Man får ta tag i ett barn

IMG_0121

Ilan Sadé

”Busschaufför tillrättavisade elev – fick sparken”, hade Sydsvenskan som rubrik den 11 april. Enligt artikeln hade busschauffören Kenneth Thell tagit tag om och dragit i en flickas kapuschong och sagt till henne på skarpen, sedan han ertappat henne med att skriva med fingret i smutsen på skolbussens sidoplåt. Thell befarade tydligen att sådant kan skada lacken. Dessutom var han kanske inte helt intresserad av att köra runt med allehanda namn och budskap på sitt fordon, men det framgår inte av artikeln.

Kenneth Thell blev, enligt Sydsvenskan, omedelbart avstängd från sitt arbete, sedan klagomål hade inkommit till bussbolaget från uppdragsgivaren, Ängelholms kommun. Rektorn på skolan där flickan hämtades menar att ”det var ett väldigt aggressivt beteende och barnen var skärrade”. ”Man får aldrig ta tag i ett barn”, säger Thells chef på bussbolaget till tidningen, och lägger till att bolaget mer eller mindre fick order från kommunen att plocka bort Thell från chaufförslistan.

Jag har hört och läst dessa historier ett antal gånger nu; historier om hur vuxna gör i alla hänseenden fullt normala ingripanden mot störande barn, för att sedan bli prisgivna åt en fullständigt sinnesrubbad norm om att barn är små gudar som tagit mark, eller i vart fall vår variant av indiska kor.

I min bekantskapskrets finns det också en busschaufför som blev åtalad för att ha greppat en flicka som, enligt hur han uppfattade saken, försökte smita förbi chaufförsbåset tillsammans med sin mamma utan att betala. Han kastade ut handen och fick tag i hennes fläta, vilket naturligtvis inte var det bästa som kunde hända. Det allmänna, genom åklagarkammaren, utsåg honom till gärningsman. Det gjordes gällande att han hade orsakat flickan smärta, vilket föranledde psykologutredning och allmän cirkus. Tingsrättens nämndemän ogillade åtalet, men åklagaren valde att överklaga till hovrätten. Jag vet inte om målet har avgjorts där än.

Som jurist, med inriktning mot bland annat arbetsrätt, har jag vid det här laget sett ett antal rättsfall flimra förbi om lärare som har blivit uppsagda eller avskedade på grund av fysisk kontakt med barn i situationer då en kraftfull tillrättavisning var nödvändig. Fallen publiceras då och då i pressen. Av vad som framgår av dessa historier från skolans värld, måste jobbet som lärare eller annan skolpersonal på sina håll förete vissa likheter med det stalinistiska skräckväldet under Sovjetunionens 1930-tal. Rätt vad det är har du passerat något slags flytande gräns mellan god ledare och barnmisshandlare, varpå du snabbt rensas ut, utan onödiga krusiduller.

”Man får aldrig ta tag i ett barn.” Vem har kommit på den regeln? Vi talar alltså inte om att slå eller skada någon, utan om att exempelvis fösa ut en elev ur klassrummet, greppa en arm för att få fullständig uppmärksamhet, eller – som busschauffören – dra undan en unge som håller på med dumheter. Att vuxna i fostrande roller kan markera rent fysiskt vad som är rätt och fel, är inte detsamma som kroppsbestraffning. Kanske är detta att fastslå självklarheter, men situationen i riket tycks visa att så inte är fallet.

Det bortskämda barnet, eller barnet som har den totala makten över de vuxna, skildras ofta i populärkulturen som någonting vrickat och rentav ondskefullt. Vi kan ta den kände ungdomsförfattaren Roald Dahl, som för övrigt själv drabbades av pennalismen i engelska internatskolor. I Kalle och chokladfabriken faller de bortskämda ungarna bort den ene efter den andre i jakten på högvinsten, eftersom de saknar all självbehärskning. Eller ta Game of Thrones, där barn på kungatronerna blir morbida psykopater.

Om uttalanden av de slag som citeras i Sydsvenskan återspeglar verkligheten ute i landet, kan man undra om det offentliga Sverige har fallit in i en psykos, eller fastnat i en evig karneval där saker ställs på sitt huvud. Någonstans måste det finnas en mellanväg mellan aga och beröringsskräck. Jag inbillar mig att jag själv växte upp under en sådan tid. Lärarna slog oss inte, men nog kunde vi bli utfösta, armgripna och bortdragna. Har det aldrig slagit rektorn i Ängelholms kommun att det kan finnas en vits med att barn blir ”skärrade” av en upprörd busschaufför?

