Patrik Engellau

Att Annie Lööf och Fredrick Federley skriver en förvirrad artikel i SvD om migrantpolitiken är inget att förundra sig över ty frågan är förvirrad, även i min hjärna. Förståelsegraden känns rätt osäker i denna samtidens viktigaste fråga.

En första observation är att alla partier – utom miljöpartiet, som numera inte verkar tillfrågas så ofta om sina synpunkter – tycks besvärade över volymerna. L & F är inte undantagna. De är arga på statsminister Löfven för att han inte förmått övriga EU-länder att dra sin del av lasset och de stödjer tanken på att ett EU-land som nobbar en tilldelad migrant ska betala 2,5 mkr i böter till det EU-land som i stället åker på smällen.

Patrik Engellau

Jag undrar hur det står till med den där mentala tillnyktringen som numera påstås ha inträffat i Sverige. Jag behöver bara öppna Expressen så växer mina dubier. Det handlar om att attackerna mot poliser och annan blåljuspersonal – ”handgranat, stenkastning och knivar” – ökar över hela landet och att den utsatta personalen såklart oroar sig, inte minst över hur det ska bli i sommar.

Regionpolischefen i Stockholm ”beklagar utvecklingen och hotbilden mot blåljuspersonalen” och säger att man inte bara kan vara repressiv: ”Grundkonceptet är dialog och samarbete med goda krafter lokalt”. En kriminolog vid Stockholms universitet förklarar att ”attackerna är mycket symtom på annan problematik, det handlar mycket om att det är många som är arbetslösa, tjänar dåligt och känner sig utestängda från samhället”.

Patrik Engellau

Nu ska jag som så ofta tidigare ge mig ut på djupt vatten och tala om saker som jag inte har säker kunskap om, men som jag tror är betydelsefulla och som jag därför väljer att uttala mig om i hopp att folk som begriper bättre ska kunna korrigera mig så att vi får en bättre gemensam förståelse för hur det ligger till.

Jag tror, inte för att jag kommit på det själv utan för att många kloka människor påpekat det för mig, att en motsvarighet till renässansens ideologiska reformation av kristendomen är vad man – ”man” betyder i det här fallet alla, muslimer och icke-muslimer, som inte är islamister – helst skulle önska sig inom islam. Under renässansen och perioden därefter fick de kristna gradvis ett nytt förhållningssätt till sin heliga bok och sina heliga normer. Det accepterades att det fanns en sanning utanför boken som var lika sann som de motsägelsefulla sanningarna i skrifterna. Det blev helt enkelt tillåtet för kristna att tänka själva.

Patrik Engellau

En söndag för några veckor sedan besökte jag min första katolska mässa. Det var i katedralen Nosso Senhor do Bomfim, den kanske vackraste kyrkobyggnaden i hela Salvador, huvudstad i den brasilianska delstaten Bahia, ett stycke rokokoarkitektur med ornament och guld i hela kyrkorummet.

Patrik Engellau

Jag (och flera andra) har ofta framfört åsikten att svenskar emellanåt har svårt att ta till sig kulturskillnadernas betydelse eller ens existens. Jag har lite skämtsamt påstått att svenskar på något vis föreställer sig att den svenska mentaliteten inte är en av många, utan den självklart, medfött, allmängiltigt mänskliga och att om man, det vill säga vi svenskar, på det rätta sättet tog hand om folk från andra kulturer så skulle dessa strax kasta av sig sin främmande kulturella mask och framträda som jobbsugna, naturliga svenskar med Idas visa på läpparna.

Patrik Engellau

Hanne Kjöller, en ledarskribent på Dagens Nyheter som jag normalt tycker är den vettigaste de har, ger föräldrarna vid friskolan Thoren Framtid i Ronneby en avhyvling. Föräldrarna ska nämligen ha förmått friskolan att inlägga någon sorts veto mot kommunens planer på att ”starta en förberedelseverksamhet för nyanlända barn i huset”. Närmare bestämt ska föräldrarna och skolan ha motsatt sig att migrantbarnen fick använda skolans ytterdörr och eventuellt toaletter på bottenvåningen och därigenom förmått kommunen att lägga ned planerna. Kjöller ställer några retoriska frågor till dessa föräldrar och avslutar med att näpsa dem:

Patrik Engellau

Under ett besök nyligen i Brasilien fick jag tillfälle att för en liten grupp ur landets befolkning beskriva min förundran över situationen i Sverige. Jag sa att jag egentligen inte fattar det här med att Sverige ska vara en humanitär stormakt. Ej heller begriper jag varför Sverige prompt ska ta emot så många migranter. Varför politikerna beslutat att Sverige ska vara multikulturellt är också en intellektuell stötesten för mig. Hur vår statsminister oupphörligen, trots att problemen med invandringen blir alltmer uppenbara, kan förmå sig att hävda att migrationen är en bra affär för Sverige går över min horisont. Varför det är så angeläget att Sverige ska väljas in i FNs säkerhetsråd att UD inte verkar syssla med annat än att lobba för vår kandidatur – och i det syftet förödmjukar oss genom att fjäska för skurkstaten Zimbabwe – är mer än min hjärna kan greppa.

Patrik Engellau

Just nu känns det som om två försiktigt optimistiska känslospår trevar sig fram i nationens i övrigt uppgivna krisstämning.

