Europeiska Unionen

Patrik Engellau

Jag har alltid varit ganska ljum inför Europeiska Unionen. Jag röstade för svenskt medlemskap och till om med för att Sverige skulle införa euron men utan att egentligen veta varför. Folk sa att det var så himla bra och jag hade inga starka egna övertygelser eller känslor hit eller dit.

Den 13 september höll Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitt årliga State of the Union Address. Jag läste talet och det fick mig att tänka, för sent och för okunnigt kanske, men bättre sent och skakigt än inte alls.

En första observation, självklar kanske, är att Juncker håller EUs viktigaste tal vilket betyder att Juncker är EUs högsta höns. Det är konstigt. Juncker är visserligen EUs högsta tjänsteman, men tjänsteman likafullt även om en del påstår att han är vald.

Så här har jag fattat det. EUs högsta beslutande organ är Europeiska rådet som består av statsministrarna från medlemsländerna och av sin egenvalde ordförande samt tjänstemannaorganet Europeiska kommissionens ordförande, just nu Juncker. Detta Europeiska råd nominerar kommissionens ordförande till EU-parlamentets direktvalda ledamöter som har att välja eller vraka den nominerade. År 2014 valdes Juncker således på det sättet till ordförande för tjänstemannaorganet Europeiska kommissionen varför jag betraktar honom som en tjänsteman även om det förekommit röstande i olika bysantinska turer på vägen till Junckers upphöjelse.

Själv tycker jag att det är jättekonstigt att inte det högsta beslutande organets – Europeiska rådets – ordförande som är högsta hönset i EU. Han heter Donald Tusk och är förstås inte heller folkvald men väl indirekt vald av de folkvalda stats- eller regeringscheferna i medlemsländerna.

Det här är så tillkrånglat att professorer kan diskutera hur länge som helst om vad som är vad, men tills vidare menar jag att EUs högste tjänsteman har tilldelats högre värdighet än EUs högste politiker vilket betyder att EU styrs mer av sina tjänstemän än av sina politiker.

Jag säger inte att detta är något märkvärdigt, ej heller att det är nytt eller ovanligt, jag säger bara att det är olämpligt i en organisation som vill kalla sig demokratisk. Vi har en motsvarighet på närmare håll, där det svenska välfärdsindustriella komplexet på det hela taget styr politikerväldet, men det gör inte saken bättre.

Alla organisationer vill alltid ha mer resurser och mer makt för det är bra för de tjänstemän som jobbar där. Om det är EUs tjänstemän som talar när EU talar finns därför misstanken att de i verkligheten inte talar för vad som är bra för Europas folk, vilket de påstår att de gör, utan för vad som är bra för dem. (Ungefär som att migrationen är bra för Arbetsförmedlingen och advokatkåren, som båda får hur mycket som helst att göra, medan den kanske inte är lika gynnsam för medborgarna i gemen, som åker på att betala.)

Vad sa då Juncker? Han är djärv. Han vill flytta fram EUs positioner och ta mer makt. ”Europa” – vilket i det här fallet måste vara en eufemism för EU som i sig är en eufemism för tjänstemännen i Kommissionen – ”skapades inte för att stå stilla. Det får aldrig göra det… Jag hör folk som säger att vi bör ta det lugnt nu när allt börjat fungera. Men nu är inte tid att tveka… Så låt oss kapa förtöjningarna och segla ut från hamnen och fånga passadvindarna i våra segel”.

Jag själv är inte så förtjust vid tanken att EUs tjänstemän ska kapa förtöjningarna och segla iväg. Vad ska de segla iväg från? Det sägs inte klart ut, men jag tror det är från medlemsstaternas inflytande, kort sagt demokratin som vi hittills känt den.

Till exempel bör Europeiska rådet kunna fatta majoritetsbeslut och slippa eventuella krav på enhällighet. ”Europa” – återigen denna eufemism; det är ungefär som när svenska politiker upphöjer sig till ”samhället” – ”måste kunna handla snabbare och mer beslutsamt.”

”Senast 2025 måste vi ha en helt klar Europeisk Försvarsunion.”

”Vår Union behöver ta ett demokratiskt språng framåt”, bland annat genom att motarbeta dem som inte tycker som vi: ”Idag föreslår Kommissionen nya regler för finansiering av partier och stiftelser. Vi bör inte ge pengar till antieuropeiska extremister. Vi bör ge europeiska partier resurser för att kunna organisera sig bättre”.

Sedan tycker Juncker att världen är för liten för både honom själv och Tusk. Ordförandeskapet för Europeiska Kommission och Europeiska rådet bör slås ihop. (”Det är ingen kritik mot min gode vän Donald”, men ”Europa skulle vara lättare att förstå om det bara fanns en kapten på skutan”.)

Allt som Juncker säger handlar inte om att ge Kommissionen mer makt så att den kan kapa trossarna. Han talar också om värdet av subsidiaritet, alltså att Kommissionen inte ska bestämma för mycket, om Italiens ”outtröttliga och nobla arbete” för att begränsa migrantströmmarna från Afrika, om det framgångsrika avtalet med Turkiet, som minskat antalet ankommande med 97 procent och EU:s insatser längs den ”centrala medelhavsrutten” som i augusti minskat antalet migranter med 81 procent jämfört med samma period förra året”.

Vad man än säger om EU så får man en bättre bild av Unionen av att läsa Junckers tal än av att studera svensk press eller lyssna på svenska politiker.

75 thoughts on “Europeiska Unionen

  1. A skriver:

    Det känns inte sprciellt bra att vara utsatt för dessa människors experimentlusta. Mera som att vara ett jagat djur. De är så långt ifrån folken som man bara kan komma. Upplagt för vansinne.

    Mvh A

    Liked by 4 people

  2. Eva Danielsson skriver:

    Det EU vi röstade för att bli medlemmar i -94, är inte det EU som finns idag.
    Jag röstade ja då, men skulle rösta nej idag. Och ja till Swexit om det blev en folkomröstning.
    Trots att jag verkligen tycker det är självklart med nära samarbete inom Europa av alla möjliga skäl.

    EUs företrädare bryr sig verkligen inte ett dugg om Europas nationer och befolkningar, de har tappat markkontakten för länge sedan. Det visas bl a i det ogenomträngliga och maktfullkomliga upplägget, som krönikan beskriver. Herr Juncker har behövt bytas ut länge, men verkar tro att han i stället ska kunna ta hela makten själv på obestämd tid och tvinga på oss ännu mer överstatlighet och tvång. En del personer, federalister, vill t o m att EU ska bli ett Europas förenta stater som liknar USA. Trots att förutsättningarna inte finns.

    Jag vill lägga ner nuvarande EU och starta om. Den välgödda klick av politiker och byråkrater, som nu slickar grädde i Bryssel och Strasbourg, bör åka hem.

    Ett gott samarbete förutsätter tydliga nationsgränser och självbestämmande och att detta respekteras av alla inblandade. Så fort några upplever sig trampade på eller lurade eller icke-tillfrågade, så sänks samarbetsviljan. Där är vi nu, tycker jag, och i st f att ta till hårda nypor från toppen och ytterligare inskränka nationernas självbestämmande, så bör man retirera. Tack, men nej tack, alltså.