Nå, skolledare, har ni kvar något sinne för proportioner, eller har ni fullständigt tappat förståndet?

55 reaktioner på ”Man får ta tag i ett barn

  1. pllay skriver:

    Det är nog mer ni inom rättsväsendet som borde ta er en funderare över er position i samhället.
    Är det den multikulturella vänsterns dagsaktuella sanningar eller lagen ni stödjer er på i ert arbete?
    När rättsstaten går i populismens koppel finns inte mycket kvar av den.
    Jag skulle vilja säga att det till stor del är ni som är ansvariga för att rektorer, lärare och bussförare fegt böjer nacke och skrapar med foten då media drevar, det är er uppgift att stå upp för lagens bokstav och anda, inte välvilligt tolka lagen enligt den för dagen rådande meningen.
    Land skall med lag byggas.

    Gilla

    • Nietzschehadetyvärrrätt skriver:

      Du har helt klart en poäng! På 70-talet sprang samma människor (eller deras föräldrar) runt med Maos lilla röda. Sverige är den kollektivistiska idiotins högborg. Som jag påtalat annorstädes tror jag det hela emanerar ur för liten (historisk) kulturborgarklass – därmed för lite bildning och för mycket ”häradsmoral”.

      Gilla

  2. Lars Wetterström skriver:

    Sverige är svårt angripet av omsorger om svaga grupper. Att utöva auktoritet är också ifrågasatt. Begreppet fostran försvann nån gång på 70-talet och ersattes av barnsäkerhet. Det vill säga en rent fysisk omsorg om barnet. Uttrycket ”våra barn” blev omhuldat av det omhändertagande skiktet. Tyvärr är barn inte alltid några änglar vilket det snällistiska svenska synsättet utgår från. Alltför optimistiska antaganden om den mänskliga naturen skapar en situation där folk inte längre bryr sig. Man sköter sitt och håller sig undan. Det blir inte bra.

    Gilla

  3. john b lund skriver:

    Ilans inlägg får mig att misströsta, lever du på en annan planet? Svar ja, skolledningar och i stort sett alla andra offentliga inrättningar har tappat förståndet. Jag var för första gången på akuten i Malmö, jag skall inte trötta er med den enorma väntetiden för att få en halvtimme med en invandrad läkare som inte ingav förtroende men det som jag tyckte var lustigt det var första frågan man fick: Är det hemligt att du är här? jag hörde inte eller fattade inte, hemligt att jag är sjuk, eeh nej. Men det är klart, är man jagad av klan x och tillhör klan y så vill man så inte att ens namn skall i liggaren.

    Gilla

  4. BjörnS skriver:

    Det är även föräldrarnas fel. Får deras telning en åthutning så blir det liv i luckan, även om barnet rent objektivt behöver en tillrättavisning. Det kan vara minsta sak. Jag minns fortfarande den manlige vikarien på en förskola. Han hade fått en mössa som det stod ”pornstar” på av en flickvän. Pornstar är tydligen ett klädmärke. Någon förälder såg mössan, det blev uppror på sociala medier och efter påtryckningar gjorde förskolan sig av med honom. Det är i alla fall vad som framgick i media. Vissa yrkesgrupper blir rättslösa och föräldrarna är absolut en del av problemet.

    Gillad av 1 person

  5. JAN BENGTSSON skriver:

    Man kan med fog säga att pendeln har slagit över,
    på tok för långt…

    Barn har Makten, att göra som man vill.
    Snart vågar ingen vuxen bry sig,
    utan att råka illa ut!

    Vart är vårt samhälle på väg, är en relevant fråga!

    Gilla

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Tappat förståndet är nog precis vad de gjort. Jag tror faktiskt att svenska folket har drabbats av en psykos som kännetecknas av att det mänskliga omdömet har upphört att fungera. Fortfarande finns det ett litet fåtal som kan se klart med kanske är det bara en tidsfråga innan allas förstånd har förmörkats?

