Gästskribent Lennart Göranson: Folkmakt

logo­DGSDet finns två låneord i svenska språket som i grunden betyder samma sak: demokrati och populism. Det ena är så heligt att den som dristar sig att diskutera det lätt bränner tassarna. Det andra så belastat att det enbart används som invektiv.

Det finns också en allmän föreställning att folkmakt leder till bättre resultat för flertalet än exempelvis despoti – om än upplyst. Det är inte helt säkert att det alltid stämmer, men det är en bra utgångspunkt för en diskussion om problem och möjligheter, det begreppspar som managementkonsulter gärna använder för att vrida tiden rätt igen.

PROBLEM

I dagens Sverige finns en utbredd och väldokumenterad uppfattning om de problem – eller utmaningar, med politikspråk – som har drabbat vårt land. Det saknas anledning att här upprepa argumenten, de är lätt tillgängliga för den som söker. Och numera finns vittnesbörd om förekomsten av problem även på etablerade media, inte bara på de alternativa. De flesta posterna på den här listan bör kännas bekanta för var och en som följer samhällsdebatten.

– Den offentliga välfärden har vuxit till en nivå där den tar i anspråk en mycket stor andel av bruttonationalprodukten, statsbudgeten och arbetskraften samtidigt som det civila samhället får en alltmer begränsad roll när det gäller att initiera och finansiera välfärdsarbete.

– Rättssystemet förmår inte utreda och beivra de så kallade mängdbrotten, som är det slag av kriminalitet som innebär de kvantitativt största problemen för allmänheten. Det handlar framför allt om stöld, inbrott, bedrägeri och misshandel.

– Staten förmår inte längre upprätthålla våldsmonopolet i hela landet utan tvingas kapitulera för kriminella och fundamentalistiska strukturer i ett växande antal områden.

– Sverige saknar förmåga att uthålligt försvara sitt territorium mot militär aggression.

– Den svenska skolan förefaller befinna sig i fritt fall.

– Sjukvården präglas av underkapacitet, extrema väntetider och bristande tillgänglighet till specialistvård.

– En mycket stor invandring till Sverige under en jämförelsevis kort period har lett till betydande påfrestningar när det gäller bland annat ianspråktagandet av statliga och kommunala budgetmedel, belastningen på olika former av samhällsservice, ökningen av de sociala klyftorna, mottagningen och avvisningen av migranter som hävdar flyktingstatus samt kulturellt betingade konflikter i samhället.

– Det politiska systemet har utvecklats i en riktning som centraliserar makten till Regering och partikanslier på bekostnad av Riksdag och partimedlemmar, samtidigt som de etablerade partierna blir allt sämre på att spegla de uppfattningar som dominerar i väljarkåren.

– Normbildningen inom politiken och etablerade media har okritiskt anammat ett antal postmoderna teorier som framstår som kontraintuitiva för den bredare allmänheten.

Listan är lång, och under varje punkt döljer sig ett antal delproblem. Den kan lätt ge intryck av att konungariket Sverige är på väg att ta ner skylten. Så är det naturligtvis inte. Det är mycket som fungerar bra i vårt land: Sverige konstaterades nyligen vara EU:s mest innovativa land, vi har mer framgångsrikt än de flesta växlat om till det postindustriella samhället, vi har fler fördelar än nackdelar av globaliseringen och den svenska ekonomin står sig jämförelsevis bra. Man kan förledas tro att det går att se bort från problemen i listan, att det ordnar sig på något sätt. Jag tror att det vore farligt.

MÖJLIGHETER

Men vad gör vi då åt alla dessa problem? Vad är möjligt att göra? En bra början kan vara att identifiera ”omöjligheter” – det som inte kommer att fungera.

Jag tror inte att ett fördjupat skyttegravskrig kommer att leda någon vart. För dem som ägnar sig åt sådan krigföring kan det möjligen kännas befriande att karakterisera åsiktsmotståndarna som rasister och fascister, alternativt idioter och landsförrädare (beroende på vilken sida av skyttegraven man befinner sig på). Men det leder inte framåt.

