Islam och idén om Europa

Mohamed Omar

Europa är en världsdel och en idé. Idén om Europa växte fram i mötet med islam. Det var denna andra, och fientliga kultur, som gjorde att européerna, trots inbördes olikheter, började uppleva sig som européer. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam.

Slaget vid Poitiers torde vara det viktigaste slaget i Europas historia. Om muslimerna inte hade besegrats hade vi kanske aldrig fått uppleva gotikens katedraler, renässansens målningar och den vetenskapliga revolutionens upptäckter.

I boken Orientalism (1978) menar den palestinske litteraturvetaren Edward Said att islam definierade Europa genom att visa vad det inte var. Said har fått mycket kritik för sina teorier om orientalismen, men på denna punkt tror jag att han hade rätt. Europa är inte islamiskt, så vad är Europa? Den europeiska civilisationen har tre huvudsakliga källor: Aten, Rom och Jerusalem. Grekisk filosofi, romersk rätt och kristen religion.

Det finns en målning av den ganska okände italienaren Giusto de’ Menabuoi (1320–1391), som visar hur den fängslade Johannes av sina lärjungar får nyheter om Jesu under. Johannes ser allvarlig ut, runt hans huvud lyser en gyllene gloria. De är klädda i mantlar i pastellfärger och påminner om tre antika filosofer inbegripna i ett samtal om någon mindre brådskande fråga, ungefär som i Rafaels målning Skolan i Aten.

Den kristna trosglöden, Johannes profetiska rop i öknen, möter här den antika världens behärskning och tankfullhet. Och det är ju så den västerländska kulturen är uppbyggd, som en förening av den kristna tron, representerad av den heliga staden Jerusalem, med konsten, vetenskapen och filosofin i den antika kulturen, representerad av Rom och Aten.

Johannes i fängelset

Under antiken utgjorde länderna som omgav Medelhavet, Mare Nostrum eller ”vårt hav” som romarna sade, en civilisatorisk enhet. I denna civilisation ingick Nordafrika, Mindre Asien, Egypten och Levanten. När Rom antog kristendomen blev denna civilisation romersk och kristen. Norra Afrika var lika mycket kristet som Italien eller Grekland och de bildade talade latin.

Två av kyrkans största lärare som bägge kom från Nordafrika. Tertullianus (160-225) var en av de främsta apologeter som kristendomen någonsin haft. Han kom från Kartago. Men den mest kände är nog Augustinus (354-430), som föddes i Tagaste, ett stycke från kusten.

Munkväsendet, som haft en så oerhörd påverkan på Europas utveckling, uppstod i det kristna Egypten. Kloster, där munkarna höll till, upprättades överallt i Europa och blev hem för konstnärligt och vetenskapligt arbete och där bevarades genom avskrifter oersättliga skatter från antikens litteratur.

Islams snabba och våldsamma framryckning på 700-talet delade Medelhavet i två halvor, en kristen och en islamisk. I Nordafrika och Levanten krossades kristendomen och länderna började arabiseras och islamiseras. Man kan behöva påminnas om hur religioner och kulturer har uppstått, blomstrat och gått under genom historien. Så att vi inte tror att det att det alltid kommer att vara som det är.

Jerusalem var en kristen stad som intogs år 637 av Omar, den andre kalifen. Först kom alltså jihad, islams heliga krig, sedan kom korstågen. Jihad hade pågått i fyra hundra år när korstågen inleddes. Man kan se det som ett väldigt sent, och otillräckligt, svar. De kristna länder som hade erövrats av islams arméer är ju fortfarande under islamiskt styre och de kristna blir allt färre. I vår tid har förföljelserna tilltagit och man befarar att kristendomen snart kommer att vara helt utplånad.

Européer har fått lära sig att korstågen var ett övergrepp mot muslimer. Kristna ledare, till och med påven själv, har bett om ursäkt. ”Om historiska ursäkter är viktiga”, skriver Sören Wibeck i sin bok Korståg från 2005, ”kan kanske världen också förvänta sig en sådan från den arabiska sidan för aggressionen under 600- och 700-talen, då islam erövrade de kristna länderna från Syrien till Egypten och Nordafrika samt de kristna kungadömena i Spanien och senare Konstantinopel och det bysantinska imperiet.”

Jag har inte hört några sådana ursäkter. Har du? Tvärtom predikar man intill denna dag i moskéer och koranskolor stolt att detta jihad, detta erövringskrig för att utbreda islam, var rätt och riktigt.

Under antiken och medeltiden föreställde man sig att världen var uppdelad i tre världsdelar: Asien, Afrika och Europa. När islam på 700-talet krossade kristendomen i Asien och Afrika blev Europa den kristna kontinenten. Europa och kristenheten, europé och kristen blev synonymer. Flamländaren Abraham Ortels (1527-1598) är mest känd för att ha gett ut vad som anses vara världens första kartbok. I Ortels Thesaurus geographicus, ett uppslagsverk över geografiska namn från 1578, hittar man under uppslagsordet ”kristen” förklaringen ”vide Europaei”, och under ”Europa” står det ”hodie Christianorum regnum… Europaei Christianos vocant semet ipsos”. Alltså Europa är det kristna riket och ”européerna kallar varandra kristna”.

