En tankeställare

8-26-13_11971

Patrik Engellau

För femton år sedan, den 17 september 2001, sex dagar efter attacken mot World Trade Center skrev jag en artikel i ärendet med följande ”Slutsatser”:

USA och resten av världens demokratier kan inte låta bli att föra kriget mot terrorismen. Men kanske är detta vad terroristerna vill. Kanske lyckades de inte bara förinta World Trade Center, utan också i ett uppsåt att provocera USA till en militär attack som sätter terroristerna i centrum för världens uppmärksamhet och gör dem till hjältar i många muslimers ögon. Då riskerar terroristbekämpningen att bli en draksådd: för varje stupad terrorist uppstår ett antal nya.

Möjligen finns ingen annan lösning än att USA och dess allierade ställer ytterligare ett krav på de muslimska regimer de tvingar att delta i kriget mot terrorismen. Dessa regimer måste göra sina länder till demokratier. De måste tillåta sin inre opposition, vare sig denna består av muslimska fundamentalister eller av anhängare av andra ideologier, att öppet framföra sina budskap, och de måste låta de muslimska folken tillsätta sin överhet. Överallt har demokratins genombrott gått hand i hand med kapitalismens. Demokrati utan kapitalism finns inte. Kapitalism utan demokrati fungerar inte.

Det första stycket andas vissa insikter som fortfarande håller, men det andra stycket är helt förödande i sin naivitet. Tanken är att om ”man” bara ”inför” demokrati så kommer terroristerna att lägga band på sig själva och de berörda länderna i Mellanöstern att utveckla sig enligt den kapitalistiska ordning som Världsanden föreskrivit för hela världen och iscensatt som pilotprojekt i västländerna.

Jag skäms inte så förskräckligt för min naivitet, ty jag var i respektabelt sällskap. Detta var i själva verket kärnan av samtidens självförståelse. Efter kommunismens sammanbrott hade en sådan som Francis Fukuyama förklarat att historien tagit slut och att den västerländska liberala demokratin var dess ändstation. Världen hade nått sin fulländning och nu gällde det bara att göra jobbet färdigt i efterblivna samhällen som just länderna i Mellanöstern. Demokratin var metoden.

Detta var, i alla enkelhet, den tanke som vägledde George W. Bush och hans neoliberala vänner och rådgivare. En koalition av villiga länder skulle införa demokrati med våld i Afghanistan och särskilt Irak och sedermera Libyen och nu kanske Syrien.

Jag vet att många försöker hitta smutsigare motiv för USAs engagemang, till exempel hunger efter ländernas olja. Jag tror inte på det. Var det för att gynna amerikanska oljebolag som Sverige deltog i kampanjerna i Afghanistan och Libyen?

Jag vet också att USA inte gjorde något stort nummer av det här med demokratin när FNs välsignelse begärdes. Då påstods det mer handla om att Saddam Hussein skulle ha haft massförstörelsevapen. Jag tror att det var en list från Bushs sida (fast jag erkänner att den som måste grunda sin övertygelse på föreställningar om lister och dolda motiv är ute på tunn is). En bra bit över hälften av FNs medlemsländer var vad Freedom House kallat för ”delvis fria länder” eller ”inte fria länder”. Det är klart det vore uppförsbacke för USA att få stöd för ett projekt som innebar att man i ett visst, utpekat land tänkte utrota den ordning som mer än hälften av de röstberättigade bekände sig till.

I vilket fall som helst så blev det inte demokrati av krigen. Det blev bara en förskräcklig soppa som för var dag ser alltmer obehaglig ut.

Av detta drar jag tre slutsatser.

Den första slutsatsen är att jag inte kan lita på mina egna uppfattningar, framför allt inte när jag gillar dem. Det var en underbart attraktiv tanke att demokratin skulle spridas och välståndet växa om bara USA fick bomba lite. Så här i efterhand verkar det ju för bra för att vara sant. Varför såg jag det inte då? Det ligger fler bottnar än man anar i Karl Marx dictum att intresset aldrig ljuger. Mitt eget ideella intresse av en quick fix ljög för mig.

Den andra slutsatsen är att jag inte heller kan lita på andras uppfattningar. Och då handlar det inte bara om att jag inte kan lita vad vänner och bekanta säger, utan också om att jag ej heller kan tro på vad den högsta makten, den som har alla världens största och främsta resurser och skarpaste tänkare, de mest överlägsna forskarna och de mest insatta förståsigpåarna på de mest påkostade tankesmedjorna och forskningsinstituten, till exempel det amerikanska presidentämbetet och dess etablissemang av intelligens och skarpsinne, inte ens deras ord kan jag ta för sanningen. De kom ju inte fram till något annat än vad jag själv klurat ut och detta var dessutom fel.

Min tredje slutsats är att det ligger mycket i vad Axel Oxenstierna sa till sin son Johan, som skulle iväg och förhandla för Sverige inför den Westfaliska freden: ”Om du visste, min son, med vilken ringa vishet världen styrs”. Det är precis så fumligt och bortkommet som det ser ut.

Omogna människor, som inte fått tillfälle att göra erfarenheter av det verkliga livet, kan inte tro att allt verkligen är så töntigt som det verkar och sätter därför hellre sin lit till berättelser som kunnat vara manus till en bok av Dan Brown eller en film om James Bond.

34 thoughts on “En tankeställare

  1. Gösta Svensson skriver:

    Jag kan ha en viss förståelse för de som förkastar den ”demokrati” som i skuggan av en global och brutal marknadsekonomi (som är allt annat än demokratisk) erbjuds en medborgare i ett utvecklingsland. Problemet är bara att om man tror att islam är lösningen på det problemet, så är det snarare så, att det ”alternativet” är en ur askan i elden återvändsgränd.

