PATRIK ENGELLAU: Det finns nyttiga kunskaper över allt

På en väns ”coffee table” upptäckte jag bland andra ”coffee table books”, alltså tjocka, exklusiva inbundna verk med stiliga bilder av mondäna, lätt uttråkade människor som luktar på rosor eller kramar sin Harley Davidson, en tidskrift med konstnärliga fotografier som hette Stockholm New och visade sig ha kommit under 1990-talet i regi av makarna Claes och Christina Britton. Det fanns precis lagom med text bland de eleganta fotografierna, och en särskilt flott sak var att texterna inte behövde ha med bilderna att göra, det gick exempelvis att blanda en intervju med Harry Schein med undersköna bilder av granithällar vid Utö.

Harry Schein personifierade enligt min mening den lyckliga och framgångsrika svenska efterkrigstiden från krigsslutet till en bit in på 70-talet, den period som brukar kallas rekordåren. Schein kom som fjortonårig judisk flykting från Österrike och verkar ha älskat allt som hände honom i Sverige och inte utan fog. Man kan lära sig viktiga saker av den korta berättelsen.

Schein kom i kontakt med apotekare Dahl från Uppsala som lärde honom svenska. Sedan flyttade han till Stockholm och blev en del av en ”intellektuell grupp”, troligen socialdemokrater, och därmed var hans lycka gjord. Rekordåren var hans ”mest produktiva period” sa han senare:

Sverige var under den epoken det bästa samhälle som någonsin existerat i hela världen. Jag är djupt tacksam att jag fått privilegiet att vara med om detta – en period när allt dag för dag blev bättre och bättre, både för mig och för samhället som helhet… Sedan kom den extrema vänsterrörelsen 1968 vars excesser försvagade och förstörde den svenska socialdemokratin. På 1970-talet blev folk helt galna. Då började folk kräva att allt skulle bli minst fem procent bättre varje år. Det ledde till att politikerna började genomföra reformer som landet inte hade råd med.

Det är lätt att inse att ”den svenska modellen” berodde mer på tur än skicklighet. Det är inte så konstigt att villkoren numera har försämrats och tiderna blivit hårdare. Det konstiga är att rekordåren 1945 – 1975 faktiskt inträffade. Den perioden var det stora, obegripliga undantaget. Nu har vi ingått i en helt ny situation… Det är svårare att acceptera flyktingar med helt annan hudfärg än det var för trettio år sedan att välkomna folk från grannländerna.

Men Schein över övertygad om att det Sverige han lärt sig älska framgångsrikt ska ta sig ur sina problem. Framför allt går ungdomen att lita på:

Så mycket som är Sveriges styrka är en del av dessa människor. De är anständiga, solidariska och de har en medfödd motvilja mot att en del ska ha det så mycket sämre än andra. Jag tror Sverige har goda chanser att anpassa sig till en ny tid på ett bra sätt även om landet länge skötts dåligt. Sverige har en välutvecklad form av representativ demokrati som började växa fram genom bystämmorna på 1600-talet… Allt detta gör att det svenska samhället, trots svårigheter, fungerar mycket mer anständigt än de svenska folket gör.

Harry Schein var en begåvad, framgångsrik, förmögen och arrogant medlem av den svenska makteliten med särskilt starka band till socialdemokratin. Han var skarpsynt nog att inse att Sveriges framgångar inte så mycket berodde på att socialdemokrater, enligt propagandan, ”byggde landet” – och ej heller på de borgerligas förtjänster – utan på något som inte kom från politiken. På 90-talet såg han att en nedgångsperiod hade drabbat Sverige men trodde ändå att Sveriges fyrahundraåriga tänkesätt skulle rädda oss – plus att ”det svenska samhället”, varmed han måste ha avsett landets eliter, kanske särskilt politikerna, fungerar så mycket mer ”anständigt än det svenska folket gör”.

Och han var frispråkig nog att våga redovisa sina observationer. Vi som numera har något slags facit över den svenska utvecklingen sedan Scheins dagar kan inte konstatera annat än att de svenska eliter som var så mycket mer anständiga än svenska folket inte alls rott upp situationen utan tvärtom tafatt administrerat Sveriges fortsatta nedgång. Tror de fortfarande, som Schein, att de är en del av lösningen?

Patrik Engellau