Under renässansen, med dess kärlek till antiken och de klassiska språken, blev det vanligare att använda ordet Europa istället för kristenheten. Efter Konstantinopels fall 1453 försökte renässanspåven Pius II (1405-1464), få till stånd ett korståg mot turkarna, men misslyckades. Han skrev dock ett brev till sultanen i vilket han kritiserade islam och inbjöd turken att låta döpa sig. I brevet använder påven kristna och européer som synonymer då han prisar de kristna folken: hur starkt är inte Spanien, hur krigsdugligt är inte Frankrike, hur folkrikt är inte Tyskland, hur mäktigt är inte Britannien, hur modigt är inte Polen, hur kraftfullt är inte Ungern, hur rikt, käckt och skickligt i krig är inte Italien!

Turkiet är inte, och har aldrig varit, en del av Europa. Turkiet är en del av den islamiska världen, och under flera hundra år ledde Osmanska riket jihad, det heliga kriget, mot det kristna Europa. Dess arméer nådde ända fram till Wiens portar, där de slogs tillbaka år 1683. Det spelar ingen roll att turkarna erövrade stora områden i Europa. Det gör dem bara till imperialister, inte till européer. Det brittiska imperiet styrde Indien, men det gör inte Storbritannien till en del av Indien eller engelsmän till indier.

Europeiska Unionen gick vilse när den inledde förhandlingar med turkarna om medlemskap. Skulle Tyskland eller Frankrike kunna gå med i Organisation of Islamic Cooperation (OIC) eller Arabförbundet? Nej, självklart inte. Ingen har ens tänkt tanken.

Erdogan själv, den nye sultanen, betraktar inte turkar som européer. I ett tal i Ankara den 22 mars 2017 då han hotade Europa talade han om européer i tredje person: ”Fortsätter Europa på det här viset går inte en enda europé i någon del av världen säker på gatorna”, sade han. Ungefär samtidigt hotade den turkiske utrikesministern för att ”heligt krig” kunde bryta ut i Europa.

Hotet från turkarna har flera gånger genom historien fört européer samman, som i slaget vid Lepanto 1571 och vid belägringen av Wien 1683. Så var det också under det grekiska frihetskriget i början av 1800-talet. Över hela vår kontinent fanns en känsla av att Grekland sak är vår. Det utvecklades en filhellenistisk rörelse (av grekiska filos, vän, och hellen, grek), som understödde grekerna i deras frihetskamp mot turkarna genom pengar, propaganda och frivilliga soldater. Även i Sverige samlades det in pengar till grekerna. Och svenskar åkte ner för att slåss.

Många européer ansåg sig stå i skuld till Grekland eftersom grekerna en gång i tiden frambringat så mycket av det som den europeiska kulturen byggde på. Det smärtade dem att se landet plågas under det turkiska oket. Grekerna fick utstå massakrer, massvåldtäkter och slaveri.

Blodbadet på ön Chios var ofattbart i sin grymhet att vår tids jihadistiska illdåd bleknar vid en jämförelse. Av öns 120 000 invånare överlevde bara 900. Händelserna förevigades av den franske konstnären Delacroix. Målningen hänger i Louvren.

Blodbadet på Chios

Den mest kände grekvännen är förmodligen den engelske skalden lord Byron, sinnebilden för det romantiska geniet. Han dog den 19 april 1824 i Missolonghi. Det som drev honom var just denna känsla av att Greklands sak var vår, alla européers sak. Byron var fast besluten att riskera sitt liv för det Grekland, vars ljus en gång i ungdomen hade gjort honom till poet, som han brukade uttrycka det. Han gick från att ha varit diktens Napoleon, till att bli en riktig fältherre. Den 5 januari 1824 landsteg han i det hårt ansatta Missolonghi, där han mottogs under folkets jubel. Han hann dock inte uträtta så mycket utan dog i feber. Hela Grekland sörjde, man ville begrava honom i Theseustemplet i Athen.

Prins Eugen av Savojen är även känd som der edle Ritter, den ädle riddaren. Han anses som sin tids främste fältherre, vid sidan om av John Churchill, hertigen av Marlborough. I Nordisk familjebok (första upplagan 1876-99), beskrivs prinsen så här:

”Han ådagalade i striderna ovanlig personlig tapperhet, stort skarpsinne, viljekraft och förmåga att reda sig i svåra belägenheter. På grund af dessa egenskaper kunde han till en del frigöra sig från sin tids trångbröstade åsigter om krigföring och företaga hastiga och afgörande rörelser. Han fordrade mycket af sina soldater, men var derjämte mån om deras välbefinnande och derför af dem synnerligen afhållen.”

