Klassanalys

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har sagt det förut och det kommer att behöva sägas många gånger än innan budskapet slagit rot och kan börja bära frukt.

Om Karl Marx hade kommit tillbaka skulle han konstatera att den framväxande huvudmotsättningen från hans egen tid – den som stod mellan arbetarklass och kapitalistklass – inte längre gäller. Han skulle mumla och klia sig i huvudet och börja fundera över var vårt samhälles huvudmotsättning går. Efter ett tag, tror jag, skulle han deklarera att den går mellan å ena sidan den skötsamma medelklassen som jobbar, betalar skatt och tar hand om sig själv och å den andra sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (som påminner om den medeltida katolska kyrkan däri att den ville stjäla överskottet från bönderna med argumentet att den gör goda gärningar). Det senare är den härskande klassen. Den påminner starkt om kapitalistklassen för 100 – 150 år sedan även om kapitalisterna lovade välstånd snarare än, som politikerväldet, godhet. (För övrigt var kapitalisterna bättre på att hålla sina löften.)

Samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi, sa Karl Marx. Det betyder att samhället är lättare att styra om alla tänker som härskarna, har samma moral, samma uppfattningar om rätt och fel och om hur man ska bete sig i största allmänhet. Härskare är därför i allmänhet ganska noga med att kontrollera – eller i varje fall försöka kontrollera – de idéer som är i svang i ett samhälle. I avsikt att säkerställa ett korrekt tänkande i Sverige förstatligade Gustav Vasa kyrkan så att han hade kontroll över dem – prästerna – som talade till allmogen. På samma vis som forna tiders präster värnar vår tids intellektuella – i huvudsak mediafolket – om att sprida idéer som gynnar politikerväldet och dess välfärdskomplex.

Vår tids problem är att den skötsamma medelklassen, till skillnad från arbetarklassen för 100 – 150 år sedan, inte vet att den är en klass. Den har vad Karl Marx kallade ett ”falskt medvetande”. Den vet inte hur laguppställningen ser ut. Den vet inte vem som är dess fiende. Den tror att det är ”sossarna” eller ”gramscivänstern” eller den mot nationalstaterna konspirerande George Soros. Den tror att den kan tala förnuft med sådana som rikspolischefen eller valfri partiledare. Den vill inte försvara sina egna intressen för att inte bli hållen för nazist. Den hukar när motståndarens aktivister närmar sig med sina plakat och hoppas att hut ska gå hem om den blundar ett tag.

Gamla tiders arbetarklass var inte så blåögd. August Palm förstod varför han blev refuserad i Dagens Nyheter. Det var klassfiendens tidning. Han drog korrekta slutsatser och startade arbetarklassens egen tidning. Arbetarklassen startade bildningsförbund, sin egen butikskedja, sina egna sjukkassor, sedermera till och med sin egen resebyrå. Arbetarklassen gjorde sig lika företagsam som sin fiende. Du kanske minns hur det gick. Arbetarklassen tog över makten från kapitalistklassen – i märkvärdigt lugna och civiliserade former – och gjorde Sverige till det föregångsland det en gång var.

Dagens skötsamma medelklass har ingen sådan kollektiv driftighet eftersom den inte fattar, eller vill erkänna, några gemensamma intressen och skyldigheter. Den är mer angelägen att ställa sig in hos sina motståndare genom att framföra politiskt korrekta synpunkter än att framhäva de eftersträvansvärda och samhällsnyttiga ideal den faktiskt lever efter.

Ok, allt medelklassen tycker och gör är inte bra, den är ibland arrogant och egoistisk. Men den är nationens ryggrad. Tänk dig hur Sverige hade sett ut om den hyggligt skötsamma, rimligt hederliga och delvis motvilligt skattebetalande medelklassen inte funnits. Överklassen har alltid varit nedlåtande mot medelklassen och kallat den småborgerlig. Men om du vill veta hur det går i ett land där småborgerligheten regerar så se på Schweiz. Jättetråkigt ställe, tycker de mondäna. Men se så välordnat och bekvämt för den skötsamma medelklassen. Och det sker inte på bekostnad av några förtryckta välfärdsklienter.

I många år har jag tänkt att om jag startade ett politiskt parti, vilket jag inte kommer att göra, så skulle det heta Medelklass. Sträck på ryggen, medelklassare.

38 thoughts on “Klassanalys

  1. Magnus Furugård skriver:

    Det finns en väsentlig skillnade mellan dagens medelklass och August Palms arbetarklass. För den senare fanns inte mycket att förlora men allt att vinna och en klar dröm om vad som skulle kunna vinnas.
    Dagens medelklass är räddhågsen. De som satt sig upp och förlorat sina arbeten och sin sociala tillhörighet blir lika varnande exempel som de som bespottades utanför kyrkan förr. Och så tänker många som en vän nyligen uttryckte det: Men vi har väl det ganska bra ändå, har vi inte?
    Men det finns en gräns för vad den annars så tålmodiga medelklassen kan tåla. Och den gränsen har vi nog nått eller når mycket snart. Mer än något annat så hatar vi medelklassare när våra surt förvärvade pengar förslösas samtidigt som tryggheten rycks undan för våra barn. August Palm skulle med all säkerhet kraftigt opponera sig mot den utvecklingen.

