Går det att prata buset till rätta?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag undrar hur det står till med den där mentala tillnyktringen som numera påstås ha inträffat i Sverige. Jag behöver bara öppna Expressen så växer mina dubier. Det handlar om att attackerna mot poliser och annan blåljuspersonal – ”handgranat, stenkastning och knivar” – ökar över hela landet och att den utsatta personalen såklart oroar sig, inte minst över hur det ska bli i sommar.

Regionpolischefen i Stockholm ”beklagar utvecklingen och hotbilden mot blåljuspersonalen” och säger att man inte bara kan vara repressiv: ”Grundkonceptet är dialog och samarbete med goda krafter lokalt”. En kriminolog vid Stockholms universitet förklarar att ”attackerna är mycket symtom på annan problematik, det handlar mycket om att det är många som är arbetslösa, tjänar dåligt och känner sig utestängda från samhället”.

Jag tror att hela grundkonceptet bakom sådana uttalanden är fel. Det bygger på föreställningen att blåljuspersonalen och buset egentligen, innerst inne, vill varandra väl men att buset på grund av omständigheter som buset inte rår över har åkt på någon sorts snedtändning som blåljuspersonalen genom en aldrig vikande schyssthet och vänlighet kan förmå upphöra. Om buset bara får se människan i blåljuspersonalen ska det greja sig. Sedan 2009 ”har polisen, räddningstjänst och ambulanspersonal i Västsverige samarbetat för att minska oroligheterna. Inom ramen för projektet ’Människan bakom uniformen’ har man haft flera möten med ungdomar i problemområden”. Jodå, förbundsdirektören vid räddningstjänsten i Storgöteborg hävdar att projektet givit gott resultat, men jag är misstänksam även om jag, det erkännes, inte vet något om just detta initiativ.

Detta grundkoncept uppträder i särskilt uppskruvad form hos en av tidningen intervjuad ”gängexpert…, kriminolog och kunskapsområdeschef”:

Vi vet att har man en relation till en person, då kastar man inte sten på den. Problemet är när polisen själva som grupp representerar ett samhälle som inte är inbjudande.

Vet vi det? Vet vi inte snarare att det mesta våldet utövas i nära relationer? Är inte de flesta mord familjeuppgörelser? Vet vi inte att en del kan kasta sina döttrar från balkonger för att döda dem?

Med risk för att bli ihjälslagen törs jag påstå att detta grundkoncept och föreställning om vänlighetens och empatins undergörande verkan är en kvinnotanke. Kvinnor försöker inte lösa konflikter genom att klubba sina motståndare i skallen utan med hjälp av lugnande ord och vänliga, utsträckta händer (utom kanske när någon kommer med idén att det finns ”kvinnotankar”).

Jag tror inte blåljuspersonalen och det samhälle den representerar kommer så långt med att på kvinnligt manér förstå och vara ”inbjudande”. (Ja, ”gängexperten” var en kvinna, men jag tror inte man kan göra någon poäng av det.) Buset tillhör nämligen den del av mänskligheten vars förstahandslösning vid konflikter är just att klubba motståndarna i skallen, kort sagt männen.

Någonstans sa filosofen Hegel att när två obekanta människor – han menade män – träffas blir deras första uppgift att etablera en hierarkisk ordning. Det gäller att sätta sig i respekt. När detta är klart och båda vet vem som är överlägsen eller om det eventuellt råder något slags osäker maktbalans så kan de båda männen övergå till att hantera sina angelägenheter – och då på de villkor som hackordningen stipulerar.

Jag tror att det är så med blåljuspersonalen och buset i betongen eller rättare sagt med den svenska staten och buset i betongen. Det handlar om att sätta sig i respekt om man vill att de egna normerna ska gälla. Det gör inte den svenska staten eftersom den inte förstår sig på eller vill erkänna förekomsten av manligt beteende.

Jag kommer själv ihåg hur det gick till i pojkskolan och i lumpen. När en ny lärare kommer in i klassrummet uppstår omedelbart denna maktkamp. Vem är det som ska bestämma, klassen eller läraren? Jag har varit med om att klassen tagit kommandot för att läraren inte lyckats sätta sig i respekt. En av lärarna vid Högre Latinläroverket för Gossar å Södermalm tog livet av sig på grund av sitt misslyckande. Men för lärare som lyckades domptera sin klass var gossarna fogliga och gladlynta som hundvalpar. Först när respekten är på plats kan vänligheten fungera.

65 reaktioner på ”Går det att prata buset till rätta?

  1. Benny skriver:

    ”Ett samhälle som inte är inbjudande…” Nähä, dessa stenkastande individer har ju bara fått en fristad från det ”krig och förtryck” som de sa sig fly ifrån, samt till gång till en av världens främsta välfärdsstater med allt vad det innebär: fri sjukvård, möjlighet till gratis utbildning, ekonomiska bidrag i massor, yttrandefrihet, osv…

    Problemet är snarare detta: dessa förortsslynglar är ett resultat av många, många generationer av kusingifte. Deras kognitiva och empatiska förmågor är därefter. Dessutom envisas de med att hålla fast vid inskränkta, psykopatiska sagor från 600-talet.

    Det enda Sverige kan göra är att snarast initiera massåtervandringen, så att vi blir av med så många massinvandrare som möjligt.

    Det är tragiskt, men jag gissar att sommarens polismord – som ter sig oundvikligt, det är inte längre frågan om, utan när, vi får ett sådant – kommer snabba på processen, och ytterligare öka trycket från opinionen mot makthavarna. Folk har fått nog. Själv genomskådade jag multikultifluffet redan på 90-talet, på grund av personliga erfarenheter. Men för många svenssons är det först de senaste månaderna som polletten trillat ner. Och det märks över allt, i samtal, och i flöden på nätet. Fy fan alltså, vilket praktfiasko det multikulturella Sverige är.

    Gillad av 8 personer

  2. Madelaine Fusfield skriver:

    Utmärkt! Det stämmer 100-procent och bekräftar mina erfarenheter som inkluderar många års arbete inom det amerikanska försvarsdepartementet, eller Pentagon. Jag klarade mig ganska hyggligt trots att jag talade med accent, vilket genast höjer några tvivel om ens kunnigheter. Det gällde att kunna förmedla att man visste vad man talade om. Man kom inte långt med ”kvinnlig mjukhet”. Humor är dock ett bra sätt få eventuella antagonister att tappa fattningen.

    Gillad av 5 personer

  3. pllay skriver:

    Jag kan inte annat än beundra dina kåserier om vårt samhälle,
    ett samhälle i total intellektuell och moralisk upplösning, och så fort det gått!
    Hur klarar du att med humor och insikt beskriva eländet utan att bli bitter?
    Tack för att du håller detta vattenhål öppet för oss som är utestängda från vanliga fora.

    Gillad av 8 personer

    • tirutaa skriver:

      Där håller jag verkligen med! Ibland är jag rädd att du Patrik en dag inte mera orkar, att du ger upp. Gör bara inte det, landet behöver dig. Särskilt din ton.

