Om drönarmoralen

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag (och flera andra) har ofta framfört åsikten att svenskar emellanåt har svårt att ta till sig kulturskillnadernas betydelse eller ens existens. Jag har lite skämtsamt påstått att svenskar på något vis föreställer sig att den svenska mentaliteten inte är en av många, utan den självklart, medfött, allmängiltigt mänskliga och att om man, det vill säga vi svenskar, på det rätta sättet tog hand om folk från andra kulturer så skulle dessa strax kasta av sig sin främmande kulturella mask och framträda som jobbsugna, naturliga svenskar med Idas visa på läpparna.

Max Weber förklarade kapitalismens uppkomst med hänvisning till den ”protestantiska etiken”, vars djupaste drag var en religiöst grundad drift att jobba och spara hur rik man än var. Denna arbetsetik var motsatsen till de slösaktiga, pråliga och ärelystna drifter, som var så typiska för efterrenässansens adel.

Av en lycklig slump hamnade jag i en bok, som visade sig vara en av Brasiliens sociologi- eller historikerklassiker, som beskriver landets hackiga utveckling genom seklerna just med hänvisning till den djupt kända drönarmentalitet som härskade på den iberiska halvön och genom kolonialismen slog rot i Latinamerika. Dessa människor inte bara drog sig för att arbeta; de menade att livets mening var att undslippa varje sorts praktisk hantering utom möjligtvis sådant som skänkte ära, till exempel stiliga krigiska äventyr och djärva erövringar:

Det är sålunda fullt begripligt att den moderna arbetsreligionen och uppskattningen av nyttiga och praktiska aktiviteter aldrig fått fäste hos de iberiska folken. En ärofull sysslolöshet var för en riktig portugis eller spanjor alltid mer eftersträvansvärd och förädlande än den vansinniga kampen för det dagliga brödet. Det som båda dessa folk höll för sitt livsideal var tillvaron som storherre, fri från varje slags ansträngning och besvär.

Det handlar om en bok från 1936 av Sérgio Buarque de Holanda – för övrigt far till Chico BdH, en brasiliansk motsvarighet till Evert Taube eller Cornilis Vreeswijk – som heter Raízes do Brasil (Brasiliens rötter).

BdH understryker att den iberiska drönaretiken inte på något vis var en outvecklad variant av den protestantiska arbetsetiken, utan en mentalitet som stod helt på egna ben och hade sin egen fullt utvecklade föreställningsvärld, var djupaste drivkraft var ”önskan att skörda frukten utan att plantera trädet”.

Mellan dessa två kulturer, säger författaren, ”rådde inte så mycket motsättning som total ömsesidig oförståelse”. För mig var denna formulering en ögonöppnare. Så är det ju med svenskar som inte begriper att representanter för andra kulturer än den svenska kan ha andra föreställningar än svenskarna om den svenska arbetslinjen och om livets meningslöshet vid iråkad arbetslöshet. Så är det troligen med representanter för andra kulturer som inte begriper sig på svenskarnas upprördhet över att familjehedern ibland måste sonas med blod.

BdH pekar även på en annan sak som jag anat, men inte tydliggjort för mig själv, nämligen att den allmänna solidaritet människor mellan – som vi haft i Sverige och som är den mentala grunden för vårt välfärdssystem; BdH säger inget om Sverige, men väl om den sortens solidaritet – inte kan uppstå på andra ställen än där arbetsetiken sitter i högsätet. Där drönaretiken dominerar tänkandet, säger BdH ungefär, kan människor känna närhet och solidaritet bara med de allra närmaste vännerna och med den egna familjen. Gentemot de andra har man med automatik ett slags antagonistisk attityd eftersom det ju är dessa som ska försörja drönaren och hans familj med sitt arbete. Om alla har den attityden, vilket de enligt denna teori hade och kanske fortfarande har i Latinamerika, så råder ett slags lågintensivt krig mellan alla om vem som ska försörja vem. Det är klart det inte går att inrätta ett välfärdssystem i en sådan kultur.

Om det var någon som var besatt av kalvinistisk arbetsetik vid erövringen av Nord- och Sydamerika så var det naturligtvis puritanerna, utan vilkas stränga moral det troligen inte hade blivit någon utveckling att tala om i USA (om det ens hade blivit något USA). Det är bara att jämföra resultaten. Jag kan knappt föreställa mig någon tydligare illustration av kulturernas betydelse.

Värderingar är inte lite allmänt ludd som kommunanställda tjänstemän lätt kan ändra med hjälp av en kurs för migranter om svenskarnas syn på kvinnors rättigheter. Kulturer och mentaliteter är mer olika och sitter djupare än vad Sverige, i varje fall svenska makthavare, vill begripa.

Hur ska man i detta perspektiv betrakta svenska politikers a) föreställning om alla kulturers lika värde och b) deras ambitioner att skapa ett mångkulturellt samhälle?

När det gäller a) tror jag alla kulturer har lika värde inför Gud, men om en representant för en solidarisk arbetskultur ska leva ihop med en representant för drönarkultur där envar anser det naturligt att leva av andras arbete så blir det lite asymmetriskt. Det står nog inte långt på förrän den solidariske slutar vara solidarisk.

Vad avser b) tar jag mig bara för pannan, vilken naivitet, vilken galenskap! Jag kan förstå att alltfler medborgare börjar misstänka ett ont uppsåt bland landets ledare. Men jag tror inte uppsåtet varit elakt, utan bara ett utslag av politikerväldets övermod. ”Wir schaffen das”, sa Angela Merkel.

46 reaktioner på ”Om drönarmoralen

  1. pllay skriver:

    a. Alla kulturer är av samma värde, sett i ett evolutionärt perspektiv, så länge de klarar att reproducera och föda sig i tillräckligt antal för att för att upprätthålla populationen.
    Detta ger att de flesta Asiatiska kulturer tillsammans med katoliker och muslimer är överlägsna den Lutherskt protestantiska kulturen.
    Andelen anglosaxiska Européer av jordens befolkning har på 150 år minskat från ca 30% till under 8%, ett klart bevis på evolutionärt misslyckande.
    b. behöver över huvud taget inte beröras då mångkultur är en omöjlig konstruktion i ett samhälle av sociala varelser.
    Mig veterligt existerar det ingenstans på jorden grupper av sociala varelser som lever i fred med andra grupper av samma sort inom samma geografiska område.
    Själva tanken att detta skulle vara möjligt är förnuftsvidrig då definitionen på sociala samhällen är en grupp skild från andra grupper.
    Vi som tillhör gruppen protestantiskt influerade européer begår just nu kulturellt självmord
    under vår kulturmarxistiska elits ledning.
    Den bild som naturligt kommer för mig är bilden av lämlar som efter perioder av framgång begår kollektivt självmord där mindre framgångsrika grupper av individer därefter börjar om med samhällsbygget intill dessa nått framgång o.s.v.
    Framgången bär inom sig fröet till sin undergång.

