I Dagens Nyheter protesterar ledande kvinnliga företagare över planerna att legalisera kvotering av kvinnor till styrelseplatser i näringslivet. Detta är ett klokt och efterlängtat ställningstagande då hela kvotiseringstanken i grunden är förkastlig.
Patrik Engellau
Västvärlden har under det senaste seklet genomgått en fullständigt mirakulös och samtidigt totalt oväntad förändring till det bättre. Vi har utvecklat ett större och mer allmänt spritt välstånd än någon annan kultur i världshistorien. Vilken svensk förortsfamilj som helst lever bättre än kungar gjorde för några hundra år sedan om man räknar sådant som att slippa oroa sig för att barnen ska dö i späd ålder, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder (och att över huvud taget bli så gammal), att kunna resa på solsemester eller äta apelsiner mitt i vintern, att aldrig behöva oroa sig för svält, att kunna köpa sidenkläder hos H & M för nästan ingenting.
Om man fick en krona för varje gång en svensk politiker eller debattör proklamerar icke-existensen av svensk kultur eller svenska värderingar! Ni minns Mona Sahlins klassiker: ”Ni har en egen kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. […] Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.
Eller Fredrik Reinfeldts reflektion efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Nyligen skrev Fredrik Virtanen en text som ursprungligen hade rubriken ”Det finns inte några svenska värderingar”, men senare fick en annan titel.
Det finns mycket att oroa sig för i dagens Sverige.
Plötsligt fick vi en våg av invandrare till vårt land som under en kort tid var större än något vi hade upplevt tidigare och som ställde oss inför problem och vägval som vi inte alls var förberedda på. Somliga var flyktingar från krigets Syrien, andra ville komma till vårt land av andra skäl. Ingen vet ännu vilka konsekvenserna blir mer i detalj – ekonomiskt, när det gäller samhällsinstitutionernas kapacitet, när det gäller anspråken på samhällets infrastruktur. Men vi har redan sett att det har blivit politiskt möjligt att genomföra åtgärder som nyligen var otänkbara. Och såväl ledande politiker som kritiker kan i dag säga saker som för inte länge sedan skulle ha brännmärkts som ”fascism” eller ”rasism”.
Patrik Engellau
Det finns ett tyskt parti som heter Alterative für Deutschland (AfD). Jag vet inte så mycket om partiet annat än att det startades för tre år sedan och ursprungligen var liberalt, vad nu det betyder, och EU-kritiskt samt att det sedermera har blivit alltmer islamkritiskt och verkar ligga på 15 – 20 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror också att AfD är själva inbegreppet av det som etablerade europeiska politiker och opinionsbildare brukar kalla högerpopulism.
Mohamed Omar
Vi befinner oss i den islamiska fastemånaden ramadan. För de fromma är detta en månad att öka sitt religiösa nit, att be mer och med mer inlevelse, att ge mer allmosor och att läsa och begrunda Koranens visdomar.
En gärning som i traditionell islam ses som särskilt god är jihad, det heliga kriget. Numera finns det muslimer som känner sig obekväma med jihad och menar att det bara är till för försvar. Men så finns det andra grupper som vill hålla fast vid hur jihad beskrivs i Koranen och profeten Muhammeds undervisning. Det är då det blir farligt.
Patrik Engellau
Det är vanskligt med historiska paralleller eftersom historien aldrig upprepar sig. Eller också gör den det. Karl Marx hävdade att den upprepade sig först som tragedi, sedan som fars. Men jag tror inte på några upprepningar. Omständigheterna är alltid olika.
Ändå måste det vara tillåtet att försöka lära sig något av historien. Vad man än säger tror jag att en av det senaste halva årtusendets stora framgångar för västerlandet är nationen. Nationen är ett väsen som möjliggör för ett folk – vad nu ”folk” betyder – att höja sig över sina tusentals splittringar och allianser och bli en enad, nationell befolkning.
Journalisten Duraid al-Khamisi anser att 2016 är ”Året då rasismen slutade att smyga” eftersom riksdagen i år beslutat om skärpta lagar för asylsökande. Jag har inget emot kritik av beslutet; ett demokratiskt samhälle mår bra av debatt. Problemet är inte att al-Khamisi anser beslutet vara dåligt, utan sättet han kritiserar det på och slutsatserna han drar utav det. Det är inte rättvist att stämpla och svartmåla ett helt land på grund av detta riksdagsbeslut.
