Svenskt självförtryck

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Minns du hur det var för bara ett år sedan? Man fick inte använda ordet ”volym” i samband med migrationen. Man fick överhuvudtaget inte yttra sig om antalet migranter. ”Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsministern för nästan exakt ett år sedan. Jag hörde det inte, men jag kan föreställa mig rösten darrande av återhållen indignation mot dem som eventuellt undrade hur många migranter som lämpligen borde släppas in, alltså de som är Sveriges skamfläck, nazisterna, fascisterna, rasisterna.

Min avsikt är inte att göra mig löjlig över att statsministern bara två månader senare var till den grad bekymrad över volymerna att han föreslog att riksdagen skulle ge honom rätt att stänga Öresundsbron (vilket han inte fick). Min avsikt är att fundera över hur svenska folket kunde huka sig under denna färla, denna piska, som svingades över dess huvud.

Hur vi kunde, förresten? Vi gör det fortfarande. Bara för att ordet ”volym” strukits från de politiskt korrektas index över förbjudna begrepp, ord, uttryck och tankar så betyder det inte att någon sorts fritänkeri etablerats. Försök säga ”zigenare” så får du se.

Det märkvärdiga är inte att ett gäng beslutsamma personer försöker tvinga på folket sina idéer. Så har makthavare och maktpretendenter alltid gjort. Ibland har de rönt stora framgångar i sina ambitioner att skrämma folk att bevaka sin tunga och sina gärningar. Det påstås att man i Sovjetunionen kunde förvisas till Gulag om man gjorde misstaget att klistra ett frimärke med Stalins bild uppochner.

Nej, det märkvärdiga är inte förekomsten av folk som vill pracka på andra sina uppfattningar, det märkvärdiga med Sverige är hur lätt det går.

Vi är alla paniskt skitskraja för att bli offentligt anklagade för något skamligt. Vad som anses skamligt ändrar sig över tiden, men skräcken består. Jag har upplevt olika vågor av skamlighet. När jag i början av 1990-talet hjälpte Vaxholms kommun, den första skolpengskommunen i Sverige, att införa skolpengssystemet fick jag under några månader dussintals hatreportage från normalmedia emot mig. Men jag var inte rasist, nazist eller nyfascist, utan i stället det internationella storkapitalets agent i Sverige, nyliberal kapitaliststrateg eller Trilateralens eller Bilderberggruppens utsände missionär. Ondskefull var jag i vilket fall. En del människor tog avstånd från mig. Det måste vara något skumt med mig. Ingen rök utan eld, typ. Hm, skolpeng, misstänkt folkförtryck.

Jag nämner dessa personliga erfarenheter – som inte bara pågick några månader, utan varit en ständigt återkommande erfarenhet under mitt liv – för att säga att jag vet hur plågsamt det är att få stryk och att jag förstår dem som hukar sig när piskan viner.

Men, fasiken, vad känsliga vi är. Många oroar sig för jobb och försörjning om de säger vad de tycker. Andra är rädda för att anses vara dåligt sällskap och anpassar sig därför till de rådande åsikterna. Allt som oftast träffar jag på folk som vågat komma ut som någon sorts dissidenter och beskriver andra människors reaktion på likartat sätt: ”Alla säger jättebra, jättebra, fortsätt att säga vad du tycker, för jag tycker likadant, men, nej, nej, själv törs jag inte säga något”.

Jag har inte tillräckligt med erfarenhet från andra kulturer för att avgöra om denna ängslighet är ett svenskt särdrag eller om den finns överallt. Jag lutar åt att det är en grundläggande svensk värdering: inte avvika, inte säga emot, anpassa sig, uppföra sig och vara trevlig.

Egentligen handlar det nog om att vi är medelklassare eller småborgare allihop. Jag har många gånger förklarat hur fint detta är. Det är fint med samarbetsvilliga, vänliga och anpassliga småborgare. Men sådana människor är samtidigt nästan sjukligt ängsliga för vad andra må tycka om dem. Deras högsta strävan är respektabilitet och deras ständiga ängslan är att inte ständigt uppfylla respektabilitetens krav.

Det är så jag ibland saknar den arketypiske adelsmannens självsäkerhet och särdrag: han var den förkroppsligade respektabiliteten och kunde tycka va fan han ville. Ursäkta, min vän Ian Wachtmeister, om jag tänker på dig när jag skriver detta.

56 thoughts on “Svenskt självförtryck

  1. Nietzsche skriver:

    Fantastiskt bra formulerat. Detta är Sverige och svenskarna i ett nötskal. Exemplen där denna svenska ”dygd” ledit oss väldigt fel (förutom migrationskaoset) finns : se bara tvångsteriliseringar , elterapi för homosexuella och senare narkotikapolitiken..

    Liked by 2 people

  2. Sten Lindgren skriver:

    Man tar steg för steg hoppas jag, nog kan man märka en rörelse, både på TV, radio och i dagstidningar. Jag tror många märker det i sitt umgänge och bland folk man möter. Jag pratade lite med en äldre expedit på Expert, det räcker med ett eller två kodord sen flyter det på och man inser att i stort allt man går och tänker på, ja det gör han också. Men visst, vi är ett kuvat folk, det är därför det är så nesligt att etablissemanget, i synnerhet det som skulle gälla för höger, låtit vänstern applicera åsiktsförtryck och anammat detsamma. Det är tydligt att vår ”konstitution” är mycket svag och dåligt förankrad hos medborgarna. Politiskt engagemang har monopoliserats av de etablerade partierna där konformism verkar vara ledstjärnan.

