En påminnelse om hur kapitalismen arbetar

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Påven Franciskus har sagt så här till den amerikanska kongressen; min översättning:

Näringsverksamhet är en värdig syssla som ägnas att producera rikedom och förbättra världen. Den kan vara en betydelsefull källa till framsteg i det område där den verkar, särskilt om den betraktar skapandet av arbeten som en betydelsefull del av dess tjänster till det gemensamma goda.

Om påven i förväg hade skickat mig sitt tal hade jag framfört två synpunkter.

För det första det där med ”kan vara en betydelsefull källa till framsteg”. Kan vara? Näringsverksamhet är i själva verket den främsta eller rentav den enda källan till framsteg. Det är näringsverksamheten, företagandet, som faktiskt skapat det välstånd som världen fått uppleva. Ytterligare källor handlar egentligen bara om två saker: dels att inrätta institutioner, till exempel trygg privat äganderätt, för att företagandet ska få spelrum, dels kanske att fördela en del av de rikedomar företagandet skapar till människor som av något skäl inte kunnat medverka fullt ut i denna skapelseprocess och därför hamnat i någon sorts ekonomiskt och socialt utanförskap.

För det andra, och här har påven drabbats av en än större feltanke, handlar utvecklingen inte om att skapa arbeten. Utvecklingen handlar tvärtom om att producera samma sak med mindre insats av mänsklig arbetskraft, kort sagt att öka produktiviteten, att se till att den mängd nyttigheter som åstadkoms varje arbetstimme hela tiden ökar. Utveckling handlar om att se till att det behövs mindre arbete, inte mer. Produktivitetsökningen är förklaringen till västerlandets framgångar. Välstånd är liktydigt med att lättare och på mindre tid producera vad vi behöver.

Men om detta varit hela historien hade man kanske kunnat förstå påven och hans mångtaliga åsiktsfränder, för om utvecklingen leder till att färre människor kan producera ”vad vi behöver” så år det klart att samhället står inför en konflikt om människors rätt att ta del av produktionsresultatet bestäms av insatser som från alltfler inte längre behövs. När vi gemensamt producerar så mycket ”som vi behöver” är det många som inte behövts i produktionen och därför inte får någon lön och därmed ej heller rätt till del i produktionsresultatet.

Detta är ett dilemma. Den lösning som marknadsekonomin – eller det västerländska samhället eller vad du vill kalla det – kommit på är att omdefiniera ”vad vi behöver”. Plötsligt behöver vi så mycket mer. Det kallas välstånd. Nästan alla gillar det. När alla behöver mer än tidigare så finns det jobb och sysselsättning även för dem som hotades av uteslutning från arbetsmarknaden.

Jag kan komma på två synpunkter på den här processen, en som jag tycker är töntig och en som jag tar på allvar.

Den töntiga synpunkten är att välståndet är onödigt: ”Hur många platt-teve behöver vi egentligen? Ska folk verkligen resa till Thailand?” Sådant är bara snobberi och dessutom missförstånd, för om folk i stället för platt-teve hade föredragit att konsumera kultur, arkitektur och bildningsresor till Borgå, Luxor och Aten så hade den ekonomiska effekten varit densamma.

Den allvarliga frågan är hur länge detta kan pågå. Hur länge kan mänskligheten fortsätta att utveckla saker som vi strax upptäcker att ”vi behöver”?  Under de senaste årtiondena har ett helt nytt nödvändigt och oundgängligt konsumtionsområde utvecklats, nämligen IT och elektronik. Ingen hade tidigare en aning om att människan behövde och faktiskt skulle ha glädje av en iPad.

Är det möjligt att mänskligheten utvecklar lika oväntade och tillika sysselsättnings- och njutningsfrämjande idéer en gång till? Och sedan gång efter gång i evighet?

Efter kapitalismens genombrott för två århundraden sedan har denna fråga ständigt återkommit. Alltsedan de första sabotörerna slängde sina träskor i maskinerna har det alltid handlat om att folk oroat sig för att bli onödiggjorda av produktivitetsutvecklingen. Och varenda gång har dessa orosanledningar kommit på skam utav att människor kommit på nya saker som ”vi behöver” och som gjort livet enklare och behagligare att leva.

Det borde påven Franciskus betänka.

42 reaktioner på ”En påminnelse om hur kapitalismen arbetar

  1. Sofiero skriver:

    God morgon!
    Det är alltid ett stort nöje att läsa Dina krönikor! Dessa har enligt min uppfattning (i min blygsamhet) ett väldigt intellektuellt värde och som jag i dom flesta fall delar till fullo.
    Därtill måste jag säga att det inte heller i kommentarerna finns någon annan blogg eller
    dylik som håller en så hög klass. Tack!

    Gillad av 5 personer

  2. Sten Lindgren skriver:

    Jag håller med helt och hållet men kan tänka mig att ta den stackars påven i försvar. Jag säger stackars för jag tror inte han har några dolda avsikter. Det finns inte så mycket expertis på samhällsekonomi i påvens stab. Han förväntas heller inte förklara hur samhället fungerar i det här avseendet. Agerandet är nog snarast att se som en anpassning till vad han förväntas säga och tycka utan anspråk på påverkan på politiken.
    Om påven eller andra religiösa företrädare ger sig in i politiken så att det påverkar ekonomin, då är det illa, lika illa som det vi ser i arabländerna eller såg i det gamla öststatssystemet (jag jämställer kommunismen med en sorts religion).
    Om vi ska koppla frågeställningen till dagens politik så finns det vissa paralleller mellan irrationella trosföreställningar och ekonomisk påverkan. Ett aktuellt exempel är att det kostar ett antal miljarder extra i form av utsläppsrätter att få med miljöpartiet på brunkolsförsäljningen.

