Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Svenska språket är fantastiskt

Jag älskar det svenska språket. En mexikansk vän, med några månaders SFI-undervisning bakom sig, menar att svenska språket är ett språk, som ett barn kunde ha hittat på. Han gav några exempel.

Ta ett ord som ”livsmedel”. Så genialt och logiskt. Ett ”medel för att upprätthålla livet”, spelar ingen roll om det är en hamburgare eller en gurka. Eller ordet ”upprätthålla”. Något måste hållas rätt upp för att inte ramla omkull. Det kan syfta på balansen, livet, lag och ordning eller andra saker. Även väljarnas förtroende måste ”upprätthållas”, annars går politiken åt fanders.

Ett annat svenskt ord är ”grönsak”. ”Green-thing” på engelska. Alla som inte är färgblinda vet vad man menar. Grönsak är dessutom ett ”livsmedel” och när man ”skaffat” de livsmedel man behöver, lägger man dem i… ”skafferiet”. Var annars?

En lustig sak är att vi handlar våra livsmedel i ”affären”. ”In the business”. Något säger mig att business i det gamla Sverige inte handlade om guld, rökelse och myrra, utan mera om kålrötter och ost. Större rikedom än ”allt smör i Småland” var svårt att föreställa sig. Språket avslöjar vårt ursprung, all rikedom till trots.

Svenska språket är inte bara logiskt. Det är också kreativt. En annan vän, från Iran, som efter månader av SFI-studier lärt sig substantivera verb, brukade använda ordet ”görelse”. Det bildas av verbet ”göra” och betyder ”något man gör”. Ett otroligt praktiskt ord som alla förstår, trots att ingen hört det förut. Och alldeles oavsett om ordet verkligen finns – så är det utan tvekan svenskt.

Man måste också älska det svenska bildspråket: Vi ”glider omkring på räkmackor”, ”talar om trollen”, ”anar ugglor i mossen”, ”skriver folk på näsan” och ”drar alla över en kam”. Vi blir så upprörda att vi ”går upp i limningen”, men det är ändå inget ”vi sticker under stol med”. Det händer till och med att vi ”kastar ut barnet med badvattnet” (men det gör man i Tyskland också).

Jag ”sticker inte under stol med” att jag är språkpolis. Tidigare var jag också stavningsfundamentalist. För några år sen läxade jag upp en etiopier som råkade skriva ”imon” istället för ”i morgon” Han försvarade sig med att alla skriver så, och han hade rätt. Plötsligt noterade jag hur var och varannan svensk börjat skriva ”imon”, när dom sms-ade. Utan att jag märkt det. Först blev jag upprörd över hur invandrarkulturen bit för bit tränger sig in och trivialiserar vårt fina språk. Sen insåg jag att det egentligen är ganska förnuftigt. Jag kommer ihåg 1960-talet, när en stor del av låg- och mellanstadiet gick åt till att lära sig stava. Rättstavning var det filter som identifierade dom ”intelligentare” barnen, och kunde få betydelse för resten av livet. Inget var viktigare än att kunna skilja mellan lj- dj- hj- j- g- trots att det lät likadant. För att inte tala om sj- stj- sk- skj- ch- kj- sh- sch- …

Med smärtsam klarsyn inser jag att någonstans i detta trauma, utvecklades jag till språkpolis.

Kanske är det dags för en ny svensk stavningsreform. Den senaste var 1906. Det var då man slutade skriva ”hvad” och ”hvilken” och gick över till ”vad” och ”vilken”. Skriften blev en bättre spegel av talet, vilket säkert underlättade undervisning och integration i samhället. Naturligtvis protesterade den tidens språkpoliser högljutt. Men reformen har trots alla varningar, inte förstört den svenska litteraturen. En av pionjärerna bakom de nya idéerna hette August Strindberg.

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som serietecknare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare med mera. Har legat i politisk träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvaret av västerländsk kultur.