Jag tror inte heller att riksdagspartierna – om de inte utsätts för ett övermänskligt tryck – kommer att såga av den gren de sitter på. De kommer inte att avskaffa eller kraftigt reducera det statliga partistödet. De kommer inte att initiera någon grundlagsändring som ger Riksdagen ökad makt över Regeringen. De kommer inte att vilja ändra valsystemet så att den enskilde riksdagsledamoten blir mer direkt beroende av de väljare som röstat fram just henne eller honom.

Jag tycker mig inte se några konkreta förslag från vare sig Regering eller opposition som är mer än krusningar på ytan när det gäller att komma till rätta med något av problemen i listan. Och inte heller tecken på en probleminsikt som utlovar sådana förslag i en nära framtid.

Och mitt bristande förtroende för de politiska partiernas möjlighet att bli en del av lösningen – i stället för en del av problemet – gäller samtliga partier. Det kan finnas vissa frågor där SD möjligen skulle vara mer handlingskraftiga än de ”traditionella” partierna. Men jag befarar att en sverigedemokratisk politik i gengäld skulle skapa nya problem och nya dysfunktionella lösningar på andra områden.

Men det finns ändå möjligheter.

Ett öppet brev i tidningen Dagens Samhälle låg nyligen till grund för ett upprop på Facebook till försvar för ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat. På några få dagar fick uppropet mer än 2 500 undertecknare. Statsministern och övriga partiledare har inbjudits att medverka i en hearing om de problem som beskrivs i det öppna brevet. Medborgarinitiativ av det här slaget, som står fria från de politiska partierna, kan utgöra ett viktigt påtryckningsmedel och leda till en öppnare debatt om de aktuella problemen – och det oavsett om partiledarna väljer att anta inbjudan till hearing eller ej.

August Palm insåg på sin tid att den borgerliga pressen aldrig skulle komma att agera megafon för hans socialdemokratiska budskap. År 1885 grundade han därför tidningen Social-Demokraten, som i 73 år kom att bli ett av arbetarrörelsens viktigaste språkrör (från 1944 under namnet Morgon-Tidningen). Det kan framstå som en övermäktig uppgift att i dag starta en tidning som framgångsrikt skulle konkurrera med de rikstäckande dagstidningarna. Och varför skulle man det, när det till en obetydlig kostnad är möjligt att nå den helt övervägande delen av Sveriges befolkning via digitala media? Den systemkritiska opinionen klagar över MSM och dess politiskt korrekta åsiktsmonopol. Men monopol är till för att utmanas, det gäller inte bara på varu- och tjänstemarknader utan även på opinionsmarknaden.

Slutligen, den opinionspåverkan vi alla kan delta i har större betydelse än vi kanske tror. Genom egna bloggar, genom kommentarer på alternativa media, genom att våga stå för våra uppfattningar i samtal med vänner och bekanta når vi fler och fler. Som i sin tur når andra. Under de kommunistiska diktaturerna i öst rådde ett åsiktsmonopol som kunde tyckas omöjligt att utmana. Men under ytan fanns en alternativ opinion, bland annat i form av ”samizdat” – vetenskapliga rapporter, kritisk skönlitteratur och flygblad med information som undertrycktes av myndigheterna. När det gamla systemet bröt samman, som i DDR år 1989, visade det sig att den opinion som hade uppfattats som dominerande plötsligt var i minoritet.

Många tvekar inför ordet makt. Men ingen föredrar vanmakt. Översätter man makt till förmåga låter det mindre farligt. Är man missnöjd med sakernas tillstånd, är man oroad över problem som ingen tycks göra något åt, om man inte tycker att det räcker att lägga sin röst vart fjärde år, finns ändå möjligheter att påverka. Själv, eller tillsammans med andra i medborgarinitiativ. Om man vill så kan man.

Lennart Göranson är pensionär som tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik i svenska myndigheter och internationella organisationer. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Konkurrenskommissionen.