    Vad ska åstadkommas? Ett gediget svar på den frågan ger ett så gott som automatiskt svar på hur man ska organisera ett arbete. Vad som krävs och vilka som behövs i olika roller. Där bör man sedan sätta punkt och endast komplettera med en kompetent kontrollfunktion.

    Om det finns för mycket förmåner och för lite insyn, så sväller organisationer snabbt till den där sortens självgående självfertila maktapparat som är till för sin egen existens och där man håller varandra om ryggen, det fenomen som dagens krönika tar upp.

    Vår inhemska variant, VIK, det välfärdsindustriella komplexet, behöver också läggas ner och få en omstart i betydligt mindre kostym och med skarpare insyn och kontroll, bl a genom ett återinfört tjänstemannansvar och med meritokrati som princip vid tillsättningar. Den ”mjuka” korruption, som på ett förfärligt sätt genomsyrar vårt land sedan femtio år tillbaka, måste börja bekämpas. Gör om och gör rätt.

    Liked by 14 people

    • Olle Reimers skriver:

      Håller med dig Eva Danielsson. Borde vi inte att ha lärt oss av historien och av hur vi odlar gräs på tomten. Efter en tid blir det vildvuxet och vill svämma över alla bräddar. Parkinsons lag såg dagen ljus redan på 1950-talet. Den är lika tillämplig idag.

      Det finns ingen gräns för hur mycket en bråkrati kan växa om man inte ser till att hålla den nere. Den är ett självstyrande monster som tenderar att suga upp allt syre som finns i luften.

      Lafferkurvan är synnerligen värd att studera liksom följderna av värlfärdsstaten i olika civilisationer. Inte bara att de blir mer och mer omfattande; de redan befintliga verksamheterna tenderar att bli alltmer ineffektiva också.

      Det är tur att de gamla kommunistdiktaturerna gör sånt envist motstånd mot EU-bråkraternas ambitioner! Lite paradoxalt!

      Liked by 6 people

  3. Magnus Robach skriver:

    Juncker är inte högsta hönset, men kommissionen ,som han leder, har till uppgift att föreslå hur EU och dess lagstiftning ska utvecklas. Sen är det lagstiftaren, dvs ministerrådet och EU-parlamentet som bestämmer. Macrons tal 25/9 var nog för övrigt lika ”viktigt” som Junckers.

    Liked by 1 person

  4. gmiksche skriver:

    Det är utmärkt med ett perspektiv som sträcker sig utanför landets gränser. Sverige har inte enbart skaffat sin egen rävsax utan vi sitter även i sådana som andra skapat för sig själva eller där vi bara varit med på ett hörn.

    Mycket av det Juncker sade återkom i förrgår i franske presidenten Macrons tal vid Sorbonne som föregicks av ett liknande tal i Aten i början av månaden. I det tyska valets efterdyningar drunknade de få konkreta reaktioner som kom från tysk sida. Det är ändå så att Macron och Juncker är beroende för sina storartade planer på finansiärerna, d v s de länder som går med vinst. Det gäller således att skapa institutioner som tar ifrån Tyskland, Nederländerna, Sverige, Österrike m fl det som finns kvar av nationell handlingsförmåga.

    Tystnaden om detta från svenskt politiskt håll är beklämmande men förväntat. På samma sätt som det pågår ett drev för att få¨Sverige med i Nato utan en avgörande folkomröstning, på samma sätt kan man befara att vi kommer att fösas in i fållan med den politiska och mediala PK-elitens goda minne.

    Men det kommer inte att ske. Den partipolitiska konstellation som det tyska valet lett till omöjliggör sådana planer. I och för sig tror jag inte att Merkel skulle gått med på det mesta av Junckers och Macrons planer, men nu saknar hon helt enkelt makt att göra detta. De tyska liberalerna, som hennes koalition kommer vara beroende av har lite gemensamt med Björkiunds gäng. De kräver och kommer att få finansministerposten i den kommande koalitionsregeringen. Om nu Merkels koalition kommer till stånd och, i så fall, håller.

    Liked by 5 people

    • Lars Åhlin skriver:

      Jo, jag hoppas också på att FPD kommer att ändra Tysklands hållning till Euro-samarbetet och överstatlighet. Men det är för eländigt att de som vill stanna kvar vid en konfederation (dvs multilateralt samarbete utan överstatlighet) skall behöva hoppas på ett 10%-parti i Tyskland i en så viktig fråga. Varför kan inte alla vi höras tydligare, vi som fruktar det kaos och de konflikter som ett Europas Förenta Stater skulle medföra.

      För nationen och nationsstaten är den enda grund för demokrati och tillit som har visat sig fungera. Många kopplar nationer och patriotism till nazism och mellanstatliga krig. Men de känslor och passioner som nationen väcker kan fungera konstruktivt och öppet lika väl som krigshetsande. Inga demokratier har gått i krig med varandra – alltså är nationsstaten fredsbefrämjande.

      PS. Jag vill inte koppla NATO-frågan till den om EU. När det gäller NATO finns det goda skäl för Sveriges egen säkerhet att vi (tillsammans med Finland, såklart) går med. Beträffande EU är frågan, efter Brexit samt de stämningar som Juncker och Macron uttrycker, om vi och övriga Nordvästeuropa, borde göra sällskap med UK ut ur EU.

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Inga demokratier har gått i krig med varandra? Vad sägs om Tyskland, Italien, Storbritannien och Frankrike som utlöste första världskriget? De var samtliga parlamentariska demokratier. Jag lämnar Österrike-Ungern utanför på grund av dess komplexa struktur. Parlamentariska demokratier med full rösträtt har ju enbart funnits i drygt hundra år och den kvinnliga rösträtten hos en del av dem inte ens i hundra år. Och sedan har vi USA, en demokrati som aldrig tvekat att använda våld för sina egna syften. Statsskicket har förändrads, men inte människorna.

        Liked by 4 people

      • Lars Åhlin skriver:

        Gmiksche! Tyskland var 1914 inte någon demokrati i modern mening. Visserligen hade man allmänna val till riksdagen, men regeringen var mer beroende av kejsaren än av riksdagen och därmed väljarna. Den tyska krigsmakten, både armén och marinen, hade också en ställning som var långt mer självständig än i andra länder både då och nu. Samtidigt som den dåtida armé-ledningen bär en stor del av skulden till krigsutbrottet.

        Och Storbritannien eller Frankrike hade (tror jag mig veta, ej helt säker) inte val med lika rösträtt, öppna för alla vuxna män, till parlament och (i Frankrike) president.

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Visst kan man se det på det sättet, nämligen att det inte fanns några demokratier i Europa före andra världskriget att tala om, med undantag av Schweiz och de skandinaviska länderna, Tjeckoslovakien, Polen, samt Österrike fram till 1932 och Tyskland fram till 1933.

