Skola för kunskap eller jämlikhet?

Inger Enkvist

Ett sätt att beskriva varför Sverige har problem med sin utbildning är att påpeka att skolan ses mer som ett redskap för att producera jämlikhet än som en plats för att skaffa sig kunskaper. Förr stod kunskap i centrum, fast det knappast sades, eftersom det var så självklart. Nu står jämlikheten i centrum, och denna antas uppkomma genom kompensationsstrategier.

Detta illustrerades vid ett SNS-seminarium om varför pojkar halkar efter i skolan. Där medverkade en forskare, en politiker och en rektor, och alla tre kan sägas vara typiska representanter för dagens svenska utbildningsetablissemang. Det konstaterades att pojkar idag tenderar att släpa efter, men det sades också att det går bättre för pojkar på skolor som överlag har bra resultat. Efter att detta hade slagits fast, skulle man kunna tro att fokus för seminariet skulle bli hur man får fler bra skolor, men så var det inte.

I stället var fokus kompensation, och de ord som användes var att här ”jobbades” det, och man ”satsade”, ”stödde”, ”tog tag i”, ”såg utmaningar” och ”samverkade”. Fokus låg på vad de vuxna skulle göra. I stället för att tala om att ställa krav så att eleverna arbetade mer, sades det att man kanske borde avskaffa läxor, därför att vissa elever ändå aldrig gör dem. Elever borde inte få välja något med argumentet att ”eftersom de inte får rösta, bör de inte få välja”. Problemet var inte att elever i grundskolan inte lär sig så mycket utan att de med nuvarande regler inte får tillträde till nationella program på gymnasiet. Problemet var så att säga att man inte nog låtsades som om alla grundskoleelever hade lärt sig tillräckligt för att studera på gymnasieskolan. Det står i läroplanen att skolan ska vara kompensatorisk, och en av talarna sade i förbifarten att det gäller att kompensera elever för att andra elever har akademiskt utbildade föräldrar.

De här tre företrädarna för svensk utbildning misstänker uppenbarligen att inte alla elever kan ta ansvar för sin egen inlärning och speglar därigenom en mer allmän inställning inom den svenska utbildningsvärlden. Man vill inte ge grundskoleelever verkligt ansvar och verkliga valmöjligheter av rädsla för att resultatet skulle bli mer olikhet. Man väljer i stället att ge vissa elever kontinuerligt stöd, medan andra elever inte får välja mer kvalificerade program. Man bortser från att landet behöver kvalificerade personer.

Sverige bortser också från att det finns alternativa sätt att se på jämlikhet. Många länder som exempelvis Singapore ser det som jämlikt och demokratiskt att ge alla elever möjlighet att utveckla sig till sin fulla potential genom att erbjuda olika alternativ som svarar mot olika elevers behov. Man erbjuder så att säga ”stöd” för både svaga och duktiga elever genom att ge möjlighet att välja ett alternativ som passar eleven. Den svenska modellen med ett enda program upp till 16 år skapar ett stort behov av individuellt stöd, något som är mycket dyrbart och inte speciellt effektivt. De enda som alldeles säkert vinner på den här modellen är den grupp vuxna som på detta sätt har anställning.

36 thoughts on “Skola för kunskap eller jämlikhet?

  1. Bo Svensson skriver:

    Det finns otaliga sätt att vara galen men bara ett förnuft. – Jag intresserar mig inte längre för deras tramsande utan begrundar vad som behövs istället för politik och politiker och det är skattebetalarnas individuella makt att fördela sina pengar över de ändamål de folkvalda godkänt.

    Min lust att kanalisera medel till andras fortplantning skulle då bero på vilka chanser ungarna hade att bli tillgångar för sina medmänniskor.

    Den ordning vi har nu som bas för grundskolan, är närvarotvång ett antal år i lokaler där det pågår försök till undervisning.

    Det satsas runt en miljon per unge i genomsnitt av skattemedel fram till myndighet så visst finns det resurser att istället tillämpa ekonomiska styrmedel för att få föräldrar att förmå dem att förkovra sig och barnen att samverka.

    Det jag som skattebetalare vill betala för, är alltså att det hamnar kunnande i barnen-ungdomarna. – Med vilka metoder de skaffar sig det, behöver jag inte veta. – Hela undervisningssektorn kan släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin och pengarna som man betalar för sin undervisning kommer från de summor man kan kvittera ut efter att ha dokumenterat att man klarat etapper i sin utbildning.