Det som framför allt låg till grund för prins Eugens rykte var hans segrar mot turkarna. Från 1683 fram till sin död 1736 tjänade han den habsburgske kejsaren i Wien. Turkarna hade proklamerat jihad, det heliga kriget, mot kristenheten, och i syfte att slutgiltigt göra slut på kejsaren utrustade sultanen Mehmet IV en gigantisk här på runt 200 000 man och tågade hösten 1683 mot Wien. Hären leddes av den ambitiöse storvesiren Kara Mustafa. Han ägde redan 1500 konkubiner, det vill säga sexslavar. Vem vet hur många fler han hade kunnat ta i österrikarnas huvudstad!

Men nu fick han inga fler konkubiner till sitt harem. Istället blev hans här slagen i spillror genom ett anfall av de polska bevingade husarerna. Och Kara Mustafa hamnade i onåd hos sultanen och avrättades. Kanske fick han i stället orörda jungfrur i paradiset? Det är ju lönen för den krigar för islams utbredning.

Vi ska vara glada att den polske kungen Johan Sobieski satte in sin kavallerichock i god tid. För hade han inte gjort det hade vi förmodligen aldrig fått njuta av Mozarts och Strauss toner. Slaget om Wien kan ha avgjort Europas öde. Istället för kyrkklockornas klang hade turisterna i Wien fått lyssna till det gälla ropet från minareter: Allahu akbar!

Efter att Wien hade räddats inledde de kristna en motoffensiv som varade ända fram till 1718. Prins Eugen slår turken i slag efter slag i Ungern och på Balkan, och efter slaget vid Zenta år 1697 där han krossar den trefalt överlägsna, islamiska armén är den turkiska motståndskraften bruten. Det som återstår är att sopa bort resterna. I freden i Karlowitz 1699 fick kejsaren hela Ungern.

Det finns en tysk folkvisa som hyllar prins Eugen, den ädle riddaren. Visan, vars författare är okänd, skildrar belägringen av Belgrad den 16 augusti 1717 där Eugen lyckades inta staden, trots att han bara hade hälften så många män som fienden. Melodin är både käck och pampig. Kriget framställs som en vacker dans, ”ein schöner Tanz”, där turkarna förjagas, ”Alle Türken zu verjagen”.

Prins Eugen var inte bara en österrikisk, habsburgsk eller katolsk hjälte. Han var en europeisk hjälte. För hotet från turkarna förmådde flera gånger frammana känslan av samhörighet hos européer, trots att de var splittrade politiskt och kulturellt. Det var, liksom vid Poitiers 732, en mångnationell, europeisk armé som besegrade turkarna vid Wien.

Även den europeiska sidan begick skändligheter, prins Eugen hade, trots folkvisans käcka verser om kriget som en dans, mycket blod på sitt samvete. Men tänk så här: hur hade det sett ut om vår sida inte vunnit i kriget mot turkarna? Som sagt, kanske ingen Mozart och ingen Strauss. Tänk på alla statyer som hade krossats, bibliotek som bränts och kyrkor som rivits!

En av Sveriges främste experter på huset Habsburg, historikern Nicolaus Rockberger som under många år var huvudlärare vid Försvarshögskolan, gav 1996 ut boken Tusenåriga riken: Österrike och Ungern. Där tar han upp just denna känsla av samhörighet mellan olika europeiska folk. Det är en känsla som ”vid upprepade tillfällen i historien medfört att man vid utomeuropeiska och icke-kristna faror lagt egna trätor åt sidan och istället förenat sig mot det yttre hotet.”

Rockberger nämner ett antal exempel på sådana yttre hot. Han börjar med hunnernas anstormning för att sedan gå över till det arabiska försöket att lägga Europa under islam. Han syftar alltså på jihad, det heliga krig som påbjöds och påbörjades av profeten Muhammed, för att utbreda islam med svärdets makt:

”Nästa stora fara för Europa blev arabernas kraftiga expansion norrut under senare delen av 600-talet och under början av 700-talet. Först expanderade de över Mindre Asien. Där lyckades Bysans stoppa deras anfall mot Konstantinopel, men sedan araberna erövrat Nordafrika och Spanien trängde de långt upp i Frankrike.

Frankerhövdingen Karl Martell lyckades ena de sinsemellan tvistande frankiska styrkorna och i förbund med burgunder och andra stammar slog han araberna vid Poitiers år 732 och tvingade dem tillbaka över Pyrenéerna. Från detta slag är första gången ordet europé belagt. I krönikan talar man om att en här av européer slog araberna.

Ett annat exempel på långtgående europeisk samverkan mot utomstående fiender är korstågsrörelsen. Ädlingar från Väst- och Centraleuropa erövrade gemensamt den heliga staden och försökte sedan under ett par århundraden försvara det heliga landet mot muslimerna.

Några århundraden senare ledde turkarnas angrepp mot Centraleuropa till gemensam krigföring från många europeiska staters sida.”

Det yttre hotet från islam, från dem som inte var européer, förenade fransmän och tyskar, polacker och italienare, norr och syd, katoliker och protestanter. Frans I, som var fransk kung 1515-47, må tillfälligt ha allierat sig med sultanen, men alla européer sörjde när Rhodos föll år 1522, och gladdes över segern vid Lepanto 1571. Riddarna på Rhodos kom från olika folk och talade olika språk, men de var alla europenses och Europas gränsvakter.

