Patrik Engellau

Sverige har nyligen haft en debatt om huruvida media mörkar eller vinklar nyheter och information kring migranter och migrantsituationen. Ulf och Lena Adelsohn hävdade i tidning och radio att sådant vilseledande förekommer. En del journalister instämde, men de flesta journalister gjorde förtrytsamt gällande att minsann inte!

När ordkriget var som intensivast presenterade Stiftelsen Den Nya Välfärden, där jag är ordförande, en Demoskop-undersökning som visade att den andel av svenska folket som anser att invandringen är för stor hade gått upp från 58 procent förra året till 70 procent i år.

Patrik Engellau

Den mest högklassiga intellektuella underhållning man kan få, vad jag har upptäckt, erbjuds gratis av brasilianska professorer i form av föredrag på YouTube och andra sajter. Nyss såg jag en filosof som heter Clóvis förklara hur man sett på etik genom tiderna (kolla på följande länk om du förstår språket).

Clóvis sa att filosofins historia uppvisar fyra distinkt olika ”idépaket” i ärendet. Jag vet inte om han har rätt (vad det nu skulle betyda), men jag tycker hans klassificering var så enkel och hjälpsam att jag gärna delar med mig.

Patrik Engellau

En präst som jag känner förklarar att han ”alltid måste skriva i kod” när han skriver artiklar eller Facebook-inlägg. Han delar nämligen inte Svenska kyrkans politruk-uppfattningar. Till exempel anser han att förkunnelsen av Evangeliet är viktigare än kampen mot global uppvärmning. Han menar att han är övervakad av sina politruk-kollegor. Han måste därför formulera sig mycket försiktigt ”för att ha ryggen fri” om han blir påkommen med sina normalsvenska idéer.

Svenska kyrkan är mer genompyrd och värre ansatt av politiskt korrekta föreställningar än det svenska samhället i genomsnitt men sjukan har ätit sig långt in även i den övriga samhällskroppen. Sjukan? Ja, jag kan inte hitta något bättre ord ty det handlar om en åkomma som verkar sätta sig på hjärnan och sätta förnuftet ur spel.

Patrik Engellau

För några år sedan skrev jag en bok om Gud (Guds tredje strategi – ska Han lyckas den här gången?) och i samband med det har jag träffat en hel del präster i Svenska kyrkan. I kraft av att jag noga läst Bibeln och inbillar mig att jag fattar vad som står där så har jag lite förmätet känt mig som yrkesbroder bland prästerna.

Som allt annat folk kan präster indelas i två huvudsakliga grupper: politruker och andra. Med politruk menar jag en anhängare av de gängse politiskt korrekta idéerna, alltså att kvinnor, HBTQ-folk och aboriginer är förtryckta, att Israel är ont och palestinierna goda (och förtryckta, såklart), att invandringen är en kanonaffär för Sverige (nåja, den uppfattningen har blivit kantnaggad under det senaste halvåret), att huvudfienden är vita män med hyggliga löner som kör bil och äter kött, att den globala uppvärmningen håller på att föröda jorden och så vidare.

Patrik Engellau

Det här är en ny berättelse från asylboendenas värld som jag fått från rimligt säker källa.

Sverige är ett feministiskt land med såväl feministisk inrikespolitik som feministisk utrikespolitik. Självklart vill Sverige, i det här fallet representerat av Migrationsverket, att migrantkvinnor ska anamma den svenska feministiska synen på saker och ting.

En afghansk kvinna på boendet tilltalas av det svenska synsättet och börjar betrakta sin afghanske man med svenska ögon. Hon står, sedan hennes ögon öppnats av myndigheterna, inte ut med karln. I kraft av sina nya insikter betraktar hon maken som en machoförtryckare.

Patrik Engellau

Som redaktör för denna blogg – eller sajt eller vad det heter – har jag vid flera tillfällen fått anledning att fundera över det här med tolerans och yttrandefrihet. Vad får sägas? Jag önskar alla motsvarande prövning. Det är inte alls så självklart som man kan tro.