    Liked by 3 people

  2. Lars Thylen skriver:

    Som vanligt välskrivet och tankeväckande, men är det enbart ” politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex ”, som är problemet hur är det med de stora multinationella företagen , utanför demokratisk kontroll? Apple t ex som ju undviker skatt? Och oligarker med enorma förmögenheter och motsvarande makt? Eller finns de inte?
    Det finns väl en stor transparensbrist i dessa tider av stora förändringar.

    Gilla

  3. tomas skriver:

    Medelklassen har väl mer eller mindre försvunnit i USA genom globaliseringen. Det som sker i USA brukar ske i Sverige med ett antal års fördröjning.
    Här är en politiker med ryggrad. Lyssna och lär, Stefan Löfven..

    Liked by 1 person

  4. Ami skriver:

    Det förutsätter att medelklassen är enad, vilket den inte är. Den lägsta klassen dvs bidragstagarna identifiera sig inte som medelklass, den övre halvan i Sverige är inte medelklass.
    Mitt i emellan har vi de som vill identifiera sIg som medelklass men spannet är för brett och ojämlikt.
    V kan hänga ut en grupp, de som vill påstå att det är arbetarklass men kan motvilligt gå med på att det tillhör medelklassen men vägrar att erkänna att det tillhör överklassen, detta är underhållare dvs skådespelare, musiker och journalister (journalister är underhållare inte nyhetsförmedlare)

    Den nya överklassen dvs underhållarna, har samma beteende som den gamla överklassen, det sitter nödvändigtvis inte i kravatt eller fluga men dock ändå. En god underhållare i Sverige tjänar minst lika bra som en börs VD mycket beroende på att en underhållare inte tar ut lön i sitt bolag utan tar ut vinst, vilket reducerar skatten avsevärt, de är per definition skattesmitare. Samma underhållare har sedan mage att peka finger åt oss andra för att vi skall avstå fredagsmyset till förmån för en högre beskattning enkom för att vi skall kunna ta emot ekonomiska turister i trångmål. Det beteendet kallas krösus beteende, kräv av de som har lite att ge mer.
    Gamla överklassen var tvärsäkra på att det visste allt och att ingen borde ha andra åsikter om saker och ting ty de visste bäst. Dagens nya överklass, underhållarna resonerar exakt likadant.
    Jag vill minnas att Mikael Wiehe avbröt en intervju då en reporter, mycket riktigt påpekade att nämnda underhållare hade Armani jeans, Boss skjorta, handsydda italienska skor och en klocka som kostade en halvårslön (underhållaren bar attribut för kvartsmiljon…netto) reportern undrade hur det gick att förena med sånger om fattiga i Nicaragua och underhållarens övriga budskap om socialismens förträfflighet.
    Pengarna och åsiktsfascismen är lika grundmurad hos den nya överklassen som den gamla var. Att påstå något annat är strutsbeteende.

    Liked by 2 people

  5. Jonas Bohman skriver:

    Bra skrivit. Se för Guds skull till och sprid på sociala medier, och printa ut till gamla mor och far, och dom som inte har tillgång till internet. Varför inte printa ut en bunt, och sprid på egna villagatan eller trappuppgången. Sådanahär texter måste få spridning.

    Gilla

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Jag skulle vilja påstå att dagens medelklass i själva verket är gårdagens arbetarklass.
    Den klass som i går försörjde sig på rent manuellt arbete, som att bära tegel på rangliga byggnadsställningar, gräva åkerdiken för hand, fälla skog med yxa och såg finns helt enkelt inte längre.
    Sett i det perspektivet så blev ju det moderata anslaget om att vara det nya arbetarpartiet tämligen patetiskt. Det är sådant som man brukar kalla att ”slå blå dunster” i ögonen på folk.

    Eftersom det är tämligen kort tid sedan den dåvarande arbetarklassen tog över styret av landet så lever minnet kvar av ett demokratiskt och ganska trivsamt maktövertagande.
    Vi lever alltså i en demokrati och därmed är följaktligen allt frid och fröjd.

    En demokrati (riktigt vad det innebär är inte givet) kännetecknas bland annat av att man har allmänna val.
    Det hade man i Östtyskland också. Fast ingen förutom vänstern skulle i Sverige ha kallat det en demokrati.
    Nej! Man måste givetvis ha mer än ett parti att rösta på!
    I USA har man, i princip i vart fall, två. Det räcker tydligen eftersom USA ses som en demokrati.