    Gilla

    • Kristina von Heland skriver:

      HAHA-brunkolen. Trodde de verkligen på att om Vattenfall inte skulle bryta den eller sälja den så skulle den ligga kvar i backen? Att lilla Sverige med praktskandalen Vattenfall skulle kunna styra Europas stormakt Tysklands energiförsörjning? Hört talas om expropriering?

      Gilla

  3. arne skriver:

    Som gammal fysiker så måste jag å det bestämdaste tillägga att forskares nyfikenhet i kombination med näringsverksamhet är det som nu gett oss en ipad. Utan Einstein och Bohr ingen ipad. Eller som när jag jobbade med att få neutroner att få olika gaser att avge laserljus, hade det lyckats så hade kanske starwars varit verklighet.., allt ordnar sig kanske på bästa vis ändå.

    Gillad av 2 personer

    • Utlandssvensk skriver:

      @ Arne,

      Du har en given roll som ansvarig för vapenutveckling på det nya Repatrieringsverket! 🙂

      (För att undvika tvivel får jag väl påpeka att detta är ett skämt)

      Gilla

  4. Gunhild skriver:

    Man kan välja att se konsumtionen som driven av enskilda människors behovstillfredsställelse. Då är det lätt att tänka sig att den skulle fungera som vissa grundbehov gör – som när man blir törstig, och släcka törsten – blir hungrig och äter sig mätt – känner mänsklig isolering och söker samvaro.

    Men den synen ger gärna en illusion av att man kan uppnå ett slags tillstånd, och vara tillfreds med detta tillstånd. Men vid tillfredsställda grundbehov tystnar även drivkraften inom en – ropet efter något man nyss behövde, tystnar. Det som tidigare var en obalans, och drev på, har nu balanserats. Flodens kraft tappar sin energi väl ute i havet. För alla vet att på längre sikt letar sig ledan in i sysslolöshet. I allt för mycket tystnad, mättnad och stillhet riskerar livet självt att stanna upp. Ledan blir lätt följeslagare till helt tillfredsställda grundbehov.

    Biologiskt är ett djur som bara sätter sig ned och trivs, i största allmänhet, utsatt för en mycket stor fara. Potentiella faror och möjligheter måste alltid kunna upptäckas och inordnas i tillvaron. Ens omgivning måste man känna till. Den måste upptäckas och undersökas.

    Uppmärksamhet och nyfikenhet gör att en drift att lära känna sin omgivning därför finns. Belöningen utgörs till stora delar av nyfikenheten själv, att den hittar förändringar, och att dessa i sig leder till tillfredsställelse. Små, små personliga upptäckter blir som små munsbitar att äta upp, och kanske också njuta av. Man undersöker sin omgivning. Lär känna den. Hittar avvikelser. Vrider och vänder och undersöker.

    Alla upptäckta avvikelser bär inom sig potentiella faror, möjligheter eller det likgiltigas karaktär. Men frågorna finns alltid där, om än outtalade. Utgör avvikelserna möjligheter, som kan utnyttjas? Eller utgör de rentav hot? Nyfikenheten eller uppmärksamheten håller oss alerta.

    Nyfikenhet tillfredsställs därför inte på samma sätt som törst och hunger. Nyfikenhet och uppmärksamhet driver på och gör individen aktiv. Det finns ett stort överlevnadsvärde i nyfikenhet och uppmärksamhet.

    Men ren nyfikenhet kan också vara farlig. Närgången nyfikenhet på en giftorm kan sluta med döden. Nyfikenheten måste även kunna hållas tillbaka. Kunna ske kontrollerat. I mindre steg, som går att smälta. Faror måste kunna upptäckas och värdera, även storleksmässigt. Möjligheter likaså. För stora förändringar kan rentav skapa olust, och till och med rädsla och ångest.

    Sett i det perspektivet skapar en kraftfull immigration för många människor en alltför stor förändring i tillvaron – som även blir mentalt svår att hantera – tryggheten själv utmanas. Ungefär som när skogsmusen befinner sig långt ut på ängen, bortom tryggheten i sina bohålor.

    Även människor kan hamna långt bortom upplevd trygghet. Och en del politiska krafter skuldbelägger då obevekligen dessa känslor. Som om logik och allmänna principer skulle kunna radera ut det personligt upplevda. Den skuldbeläggning som förr omgärdade mycket av sexualiteten, omgärdar nu delar av immigrationens följdverkningar. Djupa mänskliga reaktionsmönster och känslor accepteras helt enkelt inte. Precis som viss sexualitet förr omgärdades av stigman. Numera avlyft och manifesterad i Pride-parader. Men där migrationen drar fram odlas ännu skuldkänslor. Var tid tycks bära på sina egna stigman. Ännu är det långt till en slags migrationens Pride-parad, befriad från skuldkänslor.

