Gästskribent Hans Kindstrand: Vad handlar det om – egentligen?

Pris är vad man betalar- värde är vad man får. Orden kom för mig när jag nyligen gjorde en resa med familjen i mellersta Finland, för att besöka orter där familjen har en del av sina rötter. Insjölandskapet runt Saimens sjösystem är hisnande vackert. Någon motsvarighet finns nog inte i Sverige. Någon motsvarighet till de ständiga påminnelserna om landets nära historia och frihetens pris finns inte heller i Sverige.

Domkyrkan i Savonlinna ligger på en mindre höjd, några hundra meter från hamnen. Om man gör sig besväret att gå dit, möts man av ett monument, en hukande mansfigur huggen i granit, ungefär två meter hög, och med något framför sig, som vid första anblicken kan tas för ett stilfullt blomsterarrangemang. Vid närmare påseende finns mellan de vackra blommorna blankpolerade stenplattor, ungefär trettio gånger trettio cm, med namn och datum för födelse och död. På varje stenplatta finns dessutom längst upp till höger ett cirkelformat ornament i gjutjärn med siffran 18. Stenplattorna – ett femtiotal – ligger i formen av en båge. Alla med namn på några av dem som föll offer i det inbördeskrig som följde på självständigheten och frigörelsen från Ryssland 1917.

Fortsätter man mot domkyrkan möts man av ytterligare ett monument, en sten med blankpolerad framsida, rest på högkant, ungefär två meter hög och med ett femtontal namn inhuggna, alla med datum för födelse. Alla dog samtidigt 1940, när Savonlinna utsattes för ett bombanfall. Något tiotal meter därifrån står ytterligare en sten på högkant. Här finns inga namn. Stenen är rest till minne av alla de finska män som stupade under andra värlskriget, och som aldrig återfanns.

De stupade som återfanns ligger begravda i sin hembygd. Soldatgravarna vid kyrkan i Anttola, en by som med kringbygd räknar ungefär två tusen själar, är ordnade i två kvarter. Blankpolerade stenplattor med namn och datum för födelse och död. De ligger i snörräta rader. Nyplanterade röda begonior mellan varje minnessten . Ett tjugotal stenplattor i varje rad. Tre fyra rader i varje kvarter. Totalt ligger här ungefär etthundrafemtio av bygdens söner. I en av de främre raderna läser jag namnet på fem unga män som alla stupade den 7 juli 1941, en dryg vecka efter inledningen av Fortsättningskriget.

Vid kyrkan i Joroinen, en lite större by, ser det ut på ungefär samma sätt. Soldatgravarna är visserligen fler, men också här ordnade i två kvarter med blankpolerade stenplattor i snörräta rader. Nyplanterade röda begonior mellan minnesstenarna. Namn och datum för födelse och död inhuggna. Men här och där, utan någon ordning alls, färska snittblommor i vas bakom en minnessten. Trots all den tid som gått finns det fortfarande någon som minns någon och han är fortfarande saknad.

Vid kyrkan i Tuusniemi finns soldatgravarna i åtta kvarter med låga tuktade häckar mellan kvarteren. Svarta stenplattor med namn och datum för födelse och död och dessutom platsen där den som bar namnet stupade. Röda begonior mellan stenplattorna.

Var man än befinner sig i Finland blir man påmind om landets nära historia och det pris som det finska folket betalt för sin självständighet och sin frihet.

Utopiska drömmar har ingen plats när våldet brakar loss. Då tvingas alla välja sida. Min vän blir min fiende, min fiendes fiende blir min vän – eller kanske också min fiende. Finlands nära historia visar på att ”Vi” inte inkluderar fienden, och att vilka som är ”Vi” inte är konstant över tid. I Sverige har vi inte behövt genomlida Inbördeskrig, Vinterkrig, Fortsättningskrig eller Lapplandskrig. Det har sagts att vår verklighetsuppfattning präglas av att vi är ”fredsskadade”.