    Jag brukar vara bra på att stryka folk mothårs, det sägs att jag har blod i mig från någon affär i ett nordiskt kungahus, är det därför, eller är det piraten? Men det är sällan man vinner över någon på detta sätt, ibland är det bättre att finna ett av de mjukaste argumenten man har och låta sig nöja med att personen man försöker övertyga inte lät sig övertygas, inte denna gång.

    Liked by 2 people

  3. BjörnS skriver:

    Media spelar en viktig roll liksom grundlösa beskyllningar om fascism, rasism och nazism. En beskyllning behöver inte vara sann men om den upprepas nog ofta så kommer den att befläcka den som utpekas. Ingen vill vara först ut med att avvika men om allt fler börjar opponera sig så blir det alltmer legitimt. Så är det nog också med SDs opinionssiffror.
    Men, jag håller med, hukandet under piskan är bedrövligt.

    Liked by 4 people

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror att den sociala anpassning är en fundamental egenskap inte bara hos människor utan hos allt liv. Under tidens gång har man lärt sig att social anpassning är gynnsamt för överlevandet. Det är intressant att studera hur fågel- och fisksvärmar instinktivt stärker sitt försvar gentemot sina fiender genom att hålla sig tätt tillsammans. Det är därför som den sociala anpassningen är en sådan stark kraft.
    Att uppleva ett kollegialt tryck eller till och med stötas ut ur en gemenskap är ytterligt plågsamt.
    Att till slut ge preferens för fundamentala värden som sanning, heder och rättfärdighet är dock en katharsis som till slut stärker individen och ändå gör tillvaron mer uthärdlig då ett liv med dubbla värderingar till slut är nedbrytande. Tolkiens ”Sagan om ringen” är här en underbar bok som precis handlar om nödvändigheten för individen att stå upp för vad han tror på även om detta innebär ett existentiellt hot. En svensk roman med liknande tema är Eyvind Johnsons ”Berättelsen om Krilon”.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Som du påpekar är det sanningen, hederligheten och rättfärdigheten som skiljer oss från djuren. Vänstern vill låta djuret i oss bestämma. Ibland öppet, som hos Rosseau, ibland utan att själv förstå det, som hos sosseriet eller Folkpartiet Nekrofilerna.

      Liked by 1 person

      • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

        Folkpartiet Nekrofilerna – ett i sanning formidabelt attribut! Den västerländska civilisationens väl förankrade dygder håller nu på att slitas upp med rötterna. Gamla hedersbegrepp och riktlinjer får stryka på foten för den nya tidens osannolika symbios av multikulturalism och depravationsdyrkan. Det som förr betraktades som normalt och föredömligt, som exempelvis anständighet och respektabilitet, har förkastats till förmån för den degeneration som plötsligt kommit att utgöra normativt exempel och rättesnöre. Ur led är tiden och det faller nu på var förnuftsälskande mans lott att efter bästa förmåga kämpa för att vrida den rätt igen. En nog så komplicerad uppgift i vårt HBTQ-certifierade och rättslösa samhälle.
        Andreas 🙂

        Liked by 1 person

      • Fiskdansen skriver:

        Jag håller med, hellre det usla omdömet i SD att låta en Egor Mr X komma in i värmen än det uppenbara vansinne man ser i ungdomsförbunden. Jag hade glömt det där, har de ens sett en död människa dessa kväkande broilers?

        Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Dyra (djuren) har da mer vett og common sense enn tokvänstern! De forholder seg jo til virkeligheten.

        Tokvänstern er en spesiell mennesketype (lik andre fanatikere) – burde kalles ‘homo stultus’, ser ingen ‘sapientia’ der (jfr. homo sapiens).

        Gilla

  5. Ami skriver:

    Det svenska självförtrycket håller på att luckras upp. Inte direkt att vi är modiga nog att säga vad vi tycker och tycker med risk för privata och karrärsmässiga repressalier.
    Dock har vi ett analkande val och opinionsundersökningarna är den tystes revolt.
    Det som har kommit till kännedom är att företag, privata som offentliga, fackföreningar och idrottsklubbar har i parti och minut börjat skicka personalen på värdegrundskurser eller utbildningar. I en av dessa kurser, som en god vän berättade för mig att han har varit delaktigt i, så kunde kursledaren inte begripa hur SD i undersökningarna kunde få upp till 25% då ingen på kursen verkade ha den typen av sympatier.
    Det är allvarligt och ett hot mot demokratin när våra arbetsgivare eller övriga intresseföreningar försöker påverka oss medborgare politiskt, lika allvarligt är det när sossarna återigen planera att starta valskolor.

    Liked by 4 people

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Av barn och dårar får man höra sanningen!
    In vino veritas!

    Båda uttrycken beskriver samma sak. I det svenska har barnen respektive dårarna inte några egentliga sociala spärrar.
    I det latinska uttrycket så har man bedövat dem.

    I grunden ligger nog att för att få en grupp människor eller ett samhälle att fungera så krävs att individerna ger upp en del egna preferenser. I gengäld gör andra individer motsvarande.

    Detta kan gå till på i princip två sätt:
    1, Vi individer gör en frivillig överenskommelse. Då heter det demokrati.
    2. En överhet fixar ”överenskommelsen” med piska. Då heter det diktatur.

    Precis som i vilket helvete som helst finns det olika grader eller nivåer.

    I Sverige, som alltid varit relativt glesbefolkat, har folk ända fram till slutet på sjuttonhundratalet i vart fall, varit tämligen bofasta i sin by. Självhävdelse på andras bekostnad kunde givetvis leda till social utfrysning. Sådant var mycket kontraproduktivt när man skulle göra upp om betesmark och vattentillgång. Man passade sig alltså nogsamt i eget intresse. Därav troligen en närmast nedärvd ovilja att ”bryta mot mönstret”.
    Om det värsta skulle hända och huset brann ner, så var det ju inte ovänner man behövde för att få hjälp med återuppbyggnad.