    Gillad av 5 personer

    • Hedvig skriver:

      Ett diskussionsinlägg av den, åtminstone tidigare, klassiskt vänsterorienterade docenten i sociologi, Göran Adamsson. Det var f.ö. han som blev sparkad från sin tjänst på Malmö Högskola, då han vägrade att inordna sig i den rådande postmarxististiska och identitetspolitiska värdehegemonin.

      ”Många värderingar som vänstern traditionellt försvarat motarbetas i dag av den multikulturella vänstern. Det gäller inte minst principen om sekularism.”

      http://kvartal.se/artiklar/multikultur-hogerpopulismen

      Gilla

  2. Sture skriver:

    Patrik,
    intressanta böcker du stöter på. Liknande perspektiv när det gäller skillnader mellan kolonisationen av USA respektive Latinamerika får man när man läser historiesociologen prof. Rodney Starks bok ”The Victory of Reason”. Då förstår man att skillnaden mellan USA och Latinamerika inte alls beror på någon ”imperialistisk utsugning” av Latinamerika (som alla ‘marxister’ tror) utan på skillnader i mentalitet som respektive kolonisatörer bar med sig från sitt hemland.

    Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Utsugningen av kolonierna” hittade Lenin på när han behövde en förklaring till att revolutionen inträffade i ett oindustrialiserat land, Ryssland, i stället för i det högst industrialiserade landet, England, eller vid den tiden kanske USA eller Tyskland. Innan Lenins påhitt gjordes omnämndes en sådan teori inte alls. Några fakta som underbygger tesen finns inte heller. Det är en förolämpning av Marx att påstå att marxister omhuldar denna tes.

      Det är ren leninism.

      Leninismen–stalinismen mördade flera hundra miljoner människor av politiska skäl. Hur länge skall vi forstsätta att lida under dess ok?

      Gilla

  3. thojak skriver:

    Erinrar om att Merkel, och därtill också Cameron och Sarkosy, för ca. 2 år sedan officiellt deklarerade ‘mångkultur’ som fullständigt dysfunktionellt och total utopi – ett mega-stort s.k. ‘hitte-på’ av någon… okänd?
    Och apropos ‘kultur’, svensk sådan, så slog Mona Sahlin för några år sedan fast, att där finns ingen ‘svensk kultur’ öht. Och det måste ju vara sant, då MS aldrig ljuger, oder? /sarc/

    Gillad av 4 personer

  4. Christer Carlstedt skriver:

    Olof Palme sade vid en SSU-kongress de numera klassiska orden ”Politik är att vilja”.

    Dagens politiker har givetvis mangrant tagit detta till sig. De vill att alla skall se det som en självklarhet att bidra med sitt arbete till det gemensamma goda.

    Men om nu inte alla gör det då?
    Det räcker ju med att titta sig omkring så ser man ju att väldigt många är helt tillfreds med att på sin höjd arbeta för det egna goda.
    Skatteverkets kontrollapparat för att hitta skattesmitare borde, även för den mest fanatiske, kunna vara en indikation att så är fallet.
    Försäkringskassans kontrollapparat rörande bidragstagare pekar, tycker jag, på att man anar sig till att några till och med anser det vara väldigt lyckat om man kan få brödfödan utan att arbeta själv och hellre låta andra göra det.
    I våra fängelser har vi folk som som inte heller ser eget arbete som ett alternativ till arbetsfri försörjning på andras bekostnad.

    Till och med politiker inser ju att man måste vara repressiv mot alla sådana fusktendenser eftersom ett fungerande samhälle med ett socialt ansvarstagande och skyddsnät saknar alla förutsättningar att fungera med en sådan mentalitet.

    Döm om min uppriktiga förvåning då jag hör politiker prata om att de till landet nykomna generellt inget hellre vill än att jobba och betala skatt och bli som vi svenskar.

    Kommer dessa människor möjligen från samhällsstrukturer som kännetecknas av en djupt rotad arbetsmoral?
    Samhällen där man inte försöker fuska sig till oförtjänta förmåner?
    Samhällen där man inte mutar sig fram?
    Samhällen där inte släktband ger betalda nästan arbetsbefriade jobb?

    Politiska utsagor om arbetshungern är inget annat än lögn. Bevisen ligger där till allmänt beskådande. Men lögnen är aptitlig i debatten för svensken. Den innebär ju att det vi ser som naturligt är så bra att alla vill bli lika bra som vi. Det är nästan inte klokt så bra vi är!
    Och snälla och goda. Vi som gör det möjligt för dessa människor att uppfylla sina drömmar om hårt arbete. Att lära sig språket till att börja med.
    Man kan tycka att jag är litet cynisk, men ta då fram bibeln. Kolla vad den abrahamitiske guden sade till Adam när han körde ut paret ur lustgården. Arbete var inte lustfyllt! Till och med guden tyckte det var ett straff.

    Om man undviker dagdrömmeri så är det bara till att konstatera att våra politiker med benäget bistånd från media har gett uppehållstillstånd i landet för människor med en helt skild uppfattning från svenskarnas i väldigt mycket. Vårt samhällsbygge är baserat på ett gemensamt ansvarstagande. Om ett antal personer då inte inordnar sig, så kommer konstruktionen att rasa. Den var aldrig byggd för det alternativet. Det är nu hög tid för våra politiker att plocka fram den Palmeska viljan som har omhuldats i retoriken.
    Man blir helt enkelt tvungen att se till att nykomna skall se arbete som ett bättre alternativ än att avstå. Eventuellt dra slutsatsen att det i alla fall var bättre där de kom från.

    Gillad av 8 personer

  5. Gunhild skriver:

    Ämnet för dagen, som Patrik tar upp, är inte bara centralt, det är även helt avgörande för att förstå vår egen samtid. Jag försökte härom dagen beskriva lite av det Patrik tar upp idag, den om kulturella olikheter, och gjorde det med en liknelse med ett bergslandskap. Men jag misslyckades. Gör därför ett nytt försök, men nu utan att blanda in några liknelser.