35 thoughts on “Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Svenska språket är fantastiskt

  1. Johan Löfgren skriver:

    Språkets krumbukter är ett kapitel för sig. Idag är det vanligt med fel av stavning och sär skrivning. Svenska språket lider alltså av sjuk skrivning. Var och varannan säger också vart och de har inte koll på dem heller. Dels gör många också fel med paret dels.

    Än så länge är det inte så illa som ”ormet kriper på gräsen”, men vi är på god väg. Språkpolis i all ära alltså. Sedan är det klart viktigare idag att värna om landet och svensk kultur – då räddar vi det fantastiska svenska språket på köpet.

    Liked by 1 person

  2. Lars-Erik Eriksson skriver:

    När vi nu är inne på språkets betydelse o språkpoliser kan man väl få fastslå hur de ord som verkligen behöver be-lysas och skär-skådas knappast är livsmedel men snarare flyk-ting och ras-ist, samt skydds-be-hov.

    Liked by 2 people

  3. Gunilla skriver:

    Ganska märklig läsning. Förstår inte varför vi skulle ta till oss ett så dåligt skrivfel som ‘imon’ (har aldrig heller sett det förut). Delar heller inte exemplen med de andra orden som att de skulle vara specifikt svenska. Flera av orden som nämns har precis samma ord i andra språk och de svenska motsvarigheterna är hämtade eller ‘familjärt’ (genom språkfamiljer) kopplade till de utländska motsvarigheterna. Svenska språket tillhör den germanska språkgruppen men är dessutom fullt av engelska språkstammar (som i sin tur härrör direkt från latinet); alltså inte alls långt från de romanska språken. Det största problemet i Sverige är att man helt glömt ordens ursprungliga betydelse och varifrån/ur vilket ord de kommer. Eftersom svenska språket också hävdar sig dåligt både i skolan och vårt samhälle som helhet hör vi numer både svenska och invandrade ungdomar använda svenska ord helt felaktigt därför att de inte vet vad ordet egentligen betyder och inte heller dess innebörd. De bollar med ord som ett pingpong-spel men fattar inte vad de säger.

    Liked by 6 people

  4. Alexander Zetterberg skriver:

    Underbar artikel som visar hur spännande och rikt varje språk är, även det svenska. Tack för alla roande exempel, återkom gärna!

    Liked by 2 people

    • Sture skriver:

      @ Alexander,
      hörde en gång en engelsk kvinna beskriva det svenska språket som ett ”oerhört rikt” språk. I motsats till vad vi alltid får höra – att det är så ”fattigt”. Denna kvinna hade verkat som engelsk spion i Sverige under Andra världskriget, lärt sig språket och förälskat sig i det. Senare kom hon att bli översättare av svenska böcker till engelska, bl. a. hade hon översatt Sara Lidmans böcker och älskade hennes mustiga språk.
      Jag tycker också att svenska språket är ett rikt språk och anstränger mig alltid att bara använda svenska ord när jag skriver på svenska – och undviker då alla engelska uttryck i texten.

      Gilla

  5. Bengt Yourstone skriver:

    Apropå ”görelse” som substantiv för verbet göra har jag hört ordet ”göre” med samma betydelse. Platsen var Trönninge strax utanför Varberg i Halland och personen som sade det var en kvinna i min egen ålder, dvs 75 år. Det finns mycket att hämta från lokala dialekter. Och ”göre” är en mycket enklare konstruktion än ”görelse”. Genialt enkelt.

    Liked by 1 person

  6. Sture skriver:

    @ Jan-Olof
    Ordet ”rörelse” finns visst – t. ex. i orden ”gottgörelse”, ”uppgörelse”. Sedan finns det anledning att behålla våra olika stavningar på sj- och lj-ljud eftersom dessa stavningar markerar varifrån ljuden är härledda. Ordet ljus t. ex. hänger ihop med ordet lysa. Då behåller man l för att markera detta, osv., osv.

