Integrationsminister Anders Ygeman är som en bondfångare i en trettiotalsfilm. Han står på Centralen i Stockholm och lurar nyanlända bönder att staden egentligen är ett monopolspel och att de kan få köpa hela Vasagatan för en femma av honom. Inga knep är för grova.

Nu har han en ny idé som han försöker kränga till väljarna. Det ska inte finnas mer än femtio procent boende med utomnordisk bakgrund i utsatta områden. Om det bor för många somalier i Tjärna Ängar bestämmer Ygeman helt enkelt att vissa av somalierna som han utvalt efter hittills okända men sannolikt strikt vetenskapliga kriterier inte ska få bo där. De får flytta. Skönt, ska vi bondtröga röstberättigade säga. Somalierna försvann visst. Simsalabim, bara.

Ygeman förklarar att det blir mer integration på andra sidan femtioprocentsgränsen ty om andelen nordiska boende i ett område ökar så lär sig de icke-nordiska boende svenska och får jobb och betalar skatt, simsalabim som sagt. Ministerns tankegång är lätt att ta till sig. Om det flyttar ut ett gäng kurder så kan somalierna inte längre tala somaliska med sina fränder eftersom det flyttat in ett gäng norrmän och finländare och tvingas därför lära sig svenska. Det är faktiskt rätt övertygande.

Ygeman drar sig inte för hårdare tag. Han vill ställa strängare krav på dem som flyttar till utanförskapsområden. Vem som helst som kanske ”saknar egen försörjning” ska inte tro att han utan vidare släpps in i Sveriges farligaste, brottsligaste, fattigaste, mest illiterata och minst attraktiva bostadsområden. Det ska vara ”tuffare krav för att få bostad i utsatta områden än på andra håll”. När Ygeman får frågan var de mest illiterata och kriminella i så fall ska bo blir han ”otålig”.

Där förstår jag Ygeman. Det är inte rimligt att han ska ha svar på alla frågor. Han påpekar att det finns så många andra bostadsområden. Visst, man tänker direkt på Örgryte, Lidingö och Strandvägen så han har ju rätt. Dessutom kan man, som han understryker, ”kräva saker av kommunerna”. Hur många livslånga socialfall skulle inte få plats i Vellinge?

I själva verket, säger Ygeman och ser hederligare ut än någonsin, så har Sverige redan en mycket stram invandringspolitik. Förra året fick 11 443 personer asyl vilket var mycket mindre än 2015 då den stora åtstramningen kom. Ygeman tycker att ”Sverige ligger på en lagom mottagandenivå nu”.

Visst. Han är nog beredd att sälja Norrmalmstorg för en spänn jämnt när han ändå är igång med sina förtroendeskapande förslag. Enligt Migrationsverket utdelades första halvåret i år 86 685 uppehållstillstånd, nästan tvåhundratusen på årsbasis, vilket kan jämföras med ungefär etthundrafemtiotusen rekordåret 2016. Årets invandring är väl, som Ygeman ser det, i runda slängar ingenting och i varje fall på lägsta Europanivå. ”I ett Europaperspektiv ligger vi ganska rätt”, säger han. ”Vi ska ta vår del.”

Förresten, fortsätter han med en tillitsfrämjande blinkning, vill du göra ett klipp? Av en händelse kan jag erbjuda dig Eiffeltornet för en tusenlapp.