        Men med den utgångspunkten faller påståendet att ”inga demokratier gått i krig med varandra” som en slags regel. Den begränsas då till tiden efter andra världskriget. Då var demokratierna i väst upptagna med att hålla ihop så länge Sovjet var ett hot. Jag bortser från de formella demokratier i Sydamerika av vilka de flesta knappast höll måttet eller håller måttet. USA och Kanada är onekligen demokratier med lika rösträtt, men det har inte hindrat USA att föra krig mot andra länder direkt eller indirekt. Enligt min uppfattning är det inte mindre förkastligt när ett land med demokratiskt styre angriper ett med icke demokratiskt styre än när det angriper ett med samma styre. Icke att förglömma att både Frankrike och Storbritannien var kolonialmakter till in på 60-talet. Det är svårt med generaliseringar.

        Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        I vart fall en viktig förebild. Men samtidigt med en överklass som har sina goda och sina dåliga sidor. Jag föredrar Schweiz. En demokrati utan överklass men med en stark nationell och kulturell – och trygg, om man nu ska använda det ordet – medvetenhet som alla delar. Och den kulturella medvetenheten omfattar dessutom subkulturer som den tyska, franska, italienska och romanska, som respekterar varandra och håller sams.

        Liked by 2 people

  5. Martinsson skriver:

    Som jag minns debatten inför Sveriges val i anslutning till ett eventuell inträde till EU, handlade den i hög grad om att vi inte skulle uppge vår egen självständighet och handlingsfrihet, som nation. Många skeptiker var rädda för att i förlängningen förlora nationen Sverige. Att den successivt skulle försvagas och rentav upplösas, över tid.

    Människor är alltid lika. Samma kött och blod oavsett var de befinner sig. Det är endast möjligheterna som skiftar. Inom ett utvidgat EU har nu det europeiska komplexet etablerats. Det vill naturligtvis befästa sina positioner. Makt vill gärna ha mera makt – och även säkra den. Och de gör det på enskilda länders bekostnad. Ju mer makt till EU, ju mindre makt till enskilda nationer. Ju fler bindande avtal, desto mer bakbundna blir vi som nation.

    En nation har alltid yttre gränser. Det har EU också. Men skillnaden mot tidigare låg i att vi själva hade militär, tull, polis och en kustbevakning, som på olika vis markerade, patrullerade och försvarade denna yttre gräns.

    Inom en utvidgad Europeisk Union har försvaret inte följt med. Vi står nu med en mycket större geografisk yta än tidigare och en allt längre yttre gemensam gräns. Dessa gränser klara inte EU av att försvara. Och därmed inte heller de ingående nationernas.

    Vi gav upp stora delar av nationell frihet men fick med det även en ökad sårbarhet. Sverige håller nu på att förvandlas till ett helt nytt land. Varje nyhetssändning jag sett de senaste åren, fylls undantagslöst med negativa effekter från helt okontrollerade samhällsförändringar. Det sker indirekt, i andra, tredje, eller i hur många led som helst.

    En gång storslagna EU-visioner visar allt mer upp sitt rätta ansikte. Och det är den lilla människan som hela tiden får stå tillbaka, som blir en förlorare i sitt eget vardagsliv – inte det växande Europeiska komplexet, med alla olika tjänstemannakadrar och olika typer av byråkrater. De bara växer och frodas i sina egna maktambitioner.

    Samma mekanismer som fick det militärindustriella komplexet att växa, och det Välfärdsindustriella, göra nu sammaledes, men som ett Europeiskt komplex.

    Människor har i alla tider strävat efter mera makt. Makt göder maktambitioner. Får människor möjlighet att utöka den, tar de alltid chansen.

    Romarriken och ett större EU vilade och vilar på, utvidgad makt. Och i alla stora riken ökar avstånden till den lilla människan, som hela tiden får avstå från egen självständighet och ge den till de som vill ha mer.

    Makt har på så sätt förmåga att koncentreras och hamna i allt färre händer. Och det är då det kan bli vanskligt, rentav farligt. För så upplever jag idag min egen vardag. Min tidigare rätt trygga tillvaro blir allt mer osäker. Dessutom blir jag äldre och därmed mer naken, utsatt och försvarslös. Kombinationen leder till än mer oro. Enda trösten är att jag röstade emot ett inträde till EU när det begav sig.

    Liked by 5 people

    • A skriver:

      GMIKSCHE, det var ett mycket bra inlägg. Denna typ av käpphästar förtjänar att granskas hårt. De är ofta skeva eller blå dunster. Men mycket slagkraftiga, om de förblir oemotsagda.

      Mvh A

      Liked by 2 people

  6. malmobon skriver:

    EU har missat målet. Flesta tycker det skapar stabilitet i Europa. Kan det väl knappast göra när vi inte ens kan skydda våra gränser och islamiserar Europa.
    EU skall reformeras annars ut ur EU. Folkomröstning 2020 borde vara lämpligt.

    Liked by 1 person

  7. heraldikern skriver:

    Det är anmärkningsvärt att konstatera att de nationellt ansvariga politikerna inte reagerar för sådana tal som Junker och Macron håller runt om i Europa! Av vilken anledning skall man ”gå vidare” och skapa en egen försvarsförmåga inom EU, när man inte ens klarar av att föravara gränserna mot illegal migration? Varför skall de nettobetalande nationerna i EU, förutom att betala till nettobidragstagarnde nationerna dessutom betala för inrättandet av att EU-försvar, som dessutom bara kommer att ställas till USAs och NATOs förfogande. Det har ju redan visats att så blir det. Dessutom finns det redan en elitarmé på C:a 60 000 man i EU som man talar väldigt tyst om! En armé som man skapat utan att nationerna tagit några sådana beslut, såvitt jag kan förstå.

    Liked by 3 people

  8. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Att kommissionär Juncker talar väl om Italien låter som ett skämt.
    Italien följer de regler de finner fördelaktiga och struntar till skillnad från Sverige i att slaviskt följa alla direktiv Brysselkålen prånglar ut i deklamatorisk anda.
    Italien har skänkt EU ett antal maffiaorganisationer som smugglar narkotika, översvämmar unionen med kinesiska piratkopior samt förorenar både mark o hav med dumpade sopor.
    Italien är kanske den fjärde största ekonomin i EU och kan mycket väl vara exitfolkets och Nigel Farages bästa chans att slutligen sänka unionen.

    Liked by 2 people

  9. Lilla fröken PK skriver:

    En utmärkt reflexion av PA, och dessutom mycket läsvärda kommentarer. Själv är jag också en av många jaröstare, som inte ville vara en bakåtsträvare eller trångsynt, navelskådande nationalist. I början av EU- medlemsskapet höjdes flera röster om EUs demokratiska underskott. Det som då var en farhåga, har med åren besannats, och gud må bevara oss för en seglats med kapten Juncker vid rodret på EU-skutan! ( Han kan i stället börja med att försöka avskaffa dubbelkommandot Bryssel-Strassbourg, innan han drömmer mera högtflygande )

    Liked by 3 people

    • MartinA skriver:

      Jag kommer alltid att tänka på hur förvånade alla var när Sovjetunionens ledare Michail Gorbatchov trängdes undan av rådsrepubliken Rysslands ledare Boris Jeltsjin. Det visade sig att USSR var en papperstiger och att nationerna bestod. EU är ännu svagare och ännu mer en papperskonstruktion. Frankrike, Tyskland, Italien har alla förmåga att upphäva EU. Säkert Polen med flera också i längden. EU är i grunden maktlöst, det härskar genom att korrumpera nationella etablissemang.

