En gammal bekant

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Med tanke på att jag inte skrivit om det välfärdsindustriella komplexet på ett tag så kanske du förmodat att komplexet upphört att existera. Så är det emellertid inte. Det välfärdsindustriella komplexet är alltid närvarande, kringgärdar oss, uppfyller vår värld, låter sitt tänkande upplysa oss och fylla oss med uppfattningar som vi knappt upptäcker eftersom de är så självklara och naturliga. Det är ungefär som luften, den bara finns där. Man säger inte ”jag hittade ett ställe med luft idag” eller ”hoppsan, det var visst lite lufttomt där ett tag”. Luften är självklar och likadant är det med komplexet.

Knappt hinner jag sätta på radion förrän komplexet hör av sig. Jag lyssnar  till programmet Studio Ett och får en fin illustration till hur komplexet beter sig just som luften (eller vattnet, för den delen) däri att det vill ta plats överallt dit det ännu inte hunnit sprida sig och på så vis fylla alla delar av samhällslivet med nya offentligfinansierade insatser för att motverka allt som vårt lands terapeuter, vårdare, stödpersonal, krishanterare, specialpedagoger, försörjningsstödshandläggare och jobbcoacher i sitt eviga korståg mot tillvarons defekter ännu inte hunnit hantera. För mitt inre ser jag dem höja sin värdegrund som ett kors mot alla de tillkortakommanden och deformiteter som en naiv och okunnig mänsklighet inte ens visste att den led av innan dess ögon öppnades av komplexets alltid lika uppfinningsrika forskare och vägröjare. I det här fallet handlar det om en nyuppfunnen sociomedicinsk diagnos.

I Studio Ett avslöjas ett helt nyupptäckt socialt problem som Sverige nu måste satsa friska resurser för att arbeta bort, nämligen ”motoriskt utanförskap”.

Du har kanske, liksom jag, någon gång noterat att alla barn inte är lika viga och duktiga i gymnastik och bollspel. Då har du, naiva och oskyldiga människa, kanske trott att detta är en ofrånkomlig del av tillvaron. Jag bekänner att jag trodde så. I gympan i plugget var jag alltid den siste eller näst siste att bli vald när gossarna i min klass i Högre Latinläroverket för Gossar å Södermalm skulle välja sina lag. Dum och okunnig i värdegrundstänkande som jag var brydde jag mig inte ens om situationen. Jag visste att jag var dålig i fotboll så jag tyckte killarna gjorde ett klokt val. Hade jag begripit vad jag förstod efter Studio Ett-programmet så hade jag fattat att jag borde ha känt mig kränkt och att sociala insatser till min stöttning för länge sedan borde ha satts in.

Detta är nämligen vad programmets intervjuade experter rekommenderade som motmedel mot det nyuppfunna lyte som det motoriska utanförskapet representerar. Myndigheterna ägnar sig ju att mäta och väga alla barn, då bör de väl samtidigt kunna bedöma barnens medfödda motoriska färdigheter så att lämplig motorikpedadogik kan appliceras om genlotteriet i något fall felat på den punkten?

Kan det vara tydligare än så här? Det välfärdsindustriella komplexet uppfinner ständigt nya verksamhetsområden åt sig själv i syfte att få fler tjänster, större omsättning, fler docenturer och professurer, mer tid i media, starkare värdegrunder, nya konferenser, gärna internationella (om man lyckas exportera de nyuppfunna lytena), bättre karriärmöjligheter, nya fält att exponera sin omtanke och godhet. På min bekostnad.

Det bästa för komplexet är såklart om samtiden går med på att låta komplexet försöka terapera bort saker som inte går att terapera bort, för då behövs det hur mycket skattemedel och andra resurser som helst.

Mot bakgrund av hur mycket lycka denna hantering bär åt det välfärdsindustriella komplexets intressenter är det väl närmast försumbart att de motoriska utanförskaparna själva sannolikt börjar uppleva att deras ovighet inte är något normalt utan i stället en kränkning och en defekt som måste hanteras med psykosociala åtgärder eftersom de, som människor, är sekunda vara och därför en nagel i ögat på samhället.

Allvarligt talat, är inte detta bara egennyttig grymhet från dem som låtsas goda?

