeriet, migrationen och skolan av rädsla för att bli hållna för brunråttor. Det har till och med varit så illa att öppna diskussioner ofta inte ens kunnat föras i slutna sällskap, ty medelklassarna har bevakat varandra för att inte riskera att anses ha hamnat i brunråttekretsar.

Numera är det, om jag läser tidsandan rätt, slut på den risken. Det är inte längre skämmigt att oroa sig för nationens framtid och att klaga över den brist på förnuft med vilket Sverige styrs.

För det andra, nu när någon sorts yttrandefrihet brutit ut, gäller det att utnyttja den. Hur många människor träffar du varje dag? Tio? Tag bladet från munnen och resonera med dem om Sveriges ödesfrågor. Finns det något hopp om en vändning i skolan? Hur många illegala och oregistrerade migranter finns i landet och hur försörjer de sig? Var är planen för hur Sverige ska absorbera de tiotusentals och åter tiotusentals personer som får asyl och inte förväntas försörja sig på egen hand? Hur är det egentligen med brottsligheten bland utlandsfödda som Brottsförebyggande rådet undersökte för tio och tjugo år sedan men nu fått någon sorts förbud av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att uppdatera sina gamla studier. Varför döljer etablissemanget för skattebetalarna vad migrationen verkligen kostar? Enligt en norsk studie kostar en utomeuropisk invandrare till Norge i snitt ungefär fyra miljoner norska kronor från ankomst till död. Jan Tullberg, en enskild medborgare, har kommit fram till tre miljoner kronor för svensk del. Är det en riktig beräkning? Varför ska jag behöva lita till enskilda medborgare snarare än en statlig myndighet för att få ett svar på en så skälig fråga?

Varför är det så viktigt att vi talar om detta? Jo, därför att om vi håller tyst kommer inget brus av medborgarröster någonsin att komma fram till etablissemangets öron. Om vi är tysta ger vi etablissemanget monopol på etern. Det finns nog inget starkare än ett folk som vet vad det vill. Vi lever, som tur är, i en demokrati.

39 thoughts on “Vad bör göras?

  1. Christer L skriver:

    Enkelt räknat: Om du har en utomeuropeisk invandrare till Norge som kostar fyra miljoner i genomsnitt under sin livstid: låna då fyra miljoner i banken att investera i invandrarens välfärd. Detta ökar BNP och investeringen kan ge en vinst som på sikt betalar lånet och mer därtill.

    Det här är vad som egentligen menas med att migrationen lönar sig för mottagarlandet. Det är en ekonomisk modell, den har inget med humanitet att göra, utan kommer sig av att man vänt på den gamla modellen med förmögenhet: nu är det lån som är det centrala. Man har ändrat uppfattning om hur pengars värde uppstår. Den här modellen får dock oönskade konsekvenser, tycks det. Man har talat om en win-win-situation vad gäller invandringen, men det förefaller mer troligt att vinst för vissa fortfarande är förlust för andra. Och vi börjar ana villka som förlorar.

    Jag såg för övrigt nyligen uppgifter att USAs statsskuld ökat enormt under Obama-tiden, det är ofattbara siffror. Hela systemet är ofattbart. Detta att storbankerna lånar ut pengar till stater enligt Rotschilds modell. Hur ska USA kunna betala igen statsskulden? Det går naturligtvis inte, och ingen har väl för avsikt att försöka. USA-dollarn får inte kvadda då den har en unik position som stabilisator i världsekonomin, alla räknar i USD. Vem eller vilka skulle kunna sätta dollarn i gungning?

    Liked by 2 people

    • Janne skriver:

      Om man lånar pengar till konsumption (dvs invandrares välfärd) hur i hela friden kan man tro att denna investering lönar sig?
      Storleksordning på kostnader är nog rätt. Det har kommit en del förslag inom EU att länder som inte tar emot invandrare bör betala 2 500 000 kr per skalle. Antagligen är det genomsnitskostnad inom EU.
      Om all invandring verkligen genererar vinst är det konstigt att olika entreperenörer inte investerar… Nu vill företag att staten subventionerar arbetskraften med 85% och står för andra bidrag som bostadsbidrag, barnbidrag, etc.
      Den som jobbar inom välfärdsindustin vinner, alla andra skattebetalare förlorar både pengar och välfärd.

      Liked by 3 people

    • Hovs_Hallar skriver:

      CHRISTER L — Anser att du har helt fel i detta resonemang. De som talar om invandringens vinstgivande effekt vet helt enkelt inte ett pillekvitt om ekonomi, eller de ljuger medvetet.

      Läs vad ekonomen Tino Sanandaji skriver om detta.

