PATRIK ENGELLAU: Den svenska totempålen

”Får man störa skribenten med en fråga?”

”Fråga på.”

”Jo, igår skrev du något filosofiskt om att Sverige är ett djupt religiöst land eftersom vi låter bli att lösa våra problem av respekt för heliga men olämpliga dogmer, till exempel att vi inte stoppar invandringen som skapar så mycket onödigt besvär eftersom vi anser att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter förbjuder oss att föra en politik som gynnar våra egna intressen.”

”Ungefär så. Vi står ’som vildar inför en totempåle’ skrev jag. Det är liksom bara för oss att lyda totempålens befallning. Vad var din fråga?”

”Jag håller med om att vi alla lyder ett system av religiösa dogmer. Jag gillar liknelsen med totempålen. Alla svenskar dansar runt en totempåle som förkroppsligar alla våra heligaste dogmer. Kanske har pålen en inskription om allas lika värde. Genom dansen visar var och en offentligt sin underkastelse under den gemensamma religionen. Men det konstiga är att ingen, i varje fall ingen som jag känner, har läst de heliga dokument som du räknade upp, inte ens i skolan. Ingen vet egentligen vad det står i FN:s deklaration eller i den svenska regeringsformen eller Genèvekonventionen eller Skolverkets läroplaner. Min fråga är hur alla de där normerna bakas ihop till ett gemensamt regelpaket som gäller alla människor och som nästan alla lyder utan att alla, som förr i tiden, går i kyrkan varenda söndag och får höra vår kulturs evangelium så att vi kommer ihåg det till nästa söndags booster-dos? Hur uppstår en samhällsmentalitet, helt enkelt?”

”Men du har alldeles fel! Vår tids religiösa indoktrinering sker inte bara på söndagar klockan elva i ett hus med torn och dånande klockor. Motsvarande andliga fostran sker hos oss över allt. Jag tror att den samlade ideologiska påverkan på en individ är starkare idag än den var på 1600-talet. Knäpp på teven eller radion eller läs en tidning så får du ständigt små boosters. Och de flesta svenskar är amatörpredikanter och moralens väktare precis som på sextonhundratalet. Folk som sa ’Satan’ möttes då av medmänniskor som ropade ’fy’ och korsade sig. Försök att säga ’blatte’ eller ’negerboll’ idag så får du se hur det går. Säg till arbetskamraterna i kafferummet på jobbet att du tvivlar på att världen kommer att gå under av värmeslag om tio år ifall energiminister Farmanbar inte får bygga statssubventionerade vindkraftverk i havet! Då kan du bli blåst på nästa löneförhöjning. Se på Gunnar Sandelin som fick yrkesförbud som journalist för att han publicerade statistik om invandringen.”

”Så kan det vara. Då har jag bara en fråga kvar som jag grunnat på ganska länge. Vi låtsas att du har rätt i att existerar någon hyggligt sammanhållen ideologi som skapar en svensk gemenskap och att det finns något som, för att tala med Verner von Heidenstam (bilden), ’driver oss samman med gisselslag för att blåaste vår skall knoppas’. Min fråga är om den där ideologin som framkallar blåaste vår när den knoppas kan vara vad som helst? Är ideologins innehåll egalt? Kan det lika gärna vara liberalism som nazism som kubism som feminism som filatelism? Eller rentav urtotemismen från Papua Nya Guinea?”

”Hur ska jag veta det? Enligt min uppfattning ligger det förnuftigaste svaret på den frågan i Karl Marx diktum att ’samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi’. De som bestämmer och tillsätter prästerna respektive cheferna för statsmedia har naturligtvis starka egna uppfattningar om hur folket bör tänka. Men det finns alternativa synsätt, till exempel att kulturerna har sina sedan sekler genetiskt överförda särdrag och tankevanor som sätter sin prägel på idésystemen hos de människor som representerar den kulturen. Typ att svensken sedan asatid är genetiskt bestämd att respektera kvinnor samt att ta av sig skorna inomhus.”

Patrik Engellau