    Potentiellt skulle en enskild individ kunna leva ett otal helt olika liv. Vi föds, växer upp och formas av den miljö vi fötts in i. Självklart tycker någon, men stanna då upp ett tag. För tankemässigt skulle denna miljö kunna vara vilken som helst av de som funnits på jorden de senaste 200 000 åren. För så länge har den nutida människan funnits. Då syftar man på hennes mentala förmåga att formas som en kulturvarelse, och att hon lätt skulle kunna födas in i vår egen tid och klara av och ta till sig ett ”modernt liv”, på samma sätt som vi själva gör idag.

    Att ärftliga egenskaper visat sig mer viktiga i formandet av individen än man tidigare haft kunskap om, ändrar inte på dessa förhållanden på något avgörande sätt. Arv och miljö samarbetar idag likväl som de gjorde för 200 000 år sedan.

    Om man accepterar detta synsätt på människan, kan man i sitt tänkande inkludera alla kulturer som överhuvudtaget funnits de senaste 200 000 åren, för att försöka fånga och synliggöra den kulturella spännvidd människan är kapabelt till. De kulturella olikheter vi ser idag utgör då endast små, små rester av vad som en gång i tiden funnits.

    I det perspektivet framstår det därför som extra viktigt att sätta sig in i mer primitiva kulturers faktiska mänskliga innehåll och variationer. Genom att på djupet förstå och sätta sig in i mer ursprungliga kulturer, som lyckat överleva isolerade in i modern tid, får vi tillgång till ett fönster genom vilket vi kan studera verklig kulturell mångfald, och vad den i praktiken kan bestå av. De studierna kan då förmå oss att synliggöra kulturbegreppets stora spännvidd, och få oss att även inse vad kulturell variation och mångfald ytterst kan bestå av.

    Samtidigt är det så att det moderna samhället allt mer utplånar de skillnader som olika upptäcktsresanden förr kunde träffa på av mer påtaglig mångfald. Vi får ett krympande material att utgå ifrån, och via det få syn på mänsklig mångfald i verklig bemärkelse. Vi har äldre material från tidigare antropologisk forskning att tillgå. Men det täcker endast fragmentariskt in helheten.

    Sanningen att säga har de flesta av oss en mycket grund syn på kulturbegreppet. Många tror rentav av att den kulturella mångfalden närmar sig någon slags utvald normalitet. En slags den rätta och naturligs kulturen, med vissa pikanta trevliga och berikande variationer. Att där i grunden finns en slags vinnare. Och vinnare är alltid det man själv står för. Men framför allt står den rätta kulturen att finna i det moderna samhället, och i västerländsk kultur. Hos oss manifesterad som humanitära stormaktsdrömmar. Ett slags korståg för det sanna och enda rätta.

    Det går ibland så långt att svenska värderingar, svensk kvinnosyn, svenska traditioner, svensk etik och moral, betraktas som det helt riktiga och normala. Ett slags korrekt urtillstånd eller en sanning att nå. Det är då man hamnar i Mona Sahlins analys av kultur, att svensken i princip inte har någon kultur. Den egna kulturen blir så osynlig för en själv att den uppfattas som ett normaltillstånd, och därigenom försvinner. Hon själv representerade inte då en människa formad till kulturvarelse som alla andra människor de senaste 200 000 åren.

    Många i Sverige delar Monas utblick på människan. Den blir även politisk, eftersom synsättet implicit innehåller en önskan att förbättra välden omkring oss. Visa vägen för andra. Det är i grunden därför, man paradoxalt nog, kan raljera med Svenskheten. Som mänskligt normaltillstånd tål den därför kritik i sina små skavanker och detaljer. Speciellt i detaljer med rötter ned i en mer historiskt betingad svenskhet, som man själv väljer att ideologiskt definiera.

    Patrik tar även upp ytterligare en viktig aspekt på kulturbegreppet. Att det tar tid att formas till en kulturvarelse, och att den går djupt, över generationsgränser. Kultur tränger djupt in i oss och vidarebefordras via traditioner över långa och många generationer. Den är personlighetsdanande på djupet. Faktiskt danar kulturen det mesta av vem människan är och utgör. Och det inkluderar då även religion och trossystem. Den religiöse själv vill, av naturliga orsaker, inte betrakta sin egen religion och trossystem på det här sättet. Inte relativisera sin egen trosuppfattning. Den ses alltid som unik och speciell. Något man upptäckt som en sanning. Och så är det naturligtvis på ett personligt plan. Det ligger i att vara kulturvarelse. Detta sagt för att exemplifiera hur kultur når ända in i själen på en individ, ända in i kärnan i att vara människa.

    Ingen vill betrakta den man är, och vad man känner, som något tämligen slumpmässigt som man råkar byggas upp av, genom olika yttre omständigheter. Den kulturrelatvismen stegrar sig varje människa inför, även om den råkar vara sann. För alla tar sin kultur på fullaste allvar och lever efter den. Någon annan möjlighet står heller inte öppen. Vi måste bejaka oss själva, annars kan vi inte leva ett normalt liv. I så motto är kultur inte alls relativ. Men tar man några steg bakåt, och ser på principer. Ja, då är kultur något relativt.

    Kulturrelativism innehåller därför två oförenliga faktorer. Det personliga livet, och kultur som ett vetenskapligt objekt. Det är när man inte förstår dessa två helt olika betraktelsesätt, kultur som företeelse råkar i svårigheter. Precis det som politisk skett i Sverige. Utan en djupare förståelse av vad kultur, som mänsklig företeelse, är och består av, kan vi aldrig klara av att hantera ett multikulturellt samhälle. Om vi skall tala om naivitet, så är det här den är som allra mest framträdande. Någon större insikt och förståelse av vad kultur ytterst handlar om, hur den fungerar och består av, saknas hos majoriteten av svenska politiker. I det här avseendet är jag själv därför ytterst pessimistisk i min framtidstro..

    Gillad av 2 personer

  6. SB skriver:

    En mycket läsvärd text.

    Vårt lands invånare har jobbat,
    – Dels för sitt eget uppehälle. Pengar till det egna hushållet.
    – Dels för vårt allas uppehälle. Pengar till samhället, gemensamma kassan, dvs skattesystemet

    Det svenska skattesystemet spelar en viktig roll för stärkt arbetsmoral i vårt land.
    Hur många länder världen har väl fungerande skattesystem ?