      Om invandrare X kostar samhället NETTO flera miljoner kronor under de år personen tillbringar i Sverige, medan avkomman Y och Z hamnar utanför samhället, ägnar sig åt vandalism och grov kriminalitet som slutar med att Y dödas i ett gängbråk, medan Z mest lever på en kombination av bidrag och svartjobb — skulle DET representera din föreställning om ”vinsten” på de ”investerade” miljonerna?? Tino skulle nog skaka på huvudet.

      Gilla

  2. Torbjörn Holkner skriver:

    Demokrati. Är det verkligen det vi skall kalla dagens västvärld. Var 4:e år röstar ca 80% av befolkningen mellan ett fåtal alternativ. Sedan går 80% av dessa och gör något annat och bryr sig inte längre om ”Politik”. Kvar är ca 10-15% som skriker sig hesa för att få sin egen vilja genomförd på bekostnad av övriga. Skall vi fortsätta kalla detta Demokrati?

    Liked by 2 people

  3. Sldy skriver:

    Jag är naturvetenskapligt skolad och har inte studerat begreppet demokrati, men det vi upplever nu svarar inte mot min intuitiva bild av vad demokrati skall innefatta. Vi skötsamma medborgare serveras en förljugen världsbild och om det någon gång visas en spricka i den etablerade etern så används fogmassan godhet och naivitet. Man skäms kanske mindre, men det är ändå så att man riskerar att mista vänner om man öppnar de problemställningar som tas upp på DGS, för egen del ett problem jag kunnat leva med, men med barn i skolåldern så är man känslig. Det är ett enormt slugt drag att monopolisera vad som är gott, det är taget rakt ur religiös metodologi. Inget mer behövs egentligen om man kan göra troligt att man är god, men kanske hade lite fel i en fråga, våldtäktsmannen var kanske 27 och inte 15 iallafall, men uppsåtet var gott, och min motståndares, ont. Det har använts i alla tider för att demonisera meningsmotståndaren att kalla honom för ond, och ofta slutar det i storskaligt mördande.

    Jag har lyssnat en del på Jonathan Haidth som tipsades om på DGS, i en föreläsning så talar han om det moraliska fundamentet som han delar upp i fem eller sex byggstenar. Två av dessa är harm och fairness, och andra är loyalty, authority och sanctity (på wikipedia så inkluderades liberty också). Han undersökte sedan hur högt demokrater och republikaner rankade dessa. Jag tar resultaten med en stor nypa salt för att det saknas en byggsten, nämligen sanning, truth, och där är mitt starka intryck att vänster och höger skiljer sig åt, det ligger mycket mera för vänstern än för högern att ljuga, så alla undersökningar av det slag Haidth genomför får en bias pga demokraters större önskan att vara goda och ljuga om detsamma.

    Nå, bortsett från detta mätfel, så kommer han fram till att höger och vänster, eller republikaner och demokrater rankar harm och fairness ganska lika, medan de andra byggstenarna endast rankas högt av republikaner. Harm och fairness för mig är starkt relaterat till godhet, min poäng är att ordentliga människor inte skiljer sig så mycket här, vi vill alla gott, eller i varje fall, vanligt folk vill gott, till största delen. Så det är en alltigenom falsk bild vi serveras när vi pekar ut SD som ont, det är ytterligt få som drivs av ondska, men man kan få folk att göra ont, genom att måla allt i svart och vitt. Detta har tyvärr fortgått länge i Sverige nu så jag tror vi ser mer och mer ondska, den person i Sverige som ger mig starkast associationer till 2a världskrigets Tyskland är inte Åkesson, min intuition säger mig Eliasson.

    Så nå återigen, jag tror man på goda grunder kan anta att vanligt folk inte skiljer sig mycket på godhetsskalan, det är istället de andra byggstenarna som skiljer sig, genomförandet av det goda samhället, där skiljer det sig. De konservativa tror på auktoritet, lojalitet och renhet och liberaler och vänster på motsatsen. De tror att om man släpper alla tyglar så kommer människor att organisera sig heterogent, men gott. I min mening så har vi nu beviset framför oss, Sverige är ett bra experiment, Jonathan Haidth som är demokrat har gruvligen fel, det kravlösa samhället har lett till förfall på alla fronter och kanske logiskt, öppnat porten för den mest våldsamt auktoritära ideologin på jorden idag, islam, även i Sverige. Frihetens motsats tar plats där kravlösheten krattat manegen.