      Liked by 5 people

      • MartinA skriver:

        Alltså, EU måste hela tiden vinna tusen strider för att hålla etablissemanget korrumperade. Men det har inte råd att förlora en enda sådan strid. En Orban i Tyskland så är det gonatt för EU. Om inte idag så imorgon. Om inte imorgon så i övermorgon.
        Om man ser migrationen på det sättet så blir den logisk. Om Europas folk blandas bort och de europeiska identiteterna utrotas så uppstår en annan verklighet. Ingen verklighet som Brysselmonstren lär överleva i och för sig, men det kommer bryta just den dans på äggskal som Brysselmonstren måste utföra nu.

        Liked by 4 people

      • MartinA skriver:

        De kan inte vinna. Om de hindrar Brexit så delegitimerar de deras bulvaner i Strobrittanien. Vilket är precis lika värdefullt som någon sorts formellt Brexit.
        Den verkliga politiken, den verkliga maktkampen sker inte i valen utan med metapolitiek. Ett hindrat Brexit är ett fantastiskt vapen mot globalisterna.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Martin, Jag fruktar att Theresa May med anhang håller på att omdefiniera Brexit till att bli det slags klientmedlemskap som Norges och Schweiz’ eliter redan har påtvingat sina folk i strid med folkviljan. Och har någon i Norge eller Schweiz reagerat? Nej. Det framställs som omöjligt. En andra folkomröstning som i Danmark och på Irland förbereds. Det blir ett formellt utträde med bibehållna plikter. Och det är ingen vinst för någon utom eliterna själva.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        GBR har haft en folkomröstning. Om den inte respekteras kommer många britter radikaliseras. Och många fler kommer förlora tron på systemet.

        Jag analyserar samhälle och politik bortom formalia. Lagar och formella beslut är ointressanta. Ungefär som i schack där man alltid tänker löparnas, tornens och damens maktprojektion hela vägen fram till brädets kant, snarare än att sluta tänka bara för att det står pjäser i vägan. Makt, staten, lagar, samhälle, allt det här är så att säga en kollektiv illusion, en abstraktion som fungerar därför att en kritisk massa tror på den. Att skada tron på etablissemanget och samhällssystemet är centralt för att bryta den onda ordning som nu råder. Jag har svårt att se något effektivare sätt att göra det på än att mygla bort en folkomröstning. Se så desperata Madrid är att det inte skall genomföras någon folkomröstning i Katalonien? Trots att en sådan folkomröstning överhuvudtaget inte har någon formell makt.

        Att försöka få igenom politiska förslag av diverse sort är helt meningslöst. Det som betyder någonting är att förändra åsiktskorridoren, att flytta ”the Overton window”, att förändra grundstämningar och begrepp och ingångsvärden i samtalet. sån är iallfall min utgångspunkt för att tänka på makt och politik.

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Ja, det är en möjlighet. Hon gör nog allt för att hålla sig vid makten. Fast jag tror nog det är svårt att back för mycket. Folk i Storbritannien verkar vara mycket uppmärksamma på hur förhandlingarna i Brexit går. Jag tror att det blir uppror inom konservativa partiet om hon backar. För backar hon, så främjar det Corbyn som är henne hack i hälen.

        Gilla

  10. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Visst finns det skäl att ifrågasätta utvecklingen inom EU. Möjligen kan man påpeka att det i de större medlemsländerna alltid funnits en EU-skepsis medan vi i Sverige matats med ett mera respektfullt förhållningssätt.

    Bakom EU.s bildande låg faktorer som fredsaspekten och behovet av en harmonisering av näringslivet och här får man väl säga att EU lyckats, För att konkurrera på världsmarknaden behövdes en mindre fragmenterad hemmamarknad. Grunden för detta lades på 70- och 80-talen och då fanns ett engagemang samtidigt som det inte fanns den pösmunksattityd som man ser idag.

    Idag ser vi tendenser till att driva på mot utökad överstatlighet samtidigt som man missköter EU.s grundläggande funktioner som skydd av yttre gränser. Detta är en väg som leder åt fel håll – i värsta fall mot kaputt. Det är heller ingen framkomlig väg att mer och mer utdela bannor till medlemsländer.

    Avslutningsvis:

    Tusk eller Juncker: En anledning till nuvarande situation är att de större medlemsländerna hellre väljer en tredje part som ledare än att ge för mycket spelrum till ett enskilt större medlemsland. Hur många skulle exempelvis vilja ge carte blanche till Macron med hans tokiga idéer om mera överstatlighet?

    Sverige: Ett skäl för att rösta ja var att man då såg en chans att bli mindre av DDR vilket också stämde

    Liked by 2 people

  11. Zebulon skriver:

    OT men är det bara jag som tänker att man nu kastar in en alkoholdebatt som kan få svenskarna engagerade i något förutom invandringens problem inför valet 2018?

    Liked by 2 people

  12. Håkan Asp skriver:

    Jag röstade ja både i valet till EU medlemskap och införande av euron i Sverige och är fortfarande mycket lycklig över att Sverige är medlem i gemenskapen och skulle naturligtvis rösta på samma sätt om det vore val idag

    Gilla

    • Lars-Erik Eriksson skriver:

      Röstade ja till EU och EMU men utfallet de senaste decenniet visade att svenska folket var klokare än jag.
      Det går inte att dela valuta mellan lågpresterande och högpresterande ekonomier.
      Vi borde i stället ha skapat en Nordisk Union utan medlemsavgifter, fri handel förstås och gemensamt försvar.
      På den långa sikten hade vi sedan kunnat inkorporera baltländerna.
      Då hade vi sluppit kulturella experiment, vi hade haft mer än en vecka på oss ifall ryssen kommit och vi kunde ha förhandlat med EU och USA o Kina utifrån en stark position.
      Inga no-go-zoner, ingen kriminalitet att tala om, en polis, ett försvar och ett utbildningsväsende samt en sjukvård dimensionerad för nationen.

      Liked by 5 people

  13. Stefan skriver:

    EU är det nya Sovjet. Att folk inte ser det går över mitt förstånd. EU styrs av tusentals människor som vi aldrig har röstat dit. Deras lagar är överordnade och indisposiva medan våra är underordnade och disposiva.. Det är en utmärkt situation för våra egna makthavare som inte behöver ta ansvar eller bestäma något själva. Allt de behöver göra är att mynta EU när det ställs jobbiga frågor. Stefan Lövfen tog detta till absurdum i vår debatten 2016 i svt. Varenda fråga som ställdes av programledarna svarades med EU,EU,EU.

