Gästskribent Oskar Hagberg: Hur man talar med sina barn om Delmon Haffo

logo­DGSFör att rekapitulera: Ett klipp har spritts på nätet där Delmon Haffo (M) säger ”hora” i ett utfall riktat mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Det var ett misstag att oförskämdheten spreds på nätet. Det hela verkar ha varit tänkt som ett internspex. Men det hindrar inte att Haffo avskedats och tagits avstånd ifrån under förnedrande former.

Ingen har ännu vågat säga att han straffats nog. Man läser in tre tusen år av kvinnoförtryck i hans snedsteg. Den som försvarade honom skulle bli tvungen att ta personligt ansvar för vart och ett av dessa, och det är lite mer än en svensk i tyckarbranschen klarar av.

För det första ska man lugna barnen. Förklara för dem att det är bokstäverna inom parentes det hänger på – att de är olika: Om Mikael Damberg (S) sagt något dumt om Åsa Regnér (S) så skulle det ha lösts internt – precis som om (M) förolämpar (M), (L) (C) osv.  Den delen av historien är trist poängplockningspolitik vars enda fördel är att man får tillfälle att lära barnen ordet ”krokodiltårar”.

Barn mår inte bra av att tutas i att världen är ett farligt ställe där kränkningar lurar överallt. Haffos drängkammarspråk var oskönt men knappast slutet på världshistorien. (Jag hoppas vid Gud att Strandhälls upprördhet är spelad. Vi kan inte ha ministrar som på allvar tar illa vid sig av förflugna ord från personer rätt långt ned i motståndarlägrets hierarki.)

Men medan man ändå håller på kan man leda in samtalet på viktigare saker. Barnen riskerar nämligen att få höra att Haffos beteende speglar en unken kvinnosyn, som på något märkligt sätt tänks genomtränga hela tillvaron. Detta är en tanke man bör utmana. Den sätter sig tråkigt nog lätt hos barn, som ju är sentimentala av sig.

Berätta för barnen om elefanthannar, som körs ut i skogen så fort de blir könsmogna. Där i skogen får de springa och trumpeta, galna av trånad efter en elefantfröken, tills det är dags att para sig. Då får de komma in till det varma matriarkatet och, om de lyckas väl i striderna med andra hannar, para sig. Och så ut i skogen igen!

Låt sedan barnen bre ut sig om hur synd det är om hannarna och hur elaka honorna är, tills du vänligt men bestämt spänner ögonen i dem och stryker under att de ingenting kan göra åt saken. Elefanter lever så och kommer alltid att göra det. Sentimentalitet är lägsta formen av känslighet. Ge dem möjlighet att växa ur den! Stärk dem!

Och för tillbaka samtalet till Delmon Haffo. Varje man har ett horn i sidan till kvinnorna. Det är heller inget barnen kan göra något åt. Det är oftast inte maktmänniskans illvilja utan den utkörde elefanthannens ilska på honorna, som sitter på nyckeln till den varma gemenskapen, till kärlekens fullbordan.

Att säga ”hora” kan mycket väl vara den maktlöses protest. Kanske skulle elefanttutet i skogen låta just ”hora” om vi hade möjlighet att tolka det … Det är naturligtvis lika oborstat ändå. Inskärp det i barnen som en del av deras uppfostran! Men det blir mer hanterligt för barnhjärnan än den verklighetsfrämmande konspirationsteorin om alla män som förtryckare. Inte minst för flickorna är det nyttigt att höra. Ingen mår bra av att höra att hon är ett evigt underordnat offer. Hon riskerar att bli ett. (Eller så blir hon bara allmänt odräglig …)

Tala om för barnen att maktrelationer aldrig är enkelriktade. Till och med slaven kan utöva makt genom att tjäna med mer eller mindre entusiasm. Delmon Haffo är ingen förtryckare utan en tafflig yngre man som troligen liksom de flesta gör så gott han kan. Barnen kommer att möta många sådana i sina liv, och då gäller det att inte snedtända, att ta ansvar i situationen och tillföra de erfarenheter man har för att göra mötet fruktbart.

Och tuta inte i pojkarna att de måste bearbeta sin manliga skuld, för det kan de inte göra något med. Det blir bara diffusa skamkänslor, som till slut riskerar att få oavsedd verkan. Vem vet, kanske kommer de att rösta på ett ”högerpopulistiskt” parti.

Med andra ord: Sluta sentimentalisera! Barnen klarar det här. Vi lever i en lycklig tid, där alla får äta, sexet bygger på frivillighet och alla får gå i skolan.

Klarar vi inte att leva lyckliga nu så förtjänar vi det inte. Säg det till barnen. Det klarar de att höra.