    Gilla

  7. MOAB skriver:

    Vilket otroligt dravel. Vad är det i samtida utbildning som gör att folk ständigt kommer med sina analyser, de kan en del fakta, de har läst på, men ändå så missar man fullständigt. Min förklaring är att när man öppnande för utbildning åt alla så fick en större mängd folk tillgång till fakta och andras teorier, men de saknade själva förmåga att analysera och förstå, kort, de var inte tillräckligt intelligenta. Ungefär som journalister som vet precis så mycket om det mesta att de misförstår allt. De vet inte hur något hänger ihop, egentligen, för de försöker förstå allt, och har därmed aldrig tvingats tänka igenom något, hela vägen till botten och tillbaka.

    Författaren bor i Angered, kan han inte be någon elev där, från 1an till gymnasiet, att skriva ihop något vi får läsa? Inte förstört den svenska litteraturen, nej en elit kan alltid tillgodogöra sig innehållet och formen, så har det alltid varit, men massan läser Läckberg, och i Angered möjligen koranen, annars inget. Vilka i Angered ser det som relevant med hvad och vad, där är problemet väl mer om det är svennehora eller svenehora?

    Säg du till din somalier att skriva imon, det är så man behandlar språket i gamla slavkolonier. Men något jobb får han inte.

    Jag skall genast gå in och slänga alla böcker av författaren.

    Liked by 5 people

  8. MartinA skriver:

    ”görelse” finns redan i ordet ”verk”. Jag tror inte Jan/Olof Sandberg är ärlig när han påstår att han alltid varit stavningspolis. Jag tror att det är något han drar till med för att göra den här attacken på svenskan och svenskarna mer effektiv. För övrigt skrev George Orwell en artikel om varför den här sortens stavningsreformer är meningslösa.
    http://www.orwell.ru/library/essays/politics/english/e_polit

    Med smicker kommer han ingen vart, åtminstone inte i min bok. Vad utlänningar tycker om svenskar saknar relevans för stavning och språkhantering för oss svenskar.

    Liked by 1 person

  9. Axel Sjöstedt skriver:

    Vill endast addera kanske det mest väsentliga ordet i det svenska språket – ett ord vars innersta innebörd tycks gått förlorad i den politiska retoriken – nämligen ordet näringsliv.

    Liked by 3 people

  10. Jan Ivarson skriver:

    Bra att någon skrivit om svenska språket som tyvärr många anser sig behöva utvidga med onödiga utländska ord för att imponera på omgivningen och förespegla bildning och världsvana. Nya ord är motiverade där det saknas ord i språket som fallet kan vara för ny teknik.

    Jag retar mig på reklammakarnas förtjusning i amerikanska uttryck som ”Disigning good life” och än värre ”workshop” eller vi måste ”committa” oss. Nyligen skrev min kommun att de hade en ”verkstad” när de kallade till möte för allmänheten i en fråga. Det är att som katten gå runt kring het gröt.

    Gilla

    • skorphult skriver:

      Detta kräver att man är kulturellt bildad och därtill en omvärldsmedveten person, som du.
      Tyvärr tillhör du därigenom en krympande skara svenskar.

      Gilla

  11. Fredrik Sjöstedt skriver:

    Nåja, innan man börjar sväva ut i alltför lyriska hyllningar till svenska språket, så kan man beakta att många ord i svenskan kommer från tyskan, till exempel ”livsmedel” som skribenten hänvisar till och som på tyska heter just ”Lebensmittel” eller ”upprätthållla”, som på tyska heter samma sak, nämligen ”aufrecht erhalten”. August Strindberg lär ha sagt att svenska språket egentligen är en tysk dialekt.
    Svenska spåket idag har förfulats så till den grad av alla svordomar och ”skitord” att man kan fråga sig om det fortfarande är ett civiliserat kulturspråk, eller om det har blivit ett ”skitspråk”
    i bokstavlig mening, som en engelsk bekant till mig, boende i Sverige sedan över 20 år, påpekade. Jag tycker att alla som har det minsta intresse för språkkunskaper, språkvård och språkkultur borde vara bekymrade över alla svordomar och allt ”skit” (synonymt med bajs, avföring, exkrementer) i dagens svenska och som bara blir värre och värre. Det är inget att skryta med, bäste Jan-Olof Sandgren. Det är snarast en skam för Sverige som kulturland.
    Och säg nu intet den där klyschan att språket ”förändras” och att ord ”byter valör”. Visst förändras språket, men en förändring kan var både positiv och negativ och ändring av ”valör” håller inte heller. Vilken ”valör” ska i så fall ändras nästa gång ? Kommer det i framtiden att vara OK att t.ex. kalla kvinnor för ”H-ordet”, som har fyra bokstäver och som en del män från andra länder och världsdelar idag använder om kvinnor ? Ska man då också säga att språket bara har ”förändrats” eller ”ändrat valör” eller vad ?