Det har som sagt alltid funnits en underliggande känsla av enhet, ett band som band samman européerna. Att både katoliker och protestanter försökte förknippa sina motståndare med turkarna för att svartmåla dem, visar att islam trots allt var den större fienden. När protestanter sade att påven var lika skurkaktig som sultanen betydde det att sultanen var en större skurk!

Något gott kan komma ur den förnyade konflikten med islamisk fundamentalism och jihad: att européerna inser att de har något gemensamt. Det finns något som förenar så vitt skilda länder, både geografiskt och kulturellt, som Grekland och Sverige. Vi tillhör samma civilisation. Edmund Burke uttryckte det så väl då han skrev: ”Ingen europé kan vara helt och hållet främling i någon del av Europa.”

31 thoughts on “Islam och idén om Europa

  1. malmobon skriver:

    Bra att Omar tar upp historien med islam.

    Taktiken med dagens islam är dock en annan än vad som jag ser i framtiden. Ett nytt ”religions” krig mellan kristna och muslimer ser jag inte-
    Till skillnad från kristna, så har muslimer llärt sig av historien. Krig uteslutet även om vi kommer få se mycket terror framöver. Jihad har i stället lärt sig erövra Europa med politiska medel och genom media. Även skolor.

    Kristna reagerar inte ens när Erdogan nu förstatligar kyrkor. En del är enda sedan 1100-talet. Vårt kulturarv. Mördandet av kristna runt om i världen. Ingen reaktion.

    Qatar skall nu bygga en jättemoské och ett Universitet i norra Rom. Vi ser en framfluttning och så småningom ett erövrande av Europa genom vårt eget system. Demokratin.

    I Malmö fanns det för ett par år sedan 80 000 registrerade muslimer. Malmö har idag ca. 320 000 invånare. Islam växer i Malmö. Detta sker med Catrin Stjernfeldts (S) och Miljöpartiets hjälp.
    Läste någon stans att Kaplan skulle starta ett muslimskt parti. Även om det inte är sant, så skall vi vara klara med att detta kommer ske. Skulle tro till nästa val.
    Idag behöver dem inte och efter som infiltrationen inom alla partier utom SD gör att islam hela tiden kan ta steg hela tiden framåt. Steg för steg principen.

    I Sverige kan vi stoppa islamiseringen politiskt genom rösta på SD. SD medarbetare utbildas och upplyses om vad islam står för. Endast genom kunskap om hotet går det stoppa.

    Nu spelar det ändå ingen roll vad jag ser och skriver, utan människor har en benägenhet att fastna i sin egen fålla/värld. Startade mitt Twitterkonto 2015 av två anledningar. Upplysa om islam och få bort public service och pk tidningar.

    Era förfäders arv. Era barns framtid det handlar om. Ert val.

    Liked by 5 people

    • PerH skriver:

      Europa reagerar inte ens när Erdogan nyligen förpassade Darwin ur utbildningsväsendet.
      ”Detta kan sägas vara ett tydligt exempel på att Islam flyttar fram sina positioner i Turkiet menar forskare och studenter …”
      Humanisterna

      Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Märkligt med Italien…

      Islam är /var tills nyligen(?)/ inte ens en erkänd religion!
      Moskébyggen tilläts ej!

      Har detta ändrats???

      Gilla

  2. Ben-Hur skriver:

    Ännu en väldigt intressant och välskriven inlaga i tanken om de olika Europeiska nationernas samarbete utan att för den skull gå samman till en nation/federation!

    Liked by 2 people

  3. Alexander Zetterberg skriver:

    Wow, vilken exposé över Europas kamp med islam, man tackar och bockar, och önskar att hela artikeln togs in i någon av våra större dagstidningar.

    I tolerensens namn har Europa i vår tid öppnat armarna för intolerensens kolportörer. Inte undra på att den postmodernistiska vänstern väljer att försöka tysta avvikande åsikter med nedsättande inviktiv, istället för att inbjuda till dialog – dom vet att fakta inte talar för deras sak och någon sanning tror dom inte på.

    PK-vänsterns underkastelse under en ideologi är så stark och befriande, rent psykologiskt, att de lyckas bortse från att islam har helt andra mål och värderingar än den socialism de själva underkastat sig. Deras välkomnande attityd till islam beror på att de känner frändskap med människor som intagit samma position i förhållande till tillvaron, en position av underkastelse under en ideologi!

    Frågan är om Europa går att rädda utan någon form av kristen väckelse?

    Liked by 3 people

  4. Jan Molin skriver:

    Tack Mohamed för denna mycket givande historielektion! Men fler än DGS-läsarna borde få möjligheten att läsa din skrivning. Om Patrik godkänner kan du väl åtminstone fösöka med UNT, även om jag tror att det är utsiktslöst. Men då vet vi åtminstone en nivå på UNTs gräns för fri debatt. De påstår ju sig vara liberala.