    Människan måste istället åtminstone få ha en känsla av att ha kontroll över sitt öde, men detta får inte resultera i totalitära återvändsgränder som islam eller kommunism, utan måste jämkas samman med krafter som man aldrig ens kommer att komma i närheten att få vara med och kontrollera. Ingen lätt uppgift.

    Liked by 1 person

  2. Måndag 26 september skriver:

    Ett tänkvärt citat ur texten:

    ”Min tredje slutsats är att det ligger mycket i vad Axel Oxenstierna sa till sin son Johan, som skulle iväg och förhandla för Sverige inför den Westfaliska freden: ”Om du visste, min son, med vilken ringa vishet världen styrs”.

    Liked by 1 person

  3. Sten Lindgren skriver:

    Nu skall vi inte se ner på James Bond, speciellt inte i bokform, de gamla klassikerna håller än. Men det är skrämmande hur fel vi hade, den visdom jag fick mig till livs som tonåring av en affärsman som gjorde affärer i Saudiarabien var mycket djupare och borde ha lett till insikten att det inte är möjligt med demokrati i muslimska länder. Han redogjorde bara för fakta, kör aldrig bil själv i Saudiarabien, krockar du så är det ditt fel, alltid, du är utlänning och inte muslim, osv, ren galenskap. Demokrati kan inte uppstå i ett land med ren galenskap som ledstjärna.

    2001 befann jag mig på ett handelsgolv i London, alla tittade på storbildskärmarna när det andra planet flög in i WTC, sen ropade min chef: stop the krokodile tears, how do we make money from this! Jag kommer ihåg att jag slog vad om att USA skull attackera Iran för de utvecklade kärnvapen under jord (presidenten var ordförande i det Iranska tunnelbyggarförbundet..), men när sedan det stod klart att Saddam hade massförstörelsevapen, ja ok, ta Irak istället.., men lurad blev man vad det verkar. Men allt man lärt sig i skolan var fel, det var bättre med en diktatur än islam som samhällsskick. Iran har fortfarande sitt kärnvapenprogram och Israel 200 stridsspetsar pekande i den riktningen.

    Det måste vara ett bevis på att samhällsvetenskaperna inte förtjänar namnet att alla hade fel, och priset i ekonomi borde inte få bära Nobels namn, ens på skrå. Det är gissningar, att så många gick och trodde att man kunde sprida demokrati där islam finns är otroligt, inte ens idag har denna villfarelse försvunnit, se på hysterin runt den arabiska våren. Då var jag iallafall klokare och muttrade jaja vänta och se, man hade redan sett samma sak tidigare i Algeriet. Det är en hård sanning men än mera insiktfull regim än den nivå som råder i samhället i stort är svårt att få, en sämre kan man ha visst, men inte bättre. Så folk röstar på islam, eller etablissemanget i Sverige.

    Vad betyder då Patriks insikt idag? Vad tar vi för självklart som är helt fel? Det verkar uppenbart att den villfarelse som då rådde fortfarande gäller, och islam är anledningen. Landar man i slutsatsen att demokrati inte är möjligt i mellanöstern med omnejd så krävs det rejält med logiska krumbukter för att inte landa i att islam är problemet. Så i detta fall så tror jag att Patrik (och jag) lärt sig läxan men etablissemanget biter sig fast i gamla villfarelser. Vi ser i Irak precis som nu i Syrien att det i stort rör sig om en gammal maktstrid med Ryssland mot USA, och åtminstone jag tvivlar numera på USAs klokhet, stöder de inte IS? Har de inte lärt sig läxan med Al-qaeda? Kineserna läser sin Sun-tzu och bidar sin tid, skulle inte USA och Ryssland kunna göra samma sak, och istället använda pengarna att bygga en mur mot mellanöstern?

    Men jag kan ta fel..

    Liked by 1 person

  4. Christer Carlstedt skriver:

    Om man betänker att det, inom vissa religioner i vart fall, finns två sorters tillvaro, dels den jordiska och dels den eviga himmelska (alternativt den helvetiska) så kan man konstatera att den jordiska delen bara är en pyttedel av totalen. Den är egentligen helt försumbar.
    Så om man då har ihjäl någon i jordelivet, så har man egentligen bara kortat av den plågsamma väntetiden inför slutdestinationen. Sett i det ljuset så hittar man ju egentligen inte på något dåligt. Det blir nästan en god gärning i stället.

    Inom Kristendomen har vi missionsbefallningen. ”Gån ut i världen och gören alla folk till mina lärjungar”. Man skall locka till sig proselyter.

    Inom Islam har man drivit detsamma ytterligare ett steg. Man skall använd både lock och pock. Kan jag inte locka dig till tro, så går det precis lika bra om jag kan skrämma dig till det. Metoden är inte så intressant som målet.

    Riktigt hur man får ihop självmordsattacker med det absoluta förbudet mot självmord är jag inte riktigt på det klara med. Det blir litet av en logisk kullerbytta. Fast eftersom det handlar om tro, så skulle det förundra mig storligen om inte prästerskapet kan tänja litet på logiken.

    Under alla omständigheter skulle det kunna vara en förklaring till att det är så förgjordat omöjligt att få muslimska präster att entydigt och högljutt fördöma den sortens aktiviteter.