    Liked by 4 people

    • Ulrika skriver:

      Amen till det. Låter ungefär som en av alla de diskussioner jag hade med min mamma när jag fortfarande hälsade på henne i Sverige. Svordomar och svengelska gick mig på nerverna:-) Varför ta till ett utländskt ord när det redan finns ett bra svenskt undrar jag. Sverige är dock inte unikt i det här fallet. Idem i USA.

      Gilla

  12. Gert B. skriver:

    Här går jag ”på affären”, inte i. Ursprungligen måste det ha skrivits ut som ordet affärslokalen, vilket ger logik åt språket. Språket förenklas hela tiden, numera ofta av tekniska orsaker och av lättja. Sms-textandet kommer att fördärva delar av det svenska språket så att förståelsen av äldre texter försvåras i framtiden. Jag är en bakåtsträvare, eller hellre en fasthållare av det vi har.
    Infantiliserandet av de kyrkliga texterna är jag en arg motståndare till. Av kulturella och språkvårdande skäl. Religiös, näpp!
    Ta tillbaka den gamla Fader Vår och gör läsning och förståelse av den till ett obligatorium i svenskundervisningen. För att främja ungdomarnas möjligheter att förstå äldre texter.
    Äldre former som varde, äro, blevo, fingo och andra ”krångliga” ord behöver ungdomarna känna till. Vilka ungdomar klarar att läsa en text från 1800-talet?

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    Vilken insikt skall vi här taga till oss? Affär heter på italienska negozio — vilken väsentlig skillnad gör det? Förhandlar? Handlare? Affärman? Marknad? Köping? Samma lika överallt. Dumheter heter på (ful) farsi ordagrant ”fittpoesi”. Mycket träffande, onekligen. Och sexistiskt. Huga huga, eller som det heter på SFI, OMG! REEEEEEEE!

    Gilla

  14. Fredrik Östman skriver:

    Angående folketymologier, så kommer grönsak förstås inte alls från ”grön sak”, utan från ”Grünzeug”, ”gröntyg” som i ”fartyg” och ”verktyg”. Nu betyder förstås ”sak” och ”tyg” samma sak, när inte ”tyg” betyder ”stoff”, som på tyska betyder ”tyg”. På engelska heter ”grönsaker” inte alls ”green things” eller ”green stuff”, utan helt enkelt ”greens”. Det kan knappast ha undgått den som är lite rudis på engelska.

    För att göra lingvistik av lösa observationer och fria associationer krävs en strikt metodik. Skall man å andra sidan kåsera får man f-n se till att vara originell och vitsig men även då sakligt korrekt.

    Liked by 1 person

  15. educaremm skriver:

    Ord, och deras ursprung, samt deras egentliga betydelser, meningar och tillkomst, är mycket intressanta saker…

    Tack för artikeln.