    Med impulser utifrån har svenskarna blivit mer bekanta med andra länder.
    Självinsikten har stärkts.

    Frågan som allt oftare sannolikt ställs är: Varför har vi denna standard – och varför inte landet A?

    Ett positivt scenario med stärkt självinsikt i Sverige är att personer med inflytande säger;

    – Vi vill behålla vårt system.
    – Vi är nu mer medvetna om olikheterna.
    – Vad göra för att se till att vårt system får fortsätta ?

    Ett väl fungerande skattesystem är ett instrument är att fortsätta på den inslagna vägen.
    Ett system som bygger på :

    – Att arbeta
    – Att bidra till allmänna välfärden – avgiftsfri sjukvård, kommunala skolor
    – Att fortsätta ha ett skattesystem som är en del i denna omfördelningsprocess.

    Gilla

  7. Hortensia skriver:

    Det Goda Samhällets kloka kommentatorer har förekommit mig. Jag har inget att tillägga och vill bara säga tack till fenomenale Patrik och alla flitiga kommentatorer, som förgyller min tillvaro genom att sprida förnuftets varma ljus över stackars styvmoderligt behandlade lilla Sverige.

    Gillad av 2 personer

  8. Aha skriver:

    Engellau ifrågasätter mångkulturen på ett sällsynt tydligt sätt: ”.. tar jag mig bara för pannan, vilken naivitet, vilken galenskap!”.
    Mig veterligen finns det inget land som med disparat mångkultur nått framgång. Sådan mångkultur kan kanske vara vitaliserande i lagom doser där varje dos ges tillfälle att boa in sig i värdlandet innan nya doser tillförs. I Sverige har vi som bekant gjort motsatsen och gett järnet i decennier, på sista partiledardebatten pratade man om en miljon i utanförskap. Påpekandet gjordes utan att personen ifråga rodnade (vill minnas att det var Annie Lööf som refererade till regeringens egna uppskattningar).

    10% av Sveriges befolkning är inte med på tåget.

    Så visst kan man ta sig för pannan, problemet är bara att det får man göra i alternativmedia. Demokraturmedia har ännu inte öppnat upp för en ifrågasättande mångkulturdebatt. Man kan fråga sig om det överhuvudtaget är möjligt med tanke på den kritik det det skulle innebära mot våra nya medborgare.
    Tillsvidare får vi nog betrakta kritik av mångkulturen som att svära i kyrkan, en samhällsmässig blasfemi helt enkelt. Kanske blir det bara historikerna som kommer att analysera effekterna av mångkulturen.

    Dock är det ju populärt att prata om utmaningar, så varför inte provocera Public Service till att ge utrymme för kritik mot mångkultur? Kanske en mjukstart med en trevlig sommarpratare?Public Service ska ju verka för åsiktsfrihet.
    Och visst är det märkligt, för att inte säga anmärkningsvärt, att Public Service i decennier inte har gett utrymme för kritik mot mångkulturen, denna gigantiska omdaning av Sverige.
    Man undrar hur dom internt försvarar den bristen på publicistisk gärning.

    Gillad av 3 personer

  9. Gunilla skriver:

    Visst finns det andra synsätt på hur ett samhälle ska vara. Men då blir de också annorlunda. Vi ser nu stora grupper från länder där på religiös grund de själva ser sig som överlägsna (och ska ägna dagarna på kafebesök) medan dumma otrogne ska arbeta (i den definierade rollen att vara slav). Det är upp till oss att avgöra om det är så vi vill ha det. Som följd kommer vårt samhälle att förändras i grunden. Splittrat samhälle är redan en realitet. Otrygghet följer. Klara dig bäst-samhälle där solidaritet mellan grupper försvinner. Det är bara att studera hur det ser ut i de länder många av våra nya svenskar kommer ifrån. Och av allt att döma är det ett sådant samhälle man, av oförklarliga skäl, vill etablera här. Oförklarligt, eftersom det var just sådant samhälle och konsekvenser man flydde från. Du nämner bara i förbigående hederskulturen. Den är faktiskt central för dessa grupper. Svenne är dum, som är (kristet) förlåtande och förstående. En MANs huvuduppgift är att försvara hedern. Och här kommer twisten; det gäller alltså att hela tiden ha ett motiv för att försvara hedern. Alltså ständigt finna anledning till bråk och konfrontation. Som sagt; det är upp till oss vilket samhälle vi vill ha. Om vi fortfarande har tid.

    Gillad av 2 personer

  10. gmiksche skriver:

    Alla förklaringsmodeller har sina brister. Det är helt riktigt att den protestantiska eller rättare sagt kalvinistiska etiken haft ett stort inflytande. Men fördenskull skiljer sig Tysklands och Schweiz katolska områden samt Österrike inte nämnvärt från de protestantiskt dominerade områdena med avseende på arbetsetik och gemensamt ansvarstagande. T o m stora delar av norra Italien kan sägas höra hit. Arbetsmoralen i ex vis Tjeckien och Slovakien är inte heller att förakta. Och nog finns det ett gemensamt ansvarstagande i dessa länder av samma slag som hos oss. Skillnaderna mellan Skandinavien och Centraleuropa krymper ytterligare vid en jämförelse med ex vis Brasilien.

    Gilla

  11. p2185 skriver:

    Tack Patrik, en så lysande krönika! Hur göra den till obligatorisk läsning i det välfärdsindustriella komplexet, på kulturredaktioner, i regerings- och partikanslier?
    Till att börja med vill jag uppmana alla läsare av din blogg att, liksom jag själv avser göra, sprida den!

    Gillad av 1 person

  12. Hovs--hallar skriver:

    Harvard-historikern Niall Ferguson definierar den protestantiska arbetsmoralen som en av Västs framgångsfaktorer, de ”killer apps”, som ligger bakom Västs dominerande ställning i världen — och som nu utmanas av framförallt Kina.

    Rekommenderar hans bok ”Civilization”. Dessutom finns det en tv-serie baserad på boken, som just nu går i repris både på SVT och på Axess-tv.

    För övrigt är det givet att Sverige i nuvarande form inte längre kan fungera om invällandet av folk från främmande kulturer, med helt andra kulturella värderingar, tillåts fortsätta.

    Se tex. ekonomen Tino Sanandajis kritik mot ”mångkulturen”.

    (Föredraget hölls i Almedalen för några år sedan, och blir ständigt mer aktuellt.)