    Sverige hyllas ofta av EU eftersom vi förmodligen är den absolut bästa lydstaten. Vi inför allt vad de hittar på medan andra länder ofta säger ja men sedan ignorerar EUs lagar.

    Ta detta med ”flyktingar”? Vem är EU att bestäma vad självstyrda länder ska ha för befolkning? Sovjets främsta syfte var att krossa nationalstaterna, blanda befolkningen och kalla alla sovjeter (européer) med en ny historia. Ingenstans var det större etniska konflikter än i Sovjet. Låter det bekant? Vladimir Bukovsky Säger det så bra i den här korta videon. ”I have livid in your future and it didn’t work” https://m.youtube.com/watch?v=bM2Ql3wOGcU

    Liked by 7 people

  14. Hortensia skriver:

    Ja, Patrik, själv röstade jag nej till det olycksaliga EU-medlemskapet, eftersom nej-sidans argument föreföll mer verklighetsförankrade – vilket vi nu, med facit i hand, kan konstatera att de var – och till euron, av precis samma skäl. Tyvärr är Sverige skadat för all framtid av ”den fria rörligheten” av smittor, vapen och kulturellt inkompatibla ”människor”, men:

    UT UR EU NU!!!

    Liked by 7 people

    • gmiksche skriver:

      Jag får erkänna att jag röstade ja, men har ångrat det djupt. Jag insåg dock snart åt vilket håll EU rörde sig. Det var konflikten i f d Jugoslavien som öppnade ögonen för mig. Så jag röstade nej till euron.

      Liked by 2 people

      • Hortensia skriver:

        Du är ju i gott sällskap, Gerhard. Majoriteten av svenska väljare gjorde likadant, men de som är lika kloka, klara och rediga som du lär, till demokratins fromma, hålla extra hårt i kommande valsedlar. 😉

        Gilla

  15. Steven Jörsäter skriver:

    Jag var mycket positivt inställd till EU när vi gick med 1995. Man måste komma ihåg vilket Sverige vi levde i då. Landet var svårt märkt av det unkna och (nästan) självklara maktinnehav som socialdemokraterna hade haft under större delen av 1900-talet. Man lånade bara ut makten tillfälligt till de borgerliga. EU då kunde med all rätt betraktas som mindre inskränkt och vänstervridet, vare sig det gällde så vitt skilda områden som skattetryck eller den extremt repressiva svenska alkoholpolitiken. Matpriserna var astronomiska i Sverige innan vi gick med i EU, ett faktum som många har glömt bort.

    Sedan dess har mycket hänt. Sverige har lämnat en hel del av den klassiska vänsterstolligheten men istället skaffat sig en ny som är mångdubbelt värre. EU har tyvärr utvecklats i fel riktning. Det har utvecklat en regelklåfingrighet som är tung att bära. I genomsnitt har det visserligen fortfarande en långt sundare inställning i vissa frågor exempelvis immigrantfrågan, men det har tyvärr inte hjälpt Sverige.

    Det här talet som du citerar inger grund till oro som du skriver. Juncker vill bygga vidare på kolossen på lerfötter. En organisation som saknar en tydlig demokratisk förankring och som framförallt visat sig inkompetent på att hantera kriser som eurokrisen och flyktingkrisen bör inte tillåtas utvidga sina mandat innan man har fått ordning på organisationen. Mest oroande är meningen ”Idag föreslår Kommissionen nya regler för finansiering av partier och stiftelser. Vi bör inte ge pengar till antieuropeiska extremister. ” Man skriver alltså om reglerna i öppet syfte att kunna vrida finansieringen till dem som är lydiga och stöder dem. Otäckt!

    I Sverige har vi redan sedan länge fått vänja oss vid att skattebetalarnas pengar används för att bland andra Systembolaget och SIDA ska kunna göra propaganda för att förhärliga sig själva. En otroligt stötande företeelse som varken politiker eller press verkar ha reagerat mot. Om EU får makten att styra partistöd till de som röstar rätt är vi illa ute.

    Liked by 8 people

    • Underdog skriver:

      Tack för minnena. Den inre marknaden som infördes 1992 var den stora anledningen till att jag röstade ja och är den största anledningen till att stanna kvar i EU. Det stora negativa som sedan hände var den s k östutvidgningen som Sverige genom Göran Persson ivrigt drev på av oklara skäl och som medförde att till unionen fördes flera länder (Bulgarien, Rumänien, inte minst) som inte var mogna att delta i den inre marknaden.

      Frågan vart EU skall ta vägen nu är oerhört viktig. Därför är det trist att den svenska diskussionen i så hög grad är baserad på känslor i stället för fakta. Juncker talar om solidaritet och transparens inom EU, men under sin tid som premiärminister i Luxemburg sanktionerade han hemliga skatteavtal med enskilda företag på ett sätt som var allt annat än solidariskt med övriga medlemsländer. En tvättäkta jesuit som man inte kan lita på en sekund.

      Liked by 1 person

  16. Bo Svensson skriver:

    Ett EU menat som fredsprojekt, skulle bara handla om att få till regler för samvaron resurshushållningen och handeln i överensstämmelse med sunt förnuft. – Detta hotar ju ingen i omgivningen utan är tvärtom en inbjudan till anslutning.

    EU framstår allt mer som ett dåligt skämt med sina tramsiga regelsamlingar för diverse verksamheters legala bedrivande och sina fiaskon inom fiske, jordbruk, bank, immigration och beträffande hur demokratin är tänkt att fungera. – Jag hittar ingen fungerande arena för debatt.

    Gilla

  17. Lars skriver:

    Jag röstade JA till EU, men nej till EMU. Det senare var självklart utifrån ekonomiska avväganden dvs helt enkelt att med EMU får man en främmande valuta och man kan inte justera kostnadsläget mha devalvering eller revalvering. På längre sikt måste bytesbalansunderskott medföra behov av devalvering. Med EMU kan man endast minska priser och löner genom åtstramningar, arbetslöshet och det tar tid och är smärtsamt. Vi ser det i Södra Europa. Det borde inte heller vara rimligt att ett EMU land som Tyskland har enorma bytesbalansöverskott, som då motsvaras av kapitalexport som driver löner och priser i mottagarländer med underskott och inom EMU utan möjlighet till valutakursförändring.

    Jag kan inte se att man tagit fram mekanismer i detta avseende. Regler kring budgetbalans är dessutom kontraproduktiva vid recession och resulterar i oförmåga möta med finansiell stimulans. Man behöver för en gemensam valuta en transfereringsunion och gemensamt skatteuttag liksom man har i USA. Där består den federala budgeten till större delen av socialförsäkringar inklusive vård och omsorg och militära utgifter. Det deg anpassnings möjligheter, stöd, till delstater i obalans, men till det kommer att arbetskraften är flyttbar inom samma kultur och språkområde.