Oskar Hagberg är disputerad matematisk statistiker, verksam i Lund, har bildning som hjärtefråga och är partistyrelseledamot för Medborgerlig Samling.

34 thoughts on “Gästskribent Oskar Hagberg: Hur man talar med sina barn om Delmon Haffo

  1. BjörnS skriver:

    Haffo har straffats nog, om inte mer än han borde. Alla straff måste stå i proportion till brottet och hans straff är proportionerligt så betänk då vilket straff Strandhäll borde ha. Hon funderar på om inte manlig rösträtt borde avskaffas pga av Clinton inte vann. Detta är (a) en kollektiv bestraffning för att (b) en del av de amerikanska väljarna inte röstar som hon vill. Detta är en minst lika unken människosyn som Haffos men det finns här inget enskilt ord (hora) att peka på. På modern politisk svenska kan man undra vilken värdegrund hon har när hon inte står upp för allas lika värde. Vilket straff bör hon inte få? Slipper hon bara för att hon är kvinna? Min slutsats är att hon kommit för lindrigt undan.

    En följdfråga till Strandhäll borde bli följande. 53 procent av de vita kvinnorna röstade på Trump, vill du ta bort rösträtten för vita kvinnor också?

    Liked by 3 people

  2. Sldy skriver:

    Nja, jag tror snarare att D Haffo är en av många obehagliga personer aktiva inom politiken som jag helst ser avlägsnade. sen har det ju glömts bort hur det hela startade efter vad jag förstår, det var när ministern tyckte att manlig rösträtt skall avskaffas. Hur pratar man om det med sina barn?

    Mitt intryck efter att ha sett att inlägget kommer från en från MED är att jag bekräftas i att det saknas rak rygg och tydlighet i detta parti. Jag blir även bekräftad i att det främst är folk som bryr sig om sin intellektuella ställning främst, och inte tillståndet i Sverige.

    Gilla

    • hagbergoskar skriver:

      OK, du får tycka vad du vill om MED, men vari ligger bristen på rak rygg i att vägra delta i ett primitivt drev oavsett vet som utsatts? (Det där klippet är det enda jag vet om Haffo.)

      Gilla

      • Sldy skriver:

        Det är mer en känsla av ryggradslöshet jag får är jag rädd, så inte så lätt att föra i bevis. Mitt grundläggande skäl att föredra SD över MED är att SD kommer att få mandat, och att jag bedömmer att klockan är kvart över tolv för Sverige, för att undgå gated communities och medborgardgarden (jag välkomnar i situtationen båda tyvärr).

        Till JASA så vill jag säga att jag inte vet detaljerna men inte ser utdelandet av en smocka om man attackeras som allvarligt. Sök efter klippet på John Preston när någon kastade ägg på honom, jädrar han var snabb! Järnrör likaså, det finns ett större antal aktivister och invandrare som nog helst ser Ekeroth under jord. Men visst om Gandhi hade företrätt SD så hade jag föredragit det. När jag tänker på järnrör så tänker jag alltid mest på de som faktiskt blev använda, likt mannen i Malmö som fick skallen inslagen med rör för att han hade Israels flagga i fönstret.

        Gilla

  3. Birgitta C skriver:

    Det är ju intressant hur just högerprofiler som säger h-ordet hängs ut i samhälletsdebatten. Att invandrade eller andragenerationens pojkar med annan kvinnosyn än den svenska öppna och jämställda under de senaste 30 åren förändrat språkbruket på skolgårdarna med dagligen förekommande glåpord av h- och f-ordettyp till flickorna har inte vänsterpolitiker tyckt det vara angeläget att göra något åt.

    Liked by 3 people

  4. Jasa skriver:

    En sak har jag och min fru försökt lära våra barn: använd inte svordomar när du talar! Vi själva blev uppfostrade på samma sätt vilket gör att det känns väldigt onarturligt att svära. Jag tror att detta har länge varit en viktig komponent av den lutheranska ideologin. Men som mycket annat gått förlorat…trots att Magdalena Ribing försöker hålla emot.

    Gilla

      • Jasa skriver:

        Enl. Svenska Akademins ordlista är det ett ”starkt nedsättande” ord, alternativet är ”prostituerad kvinna”. För min snart 93 åriga svärmor och f.d. småskollärarinna, finns det ingen tvekan. Hon har säkerligen aldrig tagit ordet i sin mun. Man kan nog inte kräva väluppfostran av en SD sympatisör.

        Gilla

      • P I Persson skriver:

        Hora är kanske i formell mening ingen svordom, det är ”bara” så fruktansvärt kränkande.

