En brottsling är en individ som vänder sig mot personer i det kollektiv han tillhör – ibland även mot personer i andra kollektiv – med onda avsikter, till exempel att skada eller bestjäla dem.
En soldat är en individ som på uppdrag av, eller åtminstone som representant för, det kollektiv han tillhör vänder sig mot personer som inte tillhör kollektivet i motsvarande syften.
Sverige var lång tid ett av de ytterst få länder i världen som inte firade sin nationaldag. Politikerna ansåg förmodligen att det var fult att landet skulle ha en egen flagga, och att muslimerna kunde ogilla det.
Men nu har vi fått en nationaldag, 6 juni. Den firas främst för att 1809 års regeringsform antogs av riksdagen 6 juni 1809. Den regeringsformen är värd att fira.
De brutala jihadattackerna mot västvärlden avlöser varandra. Den 3 juni gick tre jihadister till attack i London. De körde först över människor på gatan, hoppade sedan ur sin bil och stack ner folk med kniv medan de skrek något om Allah.
Det var bara drygt tio dagar sedan Salman Abedi, son till flyktingar från Libyen, attackerade en konsert i Manchester. Hans familj hade fått asyl i Storbritannien eftersom de som islamister motsatte sig Khadaffis styre. Ett exempel på att alla flyktingar inte är snälla.
När alla dominobrickorna står korrekt uppradade så räcker det med en lite puff på bricka nummer ett så faller så småningom hela raddan i ett mönster som kan vara både elegant och komplicerat. Det kan ha tagit evigheter att tänka ut och bygga systemet och så faller alltihop på ett ögonblick. Jag kom att tänka på det när jag som så ofta tidigare satt och funderade på varför det svenska etablissemanget av samhällstänkare tillika politikerna aldrig verkar kunna tänka en redig och trovärdig tanke när det gäller invandringspolitiken i stort. Jag tror att förklaringen är att de räds en dominoeffekt.
Det finns ett standardsvar som ofta dyker upp, när man kritiserar idén om fri invandring eller slopad gränskontroll. Vare sig det handlar om ökad kriminalitet, risk för terrorattacker eller risken att människor söker sig hit för att missbruka vårt generösa bidragssystem, hör man ofta: ”Man ska inte dra alla över en kam”. Det har blivit något av ett mantra i vänsterliberala kretsar. Men vad betyder det egentligen? Det betyder faktiskt ingenting, mer än att människor är olika.
Visste du att det inte räknas som ett grundläggande behov att andas? Hur orimligt det än låter, har Högsta Förvaltningsdomstolen i en dom 2015 slagit fast att andning inte är ett grundläggande behov. Domen har inneburit att föräldrar till barn som inte kan andas på egen hand nekas assistans i hemmen, om barnen inte samtidigt har psykiska funktionsnedsättningar.
Föräldrarna bollas därför mellan Försäkringskassa och kommun, medan de själva och utan ersättning har dygnet-runt-passning för att barnet inte ska kvävas. Familjernas kafkaliknande situation har uppmärksammats av Adam Cwejman i Göteborgs-Posten.
I landet som vill framstå som internationellt humanitärt föredöme, beror trehundra barns överlevnad på hur länge deras föräldrar orkar ta ett ansvar som är orimligt att bära. Alternativet när föräldern inte längre orkar suga rent trakeostomin varje kvart, är att lämna barnet på sjukhuset.
I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag visat på skillnader och motsättningar mellan islam och svensk kultur. Troende muslimer som försöker leva i enlighet med islam stöter på många problem.
Jag har nu läst boken Muslimers möte med svensk sjukvård och skola (1999) som är skriven av religionshistorikern Jan Samuelson. Han var före sin död lärare vid Örebro universitet. Han hade också konverterat till islam och var gift med en muslimsk kvinna från Irak.
Här behandlas konkreta problem som uppstår när muslimer möter svensk sjukvård, och också motsättningar mellan islamiska värderingar och svensk skola. Boken är avsedd att användas som kurslitteratur på högskolenivå, till exempel inom vård- och lärarutbildning.
Jag skrev nyss om populismen och dess defekter. Min tes (som jag inte formulerade så himla tydligt i texten; ber om ursäkt) är att populistiska synsätt och förklaringar är sådana som makthavare eller andra använder för att förvilla medborgarna och förmå dessa att leta efter sina fiender på fel ställe. Populismen kan hjälpa makthavare att skylla ifrån sig och vända folks uppmärksamhet från deras (makthavarnas) egna tillkortakommanden.