30 thoughts on “Gästskribent Lennart Göranson: Folkmakt

  1. dolf (@dolf371) skriver:

    ”Översätter man makt till förmåga låter det mindre farligt.”
    Jag skulle vilja påstå att en ganska allmängiltig och lättbegriplig definition på makt är förmågan att utöva kontroll över ett område. Ju större förmåga, ju större område, desto större makt.

    Liked by 1 person

  2. dolf skriver:

    Jag skulle vilja påstå att en enkel och lättbegriplig definition på makt som alla kan tillgodogöra sig är förmågan att utöva kontroll över ett område. Ju större förmåga, ju större område, desto större makt.

    Liked by 1 person

  3. Kim skriver:

    Instämmer helt. Vi är många som ser problemen med den nuvarande samhällsutvecklingen och känner missnöje med de organ som driver på den. Vi behöver samla oss och bygga upp en alternativ infrastruktur för opinionsarbete. Den här bloggen är en bra grund för att diskutera olika alternativ, titta på möjligheter och hjälpa varandra framåt.

    Liked by 1 person

    • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

      Verkligen! I dagens informationssamhälle finns alla möjligheter att skapa nya nätverk och plattformar för information och diskussion, och dagens dissidenter har tillgång till kanaler som gångna tiders regimkritiker bara kunde drömma om. Vi skall därför med friskt mod och beslutsamhet gripa oss verket an, var och en efter sin förmåga, men alla med sin kärlek och känsla för nationen och dess överlevnad som gemensam drivkraft.
      Tack för ordet.
      Andreas 🙂

      Gilla

  4. Hortensia skriver:

    ”Med ett fåtal informationskanaler och ett grundmurat förtroende för både statsmakt och statsmedia var svenskarna länge ett lättkontrollerat folk. De accepterade sin lott och litade till att politikernas motivering var rätt och riktig. Den tiden är förbi.

    Vi lever i en hyperdemokratisk era där medborgaren har uppgraderats från passiv åskådare till aktiv deltagare i den demokratiska processen. ‘Vallen’, som den polske journalisten Ryszard Kapuscinski uttryckte det i boken Shahernas Shah, har rämnat.

    Det stör många vars privilegierade position i den gamla ordningen nu utmanas. De satt på makten att definiera vad som var sant och falskt, gott och ont. Privilegiet att bestämma dagordningen för samtalet är helt bruten. Makten över informationen är borta – och det gick snabbt.”

    ”Många tror att det här är demokratins slut. Att politiken kommer att tas över av bråkiga aktivister och deras gapiga representanter inom partipolitiken. Men det är precis tvärtom, vi lever i en tid då demokratin vitaliseras och träder in i en ny fas. Det kommer vara stökigt ett tag, allt kommer skakas om. Men den gamla politiska elitens trygga tillvaro är bruten. De kan inte längre ta makten för given.”

    http://www.gp.se/ledare/vallen-har-r%C3%A4mnat-1.3802356

    Liked by 1 person

  5. Ami skriver:

    Den största anledningen till skyttevärnskriget är splittringen som har skett i samhället. När en sida av värnet pepprar på med slagord och sätter etiketter på människor som normalt inte har en ådra av rasism i sig så blir det svårt att få till ett rundabordssamtal.
    Mig veterligen har vi aldrig sett ett sådant förakt för demokratin som vi upplever nu. Det finns goda möjligheter att göra något bra men ensidigheten från den ena sidan är total.
    Sandlåderetoriken bland politiker och media är det som har skapat splittringen.
    Utöver det så så vet etablerade politiker och media att deras roll som statsbärare håller på att gå ända och det är det som skrämmer dem, lika mycket som det skrämde forna östledare när det begavs sig.

    Liked by 3 people

  6. Peter skriver:

    Ett problem är att Sjuklövern, eller makteliten (Sjuklöverpolitiker, journalister, högt uppsatta myndighetspersoner och diverse ”kändisar”), har förvandlat Yttrandefrihetsdemokratin till Värdegrundsdemokrati. Det vill säga att de har gjort om åsikter inom främst invandrings- och flyktingpolitiken, synen på islam, miljöhotet och (radikal)feminism till absoluta sanningar.