    Kan tillägga:
    Läkaren och pedagogen Maria Montessori skrev i sin bok: The Formation of Man, om ett begrepp som hon då ville kalla för – Mneme – . Det är ett begrepp som vill illustrera ett slags – Minne – som hon menade finns inlagrat, eller inprogrammerat, inom varje människa..Ett – minne – som igångstartar, eller påverkar, olika utvecklingsstadier hos människan, från baby-stadiet och uppåt…
    T ex krypstadier, bludderstadier, stå- , gå- och talande-stadier osv., vilka hon då menade var ungefär likartade, tidsmässigt, hos alla människor. Alltså de flesta små barn lär sig att tala vid ungefär samma ålder, lär sig att gå vid ungefär samma ålder.
    Kanske skulle man idag kunna beskriva begreppet – Mneme – som en slags Dna-kod, eller eventuellt som – en dators hårddisk – , där allt – minne- , finns nedlagrat, i – hjärnbarken – , eller i – hårddisken – …

    Man kan nog säga att olika folkstammar och olika språkstammar har olika – minnen- , som kan komma till uttryck, kanske främst, inom deras olika språk…
    De är inprogrammerade och in-lagrade i deras gemensamma – dna-kod- , eller gemensamma – Mneme – , som då kan sägas utgöra dessas gemensamma minnen…
    Eller deras gemensamma – Minne- kring vilka de är, som då kommer till uttryck i det språk som de talar tillsammans med varandra…
    Det är då både det talade, det sjungna, och också det skrivna gemensamma språket, som tillsammans kan åstadkomma ett sådant – identitets- minne – ..

    Men, det är ju dock inte enbart varje olika språks olika ord i sig, inom de olika befintliga språken, som utgör ett språks – själ – , eller en språkstams – minne – …
    Det är också själva sättet att tala, själva språkmusiken, själva tonläget, själva intonationen, själva ljudnivån, och också själva sättet att kommunisera och att sam – tala….

    En del språkfamiljer talar mycket högt, mycket skarpt och eftertryckligt, stackande, kort eller avhugget, medan andra kan tala mer långdraget, kanske mer lågmält, mer mjukt, mer eftertänksamt eller mer långsamt och segt, osv. et cetera…

    Detta medför att även om man som en vuxen utlänning i t ex Japan, eller Tyskland, England, Iran, Israel, skulle kunna tillägna sig respektive språk (såsom vuxen), och kunna skaffa sig ett bra vokabulär, samt kunna kommunisera relativt obehindrat, då man förstod alla orden i sig, så skulle det ändå vara svårt att verkligen kunna anamma och tillägna sig själva – språkmusiken – och själva – språkmelodin – , inklusive alla andra – små detaljer – , som kan utgöra en språkstams – själva själ – , som då finns inbäddad inom varje språk…

    Det svenska ordet – förnimmelse – är ett mycket intressant ord….

    Gilla

    • educaremm skriver:

      forts.

      Att -för-nimma- någonting, betyder kanske att just – minnas före – ?..

      Att folk kan – minnas sig själva – genom sina språk, är någonting mycket viktigt för alla olika språkfamiljer…

      En språkfamiljs själva minne om sig själva som just folk, som just språkfamilj, handlar kanske till vissa delar om just begreppet – Mneme – , där just att – minnas – sin språkstams musikalitet, sin språkstams ord, sin språkstams historia osv., et cetera, hänger samman med att just – minnas sig själva – som just – folk – …

      (Att – minnas sig själva och minnas vilka man är och inte är – hänger i sin tur samman med att veta vilka man är, dvs., identitet, vilket är någonting viktigt för alla olika folk som finns.. Att INTE kunna veta vilka man är, som invidiver eller som folk, alltså vid s.k. … – Minnesförlust – , som ju är ordet – A-Mnesi – , (märkligt!), så betecknas detta tillstånd oftast som ett mycket olyckligt tillstånd för alla människor… (Kanske därför att ett sådant tillstånd av – amensi – , fråntar människor deras förmågor att kunna just minnas vilka de själva är – ?..)