      Gillad av 3 personer

    • Anders skriver:

      Det tog 50 år. Undermineringen av vårt samhälle började i slutet av 60-talet, när de kulturmarxistiska idéerna började äta sig in i samhällskroppen. På 90-talet var arbetet klart och förfallet kom med full kraft.

      Gillad av 5 personer

      • pllay skriver:

        I mitten på 60-talet gick det ett rykte hemma i byn att det fanns en riktig neger i Stockholm.
        Vi tog bilen och åkte de 20 milen dit, hela familjen, och visst såg vi honom, han gick Kungsgatan fram, det gick inte att missa honom, folk vände sig om, stannade och stirrade.
        I mitten på 80-talet var jag ute på landsbygden i Kina och upplevde samma sak, omringad av kineser som stirrade och mumlande försökte ta på mig.
        tänk så fort det gått, från monokulturellt bonnsamhälle till invandrargetton och no-go zoner. Från nyfikenhet till rädsla.

        Gillad av 1 person

  4. tirutaa skriver:

    ”Det finns många sätt att framföra sitt missnöje i samhället, våld tillhör inte ett av dem”, meddelar presidenten i tidigt skede när den stora asylantströmmen även når Finland.

    Efter mer än tjugo år som lärare i Rinkeby och Tensta vet jag att du har rätt, Patrik, att det är makten det gäller. Det hör till invandrarkillarnas kultur, manligheten, att försöka ta makten; det är något som förväntas av dem. Detta manifesterar man på olika sätt: den djupa och kaxiga rösten, nonchalansen, sättet att gå. Man pinkar revir. Inte så sällan såg jag hur en del killar hade studerat Marlon Brandos kroppsspråk från Gudfadern, de kunde bli som karikatyrer av honom. Om man inte förstår detta, till exempel som lärare, och snabbt markerar vem det är som bestämmer i klassrummet, kan du snabbt hälsa hem. Sättet att markera detta behöver på intet vis vara hårt eller aggressivt, det kan räcka med att du själv vet att det är du som ska ha makten, och inte kommer att släppa den. Att du är envis och kommer att se till att reglerna följs, så går saker din väg. När hierarkin en gång är etablerad, blir man sedan som lärare inte så sällan nästan adopterad som en mor/far av dessa elever. Det är allt eller intet. Blir det intet, är det bara föraktet som återstår.

    För yrkesgrupper som inte har en sådan daglig kontakt som lärarna kan ha, som all blåljuspersonal, ska inte försöka etablera någon ”dialogrelation” med dessa killar; det är ju falskt, det förstår varje unge. Det blir kontraproduktivt vad respekt gäller. Att det kan finnas något enstaka fall där sådant kan lyckas, kan aldrig göras till någon allmän regel eller metod.

    Det är obegripligt för mig att varken kriminologer eller polis/ambulans/räddningspersonal verkar ha denna kunskap. Det borde omedelbart vara obligatoriskt med en fortsättningsutbildning i dessa kulturfrågor för all berörd personal. Mest av alla verkar polischeferna vara i behov av en sådan. Det är ju bristen på sådan som gjort att otaliga gäng nu börjat ta över territorier. Och jag är rädd att detta kan eskalera till en farsot; sådant kan gå snabbt när möjligheterna till det visar sig finnas.

    Det andra som för mig är obegripligt är att männen i detta land så lättvindigt anammat denna ”omhändertagande” attityd från omvårdandekulturen i dessa så manliga yrken. Vilket inre tvång, vilket förnekande, vilka hinderkrafter måste det inte till innan man så har tappat kontakten med en normal vrede i konfrontation med dessa killar. Fattar man inte vem det är som ska bestämma, var bordet ska stå. En långvarig och makalös indoktrinering måste antagligen till, innan man i så hög grad har förlorat kontakten med det sunda inom sig själv.

    Och till sist – hur i all sin dar har man mage att påstå att man i Sverige inte varit tillräckligt inkluderande, säg mig det land som skulle ha varit det mera. Bara sluta behandla vuxna som om de var barn.

    Gillad av 15 personer

    • LJ skriver:

      ”Efter mer än tjugo år som lärare i Rinkeby och Tensta vet jag att du har rätt…”

      Det är PRECIS detta som saknas hos makten i landet, egen VERKLIG erfarenhet kring det som de beslutar och tycker till om. Borde vara obligatoriskt att bo minst något år i en annan kultur (eller i Tensta för all del) innan man uttalar sig om multikulturellt vara eller icke vara.

      Är det en tillfällighet att de av oss (verkar vara många här på DGS) som bott utomlands längre perioder är avsevärt mer ”skeptiska” till de multikulturella samhället? Tillfällighet att det är vi fd utlandsboende mer än andra som vill bevara svenska normer och värderingar? Vi som har sett hur illa det kan vara på annat håll värderar detta.

      Varför tror ni andra att i flyttade tillbaka till Sverige egentligen? För att ”vi inte har någon kultur”? Det är just vår SVENSKA kultur (dvs förtroende, innovation, kritiskt tänkande, arbetsmoral, pålitlighet etc) som har gjort oss till ett av världens mest framstående länder i jämförelse med övriga världen.

      Nu går det dock snabbt utför här hemma. Hjärtat blöder vid åsynen.

      Gillad av 8 personer

    • Gunhild skriver:

      TIRUTAA – Det är sällan jag läst en så insiktsfull kommentar på Det Goda Samhället.
      En smärre utbrott av ren livskunskap. Dessutom härligt förpackad i en njutbar språkdräkt.
      Tack för det!

      Gillad av 3 personer

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Håller med Tirutaa totalt. Min man är pensionerad forskare och vikarierar nu som lärare på högskolestadiet. Han har betonat att erfarenheterna från fem års militärtjänst som polis, MP, i ungdomen har varit otroligt hjälpsam. Han blev van att handskas med orediga soldater. Vikarier har annars mycket svårt att uppehålla disciplin. Men han lyckas i allmänhet imponera ungdomarna dels genom att använda humor för att avväpna de uppstudsiga, dels genom att insistera på disciplin. Unga män med överskott på testosteron är naturligt aggressiva. Alla ungdomar som kommer från svår bakgrund kan ha en tendens att ta ut sin frustrering på omgivningen.

      En annan sak är när de omogna tonåringarna utvecklats till förhärdade terrorister som själva kräver absolut respekt. Vad ska man göra med dom? Fängelse eller deportering?

      Gilla

    • Winette Söderkvist skriver:

      TIRUTAA: Så fantastiskt insiktsfullt skrivet!
      Synd bara att dessa insikter inte finns hos ”blåljuspersonal”. I något sammanhang -troligen inte här på DGS- har jag även framfört åsikten att vi borde sätta in militär vid aktioner i No-go Zonerna. Och givetvis skulle våldsverkarna lagföras så snabbt det bara går.
      (jag har ännu inte klurat ut hur jag skulle kunna sälla mej till övriga ”gillare” – så jag skriver detta på min tämligen gamla dator – kanske måste jag inhandla en s.k. smartphone?).