    Gillad av 1 person

  7. gmiksche skriver:

    Sine ira et studio. Det kännetecknar dagens inlägg av Patrik Engellau och Ilan Sadé, Just därför utgör de en pinsam läsning för PK-eliten. Som säkert sneglar på den här sajten.

    Gillad av 1 person

  8. Hortensia skriver:

    Ett oerhört viktigt ämne, som myndigheterna skyndsamt måste våga ”ta tag i” ordentligt. Det svenska samhället kan inte fungera om vuxna människor berövas rätten att reagera negativt och ingripa mot gränslösa barns ohyfs och förslagenhet.

    Busschaufförer, skolvaktmästare och lärare tvingas i sina yrkesroller fungera som ordningsvakter och det är, enligt min uppfattning, rimligare att ge dem viss polisiär befogenhet, än att kriminalisera nödvändig fysiskt beröring för att avbryta oacceptabla beteenden.

    Gillad av 3 personer

  9. Mari skriver:

    Det var nästan mina tankar på pränt !!
    Att inte få ta i ett barn eller en ungdom skapar bara ondo. Man måste på något sätt få barnens uppmärksamhet när de gör fel. Om de inte lyssnar eller väljer att ignorera dig som vuxen så måste man påkalla uppmärksamhet genom att fysiskt ”stoppa” eller mota dem. Vi gör inte vårt jobb som vuxna eller föräldrar annars. Om vi inte gör barnen uppmärksamma på vad som är fel och rätt – då har vi misslyckats. Man får inte aga ett barn men man får ta tag i ett barn. Om det är enda sättet så gör vi det annars stjälper vi våra barn. Hur skall de veta i framtiden hur man skall bete sig om inte vi vuxna kliver fram och vägleder dem????

    Gillad av 2 personer

  10. Drutten skriver:

    Jag tycker att det är rimligt att lärare och annan skolpersonal har ungefär samma befogenheter som väktare och ordningsvakter. När det gäller grundskolan så är det genom skolplikten myndighetsutövning som personalen utför. Eleverna är tvingade att gå dit och det ställer särskilda krav på myndighetsgrundat ingripande när så behövs.

    Gilla

  11. Stig Yngve skriver:

    Normalt sett skulle en sådan händelse passera helt obemärkt. Men nu är det Sverige, det lättkränktas land. Att ”sätta dit nån” tycks vara en personlig egenskap som vinner större terräng. I detta fall är det rektorn, som inte har med saken att göra, som får visa sin MAKT. I kollegierummet, i glada vänners lag får briljera med att det var JAG som fick bort denna ”olämpliga” busschaufför. Hur är det möjligt? Är det bara att ”sparka” en chaufför för detta?

    Gillad av 3 personer

  12. Stefan Eriksson skriver:

    Skolledaren har att acceptera villfarelsen att uppfostran skall skötas av därtill särskild utsedd profession. Föräldrars ansvar att uppfostra sina änglar har i vissa (inte alla) fall, helt överlåtits till någon annan. Nånannanismen i ett nötskal.

    Gilla

  13. Conrad skriver:

    Två unga killar skulle åka spårvagn på kopplet bak på vagnen. Jag sa ”hoppa av, det är livsfarligt” och fick svaret ”fuckyougubbdjävel”. Tack för den komplimangen tänkte jag och skrev om det jag upplevt på min FB-sida.

    Gillad av 3 personer

  14. dolf skriver:

    Jag har min egen erfarenhet av detta. För ett par år sedan fick jag ett långtidsvikariat på en högstadieskola. Det var för en lärare som blivit sjukskriven på halvtid för utbrändhet. Senare fick jag veta att det var på grund av disciplinproblem och stökiga klasser. I en av klasserna var det en pojke som fick assistentledd undervisning utanför klassrummet, men han kom in flera gånger och störde lektioner, uppträdde ohyfsat och provocerande. Jag blev förbannad på morgonlektionen den tredje dagen (om jag minns rätt), tog honom i nacken och marscherade honom bort till rektorsexpeditionen. Killen hånflinade på vägen och sa att han skulle få mig sparkad.
    Nu var rektorn inte där den dagen, utan på konferens. Men jag blev uppringd senare på kvällen och informerad om att han det nog var bäst att ”vi avbröt samarbetet”. Så den anställningen varade inte ens en vecka. (I praktiken sparkades jag ut sidledes genom att jag överfördes till en mellanstadieskola en bit därifrån där en ”utåtagerande” pojke behövde en assistens, och det äventyret är en historia för sig.)
    Trots att jag, som så många andra, egentligen älskar att förmedla kunskap så har jag helt tappat lusten för att undervisa i den svenska skolan. Tror fan det att man får problem med lärarbrist om man inte ger lärarna någon back-up gentemot stökiga elever.