    Men åter till nyfikenheten. Hos människan har nyfikenheten på tillvaron tagits till mycket höga höjder. Det som ytterst driver Patrik i sitt dagliga värv, med att skriva betraktelser i DGS, utgörs ytterst av en nyfikenhet på tillvaron, och att kommunicera upptäckter och frågeställningar med andra. Människan är ett socialt djur. I själva ömsesidigheten ligger också en tillfredsställelse. Genom att hela tiden söka – vända på stenar – sniffa sig fram – och undersöka, gör Patrik det som massor av olika djurarter ständigt gör – han lär känna sin egen tillvaro och dess möjligheter och faror. Han undersöker sin samtid. Och enbart det sökandet skänker tillfredsställelse.

    Det är den typen, av mer dynamiska behov, som kapitalismen exploaterar och utnyttjar. Men mer än så. Även vetenskapen drivs ytterst fram av en nyfikenhet att förstå vår omvärld, även om mer krassa motiv finns med i tillämpad forskning.

    Nyfikenhet är generell, som behov. Men vad vi upptäcker är, och förblir, oftast personligt. Den som upptäcker musikens värld kan göra det i små individuella steg. Ge sig ut på en egen vandring i musikens värld. Det tidigare uppräckta utgör då en referens för det nya. Tar avstamp i det personliga.

    Det gäller även allmänt inom konsten, för konstnären. Även här handlar det ytterst om ett sätt att undersöka och upptäcka världen, på ett personligt plan, men samtidigt närd av en önskan att kanske även upptäcka något mer generellt och allmängiltigt. Litteraturen fungerar i många stycken på ett motsvarande sätt.

    Det är i nyfikenhetens resa det personligt funna hittas. Och som även leder fram till en personlig tillfredsställelse. Det är ytterst den typen av dynamiska behov som även utgör starka drivkrafter för den utveckling vi ser i våra samhällen.

    På det mer personliga planet äter vi olika maträtter, söker olika resmål och fritidsaktivitet. Klär oss i olika moden. Läser olika böcker och tittar på olika teveprogram. Tatuerar oss. Vi är alltid på väg. I skillnader hittar vi nyhetsvärden, och enbart nyhetsvärden, i lagom dos, skänker oss tillfredsställelse.

    Det är den dynamiken och typen av behov ett konsumtionssamhälle fångar upp och är så bra på att exploatera. Egentligen utgörs det behovet av samma nyfikenhet som skogsmusen har i sig när den sniffar runt bland gräs och barr i en skogsglänta, trotsande faror.

    Men hos människan är världen bara så mycket större och komplexare. Den har i och med vår symbolförmåga utsatts för en slags inflation, och växlats upp till något extremt stort och omfattande. Men likväl handlar det fortfarande om en nyfikenhet att upptäcka världen omkring oss. Och den nyfikenheten har lett till att vi nu vet att världen är mycket stor och komplex. Upptäckten av vår egen litenhet, har samtidigt gjort mänskligheten större.

    Gillad av 1 person

  5. Fredrik Östman skriver:

    Hur kan det komma sig att den högste företrädaren för kristenheten är så fullkomligt felinformerad? Den frågan borde vi sysselsätta oss med. Inte självklarheter om att människor gärna tillverkar sig saker som de tycker att det kunde vara kul att ha.

    Gilla

      • gmiksche skriver:

        PE är lagom materialistisk verkar det som. Det är lätt att glömma bort det ekonomiska fundamentet som vår civilisation står på när vi som oftast famlar efter lösningar som ter sig tilltalande men som är ogenomförbara i det verkliga livet. Utan ett mått av materialism kommer vi ingen vart. Men inte heller med enbart materialism.

        Gilla

      • Martin skriver:

        Det är skillnad att agera i materian. Och göra det väl. Mot att ha materialism som självklart livsmål. Att se det som det ända tänkbara att höja materiell levnadsstandard. Eller att ”ordna fattigdomen”. Eller att eliminera brist eller svält eller dylikt. Det handlar om värderingar. Det var detta jag menade. I texten ovan ses det som självklart att livsmål, utveckling och dylikt är materiell. Jag är inte säker på att Påven ser det så. Och jag själv ser det inte på det sättet heller.

        Gilla

  6. Aha skriver:

    Några hemgjorda kommentarer i anslutning till välståndsjakten;
    I jakten på välstånd ligger inte bara produktion av varor och tjänster utan också bortskalning av insatser som inte direkt berör direkt produktion av ”nyttiga” varor och tjänster. Lapplisor och parkeringsautomater kommer exempelvis att vara ett minne blott då tekniken (GPS exempelvis) möjliggör uttag av p-avgift utan automater och vidhängande betalningskontroll som lapplisor utför.
    Denna rationalitet står i kontrast till välfärdsindustrins utveckling som inte ryggar tillbaka för massiva human-/tjänsteinsatser för att stärka våra godhetsegon; exempelvis för ungdomar som smugglat sig till vår kontinent och som tas om hand som om dom närmast var spädbarn. (Denna tjänsteymmighet motverkas dock till en del av att man håller igen med tjänstestödet till det äldre.)

    En annan sak som ingår i välståndsjakten är översynen av hur arbetet bedrivs. Är det verkligen nödvändigt att behöva åka timmar till ett kontor för att arbeta? Handen på hjärtat, kan man inte lika gärna arbeta hemma och med IT simulera en kontorsmiljö? Trafikköer elimineras, folk frigör 2-4 timmar per dag, företagen kapar stora kostnadsposter. Utopiskt? Kanske det, men fördelarna borde locka.