    EMU är inte genomtänkt, man spände vagnen framför hästen. Det säger en hel del om den svenska politikerkåren att man förordade inträde i EMU och inte som Danmark skaffade sig undantag i Maastricht.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Den lösning jag rekommenderar för att nationellt anpassa konsumtionen till produktionsvärdet består i att löner och pensioner skall mätas i en fiktiv lönevaluta vars omräkningstal mot gällande valuta bestäms av en instans med ansvar för handelsbalansen.

      Det finns ekonomiska styrmedel att välja bland för att få löntagarna att acceptera denna ordning.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag förstår tanken. Den bygger på att löner kan justeras nedåt liksom var fallet under de decennier vi hade guldmyntfot (som Euron) i världen. Även andra priser är ju rigida och prisjusteringar kan släpa efter lönerna så att vinsterna i företagen hålls uppe t.ex. vid stora bytesbalansöverskott som Tysklands eller Sveriges. Jag tror man måste ha med bytesbalanserna (handelsbalans plus tjänstebalans + kapitalbalans) i modellen med.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Framförallt så påverkas bytesbalansen av fler faktorer än lönerna exempelvis statsbudgeten och av de fria kapitalrörelserna, Handelsbalansen (varor) är idag i princip noll, men kapitalbalansen visar överskott dvs vi (kapitalägare, företag) exporterar kapital. Mycket kapital dvs sparande går inte till produktiva investeringar idag utan till spekulation i stigande tillgångsvärden. Likaså har de nordiska länderna hög fackföreningsanslutning och en modell om lönesättning som din kan införas, men så är inte fallet i andra länder och vid sidan av avtal kan andra former av dolda ersättningar driva lönekostnader (som i Litauen innan krisen). Förhållanden på arbetsmarknaden bestäms av styrkeförhållanden och tillgång och efterfrågan. Man kan påverka efterfrågan i ekonomin med statliga medel. Man måste även kunna hantera inflöden av kapital, som jag påpekade ovan om Tysklands eller Kinas eller oljeländernas eller Japans bytesbalansöverskott. Bytesbalansunderskott är inte heller dåligt sett över tid om landet i fråga har brist på kapital för investeringar. Så var exempelvis fallet med USA och Sverige under 1800-talet med stort investeringsbehov.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Vid avtalsförhandlingar uppmanas parterna alltid att ta samhällsansvar så att den samlade köpkraften håller sig inom ramarna för det samlade produktionsvärdet. – Eftersom den inflation man annars får, ändå äter upp allt ovanför.

        Alla borde redan veta, att löntagarna bara klättrar på varandra i kamp om att få mera av den samlade kakan än de kanske är värda. – Alltså än vad rena marknadslöner skulle gett för resultat.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Vad beträffar invändningar mot krav på budgetbalans, kommer idén att stimulera i lågkonjunktur med vad man sparat under högkonjunktur aldrig att fungera i en verklighet där partier vinner röster genom att spendera och förlorar röster genom att spara.

        Och finns det investeringsbehov, finns det lönsamhet och gott om sparare som letar efter placeringar med avkastning.

        Gilla

      • Lars skriver:

        1) Stater med egen valuta (eller Euro området) behöver inte spara för att spendera. Stater som ‘sparar’ drar in konsumtionsutrymme och håller tillbaka den egna ekonomin. Det är så Sverige och Tyskland gjort och istället fått en exportledd tillväxt. När Sverige håller ned inhemsk konsumtion så minskar även importen och valutakursen och det gynnar exportindustrin. Tyskland har gjort samma sak genom att man gick in i Euron från en låg växelkurs och stramade åt hemma.
        2) Löneutrymmet dvs vad som inte går i vinst kan påverkas av fackliga organisationer och sätta en balanspunkt som marknaden inte skulle sätta. I Sverige skapas balans genom att exportindustrin sätter märket. Det ger stabilitet.

        Gilla

  18. Kirurgen skriver:

    Som vanligt förespråkar jag en Nordisk Union, NU, mellan de 5 nordiska staterna med visum mot omvärlden samt minimal överstatlighet. Fri rörlighet över våra gränser och tullfrihet och förhandling om tullfrihet med EU.
    Vi behöver ett ministerråd av statsministrar, ett ministerråd av finansministrar och ett ministerråd av försvarsministrar men ingen kommission eller gemensamt parlament. Ordföranden för varje råd bytes varje råd på ett rullande system.
    Vidare behövs ett råd av professionella diplomater (ej politiker) som i samråd med ministrarna sköter den diplomatiska kontakten med omvärlden och FN. Jan Eliasson har aldrig imponerat på mig, en räkmackediplomat, men väl den store Dag Hammarsköld.
    Men hur gör man med NATO där Danmark, Norge och Island är medlemmar eller har Island gått ur? I varje fall har väl USA inga baser längre på Island om jag har förstått det hela rätt.Låt dem vara kvar och Sverige som nu sneakmedlem.
    Gentemot Ryssland skall vi ha en vänlig men bestämd ton och helst öka exporten dit.
    Tjugofem miljoner nordbor är inte att leka med. Vi kunde på detta sätt också ha full koll på migranter och asylanter med möjlighet att rensa bort ogräset och låta det friska gräset vara kvar.
    Sverige lär betala 40 miljarder till EU och få 10 tillbaka. Nettobetalning 30 miljarder och 160.000 migranter på köpet. Vi nettobetalar till de forna öststaterna som inte ens vill ta 1000 kvotflyktingar.
    Frågan är om Sverige hade förlorat mycket på pengar på exporten till EU om vi ej hade varit med. Men Östasien är ju en så mycket större marknad och Afrika kommer att bli en jättemarknad för Sverige om det skötes rätt.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      IN I NU NU!?

      En nordisk union vore en välsignelse, Kirurgen, men vi kan, i anständighetens namn, inte begära av våra förståndigare nordiska grannländer, att de ska tvingas befatta sig med vårt ännu eskalerande, ”naivt” sjuklöverskapade, ”nysvenska” multikultikaos, men…

      ”… Afrika kommer att bli en jättemarknad för Sverige om det skötes rätt.”

      … vad vore mer rätt, än en omedelbar massexport av det enorma överskott på välfärdsmigranter från främst Afrika och Mellanöstern, ”våra folkvalda” självsvåldigt har bjudit hit, för att frikostigt ges tillgång till svenska folkets mödosamt uppbyggda välfärdssystem?

      Gilla

  19. Hovs--hällar skriver:

    Inför EU-omröstningen beskylldes man i DN för att vara en främlingsfientlig bakåtsträvare om man inte röstade ”ja”.

    Alltså röstade jag ”NEJ”!

    Men den övriga fårskocken röstade ”ja”. Må F-N ta dem.

    Liked by 2 people

    • gmiksche skriver:

      Ta det lite försiktigt. Både jag och en del andra här på bloggen har varit med i fårskocken. Men många av oss har upptäckt att vår ull håller på att klippas bort utan att vi får något i gengäld. Vilket gör att vi blivit minst lika bångstyriga baggar som de som sa nej till EU initialt.