    Gillad av 6 personer

  15. Kristian skriver:

    Grunden till dagens ängslighet lades nog långt tidigare, men för ungefär 20 år sedan kom förskollärare en masse på att de ville bli rektorer. Förskoletänkande på ledningsnivå inom högstadium och gymnasium passar inte alltid. Flörtkulor fungerar dåligt mot 15-åriga mobbare.

    Gillad av 1 person

    • Winette Söderkvist skriver:

      KRISTIAN:
      Jag har en väninna som varit lärare i högstadiet och på gymnasiet. Numera är hon glad(-are) pensionär!.
      Jag kan nämna att hon uttryckte stor frustration över att man rekryterade rektorer från förskolan, under en period när detta var som mest ”på modet”.
      Hon var säkert inte ensam om att omnämna dem som BLÖJREKTORER!!!

      WinSo

      Gilla

  16. Gunilla Solara Rundby skriver:

    Helt självklart att barn måste få vissa gränser satta. Överlägsna barn blir ju mycket vilsna, när de känner att de bara har undflyende vuxna runt sig. Förutom den skada de tillför sina medmänniskor och hela samhällskroppen. Men det hänger ju också på att vuxna under ytan har böjt sig för ”vad skall andra tycka”. En människa med egen integritet sätter gränser och utan underliggande ”strafftankar” drar hon inte till sig något ”straff”. Så det är alla parters ansvar. Men barn skall självklart inte regera! Vuxna måste bli vuxna igen. Samhället skriker efter vuxna människor – samhället skriker efter gränssättning på massor med områden.

    Gillad av 3 personer

  17. Thor skriver:

    ”Statens institutionsstyrelse (SIS) samarbetar med Arbetsförmedlingen i ett projekt som ska ge 600 nya assistenter, där en del av den nya personalen väntas hittas bland arbetssökande.

    Johan Blom är kundansvarig för projektet hos AF. – Vanligtvis är utbildningen två år men vi komprimerar den teoretiska delen till ett år. Sedan blir det praktik i sex månader på ett ungdomshem som SIS tillhandahåller, till exempel Tysslinge, säger han.

    Arabiska nämns som en merit, vilka andra krav ställs på de sökande? – Vi har inte kommit så långt ännu. Vi håller på att upphandla utbildningen så först ska alla utbildningsleverantörer komma med förslag och pris och när vi valt en leverantör ska vi gå igenom kraven tillsammans. Men det viktigaste är att man vill jobba socialt med de mjuka värdena och vi hoppas på låga formella krav så att de som kan språket men inte haft möjlighet att gå klart skolan ändå kan söka.”

    Verkar som att cirkeln är sluten. Massiv inflyttning av araber som ska avlönas av skattebetalarna för att ta hand om ännu fler araber. Leverantören av ”utbildningen” blir inte heller lottlös. Arbetsförmedlingen och SIS kan anställa fler byråkrater för att driva ”projekten”. Känns som att utplundringen av landet accelererar.

    Gillad av 4 personer

    • PerH skriver:

      Detta ligger bakom ökande BNP i landet som politikerna skryter med, arbetslösheten minskar.
      En ny gren inom den nationalekonomiska teoribildningen, import av arbetslösa ökar BNP och gör exportindustrin onödig.
      Eller…..

      Gillad av 1 person

  18. Anders Svensson skriver:

    Mycket bra skrivet. Arbetar själv som lärare och lever med ‘hotbilden’ över mig varje dag. Skolans värld är tuff i dagens samhälle och har du inte naturlig pondus så är du rökt. Elever kan i praktiken göra vad som hellst i detta land utan att få konsekvenser som är i propotion med det de har gjort. Polisen kan ju ta i med hårdhanskarna men att tillkalla polis gör rektorerna skärrade och saker och ting skall alltid tystas ned. Hade man litat på lärarna att de alla ville elevernas bästa tots att de ibland får ta i med hårdhanskarna dvs ta tag i eleven och handgripligen föra ut individen. Enlärare skulle aldrig göra mer än nöden kräver för att återfå kontrollen i klassrummet. I dagens samhälle är lararen betrktad som ett neutrum och lätt utbytbar. Låga teösklar in och ännu lägre trösklar ut. Har skall det gå för gamla svedala i längden….