    I Sverige har vi ett antal olika partier och det skulle då ”per definition” bli ett demokratiskt land.
    Vad man nogsamt från det politiska etablissemanget undviker att vidröra är hur ”folkets representanter” utses.

    I själva verket är det nog så att fåren i hagen erbjuds ett antal hötappar att välja på. Sammansättningen av hötapparna mellan vanligt gräs, timotej och klöver har bestämts av ett ytterst litet fåtal personer som vi kallar partiledningar.
    De här människorna plus de som sätts på beslutande befattningar runt om i landet hämtas ur partiorganisationerna. Inom dessa finns ett antal karriärmöjligheter, baserat på hur fåren väljer bland de erbjudna hötapparna.
    Nu är det här fåret, som är jag, litet obstinat och vill ha mindre gräs och mera klöver än vad som finns i erbjudandena.
    Är Du dum på riktigt, eller? Tror Du att detta är en à la carte-restaurang? Du får ta vad som erbjuds. Det är demokrati det!

    Vad medelklassen inte har uppfattat, verkar det som, är att urvalet till beslutspositionerna är väldigt begränsat. Enligt statistisk årsbok 2013 är bara 5% av befolkningen partianslutna. Det är här man hämtar det som skall vara ”gräddan” och som skall anförtros landets ledning.

    Tanken vare mig fjärran att den samlingen bara skulle bestå av karriärsugna oduglingar, även om misstanken ibland smyger sig in att det nog kan tänkas finnas ett relativt överskott av sådana i denna grupp. Man tycker sig ana att en eventuell karriär kan ta ett abrupt slut om man avviker från partiets officiella ståndpunkter som har fastställts långt uppe i hierarkin.

    Kärnfrågan är dock fortfarande hur ett politiskt system som baseras på tyckanden och låtanden bland 5% av den röstberättigade befolkningen kan betraktas som demokratiskt? Jag vill hävda att att det tillämpade systemet med nödvändighet innebär att man inte får de bäst lämpade att påta sig ansvaret för landets styrande.
    Representativ demokrati har varit till gagn för landet. Med betoning på ”har varit”.
    När det nu visar sig att detta system har urholkats så att ”hötapparnas” innehåll bestäms av ett relativt fåtal, så måste man rimligen ställa sig frågan om inte systemet har spelat ut sin roll?
    Följdfrågan som då återstår att besvara blir – vad skall vi ha i stället?

    Liked by 1 person

    • Drutten skriver:

      – vad skall vi ha i stället?
      Kanske ett personvalsparti där varje kandidat torgför och svarar för sina egna åsikter och inte behöver ta hänsyn till någon partiledning? Det skulle innebära ett förhoppningsvis stort antal oberoende riksdagsledamöter och mycket intressantare riksdagsdebatter och omröstningar. Ett annat alternativ vore öppna och folkligt förankrade nomineringar av partikandidater, liknande primärvalen i USA.

      Gilla

  7. kim skriver:

    Exakt så! Men en växande andel av medelklassen har nu börjat inse att politikerklassen lever i en fantasivärld baserad på högsvävande ideologiska principer som hotar att sänka skeppet. Att organisera en räddningsaktion för Sverige går dock lite trögt.

    Liked by 1 person

  8. Lisa C skriver:

    Lite cyniskt, men ganska mitt i prick. Dessutom sköter radio, TV! Och resten av media den fortgående indoktrineringen, och det ju åter Ok att vara sjukskriven eller hemma med sjukt barn 4 – 5 dagar i månaden.

    Gilla

  9. Sten Lindgren skriver:

    Det är mycket som pekar på att den schweiziska samhällsmodellen är mycket framgångsrik. Landet ligger högst i rankingen över de mest innovativa länderna och Sverige ligger faktiskt tvåa. Så det är inte nuläget man ska oroa sig över i vårt fall utan trenden. Det stora tillskottet innevånare i Sverige kommer nu från länder som ligger under plats 128 bland innovativa länder. I PISA-undersökningen ligger Sverige på plats 35 och Schweiz på plats 8.

    Skattetrycket i Schweiz ligger på cirka 27 % och i Sverige på cirka 43 %. Sverige ligger inte riktigt i absoluta toppen, omsprunget av några länder med stora saneringsproblem. Det lär inte dröja länge innan Sverige är i absolut topp igen eftersom man både höjer och smyghöjer skatter (ibland luras man och säger avgifter).
    Några aktuella exempel:
    Höjda kollektivtrafiktaxor. Höjda P-avgifter. Höjda skatter för hyra av båtplatser. Höjd skatt för alla med inkomst över ca 36 900 kr/mån. Höjda arbetsgivaravgifter för unga. Särskild löneskatt för personer över 65 år som arbeta. Höjd skatt på bensin, diesel och biodrivmedel. Halverat RUT-avdrag för personer under 65 år. Slopat avdrag för läx-RUT. Slopat avdrag för pensionssparande. Höjd skatt på alkohol och tobak. Höjda fordonsskatter. Höjd skatt på sparande i investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkringar. Höjd koldioxidskatt. Högre skatt på vissa. Höjd alkoholskatt. Skatt på flygresor.