      En fundering som jag har: med tanke på män /ynglingar/ och pojkar från MENA-länder (eller ättlingar till invandrare från dessa länder) kan jag också föreställa mej att kvinnliga lärare har ”problem” med auktoriteten; pojkarna/ynglingarna är väl inte vana vid att få tillsägelser av eller rätta sig efter vad dessa säger.
      /För övrigt kan jag knappt behärska min uppblossande irritation när jag ser små flickor i lågstadiet – i klassrummet- iförda huvudduk!!! Jag tycker vi skall införa förbud mot alla slags religiösa markeringar/uttryck inom skolans väggar!!

      WinSo

      Gillad av 1 person

  5. Anna Lindén skriver:

    I kulturer där moderskapet värderas, så som till exempel inom judendomen, är kvinnorna sällan menlösa våp i avsaknad av auktoritet. Problemet i Sverige är att varje form av auktoritet har setts som något fult och skadligt. Ett sådant nationellt självskadebeteende undergräver inte bara den manliga auktoriteten utan även den kvinnliga.

    Gillad av 4 personer

    • Hortensia skriver:

      Hmm, Björn, jag tycker inte Patrik stämmer med min bild av dagens Rottweiler, utan tänker mig honom snarare som en… Basset hound! Självständig, initiativrik, fullkomligt outtröttlig och oändligt vänlig, enastående spårhund med ordentligt skall, hög svansföring och en aristokratisk touch. En underbar rashund med enorm charm, men mycket lite intresse av att lyda blint… 😀

      http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/basset-hound/

      Gillad av 4 personer

  6. John Nilsson skriver:

    Det finns en motbild, där de ”fredliga och schyssta” vinner över och ”vinner över” de aggressiva och bråkiga, men det tar en tid och kostar förstås på:
    Dr. Robert Sapolsky – Hierarchy Is Bad for Your Health:

    Gilla

  7. Tahmas Nuri skriver:

    Politiker tror att allt går att lösa med kaffe och dialog. Det som krävs är att dessa gangstrar lär sig respekt. Sätt in insatsstyrkan och rensa upp bland dräggen. Kastar du sten på blåljuspersonal i Australien så väntar ett straff på upptill fjorton år bakom galler.
    Våra mähän till politiker kommer aldrig att komma till rätta med gangstrarna däremot kommer det bli värre. Våra politiker förstår inte mekanismen bakom dessa illdåd däri ligger problemet.
    Politikerna tror att utbildning och arbete skall lösa utanförskapet vilket är trams.
    Medeltida människor vill inte arbeta utan enbart härja och inget kan förändra detta, varken kaffe, dialog eller utbildning.

    Gillad av 5 personer

    • Ådärkomdenja skriver:

      Libanesisk minister, hur man hanterar muslimskt gangsterdrägg:

      ”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana”.

      http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

      Gillad av 1 person

  8. Gunhild skriver:

    Att fånga människan i all sin komplexitet är ett ständigt pågående projekt. Mycket vet vi. Men kunskapsluckorna om människan är stora. Även inom vetenskapen. Där även mer ideologiskt driven forskning återfinns. Vi har själva en högskola som präglas av just detta …

    Det som först kommer mig i åtanke, efter att ha läst Patrik idag, är det här.

    William Golding skrev boken Flugornas herre. Den handlar om vad som händer när ett gäng pojkar hamnar isolerade på en öde ö. En slags socialt baserad Robinson Crusoe, där enbart ett kön finns närvarande. Men boken handlar egentligen om människan själv, som samhällsvarelse. En mycket dyster läsning om maktutövning och manlig självhävdelse. William hade själv egna mer mörka erfarenheter från andra världskriget, och hade även arbetat som lärare.

    Tidigare har en person, som kommenterat på DGS, tagit upp hur en grupp elefanter löpte amok i Afrika, och gav sig på, bland annat, noshörningar och dödade dem. Det visade sig senare att orsaken till det var att den sociala strukturen slagits sönder i elefanthjorden några decennier tidigare, när äldre elefanter skjutits av. Erfarenhet och modererande krafter från äldre elefanter hade då socialt slagits ut. Yngre hannar, rena ungdomar, kunde då få ett otyglat utlopp för sina pubertala känslor, huvudsakligen pådrivna av testosteron.

    Kombinationen unga män och testosteron återfinns även i olika fotbollsfirmor, som följer sitt eget favoritlag. Avarterna formar sig ibland till ren huliganism. Och kampen mellan olika grupper tar sig då krigsliknande uttryck. Våldsamma unga män med förhöjd livskänsla hör ihop. Livskänslan stegras i dessa kamper, ungefär som vid bungy jump och fritt fall vid fallskärmshoppning. Livet upplevs som mer levande.

    Vissa individer har också ett extra stort behov av förhöjd livskänsla. Och oftast är det de som utmärker sig. De behöver kraftigare medel för att kittla och aktivera hjärnans belöningssystem. Dessa individer kan även lättare hamna i olika former av drogmissbruk, benägna, som de är, att kittla belöningssystemet. Psykologiskt brukar dessa mer upplevelsesökande individer betecknas som innehavare av ett ”typ A-beteende”. De finns också en viss överrepresentation av dem inom våra kriminalvårdsanstalter, där våld varit inblandat.

    Unga män, som tämligen lätt tar till våld och får en förhöjd livskänsla, finns det även evolutionära resonemang omkring.
    Det resonemanget ser ungefär ut så här;

    Precis som hos de sociala storhjärnade elefanterna finns erfarenheten och kunskapen i mänskliga samhällen, samlad hos de äldre individerna. De riktigt starka och mer otyglade känslorna återfinns däremot hos de yngre. Stark sexualdrift och förhöjd aggressivitet åtföljer den unge mannen.

    Under evolutionens gång har en stor fara för människan utgjorts av människan själv. David Attenborough fick en gång frågan vilket av de djur han mött och som han ansåg vara det allra farligaste. Han svarade – människan.

    I försvaret mot andra människor, har våld använts. Aggressivitet har i viss mån då kopplats till förhöjd livskänsla. Ett driv och motivation att ge sig på och med våld angripa en upplevd fiende har funnits. Den har delvis premierats med en slags förhöjd livskänsla. Och eftersom en dödad ung manlig person inte innebar en större kunskapsförlust för samhället i övrigt, var det offret, för samhället, tämligen lätt att bära. För det innebar samtidigt att ett bra skydd för äldre med erfarenhet och fertila kvinnor kunde upprätthållas.

    Man har faktiskt även hittat könsskillnader vad gäller empati. Män, visar sig kunna känna stor empati innåt, mot just de sina. Men även förmås stänga av dem mot en upplevd yttre fiende, mot just främlingar. Kvinnor känner däremot, visar samma undersökning, att de har tämligen lätt för att även känna empati gentemot främlingar. Detta funktionellt uttryckt.