43 thoughts on “En gammal bekant

  1. 77711n skriver:

    Jag vill påpeka det gamla talesättet ”nöden är uppfinningarnas moder” när det gäller att distansera sig från de stora problemen landet har: Utbildning, arbetslöshet, skola, bostäder och krackelerande välfärd. Allt möjligt ”hittepå” för att slippa tänka på detta och leda folks fokus åt diverse obetydligheter som att vi alla är olika, med olika unika kombinationer av egenskaper och intelligens

    Gilla

  2. PerH skriver:

    Produktutveckling:
    Antar att PE beskriver det kunskapssamhälle som implementerades efter rekordåren när proppen gick ur industrisverige och arbetslösheten gick i taket.
    Politikerna satsade nu på socialhögskolor som kom att bli den nya kunskapsmotorn i samhället i stället för industri/teknologi där vi blivit akterseglade.
    Det är detta vi skördar i dag, typ utanförskapsteknologi.

    Liked by 1 person

  3. Tritonen skriver:

    En ny jämställdhetsmyndighet har just beslutats av vår feministiska överhet. Dock känns det som entusiasmen bland undersåtarna är begränsad. Eller är det bara jag?

    Gilla

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Vad det välfärdsindustriella komplexet (VIK) tydligen saknar är en Prokrustesbädd. Den grymme jätten i den grekiska mytologin hade tillverkat en tortyrbädd där de som var för korta tänjdes ut och de alltför långa pressades samman, alla under svåra plågor. Nästa steg för VIK blir att ta till sig den moderna genetiken som kommer att försäkra att alla skolbarn blir lika duktiga att hoppa högt, springa fort eller spela fotboll lika bra. I samma svep kan man göra sig av med de två könen och gör alla till hen. Givetvis blir alla lika smarta och när de inte sysslar med lek och idrott löser de differentialekvationer. Problem blir det förstås de som kommer utifrån då det endast är deras avkomma som kommer att tas under vederbörlig genetisk behandling. De övriga hamnar i Prokrustes mindre behagliga säng.

    Skriver en till med motoriskt utanförskap som jag knappast tänkt på förrän nu.

    Liked by 1 person

  5. Lars Thylen skriver:

    Hej!
    Bra skrivet !
    Men du borde ta upp rollen hos de stora multi nationella drakarna , snegla åt Lars Bern, jag vet inte vad skall tycka som gammal professor i fysik ( fototnik), men det vet nog ingen annan heller. I en bok från ett Max Planck institut för några år sedan hävdar en i sociologi professor (!) att kapitalism och demokrati i det 21 århundradet är omöjliga att förena. Kanske en indikation är det är vi ser med det tidigare stödet för Sanders i USA ,
    Max Planck instituten är mkt välronmmerade i världen

    Gilla

  6. JAN BENGTSSON skriver:

    Patrik, nu får Du väl sluta med alla konspirationsteorier,
    om du vill bli tagen på fullt allvar)

    En sådan slutsats man väl måste dra av senaste tidens inlägg/debatt)
    Alla sådana teorier är ju bara påhittat trams…

    Eller?

    Men visst är det underhållande!

    Liked by 1 person

  7. lars a skriver:

    Jo det är grymhet, även jag blev vald näst sist. Det var möjligen inte därför men när jag sen blev näst bäst i alla klasser jag suttit i sen dess i all teoretiska ämnen så saknades samma mekanism, en uppställning där man valde lag till matematik eller engelska. Det kanske hade gjort Sverige gott? i Sverige kan man tävla i allt utom det som kinesiska barn satsar på.., dvs något där det krävs intellektuella gåvor.

    Men hur kan man angripa denna koloss, VIK? Det är kanske endast möjligt genom att VIK är självförstörande genom att äta upp hela skattebasen? Eller., ett initiativ i Patriks medie & forskningshus-anda kanske hade varit att grundligt försöka klassificera vad som är VIK och undersöka vilken del som är önskvärd och går tillbaks till skattebetalare (man får sitt benbrott lagat) och vilken del som inte är önskvärd (motorisk kränkthet eller stöd till invandrare). Sedan gör man summorna, när folk i gemen inser att de kunnat pensioneras innan 40 utan VIKs massiva storlek så kanske man röstar annorlunda?

    För övrigt anser jag att Tove Lifvendahl måste gå.

    Liked by 1 person

  8. John Nilsson skriver:

    Patrik Engellau:

    ”Mot bakgrund av hur mycket lycka denna hantering bär åt det välfärdsindustriella komplexets intressenter är det väl närmast försumbart att de motoriska utanförskaparna själva sannolikt börjar uppleva att deras ovighet inte är något normalt utan i stället en kränkning och en defekt som måste hanteras med psykosociala åtgärder eftersom de, som människor, är sekunda vara och därför en nagel i ögat på samhället.

    Allvarligt talat, är inte detta bara egennyttig grymhet från dem som låtsas goda?”