    Gilla

  7. gmiksche skriver:

    Välståndsökningen tär på jordens begränsade resurser. Det får vi acceptera. Frågan är var man sätter brytpunkten. Odlingen av palmoljeträd förser oss med olja i industriell skala och ökar välståndet hos odlarna. Till priset av en miljöförstörelse av gigantiska mått. Det är bara ett exempel. Det är svårt att veta vad påven tänker. Men nog kan det vara att hans tankar går åt det hållet. Att konsumera mera gör ingen lycklig. För det krävs det mer än så. Kapitalismen är en företeelse, som har fört med sig välstånd och som vi inte skulle vilja vara förutan. Så länge den inte är ohejdad.

    Gillad av 1 person

      • gmiksche skriver:

        Det kan jag hålla med om. Eller möjligen håller den inte ens steg med befolkningsökningen. Hoppet står till artificiell intelligens som gör oss överflödiga. Snart är fia roligare än schack.

        Gilla

      • cmmk10 skriver:

        Aha, så ju mer människor på jorden, ju mer resurser har vi alltså! Vågar man fråga om det är ett linjärt samband som går att extrapolera mot oändligheten?

        Kanske det var så, trots allt, att Annie Lööf var någonting på spåret. Låt oss omvandla all biomassa på jorden till människor, med så mycket resurser borde nirvana bli en möjlighet.

        Gillad av 1 person

      • gmiksche skriver:

        Det ligger någonting i det du/RC säger. Men begrunda vad ”producers must pay all of the costs associated with production” innebär. Vem är det som tar reda på och ålägger dem denna skyldighet? I den globaliserade komplexa värld vi lever i. Om man enades globalt att genomdriva den principen, ja. Men vi lever i den värld som är. Och i den är globala överenskommelser som håller och följs en chimär. En randanmärkning. Tänk om man enades om den principen och försökte verkställa beslutet. Det skulle kräva att det skapades en byråkrati av aldrig skådat slag.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Att vi saknar lösning på många problem är inte nytt eller okänt. Det borde säga oss att vi inte skall låtsas ha lösningar och därmed göra saker etter värre.

        Gilla

  8. Gösta Oscarsson skriver:

    När diskussionen kommer in på frågan om ”långsiktig arbetsbrist” så brukar jag ställa frågan om vad man år 1870 skulle sagt om någon blådåre då – i en motsvarande diskussion – skulle påstått att vi år 2016 skulle ha mindre än en procent av befolkningen inom jord- och skogsbruk. Om inte det biter så blir nästa fråga vad man år 1960 skulle sagt om en motsvarande blådåre då skulle påstått att andelen inom industri år 2016 skulle bli mindre än tio procent. De ”arbetsskapande” mekanismer som Engellau talar om fungerade i varje fall under dessa perioder. (Angående industrin så hade Ingvar Svennilsson i 1960 års långtidsutredning en prognos om 10 procent för år 2000. Så långtidsbedömningar är inte inte helt omöjliga. Svennilsson var alltså inte någon blådåre.)

    Gillad av 1 person

  9. tomas skriver:

    Allt ordnar sig. EU är ett socialistiskt projekt, en stor pusselbit mot NWO och ett slavsamhälle styrt av tyranner…

    Gilla

  10. Bo Cedergren skriver:

    ”När alla behöver mer än tidigare så finns det jobb och sysselsättning även för dem som hotades av uteslutning från arbetsmarknaden.”
    Det är ju som vi alla vet inte hela sanningen, vi har trots allt en stor arbetslöshet.

    Gilla

  11. Gunilla skriver:

    Det kan verka konstigt att påven pratar om mer jobb som främjande av utveckling när utvecklingens hittills mål varit att minska jobb-behovet. Utan att övergå i avancerad filosofi så kan man kanske (1) diskutera ordet utveckling i sig och (2) konstatera att samhället är uppbyggt så att vi alla måste försörja oss (alltså jobba). Därtill kan också läggas att människan är programmerad att jobba; den mår dåligt av sysslolöshet. Däri ligger också den post-industriella kapitalistiska utvecklingens problematik; behovs-driften måste hela tiden underhållas så att produktions-hjulen kan fortsätta att snurra snabbare och snabbare. Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt som ett korthus; dagen vi slutar att ständigt vilja konsumera nytt så rasar hela korthuset. Och det finns inget som världens nationalekonomer är mer rädda för; mer rädda än för krig faktiskt (krigsindustrin håller ju igång produktion också).

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Nationalekonomer är ena konstiga fåglar, de har ännu inte lyckats få fram en fungerande teori för makroekonomin!. Det som verkar skrämma dem allra mest, är att vi skall konsumera mindre/öka produktiviteten så att priserna sjunker (deflation) – det är den största olycka som kan drabba mänskligheten.

      Inflation, så att folk som försöker spara inför en osäker framtid/ålderdom, plundras på sina besparingar, är däremot någonting eftersträvansvärt! Antar att politikerna bävar inför tanken att populasen skall göra sig oberoende av transfereringarna, då tappar de sin makt.

      Gilla

    • Per-Olof Persson skriver:

      I Sverige är jobb-behovet högt eftersom arbete är högt beskattat (troligtvis går omkring 70 % av arbetsinkomsten går bort i olika typer av skatter). Den offentliga välfärdssektorn är helt beroende hög beskattning, högt arbetskraftsdeltagande, att människor arbetar heltid och att kvinnor arbetar lika mycket som männen. Annars skulle välfärdssystemet krascha.