Mohamed Omar
Krig är fasansfullt. Krig är helvetet på jorden. Allt det där är redan sagt och jag har inget att tillföra om den saken idag på årsdagen av slaget vid Somme. Med sina en miljon döda och skadade soldater räknas det till ett av de blodigaste slagen, inte bara under första världskriget, utan någonsin.
Det var egentligen inget slag utan en väldig brittisk-fransk offensiv som varade mellan 1 juli och 18 november 1916 på åkrarna på båda sidor om floden Somme i Frankrike. Själva sinnebilden för första världskrigets vansinne, unga soldater som marscherar över ingenmansland mot fiendens skyttegravslinje och mejas ner i drivor av kulsprutor, beror till stor del på Sommeoffensiven.
Patrik Engellau
Den brittiske 1700-talsförfattaren Samuel Johnson påstås ha sagt att inget skärper tankeverksamheten så mycket som risken att bli hängd. Utan alla liknelser i övrigt är det lite likadant med migrantkrisen: en oväntad och potentiellt omvälvande förändring som tvingar en svensk att börja fundera över sig själv och sitt samhälle och över frågan om detta samhälle kan vara förenligt med muslimska seder och uppfattningar.
I samband med den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet har svenska media tagit tydlig ställning och i förekommande fall har de traditionella okvädningsorden kommit till pass. Ledarskribenten, Anders Lindberg på Aftonbladet konstaterar att 52 procent av britterna är fascister, medan Hynek Pallas i DN mera jämför de 52 procenten med gamla farbröder med kissfläckar på byxorna. Dessa träffsäkra konstateranden återfinns dock inte i tidningen utan i sin twittrande version.
Patrik Engellau
Tänk dig att du har en firma med 28 företag som kunder. Plötsligt kommer en av kunderna, därtill en av de största med 16 procent av din omsättning, och förklarar att han tänker sluta köpa av dig.
Troligen skulle du bli alldeles till dig av oro – i varje fall skulle jag bli det –, kasta dig in i din bil, köra till kunden, be om företräde hos verkställande direktören, göra dig så trevlig du bara kan och fråga vad är det här nu då?
Patrik Engellau
Sedan lång tid tillbaka har mänskligheten levat i en värld som bestått av flera världar, den första, industrialiserade världen där i stort sett alla människor varit om inte rika så i alla fall haft det bra, den andra kommunistiska världen, som försvann kring 1990, samt den tredje världen där nästan alla varit fattiga.
Den här uppdelningen av världen i två block (sedan den andra världen försvunnit), där ett är rikt och det andra är fattigt, har erbjudit ett svårt intellektuellt problem. Hur skulle man förklara en ordning som framstod som så uppenbart orättvis och dessutom fram till relativt nyligen föreföll så stabil? Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar. Antingen är det de rikas fel eller också är det de fattigas fel.
Krister Thelin
Till de tre svenska klassiska “farliga F:n” att akta sig för, det vill säga Flickan, Fogden och Flaskan, finns ett fjärde: “Federalism”. Storbritanniens beslut (i vart fall som resultat av folkomröstningen; hur det sedan blir i praktiken är i skrivande stund oklart) att lämna EU har satt de grundläggande frågorna överst på dagordningen om vad EU är och bör vara.
Mohamed Omar
Den 21 juni röstade riksdagen med stor majoritet igenom en åtstramning av asylpolitiken. Det innebär bland annat att det blir svårare för migranter att ta hit sina familjer. En stor majoritet av svenska folket ställer sig bakom åtstramningen då man vill se en mer ansvarsfull politik, men en högljudd minoritet menar att Sverige nu ”splittrar familjer”.
Men Sverige splittrar inga familjer. Det är migranterna som lämnar sina hustrur och barn (det är framför allt män som kommer hit och söker asyl) som splittrar sina familjer. Vi tvingar dem inte att komma. Om det är krig i hemlandet är det mycket lättare att ta sig till ett säkert grannland än att resa hela vägen till norra delen av Europa. Men de har valt svensk välfärd framför familjen och får själva ta ansvar för det.
Patrik Engellau
Du kanske undrar varför politiska system lunkar på som de alltid gjort även om de tycks vara på väg mot en avgrund. Då ska jag tala om varför: de är inbäddade i tänkesätt, regelverk och institutioner som säkrar dem mot all annan förändring än att fortsätta som vanligt, bara lite mer.