Vi kan ta några konkreta exempel. Låtsas att det pågår en massinvandring till Sverige med potentiellt stora skadeverkningar för nationen. Du tror att statsminister Löfven är åtminstone delansvarig och ringer till honom.
När jag ligger här i sjuksängen så är det många minnen som passerar förbi, ett extra starkt som om det vore igår, var då jag låg på sjukhus när jag var elva år gammal. Inte vet jag varför – och inte gjorde läkarna det heller – men mitt huvud höll på att sprängas i bitar och jag höll tydligen på att dö.
Jag tror än idag att det var Gud själv som höll mig vaken genom en liten ekorre. Varje morgon kom denna lilla ekorre och väckte mig och tittade vänligt på mig. Vi blev vänner och jag undrade var den höll till på dagarna. Precis som Gud var den svår att hitta. Den sommaren var varm och ekorren kom tillbaka gång på gång för att väcka mig.
Om man vet vad en person har för uppfattning i en viss fråga kan man ofta förutse vad vederbörande tycker i en annan, till synes orelaterad, fråga. Om jag upptäcker att Nisse oroar sig för klimathotet så satsar jag lugnt en hundring på att han är positiv till migration trots att klimat- och invandringsfrågorna inte har något med varandra att göra. Om träffar jag någon som liksom jag själv oroar sig för migrationens konsekvenser kan jag vara ganska säker på att hon inte är djurrättsaktivist. Hur kan det komma sig att värderingarna klustrar sig på ett så förutsägbart vis (om de nu gör det, den saken är inte bevisad, det bara känns så)?
Jag tror att vi i vår tid har två dominerande förhållningssätt till tillvaron. Det ena företräds av PK-isterna, det andra av Förnekarna. (I detta schema är jag Förnekare, total disclosure.)
När jag växte upp på 70-talet visades ett barnprogram som hette Fablernas Värld på TV. Där kunde man följa bland andra Janne Korp, Jakob Uggla och Fröken Stork i deras olika förehavanden. Men fabeltraditionen är äldre och mer global än så, och spänner från Rysslands Krylov på 1800-talet, Frankrikes La Fontaine på 1600-talet och Greklands Aisopos på 500-talet f Kr ända tillbaka till de fornindiska fabelsamlingarna Pañcatantra och Hitopadeśa. Fablerna är litterära-didaktiska allegorier som i stor utsträckning bygger på stereotypier som den listiga räven, det snälla rådjuret och den kloka ugglan.
För rätt många år sedan gjorde jag själv en översättning av en sanskritfabel ur just Hitopadeśa – en sedelärande historia vid namn Rådjuret, Kråkan och Schakalen – och inspirerad av detta tänkte jag nu själv pröva lyckan inom fabelbranschen. Den politiska satiren tycks bli allt svårare att få till i ett Sverige där verkligheten stup i kvarten överträffar den mest bisarra diktning, så kanske allegoriska djursagor är ett bättre grepp för att fånga vår mångfacetterade samtid? Döm själva – här har vi storyn:
Mohamed Omar I år krockar ramadan med studentfirandet. Det innebär att troende muslimer, sådana som fastar, inte kan […]
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
Påven har nyligen besökt Portugal. I samband därmed passade det portugisiska flygbolaget TAP på att skriva ett reportage om Hans Helighet i sitt ombordmagasin varifrån jag hämtat inspiration till dessa rader. Om du är en varm anhängare till påve Franciskus så bör du kanske sluta läsa här.
Jag menar att denne begåvade och medryckande person liksom ett slags återuppstånden Olof Palme förtalar dem som står för utveckling och framsteg på vår jord, nämligen västlandet med USA i spetsen (ehuru USA har gjort mycket dumt på senare tid, det förnekar jag inte). Samtidigt fjäskar påven för dem som gärna vill dela den rike mannens liv men inte riktigt vet hur man gör annat än genom att på olika sätt begära plats vid den rike mannens bord.
Kevinfallet har blottlagt brister i det svenska rättssystemet – så stora att förundersökningen nu ska återupptas. Rimligen kommer den att fokusera på vilka fel enskilda personer kan ha begått. En angelägen uppgift men den räcker inte. Också processen som sådan måste granskas. Var den rättssäker?
I artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter anges vad som krävs i detta avseende. Enligt den gäller att ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.”
Jag älskar det svenska språket. En mexikansk vän, med några månaders SFI-undervisning bakom sig, menar att svenska språket är ett språk, som ett barn kunde ha hittat på. Han gav några exempel.
Ta ett ord som ”livsmedel”. Så genialt och logiskt. Ett ”medel för att upprätthålla livet”, spelar ingen roll om det är en hamburgare eller en gurka. Eller ordet ”upprätthålla”. Något måste hållas rätt upp för att inte ramla omkull. Det kan syfta på balansen, livet, lag och ordning eller andra saker. Även väljarnas förtroende måste ”upprätthållas”, annars går politiken åt fanders.
Det råder vilsenhet inför den samtida terrorismen. Förr ägnade sig terroristerna i Europa åt flygkapningar och riktade sina vapen mot politiker och ordningsmakt. Ändamålen var oftast världsliga och – utifrån terrorgruppernas logik – rationella. IRA och ETA hade nationalistiska motiv. Numera är mördande av vem som helst var som helst ett legitimt medel för att uppnå någon form av islamistiskt kalifat och personlig frälsning.
Du har kanske noterat att det dykt upp en gul liten knapp på den här sidan med texten ”Donera”. Som du möjligen insett eller i varje fall misstänkt utgör knappen ett oblygt försök att tigga pengar av dig.
Jag har själv skrivit åtskilliga krönikor där jag med anledning av EU-migranters verksamhet tagit avstånd från bettleri. Har vi på Det Goda Samhället nu blivit att likna vid dessa tiggare?
Något hände efter Manchester. Något som bäst tydliggörs genom vad som inte hände. Förvånansvärt få bytte sina profilbilder på Facebook och taggandet #prayfor kom snabbt av sig. Jag har sett få brittiska flaggor på Facebook och ännu färre #prayformanchester. Jämfört med dåden i Nice, Bryssel eller mot Charlie Hebdo var reaktionerna närmast lama.
Har folk slutat att bry sig? Nej. Men sorg har övergått i berättigad vrede. Nu är folk förbannade, och därför kommer andra reaktioner.
Jag undrar om någon ekonom, Karl Marx undantagen, har gjort så mycket skada för mänskligheten som John Maynard Keynes. Karl Marx kommer nog etta med tanke på vad han varit medskyldig till i länder som Sovjetunionen, men Keynes bekläder alldeles säkert andraplatsen för sina vilseledande teorier.
Keynes är det internationella politikerväldets profet. Hans epokgörande – saker kan vara epokgörande fast de är dåliga – verk The General Theory of Employment, Interest and Money publicerades 1936. Demokratin hade slagit igenom i västerlandet bara något eller några decennier tidigare. En ny typ av härskare – politikerna – började just bli varma i kläderna.
I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag uppmärksammat hatet mot shiamuslimer. Detta hat brukar inte nämnas när man pratar om den så kallade islamofobin. Ledande islamiska företrädare i Sverige – de flesta av dem är sunnimuslimer – pratar gärna om islamofobi, men inte lika gärna om denna, låt oss kalla den shiafobi.
Det finns en väckelserörelse inom sunnitisk islam som är särskilt hatisk mot shiamuslimer – salafismen. Denna rörelse vill gå tillbaka till islams källor, Koranen och profeten Muhammeds exempel, och rensa bort allt nytt.
Jag minns den ljuva tiden när samhällsanalysen låg fast, när de politiska orden hade ungefär samma betydelse i olika läger så att man på det hela taget visste vad man talade om (även om man ville olika saker). Högern, borgerligheten, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Dagbladet och Gösta Bohman var i stort sett samma sak. Likaså var vänstern, socialdemokratin, Tage Erlander, Norra Bantorget, arbetarklassen, Folkets Park, ABF och Stockholms-Tidningen ett enhetligt och sammansvetsat intresse.
World Values Survey ”visar att människors uppfattningar spelar en nyckelroll för ekonomisk utveckling, framväxten och blomstrandet av demokratiska institutioner, ökad jämställdhet och i vilken utsträckning samhällen har en effektiv styrelseform”.