I Finland har man inte glömt sin historia, även om excellensen Wallström påstår motsatsen.Där påminns man varje dag om självständighetens och frihetens pris. Där är det långt till den ”svenska modellen” med ett utopiskt önsketänkande om en evig fred, som dessutom är gratis. Det som har hänt kan hända igen, om än på andra platser och i andra former.

Hans Kindstrand är advokat med stort intresse för samhällsfrågor.

 

35 thoughts on “Gästskribent Hans Kindstrand: Vad handlar det om – egentligen?

  1. Bengt Lindstrand skriver:

    Mycket tänkvärd betraktelse.
    Tack för Din intressanta analys.
    Den form av nationell patriotism, som det finsländare här ger prov på tror jag även finns hos oss i hög grad.
    Det är väl det som ett eller annat nytt parti skrapar litet på medan de etablerade partierna sitter fast i sina drömmar.
    När Sveriges oberoende nu hotas av en främmande ideologi ( inte så olik nazism )
    tror jag att urkraften hos svenska folket kommer att tala.
    Vi kan börja med kyrkovalet i höst – och driva bort de politiska koryfeer , som f.n.
    lyckats ta befälet över fädernas kyrka.
    Närmaste året kan kanske bli väldigt annorlunda än vad de etablerade partierna tänkt sig.

    Liked by 5 people

    • ericr45 skriver:

      Allt Hans Kindstrand tar upp känns igen.
      Med ena föräldern (och hustrun) från detta land har man ju fortfarande mycket kontakter över Östersjön
      De är ju inte helt utan orsak man tvingas ta emot en hel del bitska kommentarer om vansinnets Sverige från dem..
      Var på begravning för en tid sedan, i norra FInland, man såg hur man vördade sina i kriget stupade, de låg begravda närmast kyrkan med namn och grad. Här grävdes då ingen upp efter 25 år..!
      Man kan sin historia, alla kan den, till skillnad från Sverige där historien tycks börja med (s) maktövertagande -32 ( var väl ihop med det genuint politiskt opålitliga bondeförbundet ( nu (c) dvs ingen skillnad mot nu)
      Varje stupad finsk soldat togs under WW2 till hembygden för begravning, ryssarna lämnade dock sina stupade kvar, de var ju i sitt nuvarande tillständ utan värde, de var ju döda.!. .

      Liked by 2 people

  2. Magnus Furugård skriver:

    Fin beskriving och sann. Savonlinna heter dock fortfarande Nyslott på svenska, Finland är tvåspråkigt och vi har en gemensam historia och kulturarv som vi i Sverige tyvärr alltför lättvindigt förträngt. Vi skulle istället behöva lyfta fram den och kroka arm på alla sätt vi kan. Vi är betydligt starkare tillsammans. Finlands utrikesminister skämtade på Folk och Försvar om att ett finsk Lejon och en svensk Tiger har mycket att vinna på att kämpa tillsammans. Skämtet innehåller ett visst allvar. Vi har nyligen firat införandet av Yttrandefrihetsförordningen som bara är en av alla gemensamma nämnare som vi borde fira gemensamt. Sverige har haft en moderat minister som nekade finskspråkiga skolor i Sverige med hänvisning till att då skulle vi vara tvungna att låta ”andra invandrare” också få ha det. Pinsamt. Sverige har förträngt sin historia. Utan historia ingen kunskap och erfarenhet. Dags att återupprätta den?

    Liked by 6 people

  3. larslindblog skriver:

    På tal om gravar ; om ingen anhörig betalar för skötsel grävs dom döda upp i Sverige . Efter 25 år blir den anhörigslöses ben uppgrävda och platsen säljs till ny gravrättsinnehavare.
    Det är så ovärdigt att jag har svårt att finna ord för skändligheterna.

