Pangloss återkomst

Patrik Engellau

Statsvetenskapsprofessorn Bo Rothstein vid Göteborgs och Oxfords universitet påminner mig om den store tänkaren Voltaire eller kanske snarare om filosofen Pangloss i Voltaires bok Candide. Vilka olyckor som än drabbade kunde Pangloss efter visst grubblande komma fram till att vi lever i den bästa av alla världar.

I Dagens Nyheter den 21 maj ger Rothstein prov på vilka funderingar detta sinnelag kan framkalla. Den som liksom jag närde föreställningen att Sverige har allvarliga problem blir upplyst om motsatsen, ty vi lever i den bästa av alla världar.

Rent allmänt bör samhället ordnas så att ”människor ges möjligheter att förverkliga sina livsprojekt”, förklarar professorn, vilket i ”realiteten handlar… om allmän och fri utbildning, hälso- och sjukvård, rättslig kapacitet ett socialt skyddsnät och naturligtvis de politiska fri- och rättigheter som vi förknippar med demokratin”.

Vi har sett en massa samhällsordningar sedan slutet av 1800-talet, säger professorn, till exempel auktoritär kommunism, demokratisk konservatism, auktoritär katolsk konservatism, italiensk och tysk fascism, statsorienterad socialdemokrati samt nyliberalism. Frågan är nu vilken av dessa ordningar som är bäst.

Där har vetenskapen kommit fram till ett säkert svar, förkunnar professorn, nämligen ”den nordiska modellen”, ett samhälle som ”å ena sidan bejakar marknadsekonomins principer om konkurrens, frihandel, öppenhet och nyskapande” men som å den andra sidan ”inte har en naiv tro på att marknader är självreglerande” och inte motverkar offentliga regleringar.

Bevisen eller i varje fall indicierna för den nordiska modellens överlägsenhet är för det första att denna modell ”stötts” av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar i de nordiska länderna under flera decennier och för det andra att ”Emmanuel Macrons politik ligger helt i linje med denna modell”. Professorn tycks dra slutsatsen att vi kan glömma bort det där med vänster och höger, ty nu vet vi vilket slags politik som är rätt.

Jag ska inte börja raljera om alla andra tänkare som deklarerat att den enda, rätta vägen är den de själva vandrar, till exempel Hegel som visste berätta att Världsanden hade styrt historien till dess högsta och slutgiltiga stadium, nämligen den samtida preussiska staten. I stället ska jag försöka förklara vad som bekymrar mig i den tankevärld, det à la carte-syndrom, som tycks vägleda professorn.

Han verkar föreställa sig att en ny regering är som en nyanländ restauranggäst som studerar menyn och därefter väljer den samhällsordning som verkar smakligast, kanske efter tips från kåren av akademiska statsvetare.

Men så ser verkligheten inte ut. För det första är recepten till de olika rätterna inte så distinkta. Ofta är det samma ingredienser överallt. När den så kallade nyliberalismen svepte över världen under slutet av förra århundradet påverkades alla länder, vare sig de var demokratiskt konservativa eller statsorienterat socialdemokratiska. Om inte Rothstein har märkt vad det delvis oförtjänt förkättrade New Public Management – en nyliberal lära – har gjort med hans egna arbetsplatser så bör han ta sig ytterligare en grundlig titt så han upptäcker vad som sker med betygen när universiteten får betalt på ackord, alltså efter antalet utdelade betyg. Räknas sådant – som också gäller skolan – in i den vinnande nordiska modellen?

Men än värre än denna felsyn är hela föreställningen att politiker inte bara kan välja samhällsordning utan också att det är politikernas styrning som bestämmer utfallet. Som om medborgarnas värderingar, hela det civila samhällets kultur ända ned till valet av godnattsagor för barnen, de professionella kårernas etos och allt sådant som politikerna inte enkelt styr över, inte vore det avgörande för hur det ska gå för ett land.

Jo, politikerna kan faktiskt påverka dessa samhällets grundbultar om de jobbar länge och målmedvetet. Det har de gjort i Sverige. Under decennier har de kolporterat en ny ideologi eller lära, PK-ismen, för att själva skaffa sig mer makt och därmed undergräva de en gång starka krafter som gjorde den nordiska modellen så framgångsrik.