Inglehart-Welzels kulturkarta presenterar kulturella variationer i världen. Våra kollektiva uppfattningar, värderingar och normer formar oss som människor, samhällen och nationer. Medan ‘traditionella värderingar’ är kopplade till religion, traditionella familjevärderingar och tillit till auktoriteter, lägger ’sekulärt-rationella värderingar’ mindre vikt vid dessa. ‘Överlevnadsvärderingar’ finns i samhällen med stor oro för ekonomisk och fysisk säkerhet och med låg tillit och tolerans. På den motsatta sidan av axeln finner vi ’självuttryckande värderingar’ med höga toleransnivåer, jämställdhet, miljöskydd, höga nivåer av socialt kapital och en vilja att deltaga i det politiska livet.
Eftersom ingen vet vad populism betyder så kanske jag kan få presentera ett synsätt i syfte att skapa ytterligare förvirring.
Populismen bygger på en tankefigur av följande konstruktion:
1. Företeelse X existerar på ett iögonenfallande sätt.
2. X är dåligt.
3. X är därför orsaken till allt som är dåligt.
Nu ska jag ge några exempel.
Abdellah Taïa (44) är, enligt egen utsago, en marockansk bög som bor sedan 19 år i Paris. På SvD Kultur framförde han att han är ”mycket rädd”:
Rädd för att se Europa sjunka ned i rasism. Rädd för den vite mannen och hans skrämmande brister.
Jag är en vit man. Det är mig och mina skrämmande brister författaren är rädd för. Hur menar han?
Rumänien i december 1989. En riddare av danska elefantorden, en av världens mest ansedda utmärkelser, Nicolae Ceausescu, står på trappan till sitt ståtliga palats och hör det dittills ohörda och skådar det osedda.
Inte hans folk men tusentals odjur demonstrerar mot folkdemokratin, hans folkstyre! Arbetarklassens son, vår älskade kamrat Nicolae Ceausescu kallas han: Folkets själ inkarnerad, politisk livgivare, godheten själv. Så nu detta svarta hål: Vilka är dessa tusenden som vägrar att förstå framstegen? Ogräs i din trädgård! Du griper till ord som alltid har fungerat. Ler flämtande, armen lyft: Socialism kamrater, är vår framtid, soluppgången i vårt riksvapen. Vi kämpar för evigt solidariskt tillsammans!
Om man anstränger sig lite kan man lära sig en del om den kulturella integrationens vardagsproblematik under en taxiresa från Stockholm till Arlanda. Min förare hette Tomas och var en kristen, normalt arabisktalande man från Bagdad, enligt uppgift utbildad IT-ingenjör. Till min glädje kunde han efter åtta år i Sverige också uttrycka sig något lite på svenska.
Samtalet började inte så bra, för han sa att muslimerna i Bagdad hade krävt honom på en straffavgift om 2 000 amerikanska dollar i månaden för att inte döda honom om han inte antog islam. Jag försökte artigt uttrycka mina tvivel på den angivna månadsavgiften som jag tyckte lät osannolikt hög. Om det kostar en kvarts miljon kronor om året att vara kristen i Bagdad behöver väl muslimerna inte ens lämna offerten utan kan avrätta alla konverteringsovilliga kristna på direkten. Det är kanske just det de faktiskt gör.
Statsvetenskapsprofessorn Bo Rothstein vid Göteborgs och Oxfords universitet påminner mig om den store tänkaren Voltaire eller kanske snarare om filosofen Pangloss i Voltaires bok Candide. Vilka olyckor som än drabbade kunde Pangloss efter visst grubblande komma fram till att vi lever i den bästa av alla världar.
I Dagens Nyheter den 21 maj ger Rothstein prov på vilka funderingar detta sinnelag kan framkalla. Den som liksom jag närde föreställningen att Sverige har allvarliga problem blir upplyst om motsatsen, ty vi lever i den bästa av alla världar.
År 1946 publicerade Torgny Greitz och Lars Gyllensten på Bonniers förlag diktsamlingen Camera Obscura under pseudonymen Jan Wictor.
Författarna berättade att de skrev ihop diktsamlingen på några timmar. Den ene plockade ihop lärda och ovanliga ord – den andra satte in dem i något som liknade en dikt. Så växlade de om. En del ord togs ur specialböcker. Ju konstigare, desto bättre. Manuskriptet sändes till Bonniers, under pseudonym som gav ut samlingen, dock med viss tvekan. Så småningom insåg man att det var ett skämt, dikterna var skrivna på måfå med slump och slarv som inspiratörer.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