    Om man fortsätter tråden med samma bländande logik så följer ju att en bombmatta över Mecka vid hadj vore bra eftersom alla som då skulle gå åt dör för sin tro och därmed blir martyrer och får en plats säkrad i himlen.
    Något säger mig emellertid att detta inte skulle uppskattas ”efter förtjänst”.

    Nu är vi trots allt ganska många som inte fallit för de islamska lockropen (eller kristna för den delen) och har beslutat att vi skall ha en sekulär stat, som inte desto mindre tillåter religionsfrihet. Du får tro på precis vad du vill. Men du skall också kunna slippa.
    Här uppstår ett problem. I dealen med Islam ingår att om du avviker så gör du det med risk att bli ihjälslagen som avfälling.
    Islam godkänner följaktligen inte tanken på religionsfrihet.

    Här får jag problem. Hur kan en stat som vår, som har religionsfrihet i sin grundlag, stödja med ekonomiska medel en enda del av verksamhet som bryter mot grundlagen och som dessutom har det inskrivet i sina stadgar?
    Hur kan en verksamhet som bryter mot grundlagen ens kunna tillåtas verka i landet?

    Liked by 3 people

  5. Ami skriver:

    Västs iver att pådyvla demokrati på medeltida länder var och är dömt att misslyckas. Demokrati måste växa fram, ett exempel på ett land som på sikt kan bli demokratiskt är Iran. Iran har bland den yngsta befolkningen i världen samtidigt har de äldsta styrande i världen.
    Oavsett hur illa tyrannerna var i länder som Irak och Libyen så fanns det en dialogpartner, idag finns ingen, det finns bara kaos.
    Den så kallade arabiska våren har blivit en arabisk vinter och samtliga som påhejade detta spektaklet borde tänka sig för både en och två gånger innan de gör om samma misstag igen.

    Liked by 1 person

  6. Lars Hässler skriver:

    Tyvärr är det så att det som vi i västvärlden menar med demokrati i aldrig kan införas i Mellanöstern så länge som islam är den förhärskande religionen. Det är helt enkelt en omöjlighet eftersom det är guds lag som gäller, inte människornas. Demokrati fungerar dock delvis i islamska Indonesien, men där tar man inte lika bokstavligt på islam som i Mellanöstern och Nordafrika. Vi har idag två islamstyrda nationer i Mellanöstern, Iran och Saudiarabien, och ingen som helst demokrati fungerar i dessa; fria val, yttrandefrihet, jämställdhet, mötesfrihet etc etc.

    Liked by 2 people

    • Sten Lindgren skriver:

      Man kan hävda att islam fungerar i Indonesien men var reser alla turister och var sker alla terrordåd? Bali är svaret, den enda region som inte helt domineras av islam. Fungera i detta betyder att dominera.

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Om jag kommer ihåg rätt beslöts Indonesien om skarpa alkoholrestriktioner på Bali som till en stor del lever på turism, framför allt från Australien. Ett alkoholförbud kommer att drabba befolkningen på Bali hårt. Balineserna har inte islam som religion och är en minoritet som lever under islams majoritetsstyre. Snaran dras ihop även i Indonesien.

        Gilla

  7. Birgitta C skriver:

    Nej, så enkelt som att införa någon sorts demokrati var det ju inte. Men det är många som fortfarande tror att det ska kunna ske och då löser sig allt. Precis som man tror att utbildning är lösningen . Om alla får utbildning så tänker man sig att de ska förstå hur dumt det är med religion och att religion styr dem. Men då har man ånyo inte förstått någonting . För det första så visar resonemanget bara på vår egen låga religiösa tro. Och den handlar ju om att vi diskuterar huruvida Gud som en gubbe i himlen finns eller inte. Då har man ju inte förstått mycket av varken religion eller filosofi. En annan tanke hos oss i Sverige är ju att religion och vetenskap är varandras motpoler och står i konflikt med varandra . Inte heller det är sant.
    Nej, problemen i Mellanöstern och det faktum att de inte har förmåga att bli demokratier har andra orsaker . Klansamhället är ett. Gammalt nomadtänkande med män som bara förstår vapen, inte brains. Etc etc. Och inte att förglömma , de vill faktiskt inte alls få det som i västvärlden . Vi är ju hatobjekt nr 1. Ett annat problem är bristen på tålamod som tydligast manifesterar sig i oförmågan att acceptera valresultatet i de fall viss demokrati faktiskt finns i alla fall genom utlysande av sk val. Men då försvarar ju västvärlden rebellerna med orden att valen var korrumperade och valfusk förekom överallt. Det kan ju inte folk acceptera. Nej, förstås inte, så problemet blev ju bara ännu större. Troligen består ju makten av samma folk som det egna, det är ju inga aliens som kommit från rymden som styr dessa länder . Och i Syrien t ex strider alla mot alla. Rebeller strider mot rebeller , alla hatar någon eller varandra. Hatet genomsyrar . Troligen kan de skjuta tills inget land finns kvar att ta makten över , och då vänder man väl hatet mot väst , att det var vi som var orsaken . Och om vi nu tänker oss att vi ändå blir beskyllda för eländet så är det väl bäst att var och en sköter sitt och att vi inte lägger oss i. Det blir ju bara värre när vi försöker med våra kriterier att hjälpa. Och när vi ändå pratar om hat, så har det ju nu skrivits en bok om Det Svenska Hatet av en person som kom till Sverige tidigare . Det är ju vanligt att man säger när någon kritiserar allt och särskilt tar till mycket negativa toner att det säger mer om den personen själv än dem han försöker stigmatisera. Det är kanske sitt eget hat han projicerar . Tyvärr har det ju makthavares och medias godkännande att förtala svenskar med allehanda både rasistiska och allmänt negativa ord. Gjorde jag något liknande i vilket land som helst, både närliggande eller långt borta , vore jag nog snart persona non grata där.