Det första optimistiska känslospåret är föreställningen att ett slags mental tillnyktring är på gång, möjligen till och med i politiken, av innebörd att pk-elitens världsbild och tänkande slutgiltigt har tappat trovärdigheten. För varje dag försvinner spärrarna människor emellan att säga vad man tänker. Igår besiktigade jag bilen och det tog inte trettio sekunder innan besiktningsmannen och jag gemensamt bekymrade över en nyhet vi just hört på Ekot, nämligen att en 26-årig muslim i Bohuslän hade knivmördat sin arbetsgivare för att han ansåg att arbetsgivaren uttalat sig nedlåtande om islam.

Patrik Engellau

Jag hoppas, troligen mot bättre vetande, att det pågår en mental tillnyktring i väst. Vi måste sluta be om ursäkt för oss själva.

Situationen är egentligen bisarr. Västvärlden har under de senaste hundra åren utvecklats till den mest lyckade, framstående, behagliga civilisationen som världen någonsin sett. Ändå piskar vi oss själva som någon sorts medeltida flagellanter. Ändå gräver vi i vår historia och i vår samtid efter mörka och fasansfulla brott. Vår kultur lider av kollektivt dåligt samvete.

Patrik Engellau

Tillvaron känns ibland som en rebus som måste betraktas och betänkas noggrant för att bli begriplig. Ibland kan sådana tankenötter ge åtskilligt huvudbry.

Dagens Nyheters ledarsida är en del av tillvaron och har således ett slags rebuskaraktär som ofta kräver avsevärt skarpsinne för att förstås. Nyligen behandlade en ledare sjukskrivningen i Sverige. Det handlar om sjukskrivning ”på grund av måttlig psykisk ohälsa eller värkproblematik”.

Tidningens utgångspunkt är ”insikten om att man inte hjälper någon genom att låsa fast människor i långa sjukskrivningar när det egentligen är något annat de skulle behöva”. Redan där, på ruta ett, krävs avancerad tolkning. Låsa fast? Det antyder att den sjukskrivne är motvilligt sjukskriven eller kanske bara ett hjälplöst rö i Försäkringskassans händer.

Patrik Engellau

Inspirationen till dagens text kommer från Predikaren, som i 10:5,6 framför följande uppfattning:

Ett elände gives, som jag har sett under solen,
ett fel som beror av den som har makten:
att dårskap sättes på höga platser,
medan förnämliga män få sitta i förnedring.

Patrik Engellau

Kan vi ha någon glädje av att höra vad grekiska statsvetare hade att säga för två och ett halvt årtusende sedan? Jag tror det. Låt mig berätta om Platons idéer (som han la i – eller möjligtvis hämtade från – munnen på sin omkring 40 år äldre kollega Sokrates).

Men betänk först den historiska situationen. När Platon skrev sina böcker på 300-talet före vår tidräkning hade Grekland en fyrahundraårig historia med stadsstater bakom sig. Städer som Aten, Sparta, Thebe och Syrakusa var självstyrande enheter med konstitutioner och statliga institutioner som domstolar och beslutande församlingar. Statsskicket varierade både över tiden och mellan stadsstaterna. Ibland rådde aristokrati, ibland oligarki, ibland demokrati, ibland tyranni och så vidare.

Patrik Engellau

Med flum menar jag hela det i vårt samhälle dominerande paket av idéer som står i motsats till den skötsamma medelklassens världsuppfattning, till exempel:

• den postmodernistiska föreställningen att det inte finns någon sanning, bara åsikter och partsinlagor,
• att man inte kan ställa krav på svaga människor (eller krav över huvud taget),
• att föreställningen om att man inte ska ligga andra till last är gammaldags och dum,
• att dagens svenskar ska skämmas för att det fanns svenska slavhandlare på 1600-talet och att vi har någon sorts skuld gentemot slavarnas ättlingar,
• att det finns en könsmaktsordning som utsätter alla kvinnor för ett strukturellt förtryck,
• att det är onödigt med kunskaper eftersom all information finns på internet.

Patrik Engellau

För ungefär ett år sedan skrev jag en krönika om ungdomens uppfostran. Poängen var att barn och ungdomar, kanske särskilt pojkar, är potentiella monster och att de skadligaste uppfostringsteorierna av alla är de rousseauanskt inspirerade svärmerier som överlevt seklerna och ”tagit boning i vår tids skolpedagogiska teorier”, till exempel det samhällsfarliga trams som Ilan Sadé nyligen så väl beskrev.

Vad det handlar om är föreställningen att barn är sköra små tingestar som aldrig får utsättas för någon hårdhänt behandling. Jag talar då inte om aga utan sådant som fasthållning och skarpa tillsägelser. Det anses numera olämpligt om det inte rentav är förbjudet. Vuxna, enkannerligen lärare, bör enligt det moderna synsättet inte använda sådana medel som auktoriteter genom årtusendena använt för att sätta sig i respekt.

Patrik Engellau

Jesus hade tänkt sig att människan skulle älska sin nästa som sig själv. Det var tvivelsutan en djärv plan. Man kan bara föreställa sig hur underbart jordelivet blivit för människorna om de följt hans råd. Det mesta lidandet i världen orsakar människorna varandra genom krig, kriminalitet, elakhet, girighet och andra former av mellanmänsklig hänsynslöshet. Det lidandet hade försvunnit om människan älskat sin nästa som sig själv. Inga krig, inga våldtäkter, inga rån, inga bedrägerier, troligen inte ens ett litet skattefusk. Knappt ens någon svält, ty det finns alltid människor som har mat och som kan dela med sig om bara viljan finns.