Att läsa Rothsteins artikel är som att höra socialismens seger utropas veckan före murens fall.

22 thoughts on “Pangloss återkomst

  1. Fredrik Östman skriver:

    Rothstein verkar i den akademiska anda som föregick genustramset som social hittepålära. Även i denna socialdemokratiska skola gäller det att passa in i, som det heter, paradigmet. Det spelar ingen roll att man ljuger så att tungan blir blå, om man bara blir belönad för att ljuga på rätt sätt, på det socialt accepterade sättet. Det bästa verktyget för denna typ av högtravande bedräger i är dissocierade abstraktioner. Professorn hittar först på ”samhällsordning”. Sedan kommer påhittade underbegrepp: ”demokratisk konservatism”, ”den nordiska modellen” o.s.v. Som Patrik så förtjänstfullt påpekar saknar dessa abstrakta begrepp varje innehåll och förbindelse med sinnevärlden.

    Abstraktion betyder borttagning. Om jag, som Julio Cortazár, abstraherar knappar, så kan jag betrakta människor jag möter på gatan som lustiga knapprader som rör sig genom luften på ett lustigt men regelbundet sätt, som låter ana att de är fästa på plagg burna av människor. Abstraktioner kan vara ett sätt att representera komplexa fenomen om man låter dem behålla ett meningsfullt förhållande till dessa komplexa fenomen. Men det är alldeles för lätt för en speciell klass av halvlärda och halvbegåvade människor med akademisk utbildning, låt oss kalla dem intellektuella, att bryta kopplingen till sinnevärldens komplexa fenomen och hänfalla åt dissociativa abstraktioner, ord utan mening, fri knappologi som påstås beskriva promenerande människor.

    Liked by 6 people

  2. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Bra rutet Redaktionen!
    När diverse OECD-ekonomer berömmer den skandinaviska socialdemokratiska modellen lyckas de alltid glömma hur det stora kapitalistiska landet i väst var det som skyddade oss mot den verkliga faran, det var amerikanarna som betalade skyddspremien och höll totalitarismen från våra stränder så att säga.

    Liked by 4 people

  3. Thomas Ek skriver:

    USA är en s.k. ”self-reliant nation”
    Till skillnad mot situationen i Europa så styrs inte medborgarna i (det traditionella) USA av staten. Amerika är per definition en liten statsapparat. Till skillnad mot Europa som styrs av en stor statsapparat så handlar det traditionella Amerika alltså om mindre stat och mer personligt ansvar som göds och uppmuntras till stark självtillit, självständighet och oberoende. USA är en s.k. ”self-reliant nation” dvs. i USA ges individen själv möjlighet till att ta ansvar över sitt eget liv, vilket också stadgas i både frihetsdeklarationen och självständighetsförklaringen. Det är detta som gjort USA till världens mest vibrerande, blomstrande, dynamiska och välbärgade nation.

    Individens naturliga instinkter om att vilja förbättra sina egna givna livsvillkor ställs härmed på sin spets vilket leder till att individens självkänsla, självmedvetande, ambition och framåtanda stärks. Konkurrensen skapar disciplin och uthållighet. Den här modellen alstrar starka, självständiga och redbara medborgare som tar ansvar över sin egen livssituation. Det här gör att både individen och samhället utvecklas både mer och snabbare än det gör i Europa och det här både irriterar, förargar och till viss del även förnekas av vänsterns arga, avundsjuka och missbelåtna Européer. Individens andliga naturliga behov som fyllts med kristen tro plockar i sig därtill fram en svårslagen styrka hos amerikanen. I likhet med terroristerna vill de på grund av detta att USA:s storhet skall brytas ned och upphöra. Dessa Européers önskan, vision och bevekelsegrund är sålunda precis likadan som terroristernas.