        Men ”dra åt helvete” är definitivt en svordom, till råga på allt kanske den grövsta av alla. Tänk på vad uttrycket ordagrant betyder.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Varken Bibeln eller Luther drar sig för att använda ordet hora, men som skällsord är det naturligtvis inte särskilt trevligt.

        Gilla

  5. Jaxel skriver:

    Äntligen någon som försöker ge historien nån sorts rimliga proportioner. Det kan man förstås inte vänta sig i MSM.

    Uppståndelsen kring det inträffade väcker ett antal funderingar.

    Massmedia och förståsigpåare/tyckare undviker i flertalet fall att tala om att det var ett misstag att uttalandet spreds utanför en trängre krets. Uttalandet är förstås lika fullt dumt och barnsligt, men det är ändå en skillnad mellan att medvetet sägs något sådant offentligt och att faktiskt inse att sådant passar sig egentligen inte att säga.

    När jag ser klippet så hör jag ett barnsligt busstreck. De inblandade tycks mest skratta åt att man gjort/sagt något förbjudet. Lite större mognad av de inblandade kunde man förstås önska sig, men för att anknyta till krönikan så handlar det väl knappast om jordens undergång, vilket man nästan kunde tro av uppståndelsen att döma.

    Vidare är det svårt att inte reflektera över att andra oförskämdheter är helt acceptabla, även om de är minst lika grova och sägs offentligt helt avsiktligt.

    Ett par hyfsat aktuella fall utgörs av utsagor från ett par av samhällets stöttepelare statsministern och generalsekreteraren för advokatsamfundet. Den förre kallar partiledaren för ett av riksdagens största partier för nazist och den senare kallar en moderat riksdagsman för brun råtta. Dessa grova oförskämdheter är däremot tydligen helt acceptabla om man skall döma av den offentliga massmediala debatten.

    Och hur skall man förresten se på Strandhälls uttalande? Inte sexistiskt?

    Det finns en ytterligare reflexion som jag inte kan undvika att göra. Det är bara en hypotes, men icke desto mindre. När jag gick i skolan på 60-talet och början av 70-talet så användes inte hora som nedsättande omdöme om flickor och kvinnor. Jag kan inte låta bli att fundera kring ursprunget för detta bruk. Är det inte sannolikt att det har sin rot i kulturer där man betraktar kvinnor som offentligt ger uttryck för sin sexualitet som horor. Vem har inte exempelvis läst om pojkar med invandrarbakgrund som berättat att deras fäder kallat deras svenska flickvän för hora.

    Fast var detta oskick, att kalla kvinnor för hora, har för ursprung får man förstås inte undra kring. I alla fall inte om ändringarna går i en pk-mässigt olämplig riktning. Däremot är det förstås tillåtet att vara hur brutal som helst mot en stackare som (oavsiktigt) använt detta idag flitigt använda epitet offentligt.

    Liked by 2 people

    • Bengt skriver:

      Jaxel 25 november, 2016 at 08:36

      Du uttrycker väldigt väl mycket av det jag tänkte skriva som kommentar! Så nu slipper jag det. Tack!

      Gilla

  6. MartinA skriver:

    De här ”barnen” påminner om barnsoldater med kalashnikov som man sett på tv om. Jag tror förklaringen möter döva öron.

    Gilla

  7. Bengt skriver:

    Den här historien och hur det hanterats och uppförstorats av Public service är ytterligare ett exempel på dess makt att vänstervrida. Som andra här har uttryckt är det ju värre tillmälen på högre nivå, men från ”det rätta hållet”, som får passera tämligen obemärkt. Ingen tror nog att Strandhäll är prostituerad bara för att en moderat internt gör ett mindre välbetänkt uttalande på skämt. Förresten – är inte en prostituerad kvinna lika mycket värd som alla andra människor (exklusive högerpopulister förstås)?

    Gilla

  8. Hortensia skriver:

    Undrar vart Oskar Hagberg vill komma med sin lilla moralpredikan?

    Elefanten i rummet är väl snarast, att en snabbt ökande grupp osvenskt självsäkra, märkligt upphaussade, kaxiga ungtuppar – och höns – av uppenbart identitetspolitiska skäl bereds tillträde till det svenska samhällets ömtåliga finrum, utan att ha fått den nödvändiga fostran av kloka och respektingivande, självklart jämställda föräldrar, som normalt skulle gjort dem rumsrena först?