      Liked by 3 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Gerhard M:
        Det står respekt av å kunne endre sine åsikter!
        Jeg stemte NEI i begge folkeavstemninger 1972 og 1994 sammen med flertallet av den norske befolkningen, men statsminister Gro H. Brundland lurte oss inn i EØS uten særlig videre debatt. En husmannskontrakt og ”en konstisjonell ulykke”! Flere jurister har uttalt at vi var friere under unionen med Sverige enn vi nå er med EØS. Avtalen begynner nå heldigvis å debatteres i enkelte fora – mulig å reforhandle avtalen?

        For første gang er flertallet av stortingsrepresentanter (etter valget i september) nei til EU-folk – håpet er at jernbanedirektivet fra Brüssel kan stoppes.

        Hvis interesse: http://www.neitileu.no

        Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Anne-Hedvig: Vår gemensamma förhoppning verkar vara att mycket mer från Bryssel kan stoppas än just järnbanedirektivet. Eller att Bryssel kan stoppas som sådant.

        Gilla

  20. MartinA skriver:

    Dagens härskare härskar i demokratins namn. Och så är den bara en charad?

    Den enda anledningen till att lyda deras lagar är för att undvika straff. De saknar legitimitet.

    Liked by 4 people

  21. Anders Svensson skriver:

    Den där rådgivande omröstningen 1994 var väl något av en kupp, precis som omröstningen om kärnkraft och hur Olof blev landets ledare 1969 …
    Den som räknar rösterna vinner valet … fritt efter Josef Stalin …

    Liked by 2 people

  22. Petrus skriver:

    Det hade inte varit någon konst för EU att se till att invandringsströmmarna sinar. Man hade kunnat göra som Israel och helt enkelt betala något eller några afrikanska länder för att få dumpa asylsökarna där. Men man vill ha in så pass många att man kan säga att man även måste tvinga på Östeuropa en massa invandrare för att fördela bördorna.

    Man vill ha hit en massa invandrare och en ny befolkning för att slutgiltigt sätta punkt för nazismen (och likartade östeuropeiska fenomen typ pilkorsare och Järngardet). Detta var också, redan innan nazismens genombrott, visionen i Coudenhove-Kalergis bok ”Praktischer Idealismus”. Coudenhove-Kalergi grundade med finansiell hjälp från några bankirer Pan-Europa-rörelsen. EU delar varje år ut ett pris till hans minne. Jean-Claude Juncker och Angela Merkel har fått det priset. Likaså Herman van Rompuy, som höll ett flammande hyllningstal till Coudenhove-Kalergis minne när han fått priset.

    I förordet till Coudenhove-Kalergis bok Paneuropa (sv. tryckn 1930) skrev Herman Stolpe ang. Praktischer Idealismus följande: ”[…] såg han i den moderna demokratins epok en övergångsperiod mellan börds- och intelligensaristokratiens tidsåldrar, och han skisserar med stor talang sina krav på en ny social idealbildning.” I Praktischer Idealismus beskriver C-K den europeiska ursprungsbefolkningen som ”der Sklavemensch” (slavmänniskan). Hans bankir-finansiärer tillhörde däremot vad C-K kallade ”der Adelsrasse” eller ”der Führerrasse” (ledarrasen).

    Liked by 2 people

  23. Hubert skriver:

    Det är lätt att välja väg framåt, men betydligt svårare att backa. Alla mer storstilade projekt människan företar sig brukar få ett eget momentum. Människan vill helst se framåt, fylld av framtidstro och hoppfullhet. Det är först bakom henne misslyckandena radar upp sig och blir synliga. Men då är de riktigt stora vägvalen redan gjorda.

    Heder åt Storbritannien som hade mod och kurage att hoppa av från EU-projektet. Och heder åt de forna öststater, som törs bromsa en pådyvlad och toppstyrd migration. De ser vad som hänt i länder som Sverige, Tyskland och Frankrike, och drar sina slutsatser.

    Men att erkänna misslyckanden är sällan lätt. Speciellt från den styrande toppen. Därför ropas det fortfarande – full fart framåt – trots att alla innerst inne vet att Europas försök till mer öppna gränser redan är ett stort och katastrofalt misslyckande.

    Och det misslyckandet förgiftar även svensk inrikespolitik. Valrörelse 2018 anas bli mycket ful. Så blir det lätt när man inte vågar erkänna sina egna misstag, manifesterade som en havererad migrationspolitik. Vareviga dag radas alla misslyckanden upp. Det är som vi kastats flera sekler tillbaka, och måste börja om från början.

    Människan har som grupp svårt att lära sig. Ofta ligger hennes prestige i vägen, och den kan gå riktigt djupt. Jag själv blir alltmer beklämd, för var dag som går. Och hoppet har redan lämnat mig. Dagens svenska politiker, med några färre undantag, vet inte ens var bromspedalen sitter. Än mindre att den går att använda. Att backa är väl mycket att begära. Ett tag till tvingas vi nog leva med politiker som skolats in som politiska broilers. Destruktivitetens momentum håller i sig.

    Liked by 2 people

  24. Fredrik Sjöstedt skriver:

    Svar till ”GMIKSCHE” som skrev en kommentar här den 28 sept kl. 10.48, där han påstår att Tyskland var en parlamentarisk demokrati när Första världskriget började 1914. Här behövs tydligen en historielektion. Det tyska kejsardömet, som existerade fram till krigets lut i november 1918, var visserligen ett flerpartisystem, men ingen parlamentarisk demokrati.
    I parlamentarismen är regeringen ansvarig inför parlamentet, men det var inte fallet i det tyska kejsardömet, där regeringen bara var ansvarig inför kejsaren och kejsaren i praktiken var den som styrde landet och ytterst bestämde över krig och fred. Därmed faller ”Gmiksches” resonemang platt till marken, eftersom hans uppgifter om det tyska kejsardömet som parlamentarisk demokrati inte stämmer. Ursäkta, men så ser fakta ut och om man ska kunna göra bedömningar och analyser så måste man utgå från fakta. Läs gärna Bonniers Världshistoria, band 16, som handlar om Första världskriget och bakgrunden till det. I början av boken beskrivs det politiska systemet som var i det tyska kejsardömet före och under Första världskriget 1914-1918.

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Läs vad jag skrivit senare som svar till Lars Ahlin. Du behöver knappast undervisa mig i tysk och europeisk historia. Om de tyska socialdemokraterna hade motsatt sig det första världskriget hade det inte blivit av, i vart fall inte i den form det blev av. Men röstade med de konservativa krafterna för att bevilja krigskrediterna. http://www.zeit.de/2014/08/friedrich-ebert-spd-erster-weltkrieg. Även om det wilheminska Tyskland inte var en fullödig demokrati utifrån dagens perspektiv, så kunde det tyska folket göra sig hört. Samma sak i Storbritannien och Italien. Däremot inte i Ryssland.

      Liked by 3 people

  25. Petrus skriver:

    Kom på en till sak apropå det där med Coudenhove-Kalergis beskrivning av de ursprungliga européerna som ”der Sklavemensch” (och en viss annan grupp som ”der Führerrasse”).