    Vad gäller diktatur så finns flera varianter, men i princip världslig och teokrati.

    Den världsliga har en fördel. Man vet vem som står för eländet och vem man kan skylla för det. Blir det riktigt eländigt så kan oket kastas av. Åtminstone i teorin.

    Den verkligt otrevliga varianten är teokratin. Att man där lovar helvetets eld i evigheters evighet om man inte lyder är ju en sak. Men faktum är ju att man inte på något vis drar sig för att utdela en försmak av det kommande redan här i det jordiska. Misshagliga individer har i gudens namn avdagatagits på mer eller mindre utstuderade sätt.
    Vi inom kristenheten har lyckats få litet styrsel på prästerskapet, men muslimerna har det inte.

    Det som inte är så litet förvånande är att prästerna i olika ”religioner” med sådan iver plågar misshagliga personer, då man säger sig veta vad som ändå väntar. Stening till exempel.
    I själva verket kan jag inte få det till något annat än ”Enom till straff, androm till varnagel”.
    Diktatur i sin prydno!

    Rädslan att bli utpekad genom diverse ogrundade invektiv bottnar, som jag ser det i demokratins väsen. Blir jag stigmatiserad, hur orättfärdigt det än är, så riskerar jag att förlora min plats i den gemenskap jag sannolikt är beroende av för mitt och familjens välbefinnande.
    Då är det inte särdeles förvånande att jag inte gastar ”Kejsaren är naken”, när jag då röner stor risk att bli uthängd som både idiot och elak och ondskefull i rikstäckande media.
    En förutsättning för att ändå göra det, är att jag har min försörjning ordnad så att den inte kan påverkas av obskyra politiska intressens inhyrda småjävlar.

    Liked by 5 people

  7. Lasse W skriver:

    Ja det är något konstigt med Sverige. Efter många år i offentlig sektor har jag märkt att politik är något man inte pratar om. Folk som är socialdemokrater pratar aldrig politik. Den är apriorisk. S-piskan ven på arbetsplatsen, mest i närheten av ledningsgruppen. Det räckte att någon handlade på ICA i stället för på Konsum så blev personen misstänkt för att vara borgerlig. Och folk var otroligt rädda för cheferna. Och låg platt. Civilkuraget var lika med noll på arbetsplatsen. Nej, folk höll käften om i stort sett allting men mest om politik. Svenskarna – i vart fall sossarna – är otroligt samförståndsinriktade och konflikträdda. Det är ju så självklart att alla ska vara sossar och tycka lika. Nåt sorts sektbeteende.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag jobbade ett par år i järnvägsbranschen men var tvungen att sluta. Till och med i en formellt privatägd leverant hade sossetänkandet trängt så djupt in att resultat och arbetsförmåga inte alls räknades. Det enda som var viktigt var att passa in i gruppen, som det uttrycktes. Då höll jag ändå tyst om politiken!

      Så fungerar en ”röd” arbetsplats — skyddad av statens oproportionellt höga utgifter för järnvägen. Ännu en viktig orsak att avskaffa den offentliga sektorn.

      Gilla

  8. Nils Dacke skriver:

    Denna ängslighet och konflikträdsla samt en nästan religiös inställning till konsensus är en svensk grundvärdering och kommer sannolikt i huvudsak från att landet varit i fred och kunnat vara utanför varje krig i drygt 200 år. Vi möter denna inställning överallt bland medmänniskor (även om det nu börjar jäsa ordentligt), bland myndigheter som polis som istället för kraftfulla insatser skickar in dialogpoliser för att grilla korv med ligistgängen. Vi ser detta också bland journalister som inte är konsekvensneutrala och skriva sanningen utan att vara rädd för represalier. Vi ser detta hos politiker som till varje pris måste uppfostra människor att tycka på samma sätt om känsliga frågor, exempelvis invandring och feminism. Därför är landet nu på väg mot den stora smällen, socialt och även ekonomiskt. Vad som kommer ut av detta om några är svårt att bedöma men förhoppningsvis att befolkningen blir klokare.

    Liked by 3 people

  9. torstenjo skriver:

    Proplemet är nog knappast en utpräglad svensk ängslighet, utan snarare det som somliga benämner som problemformuleringsprivilegiet. Hur är det möjligt att vi överlåter till en liten klick av tongivande personer inom politik, media och kulturliv att, decennium efter decennium, få avgöra vilka åsikter (vilka i sig kan förändras på det mest häpnadsväckande sätt), som är comme il faut?

    Liked by 6 people

  10. Anna skriver:

    Är det så att denna ängslan att passa in, att vara respektabla, är ett symptom på att vi egentligen saknar tilltro till oss själva, vi har innerst inne ett väldigt skakigt självförtroende och är ständigt rädda att bli avslöjade som den bluff vi i våra mörkaste stunder tycker att vi är. Alla andra är lyckade och är älskade/ fruktade/ respekterade för denna framgång och repektabilitet, men om jag blir avslöjad då är det ajöss! Kan detta vara orsaken till vår medelklassiga mjäkighet?
    Jag kan bara anta att om man är adel med titel, med en lång radda anfäder som ( förhoppningsvis) gjort diverse vettiga saker o karriärer i statens tjänst och dessutom sitter på en massa mark och pengar på banken, då har man ett så grundmurat självförtroende att man i all högaktning sk*ter i vad andra, och i synnerhet den korrekta medelklassen, tycker om en. Samma gäller naturligtvis för de flesta som har rejält med, vad Jan Guillou kallar, ”dra-åt-helvete-pengar” på banken. Dessa är också i regel sådana människor som av medelklassen anses framgångsrika och troligen i kraft av detta har ett gott självförtroende – de kan kosta på sig att säga sitt hjärtas mening.
    Vi andra som inte har vare sig monetär eller av börd given självsäkerhet och oberoende måste därför mjäka med och knyta handen i byxfickan. Vi vågar inte, och vi har inte råd, att bli avslöjade och stå ensamma. Det är förbaskat plågsamt, det vet jag av egen erfarenhet, att inte uppriktigt våga prata med någon om den oro och rädsla för vad som händer med vårt land. Jag var nyligen utomlands och fick där kort uppleva hur fantastiskt det var att diskutera med människor som kanske inte nödvändigtvis alltid hade samma åsikter som jag har, men som kunde konsten att acceptera det och lyssna intresserat – det blev ett vettigt meningsutbyte med sann respekt från båda sidor och jag hade stor glädje av dessa möten. Men väl i Sverige kom i min stora feghet den självpåtagna munkavlen på direkt…