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    Vi skall inte glömma att politikerna är en grupp som alltid lever enligt, och alltid har levat enligt, principen ”önskan att skörda frukten utan att plantera trädet”. Man kan tänka sig att de därmed har lättare att sympatisera med drönarmentalitet hos sina klienter. Åtminstone så länge de kan utgå ifrån att de flitiga bina, den s.k. skattebasen, inte slutar att föda både politiker och klienter.

    Det vi betraktar är en klassisk balansgång: hur hårt kan jag piska mina bönder och ändå leva loppan själv? Hur mycket bondekött skall jag lämna efter mig till mina barn att piska på? Därför har vi samtidigt och till synes principlöst både omfattande lycksökarackumulering och skärpta kontroller. Här är skillnaden mellan Karl XI och Anna Batra hårfin.

    Det som är svårare att förstå är varför lycksökarackumulering roar våra politiker så. Borde de inte vilja gå på bordell, åka i stora bilar, äta lyxmat och träffa kändisar i stället, som alla andra? Uppenbarligen hoppas de att det ena skall föra till det andra.

    Gillad av 3 personer

    • gmiksche skriver:

      En hel del vill nog men vågar inte. För då riskerar de ju bli av med sin rentiertillvaro. En svår balansgång.

      Gilla

  14. Maria skriver:

    Aha, Chico Buarque har en sådan far. Själv utbildade han sig till arkitekt, men frågan är om han någonsin har arbetat inom yrket. Cornelis översatte texterna och behöll melodierna, hans sambasånger är alltså ursprungligen Buarques. Jag har ett flertal av hans skivor.

    Gilla

  15. Folke Lidén skriver:

    Jag anser att DHS ser alternativ b som ett korollarium ur a. Med det sagt kan vi förvänta oss ett oanat kaos i Västeuropa inom 10 år. Tidigare talade man om det forna Östeuropa. Det kommer sannolikt att bli ändring på det. Om Ungern och övriga forna östländer inte viker ner sig för NWO aktivisterna kan de komma att bli vinnarna. En klarsynt yrkesmässig elit från väst kan fly de egna ländernas sociala och ekonomiska kräftgång och etablera sig i dessa länder.
    Vi kommer kanske förr än vi anar att få tala om det forna Västeuropa.

    Gillad av 1 person

  16. Björn skriver:

    Det är sorgligt att Sveriges beslutande politiker och ledare för MsM o PS, inte har fått ett uns av den klokskap o konsekvensanalysförmåga som de flesta här på DGS ger uttryck för!

    Gillad av 1 person

  17. Ipse Cogita! skriver:

    Att vi har problem i landet står klart. Vi har dock ofantligt svårt att enas om att det är problem och hur lösningarna skall se ut.
    För mig känns det som om jag dagligen försöker dra mig fram i sirap. Så fort det känns som om smeten tunnas ut och en viss rörelseförmåga återkommer, så är det alltid någon som ser till att tjockna sirapen igen och vips är man där i orörlighetens rike. Senaste politiska debatten i tv ger mig rätt. Här står stassministern (någon statsminister har vi inte haft på länge) och låter som en gammal fackpamp och övriga snurrar runt och säger samma sak som de gjort i många år. Sirap hela vägen, ingen rörelse, ingen vilja, det rådande allenarådande är: det-är-någon-annans-fel-syndromet. De’ e’ det hele.

    Till det skall läggas att ingen framåtrörelse alls kan skönjas. Det vandras runt i cirklar och när den vandringen samtidigt också försvåras av politisk sirap så blir det tungt.

    Gamla modeller försöker bibehållas med konstgjord andning. Stassministern fastställer, gång på gång att: det är inte vårt Sverige, i vårt Sverige ser ut så här och så här etcetera.
    Att verkligheten och världen ändras i en rasande takt intresserar inte sirapsfolket. Sverige skall vara bäst oavsett om vi inte gör ett skit åt: invandringseländet, skolorna, sjukvården (totalt under isen, 12 månaders väntetid för en av mina tanter som skall ha en coloskopi), polisen, ja ni vet. Det verkar som tröghetens folk tror att allt skall bestå, till och med utan att man gör något (förutom att fila på lite nya regler för att djävlas. I Göteborg blir man uppmanad att gå in från uteserveringen 23.01 om man sitter där med en drink).

    Dumskallarna sammansvärjning i sin prydnad.

    Nu vandrar inte bara Sverige i sirapssmeten. Hela Europa klafsar på i samma orörliga massa. När någon försöker påtala att det går trögt, det går för sakta, så poppar det upp ovalda tjänstemän från EU och säger — gilla läget annars blir du straffad. Sitt!

    De enda som reagerat och vill något nytt och krytt är vissa i Storbritannien. Låt var under galgen men ändå. Nu är jag rädd för att Brexit kommer att sluta med att folket röstar för att stanna i sirapen.

    Min pessimism är stor. Pyramidalt stor. Det enda som fått mig att kvickna till idag och se lite drag under flip-flopsen är Alexander Bard. Hans resonemang är, oavsett vad man tycker, åtminstone en vind fylld med syre som lyfter mig från den sega sirap jag är så trött på.

    http://www.va.se/nyheter/2016/05/27/alexander-bard-det-ar-kort-for-storbolagen/

    Gillad av 1 person

  18. Per-Olof Persson skriver:

    Den muslimska världen är en permanent flyktingkris

    Om man kombinerar våld och fattigdom med en explosionsartad befolkningsökning får man en permanent migrationskris. Befolkningarna i de muslimska länderna växer på ett ohållbart sätt samtidigt som deras ekonomier stagnerar.

    Växande befolkningar, uppdelade i olika klaner och religiösa grupper, kämpar om begränsade mängder landyta, makt och välstånd. Detta är länder utan framtid som är på väg att befolkningsmässigt växa sig dubbelt så stora.

    Det finns bara två möjliga lösningar på dessa problem – krig eller migration. Antingen slåss du och tar vad du vill ha i hemlandet. Eller reser du utomlands och tar vad du vill ha där.

    Muslimska länder tenderar att prestera sämre än sina icke-muslimska länder, såväl utbildningsmässigt som ekonomiskt. Oljan är i stort sett den enda produkt som ger exportinkomster och nu har västerländsk teknik som ”fracking” gett dessa länder lägre inkomster. Samtidigt är det möjligt att västerländsk teknik inom några årtionden ersätter fossildrivna bilar med elbilar.