    Liked by 2 people

    • Sldy skriver:

      Detta är viktigt och tangerar rasism, eller djup kulturalism, jag känner samma för många svenskar med rötter i arabvärlden, de har väldigt dålig självdisciplin och lätt för aggression, ett exempel: Hanif Bali som jag ofta sympatiserar i sak med, men som jag för mitt liv inte vill se på någon ledande post. Den omogna aggressionen är lätt att föreställa sig i ett tåg skanderande mot rondellhundar om man ställer en spegel framför honom. Osvenskt. Vi behöver inte förebilder av denna typ så för mig sticker det djupare, jag kan inte tänka mig någon förebild alls från denna del av världen förutom möjligen bland judarna. Blir gärna motbevisad, men det är min tumregel.

      Gilla

      • Hortensia skriver:

        Realism snarare än rasism, Sten, eftersom det enbart är de berörda individernas osvenska uppförande – inte alls deras osvenska utseende – som utlöser negativa reaktioner och påkallar framtida misstänksamhet. Jag delar din uppfattning om Hanif Bali fullt ut.

        Gilla

  9. inger1947 skriver:

    Bra sagt! Sentimentalitet är ett farligt sätt att hantera livsproblem. Det skadar bara dig själv i längden. Och ofta går sentimentalitet hand i hand med brutalitet. Lär barnen humor och självironi – det håller bättre. Se på engelsmännen!

    Liked by 1 person

  10. John Nilsson skriver:

    Båda nedanstående videor berör relationerna mellan män och kvinnor, med lite olika perspektiv. I den första tas skapelseberättelsen, mening och lidande upp. I den andra beskrivs orsakerna till den konservativa högerns misslyckande med ”family values”, efter valet av Trump.

    En tes i den andra videon är att manlig sexualitet sågs som positiv i Romarriket, något som ersattes av den kvinnliga oskyldiga sexualiteten genom Jungfru Maria. Den kristna-konservativa högern har (en tid senare…) således varit medskyldig i demoniseringen av män och deras sexualitet, vilken är feminismens livsluft. Det finns nu ingen (enkel) väg tillbaka till familjen, eftersom det inte går att marknadsföra att någon skall ”gifta sig med satan”, efter all demonisering av män.

    Jordan Peterson: What Matters:

    Karen and Alison | Two Turkeys Talk Trump (HBR 78):

    Gilla

  11. Sixten Johansson skriver:

    Jag har en känsla av att mina ärade medkommentatorer är så sammanbitna och allvarstyngda att de inte alltid urskiljer och uppskattar de nya och ovana former av ironi och satir som utvecklas i dissidentsfären. Själv är jag ärligt imponerad av Oskars text och stil och sätter därför ett plus i kanten även för hela MED-ledningen.

    Mina associationer går så här: När hysterin bröt ut efter Trumps seger måste ju de gråtande journalisterna och journalissorna anlita psykologer för att lugna sina egna arma barn och enligt etablerad navelskådarlogik syntes det förstås i spalterna. En mycket stilsäker skribent förbarmade sig då även över den ångestfyllda pennalistkåren och skrev en föredömlig terapihandledning, som ni kan hitta om ni googlar på ”Så talar du med journalister om Trump”. Själv önskar jag att jag kunde hitta samma lätta anslag som Chang Frick och Oskar Hagberg, men fortfarande slår adrenalinet alltför snabbt ut den lätta ironin, så oftast nöjer jag mig med att smäda dem som smädelser förtjänat.

    Liked by 1 person

    • Hasse skriver:

      -Sixten
      Mycket bra inlägg! (citat: Själv är jag ärligt imponerad av Oskars text och stil och sätter därför ett plus i kanten även för hela MED-ledningen)

      Gilla

  12. Bo Divander skriver:

    Några av kommentarerna här försöker ursäkta den moderate tjänstemannens ordval med att det rör sig om grabbighet. Känns tanken igen från den amerikanska presidentvalskampanjen? Donald Trump var bara litet busig när han påstod att han som kändis kan komma undan med att ta kvinnor mellan benen. Visserligen lite dumt sagt, men inte värre än så. Hela mentaliteten är unken hos sådana här män. Nu sitter det snart just en sådan man i det Ovala rummet i Vita huset. Undrar om inte alla de tidigare presidenterna roterar i sina gravar (inklusive Richard Nixon).

    Gilla

    • HL skriver:

      -BO
      Bill kan ju rotera hemma, nu när han inte fick dyka upp i Ovala rummet med missen fler gånger. JFK hade väl sina egna äventyr med MM, vet dock inte om det var i Ovala rummet.

      Tack för att det finns sådan sedlighetspoliser som du, Bo.

      Gilla

    • Jaxel skriver:

      I moralfrågor bör man skilja mellan ord och handling. (Även om gränsdragningen inte alltid är solklar. Dock var orden endast avsedda för ett slutet sällskap. Inte många hade hört det om inte politiska motståndare sett till att det fått spridning.)