    Tentar gör man då på platser där det avgörs genom lottning vilka censorer som skall pröva ens framsteg för att omöjliggöra hot och korruption.

    När man klarat sin grundutbildning, – alltså vad vi menar är minimum för att kunna fungera normalt i samhället, – är man myndig och har rösträtt men samma system kan tillämpas för all utbildning, att de skattemedel som går till verksamheten betalas ut efterhand man klarar tentorna och att man för pengarna betalar för sin undervisning.

    Liked by 1 person

    • Per Brorsson skriver:

      Vem ska definiera vad som är en grundutbildning i din modell?

      Framtidens utbildning är via Internet. I stället för att diskutera vår fantastisk dåliga skola borde vi diskutera dess skrotning. Därefter släpper vi lös all kreativitet och nyfikenhet hos barnen har i stället för att som idag kväsa den.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Våra folkvalda. – Mitt hopp är att när de folkvalda berövats makten över skattemedlens godtyckliga spenderande, blir det inte längre någon poäng för demagoger och maktlystna att kandidera och fältet lämnas fritt åt redigt folk.

        Genom att släppa ut undervisningen i den friska ekonomin, kommer konkurrensen att rensa bort skräpet och bara de effektiva metoderna tar över.

        Liked by 1 person

      • Olle Reimers skriver:

        Läs vad Lennart Bengtsson och Martin Ingvar säger om detta; Per Brorson! Barnens hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att göra detta på egen hand. De behöver kunniga och engagerade lärare som visar vägen!

        Gilla

  2. Eva Danielsson skriver:

    Skolan behöver en synvända. Svenska samhället behöver en synvända.
    Vilken håglöshet och trötthet jag känner inför beskrivningen av hur man ägnar sig åt kompensatoriska strategier, inte för att åstadkomma något utan för att kunna säga att man håller på med något.
    Undrar om den här håglösheten inte bara är min känsla utan präglar hela skolsystemet? Man lagar och täpper till olika små hål i stället för att uppfinna och konstruera något nytt starkt och vackert.

    Ungar är inte dumma. Om det inte ger något att anstränga sig, varken inom skolans värld eller som en biljett till framtiden, så varför skulle man..?

    Jämlikhet ger passivitet, depression och stagnation. En statisk människosyn. En skola med fokus på att alla ska tas om hand och ”må bra” och sitta på samma ställe, gärna lugnt och stilla så att inga olikheter framträder, hamnar prestationsmässigt troligen på minsta-gemensamma-nämnare-nivå. Tyvärr är vi väl nära detta tillstånd även om det rent socialt inte är så lugnt och stillsamt.

    Sporrande skillnader, vitaliserande tävlingsanda, ständiga möjligheter på längden och tvären, framåtanda med olika spår att välja på, tydliga krav och höga förväntningar med återkoppling och betyg, betoning av ansvarstagande, arbetsro m m. En dynamisk människosyn. Det önskar jag att vi hade.

    Lärare borde få vara säkra på att det är faktabaserad kunskap de ska ge till eleverna i en assymmetrisk relation där de är självklara ledare med uppgift att driva på elevernas inlärning och ansvara för arbetsklimatet. Uppbackade av samhället.

    Man kan väl få drömma?

    Liked by 3 people

  3. Martin skriver:

    Har hört en intervju om vad sossarna och Palme gjorde med skolan efter 68 . Man avskaffade nivåerna i skolan – alla i samma klassrum. Man tog allt mer bort det självklara inslaget av omfattande kunskaps- och färdighetsträning. Orsak: Man ville inte att en icke-sossisk elit skulle tillåtas växa fram och ta över ledande tjänstemannapositioner i samhället. Man ville att det skulle vara sossar och eftersom sossar i allmänhet är mer korkade än eliten, med sitt idiot-kunskapsförakt och lust till att förstöra för landets begåvningar, så var enda lösningen att vingklippa läshuvudena och lära dem veta hut genom den mobbing och terror som sådana personer ibland måste utstå bland skolvärdelösa (skoltrötta). Om alla fått vara i rätt grupp hade folk trivts bättre. Man har uteslutande satsat på den del av befolkningen som inte har i högre utbildning att göra medan alla har blivit olyckligare och sämre av det. Men sossarna ler väl i njugg nu när det möjliggjort för dem att inte ledande positioner i samhället utan konkurrens från folk med riktig kompetens och utbildning. På sikt kommer dock samhället att gå åt helvete i den internationella konkurrensen. Vi behöver kompetent folk. Det extrema sitation vi ser idag i skolan är bara en naturlig förlängning av det jämlikhetstänk som började 68.