Yttrandefrihet stadgas i regeringsformens andra kapitel, första paragraf:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor

Här handlar det om att staten lägger band på sig själv. Den lovar att inte ingripa mot en person som på något vis, till exempel i en tidningsartikel, torgför sin mening även om staten själv ogillar meningen.

Patrik Engellau

En för några årtionden sedan mycket uppskattad och hyllad Egyptienfödd affärsman – han blev ”Årets svensk” år 1985 – heter Refaat El-Sayed. Om jag fått bestämma så hade han inte bara betraktats som just det årets, utan även alla efterkommande års, svensk, ty den optimistiska, trosvissa och, tror jag, ursprungligen rätt osvenska attityd till verkligheten som han personifierade verkar ha blivit trendsättande.

Refaat El-Sayed hade svårt att skilja på å ena sidan hur saker och ting objektivt ligger till och å den andra hur han önskade att de skulle ligga till. Det är ett i många stycken sympatiskt och tilltalande förhållningssätt till tillvaron. Det kan även under långa perioder påverka människor att känna sig bättre till mods än de skulle göra om de lyssnade på sådana som tjurskallar som jag (på lång sikt är vi ju, som lord Keynes påpekade, alla döda, så va fan).

Patrik Engellau

Nu talar jag inte i första hand om migrantsituationen i Sverige, utan i Europa. Den svenska situationen vet jag också plågsamt lite om. Jag har aldrig förut känt mig så övergiven av de normala nyhetskanalerna. Vare sig de mörkar eller vinklar så lyckas jag inte få någon hygglig bild av läget. Ibland läser jag Daily Mail som verkar följa situationen i Sverige bättre än svenska medier. Nyligen kom en artikel om att det finns en högerextremistisk grupp som heter Nationell Framtid som med hjälp av uniformerade män patrullerar Öresund med två båtar för att förhindra flyktingbåtar att ta sig till Sverige. Det hade jag ingen aning om.

Hela ämnesområdet ligger öppet för rykten, lösa antaganden och vad som troligen är överdrifter från det ena och det andra hållet. Så här ska det inte vara i ett modernt, välorganiserat, demokratiskt land med en fri och sanningssökande press.

Patrik Engellau

Den här beskrivningen har jag direkt från hästens mun och hästen förefaller mig tillförlitlig.

På det privata asylboendet finns två grupper väktare: dels Securitas som anlitats av Migrationsverket för att skydda Migrationsverkets anställda och de boende på dagtid, dels väktare från ett annat bolag som anlitats av det privata asylboendet för att hålla ordning på nätterna.

Det privata asylboendeföretaget vill naturligtvis inte att anläggningen ska få dåligt rykte – vilket skulle kunna försvåra relationerna med uppdragsgivaren Migrationsverket – och är därför noga med att det ”egna” väktarbolaget inte rapporterar incidenter ”i onödan”.

Patrik Engellau

Det är skillnad på undergångsprofetia och undergångsprofetia.

Om jag till exempel profeterar att den svenska skolan är på väg att gå åt pipan så möts jag inte precis av hyllningsrop. Snarare betraktas jag som en reaktionär stöt som inte förstår sig på värdegrunder och som därför bör tystas.

Om jag däremot profeterar att jorden är på väg att fördärvas för att människorna använder fossila bränslen anses jag seriös. Jag kan till och med få komma på TV och delge hela svenska folket min oro.

Patrik Engellau

Det finns tre möjligheter:

1) Uppfinningarna skapar utvecklingen

2) Utvecklingen ger upphov till uppfinningarna

3) Både 1) och 2) är sanna och har någon sorts dialektiskt (ömsesidigt orsakande) samband

Nu ska jag hävda att 1), den allmänna föreställningen i vår kultur, är osann medan 2) är sann.