    Liked by 3 people

  11. Björn skriver:

    Vi var så nära ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”-samhället här i Sverige, men sen gick något väldigt snett! Några få, men högröstade, ville inkludera resten av jordens befolkning! Med känt resultat!

    Liked by 6 people

  12. Sven skriver:

    Medelklassens gissel är att den befinner på mitten av samhällsstegen. Vill gärna klättra upp ett par stegpinnar men för allt i världen inte halka nedåt.
    Adelspersonen står säker på sin plattform med skyddsbarriär runtomkring och behöver inte bekymra sig om vad andra människor tycker och tänker om dem. Det samma gäller egentligen också för underklassen. Står man redan på marken går det inte att halka nedåt.

    Liked by 3 people

  13. JAN BENGTSSON skriver:

    Men adelsmannen behövde kanske ej bry sig om sin försörjning…

    Allas Lika Värde floskeln innebär att många riskerar både jobb o karriär,
    om man framför en avvikande åsikt!
    Viss skillnad)

    Liked by 5 people

  14. Sture skriver:

    Patrik,
    du har förstås rätt om all feghet och kryperi men åsiktsförtrycket beror ju också på att indoktrineringen och hjärntvätten fungerar. Många människor tycker politiskt korrekt eftersom de itutats detta under lång tid. För en tid sedan hade jag en åsiktsutväxling på en arbetsplats i Norge om Donald Trump, som alla avskydde och tyckte var en riktig pajas. Det tyckte inte jag. Jag har lyssnat på hans åsikter många gånger på amerikansk TV långt innan han blev presidentkandidat och alltid slagits av hans klarsynthet.
    På den norska arbetsplatsen blev jag nu misskänd som ”han som försvarar Donald Trump”. Men ett av mina argument var detta: hela den svenska journalistkåren (=100 %) och praktiskt taget hela det svenska folket misstror Trump. Men så är det inte i USA där ungefär 50% hyllar honom och är mycket entusiastiska för hans politik. Är det så, frågar jag, att svenska journalister och svenskar i allmänhet vet allting bättre än alla andra människor och att amerikaner är mycket dummare än svenskar? Ja, det verkar ju så. Fan tro’t. Personligen tror jag att Trump har en rejäl chans att vinna och då får vi ompröva våra åsikter som så många gånger förr.

    Liked by 3 people

    • Sten Lindgren skriver:

      Jag håller med, det är helt enkelt omöjligt för svensk media att vara opartiska när det ogillar något, inslag i dag i P1: Hillary hördes och det var en svada med Trumps värsta övertramp utan genmäle från Trump, när det då var Trumps tur (kors i taket) så hade de valt ett inlägg som Hillary effektivt besvarade, då fanns det plats för genmäle.

      Eftersom svensk media har fel om allt, och i synnerhet allt som är viktigt så är det nästan skäl nog att stödja Trump.

      Liked by 4 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Kanske tom vinner stort?

      Domartillsättning i HD är högaktuellt,
      inte bara en vakans, fler kan bli aktuella.

      Då röstar man nog ej för Hillary…

      Detta är i princip sista striden för Republikanerna!
      Med amnesti för 10-20 millioner har Demokraterna makten i all evighet!

      Den destruktiva Identitetspolitiken a la Sverige e omvänt,
      hotar att klyva landet på Allah ledder!

      Assimilering behövs, både här o där!

      Gilla

  15. Samuel af Ugglas skriver:

    Jag har aldrig bett Löfven/ BATRA gänget att representera mig och Sverige, ”dom” kommer aldrig att fråga mig om mina synpunkter på massinvasionen av främlingar, dessutom tvingar ”dom” mig att betala för vansinnet, är det demokrati? Nej, en vidrig form för socialism!
    Läser på annan plats i media att nu skall socialisterna svälta ihjäl svenska folket:
    http://www.dn.se/ekonomi/kottbrist-driver-upp-priserna/
    Det är nog inte många som förstår innebörden av notisen, tyvärr.

    Liked by 1 person

    • Anne-Hedvig skriver:

      Unnskyld at jeg er litt frekk, men med økte kjøttpriser får man eventuelt fylle opp med grønnsaker/ris/poteter på middagstallerkenen! Vet du at kombinasjonen kullhydrater (ris/poteter/brød) og belgfrukter (linser, bønner) gir fullverdig protein, altså som kjøtt. Ingen grunn til å sulte! Sunnere er det også! En mulighet er likeledes å spise billigere deler av dyret – lage ragoûter o.l. Slik har folk levd i Europa og Middelhavsområdet i århundrer, og levd godt!
      Gå inn på nettet, se på vegetaroppskrifter, eller kjøp deg en fransk kokebok for hverdagsmat! Antar at Frankrike-Lennart her på bloggen kan bekrefte at franskmennene ikke lider i matveien!