    Liked by 7 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Nivelleringen har lyckats fullständigt…

      INGEN tillåts sticka ut ovanför medelmåttorna!

      Fullständig JÄMLIKHET råder,
      SKALL obönhörligt råda till ALLA pris!

      Liked by 1 person

  4. Lisa C skriver:

    Ja, det är antalet offentligt anställda som ökar och medan alltfler inte längre vIll jobba nära elever, sjuka, våldsoffer… ”kunden” så växer antalet konsulter, föreläsare, statliga verk med specialister och ”förståsigpåare”. För att samordna allt detta har vi dessutom fått ett nytt administrativt lager av ”samordnare” och ”samverkare” – snart har vi väl ett nytt departement för samordning.

    Liked by 3 people

  5. Anders Svensson skriver:

    Förfallet i den svenska skolan har varit norm länge länge, och det är tveksamt om man kan hejda den destruktiva utvecklingen. Redan för femtio år sedan flyttade medvetna föräldrar sina barn från sämre skolor till de bättre, och dessa barn fick då bättre möjligheter att utvecklas mer optimalt och i förlängningen får ett bättre liv.

    Hemskolning är alternativet för dom som har tid och råd, och med ”hög lärartäthet” blir skoldagen mycket kortare och effektivare.

    Liked by 1 person

    • Janne skriver:

      Men tänk på att det är borgarna med Björklund som har delat upp lärarna i förste och andra lärare samt infört lärarlegitimationer som har lett till att samarbetet brister. Numera ger man lärarlegitimation till syriska lärare utan att de kan svenska, men som har arabisk ”utbildning” från hemlandet

      Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Vilken nytta har vi av dem…
        Såvida inte baktanken är att att flyktingarna skall ÅTERVÄNDA HEM…

        Men finns det minsta anledning att tro på det scenariot???

        Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jag börjar allt oftare fundera över hur det kommer sig att samhället fungerar så bra som det gör trots ständig utarmning av utbildningssystemet. Rimligen borde det ske något slags långsam devalvering av kunskaper, eller fördumning om man så vill, och därmed på sikt även en påverkan på hur näringsliv, förvaltning, omsorg etc fungerar.

    Så länge Sverige har en statsminister som säger att utbildning är något man får, inte något man erövrar, så lär inget hända. Om mot förmodan det skulle bli ett regimskifte nästa år så är utsikterna i alla fall på kort sikt inte så mycket bättre. De borgerligas tomtar inom området, som Björklund, är mera som tomma tunnor som skramlar mest.

    Skolan är bara ett av många områden där en liten klick byråkrater och tyckare bestämmer i sin egen lilla bubbla, totalt tondöva för vad flertalet inser. Enligt SVD var en debattartikel av en lärare som hoppade av den mest lästa 2016. Detta visar att det finns ett engagemang och en förståelse bland allmänheten till skillnad från bland de som bestämmer.

    Liked by 4 people

    • Monica Eliasson skriver:

      Fördumningen märks tydligt bland media-folk, politiker, förvaltning och även i näringslivet, där det visar sig som brist på kompetent personal, som måste importeras. Tydligaste tecknet på fördumningen är det språkliga förfallet, som man kan ta del av så snart man slår på radio&TV eller öppnar en tidning. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Esaias Tegner, 1782-1846

      Gilla

  7. Jan Ahlström skriver:

    Detta kan väl inte komma som en överraskning om man ser till vilken regering vi har, och har haft tidigare.
    Så länge miljöpartiet har inflytande så kommer det bara att bli sämre.
    Vi väljer inriktning för skolan när vi röstar vart fjärde år.

    Liked by 3 people

    • Borjön skriver:

      Problemet är att miljöpartiet alltid är med på ett hörn, oavsett om det är en höger- eller vänsterregering. Man har lyckats med konststycket att prenumerera på inflytande. Här har vi ett parti som det inte går att rösta bort. Vad man än väljer så är de med i båten.

      Liked by 1 person

      • Jan Ahlström skriver:

        Man får hoppas mp landar under 4%-spärren nästa val då tar inflytandet slut i riksdagen, sedan hänger de väl tyvärr kvar i en del kommuner och landsting.