    Ja, på det här sättet och med somliga andra diagnoser, etableras ganska tydliga normer för hur man ska eller bör vara, för att passa in och vara normal. Här lyser ”normkritiken” uppenbarligen med sin frånvaro.

    I skolan ska du till exempel kunna sitta tyst och snäll, och åtgärder som skulle kunna hjälpa pojkar (en timmes gymnastik om dagen enligt Bunkeflomodellen), får stå tillbaka för genuskurser och andra aktiviteter (samtal om känslor och normer), som synes falla mera naturligt för flickor och kvinnor.

    Man tar ifrån pojkar (och flickor) möjligheten att förbättra sina skolresultat (störst effekt för pojkar), och bygga upp sin kropp och benstomme, genom att schemalägga ett otillräckligt antal gymnastiktimmar, men inför sedan nu tydligen åtgärder mot ”motoriskt utanförskap”. Är man då inte medskyldig till att ha skapat de problem, som man sedan diagnostiserar som avvikelser och brott mot (den kvinnliga) normen, i skolan. Lägger man inte på barnen, och i synnerhet på pojkarna (eller de barn som har stort rörelsebehov), en börda som borde bäras upp av de vuxna, vid planering och schemaläggning av barnens undervisning?

    http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/04/11/idrott-ger-battre-skolresultat

    Gilla

  9. Christer Carlstedt skriver:

    Det kan nog vara så att man med tillräcklig dos av empati kan få ihop det till att vissa personers bristande motoriska färdigheter är en orättvisa.
    Orättvisor kan vi ju inte ha, eftersom det är orättvist!

    Nu lyssnade jag inte på programmet, vilket känns riktigt bra, men Patriks snabbresumé får mig att tro att tillskyndarna av tanken på ett motoriskt utanförskap inte tänkt färdigt när de nu uppenbarligen vill göra något åt saken.

    OM man nu med sina terapeutiska insatser skulle kunna få alla lika ”bra” så vore det ju en katastrof för statskassan. Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté skulle ju få skicka en hel generation svenska ungdomar till de olympiska spelen!
    Billigt blir det inte!

    Nu tror jag att alla är medvetna om att motoriska färdigheter är något som måste underhållas. Kan någon ens föreställa sig att Stefan Holm skulle ha varit något vidare på höjdhopp om han inte övat?

    Jag ser alltså framför mig att all personal på ICA och Konsum (för att bara ta två i högen) som skall plocka fram nya varor i butikshyllorna tar ledigt på förmiddagarna för träning i längdhopp och fotboll.
    Kassapersonalen tar ut sin träningsledighet mellan tre och sju på eftermiddagen.

    Tycker ni inte att det var en bra idé?

    Nähä!
    Men då kan man ju i stället göra som i skolan. Man kan vingklippa de bästa. Det har ju visat sig fungera.
    Om man förbjuder höjdhoppsställningar med ribbplacering över 70 cm, så kommer alla utom de med rena fysiska handikapp att bli lika bra.
    Längdhoppsgropar längre än 1,5 meter måste bort, eftersom det annars skulle kunna förleda någon att vilja glänsa.
    På fotbollsplanen får man bara använda rugbybollar. Det finns ju inte en käft som skulle kunna träffa rätt med de studsarna.

    Dessa insatser har fördelen att de är väldigt kostnadseffektiva. De kostar inte ett smack.
    Allt som behövs är en god portion dumhet och det är ju inte direkt en bristvara.

    Gilla

  10. BjörnS skriver:

    Jag måste genast lyssna på inslaget! Man börjar undra vad som kommer näst?
    Vi har en skola för att barn, med olika förutsättningar, ska nå upp till en miniminivå (även om det kan diskuteras hur väl det lyckas) och gångbarhet på arbetsmarknaden. Där har vi också skolgymnastiken för att ge alla grundläggande motion och, antar jag, grundläggande motoriska färdigheter. Nu är det dock så att matematik, svenska, engelska osv är viktigare än gymnastik när det gäller barnets framtid. Det är där fokuset bör ligga. När alla barn har fått en bra grund i dessa ämnen kan vi börja diskutera andra prioriteringar.

    Och, javisst ja, det finns väl knappast något land med så många idrottsföreningar med så många olika ”skicklighetsnivåer” som Sverige. Kanske VIK borde överlåta denna fråga till civilsamhället.

    P.S Liksom Patrik blev jag också alltid vald sist. Och inte kan jag sjunga heller.