      For øvrig er jeg helt enig med deg hva gjelder innvandringspolitikken – bare så det er sagt.

      Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        PS. Under belgfruktene glemte jeg å ta med erter (vanlige) og kikerter. Bare til opplysning. – Mange muligheter til å spise både godt, rimelig og sunt.

        Gilla

  16. Hovs#Hallar skriver:

    Så sant! Sverige präglas av en småborgerlig ängslan, och en strävan att inte avvika — en ängslan som exploateras av vänsterns skrupelfria politruker.

    De är nu vana vid att kunna styra landet genom att använda ”mediadrev” och annat som vapen mot sina motståndare. Senast var det Egor Putilov som enligt tidningsrubriker gjort VINSTER på att göra affärer med en BROTTSDÖMD person!

    (Jag brydde mig inte om att undersöka dessa fruktansvärda anklagelser närmare.)

    — I Sverige får man alltså inte göra vinster genom affärer, och i synnerhet inte om affärspartnern är dömd för något brott.
    Bra att veta, så man kan akta sig…

    Gilla

    • Bengt skriver:

      Hovs#Hallar 27 september, 2016 at 11:20

      Egor Putilov (alias ????) i riksdagskansliet är ingen att bry sig om alltså! Säkerhetspolisen håller inte med dig. Inte jag heller.

      Gilla

  17. Gunilla skriver:

    Nr 1 – Svensken är extremt konflikträdd. Det är, som sagt, väldigt lätt, att manipulera svensken. Svenskar är ett hukat folk. Jag tror fortfarande det hänger ihop med hur historielösa vi är. Saknar stolthet och traditioner. Itutade i årtionden hur ‘fult’ det är. Medan utifrån kommande influenser är ‘fina’. Numera är svenskarna ett rånat folk; rånat på all värdighet och i princip sina tillgångar och ägodelar. Kvinnor våldtas en masse. Som en rubrik i en utländsk media löd; ‘Svenskar – det våldtagna folket’. Hitresta ligor från världens alla hörn kommer hit för att, med noll straffrisk, råna våra gamla (senast visar Aftonbladet en man och kvinna som skrupellöst spenderar massor av pengar på kläder på NK och taxi för pengar och betalkort de rånat från en 80-årig kvinna på sjukhus). Hur kan tjuvar promenera fritt på svenska sjukhus? Sverige är idag tjuvarnas och parasiternas paradis. Medan svensken hukar och stretar vidare.

    Liked by 2 people

  18. Lennart Göranson skriver:

    Det handlar om den svenska (eller nordiska?) konsensuskulturen. Nej, samma slags ängslighet finns inte överallt.

    Den kultur som jag har viss erfarenhet av, vid sidan av den svenska, är den franska. Om en svensk under vardagligt småprat exempelvis säger ”så skönt att det äntligen kom en regnskur” så kan en fransman mycket väl svara ”nej, det håller jag verkligen inte med om!”. Det är ett svar som en svensk normalt blir närmast chockad av, eftersom den sortens samtal inte syftar till att lägga fast någon objektiv sanning utan är till för att bygga konsensus. För fransmannen är däremot konsensus ointressant, närmast tråkigt. Vad är det för mening med att prata om man tycker samma sak? Den franska kulturen är i hög grad inriktad på att protestera, göra uppror, säga emot. Och därför finns också en helt annan mångfald i samhällsdebatten jämfört med vårt land.

    Så här står vi inför ett svårt dilemma: ska vi slå vakt om vår svenska särart, våra svenska värderingar, vår svenska kultur där konsensuskulturen utan tvekan är ett viktigt inslag. Eller ska vi i stället gå till angrepp mot konsensuskulturen, göra vad vi kan för att utrota den, eftersom den i själva verket utgör en mycket stor del av förklaringen till att PK-ismen har lyckats bli så dominerande just i vårt land.

    Inget lätt val.

    Liked by 1 person

    • Ina Höst skriver:

      Jag håller nog inte med om att det skulle vara något fel på konsensuskulturen. Du blandar kanske ihop konsensus med konformitet?)
      Konsensus är en överenskommelse inom en grupp människor. Man behöver inte tycka lika. Någon kommer med ett förslag som sedan debatteras och där var och en kan uttrycka sin åsikt. Slutligen kommer någon med ett förslag som förbättrar förstaförslaget och som alla kan enas om.
      Detta är väl alldeles utmärkt?
      Så går det till på olika föreningsmöten, hur skulle det annars gå till?

      Gilla

    • Ami skriver:

      Lennart Göransson
      Du har så rätt. Vi viker ner oss även i små påstående som ditt ex på regnet. Om någon i ett vanligt meningsutbyte säger tex ” kan du fatta den där Jimmie Åkesson” så fryser vederbörande till is och den svenska konflikträdslan tar över.
      Det är bekymmersamt men samtidigt är den överlevnadsinstinkt. Om fler personer och framförallt då personer som är kända eller har någon form av status i samhället börjar att luckra upp åsiktskorridoren så kommer det per automatik bli enklare för samtliga.
      Per Wästberg har haft ett par debattartiklar i Expressen avseende burkini och hela maskerad svängen. Men dessa riddare är få tyvärr. Det är dags för överheten att ta sitt ansvar då vi på marken oftast inte har råd att förlora det lilla vi har skrapat ihop.