        Liked by 1 person

  8. Johan skriver:

    Bra skrivet och ett angeläget ämne. Har funderat mycket över det här. Sambandet mellan väl fungerande skola som levererar kompetent arbetskraft till vårt näringsliv ger konkurrenskraftiga företag och en stark export samt hög kvalitet inom välfärdssektorn, är kristallklart. Likaså vad som händer om vi inte håller kvaliteten inom utbildningsväsendet. Om skolan inte kan förse näringslivet med den kompetens som behövs, har företagen att välja på att importera rätt kompetens utifrån eller förlägga sin verksamhet utomlands = försämrad handelsbalans.
    Detta inser säkerligen makthavarna i Sverige. Så då återstår några frågor:
    – Anser regering och riksdag att det är de som ska sörja för en förbättring eller att någon annan ska göra det?
    – Har de viljan, förmågan och verktygen att åstadkomma en förändring?
    – Inser de vikten av detta? Eller vet de något som vi inte vet som innebär att detta för tillfället nedprioriteras? New World Order eller andra överraskningar?

    Gilla

  9. Olle Reimers skriver:

    Uppenbarligen vill man inte låtsas om existensen/validiteten av Bellkurvan. Är alla lika intelligenta? Har alla samma medfödda förmåga att ta till sig kunskap?

    Sverige har arbetat utifrån den orealistiska förutsättningen att om man bara får rätt träning har alla lika goda möjligheter att vara intelligenta.

    Vad kan vara motivet att man låtsas om att Bellkurvan inte existerar annat än kontroll? Mao förstod alla förutsättningar när han satte i vapen i händerna på alla barn utan utvecklade hjärnor. Pol Pot gjorde likadant. Sannolikheten, resonerade de, var förmodligen stor att majoriteten av dessa outvecklade barn tillika hade svag intelligens och skulle vara benägna att inte tänka själva.

    För Sveriges del får man – mer än sextio år efter grundskolereformen – dra slutsatsen att avsikten är att skapa den homo sovieticus som Stalin hade bestämt sig för. På den tiden var den idén grundläggande i det Östtyska skolväsendet vars inflytande över det svenska var massivt. Motivet? Ett av socialdemokraterna kontrollerats.k. jämlikt samhälle!

    Liked by 4 people

  10. Henric Ankarcrona skriver:

    Klokt som vanligt, tack.
    En fråga som ställs alltför sällan: vem tror att det går att leka sig till kunskap?
    När man åker över en bro vill man att ingenjören räknat rätt på hållfastheten. Busschauffören måste ha kunskap. Likaså kirurgen.
    Kombinera resonemanget med att Sverige ska vara ledande som forskarland.
    Det går inte ihop.

    Liked by 1 person

  11. phnordin skriver:

    Tack för en klar och tydlig beskrivning av den svenska flumfilosofin, som leder till en nedgång i kunnande och kompetens. De goda eventuellt goda sidorna av systemet överskuggas av det negativa effekterna av kravlöshet och svag disciplin i skolorna. Den fastlåsta dogmatiska inställningen för jämlikhet och mot kunskap kan bara vara av ondo.

    Liked by 1 person

  12. Hovs--hällar skriver:

    Utmärkt skrivet. Läs även denna artikel om lärarutbildningen:

    http://www.salaallehanda.com/opinion/ledare/kajsa-dovstad-lagg-ner-lararutbildningarna-och-starta-upp-nya

    ”Trots att vi neurovetenskapligt vet mer än någonsin om inlärningens mekanismer får lärarstudenterna läsa om 100 år gamla pedagogiska lärosatser. Dessa har ofta, som i fallet med den sovjetiska pedagogen Lev Vygotskijs idéer, en socialistisk prägel.”

    Gilla

  13. Hortensia skriver:

    Tack, Inger Enkvist.

    Det tidigare så framgångsrika svenska samhället har präglats av vanliga, hederliga, skötsamma och stoiskt tålmodiga svenskars gemensamma vurm för kunskap OCH jämlikhet samt sparsamhet med ”det allmännas” resurser.

    http://www.smp.se/ledare/ett-rodgront-sistelararfel/

    http://www.smp.se/lessebo/avforing-halldes-ner-i-matsal-elever-fick-ata-ute/

    http://iotakt.se/biblioteket/

    Resolut massrepatriering av de ”nysvenskar”, som ”berikar” vårt arma land med samma dysfunktionella tankegångar och beteenden, som håller deras utomeuropeiska ursprungsområden i evigt förtryck och armod förefaller oundviklig.

