Utilitarismen är en filosofisk rörelse som föreskriver att den rätta handlingen är den som maximerar lyckan och minimerar lidandet. Utilitarismen artikulerades av filosofer som Jeremy Bentham och John Stuart Mill (BM).

Det finns en teori, som verkar få allt bredare spridning, om att vår tids största problem är att en konspiration – till hans död nyligen under ledning av den amerikanske miljardären David Rockefeller – av superkapitalister som vill ta kontroll över hela världen.

Finansmannen George Soros påstås vara en av de ledande i denna komplott. Soros och hans sammansvurna vill krossa nationerna och deras regeringar för att ränksmidarnas multinationella företag ska få fritt spelrum. De aktar inte för rov att muta Fredrik Reinfeldt med fina positioner. De bjuder Annie Lööf till seminarier i sin egen regi.

Jag hade förmånen att äta middag i ett sällskap där det förekom en person som visade sig vara en bemärkt forskare från ett lärosäte i södra Sverige. Han forskade om medborgarnas integritet och han sa att han var bekymrad.

Jag kan förstå att så kallade vanliga människor som liksom jag saknar inflytande över politiken allt som oftast flyr från insikten om landets sönderfall. I stället för att ta till oss exempelvis rapporterna och berättelserna om hur vanliga svenska orter som Flen och Laxå förvandlas till migrationsgetton där främmande kulturer praktiskt taget ersätter allt svenskt (utom Försäkringskassan, som ju behövs) så vänder vi bort blicken i vanmakt och tar suckande en kaka till. Jag förstår denna reaktion för att jag kommit på mig själv med att göra just så. Jag vill inte veta. Insikten om min maktlöshet blir alltför plågsam.

Jag är rimligt säker på två saker.

Den första saken är att vi har fel om vi tror, vilket vår tid för det mesta gör, att när demokratin väl är installerad i ett land så har de samhälleliga förhållandena nått sitt högsta möjliga och slutgiltiga stadium.

Nu ska jag citera några rader ur ett tal som en bemärkt nationell ledare faktiskt har hållit. Du kanske känner igen det, kanske inte. Då får du gissa.

För att det inte ska bli för svårt så ska jag redan från början dig tips. Ett, men bara ett, av följande alternativ är korrekt:

David Brooks är en skribent (i exempelvis New York Times och Dagens Nyheter) som jag länge satt högt för att han, enligt min mening, brukat föra begripliga och förnuftigt byggda resonemang. Efter en artikel om att ”Trumps egoism förgiftar världen” är jag inte längre så säker. Jag har inget emot att folk avskyr Trump, men jag gillar inte när det sker på vilka känslomässiga grunder som helst. Så här påstår Brooks:

Innan motsatsen är bevisad är det säkraste tipset att din nästa är en egoist vad han än säger. Det lär finnas exempel på att motsatsen är sann. Kanske har jag inte sett så många typfall, men jag är villig att tro på förekomsten av enstaka, genuina altruister.