      Liked by 1 person

    • B skriver:

      Ja, visst är det så. I exemplet ovan anser man ju fransmannen som rent ut sagt oförskämd som inte hummar och nickar med.
      Jag tror faktiskt att ny konsensus kommer att råda kring att västerländska värderingar ska råda i samhället och att det får vara nog med att vissa lever på bidrag år efter år. När verkligheten knackar på dörren och man märker att gamla farmor inte får plats på äldreboende, att polisen inte rycker ut vid brott, att man som kvinna får hånskratt efter sig när man inte bär långkjol eller att bästa väninnan som har upptäckt en knöl i bröstet inte får tid för undersökning är det inte så roligt längre. Då, men först då, (och där är vi väl snart?) kommer svensken att våga säga vad hon tycker. Ingen offrar nog sitt eget liv, t.ex. genom att inte få livsviktig vård, för någon annan hur politiskt korrekt det vara månde.

      Liked by 1 person

    • Fiskdansen skriver:

      Jo jag har haft franska anställda, det är inte lätt, för de ifrågasätter hela tiden, men deras matematiska utbildningar är överlägsna våra så det är kompetent folk. Politiker och media har missbrukat konsensuskulturen, därför borde den brytas men det som antagligen kommer att hända det är att konsensus kommer att svänga, vart? Kanske i SDs riktning och vänstern blir förpassad där den hör hemma.

      Gilla

  19. Björn skriver:

    Lite utanför ”ämnet”, men ändå; Det klagas ibland på att det gnälls o saknas lösningar hos oss som skriver här på DGS! Men det är meningslöst att presentera förslag på konstruktiva åtgärder redan nu, så här lång tid före nästa val! Vi befinner oss just nu i ett upplysningsskede! Vi väljare har ju ff inte ens enats om en gemensam ”problembild”! Vänsterfolket har sin svart-vita, medan många andra lever i okunskapens mörker, utan vare sig insikt eller utsikt(över Sveriges gator o torg)! Det är just genom att allt fler skriver(t.ex här på DGS) om sakernas tillstånd ute i landet, som ljuset kanske tänds och rullgardinerna åker upp hos dessa oupplysta(tyvärr över halva väljarkåren förra valet)! SD(som av många beskylls för att sakna lösningar) har ju under många år kommit med det ena konstruktiva förslaget efter det andra för att rädda Sverige, men har ju, som alla vet, motarbetats av de maktberusade regeringarna med landsförrädarna Reinfeldt och Löfven i spetsen! De har i varje läge agerat precis TVÄRTEMOT vad SD föreslagit, med det förödande resultat som nu visar sig allt tydligare! Ge SD majoritet i nästa val, det kan omöjligen bli sämre än hur det fungerar idag!

    Liked by 2 people

  20. Tyrgils Saxlund skriver:

    I mina yngre dagar blev jag av en vänsterinriktad författare – han var då gift med en av mina kusiner – beskylld för att vara extremist, eftersom jag hade uppdrag för Moderata ungdomsförbundet. Att vara aktiv moderat kunde på den tiden medföra problem. Den socialdemokratiska likriktningen var stor och växande under flera år. Jag började frukta införandet av en socialdemokratisk diktatur. Nu blev det inte så, men likriktningen finns kvar. Vi ser den tydligt i media och i Sveriges Radio och TV. Folket skall uppfostras. Även andra aktörer deltar i uppfostrandet (t ex Ramberg i advokatsamfundet och Svenska Kyrkan). Utbildningsväsendet anpassades också till detta med katastrofala resultat.
    Nu utsätts systemet för stress, genom okontrollerad invandring, försämrade samhällsfunktioner och – trots vad som basuneras ut – ökande ekonomiska problem.
    Det är mot den bakgrunden man kan se den panik som drabbat det politiska etablissemanget och mediaeliten. Och de reagerar som den som börjar tappa greppet: med rädsla,och ressentiment. Redan min gamle vän den eminente tänkaren Tage Lindbom analyserade skarpt detta sätt att reagera.

    Liked by 3 people

  21. leena44 skriver:

    Denna beskrivning gäller nog inte bara den svenska medelklassen utan medelklassen generellt. Det var som bekant den klassen som såg till att Hitler kom till makten genom att i allmänna val rösta på honom och hans parti. Spåren förskräcker!

    Gilla

  22. MartinA skriver:

    Dels, förtrycket i sverige från etablissemanget mot folket har varit synnerligen hårt och synnerlien hänsynslöst. Det har ej varit jämförbart med andra västländer förutom tyskland möjligen men Tyskland kan ju knappast sägas ha yttrandefrihet eller demokrati.

    1999 hängde alla stora dagstidningar i sverige ut 50 personer med namn och bild och bostadsort. Människor som offentligt hade problematiserat invandringspolitiken blandades med organiserade kriminella såsom våldsmän från Hells Angels. Och med den stolligare typen av nazister. I syfte att stigmatisera och förstöra deras liv.
    2012(?) åkte företrädare för det största mediehuset i sverige hem till vanliga privatpersoner som hade uttryckt sig kritiskt om invandringspolitiken och invandrare anonymt på nätet. Media hade kommit över deras privatuppgifter med hjälp av dataintrång som kriminella från våldsvänstern hade utfört. Och media hade med sig kamera och hade ej förvarnat.
    Organiserade nationalister i sverige har under samma period fått vänja sig vid att våldsvänstern ”gör hembesök”, alltså kommer hem till deras hem, sprejar ner fasader, slänger in stenar genom fönstren, förstör deras bilar.
    Vidare har alla som offentligt har opponerat sig mot invandringspolitiken fått stå ut med att statligt finansierade Expo och vänstertidningar ringer runt till deras arbetsgivare, och om inte det fungerar, arbetsgivarens kunder. I syfte att få dem uppsagda.