    Män måste kunna stänga av empatin när de försvarar samhället med våld. Den rollen har evolutionen inte påfört kvinnan. Detta sagt om Patriks tassande runt den känsliga frågan om könsskillnader. Hur vi vill att människa skall vara, och hur hon faktiskt är, skiljer sig åt. Evolutionen lyssnar inte speciellt mycket till korrekta värdegrundsresonemang. De utgörs snarare av en socialt utmejslad kulturell åsikt, inom en viss typ av samhälle.

    Ledarna i mer ursprungliga samhällen hämtades från de individer som besatt mest social kompetens och erfarenhet. Det var hela samhällets väl och ve som var den viktiga agendan, det var de kriterierna evolutionen och urvalet följde.

    Boken Flugornas herre, ungelefanter, fotbollshuliganers härjningar, och unga män som bränner bilar och kastar sten mot blåljuspersonal, hittar alla en genensam nämnare. Fenomenet återfinner alltid hos unga män, unga testosteronstinna män, utan en vuxen social närvaro och sammanhang, där förhöjd livskänsla sökes i våld och konfrontation, förstärkt av ett ”vi emot dom- förhållande”. Arketypiska motsättningar som funktionellt följt människa genom hela hennes evolution.

    Vad är då felet i våra no-go-zoner? Ja, det vuxna samhällets sociala kontroll och moderation saknas. Avskilda manliga ungdomsgrupper, förstärkta av etnisk och social enhetlighet, knyts samman i en känsla av ”vi mot dom”.

    Det är lätt att fokuserar debatten till ungdomarna, när det egentligen mer handlar om deras föräldrar. Om föräldrarnärvaro. Om den saknade vuxenkontrollen. Hur samhället lätt löper amok i förorter när de yngre männen avskiljs från de äldres modererande sociala kontroll. Inte lätt när varje enskild familj lever tämligen isolerad i just sin lägenhet, utan fysisk närvaro till sina ungdomar.

    Vi lever inte längre i den större kollektiva grupper, där hela skalan av vuxennärvaro finns med, och som utgör den evolutionära miljö vi utvecklats inom. Det moderna samhället är i sig delvis dyslektiskt uppbyggt i det här avseendet. Och fler poliser kan aldrig ersätta den inre sociala kontrollen från närvarande vuxna familjemedlemmar.

    Att tro att man kan resonera och informera bort egenskaper delvis styrda av hormoner och manlig självhävdelse, torde vara dömt att misslyckas, på förhand. Social kontroll kräver en aktivering av föräldrarna och övriga vuxna i den naturliga miljön. Men krav på det har jag inte sett mycket av. Polisers närvaro är också nödvändig. Men utan en förstärkt inre vuxennärvaro och ökat engagemang från föräldrarnas sida lär vi aldrig komma åt problematiken i no-go-zonerna.

    Men där gömmer sig också en otäck paradox i sammanhanget. Fler poliser riskerar också att öka på ”vi och dom-förhållandet” hos ungdomarna. Samhällets försök till polisiära lösningar kan även fungera som ett bränsle för ökad konfrontation. Såvida den inte går han i hand med ett socialt inre engagemang från det egna vuxensamhället. Utan det riskerar vi att få en flock förvildade ungelefanter som löper amok i än högre utsträckning.

    Gillad av 10 personer

    • ruben skriver:

      Utmärkt och läsvärd kommentar, till Peters utmärkta och dörröppnande artikel. Tack för era generösa förmedlingar av tänkvärda tankar i verkligheten! Det behövs mer öppenhet med frågor och svar, vilket alltför ofta är bristvara i offentliga debatten.

      Gillad av 1 person

    • pllay skriver:

      Förnämlig utredning om orsak och verkan av dåligt fungerande uppväxtmiljöer.
      Håller fullständigt med om resonemanget och hoppas du har inflytande i kretsar med beslutsmakt, inom radikalfeministiska och kulturmarxistiska grupper har du nog inga vänner.
      Brukar ibland bläddra i -Den nakna apan- då jag behöver perspektiv på tillvaron, det brukar ge lite fnittrigt igenkännande och mer förståelse för hur enkla vi är.

      Gilla

    • tirutaa skriver:

      Inte all vuxenkontroll saknas. I Rinkeby och Tensta kontrolleras kvinnorna allt mera. Däremot har alltför många fäder för länge sedan förlorat kontrollen över sina söner. I tidig ålder lär sig barnen att skulle fäderna markera sin auktoritet med våld, kommer de med största sannolikhet få höra att barnen kontaktar polisen. Aga är ju som vi vet straffbart här. Så vad som nu återstår för dessa ofta arbetslösa fäder, är att komma samman och sitta vid sina kaffe- och tekoppar och skvallra. Deras från sina tidigare kulturer samlade kunskap är inte gångar i våra förorter.

      Gillad av 1 person

      • Göran Fredriksson skriver:

        Rätt!

        En avgörande skillnad mellan västerländska lagar och sharialag är att västerländska lagar monopoliserar och centraliserar våldsanvändningen. Sharialagar decentraliserar våldsanvändningen ända nertill mannen i resp. familj gentemot de egna familjemedlemmarna och till varje man som ser att något olagligt pågår.

        När en man från en shariakultur anländer till västerlandet blir den decentraliserade våldsanvändningen han är uppväxt med olaglig. Han saknar då de verktyg han kan använda för att upprätthålla den sociala kontrollen med de följder detta får.

        Nu diskuteras om nyanlända från dag ett skall få tillgång till hela välfärdspaketet eller om de skall få kvalificera sig in i det successivt. En övergångsperiod skulle även behövas rörande åtgärder som har med social kontroll att göra, tex skulle aga för ungdomar från andra kulturer bli förbjudet först när vederbörande ungdom visar sig vara välanpassad till det svenska samhällets lagar. Polis och myndigheter kan aldrig utöva tillräcklig social kontroll utan föräldrarnas medverkan.

        Gilla

    • Gunhild skriver:

      Ett litet tillägg kan behövas.

      De unga männen i de primitiva samhällena stod under kontroll av de äldre. De unga släpptes inte fria i allmän bärsärkagång. Samhället kanaliserade sitt försvar för syften som ansågs som nödvändiga. De unga männens våldsbenägenhet måste kunna styras logiskt och riktas mot något som samhället ansåg vara nödvändigt. Våldet måste få en sanktion. Men när det väl släpptes loss, måste det vara funktionellt, effektivt och taktiskt. Ingen större skillnad från hur vi organiserar vårt moderna försvar idag.

      I övningarna inför riktiga angrepp och försvar kunde de unga männen få en arena för uppvisning av oförlöst manlighet. Inte minst inför det kvinnliga könet. Uppvisning i mod, uppmuntrades. Det gällde också att i striden kunna hålla samman på ett väl inövat sätt. Och även få hjälp att upp anamma mod. Övningarna inför strid bar därför flera parallella syften.