      Inom nationalekonomin är även fritid en ekonomisk vara. När produktiviteten driver upp reallönerna, kan människor välja mellan att konsumera mer eller att arbeta färre timmar. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar per individ har minskat över tiden eftersom människor vill arbeta färre timmar (det höga skattetrycket har dock satt stopp för denna utveckling).

      Produktivitetsökningarna är också anledningen till varför barnarbete har försvunnit och är anledningen till att äldre kan gå i pension. Produktivitetsökningarna har också lett till att vi kan försörja handikappade och sjuka.

      Att vi inte skulle välja att konsumera är trams. Att inte konsumera är samma sak som att spara och ett högre sparande är förutsättningen för att större investeringar ska kunna ske i en större produktion. De knappa produktionsresurserna måste nämligen överföras ifrån företag som tillverkar konsumentprodukter, till företag som tillverkar investeringsvaror, råvaror och halvfabrikat.

      Vi lever i ett produktionssamhälle eftersom det är produktionen som skapar konsumtionen (och inte tvärtom). Däremot kan människors konsumtionsmönster förändra sig och detta kan skapa felinvesteringar inom näringslivet som leder till ekonomiska kriser.

      Individens konsumtion styrs av individens högst värderade mål och av individens tillgång av resurser (pengar etc). De högst värderade målen tillfreds först osv. När individen får tillgång till mer resurser (högre reallön etc), så börjar andra mål värderas högre som exempelvis mer fritid, bättre miljö osv. Det är först nu vi kan tänka oss att använda resurserna till att förbättra miljön.

      Om målen (naturmål etc) ska sättas av politikerna och individernas resurser inte räcker till, då uppstår blodiga revolutioner och beslutsfattarna kommer att avrättas. Ett typiskt icke-hållbart system.

      Gilla

  12. Per Thorsell skriver:

    Påven har uppenbarligen inte läst Parkinsons lag och inte den han speciellt formulerade, Parkinsons svenska lag, i samband med sitt besök vid en arbetsgivarkongress 1980:
    Sikta på välstånd och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning och du får allt annat än välstånd.

    Gilla

  13. Ipse Cogita! skriver:

    Påven har en förmåga att lägga sig i det mesta nuförtiden. Han tror mycket och tycker mycket. Att tro ingår förhoppningsvis i jobbet. Men skall man tycka om allt så borde det kanske finnas lite krav på tyckeriet. Lite insikt.

    Han tycker till om klimatet utan att ha någon större insikt, han stöttar USA:s avtal med Iran om kärnbränsle och man kan undra varför. Hans moraliska kompass ger jag faktiskt inte mycket för. Ödmjukhet är dessutom inte riktigt hans grej.

    Påven var ute och rörde på sig i april. Då var han på Lesbos, den grekiska ön. Han gjorde ett stort nummer av att han, i Guds nåd, tog med sig 12 syriska flyktingar till Rom (inte kristna utan muslimer!). Åtminstone jag får kräkreflexer när Guds företrädare bär sig åt som någon form av religiös pamp. Lite smulor åt småfolket.

    Påven får mycket uppmärksamhet och det rapporteras mycket när han yttrar sig. Det var betydligt tystare när Dalai Lama sa att flyktingkrisen inte kan lösas genom att alla flyr till andra länder; lösningen heter hjälp på plats i närområdet. Det sker

    Ibland känns det som om världen spårat ur totalt.

    Gillad av 1 person

  14. Aha skriver:

    Företagarna i all ära, men utan en organiserad köpare, dvs stat eller kommun hade många företag inte blivit så stora och konkurrenskraftiga. Genom skattemedel gjordes enorma beställningar till företag avseende infrastruktur, skola och vård. Genom offentliga beställningar, blandekonomi kallas det, byggde vi upp internationellt starka företag inom;
    – telekommunikation
    – båtar (saliga i åminnelse)
    – krigsmateriel
    – flygplan (delvis saliga i åminnelse)
    – tåg
    – övrigt förglömt.

    Nu bygger vi upp expertkunskap inom genuskunskap, HBTQ-frågor och liknande. Tyvärr låter exportframgångarna att vänta på sig.

    Gillad av 1 person

    • pllay skriver:

      En snabb tillbakablick visar att så gott som alla svenska stora industriella framgångar har sitt ursprung i försvarsindustrin, dvs. skyddad verkstad, med en långsiktig, kvalitetsmedveten och betalningsstark kund, det svenska folket och dess önskan att försvara landet.
      Undantaget är medicinindustrin.
      Utan försvar, i ett högskatteland, försvinner förutsättningarna för svenskt företagande.
      Sverige har inte en konsumtionsdriven ekonomi, vi har en fördelnings och skattedriven ekonomi, folk går till jobbet för att kunna betala skatt och i slutänden erhålla en ynka skärv som går till banken och livets nödtorft.
      De ca 20% vi svenskar förvaltar efter skatter är för lite jämfört med de 80% vi inte disponerar för att vi ska ha något som helst inflytande över Sveriges ekonomi och företagande.
      Företagandet har naturligtvis anpassat sig därefter, i stället för ett nytt Eriksson har vi fått en ny Bert med vänner.
      Sverige är INTE längre en blandekonomi, vi var till dess Palme och Sträng höjde skattetrycket förbi den nivå där vi och våra val har betydelse för ekonomin.
      Vår roll i samhället har gått från medborgare och svenskar till kuvade skattebetalare,
      från fria sjömän till galärslavar.