      Att vara eller att bli en – främling – någonstans runt jordklotet, genom att befinna sig bland – främmande människor – , med just främmande språk, främmande traditioner, främmande seder och bruk, främmande tankegångar, kan åstadkomma mer eller mindre – minnesförlust – hos människor om och kring vilka de själva egentligen är…

      Sådana förhållanden kan, hos alla människor, skapa känslor av just främlingskap…

      Sådana förhållanden är någonting som i sin tur riskerar att kunna skapa känslor av icke-tillhörighet, känslor av o-förstående och känslor av utan-för-stående – ….(- Utan förstående? –

      Dessa känslor är i sin tur känslor som kan riskera att skapa en fientlighet, en rädsla, en misstro, samt även i vissa fall också hat och aggressivitet…(Hutuer gentemot Tutsier och också tvärtom, Tutsier mot Hutuer?…)

      Dessa känslor kan alltså i sin tur riskera att skapa behov och viljor till anklagelse mot – de andra – , (vilka – de andra – , nu än råkar vara…), för just dessas ovänlighet, dessas diskriminering, dessas intolerans, dessas aggressivitet, dessas hat, eller också för dessas negligeringar eller dessas bortväljande av, samt just dessas preferenser av – de egna – osv., vilket då samtidigt är någonting som – de anklagande – ofta också själva praktiserar…..

      Detta fenomen är alltså ett allom mänskligt reaktionsmönster..(beroende på ett allom mänskligt behov av hemmakänslor och att kunna bekräfta just – sina egna minnen – , som berättar om – vilka just – vi är – som då – de andra – inte är – , osv. .. )..

      Den egna språkstammens identitet, den egna språkfamiljens, kan bekräfta den egna identiteten, kan bevara, beskydda och värna, om olika folks – Minnen – , om vilka de själva är, vilket är någonting mycket viktigt för alla olika folkstammar, språkstammar och folk, som över huvud taget finns…

      Det är också viktigt för den variationsrikedom, den mångfaldighet, den rika musikalitet, rika berättelser och därmed berikande vyer och perspektiv, som faktiskt finns inom människosläktet genom alla olika språkstammar, till rikedom och glädje för just alla…

      (Men, men, de språkstammar, eller de folkstammmar, som kan skälla ut andra mest, eller som kan anklaga andra mest, de går själva fria?…

      De vinner då en – kamp om – herravälde över andra? ..

      En evig kamp om – Tolkningsföreträde – ?..

      Ett tolkningsföreträde som vill definiera, som vill identifiera, vilka som är – de onda eller de goda – , samt vilket eller vad, som är – det goda eller det onda – ?… Vem vet…)

      Gilla

      • educaremm skriver:

        Ps.

        Oj, vad många felstavningar, (slarvstavningar, bortglömda bokstäver.. När man skriver för hastigt, dvs., hastigare än vad man egentligen kan för att alla bokstäver skall hamna på rätt plats, så skulle man behöva kontrollera bättre, sin text, innan man skickar iväg den..)..

        Amnesi heter det bl.a., samt också individer, och ingenting annat…m.fl.

        Dessutom, angående språk, och språkens bärare av minne om identitet, så är det till viss del något av en tragedi att så pass många barn av svenskt ursprung verkar förlora sitt eget språk, svenska, när deras skolklasser blir dominerade av andra språk, eller svenska som talas som just andra språk av ungdomar som invandrat från andra språkområden…

        Någon föreslog för en tid sedan att Sverige borde – överge – det svenska språket helt och hållet, och istället anamma t ex engelskan som officiellt språk….

        Tala om att försöka vilja negligera, eller vilja diskriminera, eller kanske till och med vilja försöka utplåna olika folk, där just utplånandet av det folkets språk verkar vara ett återkommande första steg…

        Människan är en märklig varelse och människans historia är många gånger ganska otäck…

        Gilla

  16. Lennart Anderson skriver:

    Jag förstår inte vad Jan-Olof Sandgren menar med sin artikel . Däremot menar jag att Gunilklas fakta och analys ger en mycket bra sammanfattning om språkets utveckling.
    Också Fredrik Sjöstedts kommentar håller jag helt med om. Ett större språkproblem som vi idag lider av är att många skrivande personer har sådan dålig kunskap om språkets uppbyggnad att de är inkapabla att författa meningar som klart anger meningens sakinnehåll.
    Dessutom förekommer alltmer obegripliga texter, också nedskrivna av journalister i offentliga media. Ett exempel på text i en bokrecension:”…är ett ticsigt efemerat offer för posttraumatiskt stressyndrom…… ”
    Vilken språkgrupp kommer det från ?