      Det våld vi ser i no-go-zonerna, sanktioneras inte av vuxensamhället. Det står frikopplat, men med ett viktigt undantag. Det fungerar även som en arena att visa upp sig på. Visa vad man går för inför de äldre redan kriminella. Det är från de unga rekryteringen till denna speciella vuxenvärld sker. Då kan det rentav vara värdefullt att gå och röra sig som Marlon Brando.
      För det är i den undre världen det går att kapa hörn till olika resurser, utanför det vanliga samhällets regler och kontroll, och även vinna respekt. Att då tro att Polisen på allvar skall bli ens kompis, är nog mer än lovligt naivt. Men visst kan man taktiskt spela med.

      Så likheten med det mer primitiva samhället glipar i hög utsträckning fram, även här. Fienden finns där, respekten kan vinnas, och även ett gott liv, ekonomiskt, och försvaret av det. Dessutom utan godkända skolbetyg. Att för samhället, och en perifer vuxenvärld, då kunna bryta den cirkeln, utgör minst sagt en knepig ekvation.

      Ett är i alla fall säkert. Allmän välvilja och olika tjänstemäns snällhet räcker inte långt. Och inte låglönejobb heller. Men framför allt får inte naivitet plats, om hållningen skall räknas som realistisk.

      Gillad av 1 person

      • tirutaa skriver:

        En gång i tiden hade Sverige ett utmärkt sätt att styra dessa unga testosteronstinna män in i godkända banor: Värnplikten. Vem/vilket parti var det som kom på idiotin att avskaffa detta så strålande system som alla var underställda. Där svetsades man samman i de gemensamma ”övningarna”. Man fick möjligheter till liknande erfarenheter, lära känna många nya personer, få känna av att tillhöra, skapa nya vänskaper, få många historier att senare i livet minnas och kommentera. Lära känna Sverige inifrån.

        Och ja, nu undantar jag i detta resonemang dem som detta system inte alls passar för.

        Tänk vilken träning i att stiga upp tidigt, lära känna sin kropps gränser, inse sin styrka, se vad träning kan föra med sig, vad arbete innebär. Och ständigt växa i sin självkänsla. Man är väl en lika god svensk som någon annan. Alltid när mina elever eller deras föräldrar i Rinkeby undrade om det var bra att gå värnplikten, sa jag definitivt ja, absolut, gör den. Och så räknade jag upp alla fördelarna med värnplikten.

        Jag skulle önska rulla den personen/de personerna som saboterade denna fantastiska möjlighet till integration i tjära och fjädrar. Hur kommer det sig att man inte tänker längre än näsan räcker när det gäller sådana vitala samhällsinstitutioner? Att avlägsna denna makalösa möjlighet till integration – finns det någon bättre än den – var brottsligt.

        Gillad av 2 personer

      • Hortensia skriver:

        Värnplikten var säkert utomordentligt nyttig, TIRUTAA, men för egen del hoppas jag att alla ”hypermaskulina”, ohängda slynglar med livskraftiga rötter i dysfunktionella, religiöst fundamentalistiska klansamhällen, hålls väldigt långt borta från statens vapenarsenal.

        Tänk dig själv vilken makalös förödelse en enda jihadist i ett militärfordon – eller stridsflygplan – skulle kunna orsaka. Huvaligen!

        Gilla

  9. Lasse W skriver:

    Sverige är feminiserat. Tyvärr kommer det att ta lång tid innan männen är tillbaka vid rodret. Männen försvann från offentligheten någon gång på Ingvar Carlssons tid. De befinner sig nu i det privata näringslivet där de inte gör mycket väsen av sig. Offentlig sektor, politik och ideologiproduktion har lämnats över till kvinnor. De unga arga männen i förorterna är uppfödda med dessa förstående kvinnor i daghem och skola. Snälla, rara, välmenande och empatiska men också fega, konflikträdda och undanglidande. De är ju bara tjänstemän gubevars och jobbar för lönen bara. De lämnar Tensta och Rinkeby och reser hem till sina villor i Bromma och Viksjö när arbetsdagen är slut. Sveket är enormt mot förorternas folk. Ingen bryr sig. Inga jobb. Inga möjligheter. Ingen känsla av delaktighet. Mat på bordet och tak över huvudet räcker inte. Som vänstern trott i sin enfaldiga materialism. Fan så Sverige tillåtits driva vind för våg. Rädde sig den som kan.

    Gillad av 5 personer

  10. Henrik Bolander skriver:

    Det beror på hur man definierar det sk ”buset”.Det nya,inte undervisningsbara,inte integrationsbara,det funktionellt analfabetiska med rötter i muslimsk korantradition kan endast i sällsynta fall talas till rätta.Kulturskillnaderna för stora,den funktionella analfabetismen för påfallande,integrationsviljan för svag.Istället för integration för vi antagonistiska parallellsamhällen.Det är dessvärre i denna grupp vi finner det giftiga fermentationsämne som på sikt kommer att helt underminera det man vanligen menar med det svenska samhället.I den relativa förortsmisären växer hatet och den fientliga utanförskapet som rötsvampar.I Moskéerna predikas Islams exceptionalitet och överlägsenhet.Finns där även vapendepåer med Kalashnikovs och spränggranater som smugglats genom den vidöppna svenska gränskontrollen?Hur många dolda IS-soldater finns bland de 160.000 ”humanitära flyktingarna” varav endast ca 20% har kunnat uppvisa ID-handlingar?Över 75% av dem unga män i vapenför ålder redo att gripas av en delirisk ISIS-hive när signalen kommer.Mörda Kufr!Våldta Kufr!Allahuakbar!Då är det för sent att inbjuda till gränsöverskridande myssamkväm med grillkorv och Fanta.Då ligger farbror Polisen redan i backen med avskuret huve i en blodpöl.Ryktena går om september 2016.Vi får se om det stämmer.

    Gillad av 3 personer

  11. larslindblog skriver:

    När gäng av invandrade ”flyktingar” bränner bilar , startar upplopp ,överfaller och rånar talar polisen m.fl. om ”förtroendeskapande åtgärder” och ”bli kompis”.
    När desperata svenska ungdomar protesterar mot att bli undanträngda, hånade, utsatta för våld ,rånade ,mm.av ”flyktingarna” genom att gå med i någon förening som lyssnar på dom är det enbart hårda bandage och batonger från polis och samhälle. som gäller.
    För att väcka uppmärksamhet i sin helt förtvivlade situation har man flörtat med ideer från 1920-1940 talets Italien,Tyskland, Spanien och Portugal…..
    Inte 17 var det någon som tyckte man skulle lyssna på ”skinheads” ,NSF ,och allt vad dom nu kallats….man satte in alla tillgängliga resurser för att krossa dom.
    Hade dom ett politiskt möte/ musikspelning tilltvingade sig polisen tillträde…och vid minsta tecken på att någon viftade med högra armen stoppades mötet med förevändning HMF ( hets mot folkgrupp)
    På 1990 talet fanns det i Karlskrona en grupp nationalister som protesterade mot invandringen. .Kommunen tillsatte en jurist för att med alla medel stoppa gruppen……miljoner av skattemedel , en total samhällelig mobilisation ledd av kommunalrådet Björn Fries (S) ledde till att man lyckades vräka/ dra in bidrag/få avskedade/stigmatiserade medlemmarna i föreningen och efter något år hade man lyckats tvinga dessa unga pojkar födda i Karlskrona att lämna staden.
    Jag vill enbart peka på hur olika grupper behandlas . ( inte försvara flört med Mussolini/Adolf H)

    Gillad av 4 personer

  12. Göran Fredriksson skriver:

    Att rätten sitter i spjutstångs ände har män alltid varit medvetna om. Det är män som har försvarat reviret och utformat en under makten önskad rättsordning.