    Det här är sådant som är kännbart för individer i medelklassen, dessutom är det många andra höjningar inom systemet, som drabbar banker, olika branscher, etc.
    Med andra ord: Strategin inom politiken är således att bemöta ”utmaningarna” i samhället genom att klämma åt dem sköter sig ännu mera.

    Tyvärr finns precis som PE säger inte mycket motstånd mot denna utveckling :
    • Målen för alla dessa attacker har ännu inte insett hur det ligger till, man har inte upptäckt den nya geografin och har varken organisation, verktyg och än mindre någon plan för att utöva motstånd
    • Inget politiskt parti agerar på allvar, moderaterna smågläfser men vågar inte agera
    • Har någon sett röken av Skattebetalarnas förening?
    Upp till kamp, vem tar täten?

    Liked by 2 people

  10. Ami skriver:

    Läste precis att Löfven vägrar avgå vid nästa val om alliansen inte ger besked om de kommer att ta stöd av SD. Man kan tycka det är makthungrigt som Batra beskrev det men han gör helt rätt.
    Vi som titulerar oss medelklass har mycket att stå till svars för och vårt ansvar är betydligt större än vad vi tror. Man kan tycka vad man vill om SD men det är ett demokratiskt parti med citka en fjärdedel av väljarkåren och jag anser därför att Alliansen skall lyssna på nästan 1,6 miljoner väljare.
    Vi som inte tycker att fyra år till med S, MP och V är en god konstellation som bör regera Sverige har därmed ett stort ansvar genom att kräva huruvida alliansen kommer att ta stöd av SD givet två förutsättningar att alliansen är en allians och att SD vill stödja alliansen vilket på pappret kan tyckas så men är nödvändigtvis inte helt självklart om SD blir största parti.
    2018 är det viktigaste valet i svensk historia, enligt min mening, och med det sagt så måste politikerna ta sitt ansvar och förmedla i god tid vad deras avsikter är. Ju tystare alliansen är avseende samarbete med SD så kommer det att gynna SD, vilket bra eller dåligt beroende på preferenserna.
    Det vi kan konstatera är att Löfven är makthungrig och hans ledarskap är despotiskt. Jag är övertygad nu som då att han driver Sverige som han gjorde med Metall dvs fackpampsmässigt och med tron att allt skall utgå från honom och andra skall följa. Han lär snart bli varse om att så inte lär bli fallet.

    Liked by 3 people

  11. Björn skriver:

    Ju större andel av befolkningen som är ”medelklass” och har råd med konsumtion som får hjulen att snurra, desto bättre för HELA landet o ALLA medborgare! Förövrigt anser jag att det inte finns nåt ”klassamhälle” längre, utan det som skiljer är intelligens, personligt driv o entreprenörskap! Ända sen 60-talet har alla haft samma möjlighet till studier(gm diverse bidrag o lån!) och att ”bli nåt”, oavsett ekonomisk bakgrund! Det är upp till var och en att ta vara på möjligheterna som bjuds!

    Gilla

  12. Hovs_hallar skriver:

    Så, Patrik har gått och blivit marxist! Nja, detta ser jag mera som ett kåseri än en allvarligt menad analys.

    Att arbetarna på 1800-talet verkligen utgjorde en särskild grupp med särskilda intressen är visserligen sant — och det berodde enkelt uttryckt på att de inte hade rösträtt.

    Samhällets organisation byggde på de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder; och arbetarna hörde inte hemma i något av dessa.

    Numera finns det inte sådana klara och tydliga skiljelinjer i samhället; alla har på pappret samma rättigheter.

    Bland annat därför, så känns marxismen helt antikverad som analysinstrument, och den odlas väl nu för tiden bara av en klick svärmare på universiteten som drömmer om ett utopiskt idealsamhälle där lejonen ska äta gräs tillsammans med lammen. Typ.

    Vi andra vet mycket väl att detta ”drömsamhälle” i verkligheten blir en mardröm (som litterärt har skildrats mycket träffsäkert av George Orwell i ”1984”).

    I själva verket, så är det just den marxistiska idévärlden som ligger bakom dagens mycket farliga samhällsutveckling i Sverige. Exempelvis har den offentliga lögnen börjat påminna om den ovannämnda Orwellska dystopin, där allt som sägs offentligt av makthavarna är noggrant regisserad propaganda.