    Liked by 1 person

  11. Hans L skriver:

    Ja, de ”goda människorna” vad gott vill de inte göra? Jag lärde känna en gammal adjunkt som undervisade i språk på gymnasiet. Vi talades vid ganska ofta och jag fick en bra bild av vad han var för människa. Kommen från ett arbetarhem (som han stolt berättade), hade han läst in en fil mag i Lund i latinska språk. Han gick i pension häromåret och de sista åren han undervisade blev han mer och mer negativ. Elever som inte vill plugga, läsa läxor, skolkade med mera blev allt fler. Men alla skulle ju klara av kurserna och då brukade han dra en liknelse ( apropå Patriks gympa i skolan):
    På en gymnastiklektion (heter eg idrottslektion) skulle eleverna hoppa höjd. Alla skulle klara minihöjden som var 100 cm. Nu visste de ”goda” lärarna att 5 elever inte skulle klara höjden och därför skulle bli underkända i momentet. Vad gjorde man? Jo, de ”goda” lärarna tog bort ribban och stod sedan vi sidan och gjorde en bedömning om eleverna klarat höjden eller ej. Och vips, alla klarade höjden. Är det detta som kallas att göra elever en björntjänst?

    Liked by 1 person

  12. Lisa C skriver:

    Motoriskt utanförskap (eller rasifiering??j drabbar också många som kommit upp i 70 – 80 årsåldern och inte längre kan/vill cykla och som kanske tar sig fram lite långsammare både på gatan och i kassakön. Kommer vi att få fortsätta använda bil och slippa bli utsatta för ytterligare ”psykosociala åtgärder” eller andra typer av korrektiva åtgärder.

    Liked by 2 people

  13. hjalmarhoson skriver:

    När jag gick i skolan var jag en medelmåttig fotbollsspelare, men jag tyckte det var bland det tråkigaste som fanns att spela. Men man blev tvingad till det då alla andra hela tiden ville spela. Basket tyckte jag däremot var jättekul, men det tyckte inte alla andra.
    När det gäller skolidrott så blir nog resultatet väldigt avgörande beroende på vad individen tycker är roligt och spännande att utöva.
    Tack vare vi hela tiden skulle spela fotboll så fick jag inget bra betyg. Läraren tyckte säkert att jag befann mig i ett notoriskt utanförskap när jag egentligen hade tråkigt.

    Liked by 1 person

  14. Staffan Persson skriver:

    Nej, det kan inte vara tydligare än såhär. Det man kan förvänta sig är att systemet översträcker sig och brister. Vi ser ju att detta var på god väg att hända med flyktingmottagandet till exempel. Olika intressen hos välfärdsindustriella komplexet och de enskilda människorna kommer att kollidera(t ex acceptans av starkt avvikande kulturer kontra lag och ordning och säkerhet på gator och torg), och även mellan olika delar av detta komplex. Det finns ett antal naiva optimister som tror att allt bara kan fortsätta expandera, med åtgärder mot alla möjliga ”brister”, helst då på globaliserad nivå. De spottar hela tiden fram statistik som ska visa att det blir bättre och bättre dag för dag. (Norberg t ex)
    Det är nog dags för en mer drastisk reset, som förhoppningsvis inte blir alltför påfrestande i sig, och då får man nog tills vidare acceptera en hel del av de politiker som väljer att gå före den vägen (med vissa undantag) Annars kommer omställningen ändå och då blir den brutalare.

    Liked by 1 person

  15. Göran Fredriksson skriver:

    Ett nödvändig förutsättning för att stoppa VIK är att lägga ned SVT och SR samt att ta bort presstödet. Därefter kan ett nytt konkurrensutsatt Publik Service skapas. Där betalning utgår i efterhand baserat på utvärdering av vad som uträttats under året före.

    Gilla

  16. kim skriver:

    Jag tillhörde definitivt de motoriskt förfördelade under min skoltid, vilket fick mig att dra den korrekta slutsatsen att jag inte borde satsa på en idrottskarriär. På samma sätt var det vid denna tidpunkt en självklarhet att alla inte är lika musikaliska, lika språkbegåvade eller lika matematiskt lagda. Idag vekar detta var omöjligt att acceptera. Våra barn och ungdomar itutas att alla kan allt. Stora ansträngningar görs för att ingen ska behöva konfronteras med sina egna svårigheter. Resultatet blir bristande självinsikt, vilket leder till en frontalkrock med verkligheten när dessa individer ska ut i vuxenlivet. Vi gör inte våra barn en tjänst genom att ständigt sopa banan åt dem. Kunskapen om de egna begränsningarna är en värdefull livskompass.