    I en normal demokrati borde det alltså vara tillåtet att få ha olika åsikter om ovanstående fyra ämnen utan att drabbas av repressalier (som att bli förföljd och demoniserad, förlora jobbet etc), men så är det knappast längre. Det finns till exempel lärare som avskedats efter att ha kritiserat islam, utan att för den skull kritiserat muslimer. Författaren Marcus Birro blev också av med flera jobb efter att ha kritiserat islam. Ja, redan när Birro kom ut som kristen fick han veta av cheferna på sitt dåvarande jobb på Expressen att han borde hålla en låg profil. Jag har mycket svårt att tänka mig att samma personer hade blivit avskedade om de gått till angrepp mot exempelvis kristendomen.

    Den rutinerade näringslivsräven Lars Bern fick skrivförbud på Svenska Dagbladet 2008 efter att ha påstått att miljöhotet är kraftigt överdrivet. Det var på ett sätt bra eftersom det ledde fram till att han startade den utmärkta bloggen Anthropocene.

    Det var den avhoppade journalisten Marika Formgren som myntade ovanstående benämningar på demokrati. Artikeln är lång men väl värd att läsa:

    http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

    Liksom denna artikel av samma journalist:

    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/vaerdegrunden-riskerar-att-flumma-till-demokratin-15492

    Formgren själv blev anklagad av sina chefer för att inte ha ”rätt värdegrund” och fick till slut inte skriva om vissa ”känsliga” ämnen. Sedan slutade hon alltså som journalist inom dagspressen.

    Själv blir jag nästan livrädd när jag läser Läroplanen, som är full med floskler om ”värdegrund”, ”alla människors lika värde”, ”mångfald” och ”främlingsfientlighet”. En Läroplan som mer eller mindre är direkt riktad mot Sverigedemokraterna. Den skulle kunna vara skriven av en representant från V, MP eller F!. Men det gäller ju att kötta in budskapet om ”rätt värdegrund” redan på ett tidigt stadium …

    För någon vecka sedan läste jag om en SO-lärare, som ansåg att det var rätt att motarbeta Sverigedemokraterna eftersom partiet gick emot Läroplanens budskap om mångkultur. Ja, jag blir nog livrädd när jag tänker efter …

    Gilla

  7. Jaxel skriver:

    Vill speciellt hålla med angående skyttegravskrig. Är det konstruktivt att skylla alla problem i samhället och. relaterat till invandringen på vänstern? Jag håller inte med i sak, men vi kan lämna det.

    Låt oss hålla oss till invandringen. Att skylla alla problem på vänstern innebär att man stöter bort en stor grupp potentiella allierade. De s k vänsterintellektuella kan vi nog glömma. Fast det finns en stor del av folket som ser sig som ”vänster” som man mycket väl skulle kunna få med sig, men som stöts bort om vänster likställs med ondska. Det är inte särskilt konstruktivt.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det beror på vad man menar med ”vänster”. Uppenbart har ju de marknadsliberaler som sätter frihandel före varje annat värde en stor skuld. De övergav efter Kalla krigets slut alliansen (!) med konservatismen för att i stället tillsammans med socialdemokraterna bilda vår tids Ondskans etablissemang. Alla former av vänsterextrema excesser lät de passera så länge bara den globala frihandeln upprätthölls.

      Är dessa marknadsliberaler vänster? Förut var de mitten och motsatte sig tillsammans med högern socialismen. Men idag ser de ut som vänster, kvackar som vänster och kackar som vänster. Med vinsterna från frihandeln har de gött vänstern och finansierat alla dess projekt.

      Om marknadsliberalerna i etablissemanget inte är vänster, så är de de nyttigaste idioterna som någonsin har skådats!