    Endast en dominerande makt kan upprätta och bevara ett rättssamhälle. I Sverige har kvinnorna under det senaste seklet blivit alltmer jämställda med männen, det svenska samhället har successivt blivit alltmer feminiserat och den nuvarande regeringen har utropat sig vara en feministisk regering.

    Den bristande förståelsen och det bristande intresset bland kvinnor och andra feminister om att ett rättssamhälle alltid bygger på en överlägsen våldsmakt har medfört att försvarsmakt, polis och det övriga rättsamhällets institutioner har tillåtits erodera. Den fråga som nu kommer att ges ett svar är om ett jämställt, feministiskt samhälle kan bevara den dominerande maktordning som är en förutsättning för ett jämställt, feministiskt Sverige.

    Oavsett hur det går när spjuten har gjort sitt så kommer männen att inordna sig i den hierarki som skapas när maktkampen är till ända. Hur det skall gå för kommande generationer kvinnor, om de skall vara jämställda eller låsas in i hemmen avgörs nu, det är nu mödan av sekellång kvinnokamp för jämställdhet ännu kan försvaras med framgång.

    Gillad av 4 personer

  13. Lisa C skriver:

    Bra, insikten börjar dyka upp här och där. Frågan är hur man kan accelerera återtagandet av denna basala värdering i det svenska samhället?

    Gillad av 1 person

  14. Gunilla skriver:

    Ja, halleluja; kaffe och fotboll tillsammans med de ‘utsatta’ och att visa sig med bilarna och snacka vid tillställningar bekräftar bara busets bild av mesar. Ett fel Patrik; det är inte alla män som löser motgångar med att klubba ner motståndaren; bara vissa (men den gruppen ökar för var dag). Det är för sent i förorterna, de hårdhandskar som vill till nu kommer ändå inte Sverige att klara av. White flight är det enda som återstår för oss som vill ha ett lugnt samhälle.

    Gillad av 2 personer

  15. off topic skriver:

    Håller med om allt utom våld i nära relationer. Jag är något yngre och kan observera en nästan universell psykisk ohälsa bland kvinnor i den medel/överklass jag rör mig, som faktiskt i många förhållande yttrar sig så att nästan all aggression och till och med våld kommer från kvinnan. Tror Patrik är för gammal för att ha upplevt detta.

    Jämställdhetens krona är för mycket för de kvinnor som skall bära det, och det beror absolut inte på att männen inte hjälper till, tvärt om.

    Gillad av 3 personer

    • pllay skriver:

      Nu ska jag göra något jag verkligen gillar, jag ska kasta in en stor vedpinne i brasan.
      Då jag gick i grundskolan arbetade jag extra efter skolan i den lokala Konsumbutiken.
      Affären hade 8 kvinnor och ingen man anställd, det enda hankön var jag, 13 år och i målbrottet.
      Posten som föreståndare var obesatt i avvaktan på en kvalificerad sökande.
      Alltnog, det var ett helsikes stök bland personalen för att ordna upp den hierarkiska ordningen, oändliga intriger och skvaller, ständiga anklagelser om ostädat och dålig ordning, självförhärligande och pennalism.
      Så en dag annonserade huvudkontoret att en ny föreståndare blivit utsedd, en man från den stora staden.
      Hela affären förändrades i ett slag då han kom, kvinnorna samarbetade och småkvittrade, föreståndaren var ung, framåt och hade gått alla kurser Konsum hade om chefskap.
      Alla tvivel om var de olika kvinnorna stod i hackordningen försvann och allt andades harmoni.
      Efter denna upplevelse har jag svårt att tro på män i gemen är underlägsna kvinnor eller ett onödigt kön.

      Gillad av 2 personer

      • Hortensia skriver:

        Jag är, förvisso inte helt purung och måttligt feminin, men ändå kvinna – och kan bara hålla med dig fullt ut. Tack för dagens hjärtligaste skratt! ❤

        Gillad av 1 person

      • tirutaa skriver:

        Vad som händer i enkönat kvinnliga grupper/arbetsgemenskaper är två fenomen: den ena nivellering och den andra ekvivalering. Man nivellerar alltid neråt, ingen får ”sticka ut”, alla är lika. Man ekvivalerar olika utbildningar till att vara likvärdiga. En magisterutbildning är till exempel inte mer värd än en förskolepedagogs.

        ”Det är ju en baggis”, kommenterade en kollega mitt påpekande om att den ena sökanden till en tjänst hade magistersutbildning, därtill flera års erfarenhet av ledarskap, medan den andra bara hade en lågstadielärarutbildning.

        Detta kom Siv Boalt Boetius fram i sin avhandling om kvinnliga arbetsplatser. Man visste sedan länge att på sådana arbetsplatser är det svårt att andas, man känner sig kvävd, stämningen är dålig, intriger gror.

        Nu är Boalt Boetius psykoanalytiker, så hennes förklaring till detta fenomen är därefter: eftersom flickor är av samma kön som den ”stora” mamman, slipper flickan separera från henne fullt ut, man tillhör ju samma sort. Alltså får man lätt separationsproblem.

        För pojken gäller däremot att separera ordentligt från denna mamma, för annars kan man drunkna i henne, förlora sitt jag. En tydligare separation krävs då, vilket innebär att man har lättare att dra gränser.

        Man vet att stämningen på arbetsplatser där båda könen är någorlunda balanserad, är den mest ”hälsosamma”, om man så kan säga.

        Gilla

  16. Staffan Persson skriver:

    Det är ett fundamentalt inlägg sign.Gunhild gör här ovan.Vi kan inte reducera detta till en fråga om hur olika samhällsorgan agerar-allas samlade förhållningssätt spelar in.Man kan säga att vi nu har ett samhälle där vissa intressegrupper lyckats sätta vissa frågor överst på agendan och utstyrt dem med passande ideologi.Om folket i stugorna sväljer denna ideologi som bland annat innefattar ett skuldbeläggande av ett rimligt självhävdande av den egna traditionen och identiteten,då får folket det samhälle som blir följden.Man kan inte bortse från medborgarnas ansvar för utvecklingen i ett samhälle.Det är inte ett blint öde som drabbar från ovan.Lite mer vanvördighet och fräckhet gentemot de stora idealen om världssolidaritet(de har ingen som helst evolutionär bas !),lite mer engagemang i närfrågorna,lite större benägenhet att sätta gränser skulle krävas.Eller snarare mycket mer.