    Gilla

  17. Gunilla skriver:

    Självändamålet är nog inte i första hand att få fler av dem själva i sysselsättning i det välfärdsindustriella komplexet utan ren politisk indoktrinering. Detta nya utanförskap passar nu bra in i bilden för att försvara separata badtiden på simhallar samt religiöst grundad separat gympa. Det är ett faktum att många unga i utanförskapsområden inte deltar i gympa och heller inte ‘får’ ägna sig åt fysisk träning och andra anser inte att det är prioriterat i deras kultur. Cykling, ridning m.fl. aktiviter är ju förbjudna för flickor i deras länder. Med fetma och diabetes som resultat redan i unga år vilket i sin tur leder till arbetslöshet. Men med tryggad bidragstillvaro. Det ligger faktiskt i vissas direkta avsikt att inte arbeta för otrogna.

    Gilla

  18. Jaxel skriver:

    Bäste Patrik!

    Människors handlingar styrs inte bara av egennyttan. De flesta människor vill också hjälpa andra som har det svårt. Låt oss för enkelhets skull kalla det senare för godhet. I vilken utsträckning det ena respektive det andra styr enskilda människor varierar givetvis från fall till fall.

    Jag vet inte on du själv i något sammanhang varit föremål för komplexets omsorger. Om så är fallet så undrar jag hur du upplevde det. Upplevde du att den omvårdnad och omsorg du bemöttes med var uteslutande professionell, endast ett följd av att exempelvis vårdpersonal hade betalt för omsorgen?

    Sen är det givetvis så att det offentliga inte kan ta hand om alla svårigheter människor möter i sina liv. Dels går det inte av budgetmässiga skäl och dels vore det icke önskvärt ens om budgetmässiga resurser funnes.

    Ett rikt och civiliserat samhälle bör dock erbjuda dess medlemmar en grundtrygghet vid behov av vård och omsorg. Man kan förstås ha olika uppfattning om hur långt denna skall sträcka sig, men jag tror att vi i princip är överens.

    Enligt min mening är din karaktärisering av komplexet väl grovhuggen. Jag skulle också misstänka att många av de som jobbar i det, med viss rätt, kan bli stötta av det sätt du formulerar dig om detsamma.

    PS. När det delades upp i fotboll där jag i min barndom bodde var det vanligen inte så att någon blev vald sist. Det slutade ofta med att någon av lagledarna sa – ni får resten/klabbet.
    DS

    Gilla

  19. Gunilla skriver:

    Tillägg till nyss skrivna; det nya ‘motoriska utagförskspet” är alltså helt självförvållat och mycket tveksamt om de ‘motoriskt utanförstående’ själva har intention att åtgärda

    Gilla

  20. Gösta Svensson skriver:

    När det gäller idrotten i skolan, så tänker jag nu svära i kyrkan och påstå att det inte alls var bättre förr. Åtminstone var det ofta inte bra förr. Hur det är idag vet jag egentligen inte så noga eftersom jag har lite erfarenhet av hur det går till då det gäller dagens idrottslektioner.

    Jag var, liksom Engellau, också en av dem som blev vald sist framförallt då det gällde bollsporter. Det korkade med denna ordning var att det faktiskt förstärkte min aversion mot, och okunnighet om dessa sporter. Det hade gärna fått vara lite mera ”inkluderande”, för att använda ett modernt och ofta missbrukat ord. Det fanns nog egentligen en plats för mig i lagsportsgemenskapen också, men det hade krävts pedagoger som inte var idioter och som såg helheten.

    Jmf värnplikten. Mycket skit där; pennalism, grupptryck, mobbing och andra dumheter, men vi lärde oss, ja vi tvingades, att samarbeta hur olika vi än var. Varenda j-vel skulle in i gruppen och göra sin del så långt han förmådde. Visst, vi skiktades och rangordnades i det tysta, men på det hela taget var det rätt grundfilosofi – man gör sin plikt efter bästa förmåga och får därefter skörda gruppgemenskapens frukter. Så upplevde jag inte idrotten i grundskolan och på gymnasiet.

    Gilla

  21. Ami skriver:

    Sverige är snart i notoriskt utanförskap (observera inte motoriskt). Regeringen är världsbäst i att skapa kommissioner, utredningar och nya myndigheter och allt görs till stor grad pågrund av V som hotar att lämna samarbetet. Sist ut i dumheterna är en jämställds myndighet, hur den skall komma till rätta med ett problem som samma regering själv har skapat är oklart.
    Det är anmärkningsvärt hur regeringen lyckas fokusera på helt fel problem, fokus ligger ofta på problem som inte är problem.
    Det här kan bero mycket på att vi har en osedvanligt trög statsminister som omger sig med precis lika tröga ministrar och medarbetare.