    Gillad av 2 personer

  19. lioninuniverse skriver:

    Det blir nog bra och bättre – när vi får robotar med självstyrande och självgående bussar – UTAN busar till chaufför… ”Fy på dig Kenneth” – MEN hoppas se dig som vår chaffis på penchis resan med Thells till Moseldalen… Vi lovar vara gosigt kramiga mot dig – och bjuda in dig till armbrytning .-) Tell me more bussiga stories…

    Gillad av 2 personer

  20. MartinA skriver:

    Det här är en mycket bra utveckling. Dels därför att det ytterligare undergräver förtroendet för det ondskefulla etablissemanget i sverige. Och dels därför att det förstör undervisningen i skolan och minskar etablissemangets möjlighet att indoktrinera försvarslösa barn.

    Gillad av 2 personer

  21. 77711n skriver:

    Det är en smitta som spritt sig – kränkthetssmittan. Att vuxna tar tag i situationer är ofta vad som behövs. Jag minns väl vad resultaten blev när jag som småbarnsförälder ibland ingrep; en 5-åring grannflicka tog sig för att slänga in sand och grus genom ytterdörren, varpå jag gick ut och höll fast henne, talade med henne och höll fast tills hon svarade på mina frågor. Vad hände? Denna flicka kom därefter på dagliga besök, var snäll och ville prata! Förklaringen var sannolikt att hon i mig hittat en person som såg henne och sökte kontakt. Och det här är ingen isolerad händelse, utan har bekräftats vid flera olika tillfällen, t o m gentemot stursk manlig student vid universitetskurs, som tillrättavisades av mig. Han brukade därefter med förkärlek söka råd utanför kursen i olika frågor!

    Gillad av 5 personer

  22. Mikael Steinwall skriver:

    Den ”sinnesrubbade normen” är djupt förankrad i det svenska samhället. I skolans värld yttrar den sig så att en elev som mobbar ett annat barn kan erbjudas resursförstärkning eller belöningssystem. Från att skolan har varit en närmast sadistisk institution, med överdrivet hårda bestraffningar av elever, ser vi nu det rakt motsatta. Elever som missköter sig får sällan eller aldrig ta konsekvenser av sina handlingar.
    Detsamma gäller ungdomarna i förorterna som bränner bilar eller slår sönder utryckningsfordon. Polisen lyckas sällan gripa någon, i stället väljer man att avvakta eller inleda dialog. Om någon dristar sig till att beskriva problemet till att gälla invandrare, kommer rasistkortet fram. Då har ungdomsgängen fått samhällets acceptans till sitt beteende.
    Hur det har blivit så här, att en busschaufför kan få sparken på grund av det som nämns ovan, är något för forskningen att gräva i. Min tolkning är att det är summan av politisk korrekthet och konflikträdsla.

    Gillad av 2 personer

  23. Tahmas Nuri skriver:

    Respekten för samhället är noll och intet. Många vet att de kan göra precis vad de vill för risken att åka fast eller få några nämnvärda repressalier är mycket små. Föräldrarna låter sina laglösa barn fara omkring och bete sig som idioter.
    Om en lärare eller någon annan tillrättavisar lymlarna så kommer den välkända harangen som ett brev på posten.
    Jag anser att läraryrket måste vara det mest betungade som finns.

    Gillad av 1 person

  24. Ådärkomdenja skriver:

    Lyssna på en intervju med David Eberhard, psykiatriöverläkare, författare och debattör.

    P1-morgon”Barn bestämmer för mycket” –
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5643242

    ”Hur barnen tog makten”, heter boken i ämnet av Eberhard.

    Förutom PK-/kränkthetsterrorn, så har jag själv mycket begränsad tilltro till rektorer och lärare. Det bjäbbas om högre löner, varför då? Blir man starkare att upprätthålla skoldisciplin via några tusenlappar i höjd lön? Trams. Sanningen är nog att skolfolket är en betydande mjäkgrupp, som själva är fega kramare och Pk-ister i väldigt hög grad.