    Etcetera. In absurdum. Ovanstående var bara ett axplock. Ovanstående har pågått under dcennier. Media och rättsväsende har ej beivrat beteendet förrän för bara en två år sedan och då fortfarande otroligt klent. Mordförsök på oppositionella utreds knappast alls. Jämför till exempel medlemmen i NU som blev överfallen av 15 personer från våldsvänstern och som fick huvudet inslaget och svävade mellan liv och död när han var ute och rökte på en julfest för två år sedan. Med när den där centerpartisten blev rånad i Hammarby Sjöstad. I det ena fallet kontrollerades mobilmaster och tunnelbanekameror. I det andra fallet gjordes ingenting alls, trots att kretsen som gärningsmännen kunde kommit ur var extremt trång.

    Ni som har varit en del av etablissemanget under den här tiden. Steg ett för er måste vara ett långt, totalt, självutlämnande mea culpa. Bah, det spelar ingen roll. Det här går inte att reprarera. Särskilt inte som socialliberalerna med flera fortsätter att ha samma värderingar. De låter precis som gamla kommunister, vår ideologi är den bästa, vi implementerade den bara på ett litet oklokt sätt. Tro på oss nu för den här gången ska det bli bättre. Ni har helet enkelt visat vad ni är för ena de decennier som gått. Och vi kan se det på samhällsutvecklingen, på frukten skall vi känna trädet. Att efter allt detta förtryck och allt detta medlöperi komma och säga ”vad är det för fel på svensken”, ja, det är oanständigt.

    Sen har PE en poäng. Vilket man kan förklara på många sätt, reformationen, glesbefolkningen, den långa vintern, sossarnas corporativsim etcetera. Men artikeln är aningslös, PE vet inte vad som pågått i det här landet under mycket lång tid. Troligtvis för att han tittar på det från etablissemangets sida.

    Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Den it kunnigaste i vänstergruppen som genomförde dataintrånget fick till råga på allt betalt av SÄPO under den här perioden som ”informatör”. Så varför skulle inte även tips och information passerade från SÄPO till den här vänstergruppen under samma period? Dessutom belönades de ”journalister” som genomförde dataintrånget och karaktärsmordet efteråt med ”Guldspaden”, sveriges mest prestigefyllda journalistpris.

        Sen, rent allmänt, jag är ledsen att jag kommer med dessa ständiga påhopp på PE. Trots dessa så anser jag att han är en av de hyggligaste och intellektuellt hederligaste och konstruktivaste personer som är verksamma i debatten i sverige idag. Av någon anledning så finner JAG mycket av det han skriver provocerande, oklart varför.

        Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Martina kl 15.37 – Da er det ytterligere sjokkerende og rent ut sagt kriminelt. Menneskerettigheter?!! Burde vært innklagt til EMK. SÄPO utser lovlydige, fredelige mennesker til statsfiender. Slikt gjør ikke et demokrati, nei.
        Vi i nabolandene har nok ikke skjønt hvor diktatoriske forholdene i Sverige har vært (og fortsatt delvis er). Bare tragisk. –

        Ad sk. ‘påhopp’ på PE: når du sier ham i mot fordi du er uenig, men samtidig respekterer ham, er det jo bare en frisk diskusjon og fin pause fra konsensus 🙂
        ‘Die Gedanken sind frei’!

        Liked by 1 person

  23. Gösta Svensson skriver:

    För mig, för vi måste nog kosta på oss att bli lite personliga här, handlar det helt enkelt om ekonomisk överlevnad när det gäller att anpassa sig till Orwellianskt nyspråk och politiskt korrekt idioti. Jag har redan känt på en mild form av piskning och uthängning pga att jag naivt påpekade att kejsaren var naken. Det kostade mig inga pengar, men väl socialt kapital. Hade jag inte stoppat processen hade det bara varit en tidsfråga innan det hade kostat mig monetärt kapital också.

    Hade det bara gällt mitt eget öde hade jag kanske kunnat löpa linan ut, det är svårt att veta hur man skulle ha gjot om grundförutsättningarna vore annorlunda. Nu kunde jag inte unna mig lyxen att testa gränserna, eftersom det fanns flera än jag att ta hänsyn till i ekvationen.

    Min metod har istället blivit enträget och långsamt motstånd. Att hela tiden försöka spänna strängen så mycket det går än här och än där, utan att den brister.

    Det är jobbigt och ger ibland starka olustkänslor, eftersom det åtminstone ger mig en ständig känsla av utanförskap, fast hur skall man annars göra? Man kan vara falsk på ytan, men ingen orkar väl med att vara genomfalsk?

    Liked by 3 people

  24. Kim skriver:

    Att uttrycka att man tycker att Sverige borde ha en mer restriktiv migrationspolitik är förenat med risk att förlora jobbet eller utsättas för social utfrysning. Detsamma gäller om man ställer sig kritisk till islam som ideologi. Dessutom riktar sig denna typ av avståndstagande inte bara mot åsikter, utan även mot fakta. Den som lägger fram statistik från SCB eller hänvisar till en statlig utredning kan bli bemött med rasismanklagelser om siffrorna inte överensstämmer med det politiskt korrekta önsketänkandet.

    Så länge samhällsklimatet i Sverige ser ut på det viset kommer jag att fortsätta uttrycka mina åsikter under pseudonym. Jag ser inga andra möjligheter.

