PATRIK ENGELLAU: Geopolitiska spekulationer

När tiden är mogen för någon viss innovation uppstår den ungefär samtidigt i många av varandra oberoende skallar. Begreppet geopolitik är ett exempel. Det uppstod kring förra sekelskiftet när politiken tog språnget bortom de nationella gränserna och började intressera sig för andra geografiska regioner, exempelvis i syfte att kolonisera dem. Den främste begreppsmyntaren ska ha varit den svenske geografen och filosofen Rudolf Kjellén (bilden) som anses ha varit någon sorts nationalsocialist. I Sverige är han mest känd som upphovet till konceptet folkhem som socialdemokratin sedermera gjorde ett stort nummer av.

Med det vill jag säga att jag inte riktigt vet vad geopolitik betyder men att det låter fint och därför bör kunna användas som beteckning även på otillräckligt genomtänkta idéer såsom följande.

USA befinner sig just nu i ett taskigare läge än någonsin tidigare i sin historia. Jag har identifierat fyra stycken geopolitiska utmaningar som var en skulle kunna kanske inte döda men förvandla nationen till en undanskuffad och relativt obetydlig internationell spelare. Tillsammans är de på väg att skapa en perfekt storm som den stapplande och möjligen presenile presidenten Biden inte har en chans att klara av. Troligen skulle ingen annan president heller kunna bemästra situationen. Med några undantag har USA genom hela sin historia varit ett starkt och framgångsrikt land som vunnit sina konflikter. Men här handlar det inte längre om att vinna nästan allt utan i stället om att så långt det går minimera förlusterna.

Den första utmaningen är Ukrainakriget. Det kan verka som en småsak men det är farligt eftersom USA är fastlåst. Om USA gav ukrainarna de vapen de vill ha skulle de troligen slå Putin men då skulle Putin smälla atombomber eftersom rysk mentalitet är att det är bättre att dö än att vanäras genom ett nederlag. Därmed skulle Biden tvingas välja mellan att ge sig åt Putin och att släppa fram ett världskrig med kärnvapen. Det är två förluster av två möjliga utfall.

Den andra utmaningen är Kina som anar amerikansk svaghet och flyttar fram sina positioner bara för att reta USA lite mer och visa världen att den tidigare världshärskaren inte törs försvara sig. Till exempel har talmannen i representanthuset Nancy Pelosi nyligen förklarat att hon avser att besöka Taiwan vilket kineserna väljer att betrakta som oförskämdast möjliga geopolitiska drag och hotar med allvarliga konsekvenser (samtidigt som de nog skrattar i mjugg för att Pelosis man har åkt fast för rattfylla, ett folk utan styrsel och disciplin varav hälften är bögar, haha). Ska USA lyda Kina och ställa in talmannens besök? Då kommer det bara nya kinesiska provokationer.

Den tredje utmaningen är de iranska atombomberna som oberoende av de amerikanska sanktionerna snart är klara att monteras i raketer. Vad gör USA om det presenteras trovärdiga hot om att Iran tänker anfalla inte Store Satan – USA – utan Lille Satan – Israel? Även om den israeliska militären drar sig för ett preventivt angrepp på Iran så finns israeliska politiker som hellre skulle anfalla än vänta på en säker iransk attack. Iran är för övrigt illa tålt av alla andra araber än palestinierna så Israel kunde få stöd av nationer som tidigare var dess huvudmotståndare. USA ser hjälplöst ut med sina fortsatt misslyckade återupptagna försök att följa den linje som Obama hittade på, Trump avbröt och Biden återuppväckt. (Därmed inte sagt att Trumps politik skulle ha lyckats bättre.)

Den fjärde utmaningen är kanske inte strikt geopolitisk men troligen den farligaste av alla, nämligen den mentala röta i form av politiskt korrekt wokeism som gjort amerikansk inrikespolitik mer konfrontativ än någonsin (tiden kring inbördeskriget undantagen). Till den politiska korrektheten hör den förödande energipolitiken som följer den tyska Energiewende i spåren och avser att ödelägga världens största och mest välfungerande energisystem alltmedan kineser och halvutvecklade folk med USA:s goda minne löser sina egna energiproblem genom att bygga enorma mängder kolkraftverk.

Hur ska USA hantera dessa fyra hot? Alla kan inte oskadliggöras. Det bästa vore om USA:s inre ideologiska konflikter kunde neutraliseras så att resten av världen inte längre betraktade ett splittrat utan ett enigt amerikanskt folk. Hur det skulle gå till vet jag inte men det kan hända att en republikansk statsman, om någon uppenbarade sig, skulle kunna göra storverk som president.

Den av utmaningarna som jag minst ogärna skulle gripa mig an om ansvaret var mitt är Iran just eftersom landet inte har några vänner som kunde förväntas ingripa till dess stöd och eftersom Israel skulle vara en pålitlig och troligen stridslysten allierad i en sådan aktion.

Farligt? Såklart det vore farligt men det vore troligen inte mindre farligt om man inte gjorde något alls.

I grunden handlar det om att de en gång världsledande västländerna som USA, Storbritannien och faktiskt även, i sin obetydlighet, Sverige, har blivit bortskämda, lata och dekadenta vilket de övriga, tidigare ibland förtrampade, folken inte kan undgå att notera och därför bespetsa sig på en omvälvning av världens geopolitiska hackordning. Om västerlandet kunde ta sitt förnuft tillfånga och strama upp sig så skulle utmaningarna bli desto mindre skrämmande.

Patrik Engellau