    Gillad av 4 personer

    • Gert. B. skriver:

      ÅDÄR. : David Eberhard är härligt klarsynt. Det är nästan ett måste att läsa några av hans böcker. Efter nämnda bok är ”I trygghetsnarkomanernas land” given läsning.
      Har ni tänkt på hur föräldrar uppför sig i affären när de har sina små med sig? Mamman/pappan frågar sitt barn vad som ska inhandlas. ”Ska vi ta några bananer”? ”Ska vi ta en liten påse godis”? Tjuvlyssna i affären på småbarnsföräldrar! Det är förfärande! Barnen ska inte utsättas för en massa frågor. De små liven blir förvirrade. Tala om för barnen i stället för att fråga!

      Gilla

    • Pontus skriver:

      ”Sanningen är nog att skolfolket är en betydande mjäkgrupp, som själva är fega kramare och Pk-ister i väldigt hög grad.”

      Ja, inte har det väl med lagstiftningen att göra. Men du kan ju alltid utbilda dig till lärare och försöka förändra systemet som lagstiftarna har definierat.

      Gilla

  25. Jan Andersson skriver:

    När jag gick i folkskolan på femtiotalet fanns skolagan kvar. Vissa lärare delade ut kroppsbestraffningar varje lektion, andra bara en gång i månaden. Det var ingen idé att gå hem ock gnälla, oftast sa man ingenting. Fick föräldrarna reda på det ändå (granntjejen och klasskamraten kanske skvallrade) fick man den skarpa frågan: ”Vad hade du gjort för att göra dig förtjänt av den bestraffningen?”, inte sällan med hot om liknande repressalier även hemifrån om man inte höll sig i skinnet. Nästa dag var allt bra igen; några vuxna var faktiskt intresserade av att man blev en skötsam individ som det skulle gå bra för i livet.

    Gilla

  26. Sixten Johansson skriver:

    Människan och andra flockdjur kan samarbeta därför att de styrs av myriader normer. Normerna definierar förväntad social normalitet, både medveten och omedveten. Med lock och pock förs de vidare till barnen och internaliseras. Utan accepterade och vidmakthållna normer kan flocken inte fungera, utan splittras upp och faller sönder.

    Vi kan tänka oss en norm som en klockkurva. På ömse sidor finns en punkt som markerar normgränsen (kanske nära två standardavvikelser från medelvärdet?). Ett gränsöverskridande beteende uppfattas som avvikande. Längre ut finns en toleransgräns. Där förväntas ledaren eller andra vuxna ingripa och återföra den avvikande till normalbeteendet. Ännu längre ut finns en straffgräns. Alla gränser måste då och då testas socialt. Barn behöver reaktioner från vuxna för att lära sig var normgränsen går, vad som är avvikande och var toleransgränsen går, och de behöver lära sig att det även finns en straffgräns.

    Utvecklingen har lett till att skillnaderna mellan barn och vuxna suddas ut, likaså skillnaden mellan roll och person. På något diffust vis förväntas staten, samhället eller skolan sköta barnens fostran och lära dem normer för något obestämt framtida samhälle. Men inga vuxna personer ges fullmakt att handgripligen se till att barnen följer några normer alls. Förväntningarna är alltså helt motstridiga och tankarna är inte förankrade i någon konkret verklighet. Utan det handgripliga förblir allt bara en tom prat- och pladdervärld. (Såsom i barnens liv, så ock i Miljöpartiet och hela regeringen).

    Likadant är det nu i hela samhället. Vi kan se otaliga utvecklingslinjer, som till en början har framstått som rimliga och positiva. Men nästan allt det som blint och ideologiskt drivs till sin spets slutar i något ont, absurt eller självmotsägande. I välfärdsnationen ville man se till barnens bästa, men skapade ett samhälle där barnen även i ”normala” familjer försummas, vanvårdas och aldrig fostras av vuxna. Man ville frigöra kvinnan, men barnen fick betala det högsta priset och så småningom uppstod den samhällsfarliga radikalfeminismen och den könsfixerade genus-”vetenskapen”. Man ville stödja minoriteter och i toleransens och rättvisans namn skapades ett modernt kastväsen, en sorts rasbiologisk identitetspolitik och tribalism. Den självförverkligande individualismen driven till sin spets skapade narcissistiska, egoistiska, osjälvständiga, okunniga och intoleranta vuxenbarn, vilka tjänstgör som avlönade skolgårdsmobbare i riksdagen, i massmedia, i skolan och i akademikerkretsarna.

