BIRGITTA SPARF: Något om flyktingarnas drivkrafter

Jag har fått kritik av vissa invandrare för att jag i mina texter säger att folk från MENA-länderna väljer att flytta till Sverige, istället för att de flyr hit. Därför ska jag här ge en förklaring till varför jag uttrycker mig som jag gör.

Jag förnekar inte att människor tvingas fly från krig och förföljelse runt om i världen. Detta är ett obestridligt faktum. Men här kommer vissa aspekter som till exempel närhetsprincipen in som en viktig faktor i problemformuleringen.

Jag vänder mig här speciellt till dig som upprepade gånger kallat mig för en vit svensk rasist och fascist. Jag hoppas att du kan och vill ta till dig mitt resonemang.

Vi säger att du flyr från det fruktansvärda kriget i Syrien, vilket är fullt legitimt och förståeligt. Då flyr du för ditt liv till något av grannländerna Jordanien, Libanon, Irak, Turkiet eller Israel.

Det är ju inte så att du flyr genom kulregnet i Syrien, springer i sicksack över ett minfält, kryper under taggtråden vid gränsen för att plötsligt befinna dig i Sverige. Det är som alla förstår en geografisk omöjlighet. Vilket både du och jag vet.

Däremot kan du, efter att verkligen ha flytt för ditt liv till ett något tryggare grannland, bestämma dig för att flytta vidare. Då gäller det att välja nästa bosättningsland med omsorg bland länderna i Europa.

Vilket land erbjuder bäst förmåner? Vilket land har gjort den mest felaktiga och därmed även den mest generösa tolkningen av FN:s flyktingkonvention, eller 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning? Och dessutom utökat den med en massa självpåtagna åtaganden som inget annat land har gjort, under storvulet tal om alla människors lika värde?

Vilket land vill i all sin grandiosa självgodhet framstå som en humanitär stormakt? Och drivs av en vilja att framstå som ett moraliskt föredöme för alla andra länder genom att positivt särbehandla alla flyktingar som du? Och erbjuder livslång försörjning, oavsett egen insats, samt religionsfrihet även för radikala muslimer? Plus statliga bidrag och skydd till desamma?

Du är ju långtifrån dum, så du behöver inte speciellt lång betänketid innan du inser att det är vidare till Sverige du ska dra. Sagt och gjort!

Nu vidtar vissa flyttbestyr. Du måste hitta en flyktingsmugglare som för cirka 50 000 svenska kronor kan ta dig med på en äventyrsresa som heter duga. Den omfattar både en spännande båtresa över Medelhavet samt möjlighet att få se en massa fina och säkra länder i södra och mellersta Europa innan du slutligen når resans mål som är Sverige. Som ligger allra längst upp i högan Nord.

Väl här hälsas du som en hjälte. Du ses som en flykting och påstås fortfarande ha flytt för ditt liv. Mängder av myndighetspersoner häller pengar över dig och försöker på olika sätt överträffa varandra i sina ansträngningar att få dig att trivas och må bra.

Du väljer att hålla god min i elakt spel. Även om du från början hade höga ambitioner för ditt nya liv i ditt nya land vaggas du sakta men säkert in i en ganska behaglig och kravlös tillvaro.

Din vardag blir nu fylld av tolkar, snälla socialsekreterare, integrationssamordnare, vänliga pedagoger på SFI, ständigt nya pengar in på bankkontot, villrådiga arbetsförmedlare, integrationslotsar och välvilliga budskap från entusiastiska politiker som påstår att du kommer att rädda både sjukvården och pensionerna. Fast det där sista kan du ta med ro, både du och jag fattar att det där enbart är fria fantasier.

Du har ju inte alls flytt till Sverige. Du har bara valt att flytta vidare hit. Men alla de där statliga och kommunala tjänstemännen föredrar att betrakta dig som en flykting som flytt för sitt liv från krig och en säker död. De verkar gilla sitt jobb så du låter dem hållas. De vill ju bara hjälpa dig genom livets alla små och stora förtretligheter. Vilket du gärna bjuder på.

Ja, jag raljerar naturligtvis å det grövsta. Jag tillskriver även flyktingen smartness och intelligens. Och hävdar samtidigt att jag med min beskrivning kommer betydligt närmare orsak och verkan samt flyktingars drivkrafter än vad någon statlig media i det här landet någonsin har gjort. Med bibehållen respekt för alla människor!

Birgitta Sparf