    Liked by 7 people

    • Anna skriver:

      Nej, ingen grävs upp! Man återanvänder bara gravplatsen för en ny begravning. Efter tjugofem år beräknas kista o stoft ha förmultnat så att detta går att göra. De som är begravda där ”finns kvar”-kanske bara litet ”omrörda” Ursäkta om jag uttrycker mig klumpigt o okänsligt, vet inte riktigt hur jag annars ska förklara…vi blir ju alla stoft tillslut snabbare eller långsammare beroende på jordmånen på kyrkogården.. Fortsätter man att betala för gravplatsen händer inget med den utan den finns kvar. Det som nu sker på kyrkogårdar är dock att man kollar att gravstenarna klarar tryck ,detta efter dödsolyckan då ett barn dog då det lekte på kyrkogården o fick en sten över sig. Klarar stenen inte trycket läggs den ner o gravrättsinnehavaren får fixa bättre fästen.

      Liked by 1 person

      • larslindblog skriver:

        Jag hoppas att Anna har rätt. Men förmultnar verkligen en ekkista med innehåll på 25 år ?
        Det dyker ju upp ben från f.d. kolerakyrkogårdar och ibland hittas ben som är hundratals år gamla.
        Det är roligt att gå på lantliga kyrkogårdar och se gamla titlar som ” Husägaren ” ” Odalmannen ” ..´ ” Småskolelärarinnan ” , mm.
        Jag kan inte hjälpa att jag tycker gamla gravar skall få vara ifred , även om det är som Anna säger att gravens innehåll blivit jord , -och ingen betalar . ( Förr betalade man ”
        evärdelig tid ” som på nyspråk är 25 år )

        Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      I Norge er det også slik – 20 år er ‘gravfreden’. Skal man fornye festeavgiften, betaler man da 20 år frem i tid.

      Gilla

    • Anna skriver:

      Det beror mycket på jordmånen, och fuktigheten i jorden, är den torr och sandig,kalkrik eller lerig och fuktig? I lerjord tenderar ben lösas upp snabbare än i sandjord. Men visst kan det finnas ben kvar även erter tjugofem år, som sagt sker det en ny begravning blir kvar arande kvarlevor , med ett något brutalt ordval, ”omrörda” men läggs tillbaka i graven. Sedan får vi inte glömma att många av våra kyrkogårdar använts i nästan tusen år, så det är mycket ”upp och ner”för de ben som finns kvar. Intressant att veta är att det sista som försvinner av oss är tandemaljen! Jag jobbar inte med begravningar i, vad som sker o en kista påträffas intakt inför en ny begravning vet jag däremot inte. Jag ska höra mig för, känner några som jobbar med detta.

      Liked by 1 person

  4. Olle Reimers skriver:

    Känslan i landet Finland är helt annorlunda än i Sverige. Man är stolt över att vara finne (fast man ska nog säga finländare när man talar om dem även om det är mer stolthet i finne; särskilt om man talar med en svensk. Med ryssar talar man inte.)

    Det finns den värdighet som man kan se hos den lilla men naggande goda individen.

    Sedan är det språket. Rakt och enkelt. Rättframt (”ni svenskar kan bara tala om en sak i taget och alla tycker likadant”).

    Finland är annorlunda. De har varit självständiga i snart etthundra år. Den 5 december inträffar det. De är stolta över sin historia.

    Liked by 5 people

  5. Jaxel skriver:

    Ur krönikan: ”Där påminns man varje dag om självständighetens och frihetens pris. Där är det långt till den ”svenska modellen” med ett utopiskt önsketänkande om en evig fred, som dessutom är gratis.”

    Ja, det utopiska tänkandet är extremt starkt i svensk debatt. Det har gått så långt att den officiella svenska debatten knappast tillåter argument av egoistisk karaktär. Det är i stort sett otillåtet att argumentera för en viss politik därför att den skulle vara bra för mig (och andra svenskar) eller för att alternativen innebär en allt för hög kostnad, i vid mening, för mig (och andra svenskar).

    Utopin har, åtminstone i den officiella debatten, alltid företräde framför värnandet om den egna tryggheten och det egna välståndet. Den som ifrågasätter utopin skall helst skämmas och skrämmas – till tystnad.