    Gilla

  22. Hortensia skriver:

    Briljant analys, Patrik!

    Vi bör tacka vår lyckliga stjärna, att du, liksom tydligen ett flertal ytterst kloka kommentatorer, inte begåvades med nödvändiga motoriska färdigheter, för att ägna dig åt att göra guldkantad hobbykarriär på idrottsarenor eller världsscener.

    Extremt få fotbollsproffs, komiker, skådespelare eller operadivor torde ha haft anledning – eller förmåga – att uppamma den grundmurade realism, som utmynnar i denna fullkomligt enastående mening:

    ”Allvarligt talat, är inte detta bara egennyttig grymhet från dem som låtsas goda?”

    Tack, för att DGS jagar bort det tilltagande mörkret med blåslampa!

    Gilla

  23. Gert B. skriver:

    Inte heller jag blev vald bland de första på gymnastiken, när det skulle spelas fotboll. Eftersom det var så utbrett, att de duktigaste fotbollsspelarna fick välja lag, så undrar jag om det kanske t.o.m. stod i läroplanen att det var så det skulle gå till? Nu minns jag obehagskänslan för att bli vald bland de sista, men vi bedömdes ju inte som personer utan vi bedömdes efter hur stor nytta vi kunde göra för laget. Det kanske rent av var en nyttig förberedelse inför det hårda vuxenlivet?

    Gilla

  24. Per skriver:

    En grundsten i en marknadsekonomi är att varje individs egenintressen och behov driver fram efterfrågan och tillgång på tjänster och produkter.

    Socialister kan inte acceptera den bilden av ett väl fungerande samhälle utan använder alla medel för att ersätta denna primala behovsekvation med sociala insatser för att stälta tillrätta de eller det som är fel i samhället.

    Jag instämmer i min egen bild av gympa i skol åldern. Jag hade då inget behov av att bli räddad från mitt utanförskap. Jag hade andra behov som jag föredrog att uppfylla. Dessa behov ledde mig att bli expert i mitt framtida yrke och är inte något jag ångrat eller behövde hjälp att fjärmas ifrån.

    Möjligen hade det varit trevligt om man varit mer fysiskt aktiv men aldrig på kommando av någon sorts självutnämnd gympapolitruk med piska.

    Återigen visar detta exempel hur närbesläktade socialdemokrater, socialister, kommunister och fascister är. De har alla haft behov av att lösa kroppens fördärv genom påbjudna och föreskrivna idrottsideal.

    Gilla

  25. Rolf Ahlqvist skriver:

    Egennyttig grymhet är starka ord för dem som låtsas goda. Som skör äldre person tror jag mer på nytta och nöje ihop. Är det inte så, att vi alltför materiellt problemorienterade svenskar, skulle behöva göra ett lappkast i vår överförståndiga vänstra hjärnhalvas verksamhetsiver. Och därigenom komplettera verklighetsublicken med den högra hjärnhalvans mjuka värden, som förnöjsamhet och ro. Förnuft och känsla får då mer plats i vardagsskeendet. Då kompletterar vi det lutherskt germanska, med våra geopolitiska partners i de latinska och slaviska områdena.

    Och Studio Ett kanske kunde börja sitt program med mer nöjsamma referat, de som de nu ofta avslutar sina sändningar med. I den akademiska, objektiva vetenskapen har t.o.m. forskningen om lycka, till sist nått Sverige. I Wikipedia har där lycka definierats som ”positiv affektbalans över tid” Och en majoritet av befolkningen anser sig vara lyckliga. Den känslan är något man finner i sig själv, genom att vara nöjd över den man är, och genom att se möjligheter istället för nackdelar. En person som befinner sig i ”negativ affektbalans” – till exempel en man som nyligen fått veta att hans älskade katt har blivit överkörd av en bil och dödad – kan ändå sägas vara lycklig om hans egen värdering av det egna livet är positiv, skriver man i Wikipedia. Men de som styr det välfärdsindustriella komplexet vill ju inte ens nöja sig med sex timmars arbetsdag, så hur skulle de kunna nöja sig med om folk började bli mer lyckliga?.

    Gilla

  26. oppti skriver:

    Som den medelmåtta jag är känner jag mig utanför.
    Ingen som kan uppmärksamma oss som varken är motoriskt eller intellektuellt utmärkande?
    Varken Same eller Indian, ej heller ensamkommande eller invandrad.
    Jag känner mig utan unika egenskaper och dessutom man-suck.