    Liked by 1 person

    • Sten Lindgren skriver:

      Det är märkligt att man klansamhället har blivit den huvudsakliga bortförklaringen till varför demokrati inte kan införas i muslimska länder. Är det inte istället så att islam ha anammat de värsta delarna av klansamhället, att kvinnor är lägre stående och skall hålas inlåsta etc och formaliserat detta i koranen? Diktatur som styrelseskick i dessa lämder fungerar och det verkar även som om islam gör det då folk får chansen att rösta. Klansamhällena röstar på islam, visst med inomislamska konlikter men ändå, vi såg det i Algeriet, vi såg det i Egypten och vi såg det i Turkiet. Klanerna röstar på islam.

      Gilla

  8. Lasse W skriver:

    Ja USA:s ledare förstod sig inte på de splittrade stamsamhällena i mellanöstern. Jag undrar om USA verkligen trodde att demokrati skulle kunna införas i Irak. Det låter för godtroget. Jag tror kriget i Irak handlade om hämnd i första hand. Bättre hade varit om USA använt sig av sin starka ekonomi och mediaindustri för att besegra mellanöstern den vägen. Nu blev det pannkaka av alltsammans.

    Liked by 1 person

  9. Steven Jörsäter skriver:

    Omogenheten och dess koppling till oförstånd är en intressant ledtråd. En jämförelse mellan Sverige och Tyskland är relevant. Båda länderna har utmärkt sig genom att föra en ultranaiv idiotpolitik i flyktingfrågan. Ändå består den tyska regeringen till stor del av bildade människor till skillnad från den svenska som är mer ett gatans parlament (http://www.friatider.se/v-xande-oro-kring-sveriges-nya-regering).. Och regeringschefen Angela Merkel kan man verkligen inte kalla omogen eller oerfaren. Finansministern Schäuble är väl Europas mest erfarna politiker. Båda är disputerade. Men det finns också stora skillnader. I Tyskland går det skiljelinjer inom partierna medan de svenska där moderaterna förvånar mest, mestadels lyckas tysta dissidenterna. Frånvaro av seriös debatt inom de etablerade partierna är förödande i Sverige.

    Hur kunde det gå så här? Vad skulle svenska f.d. ministrar och partiledare säga om den förda politiken mellan skål och vägg ? Vad de säger offentligt kan man inte lita på så länge de inte är kritiska. Palme vet man inte, han skapade storhetsvansinnet som nu har återupplivats. Men skulle en Ingvar Carlsson verkar bedriva en sådan här infantil politik? Göran Persson, visserligen en socialdemokratisk apparatchik, men med gott omdöme i ganska många frågor? Han har ju också låtit en del kritik komma fram. Mona Sahlin och Juholt behöver inte kommenteras. Bland moderaterna har vi paret Adelsohn som imponerande modigt och rakryggat har sagt ifrån. Men vad tycker Bildt? Skäms han över att ha varit med i Reinfeldts regering? Ja, man skulle gärna vilja veta.

    Liked by 3 people

    • gmiksche skriver:

      Man bör hålla i minnet att tyskarna fortfarande lever med sitt tunga arv från Hitlertiden.Dagens tyskar vill nog i allmänhet visa att de är goda demokrater och världsmedborgare. Dessutom är Tyskland en rättsstat ut i fingerspetsarna. Det har lett till att man vill visa sig som bästa elev i demokratiskolan.Därför är man särskild mottaglig för all slags kritik som använder sig av nazistargumentet. Och den används gärna av folk både inom landet och utanför när tillfälle bjuds. Det gäller i lika hög grad för tyska politiker, hur väl utbildade de än må vara.De vill visa sig vara bäst i klassen i demokratiskolan. Fast nu har det skett ett trendbrott. Naziststämpeln fäster inte på den ökande skaran tyskar som inte längre vill fungera som scapegoat för sina förfäders illdåd.De har börjat rösta på AfD som värnar om det egna landet.

      Gilla

  10. Stefan Sewall skriver:

    Det var egentligen inte så naivt att tro på demokratin. Det fungerade ju med Tyskland och Japan efter WW2 som snabbt blev fredliga stabila demokratier efter krigsslutet, vilket du och vi andra historiemedvetna, liksom Bush och Rumsfelt haft i bakhuvudet. Även så fanatiskt hjärntvättade befolkningar som japanerna och nazityskarna kunde omvändas till goda demokrater på kort tid. Fred, stabilitet och demokrati och samarbete uppstod som fågel fenix ur askan i Japan och Tyskland.
    Man visste att Saddam hade dåligt stöd och var hatad och fruktad av många. Khaddaffi var en tyrann som många hatade och fruktade och som stödde terrorister och som vi fruktade skulle få kärnvapen. Om Saddam hade kärnvapen under utveckling vilket man misstänkte, och som han skröt med, skulle dessa vara i händerna på en riktig galning som redan hade startat flera krig. Och om han hade fått hjärtinfarkt skulle kanske hans totalpsykopat till son Uday få makt över kärnvapen. Detta var det ultimata skräckscenario men nu har glömt.