      Man bör vidare vara lite försiktig med analogier – kan vara slagkraftiga, men också förledande. Är det rimligt att jämföra att oombett ta någon på könet och att i ett slutet sällskap (se ovan) kalla någon, icke närvarande, hora.

      Vidare bör man kanske skilja mellan vad man kan kräva av en yngre tjänsteman i (M) och USA:s president eller rent av Sveriges statsminister. Det är väl inte ointressant i sammanhanget vad människan har för ansvar. Man kunde väl tänka att ”grabbighet” bör ses som ett större problem i högre ålder kombinerat med (extremt) stort ansvar. Eller tycker du inte det?

      Sen är det också en skillnad mellan att försvara en handling och att tycka att reaktionerna på denna samt att konsekvenserna inte stor i proportion till ”förbrytelsen”. Att hävda det senare behöver ju inte innebära att man försvarar handlingen. Eller hur?

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Vad är det för konstigt med det? Det stämmer ju. Miljardärer får ta nästan vilken kvinna som helst mellan benen. ”Får” betyder här inte att samhället medger det, utan att kvinnan själv medger det alldeles frivilligt. Trump förefaller i filmen mest samtidigt äcklad och fascinerad av detta faktum. Typiskt för biologiska insikter. Annars skulle han ju inte vilja tala om det. Han ser det inte som en egenskap hos sig, utan hos det kvinnliga könet. Skall någon skuld läggas på biologiska fakta, vilket är tveksamt, så skall denna skuld läggas där. Kvinnor tänder på framgång. Detta är hur lätt som helst att förklara evolutionärt och lika uppenbart att studera i verkligheten. Hur många trophy wives har ni inte sett? The Donald har ju själv haft tre stycken.

      För män är väl motsvarigheten att släppa Gigi Hadid innanför gylfen. Någon strikt däremot, på tu man hand? Den som säger ja ljuger.

      Hillary var däremot farlig på riktigt. Hon slarvade med diarieföringen, raderade bevis, vägrade att lämna ut bevis, det är tre uppenbara brottsliga handlingar. Hon sålde sin position som utrikesminster för pengar. Fyra. Hon har det svårt med spriten och kommer inte helt säkert vara nykter när det blir dags att trycka på knappen. Hoppsan!

      För övrigt satt ”en sådan man” och blev avsugen av unga underställda kvinnor i bl.a. beroendeställning i just ovala kontoret i hela åtta års tid. Hillarys man. Läs igen om kvinnlig sexualitet ovan om poletten inte har ramlat ner. Går vi tillbaka längre i historien sticker John F Kennedy ut. Partys i trädgården, nakenbadande unga kvinnor och så vidare upp på övervåningen.

      Hillary försvarar Bill. Så hon försvarar rimligtvis även The Donald. Bills och Johnnys etikettsbrott var ju mycket grövre.

      Gilla

  13. p2185 skriver:

    Jag tycker inte någon ska behöva kallas ”hora”. Såvitt jag förstått av referat i pressen (om det är möjligt att lita på den) är Haffo 24 år. Han är en produkt av en skola där ”hora” i många år har varit ett tilltalsord utan att lärare och föräldrar in någon högre grad lyckats klara ut att det inte är ett sådant. Jag vet att man i många (sannolikt de flesta) skolor tar fram och kommer överens om umgängesregler, bland vilka anges att ingen får använda ordet som vare sig tilltalsord eller omdöme om någon. Bristen på efterlevnad och uteblivna påföljder resulterar i att det blir helt integrerat i mångas vardagsspråk. Jag vet inte var Haffo gått i skolan, men vågar slå vad om att han haft ordet med sig sedan 10-årsåldern utan påföljd förrän han plötsligt möter en annan verklighet än den han är uppfostrad i. Tuff lärdom. Det är skolans och föräldrarnas ansvar att han inte lärt sig bättre.

    Gilla

    • hagbergoskar skriver:

      Om man tror att jag skrivit att någon ska behöva kallas hora har man läst dåligt. Det handlar om måttan i reaktionen. Det måste vara skillnad på om man gör något offentligt eller inte. Haffo menade aldrig att vara offentlig. Därför är reaktionen oproportionerlig.

      Sedan finns funderingar kring vad det innebär att vara man i dessa tider. De är inte tänkta som ursäkt – jag bryr mig rätt lite om skuld – utan som en syn på könsligheten med mänskligt förstående blick – inte med vänsterradikalens brutala jämförelse med ett ouppnåeligt ideal.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s