    PS: DGS TV var mycket bra, balsam för själen, jag gillade studion också. Det behövs att höra dessa saker sägas och upprepas. Jag hade gärna sett en utveckling där man tagit in meningsmotståndare på samma nivå om det finns några (är tveksam) och kan gå förbi självklarheterna och börja debattera de fundamentala logiska smärtpunkterna, inte bara hoppa direkt till om lärarna skall ha högre lön, även om denna debatt också behövs. Jag delar inte alls Thomas Gs optimism och tror att Sverige som en ek är en falsk analogi. Ett land är helt enkelt så stabilt som sin befolkning och Sveriges befolkning ändras snabbt. Ett ordnat tillstånd kan bli oordnat mycket snabbt, och vi är nu i ett tillstånd där de som står för ordningen, den skötsamma medelklassen, börjar tvivla på om det är värt att bidra.

    Ursäkta längden.

    Liked by 6 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Angående Haidts morallära, så kan man konstatera att av harm, fairness, loyalty, authority och sanctity, så är det lätt att tänka sig goda aktiva handlingar till förmån för de två första. Så kan man snabbt och enligt enkelt recept säkra upp sitt samvete och dra vidare till kuligare saker, som att slå sin godhet i skallen på folk som är lite djupsinnigare. Moralisk opportunism.

      För det andra begår Haidt ett typiskt liberalt leap of faith när han direkt kopplar moral till politik. För många av oss är moral och politik helt skilda fält. Det som jag anser vara moraliskt förkastligt kan jag likväl anse skall vara tillåtet, och alla förbud av sådant jag anser vara moraliskt acceptabelt måste jag inte utan vidare upphäva. Det är detta som utgör gränslinjen till totalitarismen. En totalitär lära skiljer inte på moral och politik, och dagens vänster i Europa och i USA är totalitär.

      Liked by 1 person

      • Helmut Böös skriver:

        Jag gör ofta detsamma och konstaterar då att 200 år av fred har inte alltid varit till godo för Svenssons politiska medvetenhet, då alla terrordåd hittills bara inträffat på betryggande avstånd i Svenssons 55-tummare, men jag tror att det är en tidsfråga innan Svensson får chansen att uppleva brinnande bilar, stenkastning, våldtäkt och självmordsbomber utanför sin trygga TV-ruta. I morgon är det kanske Svenssons egen bil som brinner.
        Jag hoppas verkligen inte att det behövas ett krig för att Svensson skall börja uppskatta freden på den nivå där han förstår att ett politiskt engagemang krävs från hans sida.
        När det gäller att påverka försöker Jag skapa ett tryggt debattklimat, utan rädsla för påhopp och fula epitet, där brukar åsikterna flöda lättare, då sanningar trivs i sådan jordmån.
        Visst är det märkvärdigt att en förkrossande majoritet av alla jag talar med mellan ”skål och vägg” delar mina egna förment ”främlingsfientliga och rasistiska” åsikter. En brännande fråga för många är den oro som delas av allt fler och som ofta kommer upp under våra samtal. Dessvärre tror jag att den över tid kommer att tillta i styrka, trots experternas lugnande besked.
        Min tid som kommunal flyktingguide gav mig erfarenheter om spelet bakom många vackert bemålade kulisser.
        Det var länge sedan jag trodde att Sverige var en demokrati, medan eliten oupphörligen slår i Svensson att han gör bäst i att låta experterna sköta tankeverksamheten, medan han själv kan sjunka ner i sin TV-fåtölj och lapa i sig vuxenbollibompa.
        Mitt enda vapen mot detta är den granatkastare jag laddar med fakta. En hel del missar säkert målet men en och annan pärla når dock rakt in i hjärtat på mina diskussionspartners. Detta gör mig glad och lite hoppfullare om framtiden.

        Liked by 1 person

  4. Fredrik Östman skriver:

    Folk har ju gått på den socialistiska lögnen om det klasslösa samhället. De har trivts ganska bra på slutet av nittonhundratalet när samhället föreföll vara ganska klasslöst och man kunde heja på vem som helst och jobbarungar kunde få en bra utbildning och tjäna bra med pengar och ingen ställde sig på tvären utom dr Leif Carlsson och några kommnuister på järnverket i Luleå. Därför saknar de skötsamma klassinstinkt och klassinsikt. Vi måste förklara skillnaden mellan dagens Sverige och det som fanns för trettio år sedan. Vi måste påvisa hur det samhället parasiterade på gamla sociala system som då ännu levde kvar. Klasslösheten var bara på ytan. Det var teater. Nu när den gamla medelklassen atrofierar faller allt samman. En ny måste skapas från grunden av personer som inte ens har en meningsfull allmänbildning, än mindre, som du gärna påpekar, ett klassmedvetande. De har ingen god uppfostran och vet inte hur man uppför sig artigt och äter med kniv och gaffel. De har inte ett vårdat språk, utan bräker på det sätt som Svenska Akademien så gärna föreskriver. Lycka till! Failed state.

