Brottsförebyggande rådets rapporter om brottslighet

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det har diskuterats om det inte är dags att Brå, liksom myndigheten gjorde 1996 och 2005, gör en rapport om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet.

Justitieminister Morgan Johansson har i en skrivelse förklarat att det inte behövs någon sådan undersökning eftersom, säger han, en studie från Stockholms universitet ”visar att det mesta av skillnaderna i brottslighet mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund försvinner när hänsyn tas till vissa faktorer i uppväxtmiljön, såsom föräldrars inkomst och sociala förhållanden i det bostadsområde individen har vuxit upp i”.

Det verkar inte alls stämma med Brås rapport från 2005. Där arbetar Brå med begreppet ”överrisk”, vilket betyder hur många gånger mer sannolikt det är att en person i en viss grupp, exempelvis utlandsfödda som folkbokförts i Sverige, är misstänkt för brott jämfört med en person som fötts i Sverige av två svenska föräldrar. Om man inte standardiserar för sådant som föräldrars inkomst och sociala förhållanden – det som Morgan Johansson pratar om – är denna överrisk 2,5 enligt Brås Tabell 10. Om man emellertid genomför standardiseringen, säger Brå, blir överrisken i stället 2,1. Det är ingen särskilt betydande minskning vad jag kan se. Underligt att justitieministern väljer att tro på en rapport från Stockholms universitet framför att tro på en rapport från hans egen myndighet.

Brås rapport från 2005 påpekar ytterligare en sak som förefaller göra en uppdatering idag desto mer angelägen. Brå redovisar att överrisken för utrikes födda, som i den senare studien alltså låg vid 2,5, i den tidigare studien låg lägre, nämligen på 2,1 (detta 2,1 har inget med standardiseringen att göra). Brå menar att detta i första hand beror på att många ”… av dem som anlänt till Sverige under denna [senare] period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott…”

Migranter från vilka länder är det då som har särskilt hög överrisk? Det framgår av din Bilaga 4, Tabell 3. För personer från Västasien är överrisken 3,8 och för folk från Nord-, Öst- och Övriga Afrika är siffrorna 4,7, 3,5 respektive 5,3. Då ska man betänka att detta gäller både kvinnor och män. Brå påpekar att män ligger högt över kvinnor i brottslighet men redovisar inte, vad jag kunnat hitta, de verkliga siffrorna för män från dessa områden.

I själva verket har andelen migranter från de särskilda överriskområdena ökat kraftigt sedan Brås förra studie. Migrationsverkets statistik visar att denna andel stigit från 51 procent av de asylsökande år 2000 till 85 procent år 2015. Så mycket större anledning att göra en ny och aktuell studie över migranters brottslighet.

Jag kan inte annat än instämma i den bedömning generaldirektören Jan Andersson i Brå gjorde i förordet till 2005 års rapport:

Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

Vad jag kan förstå måste Morgan Johanssons yttrande av Brå uppfattas som en sorts förbud mot genomförandet av en studie som Brå, om man ska dra slutsatser av myndighetens tidigare ställningstaganden, rimligen hade velat genomföra. Det är såklart svårt för en myndighet att gå tvärs emot vad högsta chefen säger och framföra budskap som han uttryckligen sagt att han inte vill höra.

Här är ett tillfälle när man faktiskt önskar att en myndighet vågade vara olydig.