      Liked by 2 people

  8. staffantjusse skriver:

    Ett annat alternativ är att engagera sig i ett nytt parti för normala förnuftiga människor som är djupt besvikna på allianspartierna och som samtidigt tvekar inför SD:s politik på andra områden än invandringen. Ett sådant parti finns redan – Borgerlig Framtid. Här kan man samla den alternativa opinionen och även avhoppande allianspolitiker som har sitt förnuft i behåll.
    Det är ingen omöjlighet, se på AfD som har gått från ingenting till en betydande politisk kraft i Tyskland på bara några få år.
    Om det är en bortkastad röst eller ej på valdagen 2018 kan man säkert bedöma utifrån opinionsundersökningar då, och ta ställning därefter.

    Gilla

  9. Fredrik Östman skriver:

    Våra bloggar startas under Ondskans etablissemangs oavbrutna artillerield och måste för att nå den framgång du utmålar ta sig över skyttegravar och ingenmansland. Det är nog riktigt att man inte kommer vidare om man fastnar i skyttegravarna, men risken finns också att man mejas ner i ingenmansland.

    Du beskriver problemen men erbjuder inga lösningar. Antingen måste vi hjältemodigt offra oss så länge att någon till slut kommer fram, uppfinna motsvarigheten till pansarvagnen eller vänta på att den andra sidan får slut på resurser genom failed state. Med dessa tre metoder vanns till slut världskrigen och Kalla kriget.

    Nu står hederlighet mot socialism än en gång, den här gången på hemmaplan. Det är bara att bita ihop. Verkligheten är socialismens värsta fiende. Låt oss pocka på realism, sanning, ärlighet, hederlighet, rättvisa. På det sättet kommer vi än en gång att segra.

    Liked by 2 people

  10. Stina skriver:

    Jag håller med om detta men tycker logiken haltar en del. Visst handlar det om att påverka opinionen men vad är då mekanismen till förändring som Lennart ser? Att lyckas påverka opinionen så att väljarna lyckas påverka de styrande inom M, S osv att samla sig och ändra riktning? Jag tvivlar på detta, eller årminstone att det kommer att vara i närheten nog. Jag tycker även att logiken för att inte satsa på SD haltar betänkligt, det är som om man tror att om man röstar SD så skall de ensamma styra landet. Så är det inte, se på Danmark, DF styr från kulisserna i en del frågor, samtidigt som de andra anpassar sig, DF tar inte över hela scenen självt. Men att de andra anpassar sig anser jag huvudsakligen vara en funktion av att folk lämnar de gamla partierna, inte någon gräsrotsrörelse. Jag tror samma gäller i Sverige.
    Att rösta på sjuklövern är väl ganska självklart en röst på att de problem som Lennart pekar på kommer att fortsätta?

    Liked by 4 people

  11. Lars skriver:

    Det som seriösa demokratidebattörer måste beakta är den Coudenhove-Kalergiska dimensionen:Sverige styrs idag i ökande omfattning ej från Stockholm utan från Bryssel.Vilket folk trycker på knapparna i Eurokommissionen,i BIS,i ECB?Undviker man med avsikt dessa frågor är man ej någon seriös debattör.

    Gilla

  12. Elisabeth Henriksson skriver:

    Jag kan tycka att det är ok att betala hög skatt till vår gemensamma välfärd, men absolut inte att dela med mig av den till folk från andra länder som inte har asylskäl utan enbart kommer hit för att roffa åt sig åt den välfärd mina föräldrar slet ihop.
    Därför är jag kluven till vår nuvarande s.k. demokrati som tillåter detta totala vansinne.
    Vi måste resa oss och protestera hörbart och genomföra kännbara bojkotter.

    Liked by 2 people

  13. Hovs-Hallar skriver:

    Göransson uttrycker en allmän skepsis, men har få lösningar.
    Som jag ser saken, så går det en skarp skiljelinje i politiken numera mellan å ena sidan de krafter som är i princip positiva till ett obegränsat inflöde av asylmigranter till Sverige (begränsat enbart av den rent fysiska mottagningskapaciteten) — och å andra sidan de krafter som anser att det asylrelaterade inflödet av migranter är, och kanske alltid har varit, skadligt för Sverige.

    Och svenska folket anser numera att invandringen är den viktigaste politiska frågan — vilket innebär att detta ses som en ödesfråga för landet och därför överordnad övriga frågor.