    Intressant nog kan man dela in de mest aggressiva företrädarna för detta icke-egoistiska förhållningssätt i två kategorier.

    En grupp är de framgångsrika vilka lyckats tillskansa sig en oproportionerligt stor andel av det välstånd och den trygghet som det svenska samhället skapat. På det personliga planet tycks det med andra ord inte vara självklart att man skall dela med sig till dem som har mindre av välstånd och trygghet.

    En annan grupp är de som hyser ett mer eller mindre öppet förakt för alla attityder och förhållningssätt som bidrar till att skapa välstånd. Inte sällan förenas detta med att man tycker att det är helt i sin ordning att själv leva på bidrag som emanerar från dem som konkret bidrar till att skapa välstånd och trygghet. Det tycks med andra ord som man gärna delar med sig av välstånd och trygghet, bara man själv slipper bidra till att skapa detta.

    Jag tycker det ligger nära till hands att kalla det för hyckleri i bägge fallen.

    Det måste vara möjligt för oss väljare att säga till dem vi valt att representera oss i Sveriges riksdag att vi vill att ni skall se till våra intressen. Om dessa intressen kommer att stå i motsats till intressen hos den övriga mänskligheten så måste våra intressen få väga tungt. I den officiella svenska debatten gäller däremot den utopiska tanken att alla människors intressen skall väga lika, i enlighet med påbudet om ”alla människors lika värde”. Detta påbud är till och med inskrivet i regeringsformen (kap 1).

    Man kan dock undra vad Sverige och den svenska staten vore om staten som följd av påbudet i regeringsformen skulle behandla alla människor i hela världen lika. Sverige och även andra stater skulle då bli ett geografiskt område – ett stycke land – inte mer. Den svenska staten skulle i princip upphöra att existera. Det finns tycks det de som tycker att detta vore en önskvärd utveckling – en (önskvärd) utopi.

    Liked by 4 people

    • Johan skriver:

      Jag önskar att alla partiledare inför valet skulle krävas på följande besked:
      – Är ni beredda att återinföra ämbetsmannaansvar?
      – Kommer Sverige som nation att finnas om 5 år? 10?
      – Hur ställer ni er till Kalergiplanen?
      Infantiliteten i riksdagen börjar bli besvärande och valet 2018 är ett bra tillfälle till hårdgranskning av motiv och hållbarhet i de politiska visionerna.
      Om någon mediakanal vill och lyckas genomföra denna granskning.

      Liked by 4 people

    • Jaxel skriver:

      America First!

      Donald Trump har om jag förstått rätt uttalat detta som en ledstjärna, vilket lett till en hel del förtret.

      Fast, det är väl ändå helt i sin ordning att han säger så till sina väljare. Det är förstås inte alltid så lätt att avgöra hur detta skall se ut i praktiken och USA befinner sig i en omvärld vars utveckling helt klart påverkar vad som är bäst för de amerikanska väljarna och dito folket. Huruvida Trumps politik de facto kommer att göra livet bättre för det amerikanska folket törs jag inte ha någon åsikt om, men som ledstjärna är väl uttalandet helt i sin ordning.

      Någon liknande deklaration från svenska politiker framstår däremot som osannolik. Här gäller alla människors lika värde. Det närmaste man kan komma är väl när Åkesson vänder sig till dem han kallar sverigevänner.

      Liked by 1 person

  6. tlidforss skriver:

    Sverige har sedan 1809 tappat kontakten med verkligheten. Svenska regeringar lever i en utopisk Ebberöds bank finanserad bubbla där evig välfärd skall gälla för alla och den sedan länge utdöda ”Svenska modellen” skall exporteras och gälla alla på denna planet. Om Nazi Tyskland hade invaderat Sverige som planerat 1943 så hade kanske dagens svenskar haft lite bättre kontroll på läget och varit måna om Sverige. ”Svenska modellen” är en drog för alla svenskar som är trygghetsnarkomaner, rör inte ordet ens för det håller folk lugna. Samma sak sa Anders Borg till MUFare inför valet 2014 om LAS (Lagen om anställningsskydd) rör inte. Vi i Sverige borde vara stolta över våra grannländer, vi har mycket att lära från dom.