    Miljontals människor kommer att fortsätta vilja ta sig till Europa för att få det bättre. Den enda hållbara lösningen är att “stänga dörren” permanent för invandring från dessa länder. Även de lägsta offentliga bidragsnivåerna i Sverige är högre än genomsnittslönen i en typisk muslimsk utvandrarnation. Och muslimska migranter är mycket väl medvetna om de ekonomiska vinsterna. Det är därför de vill till Tyskland eller Sverige, inte till Grekland eller Slovakien.

    En muslimsk migrant är en investering för en hel släkt. Så snart de unga männen fått sina uppehållstillstånd börjar familjeåterföreningarna. Det innebär inte bara att varenda medlem i släkten kommer att dyka upp och kräva bidrag. Det betyder också att familjemedlemmarna kommer att sälja inträdesbiljetter till Europa till alla som har råd att betala.

    Hur kan muslimska migranter betala människosmugglare belopp som motsvarar flera årslöner för en genomsnittlig arbetare? En del av dem kommer från rika familjer. Andra sponsras av kriminella nätverk och klaner som vill smuggla allt från droger till vapen till stora grupper av människor i Europa.

    Stora lån ska återbetalas när de nya migranterna börjar skicka hem sina bidragsinkomster. Många av dem kommer officiellt att vara arbetslösa, men i praktiken kommer de att tjäna pengar på allt från att arbeta svart till organiserad brottslighet.

    En hög invandring ifrån de muslimska länderna kommer att skapa en permanent hög arbetslöshet samtidigt som parallella samhällen skapas. Detta är en kultur som aldrig kommer att integreras med den svenska och därmed kommer också det svenska välfärdssamhället att slås ut.

    Gillad av 3 personer

  19. MartinA skriver:

    PE talar om kultur och olika ideologier och tankemönster. Om detta vore förklaringen. Att protestantiska missionärer råkade vara särskilt framgångsrika i ett visst område och detta förklarar skillnader i mentalitet. Borde vi då ej finna samma samhällsmodell bland andra befolkningar än nordeuropeiska? Och borde inte till exempel Bayern och Österrike och Schweiz vara besatta av dylik drönarmentalitet? Och borde inte Tuvalu vara en södra oceanernas industriella monster? Borde inte Swaziland vara afrikas verkstad?
    Borde inte Liberia och Namibia vara spegelbilder av norska byar med lusekoftor och naiva föreställningar om allas godhet?
    https://en.wikipedia.org/wiki/Protestantism_by_country

    En troligare förklaring än ideologi är biologisk anpassning till sin miljö. SKandinaver har ej haft yttre fiender, hårt klimat och långa vintrar och detta har lett till en viss läggning. Ryssar och slaver har haft hemska fiender, långa vintrar, hårt klimat och det har lett till en annan mentalitet. Sydeuropeer har inte haft långa vintrar och ett vänligare klimat och det har lett till en annan mentalitet.

    Notera att det inte finns bra eller dåligt. Rent genetiskt eller avelsmässigt har olika egenskaper rönt olika stor framgång, givet förutsättningarna. Jag ser till exempel med stor avundsjuka på sydeuropas mer korrumperade samhällen. Därför att det minskar statens makt. Och när staten har blivit ond och vill sitt folk illa så är detta av nöden. Jämför en tysk arbetare som hyr sin lägenhet, arbetar mycket hårt och aldrig fuskar och betalar enorma skatter som politikerna slösar bort på sin egen fåfänga. Och som i viss mån går till att utjämna ekonomin i EU. Med en taxichaufför i Syditalien. Som äger sitt eget hus och undanhåller allt han kan från staten. Vilket gör att italienska staten behöver få förmögenhetsöverföring från Tyskland. Vilken mentalitet är bäst? Att slaviskt lita på staten? Eller att se om sitt eget hus?

    Gilla

    • Martin skriver:

      Just det här med korruption på marknivå är någonting jag har mycket höga tankar om. Den grundar sig ju på tanken att det är två människor som möts och att den ena vill ha någonting av den andra och därför måste ge någonting i gengäld. Det är så mänskligt!

      Jämför med antikorruptionssamhällen där någon av lojalitet till iden om staten ej berikar sig själv och interaktionen inte är mellan människor utan mellan en liten individ och ett oändligt mäktigt system? Att staten har lyckats tränga in i människors sinnen på det här sättet, det är omänskligt!

      Samtidigt som de som sitter i toppen av det här systemet har gjort korruption lagligt för sig själva. Du har alla dessa lydiga och undergivna troende som tjänar systemet slaviskt och plikttroget och sen har du denna skock tjuvar i toppen? Vad är syftet? Och hur kan någon vettig människa anse att detta är ett bättre system än ett system där människor fortsätter vara människor på alla systemets nivåer? Jag känner verkligen en stor avund mot mänskligare samhällen än det jag tillhör. Se så långt vår omänskliga samhällsmodell har gått? Se så otroligt vansinnigt det har blivit? Jag värgrar att tro att man i till exempel Spanien eller Syditalien faktiskt tror på knäppropagandan i samma utsträckning som vi gör här i sverige?

      Och dessa korruptionshatare, vad är det de vill ha? Ett centralstyrt, lydigt monster och sedan några upphöjda heliga filosofkungar som styr människors liv som om vi vore myror.
      *sarkasm start
      vad skulle någonsin kunna gå fel med en sådan fantastisk vision om tillvaron?
      *sarkasm slut*

      Gillad av 1 person

  20. Tahmas Nuri skriver:

    På tal om drönare så tittade jag på TV 4 nyheterna i morse. En av gästerna var en så kallad ekonomireporter som i ett helt segment beskrev hur starkt Sverige går framåt och hur vår BNP växer m.m
    De två programledarna kunde inte förstå hur svenska folket ändå anser att det går dåligt för landet. Ekonomireportern tyckte att vi borde vara mer positiva till den fina utveckligen vi har, och ivrigt påhejad av de två programledarna. Det ekonomireportern inte tog upp var notan vi skall betala för en totalkollaps av asylmottagandet, han tog inte upp att en bråkdel av de som kommer och och har kommit hit måste försörjas i ett decennium innan knappt trettio procent får en sysselsättning. Ansträngningarna inom välfärden togs inte upp alls.
    Den attityden som media uppvisar är just det som retar gallfeber på medborgarna, lika så när svammeljohan, Löfven, står i partiledardebatt och har noll koll på situationen.

    Gillad av 1 person

  21. Willy Lindqvist skriver:

    Om jag förstår det rätt, så vore det bästa i dagsläget för Sverige om vi, med tanke på drönarna, raskt avskaffar välfärdssamhället.