    Vidare är det uppenbart att det enda riksdagsparti som konsekvent står för den invandringskritiska linjen är SD. Alla övriga partier anser i princip att asylinvandringen är bra för Sverige — så länge landet kan hantera dess omfattning.

    För mig blir det då obegripligt hur man i dagsläget kan hålla med om SD:s kritiska hållning och samtidigt börja oroa sig för att SD kanske skulle ställa till med andra problem OM de fick makten!

    Rent konkret, så har var och en av oss förhoppningsvis ett val i september 2018. Vi har möjlighet att välja mellan ett antal konkreta alternativ representerat av olika etablerade partier. Däremot kommer det inte att finnas någon valsedel där det står: ”Mitt personliga idealparti”.

    (Visst, du kan skriva en sådan valsedel men eftersom det inte finns något sådant parti kan du lika gärna stanna hemma.)

    Liked by 2 people

    • stina skriver:

      Håller med om detta och det verkar som fler och fler gör det, de senaste opinionsmätningarna pekar på att SD växer starkt, lite komiskt att läsa YouGovs i Metro, hela artikeln handlade om KDs tapp på 0.2 procent, att SD var störst nämndes inte med ett ord. Etablissemanget håller på att bli ofrivilligt komiska med sin absurda världsbild.

      Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Hovs-Hallar 22 september, 2016 kl 11:51

      Instämmer! Det finns i dag inga andra riksdagspartier än SD, som effektivt kan tänkas bromsa asylinvandringen. Om vi anser att nuvarande asylinvandring inte är bra för Sverige, måste vi i konsekvensens namn också rösta på SD. Det kan vara en helhjärtad röst eller – som i mitt fall – en proteströst. Båda sorterna är lika mycket värda.

      Om man efter ett framgångsrikt riksdagsval för SD år 2018 upptäcker, att partiet skulle styra åt fel håll, kan man ju enkelt välja ett annat parti i därpå följande val.
      Det är ju faktiskt som Adam Cweijman påpekar i sin ledarkrönika i GP att:

      ”Vi lever i en hyperdemokratisk era där medborgaren har uppgraderats från passiv åskådare till aktiv deltagare i den demokratiska processen.”

      http://www.gp.se/ledare/vallen-har-r%C3%A4mnat-1.3802356

      Det skulle vara intressant att få ett rakt svar från Lennart Göranson, om, varför hans tvekan att välja SD i nästa riksdagsval är så stark

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Hedvig
        Normalt bör man kanske inte argumentera för sitt eget inlägg, men eftersom du ställer en direkt fråga ska jag försöka ge ett så rakt och tydligt svar som jag förmår.

        Jag har läst igenom SD:s redovisning av sin politik på hemsidan. Ett stort antal punkter, som i och för sig var och en kan låta sympatiska (om man utgår från att staten har obegränsat med pengar) ger mig intrycket att den politik som SD vill driva om man kommer till makten har starka drag av gammaldags sossepolitik. Jag är osäker på om man ska kalla den för vänster eller höger, kanske en blandning av båda. Sammanfattningsvis uppfattar jag SD:s politiska linje på det här sättet:
        1) Man är stark förespråkare av statlig välfärdspolitik och har många förslag som skulle innebära att det VälfärdsIndustriella Komplexet skulle få ökad styrka.
        2) Man är generös med ökade ekonomiska bidrag till olika grupper som man vill göra mer beroende av statligt stöd.
        3) Man är negativ till konkurrens och valfrihet och vill i stället ha ökade inslag av protektionism och reglering.
        4) Man är positiv till ett ökat statligt engagemang i näringsverksamhet.
        5) Man vill öka statens styrande roll när det gäller kulturfrågor.

        Jag kan förstå att det finns många som gillar en sådan linje, men för min del är alla dessa punkter den raka motsatsen mot det som jag uppfattar som en sund politik som kan leda till ett gott samhälle. När det gäller min niopunktslista i inlägget så ser jag att SD verkar ha uppfattat en del av punkterna som problem men jag är inte särskilt imponerad av förslagen för att vrida tiden rätt igen.

