Jag visste inte vem Evin Ahmad är, så jag fick Googla. Om jag ska tala med Jan Guillou så är hon ”tydligen nån sorts skådespelerska och författare”.
Genom hennes tweet fick vi svenska skattebetalare, infödda såväl som invandrade, ett kvitto på att vi tidigare har tagit emot helt fel människor. ”Alltid mer, aldrig nog!” är deras paroll.
Medan svenska kommuner såväl som privatpersoner nu vill hjälpa ukrainska flyktingar riktas kritik mot omsorgen om Ukraina. Och den kommer, hör och häpna, från människor som själva flytt till Sverige och fått hjälp av det svenska samhället. Självklart får de hjälp av Sverige Television att förvanska svenskarnas omtanke om Ukraina till något rasistiskt och exkluderande:
Det grasserar för mycket önsketänkande för min smak, både i allmänhet och kanske i synnerhet i krigstider. Till exempel drömmer en uppburen DN-journalist, vars namn jag inte ska nämna eftersom han bara är en i mängden, om ett lämpligt straff för diktatorn Putin eftersom Putin är så ond, ond. Måtte det gå honom som andra tyranner, till exempel så här:
Jag vill direkt slå fast att jag anser det vara rätt att EU och därmed också Sverige tar emot flyktingar från Ukraina. Kvinnor och barn som flyr från ett anfallskrig i vår relativa närhet behöver vår hjälp.
Men hur löser man deras försörjning nu när EU:s direktiv om massflykt inom Europa börjat gälla?
I onsdags ringde Rysslands president Putin upp Macron, sin franska motsvarighet för att under en och en halv timme hålla en monoton föreläsning och upprepa sina påståenden om avnazifiering och annat, med vilka han försöker påverka sin inhemska opinion. Han vet ju att man utanför Rysslands gränser skrattar åt hans befängdheter. (Nej, man skrattar inte. Man skakar bekymrat på huvudet).
Tysklands Angela Merkel har ofta hyllats för att hon varit aktiv i att fasa ut kärnkraften i Tyskland, inte minst av svenska Miljöpartiet. Men i skenet av Rysslands attack mot Ukraina uppmärksammar allt fler debattörer nu att Merkel istället gjort Tyskland beroende av rysk gas.
Så kom våren, i alla fall till huvudstaden, och livet känns plötsligt lite lättare att leva. Jag vet inte om det beror på åldern, men för varje år får jag svårare och svårare för de mörka vinterkvällarna. Aldrig känner jag mig så lätt om hjärtat som när kvällarna blir längre och ljusare och luften andas vår.
Den westfaliska freden som ingicks år 1648 gjorde slut på det trettioåriga kriget och introducerade en ny doktrin i relationerna mellan länder nämligen föreställningen att länder har en okränkbar rätt till suveränitet. Suveränitet betyder att länderna oberoende av alla mätbara kvaliteter, till exempel storlek, folkmängd, naturresurser och så vidare, har en sorts existensrätt som är lika stor för alla länder. Westfaliska freden stipulerade således ett slags värdegrund för nationer som påminner om vår tids svenska statliga värdegrund för människor som säger att alla människor är lika. Tanken var att de länder som skrev på fredstraktatet, som tog fem år att utforma och består av 128 paragrafer, för all framtid skulle respektera andra länders suveränitet och därför inte kriga mer.
Det finns en grupp här på FB som granskar SR och SVT. Ungefär hälften av medlemmarna i gruppen tycks ha som sin främsta livsuppgift att framhålla att de aldrig någonsin ser på SVT eller lyssnar på SR. Ändå vill de vara med och granska. Eftersom de betalar skatt. Så för dem är det en självklar rättighet, även om de inte har en susning om vad de granskar.
Den oberoende dissidenten Pär Ström fortsätter med sin YouTube-serie ”Nu fan räcker det!”.
Den senaste handlar om att västvärldens politiska korrekthet har underlättat för Ryssland att gå in i Ukraina.
På en stor fin herrgård härskade Putte, faktiskt den största gården som överhuvudet taget fanns. Men Putte var inte nöjd. Han ville ha mer, och började därför bråka med grannhusen, alla betydligt mindre än hans. Han bröt sig in i ett av grannhusen som han ville ha, och ockuperade flera av rummen, och sa, att egentligen var hela huset hans. När den relativt nye ägaren Selén i detta hus ville avhysa Putte, kallade Putte honom för narkoman och nazist. (Ganska osannolikt, eftersom Selén själv var jude…). Detta tyckte en man vid namn Alex, som själv bodde på Puttes stora fina gård var pinsamt, och bad därför Putte sluta bråka med grannhuset, ja, att uppföra sig lite trevligare över huvudet taget.
Nu har jag haft fel så många gånger att jag är nöjd att kunna pigga upp mig med ett glatt budskap. Du kan själv kontrollera mina uppgifter genom ett enkelt gastrologiskt experiment. Instruktioner följer.
Speciellt inte i Aktuelltstudion.
Det är hårda tider nu. Med krig i Europa, och allt.
Allra svårast är det för de kvinnliga programledarna i Aktuellt eftersom de måste försöka se allvarliga ut genom en hel sändning. Istället för att glittra, skratta, tramsa, flamsa och le och kasta skälmska blickar genom rutan, vilket de är vana vid.