      Gillad av 1 person

  15. Göran Fredriksson skriver:

    Det går inte att bortse från det ekonomiska systemet när kapitalism behandlas.

    Det märkliga med det ekonomiska system som nu är dominerande och som utgör en förutsättning för dagens kapitalism, är att det även är den dominerande religionen i världen. En religion kännetecknas bl.a. av att den bara fungerar om människor tror på att den fungerar. Detta gäller även för alla andra religioner.

    När människornas tappade tron på det ekonomiska systemet efter konkursen för Lehman Brothers skakades detta system i sina grundvalar. Systemets överstepräster världen över har sedan dess gjort allt som stått i mänsklig makt för att återställa människornas tro. Om det räcker eller om det krävs ett gudomligt ingripande är ännu ovisst.

    Gillad av 1 person

  16. Kristina von Heland skriver:

    Ett begrepp jag tycker illa om är skapa arbete. Det innebär för mig att då man skapar ett arbete är det för arbetets skull och inte för att skapa en produkt eller skapa konst, tänkande. Skapa jobb är för mig att delegera en person att kolla på när färgen torkar. Att måla en vägg och sedan måla om den, att gräva ett hål och sedan fylla igen det-enkla arbeten som ska skapas för att de nytillkomna ska ha något att göra. Att ha ett skapat jobb är en konstgjord sysselsättning som inte leder framåt. Det är ett sätt att hålla massorna i lugn och ro utan att tänka och fatta egna beslut- socialism, jag ser gubbar med spadar som gräver medan den nya grävskopan körs av en gubbe som gör jobbet snabbare, bättre,billigare och detta är utveckling och kapitalism. Kapitalismen är det bästa systemet nu eftersom det finns en dynamik och framtidstro-ser jag ett problem försöker jag lösa det. Socialism och islam är passivt och passar bra ihop verkar det. Lydnad, underkastelse och att inte ifrågasätta Marx eller Muhammed. Vänta på proletariatets diktatur-någon ska bestämma först och sedan blir det bra och muslimerna väntar på döden för sedan blir det finfint.Slaveri tycker jag-finns fortf kvar i socialistiska och islamiska stater för övrigt. Nämn ett bra socialistiskt land-jamen nästa gång så lyder resonemanget och sedan går energin åt att analysera vad som gick snett den här gången för nästa gång så…

    Gillad av 1 person

  17. rickarddahlin skriver:

    Med tanke på den utveckling kapitalismen möjliggjort finns det heller ingenting som säger att den inte kommer kunna råda bot på, eller i alla fall minska på, de miljöproblem som följer i konsumtionens spår. Senaste exemplet är det soldrivna plan som skulle åka jorden runt.

    Många skyller i dag på kapitalismen som system när det kommer till dem som står utanför arbetsmarknaden, till miljöförstöring (hur ett system kan förstöra miljön går över mitt förstånd) och ”klassklyftor” osv.

    Problemet handlar som jag ser det om två saker 1) jorden är kraftigt överbefolkad och 2) jordens befolkning behöver bli bättre utbildad/bildad. Här kan jag också lägga mig an en ideologisk floskel: äganderätten behöver stärkas, och det kraftigt.

    Om jordens befolkning lär sig mer kan befolkningen också ta bättre och mer långsiktiga/hållbara beslut gällande det mesta. Det är också så att dagens solidaritet som numera ska inkludera hela världen (internationell solidaritet) utarmar begreppet och gör oss mindre solidariska i mer faktisk mening. Solidaritet i ordets rätta och konkreta bemärkelse uppnås endast inom den närmaste omgivningen, det vill säga först sig själv och sedan den direkta familjen/släkten. Stärker man ägande- och arvsrätten kommer också solidariteten öka, ökar solidariteten kommer också mer rationella och hållbara beslut tas. Med hållbar syftar jag inte enbart på miljön, utan tänker också på rent sociala frågor som gäller arbetsrätt. Ett friare samhälle har ett större potential än ett godtyckligt och styrt samhälle har.

    Gillad av 1 person

    • pllay skriver:

      Kapitalismen har en mycket stor konsekvens, koncentrationen av resurser och makt på ett allt färre antal händer.
      Denna egenskap ligger naturligt i kapitalismens ide.
      Ju snabbare och billigare kommunikationssystem vi får desto snabbare och effektivare arbetar kapitalismen och därmed koncentrationen av resurser.
      Kapitalismens stora nackdel som ideologi ligger just i dess slutresultat, ekonomisk och politisk diktatur.
      Drivkraften i kapitalismen är girighet och önskan att ackumulera.
      Häri ligger 2 faror, den ena är att rikedom är relativ, om jag kan förstöra dina tillgångar blir jag relativt sett rikare och mer uppskattad i samhället.
      Förstörelsen behöver inte vara uppenbar, den kan vara dold, såsom att introducera nya trender och moden eller att med hjälp av marknadsföring förstöra ett konkurrerande varumärke, köpa upp och stoppa nya företag eller idéer.
      Den andra faran ligger i att kapitalismen, genom sin effektivitet i omfördelningen av resurser och att den numera är frikopplad från samhället, vidgar klyftan mellan de som äger och de som inte äger tills folket gör uppror eller lägger sig ner och dör.
      Den kraft som tidigare förmådde hålla folket kvar i optimism var socialismen, en kraft som liksom kapitalismen koncentrerar makt och resurser på ett fåtal händer.
      Socialismen fann snart att även den kunde livnära sig gott på folkets arbete, på ett mer komplicerat sätt och gömd bakom godord som jämlikhet, broderskap och rättvisa uppnår socialismen exakt samma koncentration som kapitalismen, bara med mycket sämre effektivitet.
      Vi behöver finna en ny mätare på framgång och duglighet i livet, vi har provat en mängd olika mått tidigare i historien.
      Fysisk styrka, ledaregenskaper, religiositet, ålder och vishet, och nu senast rikedom, alla dessa mätare har för och nackdelar och jag anser att kapitalismen nu tjänat ut som drivkraft för samhällsutvecklingen, observera att jag anser socialismen vara kapitalismens motpol och direkt samhällsförstörande, och inte ett alternativ eller komplement till denna.
      Marknadsekonomin är naturligtvis en plattform för det fria liberala och sekulära samhället som är absolut och oföränderlig, kapitalismen är en uttrycksform av marknadsekonomi som nått vägs ände.
      Kapitalism är marknadsekonomi på steroider.
      Vi behöver en ny Gud efter pengar och rikedom.