        Sedan får man se hur läget ser ut när vi närmar oss nästa valdag. Jag utesluter inte att jag trots allt, och mycket motvilligt, skulle kunna lägga en proteströst på SD. Men jag skulle väldigt mycket hellre stödja Borgerlig Framtid om de lyckas ta sig ur sina inre konflikter.

        Gilla

  14. H Portell skriver:

    Förr styrdes Sverige genom en mer oväldig administration där samhällets handläggare var specialutbildade och eller upplärda för att på ett balanserat sätt hantera spörsmålen för samhällets behov och för medborgarens rättigheter och skydd. Det då direkta handläggaransvaret bidrog säkert. Dagens folkvalda och deras administratörer gör väl vad de kan för att framstå på ett balanserat sätt men inslagen av svågerpolitik och snabbt cementerade politiska beslut som ibland verkar beställda, tycker jag dyker upp alltmer och allt oftare. Förfrågan om vad som sker får ofta arroganta svar. Ställer man själv som äldre någon fråga får man inte så sällan det arroganta svaret -det var bättre förr, eller hur! Tidsandan kunde kanske bli/vara trevligare.
    Tidsandan gör nog också ”skyttegravskriget” till den verklighet som tillåts råda mot/mellan kombattanterna. För att lösa upp situationen behövs lite lugnare förlopp, i det att de politiska och ekonomiska framställningarna ges en mer uthålligt innehåll som t o m kan gå in i framtiden. Ansvar måste också kunna utkrävas.
    Med dagens informations och utbildningsnivå vore det väl konstigt om vi inte kunde göra det bättre.
    Instämmer fö med författaren om medborgarinitiativ.

    Gilla

  15. VX skriver:

    Först måste politiker och debattörer inse att mångkultur och integration är två motstridiga mål för ett land. Det ena utesluter det andra. Mångkultur fungerar inte därför att den inte är frivillig och integration fungerar inte därför att den är frivillig. Hur ska man ”integreras” i en mångkultur? Även om man ville försöka?
    Människor är inga dubbelnaturer, inga dataspelskaraktärer som man fjärrstyr. Att integreras i en mångkultur betyder att alla måste ge upp sina egna identiteter och anpassa sina värderingar efter alla värderingar, vilket i princip är en omöjlig föresats. Människor kommer i alla tider, överallt, att välja endera tillhörigheter och värdegrunder. Något annat är folk- och samhällsupplösning
    http://xn--wrmler-bua.se/integration-i-en-mangkultur-yeh-right/

    Gilla

  16. Samuel af Ugglas skriver:

    Det går 1460 +/- 1 dagar mellan valen till Sveriges Riksdag, där ligger det största felet.
    I ett Europeiskt land kan folket ifrågasätta vansinniga politiska förslag 365 dagar om året.
    Namnet på landet törs man inte nämna då far socialisterna i taket för att dölja sina samhällsomstörtande tilltag. Blev svenska folket någonsin tillfrågade om den genomförda massinvasionen av främlingar?

    Gilla

  17. Erik skriver:

    Internet är det värsta som har hänt politikerklassen.

    Problemformuleringsprivilegiet gick dem förlorat och nu står de som en Ceaușescu vid sitt sista tal i Bukarest och begriper inte vad det är som händer. Blicken flackar, käkarna tuggar och ytterligare en omgång floskler skickas ut över massorna men den förväntade responsen uteblir.

    Förhoppningsvis börjar de bli rädda.

    Gilla

  18. MartinA skriver:

    Den yttersta demokratin är 0 % skatt. Då kan var och en själv välja precis hur den vill spendera det värde den skapat. Och vill den politiska klassen ”förändra” någonting får de kavla upp ärmarna och jobba själva, istället för att leva som pladdrande parasiter på andra.

    Naturligtvis skall man inte vara utopiker. Men det är bra att etablera att staten är ond och grundad på våld. Det är bra att etablera att skatt samlas in under hot om våld och är förtryck och ett övergrepp. För att sedan tolerera att staten i viss mån kanske är ett nödvändigt ont. Men man måste börja med att berätta om statens sanna natur. Särskilt när den så till den milda grad straffat ut sig som den har gjort här i sverige.