    Mitt råd till välanpassade svenskar/östermalmsbor är att flytta till Helsingfors och göra den staden majoritetssvensk igen.

    Liked by 2 people

  5. Höga kusten skriver:

    Jag är så pass gammal att i min ungdom ringer fortfarande begreppen arbetarklass, medelklass och överklass mindre bra. En på den tiden, självutnämnda intellektuell klass av tänkare, åtog sig att bli representanter för den intellektuellt mer undermåliga arbetarklassen, och företräda deras intressen. De utsåg sig själva till fåraherdar. De ansåg även att överklassen bestod av två olika kategorier. Dels de som ärvt förmögenheter, privilegier och viss makt, genom ägande, sociala kontakter och manér. Och sedan de mer lyckade industrialisterna, gärna representerade av familjen Wallenberg. Båda grupperna stod för kapitalet och förtryck av den manuellt arbetande underklassen, den som gick med blåställ, hade verktyg och skurtrasor i händerna, och som kroppsarbetande.

    Mitt emellan fanns tjänstemännen. De delades in i högre och lägre tjänstemän. Den klassen var mer spretig, och svårfångad, och innehöll, tyckte man, även klassförädare. Ja, så gick resonemangen då. I övre medelklassen placerades även lärare, och läkare, men även de som klättrat till en något högre position. Men ordet karriär var ännu inte uppfunnet.

    För de lägre tjänstemännen och arbetarna rådde snarare ”förbli vid din läst”, som för skomakaren. De som bytte arbete för ofta kallades för hoppjerkor, och det ansågs vara mindre bra. För det blottade snarare brist på lojalitet med en arbetsgivare, och därmed den egna karaktären. Att man mer tänkte på sig själv än på andra. Och det betecknades ofta som ren och skär egoism.

    Allt detta vände när individualismens segertåg drog fram genom Sverige, pådrivet av dåvarande Arbetsgivarorganisationen. Industrin var i behov av ökad flexibilitet. En mer dynamisk arbetsmarknad krävdes. Då utgjorde organiserade fackföreningar ett problem. Och den unga generationen ropade även på mer frihet och rivande av gamla förlegade strukturer och unken moral. Gränser skulle bort. Vi fick även vår du-reform. Ett kollektivistiskt tänkande omformades relativt snabbt till en eftersträvansvärd individualism.

    Individualismen började snart omfamnas av hela samhället. Många såg även att kilar slogs in i olika typer av samhällelig gemenskap. Att Sverige amerikaniserades. Och visst slogs kilar medvetet in i tidigare starka grupper, för att göra dem mer lätthanterliga. Fackliga tjänstemannaorgaisationer följde med i individualismens segertåg. Karriärmöjligheter började locka ett begynnande växande tjänstemannakollektiv. Samtidigt blev gränsen mellan lägre tjänstemän och arbetare mera diffus. Likaså kunde hantverksyrken ge bättre löneutveckling än vad strävsamma lönegradsplacerade små administratörer kunde påräkna. Lön och klass vart inte längre så automatiskt kopplade. Dessutom växte midjan på alla mitt emellan, när välfärdsstatens åtaganden ökade.

    De gamla klassbegreppen började bli allt svårare att upprätthålla. Vår sociala rörlighet ökande också. Resande och vidgade utblickar mot världen likaså. Även vietnamkriget kom att prägla en hel generation ungdomars syn på omvärlden. En mer utpräglad individualism började paras med begrepp som även kom att innefatta en mer global värld. Kollektivistiskt tänkande gick plötsligt i takt med individualism. Men ännu på ett förstadium. Den verkliga floden av ren individualism kom först senare. Det är i den period vi nu lever, och som trängt djupt in nya generations sinnen. Den här utvecklingen har understötts av det mer internationellt verksamma näringslivet, och av politiker, i en strävan att bygga upp effektiva marknader. För det var ju ur den växande ekonomin välfärdssamhället kunde byggas vidare, i allt högre ambitionsnivåer. Och som även gav politiker bränsle för olika reformer. Och därmed även politiken innehåll.

    Varför nu denna långa historiska utläggning?