    Liked by 1 person

  25. Hex skriver:

    Början på slutet för den svenska välfärden. Aldrig i modern tid har handelsunderskottet varit så stort för en enskild månad. Våra politiker har länge sett trenden men lever i en förnekelse, såsom man gör i diktaturstater. Istället för att kallas sig för de nya moderaterna borde detta parti kalla sig för den nya VPK. VPK var ju ett stödparti för sossarna under 70-talet.
    Se SCB statistiken och bedöm själv.
    http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Handel-med-varor-och-tjanster/Utrikeshandel/Utrikeshandel-med-varor/7223/7230/Behallare-for-Press/409159/

    Liked by 1 person

  26. phnordin skriver:

    Sverige är mycket riktigt ett land där taket för yttrandefriheten i praktiken ligger lågt. Det är svårt
    att begripa varför vi skiljer oss från Danmark, förmodligen Norge och säkert Finland där debatten verkar vara friare och folk inte verkar vara rädda för att stå upp för sina åsikter och ta konsekvenserna. Vi kan nog inte förvänta oss ett debattklimat lika fritt som i Frankrike och ännu mindre USA, men vi måste hoppas och kämpa.

    Gilla

    • faldorocca skriver:

      Danmark, Norge o Finland var ockuperade under kriget. Dessa länders folk har en helt annan tåga än de fega svenskarna. ” Vi kämpar o försvarar oss”.
      Svenskarna har aldrig behövt känna ”hotet” o ”rädslan” för att något hot finns. Svenskarna är övergödda pöspunkar som håller med om allt politiskt korrekt så länge det onda inte drabbar dem.

      Liked by 1 person

      • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

        Man kan blott konvojera Din ståndpunkt och inse att vi svenskar icke sällan kan beskrivas som ett intellektuellt förslappat folk, vilket under en lång rad decennier inte funnit något incitament för att nödgas utöva en sund regim- och källkritik. Nu börjar den tröga massan oroligt skruva på sig och gnugga sömnen ur ögonen, varsnande att verklig fara är på färde. Endast genom att finna sin egen privata sfär hotad, kan svensken i gemen fås att lämna sin bekväma dvala och ifrågasätta de politiska drivkrafter han godtroget låtit sig manipuleras av. Det duger inte längre att överlämna sig i händerna på storebror och tro att denne försåtlige demonregissör skulle ha folkets bästa för ögonen. Detta är den största av våra vanföreställningar och skall med alla upptänkliga medel demaskeras och förpassas till den svenska historiens absoluta avskrädeshög. Det är hög tid att vi alla efter bästa förmåga drämmer näven i bordet och hjälps åt att ta ansvar för samhälleliga angelägenheter.
        Andreas.

        Liked by 1 person

  27. 77711n skriver:

    Det finns god anledning att fundera över det här. Jag har alltid undrat, även på det rent privata planet. Vad var det som gjorde att vi fyra barn i vår familj, som flyttade så ofta, dvs nya klasskamrater, skolor och miljöer många gånger om, under våra skolår 8-9 gånger, alltid stod upp för våra åsikter även om vi var ensamma om dem i dessa ständigt nya miljöer och grupperingar. Så även senare i arbetslivet. Har inget minne av att våra föräldrar över huvud taget engagerade sig i våra liv vad gäller detta. Enda hållning de gemensamt, men var för sig o på olika sätt hade var faktiskt att vi fick klara oss själva. Det var väl nästan t o m så att de fann det lite smått roande när vi berättade om händelserna. Hur lyckades vi bli så självständiga? Inte heller ansåg vi själva oss vara offer, mer tvärt om, faktiskt.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Det är nog genetiskt. Men då kommer man in på teorier om gruppevolution. Sanningssägare missgyannas ju generellet och medlöpare gynnas, i civiliserade samhällen. Vilket gör medlöparna fler och sanningssägarna färre. Tills det demokratiska Kampuchea helt förlorar verklighetsförankringen och invaderar Vietnam och därmed utrotas.

      Gilla

  28. Helmuth skriver:

    Som en konsekvens av ”volym” erfor jag nyligen uppgiven ambulanspersonal som i en tidningsartikel frågade sig varför någon under utryckning lyser upp deras tillvaro med grön laser.
    Min egen teori är att blåljuspersonal för stenkastande bilbrännare kommit att representera det etablerade samhället. Ett samhälle som stenkastarna förmodligen aldrig kommer att bli en del av och därför betraktar detta som en fiende som skall bekämpas p.g.a. kränkning av territorium.
    Anledningen till detta kan kanske sökas i det mänskliga beteendet att söka trygghet inom sin egen grupp där man varken behöver lära sig svenska eller frottera sig med det Svenska samhället i övrigt.
    Ekonomiska bidrag i kombination med kravlöshet från samhället riskerar att förstärka och permanenta detta förhållande.
    Om jag själv skulle flytta till en exotiskt plats med främmande tungomål skulle jag förmodligen söka mig till någon svensk enklav att dela min svenskhet med.
    Att komma till främmande land utan vare sig språk, utbildning, jobb eller bostad är för de flesta ingen lätt uppgift.
    Till detta kommer nya lagar, regler och värderingar som säkert ter sig obegripliga.
    Att dessutom känna sig lurad på konfekten av ljugande flyktingsmugglare och ett envist rykte som målar ut Sverige som världens generösaste nation måste kännas beskt.
    Chocken blir säkert inte mindre av insikten att de krav som ställs av arbetsmarknaden faller långt utanför den egna kompetensramen.
    Brist på social förankring tillsammans med arbetslöshet och bidragsberoende skapar polarisering, ghetton, utflyttning av urbefolkningen, förslumning och i förlängningen NoGo zoner, dit inte ens blåljuspersonal vågar sig.
    Lasermännen sitter till slut en isolerad ö omgiven av ett hav av infödda svenskar som blir allt mer frustrerade över utvecklingen i deras fosterland och skatteslantarnas flyktighet.
    Därför, kära ambulansförare får ni tyvärr, likt polisen räkna med att skaffa er röda skyddsglasögon mot lasern, ungefär av samma typ som de rosa glasögon som många av er använde i senaste valet.
    Mitt simpla råd blir följande: Analysera samtiden och tänka till lite om framtiden eller byt jobb.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s