Patrik Engellau

Jag brukar påpeka att en skillnad mellan myndigheter som ingår i det välfärdsindustriella komplexet och de som inte gör det är att de förra talar om för politikerna hur mycket pengar de behöver medan de senare anpassar sig efter de anslag och budgetramar politikerna satt upp. Till exempel gör Migrationsverket ett antal ekonomiska prognoser per år och då är det bara för Finansdepartementet att plocka fram pengarna. Försvaret, å andra sidan, gör bara av med så mycket pengar som det fått enligt riksdagsbeslut.

Men även välfärdsmyndigheterna har hittills hållit så mycket på konvenansen att de låtit politikerna i formell mening godkänna sina anslagskrav innan de börjat sätta sprätt på pengarna. Denna etikettsregel bröts nyligen av rikspolischef Dan Eliasson, en person som uppfostrats som ledare för två av det välfärdsindustriella komplexets viktigaste myndigheter, Försäkringskassan och Migrationsverket.

Patrik Engellau

Jag känner mig som en sådan där gammaldags grammofonskiva vars spår blivit så slitna att nålen hoppar bakåt och maskinen i evigheters evighet låter höra samma korta och alltmer outhärdliga musiksnutt (jo, ungdomar, så hade man det förr i tiden). Och nu är jag igång igen.

Det kanske märkvärdigaste som hänt i Sverige – även i resten av västvärlden, men framför allt i Sverige – sedan andra världskrigets slut är den totala förvandlingen av gällande människosyn. Jag snackar motsats, 180 grader, från iskyla till stekhetta eller tvärtom, kort sagt mental revolution. Detta är grunden för vårt tillstånd. Från detta kommer allt det andra.

Patrik Engellau

En av fördelarna med att piska sig till att skriva en krönika om dagen är att man tvingas öppna ögonen och sinnet för att hitta något att skriva om. Och jag lovar dig: inspiration kommer inte av gudomlig ingivelse, inspiration kommer av ansträngning. Numera har jag många fler idéer än någonsin tidigare, nämligen en om dagen. Hade jag bestämt mig för att skriva två krönikor om dagen så hade jag haft två idéer om dagen. Så fungerar kreativiteten. (Sedan kanske du säger att idéernas sammanlagda värde varit detsamma om jag inte hade piskat mig utan nöjt mig med en krönika i månaden.)

Den allmänna uppfattningen, även min till dess jag började skärskåda saken, är att migranttillströmningen till Europa beror dels på krigen i Mellanöstern, dels på det allmänna eländet i världen.

Patrik Engellau

Kampen om hur verkligheten ser ut pågår hela tiden. Den stillar sig aldrig (utom möjligen på småtimmarna, när de flesta svenskar sover). Den är oförsonlig. Ta frågan om huruvida svenska main stream media (MSM), det vill säga de dominerande nyhetskanalerna, undanhåller information om problem med invandringen i syfte att inte väcka några björnar i form av tilltagande invandringsfientlighet hos medborgarna.

Saken blev akut när Sveriges Radios Studio Ett nyligen bjöd in det kända politikerparet Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth till en diskussion eftersom politikerparet i en tidningsintervju hade framfört uppfattningen att sådant undanhållande förekommer och att en stor del av svenska folket anser att MSM mörkar sanningen.

Jag, som kommer från planeten Mars och inte vet något om er jordbor utan måste lita till mina primitiva utomjordiska tankealgoritmer, undrar lite.

Patrik Engellau

Det är mycket som behöver förändras i Sverige och behovet av förändringar känns alltmer pressande för var dag. Migrantsituationen är det mest akuta problemet, men långt ifrån det enda och ej heller det grundläggande och avgörande.

För mig är skolan själva prototypproblemet. I decennier har Sverige arbetat med att undergräva ett en gång välfungerande skolsystem. Denna systematiska förstörelse, som nu får ytterligare kraft av invandringen, har åstadkommits genom att lärarkåren – en gång en av nationens stoltaste professionella eliter – gradvis berövats sin självständighet och begravts under ett allt tätare lager av flumföreskrifter.

Samma röta som drabbat skolan har också ansatt universiteten, sjukvården och troligen åtskilliga andra, i första hand offentligfinansierade, verksamheter.

Patrik Engellau

För ett tag sedan utlyste jag en rafflande tävling, där läsekretsen inbjöds att gissa på utfallet av en Demoskop-undersökning där allmänheten frågade om invandringen var För stor, Varken/eller eller För liten. Till ledning angav jag utfallet av förra årets motsvarande undersökning.

Så här blev resultatet i procent de två åren:

Det kom ett femtiotal förslag om de rätta siffrorna för 2016. Jag räknade antalet avvikelser från de tre rätta svaren och lade ihop dessa avvikelser och fick så en summa som motsvarade antalet fel. Den som svarade 68, 30 respektive 2 fick således 2 + 7 + 5 = 14 fel.

Patrik Engellau & Thomas Gür 

På uppdrag av Stiftelsen Den Nya Välfärden har analysföretaget Demoskop åter undersökt allmänhetens uppfattningar om invandringen till Sverige. Hela rapporten finns att läsa här.

Den förra undersökningen gjordes 2015 och vi skrev en artikel om den här.