En oundgänglig insikt för varje politiker som vill göra en förändring som avviker aldrig så lite från den normala ruljangsen – kort sagt en politiker som vill göra ”systemskifte” – är att han måste ta i så livstycket spricker. Det finns ingen gräns för hur mycket jävelskap det gamla systemet kan mobilisera och hur många käppar det kan sticka i hjulen om det anar hotet av ett annalkande nytt system.
Mohamed Omar
Det skedde på midsommarafton, vilket gjorde festen ändå festligare för segrarna, medan förlorarna lät som Grin-Olle i visan. EU-motståndarna med UKIP-ledaren Nigel Farage i spetsen triumferade alltså när det brittiska folket fick säga sin mening.
Jag är inte överraskad, förra årets asylkaos visade att EU inte hade kontroll. Det har skrämt många européer som nu vill ha ordning vid gränserna. Dessutom har unionen under flera decennier utvecklats mot en överstatlig federation som riskerar att undergräva demokratin.
Stefan Hedlund
Svensk försvarspolitik blir allt mer besynnerlig. Efter ett par decennier av målmedveten nedrustning har vi försatts i ett läge där landet inte längre kan försvaras ens mot ett begränsat väpnat angrepp. Samtidigt har Rysslands allt mer aggressiva uppträdande i vårt närområde skapat en betydande oro bland befolkningen. Andelen som gärna skulle se ett medlemskap i försvarsalliansen Nato överstiger nu för första gången den som föredrar alliansfrihet.
Patrik Engellau
Med tanke på att det förvånande resultatet kommit samma morgon, så vad annat fanns att tala om på midsommaraftonskalaset än Brexit? Först uppstod en skiljelinje i sällskapet mellan å ena sidan dem som var glatt överraskade över att EU fått en knäpp på näsan och inte trodde det skulle bli några negativa effekter och å den andra dem som föredragit Bremain och nu förutsåg Ragnarök.
Mats Tunehag
Det finns klara samband mellan äppelträd och äpplen. Likaså finns det klara samband mellan islam och terrorism. Alla muslimer är inte terrorister men i stort sett alla dagens terrorister är muslimer. Och de ser själva islam som grunden och motivationen för sin blodtörstiga verksamhet. Därför blir det patetiskt att kämpa mot terrorismen om man inte samtidigt vågar ifrågasätta islam.
Patrik Engellau
Kommentatorerna på den här bloggen är nästan undantagslöst bildade, intelligenta, sökande och vänliga. Det är en kombination som jag gillar. Det har rests en del vägande frågor kring min käpphäst, teorin om att Sverige styrs av ett politikervälde med vidhängande välfärdsindustriellt komplex.
(Jag vet att beteckningen är otymplig. Jag fattar också att det inte går att fastställa att teorin är ”sann”. Det är som med Marx beskrivning av sin tids samhälle som kluvet mellan borgare och arbetare. Det var ingen ”sann” teori. Men den var praktisk eftersom den pekade ut vem som var fiende och vem som var vän. För övrigt blev den så småningom allmänt accepterad varigenom den förvandlades till sanning.)
USA grundades av anglo-protestantiska kristna. Även de mest religionsskeptiska författningsfäderna som Thomas Jefferson och Thomas Paine högaktade protestantisk kristendom som de ansåg höll ihop det amerikanska statsbygge som konstitutionen lagt grunden till.
Fram till 1800-talets slut utgjorde protestanter inte bara en befolkningsmajoritet utan var nästan allenarådande.
Patrik Engellau
Häromdagen skrev jag om Hasse & Tage-filmen Släpp fångarna loss, det är vår från 1975. Jag utnämnde filmen till ett konstnärligt monumentalverk i bemärkelsen att den vävde ihop och gav fullödig gestalt åt det tänkande som växte ur 1968 års studentrevolution och som sedan dess tagit ett allt starkare grepp över vårt samhälle och nu, enligt mångas fruktan, hotar att stjälpa det.
Utan alla jämförelser i övrigt kommer jag att tänka på Leni Riefenstahls film Triumf des Willens från 1935 som gav en storslagen konstnärlig gestaltning åt en annan ny och omvälvande social kraft som dock blev betydligt mer kortvarig än det mer godhjärtade tankemönster som presenterades i Hasses & Tages epos. (Den tyska filmen är för övrigt väl värd att ses, inte minst för att den visar vilken enorm våldsapparat vid sidan av staten som nazisterna lyckats bygga upp redan vid trettiotalets början. Dessutom visar den hur mycket tyskar tycker, eller åtminstone tyckte, om att marschera.)