    Gillad av 2 personer

  17. Lennart Bengtsson skriver:

    Utvecklingen mot ett allt mer segregerat samhälle är sannolikt oundviklig vilket också kommer att innebära att välbeställd medelklass söker sig till andra länder där god samhällsordning kan garanteras. Detta är kanske vad landets vänsteraktivister önskar och det kan bli en önskan som kan komma att uppfyllas snarare än de kanske kan föreställa sig.
    Emellertid, följden blir dessvärre att det blir tommare i bidrags- och skattepåsen. Detta blir kanske mindre roligt.

    Gillad av 3 personer

  18. off topic skriver:

    Håller helt med om detta. Har nyligen varit intagen på sjukhus och delvis reviderat min något ensidiga inställning till folk med arabisk/muslimsk bakgrund till en mera balanserad syn. Många är duktiga och bidrar (naturligtvis) men efter 4v på sjukhus så noterar man också att det är betydligt fler invandrare som är klienter i sjukvården än som jobbar där, så även där är nettobidraget negativt. Invandingen är en kostnad på alla poster för Sverige utom för de som har sin utkomst och kärriär och självkänsla knuten till invandring och det välfärdsindustriella komplexet.

    Självklart har Patrik rätt, jag har hållt mig ifrån alla medier i 7 veckor och noterar att bara på denna tid så har tillnyktringen fortsatt, jag har dock föresatt mig att det enda jag konstruktiva goda jag kan göra, eftersom jag inte har ork att engagera mig partipolitiskt, är att rösta på SD när den dagen kommer. Hur man kan tilltro någon med sin röst som varit involverad i skapandet av det utopiska Frankensteins monster som Sverige nu är, går förbi min fattningsförmåga. Sämre halmstrån att hålla i än de som ligger under galgen finns inte.

    Reinfeldt vill visst att hela det icke-islamska Europa nu skall jobba till 75 så att vi alla kan arabiseras, varifrån kommer denna galenskap? Ren hybris, etablissemanget måste straffas och falla, först då kan det bli bättre.

    Gillad av 5 personer

  19. Frida Gustavlin skriver:

    Är inte receptet ganska enkelt.

    Nolltolerans mot brott. Böter om man skjutsar på cykeln eller kastar ett kolapapper på marken. Om man är under femton så blir det en tur till polisstationen, och barnen får se till att stanna där tills föräldrarna kommer och hämtar dem. Om det upprepas, se punkt nedan (socialtjänsten). Polisen bedriver det bästa förebyggande arbetet med att massivt beivra samtlig brottslighet.

    Sedan kan andra institutioner också så klart jobba förebyggande.

    Skola = disciplin + kunskap minus genus. Positivt stöd till de svagaste. Är inte barnen i skolan eller uppför sig inte barnen, mindre barnbidrag till föräldrarna.
    Arbetsförmedling = tydliga krav först, sedan uppföljning, sist morot.
    Socialtjänst = föräldrar som trots hjälp inte förmår att fostra sina tio barn, tas i värsta fall ifrån vårdnaden.

    Det behövs hårda, stränga, och så klart rättvisa bandage, med sådana så är jag säker på att de som bor i utsatta stadsdelar skulle börja känna sig värdefulla, att vi tar deras och våra problem på allvar.

    /Frida

    Gillad av 2 personer

  20. Sixten Johansson skriver:

    Tirutaa (05:40) och Gunhild (07:47) uttrycker kärnan av vad det handlar om: revir, hierarkier, auktoritet och roller. Allt detta borde vara välbekant för varje vuxen, som har iakttagit ch funderat lite kring sina egna skolklasser och arbetsplatser. Men i det moderna Sverige har det varit så förnekat och vantolkat att en allt mer elakartad samhällscancer bara får behandlas med prat och våtvärmande omslag.

    Jag vill bidra med att beskriva hur den ”kvinnliga” emotionella / irrationella logiken har infekterat och delvis trängt undan den ”manliga” logiken, som har varit grunden för all saklig information, vetenskap, rättstillämpning och politik. Nästan alla som skriver och kommenterar på DGS tänker enligt den gamla vanliga ”manliga” logiken och upplever olika grader av obehag inför hur såna här fenomen beskrivs och behandlas i pk-media, men det kan ibland vara svårt att analysera var felet ligger.

    (Ursäkta förenklandet!) ”Manlig” logik är: 2 + 3 = 5. ”Kvinnlig” logik är: 2 + 3 + (y) = 4 eller 6, ibland kanske 0 eller något decimaltal. y kan vara okänt och omedvetet även för ”kvinnan” själv. Från någon annan nivå, oftast ”underifrån”, tränger y in i vänsterledet och förblir heller inte konstant.

    Detta y betecknar alltså känslorna och de känslomässiga erfarenheterna, en sorts källåder som påverkar, väller upp ibland och blir synlig även på det rationella planet. Det är samtidigt något som suddar ut gränserna mellan de olika nivåer och fack som den ”manliga” logiken hela tiden strävar efter att bygga upp.

    Ett tydligt exempel är när en journalist, politiker eller tjänsteman talar eller skriver om ett brott och i själva sakbeskrivningen väver in förmildrande omständigheter, förövarens tänkta avsikter, historiska lidande, kön, politiska åsikter, sina egna känslor och reflektioner osv. Det handlar inte bara om en politisk agenda, utan om ett feminiserat y-tänkande som raserar grunden för det sakinriktade samhället och omöjliggör saklig kommunikation.

    Allt sakligt tänkande, t ex rättstillämpningen, bygger på att olika nivåer hålls isär, behandlas och vägs in i tur och ordning. Konsekvenserna av ett terrordåd är ju helt oberoende av om förövaren är ett barn, en förvirrad ung man eller en kallblodig mördartyp. Den nivån måste hållas isär från nivån där en viss individ ska dömas till något visst välavvägt straff. Där kan förmildrande personliga omständigheter eller allmänpreventiva aspekter vägas in. Ytterligare en nivå är sedan de politiska åtgärderna, lagstiftningen osv.

    Förr i tiden aktade man sig noga för att bygga ett hus ovanpå en vattenåder. Huset skulle stå på fast grund och regelverken måste vara stabila, möjliga att se, testa och ersätta vid behov. I dag är de ”manliga” byggmästarnas kunnande föraktat. Emotionalitetens källåder, som i rätt miljö skulle kunna vara en stor rikedom, tillåts i dagens feminiserade Sverige undergräva och kontaminera strukturerna i hela kunskaps- och samhällsbygget.

    Gillad av 3 personer

  21. Jan Andersson skriver:

    Den hierarkiska ordningen när två män möts idag beror på vem som betalar. Om den person du möter behöver arbete så är han vänlig, lyssnande och respektfull. Om du däremot skall reklamera något råder omvänd förhållande såvida inte det finns mer pengar att tjäna på dig om de sköter reklamationen snyggt. I det första fallet föredrar jag dumt nog traditionellt en man, men i det andra fallet möter jag helt klart helst en kvinna som inte har något behov av att ta tillbaka litet prestige. Jag har mött många kvinnor i den första rollen också, det har fungerat minst lika bra, men jag får sällan ett ”klartecken” som gör att jag vet att det kommer att fungera som jag har tänkt mig.