    Jo, order medelklass bär fortfarande på färg och idéer från sitt tidigare historiska arv. Begreppet lever kvar hos äldre som en del av en klass-beskrivning och klassindelning från ett mer skiktat samhälle, präglat av mindre social rörlighet. Och det gäller kanske även deras första generation av barn. Att nu börja använda begreppet medelklass som ett samlingsbegrepp för alla som dagligen bidrar till en väl fungerande skattebas, krockar delvis med den här historiska bakgrunden. Att omdefiniera ett äldre begrepp till något nytt kan medföra svårigheter. Framförallt när man även vänder sig mot nya generationer som inte alls vant sig vid klasstänkande. Och som även är uppfödda och fostrats in i radikal individualism, och ihärdigt nu snickrande på det egna CV-et. De blir då svårt att samlas under begrepp som medelklass. Som dessutom låter så tråkigt. Knappast ett begrepp som går hem i en curlad generation, och som även kommer ut sent i arbetslivet. Och som hos just en äldre generation bär med sig sin alldeles egna historik.

    Kanske kan fantasin hos DGS:s läsare hitta ett mer inspirerande begrepp än medelklass att samlas kring, för att mana till samling. Dessutom sitter även begreppet samling fast i uppdelningen av politiken i en röd och blå del. Ordet samling lutar åt att fånga väljare huvudsakligen från det mer blå hållet, och vänder därför, indirekt, ryggen åt det mer röda. Ett fatalt misstag om man som parti vill växa sig stora. För en stor tillväxtpotentialen finns hos de som dagligdags, i sitt arbete, möter en verklighet alltmer präglad av konkurrens från den fria arbetskraftrörligheten. Och det gör huvudsakligen LO-kollektivet, på den traditionellt röda sidan. Ett nytt parti som då riktar sig mot missnöjda borgliga väljare, under parollen samling, missar då de riktigt stora väljargrupperna. Alltså taktiska misstag redan i partiers namnval. och det bådar inte gott. Lägg där till begrepp som medelklass, så får man knappast fram ett vinnande politiskt koncept. Verklighetsbeskrivningar och taktik haltar redan från start. Och ett gående på kryckor uppväcker knappast någon större entusiasm. Semantiken ligger tyvärr i vägen för politiska initiativ, och helt berättigade upprop. Så låsta i tänkandet kan faktiskt människor vara. Begreppen själva och deras historiska arv har förmågan att ligga hindrande i vägen, för en i övrigt önskvärd utveckling.

    Liked by 1 person

    • Hans skriver:

      -HÖGA KUSTEN
      Jag tillhör säkert samma generation som du och delar givetvis din historiska beskrivning av dåvarande samhällsklasser. Men för mig känns det väldigt avlägset att tala i dessa termer idag. Svenskarna har genom årtionden blivit ett mer och mer likriktat släkte, inte bara ekonomisk. Därför tycker jag det är OK att använda benämningen medelklass, då det är där de flesta svenskar befinner sig idag. Går till ett jobb, sköter om sitt hem, betalar sin skatt, åker på semester och är ”som folk är mest”.

      En sak som du fått om bakfoten är att det nya partiet under begreppet samling, (du syftar då på MED, förstår jag) att de skulle vända sig till borgerliga, missnöjda väljare enbart. Vi låter oss idag inte så lätt indelas i socialister och borgerliga, som det var en gång i tiden, men inte idag (minns när S hade 50% av väljarna) utan vi är mycket mer lättrörliga idag.

      Därför tror jag att ett parti som kan lyssna på vad svenskarna vill (medelklassen) och handlar därefter, kommer att ha stora möjligheter att ställa till med ett jordskred i 2018-års val!

      Gilla

  6. tomas skriver:

    ”The goal of socialism is communism.” ― Vladimir Lenin
    *
    “The most puzzling development in politics during the last decade is the apparent determination of Western European leaders to re-create the Soviet Union in Western Europe.”
    ― Mikhail Gorbachev

    Liked by 1 person

  7. BjörnS skriver:

    Det är först på senare tid jag har börjat förstå med vilket förakt delar av etablissemanget betraktar stora delar av valmanskåren. Detta skedde genom Brexit och Trump. Själv hade jag röstat remain och Clinton men det massiva omyndigförklarandet och förklenandet av de som anser annorlunda är skrämmande. Vilken människosyn vädras inte där? Märk väl hur det svenska etablissemanget har haft högre tonläge än det amerikanska när det gäller Trump. Till exempel Clinton fick allmän bassning för ”deplorable”. Det anses oanständigt att ge sig på väljare. Märk också väl hur samtalstonen ändrats efter valet – Trump är vald och nu måste han få en ärlig chans. Det svenska etablissemanget fortsätter dock att skrika. Och hur det står till med de som kan tänka sig rösta på SD förkunnas ständigt. Allt detta säger mer om etablissemanget än väljarna.