    Vi måste sluta kasta pärlor för svin…

    Liked by 2 people

  14. Claudia de Longueville skriver:

    Inger Enkvist: ”I Sverige har social utjämning och inte kunskapsförmedling varit skolans huvuduppgift sedan 1960-talet”.
    Det är sorgligt nog så det har sett ut, Inger.
    Kunskapsförmedling har ersatts av snömos och svammel.
    Postmodernisterna regerar och styr med järnhand, och har så gjort i decennier.
    Generationer av elever har utsatts för ”ideologisk hjärntvätt”, vars verkningar på alla plan varit katastrofala.

    Den svenska skolan likviderades sannerligen inte på en eftermiddag.
    Decennier av illdåd malde ner det svenska skolsystemet till en grushög.
    Skolminister Persson jämnade resterna med marken 1991.
    Arvet efter 68-marodörerna och det uttalade bildnings- och kunskapsföraktet sänkte den svenska skolan till europeisk bottennivå.

    Den som, det allra minsta, har följt svensk skola kan rimligen inte ha missat att nedgången har skett under lång tid.
    Svenska elevers kunskaper har rasat mot ett svart hål samtidigt som betygsinflationen galopperat mot oändligheten.
    Det finns uppenbarligen många, som inte alls har förstått orsakerna, vidden och djupet av det svenska skolfiaskot.
    Hur skolan förvandlades till dagens inferno av kaos, stök och bråk.

    I flumskolan gäller det att hålla eleverna på gott humör, eftersom så många inte gillar att plugga.
    De har aldrig tränats i att lyssna eller i att hålla fokus och därför hatar de alla ämnen, i vilka man inte kan slagga halva lektionen och likväl snappa upp något av värde.
    Disciplin ansträngning och koncentration, kan de inte ens stava till.

    Den som vill bli ett nervvrak kan prya en vecka i det inferno, som kallas för skola.
    Ingen med ett uns av självbevarelsedrift kommer i framtiden att välja en så hälsovådlig, deprimerande och tröstlös arbetsplats som skolan.
    Tyvärr är den absoluta botten ännu inte nådd.
    I mardrömsskolan är lärarprofessionen utplånad, lektorer och adjunkter utrotade och kunskaper bannlysta.
    I dag är det bara det absoluta bottenskrapet av ”studenterna”, som väljer läraryrket.

    Den svenska skolan är tveklöst landets mest oroliga, bullriga, hälsovådliga och deprimerande arbetsplats, Inger.
    En mardrömsmiljö utan hopp, som ingen frivilligt väljer att vistas i.
    Ett ställe med löner på dyngnivå och cementerad som arbetsplats för en ny underklass med status som stinker.
    Stöket och kaoset i skolan har passerat den nivå bortom vilken ingen hjälp finns att få.

    OECD menar, att Sveriges självbild av att vara en kunskapsnation inte stämmer med verkligheten.
    Desinformation, brukar sådant kallas.
    Det svenska skolsystemet fungerar inte alls.

    Flumpolitikerna är dock övertygade om att svenska elever egentligen är bäst, fast på något annat, härligare, bättre och mer ”demokratiskt”, än sådant som onda krafter envisas med att mäta.
    De tycks helt ha missat att svenska elever är svaga i kreativ problemlösning, självständigt tänkande och enkannerligen i läsförståelse.
    Brister, som rimligen inte befordrar elevernas intellektuella utveckling och som sannolikt inte heller gagnar demokratin eller den politiska toleransen.

    När den högkvalitativa gamla svenska skolan transformerats till en institution, där elevernas kunskaper bevisligen ligger på europeisk bottennivå är det sorgligt, att så många fortfarande känner sig manade att tugga om faran med för hårt kunskapsfokus och om att allt egentligen är ganska bra.

    Förstörelsen av det svenska kvalitetsgymnasiet är förödande och sorglig att skåda.
    Vänsteryttrarna brände katedern och förvandlade den gamla kunskapsskolan till dagens bildningsfientliga förvaringsanstalt.

    Att massinvandringen, under senare år, av analfabeter och outbildade från tredje världen, motsvarande sextio ”Norra Real”, mitt gamla läroverk, helt kommer att knäcka det som är kvar av den svenska skolan måste rimligen även den flummigaste vänstergök inse.

    ”Sedan finns det några som har låg utbildning”.
    Det är riksklantens välbekanta och bisarra beskrivning av de invällandes skolunderbyggnad.
    Statsministern, som inte ens fixade flumstudenten, kunde lika väl ha syftat på sig själv, men nu avsåg han hundratusentals andra lågutbildade, närmast analfabeter.