    Liked by 3 people

    • Underdog skriver:

      Jösses. Sedan 1809? Det var länge. Samma period som Sverige gått från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste. Samma period som svenskarna gått från att vara ett av de eländigaste folken till ett av de lyckligaste i världen. Om det är följden av att tappa kontakten med verkligheten vill jag ha mindre kontakt med din verklighet.

      I min värld gjorde den svenska regeringen vid andra världskrigets utbrott sitt viktigaste arbete. Den såg till sitt eget folk först och höll oss utanför den totala destruktion som drabbade större delen av världen. Som en följd av det kloka valet kunde Sverige resa sig till att bli ett av de bästa länderna i världen att leva i. Jag skulle önska att fler av våra politiker idag följde det goda exemplet.

      Gilla

  7. Moab skriver:

    Utopin hotar oss återigen. Islams utbredning i Europa är bara ett symptom på den vänsterliberala utopin med sina rötter i kommunism, kamrater utbytt mot ”allas lika värde” och världsherravälde utbytt till ”en gränslös värld” i ett försök att realisera John Lennons ”Imagine” som borde ha förblivit en önskedröm i pyjamas.

    Liked by 2 people

  8. Strix skriver:

    Socialisterna har lyckats att ”knarka” ner den svenska befolkningen, den är numera totalt redlös!
    Priset för rehabiliteringen blir fullständigt oöverskådlig.
    I unga dagar hette det att man var dum som ”tåget”. I dag vi har ingen kapabel att köra ens ett tåg i Sverige.

    Liked by 1 person

  9. Carina skriver:

    Stämmer nog att vår befolkning har blivit fredsskadade. Känns lite som att Sverige var medlöpare till Nazi-Tyskland., medan våra grannländer var tvungna att försvara sig.
    Var inte Sverige rätt förfärliga på det sättet? Var inta alla våra politiska partier involverade i detta?Egentligen är det ju bra för vårt land. Men ändå?
    Jag som är lite äldre växte upp strax efter andra världskrigets slut. På landsbygden, vi var lyckliga tycker jag men ändå så fattiga på pengar.
    De som är yngre har aldrig upplevt detta med att vända på varenda krona.
    Kanske det är förklaringen till mångas vilja att dela ut vår nuvarande välfärd till hela jordens befolkning. De är så välvilliga och goda att de helt enkelt tror på sagan om om pojken med guldbyxorna.

    Liked by 1 person

  10. Östanskog skriver:

    Tack för att beskriva mitt gamla hemland på detta fina sätt. Nu tycker jag ändå, att Du Hans har blivit bländad av grannlandets gloria – ungefär som jag som en nybliven svensk såg Olof Palme höja näven och ropa ”kamrater”. Då visste jag, att jag hade kommit till världens bästa land (…och inget ironi här). Palme behövdes då. Det finns ett ord på detta: DIALEKTIK. På samma sätt fanns det nackdelar med det pompösa finska nationalismen.

    Gilla

  11. Anders Svensson skriver:

    Fortsättningskriget handlade inte om Frihet … långt därifrån … man hade fått för sig att Fjärrkarelen, som aldrig varit en del av ”Svenska Finland” eller ”Storfurstendömet Finland”, skulle erövras och på så sätt skulle ett Stor-Finland skapas. Med uppbackning av Hitler och hans ”Tredje Rike” var det plätt-lätt …

    Men Mannerheim och hans kamrater hade räknat fel, och det är därför som alla dessa unga finska män ligger i sina gravar och det är därför som de överlevande fick betala ett högt pris för allas dumhet och på köpet fick dom ett nationellt trauma som ”dumma svenskar” inte kan förstå …