    Gilla

  22. Tahmas Nuri skriver:

    Kanske något orelaterat beroende på hur man ser på det.
    En ung kvinna i slöja fick nej på ett jobb inom kryddbranschen för att slöjan stred mot hygienpolicyn. Nu har tydligen företaget backat, givetvis, och den unga kvinnan får jobbet.
    Min fråga är följande: När blev det mänsklig rättighet att bära religiösa attribut och samtidigt inte ha förståelse för att man kan bli nekad arbete på grund av företagspolicy oavsett vilken policy de har anammat. Vi har religionsfrihet i Sverige men religionen skall vara privat och sekundär när man väljer att söka ett jobb, speciellt när det bara är en grupp som får bära sina attribut utan några större incidenter och är helt accepterat av samhället. Hur skall företag hantera en person som har niqab eller burka.
    En jude i kippa och hårlockar hade inte ens nått busshållplatsen på väg till intervjun innan personen hade blivit slagen till marken.
    Alla människors lika värde, skulle inte tro det.

    Gillad av 1 person

    • Maria skriver:

      Jag undrar om de nu ändrat sin policy kring hygien? Antar att det är till det sämre i sådant fall. För det var ju det man angav som anledning: hygienregler. Men om man sedan backat och ändrat sig måste man ju ha kommit fram till att det visst är ok att anställda bär huvudduk TROTS att det ansetts oförenligt med strikta hygienföreskrifter. Antingen gör man avsteg från sina egna regler eller så har man ändrat reglerna så att de inte är lika stränga som tidigare. I vilket fall blir konsumenten lidande då hygienen försämras.

      Borde vara enklare för företag att ha väldigt tydliga regler och aldrig göra avsteg ifrån dessa. Annars kan ju alla möjliga avsteg krävas av alla möjliga olika människor med olika typer av preferenser.

      Gilla

  23. Hedvig skriver:

    Patrik Engellau,

    Mitt i prick, som vanligt!
    Hur många känner till att regeringen Palme redan år 1975, fastslog, att Sverige ska vara mångkulturellt?

    ”Invandrarna och minorite­terna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp 1 en svensk kulturell identitet eller bibehåUa och utveckla den ursprungliga identi­teten.”

    Regeringen Palme förefaller ha varit osedvanligt naiv, men det gäller även senare politiker som t ex Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och nu senast Stefan Löfven.
    Eller tänker de sig att radikalt bygga om Sverige till något slags förmodernt, odemokratiskt klansamhälle?

    http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/regeringens-proposition-om-riktlinjer-for_FY0326

    Gillad av 1 person

    • Eva M. Hamberg skriver:

      Riksdagens beslut om invandringspolitiken, som togs år 1975, var baserat på Invandrarutredningen, som tillsattes år 1968 och år 1974 lade fram ett omfattande betänkande i flera volymer. Bland annat sammanfattade man i utredningen de rekommenderade målen för den svenska invandringspolitiken med orden ”Jämlikhet, valfrihet och samverkan”.

      Men invandrarutredningens analyser och rekommendationer byggde på erfarenheterna från den arbetskraftsinvandring som Sverige sedan 1950-talet hade haft, och som utredningen räknade med skulle komma att fortsätta. Den invandringen kom huvudsakligen från Nordiska länder (främst Finland) och från länder i södra Europa (Italien, Grekland och Jugoslavien) samt Turkiet. Att Sverige skulle komma att få en omfattande invandring från länder utanför Europa var inget som Invandrarutredningen eller Riksdagen förutsåg när politiken utformades.

      Invandrarutredningens huvudsekreterare, Jonas Widgren, som senare blev statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet med ansvar för invandringsfrågor, kom emellertid ganska snart att genom analyser av den migrationsstatistik, som Sverige och andra OECD-länder årligen tog fram, inse att Europa troligen skulle komma att få en omfattande invandring från Tredje världen, och varnade för att detta skulle kunna innebära mycket stora utmaningar för Sverige och andra invandringsländer. Widgrens varningar togs dock inte på tillräckligt allvar, tvärtom blev han kritiserad och anklagad för att inte ha en tillräckligt generös syn på utomeuropeisk invandring. Han lämnade senare Sverige och arbetade med migrationsfrågor vid internationella organisationer i Wien och Geneve. Tyvärr dog han alltför tidigt i en hjärtinfarkt. Han hade behövts i svensk politik, och det är tragiskt att man i Sverige inte insåg att hans prognoser var välgrundade och värda att ta på allvar.

      Den som är intresserad av Jonas Widgrens analyser och prognoser beträffande den svenska invandringen kan läsa hans kapitel ”Invandrarpolitik och långsiktsplanering” i boken ”Invandringen och framtiden”, red. Eva M. Hamberg och Tomas Hammar, LIber förlag, serien Publica, Stockholm 1981.

      Gilla

  24. Sixten Johansson skriver:

    Min egen analys är tyvärr fortfarande pessimistisk. Och jag är rädd att våra alternativ mest är skuggor ur det förgångna. Mentaliteten och kulturen i Sverige har redan förändrats på många sätt. Det hjälper inte att ropa bakåt och lyssna på ekot. Vi måste försöka se vågtopparna och surfa på dem, framåtvända.

    Jag tror dessutom att en drönarkultur som påminner om Patriks beskrivning redan har fått fotfäste hos dagens unga vuxna, säg i åldersspannet 18-35 år. Nu tänker jag närmast på unga ”etniska” svenskar, finländare och norrmän utifrån vår egen stora släkt- och bekantskapskrets och mina intryck från massor av artiklar, bloggar och kommentarer. Proportionerna kan vi inte veta, men jag skulle grovt dela in de unga i tre kategorier:

    1. De lyckosamt curlade eller naturligt ambitiösa, de som antingen klarar sig bra i livet eller som blir utbrända.
    2. Vanliga yngre knegare, som inte funderar så mycket, har ett relativt enkelt och relativt fast normaljobb och i bästa fall dito normalfamilj.
    3. En allt växande andel unga ”drönare” av olika typ, som aldrig får ordentligt fotfäste i livet och vars mentalitet och kulturer formas av detta. Många olika faktorer samverkar så att drönarna blir allt fler:

    a) Hela utbildningsväsendets misslyckande och dagens många onödiga studieår på gymnasie- och högskolenivå, som inte leder till säkra jobb.
    b) De otrygga anställningarna, utnyttjandet av de unga.
    c) Det handikappande curlandet, bortskämdheten, självöverskattningen, den personliga osäkerheten och bristande arbetslivserfarenheten.
    d) Drömmeriet om lyckträffen och den egna hobbyns magiska verkan, hoppet att vinna någon tävling och bli känd, vinna rikedom, ära och attraktionskraft.
    e) Vetskapen om att många andra – både in- och utrikesfödda – klarar sig bra utan att anstränga sig, genom bidrag från samhället, föräldrarna, svartjobb, fusk och fiffel.

