Svenska värderingar

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Almedalsveckan ägnades till stor del, enligt medierapporteringen, åt diskussioner kring ”svenska värderingar”. Saken är a) ny och b) yrvaken.

Att den är ny och har tilltagande betydelse är lätt att bevisa. Jag googlade på ”svenska värderingar” den åttonde juli på kvällen. Beroende på vald tidsperiod fick jag olika antal träffar. Det senaste dygnet visade sig saken ha varit jättehet. Om den hade varit lika het det senaste året hade årets träffar varit sju gånger fler än de faktiskt var. Motsvarande siffra för den senaste månaden är tre gånger fler och för den senaste veckan 1,4 gånger fler. Så ämnet har tydligen gradvis fått ökad vikt och nu liksom brustit ut. Blivit en blomma, typ.

Sedan b), yrvakenheten. Vilka är de ”svenska värderingarna”? Så vansinnigt att skicka upp en nymornad partiledare på en nationalscen att säga något meningsfullt om detta! Det kräver så mycket eftertanke, så mycket diskussion. Jag vet inte själv. Det är bland annat därför den här sajten finns, Det Goda Samhället. Värderingarna är grundbulten för samhället. Vad som egentligen diskuteras här, och alltid diskuterats här, är just det som de yrvakna politikerna kanske nu upptäckt att de måste hantera.

Låt mig säga vad jag tror. Jag tror inte det existerar något etablerat, halvt bortglömt, system av svenska värderingar på någon sorts historiens lagerhylla som vi kan leta upp, plocka fram, damma av och börja hylla. Värderingar har alltid varit färskvara. Till exempel tror jag gamla tiders djupa och allmänt omfattade vördnad för kungar och biskopar är svår och onödig att försöka återupprätta.

Jag tror, och det här är lika mycket en personlig bekännelse som en tolkning av vad jag föreställer mig har varit bra med Sverige genom tiderna, att grunden för det goda samhället, svenskt eller annorlunda, men nu håller vi på med Sverige, är en kombination av två saker, för det första jämlikhet och för det andra klarsynthet.

Jämlikhet betyder att allas intryck, observationer, uppfattningar, åsikter räknas. Den kollektiva intelligensen ska inte systematiskt avvisa någon åsiktsriktning, utan lyssna på den, utvärdera den och fördomsfritt ta ställning till dess budskap. Här har det officiella Sverige brustit avsevärt under lång tid (vilket beror på att det officiella Sverige kapats av särintresset det välfärdsindustriella komplexet).

När allas intryck och åsikter räknas så kommer såklart en massa snurriga idéer att torgföras, men i det goda samhället lever man med det i förvissning om att medborgarna i allmänhet kommer att förkasta knäppa idéer och fatta vad som är rimligt och rätt.

Ty gallringen av tokerier åstadkoms genom klarsynthet, det andra svenska grunddraget genom tiderna. Klarsynthet är att ständigt fråga sig vad som fungerar i verkligheten, inte vad som stämmer överens med heliga skrifter och doktriner och etablerade synsätt och auktoriteters uppfattningar.

Det här är lurigt och något som postmodernisterna vid våra högre lärosäten inte säkert begripit. De tror att det räcker med att opponera mot etablerade tänkesätt. Men det gör det inte. Man måste också troliggöra att de tänkesätt man förespråkar är överlägsna, förklarar mer, funkar bättre. När polis och kommunsociala myndigheter försöker bekämpa kriminalitet i olika förorter med försoningsmöten omfattande korvgrillning eller när återvändande IS-krigare får förtur i bostadskön, om nu sådant verkligen förekommer och inte bara är skrönor, så brister klarsyntheten. Vi måste ständigt fråga oss vad som funkar. När den svenska skolan blir allt sämre trots alla åtgärder som vidtagits av olika partikonstellationer så brister klarsyntheten igen. Vi väljer att blunda.

Så om ni frågar mig vilka svenska värderingar som borde gälla så är det jämlikhet och klarsynthet.