Eftersom Demoskop ställt samma frågor varje år sedan 2010 finns en unik möjlighet att följa utvecklingen i frågeställningen. Så här ser det ut i kort sammanfattning. Siffrorna anger procent.

Patrik Engellau

Efter en artikel av Björn af Kleen i Dagens Nyheter den 20 mars, där jag intervjuades, har jag fått några förfrågningar om jag eventuellt är rasist. Låt mig först förklara hur misstanken uppkommit och sedan redovisa mitt förhållande till rasismen.

af Kleens syfte med den långa artikeln, visade det sig när den publicerades, var att hävda att Östermalm blivit sverigedemokratiskt och att till styrkande av denna tes hålla fram några därboende som avskräckande exempel. Jag var en av de utvalda.

Jag har mig själv att skylla. Minst tre omdömesgilla personer varnade mig för af Kleen och sa att han är falsk och opålitlig. Men jag hade en gång tidigare blivit intervjuad av af Kleen och inte haft mer än vanligt att klaga över så jag lät det ske, självklart på villkor att jag skulle styra över mina citat.

Patrik Engellau

Bara några timmar efter terroristattackerna i Bryssel publicerar en brasiliansk sajt ett reportage om Belgien. Jag får information som förefaller relevant för Sverige (Lyssna här om du förstår portugisiska). Jag går inte i god för alla fakta, men jag vet av erfarenhet att det är överlägsen internationell klass på den här sajten.

Belgien är befolkningsmässigt ungefär så stort som Sverige. Där finns två befolkningsgrupper – flamländare och valloner – som talar olika språk – holländska respektive franska – och normalt inte förstår varandra. Landet skapades så sent som 1830 och har inte mycket till nationell identitet, flamländarna vill till och med hoppa av och bilda en egen nation. Det enda som förenar belgarna är ”ölet, fotbollen och kungafamiljen”.

Patrik Engellau

Nyligen höll jag föredrag på en herrklubb. Jag sa bland annat att jag förundrade mig över att politiker inte vidtar åtgärder för att komma till rätta med skolans kris. Förfallet har pågått i decennier utan att någon lyft ett finger, känns det som, knappt ens uppmärksammat saken i bekymrade valtal. (Så här skulle en utbildningsminister kunna resonera.)

Min förundran över de ansvariga politikernas valhänthet är så mycket större som kunskapen om vad som fattas skolan är så allmänt spridd. Världen har haft bra skolor i tusentals år. Mänskligheten vet vad som behövs för att skolan ska fungera väl. Det finns bra skolor i Sverige. Det är bara att gå och titta. Det behövs ingen spetsforskning. Vi vet precis vad det handlar om.

Patrik Engellau

Nu ska jag framföra några nya inopportuna synpunkter.

I praktiskt taget alla samhällen utom nittonhundratalets västerländska har det funnits massor med tjänare av olika slag, hembiträden, chaufförer, drängar, trädgårdsmästare, tvätterskor och så vidare. De av oss som i modern tid har fått uppleva kulturer utanför den västerländska har sett att man där – utom kanske i de forna kommunistländerna – tagit det som en självklar sak att en normal medelklassfamilj har ett antal tjänare med olika uppgifter i hemmet.

Patrik Engellau

Den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz är känd för sentensen ”Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”. I kriget handlar det, tror jag i alla fall, om att erövra och säkra fiendens landområden genom att döda eller skrämma bort fienden från hans territorier. Även politik handlar om erövring, men inte av mark, utan av problembeskrivningar, begreppsdefinitioner, rätten att fastställa vad som är rätt och fel, kort sagt av tolkningsföreträdet på verkligheten. Den politiska makten tillkommer det intresse som uppfattas ha den tillförlitligaste kartan över verkligheten och den mest övertygande uppfattning om hur vi ska orientera oss.

Patrik Engellau

När rikskanslern Axel Oxenstiernas son Johan var på väg att förhandla för Sverige inför den Westfaliska freden oroade sig sonen över sin eventuellt otillräckliga förmåga att klara av uppdraget. Men kanslern lugnade honom med orden ”Om du visste, min son, med vilken ringa visdom världen styres”. Jag tror att det betydde ungefär: ”Bekymra dig inte, Johan, det finns alltid tillräckligt med idioter på höga poster för att en klartänkt pojke som du ska klara sig alldeles utmärkt”.

Patrik Engellau

Jag menar alltså, vilket kanske till leda påpekats, att makten över Sverige, enkannerligen tänkandet i Sverige, innehas av ett organisationssystem som jag kallat det välfärdsindustriella komplexet.

Som alla inser har jag snott benämningen från USAs president Dwight Eisenhower, som i sitt avskedstal år 1961 varnade det amerikanska folket från det inflytande som utövades av vad han kallade det militärindustriella komplexet. Det är inget fel på militärer och militärindustrier, sa Eisenhower ungefär, men de ska inte få styra nationens idéer och tänkande, för ett särintresse som kontrollerar folks tankar kontrollerar nationen.

När Eisenhower kom med sin varning var det militärindustriella komplexets BNP-andel ungefär nio procent. Vår svenska motsvarighet – det välfärdsindustriella komplexet – tar ungefär 40 BNP-procent. Kan någon tro att en sådan apparat inte påverkar nationens tänkande och ideologi, särskilt som denna oerhörda maktfaktor knappt ens diskuteras?