    Gilla

  27. leena44 skriver:

    Jag är så glad att jag inte är barn idag utan på 50-talet, när man förstod att alla inte var lika och att detta var helt ok. Att jag blev sist eller nästsist vald i brännboll, var självklart för mig med tanke på att jag nästan aldrig lyckades träffa bollen och dessutom sprang jag som en kratta. Däremot hade jag A i geografi. Och det tyckte mina kamrater var rätt och riktigt eftersom jag svarat rätt på alla frågor. Så var det då, på den gamla goda tiden. Jag hade inte ens vett att känna mig kränkt!

    Gilla

  28. JL skriver:

    Islamofobi
    Feminism
    Klass
    Utanförskap
    Rasifiering
    Strukturellt förtryck
    Etnicitet
    Den svenska modellen
    Vi tar ansvar…. Yttrat av valfri politiker
    Kvotering
    Rasism
    Bruna åsikter
    Asylrätt
    Socialt utsatta områden
    Romer
    Vi satsar nu x miljoner på att……

    …etc etc, the list goes on

    Varje gång jag läser ovanstående i MSM blir jag numera kräkfärdig.
    Ord och uttryck vars definitioner, i de fall de ens existerar, ofta är så meningslösa, idiotiska, vida eller luddiga att de tappat all konkret mening.

    Ett sidospår, hade en kort period av mitt liv då jag trodde jag skulle bli lärare, och läste också till lärare under ett år innan jag kom på bättre tankar.

    Har aldrig upplevt liknande västerindoktrinering… ”Problematisera utifrån ett genusperspektiv” var ett återkommande uttryck. Övriga favoriter var ”social klass” och ”etnicitet”. Social klass angavs dock i princip alltid som förklaring till olikheter i beteende hos elever. Alla var offer för sin omgivning, eller i vissa fall offer för sin ras, eller sitt kön. Elevers rättigheter var ett återkommande tema. De var jämlika med lärarna verkade det som som, och behandlade man dem inte med silkesvantar kunde det gå illa.

    Inte en enda gång tror jag det talades det om individens egna ansvar, eller om möjligheten för lärarna att motivera med morot/piska.

    Utöver detta var jag och några till undantagen som faktiskt ville bli lärare. Majoriteten verkade vara där för att de inte kom in på annan utbildning. De som undervisade verkade ofta vara där för att de inte kunde få annat arbete (några få lysande undantag fanns) 0.2 tror jag det krävdes på HP för att komma in på lärarprogrammet. Kanske är bättre nu (?) men konsekvenserna lär vi oavsett få se under lång tid.

    Och så undrar vi varför svenska skolan är i fritt fall.
    Ja, vad kan det bero på..?

    Gilla

  29. seniorciticen skriver:

    Under 1970-talet – under den period då den offentliga (ofantliga) sektorn expanderade utan några som helst hämningar – mätte cheferna sin framgång i hur mycket man hade lyckats expandera mätt i antalet anställda. Det verkar som om vi nu är tillbaks i detta moras av att ödsla resurser på det som i mycket verkar vara pseudoproblem istället för att satsa resurserna på de verkliga problemen.

    Gilla

  30. Ami skriver:

    Så illa blir det i ett samhälle där alla skall med. Alla får gärna vara med under förutsättning att de bidrar och håller sig inom regelverket.
    Alla kan inte vara med om någon grupp uppfinner sina egna regler eller inte bidrar. För oss som mer eller mindre har svurit trohet till vårt land och samhälle skall inte stå där med svartepetter bara för vi har gjort vad som har förväntats av oss. Det är faktiskt inte rättvist.
    Det sjuklövern och andra inom makten försöker sälja till oss är att vi inte skall räkna med varken mer eller mindre än de som självvalt har ställt sig utanför. 75% av väljarkåren köper detta med hull och hår och det är inte bara anmärkningsvärt utan fullständigt obegripligt.
    De säljer konserverad gröt och vi köper det.

    Gilla

  31. ruben skriver:

    Ibland blev laguppdelningen i skolan de två bästa mot resten he he.
    Ja en viktig iakttagelse och obehaglig utveckling om den får frodas okritiskt. Jämställdhetsfascismen kommer att kränka många innan jämställdheten med sina förvanskade avarter, avslöjats som en ren och skär härskarmetod. Här bygger man förmodligen upp nya skam-argument för att rättfärdiga den nya jämställdhets-myndigheten, som skall skuldsätta befolkningens medvetanden med finess och pondus. Kan man tänka sig nästa steg blir förbud att använda vissa ord, som ”olikhetsfobi” vilket verkar drabbat samhället idag. Ordet ”mångfald” verkar ha övergått till ”enfald”. Jämställdhetsfascisterna inom myndigheter anser att Sveriges invånare är de privilegierade och ger därför bort medborgarnas land och ekonomi till all världens fattiga. De får villkorslös förtur på mat, husrum och arbetsbefriad månadslön, för att de flyttar till Sverige. Hur kunde detta enfaldiga vansinne börja? Vem håller nu igång den onda nedåtgående spiralen av en döende ekonomi ( stat, kommun, landsting och skattebetalarnas pengar är slut ) men asyl-entreprenörerna går det förstås bra för och även i den kvävda livskraften går kvävningen bra pga. resurssvårigheter inom vård, utbildning, bostäder civilförsvar, allmän ordning.