      Gilla

      • rickarddahlin skriver:

        Det du pratar om här är inte kapitalism utan konsekvenserna av att storföretag tenderar att gynnas av allt för mycket statlig inblandning i den fria marknaden. De största och rikaste företagen har lättast att anpassa sig efter gällande lagstiftning, vilket försvårar konkurrens, vilken är en grundbult i mer renodlad kapitalism, också kallad laissez-faire-kapitalism.

        Kapitalism handlar om att tillfredsställa kunderna med produkter och/eller tjänster de vill ha till ett pris de är villiga att betala.

        En annan aspekt som jag vill lyfta är att inget system är perfekt för alla, hur vi än gör kommer vi ha arslet bakåt. Kapitalismen i kombination med industrialismen är det bästa som hänt människan och vi känner i dag inte till några bättre (ekonomiska) system. Och i min ideologiska övertygelse är vägen framåt snarare mer kapitalism och mindre statlig intervention.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Pllay
        Du skriver ”Kapitalismen har en mycket stor konsekvens, koncentrationen av resurser och makt på ett allt färre antal händer”. Det är sant att i all marknadsmässig verksamhet finns en strävan efter ökad marknadsmakt, i slutändan monopol. Då kan man nämligen ta ut ett monopolpris som är högre än jämviktspriset under konkurrens. Men, när man når så långt så skapas samtidigt en önskan hos andra att få del av kakan, dvs. den feta vinsten. Förr eller senare, åtminstone om det råder fritt marknadstillträde, så dyker någon upp som kan erbjuda något bättre på ett mer kostnadseffektivt sätt.

        Så om vi ser oss om i världen så finns där inte bara en trend mot ökad storlek och makt, där finns också utmaningar från små, innovativa företag som naturligtvis de också med tiden kommer att sträva efter en ställning där de kan få monopolvinster. Och så går det runt.

        Gilla

  18. Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet skriver:

    Konststycket att hänvisa till Påven Franciskus som talar inför en amerikansk kongress full med neocons och vanliga cons som styrs genom från Wall Street är för mig något tragikomiskt med tanke på vad det militärindustriella komplexet och dess förespråkare, genom den media de äger, håller på med i världen idag.

    Huruvida näringsverksamhet eller planekonomisk verksamhet är nyttigt eller onyttigt för samhället beror på arten av verksamhet, anser jag. Leder verksamheten till mer lycka eller mindre lycka är naturligtvis en relevant frågeställning. Är verksamheten hållbar m.a.p. ekologi kommande generationers lycka är också en relevant frågeställning naturligtvis. Frågan om vem som ska vara lycklig, alla eller ett fåtal, är också relevant. Huruvida fåtalet kan vara lyckliga om flertalet är olyckliga är också relevant.

    Vetenskapsmännen sitter på en hel del svar om upplevd lycka i samhällen, samt om ekologisk långsiktig balans med naturen. Sök och du skall bliva upplyst!

    Gillad av 1 person

  19. pllay skriver:

    @RickardDahlin, Lennart Göranson
    Vid ett visst mått på storlek på företag överstiger dessas makt hela länders makt. De nya frihandelsavtalen siktar till att ge sådana företag större makt än länder i frågor om handel och lagstiftning.
    Redan nu skriver många företag lagen i länder som saknar företagens resurser och kunnande.
    Tänk framför allt på medicinindustrin som medvetet raserar många generationers kunskap om naturmedel och sunt leverne till förmån för pillerkonsumtion.
    Marknaden är inte fri, ju större och ekonomiskt starkare företag blir desto mer dominerar de inte bara marknaden utan även forskning och utbildning.
    Er argumentation om den fria marknaden är i grunden felaktig, ni argumenterar utefter teoretiska modeller som är helt irrationella i den praktiska verkligheten.
    Kapitalismens kärna är att berika kapitalägarna, inget annat, kapitalismen är ett verktyg för resursallokering och som sådant har den varit oöverträffad i historien.
    Tidigare, i lokalsamhället där kapitalägarna stod i direkt social kontakt med samhället de verkade i fungerade den sociala kontrollen som motvikt mot kapitalägarnas dominans.
    Idag då kapitalet är fullständigt frikopplat från samhället i övrigt saknas begränsande faktorer för kapitalets vinstbegär och maktutövning.
    Om kapitalism hade haft något som helst värde för mänskligheten utöver effektivisering av resursanvändandet hade vi inte haft någon stor vänsterrörelse i världen.
    Kapitalismen tillfredsställer indirekt på ett bra sätt behovet av effektivisering av produktionen, framför under förutsättningen att marknaden är fri.
    Marknaden är INTE fri, både socialismen och kapitalismen strävar efter marknadskontroll, och de lyckas mycket bra.
    Jag har för många år sedan sett en fri marknad, det var i ett utvecklingsland där köpare och säljare av ris möttes på marknadstorget, två jämlika parter med samma information och möjlighet till översikt av marknaden, kvaliteten, behoven och tillgången, det var när jag såg kvinnorna där förhandla pris jag insåg hur långt från en fri marknad vi befinner oss.
    Då kapitalet har kunskapsövertag och ofta även legalt och politiskt övertag över konsumenten kan marknaden inte ses som fri, inte ens någorlunda fri, nej den är i praktiken helt kontrollerad av olika oligopol.
    Återigen medicinindustrin och kanske i ännu högre grad livsmedelsindustrin, för att inte tala om utbildningssystemen.
    Vi måste komma bort från vinstmaximering i producentleden och röra oss i riktning mot att premiera samhällsnyttan som motor i produktionen.
    Detta är att ersätta lokalsamhällets sociala kontrollsystem med någon form av globalt kontrollsystem av kapitalflöden.
    Detta ska inte ses som en önskan av mer kontroll utan en önskan av någon form av påverkan på kapitalismen som verktyg för utvecklingen i en mer samhällsnyttig riktning.
    Kapitalismen var ett effektivt verktyg, det är den inte längre, den behöver reformeras innan den tar makten över hela jordens alla resurser och dessas användning.
    Det kanske viktigaste att inse är att marknaden inte är fri, den kan heller inte bli fri i ett samhälle med sned kapitalfördelning.
    Lennart, den ständiga pånyttfödelsen av nya innovativa företag som du säger finns inneboende i kapitalismen stoppas alldeles fantastiskt effektivt av att stora företag samarbetar med varandra, myndigheter, lagstiftare och media för att blockera nyföretagande och utveckling.
    Detta är inte möjligt att förhindra så länge makt korrumperar, därför måste vi söka andra vägar för marknadsekonomin och samhället att utvecklas i en för oss alla positiv riktning.
    Jag vet att jag ropar efter något som ännu inte sett dagens ljus, men behovet av en förnyelse av vårt ekonomiska system är akut, med den maktkoncentration och förskjutning av makt bort från samhällsnytta och effektivitet som vi ser pågå är vi helt enkelt tvingade att finna nya vägar.
    Vi ser redan starkt förstörande krafter vinna terräng över hela världen, jag ser dessa krafter som en proteströrelse mot kapitalismens konsekvenser.
    Vi kan inte bara axiomatiskt säga att kapitalism är det enda rätta, även den behöver anpassas till en global värld med snabb och billig kommunikation.

    Gillad av 1 person

  20. pllay skriver:

    Jag fortsätter mina funderingar kring den fria kapitalismens konsekvenser.
    Först och främst, all rikedom och makt är relativ, detta är ett absolut konstaterande och helt avgörande för mitt resonemang.
    Vi i den civiliserade, utvecklade delen av världen har för länge sedan lämnat absolut nöd och fattigdom bakom oss så för oss är det nu frågan om upplevd framgång och inte längre faktisk framgång i livet.
    I en helt fri kapitalistisk marknad kommer varje part att maximera sin relativa egennytta oberoende av konsekvenserna för samhället och medmänniskorna.
    För att vinna makt och rikedom kan man på den fria marknaden välja att ansamla större resurser än sina motspelare eller i stället utarma motspelarna, bägge handlingarna ger samma resultat.
    Det hela blir ett spel om makt och upplevd rikedom i stället för en effektivisering av samhällets resursskapande.
    Det är här kapitalismen nu befinner sig i vår del av världen, resurser och makt byter händer i ett spel som saknar värde för samhället.
    Här kommer idéerna kring den successivt avtagande nyttan in som en förklaring till att mycket makt och rikedom inte slår sig till ro därmed utan söker en ytterligare öka dessa för att uppleva behovstillfredsställelse, kom ihåg att makt och rikedom är relativa begrepp så länge vi inte lider verklig nöd, här är förstörande av andras makt och rikedom lika tillfredsställande och lyckliggörande som faktiskt ökande egen makt eller rikedom.
    Kapitalismen som ideologi belönar byggande likaväl som förstörande, det som räknas är att dö med mer makt och pengar än de andra stackars satar man tävlat med.
    Vi begränsar därför den fria kapitalismen med olika lagar, USA är här ett föredöme och stora delar av den övriga världen får väl ses som utvecklingsländer då det gäller att begränsa kapitalismens skadeverkningar. Sverige har här inget att yvas över.
    Slutsats, marknaden är inte fri, kapitalism måste kontrolleras av samhället i den form den nu har, idéerna om att kapitalismen är självreglerande är fria fantasier och har inget med verkligheten att göra.
    Det är fullt möjligt att tänka sig en fri marknadsekonomi utan kapitalism, kapitalism är endast ett verktyg för optimering av resursanvändandet, inte religion eller ett axiom.
    Som sådant verktyg har den nu tjänat ut, skadeverkningarna överstiger samhällsnyttan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.