    Jag tycker något viktigt man kan göra rent praktiskt är att låta bli att be om kvitto när man går till frisören. Varför hjälpa dessa politiker att klå åt sig av arbetande människor surt förvärvade?

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ MartinA 22 september, 2016 kl 20:28

      ”det är bra att etablera att staten är ond och grundad på våld”

      Med den svarta samhällssyn som du gör dig till talesman för, kan man tänka sig, att du önskar en återgång till en tidigare samhällsform i Sverige – som t ex Norden under vikingatiden. Eller som stam-/klansamhällen i andra delar av världen.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        @Hedvig
        När jag går till frisören så ger jag honom mina surt förvärvade frivilligt. Och han klipper mig frivilligt. Vi har båda nytta av transaktionen.
        Staten däremot skaffar sig sina pengar genom tvång. Och skapar de tjänster den gör med intvingade pengar. Staten är våld. Marknaden är frivillig. Detta är sanning, rent objektivt.
        Staten är ett nödvändigt ont eftersom vi människor behöver kunna producera våld för att finnas till, i form av krigsmakten. När det kommer till försvar fungerar frivillighet inte bra.

        Norden under vikingatiden hade mycket låga nivåer av våld. Och det i ett samhälle där hälften av alla som föddes dog av svältrelaterade sjukdomar på grund av den teknologiska nivån som fanns då. Jag förordar ingen samhällstyp alls. Mer en riktning. Mindre stat. Färre lagar. Färre förbud. Mer lokalt självbestämmande. Äganderätt. Diskrimmineringsrätt med privat egendom. Utträdesrätt. Bötes och kroppsstraff istället för fängelse, det är korrumperande att ha en yrkeskår bara för att hålla människor inlåsta. Föräldrarätt istället för föräldraskyldighet.

        Vad förordar du? Det gamla sossesverige förstörde alla laterala lojalitetsband till individen stod helt naken inför staten. Den enda lojalitet som den totalitära samhällstypen tillät var från den ensamme medborgaren till staten, allt annat bekämpades och korrumperades. Dessutom kunde det bara fungera i ett etniskt homogent land med mycket stark samhörighetskänsla. I dagens sverige finns ingen samhörighetskänsla alls. Då är det också rimligt att medborgarna tvingas dela färre av sina resurser och ta ett mindre ansvar för varandra.

        Här är en artikel om rättssystemet på det forntida Island. Vad man får tänka på är att Island ej hade något behov av en arme så det är möjligt att den här samhällsmodellen inte är möjligt på någon annan plats. Och det som förstörde den här samhällsmodellen var troligtvis kyrkan, när somliga fick rätt att samla in tionde förvreds maktbalansen och samhället gick sönder:
        http://www.daviddfriedman.com/Academic/Iceland/Iceland.html

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Det finns ingenting som staten gör som är värt den förstörelse av den mänskliga själen som statens ständiga närvaro i våra liv medför.

        Ta allmän sjukvård till exempel. Trots enorma kostnader så dör vi ändå. De flesta av oss efter år av lidande och förödmjukelser. Så vad har vi vunnit? Ingenting. Såvida du inte har ”leva så länge som möjligt” som livsmål. Men att tänka så är att vara en lågpannad själlös grobian, enligt min mening.

        Nu kan staten inte tas bort. Eftersom vi måste producera våld. Och våldproducenterna kommer strax gripa omkring sig och lägga beslag på mer och mer. Men vad vi KAN göra är att fastställa att staten är ond. Om än ett nödvändigt ont. Når vi så långt här i sverige så är jag nöjd.

        Gilla

  19. Boris skriver:

    Att oroa sig för SD är ju bara löjligt. Det är en fullständig omöjlighet att SD skulle kunna åstadkomma mer elände än Reinfeldt och Löfven gjort se senaste 10 åren. En fullständig omöjlighet.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s