    Liked by 2 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Mycket tänkvärt, men oj så långt det blir mellan detta och dagens situation, där:

    • Kommissionen bråkar med Österrike om dess gränskontroller men struntar i att upprätthålla EUs yttre gräns
    • Länder som Italien och Grekland troligen pga korruption släpper igenom alla migranter
    • Kyrkan, inte minst den svenska, inte markerar mot islamsk aggression
    • Politiker och väljare inte har en susning om den historia Omar beskriver
    • Näringslivet inte skulle ställa upp på några åtgärder som skulle skydda Europas intressen om mot förmodan sådana förslag skulle komma

    Vi är inte ens ”in the end of the beginning”

    Liked by 2 people

  6. Martin skriver:

    Intressant och allmänbildande. Men även konspiratoriska tankar väcks his mig. Varför finns inte denna del av världshistorien med i historieundervisningen? Det kanske den gör, men jag minns mest svenska kungar och vad de hade för sig. Varför hade vi inte mer undervisning i Europas historia, nu med EU-medlemskap och allt? Var ett 15-tal år sedan jag gick i skolan. Misstänker att undervisningen om dessa konflikter, delvis grundade i religionerna, idag är om möjligt ännu mer PK-bannlysta. Det bra att du lyfter islams illdåd som motvikt kring allt prat om korståg, som jag f.ö. tror Sverige i stort sett stod utanför. Nej, Sverige har relativt liten ”kolonial” skuld även om det kortet ofta spelas i anti-rasismens namn eller från muslimskt håll.

    Gilla

    • Eva Danielsson skriver:

      För mer än femtio år sedan berättade min historielärarinna på realskolan med inlevelse om muhammedanernas mordiska framfart i norra Afrika och upp genom Spanien.
      Detaljerna har jag glömt, men känslan av skräck och förskräckelse över hur man iskallt kunde ta sig rätten att avliva andra människor för någon påhittad ”guds” skull, har jag haft med mig hela livet. Som naiv tonåring i trygga Sverige trodde jag trots allt då, att det bara var för länge sedan. Som i en otäck saga.
      Islam har ju tyvärr sedan dess om och om igen visat att ingenting har blivit bättre. Jag ser islam som en politisk ideologi som med alla medel strävar efter att bli allsmäktiga överallt och som dessutom använder religion (dvs människors behov av ledning och tröst) för att få lättstyrda undersåtar.

      Sedan blev det ju allt det där med kungar och årtal också förstås under skolgången. Och alldeles för lite resonerande om olika tolkningar och samband utifrån vad som har hänt genom historien.

      Gilla

      • Martin skriver:

        Ja, man kan ju i.a.f. misstänka att det idag finns en rätt hög barriär att ta sig över för en lärare när islam och dess historia ska presenteras, särskilt om det sitter flera muslimska elever i klassrummet med liten respekt för både svenska värderingar och kvinnor.

        Gilla

      • Jan Molin skriver:

        Hej, jag tycker annorlunda. Den historieundervisning som vi fick i realskolan var mycket bra, läraren Grundström också! Den lärobok vi hade var Odhner, Westman, Forssells Lärobok i Fäderneslandets historia. Jag skaffade på ett antikvariat nyligen denna historiebok vi hade. Allt är med: Forntiden, Medeltiden, Reformationstiden, Stormakts- och Friihetstiden osv. Kapitel om Fyrståndsrikstaden, Rösträttsstriden, Finland och Den politiska jämlikhetens och demokratins tid!!! Boken skriven 1954! Kungar och drottningar finns givetvis med, fattas bara ańnat. De är ju en väsentlig del av vår historia. Sist kommer övriga kapitel: Bilagor, Kartor och Diagram. Slutligen en lång litteraturlista! Med en sådan lärare vi hade sitter mycket av kunskaperna kvar än idag efter 55 år.

        Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Sverige har ingen kolonial skuld. Det är bara vänstertrams.
      Arabvärlden har en gigantisk skuld vad gäller slaveri och slavhandel genom tusen år.
      Islam har alltid varit en imperialistisk krigisk erövringsideologi i förening med en hotfull straffande intolerant religion. En farlig kombination. Det var ju islam som bedrev korståg med krig, mord på fångar och underkastande av erövrade områden från 630-talet med tvång, förslavande, hot, mord, lemlästning och sharia-elände under 1400 år utan modernisering eller uppluckring. De erövrade områdena har man ju ännu kvar, utan tanke på reträtt, och islam är nu på frammarsch till skillnad från kristna kyrkan.
      De kristna korstågen var en motreaktion, initierad år 1095 av påve Urban 2, mot islamsk expansion och krigserövringar, bl. a. för att åter kunna vallfärda till Jerusalem, som islam omöjliggjort.
      De kristna korstågen var mindre omfattande och ledde till mindre erövringar än islams erövringar och blev inte permanenta. De förekom under kortare tid från 1099 till 1290.
      Bara islams invasion av Spanien var mycket större än korsriddarnas maximala erövringar och dessutom mycket mer långvariga från 711 till 1490-talet då de sista morerna drevs ut.

      Liked by 1 person

      • Martin Holmlund skriver:

        Ja, ur Koranen verkar både arga unga män och härskare århundrade genom århundrade hämta inspiration och legitimitet åt slakt, slaveri, förtryck, röveri och våldtäktverksamhet. Så länge den där boken finns tar eländet aldrig slut.