    Det flitigt använda uttrycket ”lägre än grundskolekompetens”, är ingenting annat än nyspråk för, ”oförmåga att läsa och skriva”.
    De vars skolning ligger på den nivån är en gigantisk skara, som skall tas om hand av en skola, där oredan, kaoset och kakofonin i klassrummen för längesedan har nått en nivå som omöjliggör all vettig undervisning.

    Yrvakna politiker orerar om, att ”det är skolans plikt att alla som går ut i samhället skall kunna läsa, skriva och räkna”.
    Högskolekompetens!
    Det tröstlöst tragiska är, att kunskapsförintelsens arkitekter så länge fått härja fritt att ingen återvändo finns.
    Processen är irreversibel.

    Det är samtidigt inte mer än rätt att ”Partiet”, som brände katedern, slaktade lärarprofessionen och transformerade skolan till en grushög, nu ihop med Mp-sekten får administrera kunskapsförintelsens slutgiltiga lösning.
    Ett passande jobb för den världskloka snorungen vid skolstyret.

    Liked by 8 people

  15. fairdinkum2017 skriver:

    Tack för detta viktiga inlägg. Jag har själv gått i grundskola och gymnasium i den kommunistiska Ungern. Redan i mellanstadiet kom mina lärare hem till mina föräldrar för att diskuterade mina talanger, intressen, vad jag var bra på och vad jag skulle behöva hjälp med. Redan i högstadiet började jag på den i naturvetenskapliga linjen och läste mera, matte, kemi och fysik. Jag älskade musik också och fick rådet att gå på statlig musikskola, men på fritiden. Alla elever blev bedömda på samma sätt. Alla var vi bra på något. Alla av oss fick känna, att vi var bra på något. De som var duktiga i idrott, fick gå på special-idrott, de som var bra på musik fick gå på special musikklass, de som vara på humanistiska ämnen och språk fick gå humanistiska linjer. Redan i högstadiet. Sedan vidare i gymnasiet. Ingen av oss kände sig utanför, då alla hade en samhörighet med likasinnade. Det fanns ingen mobbing för att det var ordning och reda i klassrummen och i skolan. Lärarna krävde repekt.

    När jag kom till Sverige och träffade min mans kompisar, diskuterade vi skolan och utbildningen många gånger. Kommentarer, som jag fick från min mans vänner, som vara lärare: ”Vilken elitistisk tanke att ha ett sådant system för utbildning och skola”. Inga motargument eller fakta bet på dem. Här skulle man vara ”kompis” med elverna som skall få bestämma själv vad de ville lära sig och alla skall gå i samma takt. Jag vile inte tro att det var sant. Det var en av många kulturkrockar för mig.

    Vår son var studiemotiverad och vetgirig, men han tyckte redan tidigt att skolan var tråkig och hade ingen lust att gå dit. Det kom fram till slut att lärarinnan (i lågstadiet) har samlat in hans matte-bok, eftersom han har löst allt i den och han ville ha mer. Istället för mera uppgifter fick han ett papper och en penna. Han fick rita vad han ville och blev tvingad att vänta in att de övriga eleverna skall hinna ikapp honom. Han fick höra att ”alla är vi maskrosor”. Vi löste frågan med att, efter lång diskussion med skolan, fick vi sköta vår sons undervisning i de naturvetenskapliga ämnena själva och han fick tentera av och göra alla prover som skolan krävde. Han hade håltimmar på dagarna, men det var ändå bättre, än att sitta av timmarna och rita på ett papper, vilket han upplevde själv som helt meningslöst. Jag vet inte om det skulle gå att göra så idag.

    Det var för 30 år sedan. Kan inte tänka mig hur det är nu. Hur går det för barn som är begåvade, som vill studera, men saknar akademiskt utbildade föräldrar? Vem fångar upp de?

    Liked by 6 people

    • Anna skriver:

      Det kan jag svara på-det görs ingenting! Vår son har samma problem som din son hade-han kan redan allt som naturkunskapsläraren tar upp, får han då jobba med något annat som vidareutvecklar hans intresse o kunskaper, nehej, han får sitta med sina klasskamrater som ligger långt bakom i kunskapsnivå och han lider stort av brist på stimulans! Sedan är han ju duktig och plikttrogen så han får agera ”kuddbarn” för de stökigare eleverna som alltid placeras i hans grupp vid grupparbeten! Tyvärr bor vi i en mindre stad så att byta skola är inte just nu möjligt, jag känner mig bara maktlös för av skolan får vi ej gehör.. Jag uppmuntrar honom att fördjupa sig på fritiden och att helt enkelt härda ut till han kan söka vidare till universitet och förhoppningsvis där få utlopp för sina kunskaper och vetgirighet. Vi säger att tyvärr är samhället så inrättat att man får stå ut med idioterna i sin närhet, bara man inte låter dem sänka en! Men det är bedrövligt hur skolan har försämrats, tom från min skoltid på sjuttiotalet då skolan ansågs i fritt fall!!