    Gilla

  13. gubbeligo5 skriver:

    Medelklassen håller väl politikerväldet under armarna genom att rösta som den gör? Som jag ser det är medelklassen köpt av det välfärdsindustriella komplexet. Det öser bidrag över barnfamiljer och socialt skydd för resten.

    I princip alla inom Sveriges gränser är systemberoende. Det är detta som kallas för trygghet. Fast egentligen är vi alla fångar i en Kafkaliknande miljö där ingenting är vad det synes vara.

    Gilla

    • Christer L skriver:

      Någon gång för länge sedan intervjuade Televisionen Olof Palme under en tågresa mellan Stockholm och Göteborg. Jag minnes en fråga och svaret på den:
      – Hur mycket makt har du?
      – Jag har ingen makt. Personlig makt ska inte finnas i demokratin, makt ska utgå från folket.

      Marx tycks mig ha talat mycket i termer av opersonlig makt. Inte bara arbetarklassen var en opersonlig makt, även klassfienden kapitalisterna var sådan. Katolicismen var överordnad, kardinalerna och påven unerordnade. Kommunismen var en makt, Stalin dess tjänare.

      Den av marxismen definierade klassfienden, USA-Kapitalet, är individinriktad ifråga makt. I USA är demokratin annorlunda än här i landet. Där är det personval överallt, och dessa personer är mäktiga. Uppfostrad på svenska har man svårt att förstå hur informella hierarkier fungerar i USA. Döljs och samverkar med formella hierarkier. Överallt en big guy. Som i sin tur måste stå ut med en värre big guy. Det börjar i skolan där barnen mobbar varandra som tusan. Hela vägen sedan. Det militärindustriella komplexet i USA, presidentskapet, lobbyismen, åsiktsfriheten i media, osv. osv. Big Guys.

      Oerhört mycket makt ändras (fortfarande) i USA beroende på vem som blir president – medan växlingen mellan höger och vänster, mellan Reinfeldt och vad heter han, i Sverige inte gav minsta skälvning i den bedövade samhällskroppen. Maktordningen förblev densamma – jag talar dock inte nu om könsmaktsordningen.

      Det pågår alltid och överallt ett intrikat maktspel. Människan är sådan, det är en drift. Att kombinera makt-egoism med kultur kan bli lyckat, eller misslyckat. Jag är rätt säker på att Olof Palme visste om att han ville ha personlig makt. Och nationell makt är kopplad till internationell – hur skulle det kunna vara på annat vis?

      Det finns en politisk nivå där demokratin inte tittar in. Men av en oförutsedd tillfällighet, IT-teknologin kombinerad med demokrati, har en dörr lämnats på glänt till de förbjudna rummen. Vi skäms dock för att passa på och kika in i sekretessen.

      Medelklassen. Den har aldrig haft makt och kommer aldrig att få. Det är vad som definierar medel-klassen. Att få tillhöra medelklassen är en uppgörelse om trygghet, pengar och bekvämlighet för politisk passivitet, lag och ordning och en estetiserande kultur. Medelklassen i en demokrati röstar för att få behålla dessa villkor. Vi kan inte göra någonting med detta bloggande annat än att blogga, även om vi ville, det bildas inga politiska partier här, det här är ett estetiserande. Om hur vi känner, om värderingar. Politiska partier börjar alltid att bildas längst ute i det extrema, och de är förbjudna därute. Och än är det inte dags för dem, hoppas vi. De tillåtna åsikterna omfattas givetvis redan av etablerade partier. Även om medelklassen ryser åt vissa.

      Gilla

  14. P J Svensson skriver:

    Jag kan säkerligen dragit fel paralleller, tolkningar och slutsatser när jag för något år sedan faktiskt läste några böcker och skrifter skrivna av Karl Marx.

    I min tolkning är fortfarande den stora huvudmotsättningen den mellan ”bourgeoisi” och ”proletariat”. Det jag tycker att många tolkar fel när de läser Marx är att de inte observerar den skillnad vilken Marx oftast gör mellan begreppen ”bourgeoisi”, ”borgare” och ”proletariat” samt vilka han faktiskt inkluderar i ”proletariat”.

    Marx avser följande, i min tolkning, med ”bourgeoisi”:
    ”Bourgeoisi är storkapitalisternas klass och omfattar de som äger eller kontrollerar de samhälleliga produktionsmedlen där lönearbete exploateras.”

    Marx avser följande, i min tolkning, med ”proletariat”:
    ”Proletariat är lönearbetarnas klass och inkluderar alla som måste sälja sin arbetskraft i form av lönearbete av för att kunna leva.”

