Om jag fick utse den mest betydelsefulla politiska reformen i Sverige under det senaste kvartsseklet så skulle det bli skolpengssystemet. Ja, jag är part i målet. Jag var, som konsult åt Vaxholms ledande kommunpolitiker, ansvarig för utvecklingen och implementeringen år 1992 av detta system i pionjärkommunen Vaxholm.

Jag hamnade nyligen i sällskap med en liten grupp välartade, välutbildade och välavlönade unga, vilket i det här fallet betyder runt trettio år, kvinnor. De stönade en stund över hur avskyvärd och inkompetent president Trump är. De gladdes åt att Trumps förslag till ny sjukvårdslag strandat på väg till omröstning i senaten, inte så mycket för att de visste vad lagen skulle innebära som för att de tyckte att Trump behövde en örfil. Låt mig understryka att det handlar om duktiga, intelligenta och framstående trettioåringar, flickor som antagligen kommer att gå långt i samhället.

Den troligen mytiska startpunkten är ett samhälle med fria, självständiga och självförsörjande medborgare som träffas på en rousseauansk äng och bestämmer sig för att ingå ett samhällskontrakt där det bland annat står att de gemensamt ska finansiera en potentiellt mycket våldsam poliskår som ska upprätthålla ordningen så att medborgarna fritt kan ägna sig åt sina respektive affärer. För att administrera polisen, bygga vägar och fyrar och etablera ett nationellt försvar skapas en stat som dessutom, självklart, driver in skatter till sin försörjning. Vidare inrättas ett antal mänskliga rättigheter, till exempel att man ska få tycka, säga och dyrka vad man vill.

Hittills har Europa försökt lösa migrationskrisen dels genom att förneka den, dels genom att göra marginella förändringar i regelverket, dels genom att hålla tummarna att problemen på något vis ska försvinna.
Men problemen försvinner inte. Ju fler migranter som lyckas ta sig till Europa desto mer inspireras nya resenärer – i ökande utsträckning från länder söder om Sahara – att följa efter. Det är inte så att migranterna tar slut när Europa släpper in fler människor, utan tvärtom så att antalet migranter ökar när Europa tar emot fler nyanlända.

Min karriär som framtidsforskare vid dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier skänkte mig en betydelsefull lärdom, nämligen att man inte vet något om framtiden och att alla förutsägelser egentligen bara är gissningar. Att jag för ett och ett halvt år sedan kaxigt tog Migrationsverket i upptuktelse för dess prognoser om kommande migrationsvolymer var därför dumt. Mina egna gissningar var inte ett dugg bättre än myndighetens.

När saker och ting – bilar, järnvägar, professionella kårer som lärare och sjuksköterskor – är välskötta och i trim kan de lämnas i vanvård under ganska lång tid innan de slutar fungera på topp. Nya bilar går problemfritt många år även om de inte får någon service.

Bäste PE,

Vi vänder oss till dig eftersom vi vet att du är en erfaren managementkonsult. Som du vet strävar det Muslimska brödraskapet efter att inrätta ett världomspännande kalifat. Eftersom omständigheterna varierar från region till region, rentav från land till land, gäller det att anpassa den lokala strategin till de rådande förhållandena. Vi representerar den svenska grenen av det Muslimska brödraskapet och skulle gärna vilja höra dina råd.
Muslimska brödraskapet

En eftertänksam läsare gav mig huvudbry. Nyligen skrev jag en text om kriminalitetens kostnader där jag påpekade att de som är satta att bekämpa brottsligheten också kan ha anledning att försvara den eftersom den ger dem jobb och intäkter. Så här skrev jag bland annat:

En del hänger upp sig på att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg resonerar som om hon vore flyktingaktivist. I själva verket gör hon bara sitt jobb. Hon är det närmaste man komma en fackpamp för advokatkåren. Det vore tjänstefel av henne att inte värna kårens intäktskällor, såväl migrationen som kriminaliteten.

Trafikverket har alltså tidigare driftat Transportstyrelsens datasystem. Under Reinfeldtregeringen beslutas att driften i stället ska läggas ut på entreprenad hos något privat IT-bolag.

IBM får uppdraget. Arbetet ska utföras av underentreprenörer till IBM, till exempel ett IT-bolag i Serbien. Den nye statsministern Löfven gör Anna Johansson till infrastrukturminister med ansvar för Transportstyrelsen och Maria Ågren tillsätts som myndighetetens generaldirektör.

Ibland blir jag alldeles häpen över hur lite experter, ekonomer till exempel, förstår om ekonomi (om det inte är jag själv som är helt bortvillad, det går faktiskt att motvilligt tänka sig).

Laura Tyson, professor vid Berkeley och tidigare rådgivare till president Clinton, skrev nyligen en artikel i Dagens Nyheter där hon kom med råd till regeringar om vad de bör göra om robotarna tar över jobben och det skapas stora ekonomiska klyftor. Regeringarna bör inte beskatta robotarna eftersom sådant kan ”underminera innovation och produktivitetstillväxt”.

Antalet sidvisningar på den här bloggen ökar svagt, om man ska tro statistiken från WordPress, och uppgick i juni till omkring 650 000 stycken. Antalet unika läsare den månaden var 130 000. Om dessa läsare är medlemmar av svenska kyrkan i samma utsträckning som svensken i genomsnitt så återstår kanske 100 000 röstberättigade. Av dessa – fortfarande under antagandet att läsarna beter sig som folket i gemen – röstade 13 000 stycken i senaste kyrkovalet, medan 87 000 skolkade.

Har du tänkt på hur vi gradvis utvecklar vår förståelse? Hur nya insikter successivt växer, hur de prövas mot observationer av verkligheten och hur de, om de överlever dessa prövningar, blir alltmer robusta och självsäkra. Och det bästa av allt: hur de får ett eget liv oberoende av de personer som inledningsvis formulerat dem och, förutsatt att de fortsätter att uthärda och passera tillvarons noggranna kontroller, får en egen existens till allas nytta utan att någon kan komma och hävda egna immateriella rättigheter.

Platon var ett slags statsskickens Linné i så måtto att han indelade statsskicken i distinkta typer, till exempel aristokrati (att de bästa bestämmer), oligarki (att ett fåtal, särskilt de rika, bestämmer), timokrati (militären bestämmer), demokrati (folket bestämmer) och tyranni (en diktator bestämmer).