    Gillad av 3 personer

      • Sixten Johansson skriver:

        Pontus, du lyckas i en enda mening få in tre saker som jag inte alls kan se att jag skulle ha berört: ”idealsamhälle”, ”despot”, ”värderingar”. Det verkar vara en ryggmärgsreflex, möjligen reagerar du på något ord – kanske ”normer”?

        Jag försökte koncentrerat beskriva hur samhällen bestående av flockdjur fungerar. Sociala normer är absolut oundgängliga, annars blir all interaktion oförutsägbar och samhället upplöses. Normer definierar normalitet i ett visst samhälle och utvecklas under lång tid, men tjänar förstås också i hög grad härskarskiktets intressen. Despoter kan påverka normerna, men är även själva slavar under dem. Under det senaste halvseklet har vi märkligt nog fått en normupplösningsnorm. Normkritik och normbrott ses som ett värde i sig. De nya normer som härskarskiktet nu försöker påtvinga befolkningen kan inte hålla ihop samhället. Därför sker en desintegration samtidigt som Västerlandet invaderas av en extremt rigid och normstark kultur, islam, som innebär underkastelse under en absolut opåverkbar despot: Allah.

        Vem som helst kan skissera ett idealsamhälle, en utopi, men all historisk erfarenhet visar att försöken att förverkliga sådana i större skala slutar i katastrofer. Kanske hade vi i Norden det hittills bästa idealsamhället i världen på 70-80-talet, men ideologerna, normupplösningsnormen, individualismen, feminismen och mycket annat samverkade till att vi nu sannolikt är på väg mot en långsam eller snabb samhällskollaps, kanske något sci-fi-dystopiskt eller ett mer medeltida mörker.

        Gilla

      • Pontus skriver:

        Sociala normer skiftar över tid och nya sätt att se på världen skapar nya normer. Detta upplevs av vissa som att normerna i samhället faller isär, men i själva verket förändras de. Att hålla fast vid normer man själv tycker är de rätta, leder ofta till att normer, som andra tycker är de rätta, förtrycks. Vi måste lära oss att omfamna pluralismen.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Pontus, du har rätt, men nu pågår inte bara ”normala” normförändringar, utan ett stort och upplösande systemskifte i både beteendet och tänkandet, därför att många olika krafter samverkar, t ex individualismen, relativismen och statsideologiseringen. I vardagsspråket uppfattas nog ”normer” som en sorts moraliska bud och regler, vilket är alltför snävt. Normer uttrycker hela normalitetskomplexet i en viss grupp, alltså ”förväntat socialt beteende”. Alla gruppmedlemmar anpassar sig till något diffust gemensamt, dvs de utvecklar automatiskt normer för att kunna samverka. Det innefattar allt från ”acceptabelt” kroppsspråk och ”tillräckligt rätt” uttal av ljudsekvenser för att bli förstådd och så fortsätter det på oändligt många plan ända upp till mer abstrakta moraliska principer. Men om normbrott, alltså avvikande beteende, alltför ofta börjar accepteras, hyllas och belönas av medlemmar som har inflytande, då vet flocken till sist inte vad som kan förväntas och det sociala samspelet och tilliten slutar fungera. Då hjälper det inte att härskarskiktet gudsnådeligt påbjuder nya normer och försöker hjärntvätta folk att bete sig i enlighet med dem.

        Gilla

      • Pontus skriver:

        Sixten Johansson Allt är i så fall relativt. Det beror på vilken sida man står som betraktare eller deltagare, vilken uppfattning man har. Din uppfattning motsvaras av kanske oändligt många alternativa uppfattningar, så vem har egentligen rätt? Allt är relationellt och kontextuellt. Vi får nog lära oss att leva med den insikten i dagens samhälle och göra det bästa av situationen.