    Vi alla tänkte att dessa arabiska befolkningar bestod av hyggligt folk som förtjänade fred och demokrati och som nog skulle kunna samarbeta under demokratiska former i likhet med japanerna och tyskarna, som ju hade varit mycket mer hjärntvättade och fanatiska, och fientliga mot USA än vad man kunde tro att Iraks befolkning och Libyens folk skulle vara. Dessutom blev Irak och senare Libyen inte totalt sönderbombade till sten och aska av de tämligen begränsade krigen. De fick även hjälp med infrastruktur-återuppbyggnad. Tyskland och Japan däremot låg i ruiner -45 och deras befolkningar kunde ha befarats hata segrarmakterna mycket mer och skulle ha kunnat vägra allt samarbete med tanke på deras eländiga belägenhet. Marshallhjälpen initierades just av rädsla för kaos och anarki och som ren nödhjälp mot svält i Tyskland.

    Även ett antal andra länder var efter -45 hotade av diktatur, men kunde påverkas till god demokratisk utveckling. Italien var hotat av kommunismen med mycket höga opinionssiffror för kommunisterna, liksom i viss mån Frankrike med utbredda kommunistsympatier. I Grekland fanns kommunistisk gerilla som förde krig i bergen, men som bekämpades. I Malaysia fanns också kommunistgerilla som besegrades efter andra världskriget.
    Demokrati har införts med framgång på många håll utan att någon behövt be om ursäkt för det.

    Irak och Libyen var dessutom relativt sekulära länder och inte så fanatiskt islamistiska. Även stora delar av mellanöstern i övrigt var ganska sekulärt på 50-60-70-talen.
    Islamiseringen har kommit nu, med 1000 år tillbakagång på kort tid, mot alla odds.

    Under Desert Storm 1991, ledd av gen. Schwarzkopf, deserterade iraksoldaterna en masse, vilket visade att Saddam inte hade särskilt starkt stöd. De ville hem till sina familjer och ville inte dö för Saddam. Man uppfattade irakierna som fredliga. Att senare, 2003, störta Saddam framstod som positivt, då det kunde uppfattas vara i linje med folkets vilja och förhindra kärnvapenhot från galningarna Saddam med söner. Saddams avhoppade svärsöner som varit ministrar, satt i Amman efter desertering till Jordanien och berättade för CIA att det fanns ett irakiskt kärnvapenprogram med budget på 200 miljarder dollar. Den ene var som minister chef för detta sade han. Denna berättelse visade sig senare vara lögn. Båda svärsönerna ville ha asyl i USA, vilket de inte fick. De lovades amnesti av Saddam och for hem igen varvid Saddam omedelbart avrättade dessa svärsöner. Saddam hade även nervgasen VX i stora kvantiteter och hade redan gasat ihjäl kvinnor och barn och åldringar i Halabja på 80-talet, med nervgas, -sarin eller tabun. Han drog sig inte för att använda ABC-vapen. Även detta var en viktig faktor bakom besluten om intervention.

    Gilla

    • Eye of the tiger skriver:

      Intressant inlägg, ett tankefrö till som antagligen inte når dagens ljus.. men trägen vinner

      Vad är skillnaden mellan strategin mot Japan och Tyskland och den som används nu? Skillnaden var att man fullständigt krossade dessa regimer med vapenmakt, det hade funnits risk för hundratusentals döda amerikaner så istället valde man att atombomba Japan. Den psykologiska effekten var enorm, till sist inser nästan alla att man följt en falsk väg, inte genom övertalning utan genom vapenmakt. Man inser utom allt tvivel att man är den svagare parten, eller med Bin Ladins ord, den svagare hästen, ingen följer en svag häst.

      Islams utbredning idag sker långt slugare och mera tålmodigt än nazismen och den japanska imperialismen, man har decentraliserat hotet så att det inte går att mobilisera den beslutsamhet som krävdes av USA, England och Ryssland under andra världskriget. Det är därför det bara fortsätter och vi istället ser gräsrotsrörelser kämpa emot om det så är via röstsedel eller det firmorna gör i Stockholm. Det är ytterligt deprimerande, man ser inget slut, eftersom islam inte identifieras som det hot mot civilisationen det är. Persoligen håller jag de ledande intellektuelle ansvariga, som nästan alla missförstått problemet, likt Patrik gjorde en gång.

      Liked by 1 person

  11. JL skriver:

    Tänk om världen, och Sverige, endast styrdes av hyfsat godvilliga människor med gedigen världs- och livserfarenhet…….. istället för idealister och makthungriga.

    Höja rösträtten till 25 vore ett steg på vägen.
    Införa formella krav att alla beslutsfattande politiker ska ha praktisk erfarenhet från sina områden, och gjort annat än politik under sin livstid vore ett annat.

    Att t.ex. lyssna på multikulturivrare som aldrig bott i andra kulturer börjar bli tröttsamt….
    Att höra idelogiska kullerbyttresonemang som ”inga vinster i välfärden” säger också en del om nivån där ute…..

    Liked by 1 person

  12. Fredrik Östman skriver:

    När fan blir gammal blir han konservativ. Edmund Burke varnade ständigt för förändringar ”upon a theory”. Med det rådet kommer man mycket långt.

    Inte bara vetenskapen, utan även poltiken, måste hålla sig till en rigorös metod. Det var antagligen det som Karl Popper uppmanade till i Det öppna samhället och dess fiender. Han gick bara inte långt nog.