    Det är ju i och för sig tyvärr sant att du har en skillnad mellan en folkgrupp vars överlevnad under årtusenden primärt varit beroende av att inte få inslagen av ledarhannen/krigsherren/fursten och en folkgrupp där nykter syn på verkligheten när man skall göra affärer varit den primära överlevnadsfaktorn.

    Skillnaden mellan mig å ena sidan och Coudenhove-Kalergi och dagens medieägare, politiker osv å den andra är att medan jag vill lyfta upp ”slavmänniskan” ur sin enfald (eller om möjligt avskilja de som räddas kan) så tycker Coudenhove-Kalergi-anhängarna och liknande figurer att man bör utnyttja denna enfald till max.

    Denna enfald kan yttra sig på olika sätt. En tjock, korkad fattigpensionärs-tant som ger färgade barn hon ser en enkrona och skänker pengar till flyktingimport-organisationer är ett bra exempel. Fattig-moderaten med kanske en halv miljon i finansiella tillgångar som stärker självkänslan genom att utan reflektera närmare över orsaken vara en NATO-anhängare som ser EU som ett kampmedel mot svensk socialism är ett annat exempel. Coudenhove-Kalergi uttryckte f ö öppet sin beundran för Röda Arméns f d chef Leo Trotskij i Praktischer Idealismus och menade att han var ett exempel på genialiteten hos ”der Führerrasse”. Trotskij efterlyste själv i ”Övergångsprogrammet” ett ”Europas Förenta Stater”.

    Liked by 4 people

    • Kirurgen skriver:

      En korkad tjock fattigpensionärstant….Du får inte uttrycka dig på det viset på den här bloggen. Människoförakt är vad det är. Att du inte skäms.
      Det förvånar mig att inte Redaktionen har korrigerat dig men de kanske håller med. Lågt, övermåttan lågt. Som läkare mår jag illa av sådana attityder. Åt vilken eller vilka hon ger sin skärv har du inte med att göra. Jag förväntar mig en ursäkt och avbön från din sida som vanligtvis skriver så fint.

      Gilla

      • gmiksche skriver:

        I och för sig rätt som du skriver. Fattigpensionärstanten kan dock även vara mager, då hade det väl inte varit lika illa uttryckt men lika synd om henne ändå.

        Idag är övervikt ett tecken för underklassen. På 1600-talet var det ett tecken för överklassen, det var fint att vara välnärd på den tiden. Gustav II hade kanske klarat sig vi Lützen om han gjort en bantningskur innan han drog i fält.

        Det är synd om fattigpensionärstanten, för hon har troligen arbetat sig trött för andra som levt gott på henne. Och det är nog det Petrus egentligen syftar åt. Att så¨lite råg i ryggen på fattigensionärstanter så att de ser genom PK dimman som lagts kring dem, det är nog vad många av oss önskar.

        Gilla

  26. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    A la bonne heure, mina lärda herrar inom detta koncilianta korrespondenskollegium, vadhelst den årbräckte åldermannen och spirituosaschajasen Jean-Claude Juncker än förkunnat, kan vi med gott samvete utgå ifrån att vederbörandes visioner icke genererar någon gagn och båtnad för gemene europeiske löneslav och skattebetalare.

    Vad beträffar omnämnandet av ”passadvindar i seglen”, kan man fundera över om det inte är dags för den lustige luxemburgaren att debarkera innan han oförhappandes blåser över relingen i överförfriskat tillstånd, samt om han medelst talet om ”antieuropeiska extremister” till äventyrs åsyftat nationalister och antiglobalister.

    Enligt dessa illistiga EU-magnaters agerande och än mer sensationella icke-agerande, kan man med fog utgå ifrån att det inte är de islamistiska terrorutövarna som representerar hotet mot genomförandet av NWO-agendan, utan just de nationsälskande demokratibeskyddare som markerar sitt missnöje med den allmänna destruktionspolitiken och den demografiska desorganisationen.
    Andreas.

    Liked by 1 person

  27. Martin skriver:

    Platon sa redan för tusentals år sedan att de som inte engagerar sig i landets styre riskerar regeras av ”evil and/or inferior men”. Det är väl precis där Sverige är nu, tänker jag. Bara 2% av befolkningen är ju medlemmar i något parti och än färre vet väl något om EU. Hedersamt av Patrik att börja nysta och tillgängliggöra en bild av EU för det sovande folket (ja, vet inte så mycket om er andra egentligen men hittills har iallafall jag varit både lat, okunnig och oduglig i politiska frågor).

    Gilla

  28. Johan skriver:

    Jag röstade ja till EU på nittiotalet och det gjorde jag eftersom jag tyckte EU skulle behöva stärka sitt handelssamarbete och samarbete inom forskning och utveckling, kunna värna freden och att EU skulle kunna utgöra en motvikt på handelsplanet mot ett Asien på frammarsch och USA.
    Det EU som jag röstade på då har idag visat sig ha muterat till någonting helt annat som jag absolut inte skulle rösta för. Jag förutsatte att det låg i EU:s intresse att utveckla någonting som skulle i första hand vara positivt för Europas folk. Idag tror jag att intresset består i att utveckla något som är bra för – EU:s ledningsgrupp på så kort sikt som möjligt. Och att detta står i konflikt mot de Europeiska folkens intressen.
    Frågan är om EU-styret är bortom all räddning eller om det är frågan om en korrupt infektion i styret, som kan avlägsas, eller att denna infektion har lierat sig med externa intressen, som har allt annat än det bästa för Europas folk för ögonen.
    Eller om hela modellen och styret i EU är så illa däran att det skulle behövas en storstädning och ett funktionellt EU 2.0. Eller något helt annat – mindre enheter, som t.ex. Visegrad gruppen, en Nordisk samarbetsunion osv. Kanske ligger det i sakens natur att union för hela Europa är en för stor ambition för att kunna fungera.

    Liked by 1 person

    • johan wouters skriver:

      Nästan all kritik på EU – centralisering, ämbetsmännavälde, maktkoncentration, varierande kulturer osv. – kunde de olika boende har haft i medeltiden när nationalstaten Sverige bildades.
      Kanske inte så dåligt att den blev av ändå. 😉

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Nationalstaten växte fram inom loppet av århundraden. Lokala stormän gjorde sig till styresmän för större områden, såsom Östergötland och Uppland. Så småningom hamnade maktcentret i Svealand. Eftersom skriftliga källor i stort sett saknas för de avgörande århundradena kring millennieskiftet kan vi bara spekulera. Det vari vart fall ingen demokratisk process. Eftersom ”de boende” var etniskt och kulturellt nära besläktade med varandra är jämförelsen med EU missvisande. Något ämbetsmannavälde fanns inte under medeltiden. Det som fanns var kyrkans klerker som stod stormännen och kungen bi i förvaltningen av de olika landsdelarna. Att jämföra dem med EUs byråkrater och deras maktutövning utan någon annan legitimering än nationalstaternas villrådighet och en del politikers baktankar är barockt.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s