        Gilla

    • Pontus skriver:

      Normer förändras över tid. Gamla normer kritiseras och nya normer börja gälla. I ett pluralistiskt samhälle uppstår nya normer som uppfattas som hotfulla av dem som vill hålla kvar vid de gamla normerna. Det innebär inte ett sammanbrott för samhället att normerna förändras, utan just bara att normerna i samhället förändras. Inget mer. Vägrar man att låta vissa individers normativa syn gälla i ett samhälle, till förmån för andra individers normativa syn, skapar vi ett samhälle som förtrycker och diskriminerar människor. Vi måste lära oss omfamna pluralismen. Bara på det viset undviker vi att hamna i ett medeltida mörker eller i ett sci-fi-dystopiskt samhälle.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Pontus, du beskriver nog den ideala utvecklingen i någon sorts ”lagom tolerant” och ”lagom dynamiskt” normalkonservativt samhälle, där normförändringar sker organiskt underifrån och samhället kan utvecklas utan katastrofer och anarki. Men pluralism i sig är absolut inte lösningen, om den t ex innebär mångkulturalism, eller om man i hyllandet av nya normer bryter sönder de fungerande, osynliga normkomplexen. Det som nu pågår i samhället är att atomiserade individer och det inbilska etablissemanget i sin okunnighet och sitt ideologiska nit bryter sönder sånt som de inte själva förmår bygga upp. De producerar bara ord, inte handlingar, och de saknar den verklighetskontakt och insikt om människans natur som fungerande organiska normkomplex måste växa fram ur. De är mycket mer normativa än det ledande skiktet och befolkningen i ett normalkonservativt samhälle är.

        Gilla

      • Pontus skriver:

        Sixten Johansson Som sagt, allt är relationellt och kontextuellt. Dina uppfattningar motsvaras av många andra uppfattningar, så vem har egentligen den rätta uppfattningen? Finns ”den rätta uppfattningen” överhuvudtaget? Jag ger bara uttryck för en uppfattning.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Pontus, du uttrycker en renlärigt relativistisk uppfattning. Relativismen har vissa poänger, men den är fruktansvärt missbrukad inom humanvetenskaper, i samhällsdebatten och inom politiken. Den framställs gärna som tolerant och god. Därför är det viktigt att se dess falska, farliga och inhumana karaktär, när den drivs till sin spets.

        Relativismens huvudpoäng är att t ex språkvarieteter och sociokulturer bör studeras på sina egna premisser, inifrån. Då upptäcker lingvisten / antropologen att det mesta är förklarligt och ”rätt”, funktionella, rentav perfekta lösningar just i den egna kontexten. Man kan alltså studera och t o m anamma en pluralistisk relativism, om mänskligheten skulle bestå av isolerade homogena stammar på varsin isolerad ö.

        Men i verkligheten är allt levande hierarkiskt, heterogent, i ständig interaktion, beroende, påverkande, allt levande är inflätat i allt annat. I ditt eget liv tvingas du ständigt rangordna allt, vikta, skikta, värdera, välja, välja bort. Inget behöver betecknas ”rätt”, men allting värderas i förhållande till allt annat. Individer och grupper söker sina nischer, sina partner, tillfredsställer sina egna behov, i bästa fall andras, men då främst bara vissa utvalda andras behov. Livet är en ständig icke-relativistisk kamp i ett icke-relativistiskt myller. I bästa fall utvecklas välordnade, komplicerade, rangordnade system, men när de hotas måste både individer och grupper ändra sina värdeskalor och t ex prioritera överlevnad och försvar. All politisk relativism är förbehållen dem som under en kort period lever i en lyxtillvaro (som andra har skapat åt dem) och som därför inte har behövt lära sig att tänka skarpare och se tillvaron mer organiskt och realistiskt.

        Gilla

  27. tirutaa skriver:

    Även jag har varit lärare, i en förortsskola. Minns hur jag på en samling med övriga lärare kommenterade en musiklärares klagan över oordningen på sina lektioner med att det är ju du som är auktoriteten och vet hur du vill ha det på dina lektioner. Häpen hör jag honom säga att han inte alls är autoritär. Vad gör man då när skillnaden mellan auktoritet och auktoritär gått förlorad i detta land?

    Minns en annan situation när jag hade rast och en elev som inte var min kom för att snacka med mig. Plötsligt säger hon till mig att visst är jag en sträng lärare. Jag skrattar till och säger att så det är så du har hört att jag är. Ja, och en dag vill jag också ha dig som lärare. Barn är inte dummare än att de vet vad som nyttar dem bäst.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.