Patrik Engellau
Katarina Tavakol skrev nyligen en krönika här där hon med rätta ondgjorde sig över att Högsta domstolen skärpt straffet för en lärare som örfilat en lågstadieelev sedan hon (läraren) blivit spottad i ansiktet av eleven. Underrätterna hade nöjt sig med att döma läraren för ”ringa misshandel” men avslagit kravet på skadestånd till eleven. Högsta domstolen tilldömde eleven ett skadestånd på 5 000 kronor i tillägg till misshandelsdomen.
Svenska Dagbladets juridiske kommentator Mårten Schultz tyckte tvärtemot. Han ansåg beslutet från Högsta domstolen ”glädjande”.
Mohamed Omar
På midsommarafton firar vi livet, ja, glädjen att leva. Det gör vi genom att äta och dricka gott och dansa runt majstången. I år infaller sommarens fest under den islamiska fastemånaden ramadan. Och den islamiska fastan har en helt annan innebörd: det verkliga livet börjar efter döden. Syftet med livet i världen är bara att samla poäng så att man får det så bra som möjligt i det verkliga livet utan slut. Man får extra mycket poäng i ramadan.
Det finns en stor skillnad i sättet att se på livet och döden mellan västvärlden och islamvärlden. I väst har vi genomgått både renässansen och upplysningen som satt människan i centrum. Det finns muslimer som självklart älskar livet mer än döden, för vilka paradis och helvete bara är ord man rabblar utan verklig mening, men den mentalitet som präglar islamvärlden föraktar livet.
Ulf Larsson
NU ÄR DET SNART DAGS IGEN för en av de svenskaste av alla svenska helger, nämligen midsommar. Den här helgen har som bekant visst rykte om sig att ofta vara en hejdlös kombination av en sommarversion av Kjell Sundvalls Tomten är far till alla barnen mixat med lite mer nostalgiskt filmgods som Lars Molins Badjävlar och Svenska Ords Att angöra en brygga. I sommarstugor, på campingplatser och i lägenhetskök dukas sill, gräddfil, knäckebröd, brännvin och färskpotatis fram i aldrig sinande mängder, och på midsommardagen har ofta hälften av all dramatik från dagen före glömts bort i post-snapsdimmorna.
Lokaltidningen berättar att Migrationsverket har gjort klart en ny upphandling och det kommer 4 000 asylsökande till Skaraborg. Fördelningen ska vara mer långsiktig än tidigare och sträcka sig över tre år. I vanlig ordning är det hemligt var de upphandlade boendena finns på grund av “risk för brandattentat”.
Få bränder är dock anlagda utifrån. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar att bara elva procent av 180 bränder är anlagda utifrån. Resten är orsakade inifrån boendena, ofta genom olyckor med matlagning.
Patrik Engellau
Idag röstar engelsmännen om de ska stanna i EU. Om inte annat är det spännande. Opinionsundersökningarna byter vinnare nästan varje dag. När jag skriver detta på onsdag morgon ligger lämnasidan på 45 procent och stannasidan på 44. Vadslagningsfirmorna ger högre vinst på en brexit-satsning, så de tror att stannasidan vinner.
Min egen inställning är vacklande. Här är några synpunkter.
Patrik Engellau
År 1994 publicerade Per Ahlmark en bok som hette Västern och tyranniet: det galna kvartsseklet. Sagda kvartssekel ska ha inletts i slutet av 1960-talet och pågått till början av 1990-talet.
Jag kan hålla med om att ett gäng galenskaper började slå rot i Sverige vid sextiotalets slut, men det som i början av nittiotalet verkade som en tillnyktring (och som jag själv ivrigt medverkade till; jag hade för övrig ivrigt medverkat även till den inledande galenskapen) med skolpeng, avregleringar och sådant visade sig så småningom bara vara stormens öga; när lugnet var över återkom galenskaperna med tilltagande vindstyrka. Per idag känns det riktigare att klocka ett galet halvsekel.
Den 17 juni 2016 kom Högsta domstolens dom mot den lågstadielärare i Svenljunga som för två år sedan gav en örfil till en sjuårig elev efter det att pojken spottat henne i ansiktet. Både tingsrätt och hovrätt hade bedömt som örfilen som en ”ringa kränkning” och därför inte beviljat det skadestånd på 20 000 kronor som Skolinspektionen krävt att pojken skulle få. HD bedömde emellertid fallet annorlunda, även om rätten inte var enig, och tilldömde pojken ett skadestånd på 5 000 kronor.
DET GODA SAMHÄLLET 