    Ett grundproblem är att etablissemanget har ekonomiskt frigjort sig från väljarna. Jämför bara villkoren för politiker och vanliga anställda i termer av pensionsvillkor och arbetslöshet. Partierna behöver inte medlemmar annat än för att fostra nästa generation politiker – pengarna kommer ju från partistödet, facket osv. Allt detta måste ändras. Vem, annat än en totalt frikopplad justitieminister, kan hävda att statistik kring brottslighet inte behövs därför att vi inte lär oss något av den men samtidigt förespråka en grundlig undersökning av svenska folkets sexualvanor?

    Liked by 3 people

  8. Hortensia skriver:

    Alldeles rätt, Patrik. Det är befriande att så många svenskar äntligen vågar vädra sina åsikter om svensk politik, men i en riktig demokrati torde extraval anständigtvis ha utlysts för länge sedan.

    Svenska fotfolkets mentala islossning lär inte längre kunna hejdas via omfattande, politiskt korrekt påbjuden utfrysning av befogat bekymrade och kritiska medborgare.

    http://www.expressen.se/noje/marcus-oscarsson-medverkar-i-tv4/

    Liked by 1 person

  9. oppti skriver:

    Var skall vi göra det som behöver göras?
    Det tycker jag är en mer relevant fråga.
    Är det rimligt att lösa problem i MÖ här?

    Gilla

  10. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jag tror att den enskilt viktigaste åtgärden om vi inte vill fortsätta att åka utför i två år till är att få bort AKB och hennes lierade från moderaterna. Hon borde starta ett eget parti eftersom hon alltid uttrycker sig som hon är den enda medlemmen i partiet: ”Jag vill” och ”jag ska”.

    Det har ju som bekant visat sig att en röst på moderaterna är en röst på Sjöstedt.

    För att komma ur denna låsning föreslår jag följande uppgörelse: SD sätter Ekeroth i husarrest, han kan förresten då bli testpilot för Ygemans nya straffvariant, mot att (m) byter partiledning, därefter kan man förhoppningsvis börja opponera tillsammans

    Liked by 1 person

    • Janne skriver:

      Jag håller med ang AKB.Hon har skrivit ”Jag har omprövat”. Samma toppstyrning som med Fredrik R. Hon är inte trovärdig.
      Vad konkret vill hon göra, är dagens nivå på asylansökningar på 30-40 tusen om året plus anhöriginvandring lagom? Det sägs ju att den är på EUs miniminivå. Verkligen?
      Varför reagerar INGEN på den formulering?
      Var finns kritiska journalister som vågar ifrågasätta denna myt.
      Även Tomas Gur som gästade Patrik i studion menar att imigrationenn redan är strypt.
      Jag delar inte den uppfattningen.
      I och med att andelen av etniska svenskar minskar i Sverige, kommer nya värderigar som härstammar från Mellanöstern få mer och mer plats.

      Utvecklingen kan gå baklänges ochså, speciellt med hjälp av en reglion, titta på vad som händer i vårt granland Polen.
      Demokratin beskärs, kyrkans makt har ökat och lett till abortbörbud, preventivmedelförbud, invitroförbud etc

      Liked by 1 person

      • Igor skriver:

        Varför pipa om abortförbud i Polen när Sverige anser sig behöva importera muslimer för att tillfredsställa kravet på nya medborgare från stat och kommun?

        Liked by 1 person

      • Hovs_Hallar skriver:

        Håller med —
        1) migrationspolitken ligger INTE på EUs miniminivå
        2) Thomas Gür verkade omedveten om detta i intervjun
        3) dessutom verkade han egendomligt optimistisk om Sveriges framtid, vilket även Patrik ifrågasatte — som om det aldrig hänt i världshistorien at ett land fallit samman. Så Libanon hade inget inbördeskrig för några decennier sedan, och Jugoslavien har aldrig existerat?

        Liked by 2 people

      • cmmk10 skriver:

        ”… som om det aldrig hänt i världshistorien att ett land fallit samman.”

        Har vi inte fler exempel: Hur var det med Uruguay och har inte även Argentina varit något av en välfärdsstat?

        Sorgligt nog är antagligen Sveriges tid som välfärdsstat förbi.

        Gilla

  11. Hans skriver:

    Jag ber att får citera sista stycket i Patriks text idag

    ”Varför är det så viktigt att vi talar om detta? Jo, därför att om vi håller tyst kommer inget brus av medborgarröster någonsin att komma fram till etablissemangets öron. Om vi är tysta ger vi etablissemanget monopol på etern. Det finns nog inget starkare än ett folk som vet vad det vill. Vi lever, som tur är, i en demokrati.”