    Liked by 1 person

  13. Lennart Bengtsson skriver:

    Huvudproblemet är att verkligheten i de flesta avseenden är oförutsägbar eftersom den till sin natur är kaotisk eller som de flesta har noterat att små tillfälliga händelser kan få de mest förödande konsekvenser. Som den engelska barnramsan om spiken i hästskon som leder till att kungamakten går förlorad. Så är dessvärre verkligheten beskaffad och det är därför som människorna mer eller mindre desperat söker sig till religiösa uppfattningar som de tror skall ge tillvaron mer stadga.
    Nu finns det dock ändå en viss ordning i de flesta ”system” . Planetsystemet har en osäkerhetsfaktor ( tidsskalan för att ett mätfel fördubblas) på ca 5 miljoner år medan vädret däremot ligger på 2 dagar. De mänskliga samhällena någonstans däremellan. Ibland kan förändringen från ett skede till ett annat vara snabb som efter skottet i Sarajevo eller vid den senaste finanskrisen och så kommer det att förbli. Det viktigaste är därför att ständigt vara beredd på oförutsedda händelser samt att ha utvecklat inbyggda stabila bromsande mekanismer. Ett sådant är ett avskräckande försvar eller att bemöda sig om sin hälsa och sitt immunförsvar. Ett annat är att inte skuldsätta sig över öronen eller att leva som varje dag vore den sista.
    Det kapitalistiska systemet har förvisso en inneboende osäkerhet på kanske några år medan de totalitära systemen är mer stabila. Däremot när dessa faller blir fallet desto större eftersom inga alternativ finns utan endast en avgrund. Det var detta som inträffade vid Sovjetunionens fall.

    När det gäller de muslimska samhällena är nog den bästa strategin att låta dem vara i fred och låta dem ändras i sin egen takt ungefär som vi gör med Nordkorea. Den bästa strategin var en sådan som Nixon valde visavi Kina dvs samtal i stället för bomber. Att predika för dem eller låta dem leva bland oss utan att assimileras kommer aldrig att fungera.

    Liked by 3 people

  14. Hans Kindstrand skriver:

    En mycket sedelärande berättelse. Tänk om jag har fel – vad händer då?

    För advokater, tekniker, läkare och ett flertal andra yrkesgrupper ingår konsekvensanalys som en integrerad del i den dagliga verksamheten. Vad händer om det som inte borde hända ändå händer? Om man inte har svar på den frågan sköter man inte sitt jobb. Den som aldrig intagit en ståndpunkt, som i efterhand visat sig felaktig, har nog aldrig haft någon mer preciserad ståndpunkt över huvud taget.

    Men hur är det i politiken? Kan en politiker tillstå att han kan ha fel?

    Liked by 1 person

  15. Hovs#Hallar skriver:

    Klokt. Ja jag kan bara hålla med nutids-Patrik här.
    Med facit i hand, som det brukar heta, kan man inse att demokrati ALDRIG kan tvingas på ett land utifrån!

    USA har gång på gång gjort just det misstaget, tex. när man bombade det lilla landet Vietnam sönder och samman för att lära innevånarna innebörden av ”demokrati”!

    Detta slutade som vi vet med ett pinsamt fiasko för USA, och att landet blev allmänt avskytt i världen i övrigt. Dessutom gav det den västerländska nyvänstern vind i seglen.

    Jag var själv engagerad i FNL-grupperna som tonåring (alltså den marxistiskt dominerade rörelse som spred opinion mot USA:s militära inblandning i Vietnam De brukade stå utanför det lokala Systembolaget på lördagarna och sälja ”Vietnambulletinen”).

    Liked by 1 person

  16. Willy Lindqvist skriver:

    Demokrati fungerar inte i länder med klansamhällen. En klanmedlem som nått en hög politisk samhällsposition är skyldig att omge sig med klanmedlemmar som medarbetare. Välutbildade personer med de bästa meriterna har inte en chans. Och därför går det med demokratiskt synsätt inte så bra för sådana länder. Det finns svensk forskning på detta. Jag vill minnas i Kongo-Brazzaville, där välutbildade medborgare aldrig kunde komma ifråga för jobb i staten de var väl kvalificerade för utan måste söka sig utomlands, främst Europa, för att få jobb som motsvarade deras utbildning. Sådant klantänkande har också börjat vinna insteg i svensk politik sedan partier aningslöst till hitresta börjat dela ut viktiga politiska poster till klanmedlemmar, för vilka det är självklart att främst gynna sina egna.

    Liked by 2 people

  17. Hex skriver:

    2016 En skolinspektörs rapport från ett av världens mest välmående länder
    Lektioner i högstadiet
    Lektion 1: Bild, 55 minuter, 14 elever
    Klassen har vikarie denna lektion. När lektionen börjar är färre än hälften av eleverna på plats. Läraren avvaktar cirka fem minuter till några fler kommit in. Flera elever har jackor och mösa på sig, vissa under hela lektionen. Eleverna har påbörjat en uppgift som de ska fortsätta med. Det tar mellan 10 och 13 minuter innan samtliga elever hämtat sitt material och satt sig på sina platser. Under dessa första minuter droppar elever in i klassrummet. Eleverna går runt och pratar högt med varandra, pojkar skriker ‘fuck off’ till varandra utan att läraren tar notis om det. En grupp med fyra flickor kommer snabbt igång med sitt arbete. Läraren säger kontinuerligt till eleverna att vara tysta och försöker efter cirka åtta minuter gruppera om vissa elever för att få lugn och ro i klassrummet. Läraren säger ‘Det är bild – det betyder inte att ni får skrika!’ …När det är tio minuter kvar av ordinarie lektionstid lämnar eleverna klassrummet.”
    Detta är alltså skolan i ett land där politikerna talar om ”kunskapslyft” och att det är med en välutbildad befolkning som vi bygger vårt välstånd.