    Jag blev väldigt betänksam när jag först observerade att Marx faktiskt gör skillnad på ”bourgeoisi” och ”borgare”. Min uppfattning var att ”bourgeoisi” och ”borgare” var det samma som ”medelklass” men efter att ha läst Marx ändrade jag uppfattning. Det är först i litteratur skrivna av andra författare inspirerade av Marx samt i några mindre bra översättningar som likhetstecknet sätts mellan ”bourgeoisi”, ”borgare” och ”medelklass”.

    Alltså för att summera mitt utvidgning ovan. Marx var i min tolkning högst distinkt i sin definition av var den stora huvudmotsättningen finns. Problemet är att hans definition förvanskats eller förenklats till att påstås stå mellan ”arbetarklass” och ”medelklass” vilket inte är vad han själv skriver. Marx skriver att det är mellan ”bourgeoisi” och ”proletariat”.

    I vissa texter används begreppen ”småborgare” samt ”storborgare” istället för begreppen ”borgare” och ”bourgeoisi” för att bland annat bättre kunna hålla isär olika grader av ägande och kapitalism.

    Jag tycker att Marx i sina texter är hyfsat klarsynt kring problemanalysen. Jag tycker att Marx väl beskriver hur kapitalismen utvecklats från de lokala marknaderna till den globala marknaden samt hur de globala kapitalisterna tagit det politiska herraväldet i besittning och att det är där vi finner huvudproblemet.

    Gilla

    • Lasse W skriver:

      Håller med här. Det är det globala storkapitalet som är fienden. Det har utnyttjat en omedveten vänster för sina syften. Som är fortsatt tillväxt till varje pris. Jag köper inte idén att det är vänstern/marxismen som ska klandras. Det är ett villospår. Jag säger bara: follow the money.

      Gilla

    • Hovs_hallar skriver:

      Nej, huvudproblemet är tvärtom att folk ännu tror på den marxistiska idévärlden i någon av dess många sektliknande varianter.

      Dagens ”post-marxistiska” idéer, som nu dominerar i Sverige, går ut på att vi alla i Väst är en slags ”superborgare” som förtrycker de stackars ”superproletärerna” i jordens fattigare länder.

      Själva det faktum att vi i Väst har haft stora framgångar utgör tillräckliga bevis på vår kollektiva SKULD enligt detta synsätt. Att folk i andra länder är fattiga är VÅRT fel.

      Därför ska vi nu skämmas — och betala tillbaka vår ”skuld” genom att låta miljontals ”superproletärer” komma till Sverige och leva gott på vår bekostnad!

      Dessa helt huvudlösa idéer är vida spridda i Sverige av idag — och de härstammar direkt från marxismen.

      Gilla

  15. Lördag 17 september skriver:

    BRA CITAT

    Dagens skötsamma medelklass har ingen sådan kollektiv driftighet eftersom den inte fattar, eller vill erkänna, några gemensamma intressen och skyldigheter.

    Gilla

  16. Ami skriver:

    Man kan tycka vad man vill om kapitalismen men det kapitalismen som som har tagit oss från bondesamhället till där vi befinner oss nu. Varhelst socialismen har verkat så har den misslyckats så även i Sverige.
    De svenska socialisterna vill jag påstå är världssocialismens största hycklare. När en ung aspirerande musiker, skådespelare eller journalist sitter på kammaren och lyssnar på internationalen så är det lätt att vara socialist. När sedan berömmelsen och pengarna trillar in så åker socialismen ut med badvattnet. Man titulerar sig fortfarande som socialist utåt för att inte tappa ansiktet.
    Hela den mediala propagandamaskinen sprider socialism och det är inte speciellt demokratiskt.

    Liked by 1 person

  17. Björn Nilsson skriver:

    Nä så skulle inte Marx analys ha sett ut.
    Visst, hade han sagt, har stora delar av den skötsamma arbetarklassen blivit medelklass och visst ligger det någon i att det utvecklas en politikerklass. Om man i den senare inkluderar högre tjänstemän, journalister som allierat sig, delar av akademi, fack osv.
    Men, hade han påpekat, fortfarande spelar kapital och ägande roll. Tillrättavisande hade han frågat – hur i all sin dar har du kunnat missa koncentrationen av kapital och därmed makt, som övererträffar mina värsta farhågor, på den tiden jag ägnade mig åt analyser?!
    Utöver detta ser jag fortfaramde ett skikt av trasproletärer i ert land i norr. Tiggare, svartarbetare, drogmissbrukare, mentalt störda, småkriminella osv.
    Men den stora missen du gör Patrik, skulle han avsluta med, är att du tycks utgå från att ditt land är en nation som i slutet av artonhundratalet. Du glömmer hellt och hållet förändringen i omvärlden och hur den påverkar det som sker i Sverige och andra liknande länder. Det gör du ju inte i andra sammanhang. Detta måste in i snalysen. Gör om gör bättre! Ett tips från coachen, tillåt mig småle, är då att du måste tänka i något fler dimensioner än jag behövde på min tid.

