BIRGITTA SPARF: Låt tusen blommor blomma!

P1 Morgons programledare var igår är lätt upprörd och mycket frågande med anledning av Anders Ygemans uttalande om att det finns en etnisk dimension i segregationen. Därför gör hon först en 12 minuter lång intervju med Ygeman själv. Varför säger han som han gör?

– Du har ju fått kritik, efter att du sagt att du öppnar för att diskutera en etnisk dimension i segregationen. Och vi undrar lite här, vad är det du är ute efter? Handlar det här bara om kriterierna för ett utsatt område eller är det här något som ska styra vilka åtgärder man sätter in för att förändra ett sånt här område?

Ygeman förklarar att han inte alls har sagt så. Men om han sagt så så svarade han bara på en fråga från journalisten på Dagens Nyheter. Han brukar svara på frågor. Han tycker det är ett bra sätt att bedriva demokrati. Det finns ingen anledning att förneka att det finns en etnisk dimension inom segregationen, fast de socioekonomiska faktorerna spelar naturligtvis störst roll.

Ygeman fortsätter med att säga att det inte är bra med områden med mer än 50 procent med utomnordisk bakgrund. Det vill han ändra på. När han får frågan om hur detta ska gå till har han plötsligt slutat bedriva demokrati, för han kan inte förklara hur det ska gå till att förändra befolkningssammansättningen i olika områden till 50/50. Vilket är lite synd, för det vill jag också gärna veta.

För att betona frågans allvar görs senare en analys av det remarkabla uttalandet att det finns etniska dimensioner i våra segregerade och utsatta områden av Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Han, om någon, borde väl kunna förklara varför Ygeman säger som han säger när Ygeman inte själv kan förklara.

Professor Hinnfors är både förvånad och något skeptisk. Han tror inte alls att Ygeman bara svarade på en fråga, utan detta var noga och listigt genomtänkt i förväg. Hinnfors tycker att han istället kunde ha svarat att utsatta områden beror på fattigdom. Och så vidare.

Socialdemokraterna har, med god hjälp av några borgerliga regeringar, sedan beslut 1975 idogt verkat för att förvandla Sverige från ett homogent land till ett mångkulturellt.

Så varför klagar de? De har ju lyckats överhövan med sin samhällsomvandling! Varför känner de nu att de måste gå in och korrigera sin skapelse? Och förstärka polisen, vända på stenar och annat trams?

Det mångkulturella samhället råkar ha just etniska dimensioner, vilket inte kan komma som en överraskning för någon. Det har även kulturella och religiösa dimensioner, plus annan syn på demokrati, jämställdhet mellan könen och en massa annat smått och gott.

Sånt ger mångfald, och mångfald är något förbaskat fint och bra! Det får oss att tänka i helt nya och spännande banor vilket kommer att ta oss till nya oanade vetenskapliga höjder och en aldrig tidigare skådad utveckling och rikedom.

Jag tycker inte att de ska gå in och störa omvandlingsprocessen. Låt det mångkulturella lyckoriket skapa sig självt. Varför ska de in där och peta just nu, när vi på god väg mot målet?

Låt vara att allt kanske inte gått helt enligt plan. Men så kan det lätt bli när man ska förvandla ett tidigare tryggt, rikt och framstående land till ett folkhem för människor från jordens alla hörn. Det kan bli lite gnissel i maskineriet. Men varför inte göra som de tidigare 40 åren och bara fortsätta låta det nya Sverige växa fram, ostört, fritt och vilt?

Låt tusen blommor blomma, sa ordförande Mao Zedong. Det var fint sagt, tycker jag. Så låt oss fortsätta på den inslagna vägen!

Birgitta Sparf