Gästskribent Anne-Marie Pålsson: En dålig dag på jobbet

Kevinfallet har blottlagt brister i det svenska rättssystemet – så stora att förundersökningen nu ska återupptas. Rimligen kommer den att fokusera på vilka fel enskilda personer kan ha begått. En angelägen uppgift men den räcker inte. Också processen som sådan måste granskas. Var den rättssäker?

I artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter anges vad som krävs i detta avseende. Enligt den gäller att ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.”

Sverige blev 1995 medlem i EU och då förband vi oss att följa denna konvention. Under visst motstånd skulle det visa sig. För rätten till en opartisk prövning inbegrep även myndighetsbeslut som vi var vana vid kunde fattas utan insyn. Det skulle faktiskt dröja ända till 1998, efter det att Sverige fällts åtskilliga gånger av Europadomstolen, som vi fick en lagstiftning i harmoni med artikel 6. Då gavs nämligen svenska medborgare en rätt att överklaga myndighetsbeslut.

Men var inte polisens beslut att peka ut de båda pojkarna som Kevins banemän ett myndighetsbeslut? Var då inte den omständigheten att de inte kunde få sin sak prövad ett brott mot artikel 6?

Här har hävdats att andra lagar och regler gripit in. Men ska då det tolkas såsom att de mänskliga rättigheterna som formuleras i artikel 6 vid behov kan sättas ur spel?

I så fall en allvarlig ståndpunkt. För vi kan alla ha en dålig dag på jobbet. Det gäller även myndighetspersoner. Då måste det finnas ett finmaskigt kontrollsystem som hindrar deras missbedömningar från att få genomslag i besluten. Det är detta sammanhang som nödvändigheten av att det finns en opartisk instans med uppgift att ompröva och överpröva beslut ska ses.

Vi bör också utrusta oss med en sund skepsis gentemot vetenskapliga gurus. Forskning kan inte användas som underlag för en rättslig bedömning om vi ska tro Stanfordprofessorn Jeff Strnad som menar att forskning är färskvara och ändras hela tiden.

Är det av slapphet som regering och riksdag inte säkerställt att de nödvändiga kontrollinstanserna funnits på plats? I Kevinfallet hade det räckt att den prövning av bevisen – bevistalan – som fanns gjorts tvingande. Bakom lyckta dörrar om så krävts. Och att regler funnits som garanterat minderårigas rätt till försvar.

För detta förtjänar regering och riksdag kritik. I viss mån kan dessa demokratins väktare gottgöra sina försummelser genom att snarast ändra reglerna för skadestånd så att även den som fått sitt rykte förstört ges en rejäl ersättning – inte bara den som frihetsberövats. Lägg till detta krav på en offentlig ursäkt från statens sida. Då har vi fått en bättre balans mellan statens rätt att utöva sina befogenheter och medborgarens rätt till upprättelse när staten handlat fel.

Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi, före detta riksdagsledamot, kolumnist i Sydsvenskan, moder till pigdebatten och författare till boken Knapptryckarkompaniet med mera.

6 thoughts on “Gästskribent Anne-Marie Pålsson: En dålig dag på jobbet

  1. Gunilla skriver:

    Kevin-processen är ett barn av sin tid. Jag bortser här från faktumet att det fanns ett ganska nyligt fall i England med bröder som mördat ett barn samt människans inneboende vilja att alltid finna en skyldig som haussade upp fallet i Sverige. Men det som verkligen spelade in var barnpsykologernas makt. Under denna tid florerade marknaden av böcker och teorier om ‘modern’ barnpsykologi. Mycket är förkastat idag. A Wahlströms Barnabok köptes av nästan alla väntande mammor. Vi har senare läst vad hennes egna barn tyckte om hennes metoder. Alltså polisutredarna var i händerna på självgoda psykologer. Och föräldrarna själva har nu sagt att de litade på myndighetspersonerna. Tyvärr. I dagens ljus ser man ju att det begåtts grova lagstridiga övergrepp mot pojkarna.

    Liked by 2 people

  2. Fredrik Östman skriver:

    Jag tror att man måste ta ytterligare ett steg, eller flera, tillbaka och överväga hur det svenska juridiska systemet över huvud taget är uppbyggt. Kan man efter reformationen motivera ett i grunden medeltida feodalt paradigm, den s.k. rättspositivismen, som grundval för ett fungerande och meningsfullt rättssystem? Kan man efter demokratins inträde och med den socialistiska erfarenheten av ohämmade och obegränsade politiska övergrepp motivera att rättssystemet inte görs oberoende av det exekutiva, en sann tredje statsmakt som i civiliserade länder?

    Liked by 1 person

    • Anna Lindén skriver:

      Medeltida?! Rättspositivismen har knappast något med den naturrättsligt orienterade medeltiden att göra. I Sverige slog rättspositivismen igenom under förra hälften av 1900-talet med de jurister som var Axel Hägerströms lärjungar. Rättspositivismen är en produkt av moderniteten, inte en medeltida kvarleva.

      Gilla

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo visst är det olyckligt såsom det blev i detta fall, men de aspekter som tas upp är ändå inte de viktigaste i ett samhällsperspektiv tycker jag.

    För det första så är det fel att hänga ut enskilda poliser, vi ser ofta exempel på vilken jobbig arbetssituation som enskilda poliser har och det är definitivt inte så att enskilda poliser har för stor makt. Den skada som drabbar en del inblandade poliser genom mediadrev är i det här fallet betydlig. Om det t ex har blandats in knäppa psykologer i ett rättsfall så beror det nog på andra än polismännen.

    Huvudproblemet är inte heller att alltför många döms på felaktiga grunder utan det omvända, att alltför många brottslingar går fria eller döms till ringa straff. Inte minst har det blivit ointressant med skuldfrågan bland unga eftersom inga reella straff döms ut.

    Gilla

    • Björn skriver:

      Håller med om allt du skriver, särskilt det där om de unga! Nästan alla yrkeskriminella önskar att samhället markerat hårt på ett tidigare stadium!

      Gilla

  4. MOAB skriver:

    Jag tycker det verkar omöjligt för en utomstående att döma vad som är sant i detta. Att fel begåtts betyder inte att de som dömdes är oskyldiga. Jag lyssnar på Qvick och bröderna i Kevinfallet och min intuition säger mig att de är skyldiga, skyldiga till vad, oklart. Jag tror utan att veta att bra poliser kanske vet med sig vem som är skyldig, men inte lyckats bevisa skuld fullt ut , utan att gå för långt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s