    Gilla

  18. Solveig Lindblad skriver:

    Börjar med att säga att jag vet att DGS är mån om att hålla en hög standard o att jag själv är en ”katt” bland ”hermelinerna”… (ej högutbildad)…men DGS har hållit mig vid gott mod i en tid av en förfärlig michmach…Tack alla fantastiska skribenter/tänkare!
    Till saken…2012 skulle man titta på omställningsstödet för främst rikspolitikerna.. men SKL hade också gått ut med en uppmaning till kommunerna att se över sina förhållanden…vid valet 2014 hade endast en tredjedel anammat den uppmaningen…Beslutet för rikspolitikerna, de som verkat i 8 år o fyllt 50 skulle fortsatt kunna uppbära detta till 65-års ålder utan att behöva söka jobb…ABSURT… emedan stödet för ”nya” politiker framledes skulle gälla i 2 år. Denna översyn skedde i okt/november 2012…Den 12 nov. skulle jag betala in en uppskovsskatt för en tidigare husförsäljning…men nu bestämde jag mig för att det fick vara nog…Jag kontaktade banken o sa att jag vill ta ut mina pengar..ingen större förmögenhet…men tillräckligt mycket för att banken skulle ställa frågor…men jag stod på mig…det tog en vecka o samtidigt som jag fick mina pengar överförde jag 20000 kr till världens barn…sedan skrev jag över bilen på en person jag litade på…efter detta var det dags att kontakta skatteverket. .det blev en skrivelse där jag informerade om att jag inte kommer att betala min skatt då jag vägrar sponsra sådana absurditeter…jag fick ett över förväntan ”trevligt” svar…där man bad mig överväga detta för det skulle ju bara drabba mig själv mm mm…för första gången i mitt liv har jag betalningsanmärkning…men jag sover gott!
    August Palm skulle kunne visa vägen för hur vi enkelt kan påverka…jag tänker om vi hade varit 5000 eller kanske endast 1000 som markerat som jag…det hade blivit resultat.

    Är jag V eller har jag något emot att folk tjänar pengar? Nej absolut inte, jag har bara ett udda behov av att någon gång emellanåt känna respekt!

    Liked by 1 person

  19. Anders E skriver:

    Tja – så kan ju spekulera. Men att tro att Gustav Eriksson (Wasa) genomförde reformationen för att styra tänkandet är nog gripet ur luften. Det var Hansan som finansierade Gustavs revolt mot Kong Christian och Gustavs enda chans att ta sig ur låneknipan och Hansans sanktioner pga uteblivna återbetalningen var att lägga beslag på kyrkans rikedomar. Inspirationen fick han dessutom från Kong Christian som redan genomfört reformationen i Danmark

    Gilla

  20. Lennart Göranson skriver:

    Inget fel att upprepa sig, det gör jag gärna själv så länge det finns de som ännu inte delar mina åsikter. Exempelvis när det gäller klasskampen: //blogg.skronsakslandet.se/#post57

    Jag håller med om mycket i Patriks inlägg, men vill ändå nyansera en smula. Om jag har förstått Marx rätt så tycks han mena att motsättningarna i samhället främst har en materiell grund. Att det alltså inte primärt handlar om åsiktsmässiga/ideologiska skillnader mellan exempelvis å ena sidan en klass av intellektuella och politiker som hyllar politisk korrekthet, postmoderna teorier och ”godhet”. Och å andra sidan en medelklass som hyllar strävsamhet, skötsamhet och traditionalism.

    I stället vill jag ta utgångspunkt i den företeelse som kan kallas globaliseringen (eller världskapitalismen, eller liberal marknadsekonomi). Den har lett till att miljarder fattiga i fattiga länder har fått det oerhört mycket bättre när det gäller ekonomi, hälsa, livslängd och allt det goda som man kan utveckla när de sakerna finns på plats. Globaliseringen har också lett till ett antal rika i fattiga länder har blivit ännu rikare. I de rika länderna har globaliseringen inneburit att många rika och ganska många halvrika har fått det bättre. Men den har också lett till att ett inte obetydligt antal människor har fått det sämre. Nedläggning av arbetsplatser och utlokalisering av verksamheter som mer lönsamt kan bedrivas på annat håll har drabbat dem som inte har rätt utbildning eller arbetserfarenhet för de arbeten som erbjuds där de befinner sig.

    Jag tror för min del att den viktigaste klassmotsättningen i vår tid – från materiell utgångspunkt – står mellan dem som vunnit och dem som förlorat på globaliseringen. Sedan kan den motsättningen i och för sig manifestera sig på idéplanet i form av å ena sidan multikulturalism, å andra sidan värdekonservatism. Dessutom finns naturligtvis alltid en gråzon: en del som klarat sig bra i förändringens tid kan ändå stödja ”medelklassvärderingar” medan andra kan hylla postmodernistiska teorier utan att på det ekonomiska planet höra till vinnarsidan. Marx hade säkert goda förklaringar till att det kan fungera så, kanske det just handlar om ”falskt medvetande”.

