BITTE ASSARMO: Livsfarliga människor tillåts röra sig fritt mitt ibland oss

I början av juli knuffades en äldre man ner på spåret på Hökarängens tunnelbanestation, av en psykiskt sjuk kvinna med allvarliga missbruksproblem. På övervakningsfilmer syns tydligt hur kvinnan störtar upp från bänken där hon sitter, rusar fram till mannen och knuffar honom så hårt hon kan. Endast tack vare de rådiga människorna på perrongen, som lyckades stoppa tåget, kunde mannen räddas från allvarligare skador. Samma rådiga människor höll också fast kvinnan till dess polisen är på plats.

Den här kvinnan har i i åratal gått in och ut på rättspsyk som om där vore svängdörrar. Hur är det möjligt att hon överhuvudtaget är ute i det fria, när hon har begått mängder med brott (och dömdes så sent som förra året) och det bara är en ren slump att ingen redan har dött till följd av hennes framfart?

Vi pratar ofta om den klanbaserade gängkriminaliteten i förorterna, och det med rätta. Även om politikerna slingrat sig i åratal och fortfarande hävdar att oskyldiga inte drabbas av våldet så vet vi att det inte är sant. Oskyldiga har drabbats, och kommer att fortsätta drabbas, av de våldsbenägna gangstrarna i landets så kallade ”utsatta” områden. Men vi borde också prata om det våldskapital som finns hos de psykiskt sjuka människor som en gång befolkade våra mentalsjukhus men som idag rör sig fritt i samhället och kan utgöra livsfara för dem som råkar komma i deras väg.

Så vem är då denna kvinna? Enligt grävarna på Flashback, och även enligt polisen, är hon finsk medborgare. Hon är i 40-årsåldern och under de senaste 20 åren dömts flera gånger för att helt oprovocerat ha angripit människor, inte minst på och runt tunnelbanestationer, begått stölder, ofredat och misshandlat folk, burit kniv och glaskrosshammare. Vid ett tillfälle drog hon ner en kvinna från en bänk i en park genom att slita henne i håret, vid ett annat spottade hon på en man på en buss och dödshotade honom. Flera av domarna finns att ladda ner här.

Kvinnan har dömts till dagsböter, fängelse och rättspsykiatrisk vård men hon har knappt satts bakom lås och bom förrän hon är ute i det fria igen och kan fortsätta hota och trakassera människor. Den här gången kunde en människa ha dött – och varför? För att Sverige varken har en fungerande psykvård eller ett rättssystem som sätter den skötsamme medborgaren i första rummet. I och med den katastrofala psykiatrireformen vände politiker och myndigheter ryggen åt medborgarna. Sedan dess kan vi när som helst möta en livsfarlig människa som egentligen borde sitta på en institution.

Det är klart att det alltid funnits livsfarliga galningar i vårt samhälle, och det kommer det alltid att göra. Men psykiatrireformen har ökat risken för att de ska röra sig mitt ibland oss. Tanken att de sjuka skulle integreras med samhället har ju inte fungerat eftersom öppenvården inte har fungerat. Istället har vi fått mängder med människor som behöver psykoterapi och annan behandling men som inte får det. När de exploderar är det vi som får ta konsekvenserna, ibland med dödlig utgång.

När jag säger ”vi” så menar jag de medborgare som lever i verkligheten, inte de politiker som en gång tog beslut om den här reformen eller deras efterträdare. De lever ett skyddat liv, långt från alla de problem som de själva skapar, och de struntar högaktningsfullt i de vanliga medborgare som medelst skattsedeln betalar deras löner. Att såna som Hökarängen-kvinnan utsätter oskyldiga människor för livsfara är inte deras problem.

Det ska bli intressant att se vad den här kvinnan får för straff denna gång. En kortare vistelse på rättspsyk igen? En sak kan vi i alla fall räkna med, att döma av hennes tidigare brottshistoria. När hon kommer ut så kommer någon att bli skadad, kanske rentav dö.

Bitte Assarmo