    Liked by 3 people

  18. BjörnS skriver:

    Jag hörde också till de naiva. Dock tror jag att det skulle ha kunnat gå bättre i Irak om en större del av Saddams ”maskineri” av militärer och byråkrater tillåtits sitta kvar. Jag tror också att det gått bättre i Afghanistan om Pakistan rensat ut talibanerna på sin sida av gränsen. Men som det blev lät man stora kvasten gå i Irak och Pakistan hade aldrig något intresse av att ta upp kampen med talibanerna eftersom Pakistan är rädd för ett framtida indiskt inflytande i Afghanistan och ser islam som en hinder mot detta.
    Jag tror också att omfattningen och konsekvenserna av korruptionen och klantänkandet underskattades gravt. När man blir äldre har man hunnit se mer, upplevt fler motgångar och gjort fler missbedömningar. Det är därför vi inte bör ha alltför unga och idealistiska politiker.

    Liked by 1 person

  19. Lasse W skriver:

    Jag var ett tag medlem i KD. KD hade ett bra partiprogram. De lutade sig en del mot den gamla tyska moralläran som även hade en bra social omsorgsdimension. Men i programmet fanns också den så kallade ”ofullkomlighetsprincipen”. Den sa att människor och även våra högt uppsatta valda politiker och företrädare är ofullkomliga. En klok princip. Man måste mäta med människans mått och vara humanist i den meningen.

    I Sverige tror vi att vi med hjälp av modern humanvetenskap och social ingenjörskonst kan skapa det perfekta samhället. Vi saknar det humanistiska perspektiv som skulle göra oss mer naturligt skeptiska till vad våra politiker hittar på. Längre söderut i Europa är folk lite klokare. Inte så besatta av den sekulära modernitet som har lett Sverige rakt i fördärvet.

    Liked by 2 people

  20. bomarkusson skriver:

    Du är inte ensam Patrik. Jag var lika naiv som du.
    Nu vet du och jag mycket bättre!

    Nu vet jag bättre genom mina goda kontakter med människor, som lämnat det muslimska samhället bakom sig.
    Det har gjort att jag är synnerligen pessimistisk om framtiden. Jag är mycket pessimistisk för vår egen framtid. Det muslimska brödraskapet, som är mycket väl organiserat, tränger fram med de små stegens avancemang, I Organisationen bildades 1928 i Kairo med mottot:
    ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg och att dö för Allahs ära är vår högsta önskan.” (med visst missbruk av citattecken)

    Det muslimska brödraskapet är en sunnimuslimsk salafistisk rörelse. Salafism innebär att man går tillbaka till den ursprungliga islam, den islam som man menar praktiserades under de första seklerna efter profetens död. Det betyder att man inte endast lever enligt koranen, som är hemsk nog, utan även enligt de skrifter, som upptecknades efter profetens död: Buchari och Haditherna och allt vad de heter. Dessa skrifter anses heliga!

    Där beskrivs hur man med vapenmakt spred den ”rätta” läran. Där står att läsa att man inför de besegrade männens ögon, ska våldta deras hustrur.

    Vi i västerlandet kan inte förstå hur religionen genomsyrar hela samhället. Barnen hjärntvättas från födelsen. I skolorna lär man sig att profeten är godheten själv, En muslim lever med hotet om helvetet allestädes närvarande. Livet är en transportsträcka mot paradiset. Det viktiga är att inte göra fel. Rädslan för helvetet lamslår allt. Livet för en muslim handlar om haram och halal. Djinner omger den troende. En djinni är en ond ande som har kommit att bli styrd av shaitan (satan).

    Vidskepelsen är oerhörd. Troligen betydligt värre än vad den var under vår djupa medeltid. Då man gäspar måste man hålla handen för munnen för att hindra shaitan att pinka på tungan. Man måste uttala ramsor för nästan allt man gör. Särskilt betydelsefullt är det vid toalettbesök.

    Jag har sett klipp med en mufti framhärdande att jorden är platt, ty så säger koranen. Som ytterligare bevisning framförde imamen att om jorden roterade, skulle ett flygplan, som steg rakt upp, bara behöva vänta tills Kina passerade under. Att flyga med jordens rörelse skulle vara omöjligt.

    Vårt begrepp om ärlighet finns inte. Den, som är den meste bedragaren är högst aktad. Barn undervisas i det av sina föräldrar.

    Min hustru har visat mig totalt horribla uttalande från mufti. Det är inte endast enskilda personer, som rådfrågar en mufti, utan stater och institutioner. En mufti kan uttala sig om snart vad, som helst, men brukar hänvisa till att Allah vet bäst. Det är inte enbart i teologiska frågor vänder sig till en mufti. Denne kan uttala sig både i moraliska och rättsliga frågor.

    Summan av kardemumman är att det muslimska brödraskapet arbetar oerhört metodiskt men med små steg. Titta bara på hur man har infiltrerat våra politiska partier. Oroligheterna i våra utanförskapsområden kan mycket väl vara religiöst sanktionerat, för att skapa parallellsamhällen de facto

    GLÖM ALDRIG ATT DET ÄR TILLÅTEN ATT ANVÄNDA LÖGNER för att tjäna islam.
    Notera hur ofta islamofobi används för misshagliga fakta. Vi ger miljoner årligen för att motverka islamofobi.

    Efter att ha lärt känna det muslimska tänkesättet i praktiken, brukar jag säga att vi betalar för vår egen undergång!

