BIRGITTA SPARF: Inte enbart ukrainare kostar pengar

Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik uttalar sig i Dagens Nyheter (31/7) om verkets kostnader för flyktingar från Ukraina, vilka förväntas stiga med 7,5 miljarder under 2023. Detta är alltså inte vad ukrainarna hittills har kostat, utan hur mycket kostnaderna kommer att öka under 2023.

Det är helt unikt att generaldirektören går ut och redovisar kostnader för en specifik grupp på det här viset. Mig veterligen har det aldrig tidigare skett för någon annan grupp av asylsökande. Vi har inte fått veta hur mycket syrierna, afghanerna eller somalierna kostar Migrationsverket under den tid som deras asylprocess pågår.

Det har tvärtom ansetts som inhumant, rasistiskt och djupt omoraliskt att efterfråga vad mottagandet av alla dessa grupper kostar oss skattebetalare. Med den politiska förklaringen och ekonomiska friskrivningen att ”det handlar om människor”.

Men nu anses alltså just ukrainarna tarva en särskild redovisning gällande Migrationsverkets kostnader, eller snarare ökningen av kostnader för ett specifikt år. Trots att även ukrainare är människor, om jag förstått saken rätt. Och samtliga dessutom kan ses som klockrena krigsflyktingar, vilket inte alltid varit fallet med övriga grupper av asylsökande.

Denna plötsliga redovisningsiver kan till viss del förklaras med att ukrainarna aldrig lyfts bort från migrationsverkets kostnader i och med att de aldrig kommer att få uppehållstillstånd eller avslag utan får stanna här på tillfälliga uppehållstillstånd så länge det behövs, eller under max tre år enligt massflyktsdirektivet.

Ungefär 43 000 ukrainare har fått skydd i Sverige sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig. Cirka 500 nya i veckan tillkommer och prognosen för 2023 landar på 55 000 personer. Från DN:

”– Den största delen (av kostnaderna) är till kommunerna, för skolgång bland annat. En stor del är också boendekostnader. Regionerna blir ersatta för sjukvård och sedan har vi dagersättningen till ukrainarna själva. (Max 71 kr per dag för en ensamstående vuxen.)

Utöver de sju miljarderna bedömer Migrationsverket att myndigheten behöver en halv miljard för att behålla personal som anställts i år, för att arbetet med de ukrainska skyddsbehövande inte ska ge ökade handläggningstider för andra typer av uppehållstillstånd.”

Migrationsverket årliga budget är offentlig och går lätt att få fram. Det totala utfallet för 2019 blev 21,8 miljarder kronor.

Det som är anmärkningsvärt är hur prognosen för samtliga ärenden på migrationsverket för 2022 ser ut. Från DN:

”Övriga ansökningar som väntas komma in under 2022 (Siffror i parentes avser jämförelse med aprils prognos):

Asyl, förstagångsansökningar från andra länder än Ukraina: 18 000 (18 000)

– Asyl, förlängningsansökningar 26 000 (26 000)

– Studerandeärenden 30 000 (27 000)

– Anknytningsärenden 41 000 (41 000)

– Medborgarskapsärenden 70 000 (70 000)

– Arbetsmarknadsärenden 93 000 (88 000)”

Totalt 44 000 asylärenden och nästan lika många anknytningsärenden, alltså totalt 85 000 ansökningar. Vilket officiellt och sällan motsagt kallas ”EU:s miniminivå”. För en befolkning på lite drygt 10 miljoner, varav 1,3 miljoner arbetsföra redan nu inte kan försörja sig själva.

Allt toppas av 93 000 arbetsmarknadsärenden. Där inkomstkravet i skrivande stund är 13 000 kr i månaden, före skatt. Dock har Ygeman aviserat ett förslag på höjning av inkomstkravet innan valet i höst.

Anmärkningsvärt är även att det så sent som den första juni i år infördes ett fullt försörjningsansvar för den med arbetstillstånd att ta hit maka/make och eventuella barn. Vilket alltså fram till i juni i år gick alldeles utmärkt, med en bruttoinkomst om 13 000 kr i månaden. Oavsett om maka/make skulle arbeta eller inte. De gavs naturligtvis samtliga rättigheter i välfärdssamhället, med ytterligare kostnader för oss skattebetalare. Kostnader som jag aldrig sett någon särskild redovisning av.

Det berättas anekdotiskt att många ukrainare kommer ut i jobb. Någon statistik över detta finns ännu inte tillgänglig, men de tycks på gruppnivå ha både bättre förutsättningar och en annan mentalitet och inställning till bidrag kontra självförsörjning än de som flyttar hit från MENA-länderna som asylsökande eller som anhöriginvandrare.

Jag har ingenting emot att man redovisar ökade kostnader för ukrainarna från Migrationsverkets sida. Öppenhet är alltid bra när det gäller statliga verks utgifter. Men det som jag och många andra reagerar på är att detta aldrig någonsin tidigare har skett när det gäller andra grupper.

Det är inte enbart ukrainare som kostar oss skattebetalare pengar. Tvärtom, vågar jag påstå, utgör de en liten utgiftspost jämfört med många andra asylsökande grupper som valt att flytta till just Sverige.

Detta genom sin vilja och sina möjligheter att arbeta, sin förmåga att anpassa sig och att de inte överförs till introduktionsersättning och/eller socialtjänst, där det handlar om väsentligt högre belopp än den låga ersättning till asylsökande som ukrainarna beviljas.

Birgitta Sparf