      Gilla

  16. 77711n skriver:

    En viktig aspekt, som också vi har erfarenheter av i vår familj, är hur illa de teoretiskt begåvade barnen i skolan behandlas. Det talas aldrig om dem, men de har minst lika stora svårigheter som de som inte kan följa med en ordinär undervisning. Vad hjälper det att läraren ger barnet en ny mattebok (som de anser svårare) när barnet efter någon månad räknat ut den första, när barnet själv känner sig bestraffat att behöva göra dubbelt så många uppgifter som klasskamraterna? Barnet själv upplever ingen stegrad svårighetsgrad. Begåvade barn som begåvats med välutbildade föräldrar brukade flytta barnen så att de får den stimulans och de utmaningar de behöver för att behålla intresset för studier. Idag undrar jag om det är möjligt att hitta skolor som kan passa? Något vi fick göra två gånger i samband med flytt där de första placeringarna inte fungerade.

    Beträffande talet om skillnader mellan flickor och pojkars prestationer leder debatten helt fel om man generaliserar så som görs. Den ena av mina bröder och hans tre-fyra killkompisar var de allra duktigaste i den klassen – alla dessutom nästan två meter långa – Nicolaiskolan i H-borg. Vad gäller mig själv, har jag i efterhand börjat undrat om det inte var min räddning att jag händelsevis gick i åtta olika skolor under mina första tolv år för att fyrbarns-familjens huvudsakliga försörjare avancerade i snabb takt genom högre tjänster och vi därför bytte bostadsorter tvärs över hela landet. Inget av de fyra barnen har någonsin klagat – men det var förstås alltid en utmaning då läroplanerna aldrig riktigt stämde med varandra. Märkligt nog har inget av barnen sett sig som offer eller blivit mobbade – ändå flyttade vi från söder till norr, från östkusten till västkusten och åter från norr till mellansverige och sedan Skåne. Inga föräldrar som ”breddade” vägen i skolan heller – vi fick själva knata oss till rektorsexpeditionerna för att få anvisning vilket klassrum vi var och en skulle knacka på o presentera oss som ”den nya eleven”.

    Den upplevelse jag i övrigt har vid kontakter med tjänstemän i kommuner, statliga verk, som väcker frågor är att dessa verkar så snäva, obildade och okunniga så fort det handlar om ett område som ligger en aning vid sidan om de dagliga uppgifterna, men inte utanför ansvarsområdet. Beror det på att 80-talisterna först genomgått en grundskola som inte fokuserade på kunskaper och sedan universitet med genusflum?

    Liked by 4 people

  17. Jonas Nilsson skriver:

    Tack för tänkvärd blogg. Ännu enklare uttryckt: samhällets skola fostrar de unga för att kunna bete sig i innevarande tid. För den sakens skull behöver de framför allt kunna följa med i medierna(!?) Det stora problemet med demokratismen såsom den nu praktiseras hos oss är tanken att insikterna ska mogna under 9 år. Ev normer ska ständigt utmanas. Det vore mycket intressant om Inger Enkvist ville blogga fram mer tidlösa anvisningar för skolan (hennes värdegrund). Vilket samhälle ska skolan utbilda för?

    Gilla

    • Pär Engström skriver:

      Jag håller med dig Jonas.
      Det behövs en diskussion om i vilken mån skolan och utbildningsväsendet kan vara autonomt och betona ”eviga” kunskaper eller förväntas leverera anställningsbara ungdomar.

      Finns det ett eget värde i kunskap eller har kunskap endast ett ekonomiskt värde – skolan finansieras ju av skattemedel?

      Hur ska nämnda samhälle se ut vad gäller fördelning av utbildning?
      Bestäms antalet universitetsexamen av medborgarnas individuella studiebegåvning eller av samhällets behov av utbildade medborgare eller av yrkesgruppers kollektiva strävan till makt och inflytande.