        Enligt Ledarsidorna är det ca 1 miljon människor som lever på bidrag i det här landet, varav många just muslimer/invandrare. Islam är inte bara moraliskt vidrig utan även ekonomiskt fördärvlig. Den patriarkala strukturen med hemmafruar (och alla de andra problemen naturligtvis) kommer aldrig bära sig ekonomiskt utan vara ett ok på den arbetande befolkningen. Det oket kommer dra ned Sverige i rännstenen för det tar resurser från viktiga investeringar i framtida värden som teknik, utbildning och forskning. Det behövs inte så många procent av BNP per år som inte avkastar för att på sikt stjälpa ett land.

        Det är ungefär som med fonder. Ökar man avgiften med 3% / år blir det otroligt stor skillnad på slutresultatet på 30 års sikt, om avgiften inte gav någon ökad avkastning (vilket är fallet med invandring, som ger negativ avkastning). Jämför slutavkastningen med 4% / år relativt 7% / år på 30 års sikt: Slutvärdet med än halveras med de där ynka procentens ineffektiva avgift ( (1.04**30)/(1.07**30) ~ 43%) . Invandringen kostar dock oerhört mycket mer än 3% av BNP per år så avbräcket kommer bli monumentalt. Jag är ingen nationalekonom men tror ändå att det ligger något i det här sättet att räkna.

        Liked by 1 person

  7. Lars Åhlin skriver:

    Fantastisk text, Omar. Du är både lärdare och intressantare än den värste professor.

    Europeiskt samarbete är ju som ett värkande sår dessa dagar. Jag håller självklart med om vikten av samarbete över statsgränser i Europa för att värna vår frihet, vår samhällsform och vår välfärd. Men denna insikt får aldrig leda till att vi bygger upp nya imperier och övernationella federationer, så som starka krafter nu försöker göra beträffande EU. För då mister vi vårt samhällsskick bakvägen!

    Fram för en ”konfederation”, dvs en organisation där medlemmarna har kvar sin fulla frihet, och samarbetar utan tvång kring gemensamma frågor. Så låt oss nordväst-européer (Danmark, Finland, Sverige, kanske Nederländerna) gå samman om en kraftfull kampanj för de frågor som Storbritannien misslyckades få gehör för i de förhandlingar som föregick Brexit-omröstningen.

    Liked by 1 person

  8. Varva skriver:

    Tack för en upplysande krönika och till MALMOBON m.fl angående muslimska partier så skrivs det om europeiska sådana på http://www.morpheusblogg.se. Så jag tror som du att de är snart här i Sverige också inom kort. Kaplan som igångsättare låter inte alls otroligt. Bevare oss…

    Gilla

  9. acciaiosite skriver:

    Utmärkt redogörelse. Till detta kunde man gärna ännu mer framhäva räddningen av Konstantinopel vid den islamska belägringen 717-718. Om staden hade fallit, hade Europa blivit ännu mer utsatt. Konstantinopel och Bysans/Östrom räddade Europa och även det antika arvet, vilket tyvärr inte blivit rättmätigt uppskattat i vår tid. Sorgligt nog bidrog katolsk-ortodox rivalitet till Östroms nedgång. Annars hade måhända turkarna motats ut från Mindre Asien, vilket hade varit en välgärning. Nonsens om att araber och till och med turkar förmedlat antikens lärdomar till Västerlandet går hem i oupplysta/ kretsar. Den vetenskap som utövades i t.ex. Bagdad och Cordoba, var i huvudsak verk av folk med sitt ursprung i förislamska civilisationer, som syrier, greker, iranier, visigoter m.fl. Läs gärna den norske medeltidshistorikern Benedictows artikel om saken: https://www.rights.no/2008/05/arabernes-betydning-for-den-vestlige-sivilisasjon/

    Liked by 5 people

  10. olle holmqvist skriver:

    ”Slaget vid Poitiers torde vara det viktigaste slaget i Europas historia. Om muslimerna inte hade besegrats hade vi kanske aldrig fått uppleva gotikens katedraler, renässansens målningar och den vetenskapliga revolutionens upptäckter.” enl M.O.s Krönika.

    Men Wiki skriver så här:
    ”Slaget vid Poitiers hade ingen större världshistorisk betydelse. Det var en av flera drabbningar i en månghundraårig kamp mellan muslimska och kristna härskare i Sydeuropa. Krigslyckan skulle växla många gånger efter drabbningen.[4]”

    ”Om Martell verkligen – och den saken må vara ovetbar – räddat Västerlandet, är en fråga om vilken det kan stridas. Förmodligen hade Rahmans mannar själva inte varit i stånd att underkuva frankerriket och islamisera Europa, om han segrat den 25 oktober. Därtill var hans krafter, liksom hela det spanska kalifatets kraft för svag. Ingen av hans efterföljare försökte tåga över Pyrenéerna med en stor här”.(Gerhard Herm, Karl der grosse, 1995 p 50)

    Bäst att inte varav tvärsäker

    Gilla

    • acciaiosite skriver:

      Rent militärt var räddningen av Konstantinopel rimligen av större betydelse än slaget vid Poitiers. Hade den viktigaste europeiska metropolen fallit då, hade risken för fortsatt invasion av Balkan o.s.v., med utgångspunkt i kalifatets kärnområden, nog varit stor. Här närmar man sig förstås kontrafaktisk historia, men för att återgå till Poitiers, så vore det väl ändå inte så svårt att tänka sig att Frankerriket långsamt hade försvagats efter ett nederlag. I stället kunde ett allt starkare Frankerrike bli det centrum kring vilket den västeuropeiska civilisationen växte fram. Förminskningen, enligt Wiki av Poitiers betydelse, tar inte hänsyn till vad alternativet kunde ha blivit.

      Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Vi skal huske på at alle og enhver kan skrive på Wikipedia. Det er ikke et ‘kvalitetssikret’ leksikon. I sensitive saker som islam og Europa gjør man klokt i å være noe skeptisk.

      Gilla

  11. Martin skriver:

    Jag kom att tänka på att man fått höra om den så kallade muslimska guldåldern men efter att ha läst på och frågat runt så verkar allt tyda på att det inte existerar några tunga konkreta bevis på att det arabiskt-muslimska riket utvecklade en verklig högkultur med allt vad det innebär.

    De arkeologiska bevisen för att det ska ha existerat en högkultur är tämligen vaga. Visst, det fanns ett fåtal tänkare och vetenskapsmän som tänkte ”fritt” men de grundade mycket på den grekiska vetenskapen och dess filosofi.
    Det som översattes till arabiska från grekiska var det som låg till grund för deras relativa kunskapsökning, inte så mycket eget med andra ord.

    Håller med om det Bysantiska riket, vi talar om ett rike som existerade i ca tusen år och var baserad på den grekisk-romerska kulturen.

    Bysans vetenskapliga och kulturella bidrag till världen är inte att förringa. Sociala, politiska och religösa seder lever vidare än idag. Även inom juridiken så baseras en del av det som vi använder oss idag på ”Corpus juris civilis”, för att inte tala om arkitektur.

    Vi talar här om bildning och välfärd – det var en utvecklad välfärdstat – när det var som bäst och de förvaltade bland annat det klassiska antika arvet och såg till att det fördes vidare.
    Utbildningen höll högsta nivå och flickor kunde studera, vilket inte var vanligt ens i dåvarande Västeuropa.

    Varför drömde muslimska erövrare om att få inta Konstantinopel? Det fanns inget som kunde konkurrera eller som ens var i närheten av dess rikedom och prakt.

    Europa har alltid legat i framkant inom alla områden och när vi europeér väl samarbetar så åstadkommer vi underverk.

    Gilla

  12. Lisa skriver:

    Bill Warner, PhD: Jihad vs Crusades

    Egyptisk ”historiker” vänder på historien och säger att det är ickemuslimer som angripit dem…
    ”JIHAD WILL CONTINUE UNTIL JUDGMENT DAY”

    A warning to America and Israel from an
    ex Muslim:

    Gilla

  13. John Nilsson skriver:

    Robert Spencer är ju brännmärkt, men när jag lyssnar på honom förstår jag inte varför. Den som missat Douglas Murray, borde lyssna på honom också.

    Båda två mycket kunniga. Båda två kritiker av islam, utan att be om ursäkt.

    Gilla

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    ”Orientalism” borde ha samma status som ”Das Kapital” och ”Mein Kampf”. Den är ungefär lika vetenskaplig, om man kan använda ett sådant ord i sammanhanget.

    En man som av svenska statsvetare blivit rundligt förhånad och bespottad (personlig erfarenhet) är professor Samuel P. Huntington (”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order”). Att hänvisa till honom eller den boken vid svenska universitet var tidigare förenligt med att bli stämplad som nazist, då det var Fukuyamas teorier om ‘the end of history’ som var sanningen och ljuset – till och med när Fukuyama själv påpekade att han haft fel.

    Vad har det med den ovan utmärkta texten ovan att göra?

    Om ni har lärare som bekanta så tycker jag att ni skall fråga dem om de känner till något av det som Omar berättar ovan – och fråga varför de inte gör det samt varför det inte ingår i historieundervisningen i skolan på någon nivå. De som har politiker som bekanta kan fråga dem.

    Vem och vilka politiker och partier ville att vi skulle vara okunniga?

    Det är nämligen okunskap om historien som gör att vi nu står som enskilda stickor mot ett starkt spöknippe av invandrade erövrare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  15. Jonas Nilsson skriver:

    Intressant, värt att utmana, men kontrasteringen mellan en kristendom och en muslimsk linje är en förenkling som bara understödjer kriget, och som jag fattar Omar så är det samtidigt det han vill varna för.