    Liked by 1 person

  17. Rikard skriver:

    Hej.

    Inläggets författare ser det alltså som gott att accelererande tempo i språkets förändring och förflackning omöjliggör kontakten med dess historiska arv?

    Det som inte kan uttryckas med ord kan heller inte tänkas, möjligen kännas, och jag tvivlar på att författaren finner det gott.

    I övrigt instämmer jag till fullo med Fredrik Sjöstedt ovan.

    Betänk, att språket är en levande länk till förfäders tidevarv, och söndras denna av allt för snabba skiften, nycker och diktat så finns det ej längre ett folk kallat svenskar enär det ej finns ett språk kallat svenska – ett språk är en kuriös livsform som kräver kultivering; i det fria förvildas den snabbt till en kreol.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

  18. bomarkusson skriver:

    Jag kommer osökt att tänka på Mona Sahlins uttalande om vår kulturlöshet då jag läser författarens inlaga. Kan det vara så att Jan-Olof Sandgren saknar språk på samma sätt som fru Sahlin saknar kultur? En på kallad stavnings reform är att de lus tiga rep tilerna stavas gråddor? Alla ska med, ingen ska behöva känna sig exkluderad.

    Jag är visserligen naturvetare men jag har ändå svårt att läsa något, som författats med dålig språkbehandling. Jag minns när jag försökte mig på att läsa Liza Marklund. I stort sett oläsbart. I ett försök att läsa svenska arbetarförfattare läste jag ”Måna är död” av Ivar Lo-Johansson. Jag läste aldrig mer något av honom. Kanske bättrade han sig efter sin debutroman? Jag vet inte.
    Så det fick bli Harry Martinsson och framförallt Eyvind Johnsson. Den senares språk var upphöjt till skön konst. Autodidakt!

    Min hustru, invandrad från MENA har avklarat gymnasiets ”Svenska som andra språk”. I kurserna har man läst noveller av bl a. Stig Dagerman och Hjalmar Söderberg. Redan i Svenska II kunde hon notera att Dagerman verkligen kunde behandla språket. För att göra undervisningen politiskt korrekt tvingades man dock läsa ”På min mammas gata” av Alexandra Pascalidou. Jag har för vana att inte kommentera saker i förväg utan låta min fru blida sig en egen uppfattning. En dag verkade hon ovanligt upprörd i telefonen.( i mina öron låter arabisk oftast mycket upprört).
    Hon talade med sin väninna som läste samma bok. De var upprörda över att de tvingades läsa sådant skräp. ”Hon kan ju inte skriva!”

    Nåväl, det var inte själva svenskan, som var det viktigaste, utan budskapet. Budskapet var att författaren givetvis stod över alla andra dödliga och därmed hade auktoritet att slå fast att alla svenskar var rasister. Det får väl anses vara ord i rättan tid för våra nya samhällsmedborgare! Ungefär som : ”Bara så ni vet det. Alla svenskar är rasister!” En bra introduktion till det nya landet.

    Hustrun säger att här kommer hon till ett nytt land. Då vill hon lära sig om landets kultur och inte läsa böcker av kurden Arkan Asaad på undermålig svenska och Pascalidous, likaledes dåligt skrivna självupphöjelse.

    Min fru har för övrigt en hel del synpunkter på det Välfärdsindustriella komplexets (dit Pascalidou kan räknas) förmåga att dra nytta av den rådande situationen.

    Gilla

  19. olle reimers skriver:

    Andemeningen är att språket utvecklas hela tiden och det ska vi ta till oss. Men språket har flera funktioner. Dels handlar det om kommunikation i vardagen men också dels om att skapa skönhet åt tankar och reflektioner från förr och nu. Desstom är det en del av konsten, av musiken som får innehåll av orden. Tänk dig rap ordlöst. Funkar liksom inte!

    Gilla

  20. Ulrika skriver:

    I ett annat inlägg. Någon som reagerar här?

    ”… starkare än oss själva.”
    ”… starkare än mig själv.”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s