      Idag har vi den mest utbildade befolkningen vi någonsin har haft i historien vad gäller antalet universitetsexamen. Ända klagas det på att det finns ett förakt för kunskap, att det f9inns stor okunnighet etc. Blir slutsatsen då att det räcker med att 5-10% av befolkningen tar en univsersitetsexamen? Dvs en akademisk elit.

      POch hur kan detta utbilndingsväsende som Inger vill omvandla harmoniera med den omställningsprocess mot en allt mer automatiserad och digitaliserad arbetsmakrnad där vissda arbeten som tidigare krävde universitetsexam ersätts med en robot – som dock fortfarande styrs av en högt utbildad person. Det som Brynjolfson och Mcaffe benämner som den andra maskinåldern. I denna tid sker det en exponentiell tillväxt av kunskaper kring robotisering etc.

      Liked by 1 person

    • Anders L. skriver:

      Ännu hellre: Vad ska vi göra, vi som har gått i kunskapsskolan före -68 och som nu har barnbarn som snart ska börja skolan? Vad ska de göra för att de ska slippa det postmodernistiska träsket, genusvansinnet, bildningsföraktet, våldet och kunskapsföraktet i skolan? Vad ska de göra om Engelska skolan och Kunskapsskolan är för otillgängliga, om de inte vi emigrera och när hemundervisning är straffbelagt?

      Liked by 3 people

      • Jonas Nilsson skriver:

        Oavsett skola hjälpa barnbarnen i sina studier, exakt samma utmaning som lärarna står inför. Med mer eller mindre innovativa pedagogiska grepp.

        Inget barn i Sverige kommer undan eller har kommit ”undan” det byk som den allmänna skolan utgjort. Somliga har föräldrar eller nära anhöriga som sett mer.

        Be barnen läsa för och skriva till er!
        Har de en favorittitel som de kan tänka sig bjuda på?!
        Skriv riktiga lappar/brev till dem! Fundera med dem över vad och ffa hur de skrivit. Vad händer mer era intryck om det valt ett annat upplägg? De ska lära sig skriva men det kan göras på många olika sätt.
        Betala extralärare i språk istället för utlandsresa?!
        När de når gymnasienivå – berätta att olika gymnasieskolor inte bara erbjuder mer eller mindre saftiga program men ger olika lärmiljöer.

        Jag har fascinerats av IB-programmet. Inte ens i första hand därför att de skulle producera morgondagens spjutspetar (vilket jag inte tror på) men de har en uttalad intention att fokusera de kunskapsteoretiska frågeställningarna (”TOKen – Theory of Knowledge”, det som det ännu – som regel – råder en total brist på högt upp i högskolevärlden. https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Baccalaureate_Diploma_Programme
        Filosofiska kunskapsteoretiska kompetenser är en av de saker som tydligt skiljer Finland från Sverige.

        Gilla

  18. olofd skriver:

    Jag antar att Enkvist sett samma SNSseminarium som jag, (https://youtu.be/ZrPx_BeRoWw), och jag kan inte känna igen mig i beskrivningen. Det Enkvist ser som att “skolan ses mer som ett redskap för att producera jämlikhet än som en plats för att skaffa sig kunskaper” se jag som att deltagarna håller sig till ämnet (som var glappet i skolresultat mellan flickor och pojkar). De är ganska tydliga med att skolan ska leverera kunskaper. De är också tydliga med att i Sverige verkar det inte vara tillräckligt med att en skola är bra för att kompensera för könsskillnaderna.

    Idén om högre krav bemöts också i seminariet (Vad Enkvist menar med högre krav är något oklart. Möjligen menar hon mer läxor.)

    Både Enkvist och seminariedeltagarna verkar tro att godkäntgränsen (gränsen till betyget E) faktiskt betyder att eleverna är redo för nästa steg i utbildningsstegen. Något sådant tydligt samband finns inte. Det går helt enkelt inte att formulera kunskapskrav i ord med en sådan precision, och ingen har heller visat vilka kunskaper som krävs exempelvis för att klara gymnasiet.

    Att utestänga de som får F från all vettig vidareutbildning är precis som någon seminariedeltagarna noterar inte särskilt klokt. Samhället behöver något sätt att ta hand om dessa individer (och i de fallen lär det varken hjälpa med fler läxor eller hårdare krav). Att ha fler utbildningsvägar, som skulle kunna vara en tolkning av Enkvists förslag tycker jag vore rimligt, så länge det finns sätt att tex läsa in högskolebehörighet vid senare tillfällen i livet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s