    Gillad av 1 person

  22. Jan Andersson skriver:

    Jag skulle önska att många fler kvinnor hade fått ”vara en fluga i taket” under de två första veckorna på ett svenskt regemente efter att årets rekryter ryckt in för en lång tjänstgöring.
    Den första chocken rekryterna fick var befälens höga röster och skarpa order. Massor av saker som upplevdes totalt meningslösa skulle göras direkt, alla samtidigt, och inte bara en gång utan massor av gånger till svetten lackade. Frustrationen som vädrades på kvällarna i början gick inte att ta fel på, luften var tjock av höga röster, hotelser, idiotförklaringar och ren förtvivlan. Exercisen var det värsta, man skulle gå i takt i en stor grupp, starta och göra halt exakt på kommando, och det var svårt! Det tog ett par veckor innan polletten ramlade ner. Aha, man skall alltså lära sig att lyssna och tänka klart även under starkt fysisk och psykisk press. Som i orienteringssporten. Kanske inte så dumt att träna på. Alla klarade dock inte av det, de slutade inte att känna sig kränkta och hade därför mycket svårt att utföra även de enklaste uppgifter. Dessa avlägsnades snabbt och effektivt och fick vänta ett år eller placerades i annan tjänst. De som blev kvar tiden ut insåg snart att värnplikten var en unik skola som gjorde dem bättre förberedda även för ett tufft civilt arbete. Och det blev män av många bortklemade morsgrisar, vilket dessa senare i livet ofta uttryckte stor tacksamhet för.

    Gillad av 2 personer

  23. Erik skriver:

    Ceasar Milan.

    Många har säkert sett honom i programmet Dog Whisperer där han med väldigt få enkla och tydliga mekanismer och regler styr upp de mest störiga jyckar och får dem att traska patrull. Alla är glada.

    Se där, något att ta efter.

    Gillad av 1 person

  24. Tahmas Nuri skriver:

    Den svenska polisen är lika usel som landslaget i fotboll och det beror inte på spelarna eller poliserna utan på ledningen.
    Nyrekryterade poliser måste ”ha rätt inställning” det är prio ett. Övriga kvalifikationer är sekundära.
    Det finns inga andra poliser i världen som är så mjäkiga som i Sverige. Dom är däremot mästare i att göra illegala husrannsakningar hos personer som har gjort ”otillåtna uttalande” på Facebook. I ett fall när de misstänkte krävde att få diarienummer för misstanken så skrevs det för hand på en bit papper.
    Rättstat? Väldigt tveksamt.
    Titta på swebbtv på youtube så får ni se hur våra myndigheter agera och slösar bort resurser och pengar.

    Gillad av 1 person

  25. Moralrevisorn skriver:

    Nej Patrik, det går inte. Man måste ta befälet först. (Precis som du beskriver.) För detta måste man använda de medel som situationen (buset) kräver. I denna ”förhandlingssituation” är allt tal om bakomliggande orsaker kontraproduktivt. Att visa förståelse för buset uppfattas inte som välvilja utan som svaghet. Det ger inte respekt utan förakt.

    Gillad av 1 person

  26. Henrik Bolander skriver:

    Reflektion:”då man har en relation till någon kastar man ej sten på den”.Sagt av en obildad, men hårdindoktrinerad och uppenbarligen helt vilseförd svensk polis.Det är just den eller de som ”man” känner som man kastar sten på,misshandlar,våldtar och mördar.Majoriteten av brott mot personen i form av fysiskt våld sker faktiskt enligt kriminologerna mot de personer där de finns någon form av social interaktion eller ”bindning”.Helt oprovocerat våld mot för gärningsmannen eller gärningskvinnan helt okända personer utgör en mindre del av våldsbrottsligheten.Varför vilseleds polisen?Vem vilseleder polisen?Och med vilken avsikt vilseleds polisen i sin grundläggande utbildning.Den skugglika mörka Makten?Den Coudenhoviskt-Kalergiska EU-makten med sitt allt överskuggande -men slugt dolda-mål att ”harmoniskt hybridisera” de europeiska folken och förpassa dem och deras kultur till den största Glömskan?Cui Bono?Dom där är sluga och djupt lögnaktiga.Men även för dem gäller att Sanningen ej kan döljas länge.

    Gillad av 1 person

  27. tirutaa skriver:

    Det här om hierarkier.
    Några år efter att jag börjat arbeta på en skola i Rinkeby, sökte jag ett stipendium. Ville undersöka på plats i Mellanöstern varför mina elever avvek så starkt från de nordiska ungdomar jag undervisat tidigare. Att det var skillnad, gick inte att ta miste på. Men hur skulle jag förstå dessa skillnader.

    Jag fick stipendiet och for runt i både Turkiet, Libanon och Syrien. Förstås med en manlig kollega, vilket jag inte alls i första hand hade tänkt göra, ville åka ensam. Men hemspråksläraren i arabiska sa att jag absolut inte fick åka ensam. Visst förstod jag under resans gång, varför.

    Så vad lärde jag mig? Vad var det som var annorlunda,? Hur skulle jag på bara några veckor komma underfund med den saken? Vad jag såg var att alla inrättade sig i en hierarki i förhållande till varandra. Som jag också är terapeut, observerade jag de små tecknen på vem som gav order, vem som lydde, vem som gjorde vilka uppgifter, vem som stod ovanför. I nästan varje möte människor emellan, fast mest vad gällde män, gällde en över eller underordning. De hierarkier jag såg, måste ha etablerats långt tidigare, eftersom allt gick så smidigt till.

    Detta var en mycket värdefull kunskap att sedan ha med mig i mitt fortsatta arbete med mina ungdomar och deras familjer.

    Gillad av 1 person

  28. Gösta Svensson skriver:

    Alltid när jag förordar ordentliga straff och tydlig gränssättning, så är det någon låtsashumanist som omedelbart gör det till sin uppgift att ”förklara” varför gärningsmännen gör som de gör, och desdutom föreslår denna av jesuskomplex svårt drabbade människa vilka åtgärder som bör vidtas för att gärningsmännen inte skall göra som de gör.

    Jag avfärdar inte blankt försöken att finna förklaringar i gärningsmännens livshistoria då man skall åtgärda deras avartsbeteende, det kan vara en dellösning långsiktigt. Men det är verkligen inte alls intressant i ett akut skede. Då skall gärningsmännen bara väck, oskadliggöras, bekämpas, hindras, tas undan, slås bort etc. Om det behövs hårda tag så skall man använda det. De långsiktiga får komma senare om tillfälle ges. Det är för övrigt inte heller polisen som skall slösa sin energi på det arbetet.

    Gilla

  29. Tahmas Nuri skriver:

    Sverige är landet lagom där alla skall få plats.
    Medeltida kulturer skall integreras men med utvecklandet västerländska kulturer är inte görbart.
    Våra politiker måste inse att kulturkrockar av denna dignitär är inte kompatibel med svenska värderingar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.