    Hur hanterar vi då den här objektiva intressemotsättningen? Jag hör inte till dem som vill bekämpa globaliseringen. De enorma vinsterna för världens fattiga är alltför viktiga, även med hänsyn till de grupper som har drabbats i de rika länderna. Däremot menar jag att eliternas arrogans mot de missnöjda inte bör fortsätta. Det är inte rimligt att de systembevarande avfärdar missnöjesyttringar som högerpopulism, fascism/nazism, rasism, islamofobi och andra populära invektiv. Men jag tror också att många på den systemkritiska sidan behöver vässa argumenten, ställa större krav på sig själva när det gäller eftertanke och kritisk analys.

    Gilla

  21. 77711n skriver:

    Politikerklassen har ersatt tidigare samhällens adel – samma förakt för den arbetande klassen, dvs de som sköter sig, arbetar och betalar skatt. Skillnaden mot förr är bara att dagens arbetande klass inte känner samhörighet och saknar civila starka intresseorganisationer. Den enda kvarvarande starka intresseorganisationen är faktiskt Jägarförbundet som lyckas behålla sina förlegade privilegier att för nöjes skull gå runt i skogarna och skjuta djur.

    Gilla

  22. Fredrik Östman skriver:

    Karl Marx har aldrig analyserat några klassmotsättningar. Hans tid dominerades inte av en motsättning mellan någon arbetarklass och ‘kapitalister’. Han skrev en del uppeggande, förljugen skönlitteratur.

    Vid revolutionerna 1848, som Marx upplevde, var det medelklassen som gjorde uppror mot överheten.

    Gilla

  23. Janne skriver:

    Medelklassen har fått det bra och även arbetarna har blivit medelklass, t.ex byggjobbare tjänar bra och är klassade t.ex av V som höginkomsttagare som skall hårdbeskattas.

    Det är logiskt att att makhavarna vill imoprtera en ny underklass, dvs invandrarna för att och få röster.

    Gilla

  24. Johan utan Land skriver:

    Jag gillar jämförelsen med arbetarklassens maktövertagande i Sverige. Det hela gick fredligt till och var länge en riktig framgångssaga. Någonstans på vägen segrade arbetarrörelsen ihjäl sig och kapades av postmarxistern och är i dag en skugga av sitt forna jag.

    Om man nu är optimistisk och tänker sig att de skötsamma delarna av befolkningen samlar sig i något slags ordning-och-reda-parti och sparkar ut postmodernisterna från landets styrelse kan man tro att allt är gott och väl och mer vågar jag inte hoppas på just nu. Men vad gör man sedan för att undvika att kommande generationer utvecklar ny galenskap. Behövs en ny författning? Den vi har är ändå rätt bra. Kanske man kan återinföra historieämnet i skolan, med tonvikt på det galna halvseklet 1968-2018?

    I bästa fall håller vi på att ställa till en sådan orda att minnet lever kvar många generationer efter att vi rett upp det hela. Alternativet att vi inte får ordning på torpet vill jag helst inte tänka på. Är rädd att det skulle kunna bli som en korsning mellan Argentina och Libanon, fast med sämre klimat.

    Gilla

  25. Per skriver:

    Jag vet inte om man ska lovorda arbetarrörelsen i så breda ord som ligger bakom här. Men visst förändring är bra om det sker gradvis. Tyvärr visade socialdemokratin väldigt tidigt att den var väldigt otålig och framtvingade tidigt och konstant krav på att reformera demokratins regelverk i Sverige. Däri ligger grundorsaken till varför allt gick så snett så fort en ny ledare tog plats utan den äldre generations mer intima förståelse för att reformprocessen tar tid och att skynda långsamt är ett bättre recept än att huvudstupa anta helt nya idéer. Olof P förstod inte det eftersom han var en produkt av den gamla adeln. Han är därför en perfekt urfader till vår tids Politiska Adel som i honom har en koppling till det gamla ruttna som då som nu leder Sverige i fördärv.

    I någon dammig bokhylla i centralbiblioteket finns en bok utgiven runt 1933 som beskriver arbetarrörelsens och socialdemokratins historia.

    Det räcker att läsa förordet eller introduktionen till boken.

    Den beskriver i förlöjligande ord hur otroligt idiotiskt och dumt det var i rörelsens linda. Då var det HM majestät som på något vis skulle symbolisera staten. ”Som om det vore nödvändigt att ha något som representerade det? ”

    Jag undrar hur författaren skulle uppfatta dagens situation där staten växt och nu har 50% av all samhälls aktivitet som självklart ämnesområde.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s