BIRGITTA SPARF: Dags att ta kontroll över flyktingströmmarna 

FN:s flyktingkonvention från 1951 var från början tänkt att bringa rättslig reda rörande de flyktingar inom Europa som andra världskriget hade genererat. 1967 utökades konventionen till att omfatta alla flyktingar världen över. Vilket har inneburit att den har blivit ett av Europas största gissel och bidrar till att miljontals människor från tredje världen söker sig ett bättre liv i Europa. Med eller utan de skyddsbehov som stipuleras i konventionen, oftast utan.

För Sveriges del har den kommit att bli något av ett politiskt alibi för våra regeringar. Mantrat lyder ”Vi är bundna av internationella konventioner” när de på grund av partipolitiska stridigheter inte förmår att minska migrantströmmarna in i landet. Eller när de vill utöka dem, vilket är mest vanligt förekommande. 

Flyktingkonventionen är bra att ta till när politikerna på grund av handlingsförlamning och politisk ovilja vill betrakta inflödet av migranter till Sverige som något oundvikligt och okontrollerbart. Som en storm med åska och kraftiga skyfall. Eller som ett ymnigt kompetensregn, vilket företrädare för regeringen felaktigt påstod att vi drabbats i samband med den så kallade flyktingkrisen 2015.  

Dublinförordningen från 1991 ersattes 1997 av Dublinkonventionen och avser att reglera vilket land inom EU som ska behandla en asylansökan, vilket ska vara första säkra land en migrant anländer till. Såvitt jag kan bedöma har denna konvention aldrig fungerat såsom avsett, framför allt inte sedan 2015 då inflödet av migranter till Europa och Sverige var gigantiskt och de asylsökande fritt kunde välja land efter tycke och smak. 

För att kunna söka asyl i Sverige måste en person infinna sig här, uppsöka en för ändamålet avsedd myndighet och yttra ordet ”Asyl”. Då är man i hamn och kommer in i systemet. Vilket innebär en långt utdragen asylprocess under flera år med försörjning under tiden, rättigheter till nödvändig tand- och sjukvård, rättigheter för medföljande barn att gå i skolan samt möjlighet att alstra nya barn för att därigenom skapa skäl för uppehållstillstånd.  Får man, mot förmodan, ett avslag på sin asylansökan har man ändå mycket goda möjligheter att helt bortse ifrån ett eventuellt avslagsbeslut och ändå stanna kvar eftersom vi inte har ett fungerande system för utvisningar. Dock utan bidrag utan man blir istället hänvisad till den svarta arbetsmarknaden.  

Sverige har inte heller någon lista över säkra ursprungsländer som gör att dessa länders medborgare som söker asyl i Sverige gör en uppenbart ogrundad asylansökan, men arbetet med detta pågår. 

En mångmiljardindustri i dollar inom flyktingsmugglarbranschen har växt fram. Dessa konventionsprofitörer anordnar resor över Medelhavet i olika överbelastade flytetyg, det ena mera sjöodugligt än det andra. Tusentals har dött under dessa transporter vilket fick en ledande miljöpartist med fallenhet för gråt att jämföra Medelhavet med vår tids Auschwitz. 

Våra politiker tycks inte vilja eller kunna se sambandet mellan flyktingkonventionen och vad som sker på Medelhavet och i de länder som gränsar mot Europa sjövägen. Som Libyen och Marocko, där migranterna från MENA-länderna flockas i väntan på att kunna smugglas vidare till Europa. Till en kostnad om motsvarande cirka 50 000 svenska kronor och uppåt per person, om man ska tro på de belopp som angetts. 

Despoten Lukasjenko i Vitryssland använder flyktingkonventionen som straff mot Litauen eftersom Litauen har tagit emot ett antal personer från Vitryssland på flykt undan förtryck och faktisk dödsfara i hans egen stat. Samt att EU infört sanktioner mot Vitryssland. Han låter Irak och övriga MENA-länder flyga in migranter till sitt territorium och ger dem fri lejd in mot Litauens gräns. Vilket har inneburit något av en humanitär katastrof för det oförberedda Litauen som nu bygger stängsel vid gränsen och har infört undantagstillstånd i delar av landet.  

Men jag har goda nyheter. Paragraferna i flyktingkonventionen är inte, likt Mose stentavlor, ristade i sten. Det går att säga upp samtliga FN:s konventioner, vilket står i det finstilta i avtalen:  

”En konventionsstat kan säga upp denna konvention genom skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då underrättelsen mottogs av generalsekreteraren.” 

Det är nu hög tid att Sverige utträder ur alla konventioner och utarbetar en egen flyktingpolitik anpassad för Sverige. Det är dags att vi övertar kontrollen över invandringen. Flyktingkonventionen hade betydelse efter andra världskriget, nu innebär den inte något annat än ett ständigt växande kaos i Europa och Sverige och att vi sakta men säkert förvandlas till ett instabilt Mellanöstern och Afrika, med allt vad det innebär. 

Birgitta Sparf