    Omar vill varna för islamsk jihadism men var driver han någon tanke om ett återkristnat Europa?? Boven till Europas avkristnande ligger inte i jihadismen utan i franska upplysningskulturen. Har inte sett ett uns av distans till den kulturen i någon enda sats av något SD-program. Traditionell kristen eftertanke har inte kvävts av muslimer utan av en vetenskapstro som isolerats av bl.a. en fransk sociolog som Comte. Den antimetafysiska vetenskapstro som ännu dominerar i Sverige (tidigare med Sovjetstöd, numera med ett visst amerikanskt understöd) har föga att göra med de gamla grekerna. Vi tror som bekant ingenting numera.
    Tvärtom är det tillsynes stark muslimsk kultur som får oss att fråga vad vi trodde på. ”muslimerna” av idag än nog mer klassiska än sekulär ”europakultur”.

    Att Poitiers blivit viktigt har väl snarast att göra med det heliga riket av tysk nation, första försöket till kopia av Rom då Konstantinopel var det andra Rom, ryssarna gjorde anspråk på ett tredje och Hitler ett fjärde. Ska dagens europeiska högerunioner försöka få till ett femte?
    Intressant med Acciaosites kommentarer, de ligger nog närmare sanningen.

    Omar konstaterar att Europa är världsdel och idé för att sedan gå igenom sin version av den idén. Den geografiska gränsen mellan världsdelarna gick mellan Grekland (Europa) och Asien är det avgörande. Tanken om Turkiets europisering är verkligen en ny idé.

    Återigen (?) verkade väst ha väntat ut ett förintande av den östliga kristenheten. Det var när ryssarna gick in i Syrien som vinden vände.

    Men man kan knappast driva att Jerusalem skulle vara mer än en förening av Europa och Asien, vid den väldiga riften. Det är antagligen en tidsfråga innan Jerusalem faller igen – för sista gången?

    Ett återkristnande av Europa är nog det enda som kan rädda någon europeisk själ (vad blev frukten av Hitlers ‘kulturella’ försök?) men det börjar inte med att utmåla islam som något stort hot. Islam är en dålig kopia av sina två föregångare.

    Det är vi själva som står för det själsliga armodet.

    Gilla

  16. Jonas Nilsson skriver:

    Intressant fråga om kampen om den romerska kejsartiteln som ett ”samlat” Europa ffa är sprunget ur hotet från islam eller som utmaningsförsök mot det andra och tredje Rom. Att i våra dagar försöka beskriva en Europahistoria utan att nämna Napoleon eller Hitler kan verkligen diskuteras.
    Dagens Europa lever ffa pga av USA. USA är den nya parten på världens historiska scen förra århundradet.
    Idag tycks Kina råda vid sidan om Indien m.fl. Brics-länder. Ryssland har mer än ett sekel varit ockuperade av sina östliga grannar (mongolerna under medeltiden). Ryssland ihop med Kina utmanar hela världen.
    Världsfreden framöver verkar bero av vilka som lierar sig med Kina. Jag återkommer till Saabhistorien där alla tre parterna deltog: Kina, USA, Ryssland och lokal (Stockholms) riksdag. Kina är nog nu tillräckligt slipade för att koka ihop revolutioner/köpa upp nationsekonomier av olika slag på olika platser i världen.
    Mer krass fråga är om det är klokt av oss/Nato att stänga Östersjön för ryssarna/kineserna? Det är nog ishavet frågan gäller.

    Gilla

  17. MartinA skriver:

    ” Den europeiska civilisationen har tre huvudsakliga källor: Aten, Rom och Jerusalem. Grekisk filosofi, romersk rätt och kristen religion.”

    När jag läser sånt här så måste jag protestera innan jag kan fortsätta läsa. Det här är ju inte Omar som har kommit på utan det är en allmänt spridd föreställning. Min poäng är att den västerländska civilisationen i stora stycken är germansk. De germanska stammarnas föreställningar om rätt och fel, hedervärt och skamligt och kulturella drag genomsyrar den västerländska civilisationen, åtminstone så länge den existerade. Visst beundrar jag Brocards juridiska principer som hämtas från den klassiska perioden och från den kristna traditionen. Men även germansk rätt överlevde i juridiken och formade den västerländska civilisationen. Det är ju i konfliktlinjen mellan germanerna och Rom som vår civilisation uppstår. Segrarnas beundran för den besegrade så att säga.

    Sen, angående temat i artikeln. Visst, Potier och Martell. Men Karl den store(Martells sonson?) la stora delar av energin på att underkuva det saxiska folket och förstöra deras kultur och deras religion. Istället för att fortsätta reconquistan söderut mot morerna på iberiska halvön. För honom var att förhålla sig till det germanska viktigare än islam. Kanske för att hans imperium fortfarande befolkades av människor som fortfarande hade stora delar av sin identitet nära vad Saxarna fortfarande var.

    Ville bara ta upp det för att det hela tiden förtigs. På samma sätt kan man analysera Islam som brytpunkten mellan araberna och de imperie-kulturerna i mellanöstern och judendomen.

    Liked by 1 person

    • Jonas Nilsson skriver:

      Intressant vinkel som jag nu ser återkommer. Det finns väl de som hävdar att EU är det nya germanriket? Frågan är väl bara hur länge man kan hålla sams. Har letat efter Brocards juridiska principer – hittar inte. Finns någon länk?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s