”Journalistik viktigt vapen mot rysk desinformation” är rubriken på en debattartikel signerad de stora mediehusens mest högprofilerade chefredaktörer. Den svenska journalistiken ska nu användas som vapen mot Putin. Men hur förtroendeingivande är de svenska publicisterna egentligen?
I valet mellan demokrati och diktatur väljer jag nästan alltid demokrati. Jo, det kan finnas undantag, till exempel när general Pinochet i Chile tillfälligt tog över kommandot från den folkvalde socialisten Allende. Annars hade Chile nog varit ett Kuba eller ett Venezuela vid det här laget.
Eller kanske inte.
Jag beundrar Marie Göranzon och alla andra eminenta skådespelare vi har i Sverige. Jag respekterar dem. Men varför måste de alltid vara så förbannat dramatiska?
Något av det mest patetiska jag vet är när svenska politiker med darr på stämman talar om ansvar. Det är främst de kvinnliga partiledarna som ägnar sig åt detta oskick, men så är de också sex av åtta.
Coronakommissionen har kommit med sin rapport. Den säger det som för mig och andra var uppenbart redan från början, det vill säga sedan det var känt att pandemin var vitt utbredd i det norra Italien som samtidigt besöktes av många svenska skidturister.
Kriget mellan Ryssland och Ukraina är rimligtvis inte bra för någon. De första dagarna trodde man – jag i alla fall – att det låg en möjlig uppsida för Putin i att snabbt få Ukraina att ge sig för att han skulle framstå som Moder Rysslands oövervinnerlige härskare. Sedan skulle han i lugn och ro, fast under västs protestvrål, kunna ge sig på övriga randstater såsom de baltiska för att tvinga bort utländska militärer. Det var nog det som var meningen från början, åtminstone att döma av hans ofta framförda geopolitiska uttalanden under de senaste decennierna.
För att förstå vad som verkligen sker i det som synes hända kan det geopolitiska sammanhanget ge klarhet. Den analysen är i dagsläget inte så enkel och symmetrisk som under det kalla kriget då Sovjetblocket stod mot USA/Nato.
Aktuella händelser när detta skrivs – Rysslands invasion av Ukraina – ställer dock situationen i Europa på sin spets.
Världen uppför sig inte som man hade vant sig och man gör därför hela tiden felaktiga bedömningar. Själv hade jag aldrig trott att Ryssland skulle invadera Ukraina, i varje fall inte på så bred front. Och när Ryssland faktiskt invaderade så trodde jag att Ukraina skulle bli en lätt match för de ryska stridskrafterna. Så där fick jag fel igen.
Jag råkar veta vem sångerskan Agnes är eftersom hon var med i Idol eller nåt sånt för 15 år sedan, när dottern bodde hemma. Ändå kände jag inte igen henne när hon uppträdde i På spåret förra fredagen.
När man läser islams bok, Koranen, upptäcker man ganska snart man att den är full av lån från judiska och kristna källor. Så här står det i Nordisk familjebok:
”Islam innehåller i främsta rummet judiska och därnäst kristna element i förening med religiösa föreställningar, hämtade från parsismen, och ett och annat drag, som direkt härstammar från den fornarabiska hedendomen. Dessa olikartade element utsmyckades av Muhammed med egna tillsatser och sammansmältes sedan till ett helt.”
I svenska akademins ordbok återfinns ett numera sällan använt ord: världsåskådning. Det definieras så här: genomtänkt uppfattning om världen och det mänskliga livet, vanligen ett helt system.
Den 18 februari 1943 höll Joseph Goebbels sitt kanske mest prisade tal. Det hette ”Det totala kriget är det kortaste kriget”. Bakgrunden var att Nazityskland nyligen lidit två avgörande förluster. Slaget vid el-Alamein förlorades den 11 november 1942 och den andra februari 1943 hade fältmarskalk Paulus kapitulerat vid Stalingrad.
Det pågår som bekant en rysk militärinvasion i Ukraina och vissa vädrar genast morgonluft. Detta kan innebära en ny flyktingkatastrof, och de goda slåss nu om att inta tätpositionerna i det nya godhetsracet.
PODD I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Henric Colliander om teveserien Squid Game.
Rysslands invasion av Ukraina har fört frågan om en svensk NATO-anslutning högt upp på den politiska dagordningen. Tanken är uppenbarligen att om vi tillhör NATO så ska Ryssland avhållas från att attackera Gotland och övriga Sverige.
Coronakommissionens slutrapport kom häromdagen. Regeringen får kritik för att ha gett Folkhälsomyndigheten alltför stort inflytande i början av pandemin. Regeringen skulle ha bestämt mer själv. Ha! Hallengren?
Men det är inte detta som särskilt stör mig. Det som stör mig är att man återigen ser exempel på bristande kompetens från myndigheters sida. En del av inkompetensen beror nog på politiskt korrekt inställsamhet och fjäsk för politiker men jag blir alltmer övertygad om att det till största delen handlar om slarv, hafs, sjabbel och vårdslöshet. Svenska ämbetsmän består av naturliga skäl alltmer av människor som i skolor och på universitet vant sig att det är större att tänka fritt än att tänka rätt, folk som inte lärt sig att respektera ens elementa som det sunda förnuftet och språkläran.
DET GODA SAMHÄLLET 