    Ett parti som vill/kommer att lyssna på medborgarna är MED.

    Se nya loggan på länken nedan

    http://www.medborgerligsamling.se/

    Gilla

    • Janne skriver:

      EU lyckas inte att samordna länders migrationspolitik, det är utopi att tro det.
      Ländernas standard är dessutom olika och Sverige alltid skulle hamna i läge att vi får ta mycket större andel per befolkningsmängd än andra länder.
      I praktiken går det inte att tvinga folk att stanna i länder med lägre standard, de flyttar vidare.
      Viss mindre mängd migranter har redan fördelats, men hur gick det senare? Många av de flyttar vidare till t.ex Tyskland, de villl inte sin framtid i t.ex Litauen.

      Gilla

  12. Varför går ni som ofta kommenterar inte ihop i ett politiskt parti ? skriver:

    Varför går ni som ofta kommenterar inte ihop i ett politiskt parti ?

    Gilla

  13. Återkommande möten eller ? skriver:

    Ett alternativ till politiskt parti är möte en eftermiddag för ett intellektuellt samtal, eller under en lunch.

    Ett möte varannan månad.

    Gilla

  14. Sixten Johansson skriver:

    Jag kan presentera ett genomtänkt politiskt koncept och många fungerande strategier. För utrymmets skull här bara skissartat:

    Se hela dissidentsfären som en tillräckligt enhetlig och mobiliserbar politisk kraft. Den är ju redan nu en kommunicerande, folkbildande och demokratisökande rörelse, som har samlats i protest mot det mediala och politiska etablissemanget. Men det räcker inte att slå in kilar här och där, åstadkomma små förändringar och hoppas på SD. Sverige går oundvikligen mot ett sönderfall, om inte hela anti-etablissemangsrörelsen kan samordna strategierna, stå på en gemensam plattform och genom sina nätverk och sin kommunikation fungera både sammanhållande och framåtledande.

    Det går att definiera en syn på svenskheten som inte är partiskiljande och som inkluderar alla som är beredda att uppfylla de nödvändiga samhällsbärande kriterierna. En lagom aggressiv politisk målsättning kunde vara att försöka sparka ut sjuklöverpartierna och i stället låta ett brett, pragmatiskt, övervägande konservativt dissidentparti regera tillsammans med ett ”socialdemokratiskt” SD och om möjligt MED och något nytt kristet parti.

    Dissidentpartiet skulle kunna växa fram gradvis under 2017. Observera att frågan var man ska lägga sin röst 2018 är oväsentlig ungefär fram till våren / sommaren 2018. Den politiska medvetenheten behöver höjas i alla läger och detta främjas av att intresset väcks även av nya partier och rörelser. Sympatier, medverkan eller medlemskap hindrar inte alls att man röstar strategiskt 2018.

    Kärnan i denna breda, folkliga anti-etablissemangsrörelse skulle kunna vara ett litet, nystartat DGS-parti. Det behöver ännu inte ha partiledare, men behöver samla ekonomiska och personella resurser nog för att fortsätta så som DGS i dag gör och bygga vidare på det. Johan Westerholm har samlat en kompetent medarbetarstab med hjälp av donationer, Lars Bern arbetar förnämligt ideellt – och många många andra producerar också material av hög kvalitet! Nu behövs bara mer samordning, om man öppnar ögonen och förbluffad börjar inse att grunden redan till hälften är lagd.

    Liked by 1 person

    • kim skriver:

      Sixten Johansson, jag håller med dig om att den ideologiska grunden redan är lagd. Allt material här på DGS skulle kunna utgöra stommen till ett partiprogram. Enormt många frågor (migration, skola, försvar, välfärdssystem, utrikespolitik etc.) har avhandlats. Kloka analyser och lösningsförslag saknas inte. MEN under den tid jag engagerat mig i Borgerlig Framtid/ Medborgerlig Samling har jag fått upp ögonen för hur enormt många praktiska frågor som måste lösas när man bygger upp ett parti och hur mycket arbete som krävs. Tro mig, det är kämpigare än du anar! Dessutom finns en konstig mentalitet bland dagens svenskar, som går ut på att någon annan ska lösa alla problem. När jag ringt runt till nya partimedlemmar för att försöka fånga upp deras intresse har jag ofta blivit bemött med svar av typen ”jag vill se vad ni kan åstadkomma först” eller ” ni får väl bevisa att ni kan något innan jag engagerar mig”. Vilka ”ni”? Om man går med i ett parti är man väl en del av det? Partiet blir vad dess medlemmar gör det till, men dagens väljarkår vill inte offra tid och arbete på uppbyggnadsfasen – den ska ”någon annan” sköta. Därför tror jag inte på att försöka skapa ännu ett nytt parti. Medborgerlig Samling har nu fått ihop en styrelse full av vettiga människor och partiprogrammets innehåll överensstämmer i stort med de åsikter som finns representerade på denna blogg. Därför tror jag det är bättre att kanalisera sitt engagemang dit och försöka se till att MED blir det dissidentparti du efterfrågar.