    Gilla

    • JL skriver:

      Olikhetsfobi!

      Låt oss göra detta till ett vedertaget begrepp. Ska använda det så fort jag får chansen.
      I nivå med Sveriges ”åsiktsfacism” som Robert Gustavsson beklagade sig över i Skavlan.

      …och om vi samtidigt kan ta bort ordet det idiotiska uttrycket islamofob, och ersätta med islamkritiker blir det jackpot.

      Gilla

  32. Ami skriver:

    Så här ser jag på VIK, det bygger på att man skapar ett komplex, ett konglomerat vars avsikt är att socialisera samhället, man skapar en efterfrågan och man skapar jobb utifrån en situation som man själv har varit delaktig i.
    Att arbetslösheten sjunker något beror på att vi har ökat vår befolkning på ett icke organiskt sätt dvs via import. Samtidigt som vi skapar jobb så måste merparten av importen försörjas av staten. Flyktingboende måste byggas och underhållas, sjukvården måste anställa osv osv.
    Varje person i Bert Karlssons flyktingimperium kostar 120 000 kr om året om vi ser det som ett snitt och vi gångar det med 200 000 flyktingar så blir det en kostnad på 24 miljarder kronor om året som har skapats av staten. Jämför det med ett ett privatföretag som måste vara innovativa, producerande och sälja sina egna produkter.
    Staten har skapat sin egen marknad. Notan för detta betalas av oss skattebetalare. VIK är en genialiskt pyramidspel där vi som upprätthåller basen även står för fiolerna i toppen.
    Alla pyramidspel har sin eget slut och det ärftlig någon säger stopp, vi vill inte längre vara med. Då rasar pyramiden och samtliga inblandade blir drabbade, värst drabbade är vi skattebetalare som måste skjuta till mer pengar för att få något för våra pengar.

    Liked by 1 person

  33. Fredrik Östman skriver:

    Det du inte verkar ha insett är att det välfärdsindustrilla komplexet är just det du annars efterfrågar: medelklassen som går samman och hävdar sina intressen. Man kan tycka att medelklassen borde vara lite långsiktigare i sitt intressehävdande. Man kan hävda att Bert Karlsson kulturellt tillhör arbetarklassen. Men faktum kvarstår att detta är medelklassen som smetar ut sig över samhället.

    Gilla

  34. Gösta Svensson skriver:

    Det fanns ”särskild kurs” på högstadiet när jag gick i skolan. Var man särskilt duktig i något ämne valde man en sådan kurs. Av någon konstig anledning fanns inte detta då det gällde idrottsgrenar och sporter. De som spelat fotboll i klubblag sedan de var småkottar (inte jag alltså) var naturligtvis särskilt duktiga på fotboll. De borde kanske ha haft egna lektioner i fotboll. Sedan kunde man haft gemensamma lektioner när det passade och när det gällde att lära ut fysiskt samarbete i allmänhet.

    Fast idrotten, eller gymnastiken som den kallades, var nog tyvärr inte särskilt högt ansedd och är det väl fortfarande inte. Skillnaden är att idag vet man mycket mer om hur dåligt det är för människan om han eller hon inte rör på sig och använder kroppen. Idrotten i skolan bör inte handla om att sålla ut nästa stora fotbollsproffs, det klarar de privata initiativen bättre, utan att få in glädjen med att använda sin kropp och kanske tom göra det i samspel med andra.

    Vi behöver inte flera soffpotatisar i framtidens Sverige. Vi kommer att behöva vältränade män och kvinnor som kan försvara vårt land när det tar hus i helsike om ett eller ett par decennier. Se tex på Frankrike och hur folk där nu efter muslimernas angrepp söker sig försvaret av sitt land.

    Gilla

  35. Göran skriver:

    Det välfärdsindustriella komplexet är något som människor i Sverige önskar sig. Vid nästa val kommer runt 80 procent av röstberättigade gå och rösta för en fortsättning på ett dysfunktionellt system.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s