    Vad händer när ymnighetsåren är över och tiderna blir magra? Många drömmar, illusioner och solidariska föresatser kommer att krossas i välfärdsländerna. Cynismen och kriminaliteten kommer att öka även bland de naivaste, mest utopistiska och godhjärtade unga drönarna. Honungsbina kommer att surra våldsamt och stickas, när kargare villkor tvingar dem att själva producera mera.

    Gillad av 1 person

  25. lenngo skriver:

    De nord- respektive sydamerikanska ekonomierna sägs arbeta under ett i stort sett likadant rättsligt regelverk (jag är inte själv kompetent att göra en sådan rättsanalys men litar på dem som förstår saken bättre). Trots att förutsättningarna alltså borde vara desamma blir alltså utfallet markant olika. Så stor roll spelar kulturella attityder som är nedärvda sedan 500 år.

    En alternativ, eller kompletterande, modell för att beskriva skillnaderna mellan de nordliga och sydliga (i brist på bättre etiketter) samhällskulturerna handlar om horisontella respektive vertikala relationer.

    Hos oss i norr bygger relationen mellan människor på överenskommelser – kontrakt om man så vill – mellan jämlika parter. Bonden Paavo hoppas inte på hjälp uppifrån, och hans omsorg riktas inte mot de olyckliga på landsvägarna. Det är grannen han tänker på och som han i sin tur kan hoppas på stöd från. I det jämlika samhället gör var och en rätt för sig och den som inte arbetar ska heller inte äta.

    Den sydliga modellen är vertikal. De som har makten tar hand om de sina, som i sin tur svarar med lojalitet mot välgöraren. Och till dem som är ännu sämre lottade skänker man gärna en allmosa. I sin mest utpräglade form handlar det om klientelsystemet.

    Nu slår mig plötsligt en fasansfull tanke: Är det kanske så att vi genom det välfärdsindustriella komplexet i själva verket har ersatt vår traditionella nordliga modell med den sydliga? Att vi litar på att det är överhetens – Statens – sak att se till vårt välbefinnande från vaggan till graven? Att vi i gengäld erbjuder en oreflekterad solidaritet gentemot vår välgörare? Och att vi – fortfarande i en vertikal relation – fokuserar på alla de identiteter som av den ena eller andra anledningen uppfattas som offer?

    Skulle det vara på det viset så skulle vår nya vertikala samhällsmodell vara ganska väl förenlig med en massiv invandring av människor som saknar förutsättningar att delta i det svenska arbetslivet på jämlika villkor, som därmed är beroende av Statens omsorger och som förtjänar sympati i sin egenskap av offer. Men det är den gamla modellen, den horisontella, som är grunden för vårt välstånd.

    Gillad av 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, vertikaliteten är verkligen slående och den slår igenom på alla möjliga områden. Centralmakten bestraffar eller har mycket hård kontroll över horisontella relationer, t ex byten av varor och tjänster, olegitimerad undervisning, privat överenskomna anställningsvillkor osv. Den har också fått en roll som Högre Makt i ett sekulärt samhälle och en autoritär föräldra- och hjärntvättarroll i ett samhälle som motarbetar föräldrars fostran till förmån för statsstyrd fostran. Identitetspolitiken har dessutom skapat ett tydligt kastsystem, där individerna klassas enligt härkomst, kön eller åsikter och dessa kaster är hierarkiskt över- eller underordnade i fråga om skyldigheter, privilegier, karriärmöjligheter och rättstillämpning. Man kan dra många paralleller till andra vertikala samhällsmodeller historiskt och i vår tid, till teokratier, diktaturer, klan- och kastsamhällen.

      Gillad av 1 person

  26. Tahmas Nuri skriver:

    Frågan om drönare: Hur många arabiska länder har bidragit med något gott under de senaste 1400 Åren?
    Vilken teknologi har dom tagit fram? Hur många muslimska nobelpristagare har det varit sedan priset stiftades? Jag tror det är fyra stycken varav tre är i litteratur och senast fredspriset.
    Hur många judiska nobelpristagare har fått priset. Jag måste säga oräkneliga.
    Är det då skillnad på kultur och kultur? Är det skillnad på framåtanda och visioner för världens bästa. Ja uppenbarligen. Utan judiska uppfinningar så hade inte symaskinen, strykjärnet, dammsugare, brandväggar i nätverk, m.m inte funnits. Vad har arabisk kultur givit oss? Vattenpipor, olja och ja i viss mån algebra. Men det är allt. Det finns imamer i arabländerna och i väst som fortfarande predikar att jorden är platt, precis som Muhammed ansåg att den var.
    Vi måste erkänna och stå upp för att det är skillnad mellan utvecklade kulturer och medeltidakulturer.
    P.S varken Hoummus eller falafel är arabiskt utan judiskt. Judarna odlade kikärter innan Muhammed ens var en tanke i hans fars sinne.

    Gillad av 1 person

      • gmiksche skriver:

        En lätt överdrift. Tillgång till vissa grekiska författare, vars verk överlevt i norra Syrian i översättning, bl a Aristoteles. Såvitt jag känner till inte en enda romersk författare. Och de som ombesörjde översättningarna i Cordoba var oftast judar. Till saken hör att vid den här tiden minst hälften av befolkningen i norra Syrien fortfarande var kristna.

        Gilla

  27. Nietzschehadetyvärrrätt skriver:

    Luthersk arbetsmoral har ju historiskt varit gynnsamt för Sverige, samtidigt är det kanske inte längre lika säkert att det är den avgörande faktorn i en ”winner takes it all”-ekonomi: i en alltmer automatiserad värld premieras snarare ”Steve Jobs”-genialiteten. Baksidor med ovan nämda arbetsmoral finns det också gott om exempel på: I Sverige källsorterar vi manuellt (eftersom vi älskar dygdigt källsorteringsarbete!) med resultatet att en mindre del återvinns än i länder/städer där detta sköts automatiskt (Holland LA mfl)..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.