    Liked by 1 person

    • Hannu skriver:

      Inte var det en så enkel historia, Anders, det var mycket komplicerad!
      Vintern 1940-41 var vi hårdt pressade av ryssen. Men på hösten 1940 var det jo Hitler som avvisade Molotovs vilja att ta resten av Finland i deras besitning. Hans tanke var att få oss med i fälttåget emot Stalin och så urartade det sig. När Tyskland startade sitt överfall emot Ryssland gick vi med för att få tillbaka Karelen som vi hade förlorat i Vinterkriget. När allt gick så bra som det gick, så bestämde vår krigsledning att fortsätta lite längre österut för att få reservutrymme där. Där stannade vi sen och väntade hur kriget skulle fortsätta och sluta och illa slutade det!
      Men det kunde ingen veta året 1941. Detta är bra att komma ihåg! Även Roosevelt i Amerika tänkte att Ryssen var krossad.

      Det är sant att många funderade om Stor-Finland skulle Tyskland vara krigets vinnare men det fanns starka motståndare till den tanken också, hela vänstern och delar av mitten och högern men dom var jo privata tankar, inte statens. Och hade Hitler vunnit hade vi alla, inklusive Sverige blivit satelliter.

      Detta är nu det enklaste jag säga men som sagt det var verkligen kompliserad. När jätterna slåss är det för småpojkarna att se på!

      Liked by 1 person

  12. Steven Jörsäter skriver:

    Visst finns det mycket att lära av vårt östra grannland och dess heroiska kamp mot frihet.

    Men när det gäller känslan för historien så är Finland tyvärr ingen förebild. Man gör allt för att sudda ut sitt svenska arv. Det svenska språket är satt på undantag. När Per Brahe grundade Nyslott hade han säkert ingen tanke på att platsen i framtiden skulle benämnas med ett nytt och främmande finskt namn även av många svenskar som även ofta refererar till ”Helsinki”. Om man frågar en finländare om landets medeltidshistoria, som väsentligen sammanfaller med den svenska, så får man ofta ett stort frågetecken till svar.

    Ändå har nog Finland haft en hel del glädje av de svenska institutionerna och ämbetsmannamoralen. Den som var grundstommen också i Sverige och som möjliggjorde den framgångsrika nation det en gång var. Utan dem hade Finland riskerat att bara vara en annan korrupt del av det ryska riket.

    Den annars så hyllade finska skolan torde ha världens sämsta språkundervisning eftersom svenska tycks svårbegripligare än swahili för många, till och med i turistindustrin. Ett fritt Finland kan förstås göra vad det vill.med det svenska språket. Men då vänder man sig också från den nordiska gemenskapen, ett val man bör göras medveten om.

    Just nu behöver vi alla den nordiska gemenskapen kanske mer än någonsin, särskilt genom den större oron i Europa. När Sverige dessutom har kommit att regeras av dårar behöver vårt land verkligen stöd. Det får vi också lite av både Norge och Danmark. Länder som vågar säga vad som pågår i vårt land. Och Finland skulle vi behöva mycket hjälp av med dess oändligt mycket klokare immigrationspolitik. Men då måste de sluta att vända oss ryggen.

    Liked by 2 people

  13. Sixten Johansson skriver:

    Ännu för två år sedan skulle min helfinska hustru och halvfinska jag med vissa reservationer ha instämt i Hans bedömning att Finland stod mycket långt från den svenska PK-modellen. Men mycket har hänt i folkdjupen de två senaste decennierna och när Finland sommaren 2015 oväntat drabbades av en migrantinvasion och stod under internt medietryck och hård press från Sverige och EU var all sund förnuftspolitik som bortblåst – och en del av befolkningen och merparten av media visade sig vara helt sverigefierade! Att Finland med sin historia och nationalkänsla inte stod emot trycket kom som en chock för oss. Jag insåg då att Sveriges problem inte bara kunde skyllas på Reinfeldt, inkompetenta politiker och det välfärdsindustriella komplexet, utan att det handlar om genomgripande omvälvningar i västländerna.