    Liked by 3 people

  21. Sture skriver:

    Patrik,
    Det är precis min slutsats också – jag har haft så fruktansvärt fel så många gånger att jag tycker att det är viktigt att det finns fler omdömen än mitt eget. Därför värnar jag om alla människors rätt att framföra sina åsikter – och att jag skall ha rätt att plocka upp någonting som jag tycker verkar vara klokt sagt. Dit har inte någon av våra journalister ännu kommit – och lär kanske aldrig göra på grund av sin omvittnat svaga begåvning. De ägnar sig åt att få alla att tänka som dem själva. Men, som någon sade, om alla tänker lika så är det ingen som har tänkt.

    Liked by 1 person

  22. bomarkusson skriver:

    Det är utsiktslöst att tro på demokrati i MENA. Demokrati i västerländsk mening. Religionens makt är alldeles för stor. I exempelvis Syrien är det inte bara muslimer, som hindrar utveckling. Även de syrisk-ortodoxa tänker på ett medeltida sätt.

    Islam tränger nu djupare och djupare in i samhällena. En sagesperson, som levt i Algeriet har sagt att efter frigörelsen från Frankrike, under Ben Bella och Boumédiennne var landet relativt sekulariserat. Kvinnornas kläder var av västerländskt snitt och hijab var sällsynt. Under den nuvarande presidenten Boutiflika (som blev president under oklara omständigheter) har landet islamiserats och nu är det mer eller mindre tvång att täcka håret. Kvinnornas klädsel är numera ”orientalisk”, gärna i icke upphetsande färgställningar. Givetvis får männen bära lätta fritidskläder i sommarhettan.

    Om den ”arabiska våren” verkligen var en folklig rörelse har revolutionen kapats av islamisterna.
    I Egypten var Mursi snar att införa en muslimsk konstitution. Jag har hört tankar om att Mursi enbart var en marionett och brödraskapets religiösa ledare var de, som bestämde. Det sägs tom. att Mursi alltid hade en religiös ledare, som sufflerade Mursis tal.

    Jag har hört mycket välutbildade personer säga att koranen ordagrant är Allahs ord.
    Så Patrik, du och jag tror inte längre på någon reformation i frihetliga anda.

    Liked by 1 person

  23. Ina Höst skriver:

    Utvecklingen mot demokrati måste komma inifrån., Den utvecklingen bör ligga i linje med levnadsvillkoren i landet och folkets historiska erfarenheter. Det tror jag.

    Här i Västeuropa har det ju varit en blodig kamp under flera hundra år. Först göra oss av med påvedömets allmakt genom reformationer som besvarades med motreformationer då kättarbål tändes. Sedan livegenskapen (som vi i vårt land dock var befriade ifrån). Stora framsteg inom naturvetenskap och matematik. Sedan Upplysningstiden och revolution osv.

    Jag tror att i mångkulturella länder och klansamhällen behövs en hård diktatur för att hålla ihop landet och förhindra etnisk rensning. Saddam och Gaddafi lyckades faktiskt modernisera sina länder något. Dessutom om det nationella försvaret för äganderätten är svagt, kan olika krigsherrar uppstå som strider om makten och tillgångarna.

    Kanske borde dessa mångkulturella länders gränser upplösas (de är ju ett arv efter kolonialtiden och WW1) och nya mer naturliga gränser bildas. Men de olika folken lever väl huller om buller och då blir en kamp och eventuellt etnisk rensning innan de nya gränserna med mer homogen befolkning kan bildas.

    Liked by 3 people

  24. Daniel skriver:

    Vet inte riktigt vad du menar med neoliberal. Men i min bok var Busch och hans anhängare snarare neokonservativa. Stor skillnad från neoliberaler i min bok. Neoliberaler har aldrig förordat USAs interventionistiska utrikespolitik och tvångsdemokratisering av andra länder, vad jag vet. Detta är ju en neokonservativ idé som för övrigt även är Hillary clintons grundläggande hållning.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har nästan rätt. Neocons, inte neokonservativa, är ett ord bildat på ett annat sätt än neoliberals i betydelsen nyliberala, som ju som bekant betyder gammelliberala.

      Neocons betecknar en grupp i mitten på det politiska spektrumet i USA som gick över från demokraterna till republikanerna på Reagans tid. De är alltså nya som ”konservativa”, här använt som en slarvig beteckning på ”republikaner”. De representerar inte en ny form av konservatism. Nyheten avser kohortens historia. Neocons har kvar sina fisliberala böjelser och vill som du skriver gärna ingripa över hela jorden. Som då påpekar finns ingen märkbar skillnad mellan denna det republikanska partiets vänsterflygel och det demokratiska partiets högerflygel representerat av klanen Clinton. De utgör tillsammans Ondskans etablissemang.

      Men man kan förstå hur man av misstag kan beteckna dessa fisliberaler ”neolibs” i stället för det minst lika missvisande ”neocons”. Liberaler är de ju. Konservativa är de inte. Själva ordet ”neo” har något liberalt över sig. I Österrike heter det nyaste liberala partiet just ”Neos”. Liberaler har alltid velat och kommer alltid att vela, och mest velar de det allra senaste och nyaste.

      Gilla

  25. gmiksche skriver:

    Jag kan tänka köpa argumentet betr Bushs med fl naivitet i Irak (även om jag inte tror att hans rådgivare var så naiva utan hade sina egna agenda), men definitivt inte vad gäller hans efter efterträdares agerande i Syrien, Libyen, Jemen, att lägga en cordon sanitaire kring Ryssland o s v. Det vill jag kalla naivitet som överträffar den av Bush. Eller skygglappar som växt fast.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s