      Liked by 1 person

      • Sixten Johansson skriver:

        Tack, Kim, det är värdefullt att få ta del av dina erfarenheter. Jag känner sympati för MED, men det är just dess traditionella, tungrodda och tidskrävande partiuppbyggnad som är problemet nu när tiden håller på att rinna ut. Det som jag har i tankarna är ett rent personvalsparti på riksplanet, utan lokal och regional organisation. Nomineringar och presentationer skulle organiseras via DGS eller någon annan spindel i nätet och de villiga kandidaterna skulle bli noga synade via internet och lära sig kommunicera med väljarna. Det skulle innebära att vi försökte utveckla ett mycket bättre kollektivt beslutsfattande, försökte utnyttja den kollektiva intelligensen och utmanade de gamla partistrukturerna. Tyvärr kan jag själv av ålders- och hälsoskäl inte bidra med annat än idéer, analys och strategier. Om inga radikala politiska förändringar sker under de två närmaste åren måste jag övergå till att berätta för finländarna och vår omvärld i övrigt om det varnande exemplet Sverige.

        Gilla

  15. Gösta Oscarsson skriver:

    Ja ett sätt att bidra till upplysningen är ju att skriva till vederbörande person inom media. Med förhoppningen att, så småningom, få fram ett budskap om att VI SER VAD NI GÖR OCH TYCKER INTE OM DET. Min del av värnplikten denna dag var att jag skrev följande till

    Maria Sundén!

    TT får allt större betydelse för SvD. Troligen oundvikligt. Men jag tycker att ni bör ta ett vidgat ansvar för kvaliteten på det ni får.

    I dagens tidning skriver TT att folkomröstningen i Ungern blev ”ett nederlag” för Viktor Orban genom det låga valdeltagandet. Däremot nämns inte att 95 % av de SOM FAKTISKT röstade, röstade som Orban ville. Det låga valdeltagandet berodde på att ”alla” insåg att resultatet skulle bli vad det blev.

    Detta vet du, och jag, och TT men alla vet inte detta. Därför är det medvetna uteslutande av denna del av resultatet ett försök att vilseleda läsarna. Inte bra! Detta är dessutom kontraproduktivt därför att en så stor dela av era läsare faktiskt känner till de 95 procenten och att därigenom ert anseende som objektiv nyhetsförmedlare skadas. MSMs anseende sjunker ytterligare och det borde du vara bekymrad över.

    Med vänliga hälsningar
    Gösta Oscarsson

    Liked by 3 people

  16. Johan untan Land skriver:

    Jag applåderar DGSs mediesatsning. Instatser som den är vad som behövs. Att försöka nå ut och påverka etablerade media betraktar jag tyvärr som utsiktslöst. Det är tvärtom de som utgör själva problemet. De har varit drivande i att skapa den tidsanda som råder och det är närmast extremisterna i media som har drivit politikerna framför sig mot stupet. Det bästa man kan göra åt fulmedia är att ignorera dem och låta dem sjunka ner i glömska och obetydlighet. Jag hyser aningen större hopp om våra folkvalda. Även om de sitter långt från verkligheten och är marinerade i postmodernism så får de allt svårare att ignorera signalerna från omvärlden när budgeten skall läggas. De har klarat sig hittills med sin kreativa bokföring men i längden går det inte. Alla politiker kan inte heller göra som Reinfeldt och få välbetalda jobb utomlands när karriaären är över. Om inte annat borde de av ren självbevarelsedrift intressera sig för att landet skall fungera även i framtiden.

    Liked by 1 person

  17. sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

    Om det nu kostar så mycket för varje invandrare/flykting som Ni/vi säger, så är ju lösningen ganska enkel och billig (och human).Erbjud ,var och en som söker om det, säg 500 000:- bara dom reser hem till sitt gamla land. Givetvis mot förlorat (eventuellt) svenskt medborgarskap. Är det då farligt i det gamla hemlandet, och man värderar livet högre än pengarna, får man stanna. Hur själva utformningen skulle vara, och om vi skulle behöva öka gränskontrollen (inte Fel), är ju en annan fråga.
    Över huvud taget får jag säga, att det förekommer väldigt litet försök till lösningar på våra problem. Men en jäkla massa gnäll!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s