    Givetvis är det sju- eller sjuttonfalt värre i Sverige (som Merit Wagers jämförelser visar), men huvuddragen i bilden är desamma och jag gissar att situationen i Norge och Danmark också liknar Sveriges. I Sverige är kvantiteterna och verklighetsförnekelsen mer extrema och massmedia, sjupartivänstern och konsensustrycket fungerar mer totalitärt, men PK-komponenterna skiljer sig inte från andra länders. Därför är det värt att jämföra med den finska situationen, så som vi ser den:

    Alla ålderskategorier av befolkningen har i minst två år utsatts för ett öppet PK-tryck från media, skolan, universitetsstäderna och kyrkan (som betyder mer än i Sverige). Mest PK är kvinnor, kanske speciellt i 20-30-årsåldern, men ända uppemot de 70 (de äldre påverkas av kyrkan och frivilligorganisationerna). Hos de yngre ingår godhetssignalerandet i det långvariga byggandet av den egna kroppen, imagen och grupptillhörigheten. De vill framstå som toleranta världsmedborgare, särskilt i motsats till alla inskränkta lantisar. De gröna är direkt landsbygdsfientliga och lyfter rena storstadsperspektiv: miljöskatter, klimatfrågan, djurrättsaktivism och genus/hbtq-frågor.

    Finnarna har länge lidit av mindervärdeskomplex gentemot rikssvenskarna och tydligt velat markera att de tillhör västländerna. De känner sig överlägsna östeuropéer, balter och ryssar och vill absolut inte buntas ihop med dem. I EU vill man vara bäst i klassen. Den borgerliga trepartiregeringen är kompetent, men har visat sig vara vek och vacklande. Dess arbete har i åratal saboterats av den rödgröna oppositionen och facken och de osakliga mediedreven har också varit många.

    Finlands dyrköpta historiska erfarenhet, folkets traditioner, nationalkänsla, högklassiga utbildning, kultur, språk, etniska problemlöshet, försvarsmakt – inte ens allt detta tillsammans kunde hos inflytelserika delar av dagens vuxna generationer ge realism och motståndskraft mot en ny sorts invasion stödd av massiv PK-propaganda indränkt i självbilds- och livsstilsmarkörer.

    Liked by 3 people

    • Parvus skriver:

      Nåja, i folkdjupet har det nog inte hänt så mycket utan mer inom media där man nästan varje dag kan läsa gripande reportage om migranter som ”kastas ut” till en säker död i sina hemländer.
      Här är faktiskt svenskspråkiga media värst, med Husis och svenska Yle i täten men de sneglar förstås mycket på Sverige och dess migrantliberala tidningar.

      Gilla

    • Affe skriver:

      Den långa marschen genom institutionerna har väl även gjorts i Finland. Jordan Peterson förklarar vad det är vi är drabbade av.

      Gilla

  14. T Bertilsson skriver:

    ”Var man än befinner sig i Finland blir man påmind om landets nära historia och det pris som det finska folket betalt för sin självständighet och sin frihet.”

    Finlands folk försvarade sin frihet mot den ondskefulla kommunismen både i samband med självständigheten 1918 och under Sovjetunionens brutala anfall 1939 då världshistoriens mest avskyvärda och grymaste läror – kommunismen och nationalsocialismen – slutit förbund. Dessa förhållanden får vi aldrig glömma då de utgör en ständig påminnelse om den genuina ondska, som kännetecknar röda och bruna ideologier.

    Liked by 1 person

  15. claesleo skriver:

    ”Känns lite som att Sverige var medlöpare till Nazi-Tyskland., medan våra grannländer var tvungna att försvara sig.” skriver CARINA ovan, Tja, nu gick ju Finland med på Nazitysklands sida i anfallet mot Sovjetunionen, Så så enkelt var det inte.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s