    Orsaken till att allting i det traditionella USA de facto är störst bäst och vackrast har sålunda sin grund i att den traditionelle amerikanske individen genom sin personliga progression är långt, långt mer själsstarkare än t.ex. svenskens. Under mina verksamma år i USA observerade jag flera företagsamma svenskar som när de kom till USA inte sällan i vårt klassiskt sävliga tempo försökte stånga sig fram. Han klarade som regel inte uppgiften, han gav upp. Den traditionelle svensken är inte rustad för amerikansk stenhård konkurrens. Det är först när den här gruppen svenskar åter kommer hem till sitt trygga Sverige de väljer att gömma sina helt nya kvalfulla erfarenheter genom att signifikativt blåsa upp sin bröstkorg och ”dumförklara” det traditionella USA vilket ger fog för termen bräcklig och desorienterad. Lapidariskt: Den traditionelle jämrande svenske USA kritikern har med andra ord inte kuk nog att tillstå det traditionella USA:s överlägsna storslagenhet, det gör helt enkelt för ont. Och skälet till att dagens låg informerade SMS-textande amerikanska generation av mångt att döma inte längre tillskansar sig de här traditionella kraftfulla kvalitéerna står till största delen att finna i väst-världens dominerande vänstermedier som genom president Barack Obama i överljudsfart raserade USA. Värdegrunden som USA är uppbyggt på slet Obama sönder och han försökte ersätta den den med fritt gräs.

    ”The land of opportunity”
    Det traditionella USA är världens i särklass mest genuina demokrati vars grundsats utgörs av nationell och individuell frihet. Barack Obamas vision överensstämmer inte alls med vad Amerikas traditionella värdegrund omfattar och står för. Barack Obama ville bryta ner USA:s DNA för att sedan transformera om nationen till att bli som Europa (läs Grekland). Obama hade ju för avsikt att minska förmögenhets gapet i USA genom att helt enkelt bara ta pengar från de rika och ge dem till de fattiga vilket inte bara är tyranni, det är höjden av orättvishet, beteendet är dessutom självdestruktivt. Resultatet av det här ser vi som sagt i Europa. I sina valtal lovade Barack Obama uttryckligen att han skulle omskapa Amerika från grunden ”fundamentally transform America”.

    There are significant differences between the American and European version of capitalism. The American traditionally emphasizes the need for limited government, light regulations, low taxes and maximum labour-market flexibility. Its success has been shown above all in the ability to create new jobs, in which it is consistently more successful than Europe.
    ’Margaret Thatcher’

    Liked by 4 people

    • Bo Svensson skriver:

      En oroande alternativ förklaring till USAs framgång kunde ju annars vara bortsorteringen vid gränskontrollerna av dem som inte bedömdes hålla måttet, under decenniena när invandringen var som starkast.

      Oroande, för att här har vi länge nu gjort tvärtom och försökt bevisa att det går bra att släppa in vad som helst för att ”alla är lika mycket värda”.

      Liked by 1 person

  4. Rutger skriver:

    Bra jämförelse. I den nordiska modellen är det fråga om små volymer människor som är arbetsamma, gott om naturresurser. Kan detta vara av någon betydelse? Vad händer nu då volymerna snabbt ökar? Svaret kommer att komma snabbare än vad vi tror. Redan nu ser vi början till svaret i rikets tredje stad.

    Gilla

  5. MOAB skriver:

    Jag är väldigt tacksam över att Patrik lägger så mycket energi på detta. Tacksam och imponerad, du gör det jag borde göra men inte vågar. Detta är en kamp om vår civilisation, och den är mycket svår för vår sida har ingen utopisk framtid att hålla i utsikt. Konsten blir att övertyga folk om att framtiden ligger i deras egna händer, inte i statens, och att peka ut alla de riktningar som våra ledare visar på som onda. När folk inser vad som är ont så kan de vända det ryggen, och ta sina egna små steg mot det goda, ett hit och ett dit, men med det onda bakom sig. Timmen är sen för västvärlden, vi måste hitta de små goda stegen, och inse att politikerna är våra fiender, de behöver alltid en utopi för att styra oss.

    Liked by 4 people

    • MOAB skriver:

      Jag inser att jag ovan formulerat varför jag stöder Trump, SD och Farage osv.. Det är inte för att jag tror på deras eventuella utopier, de är närmast komiska, Trump formulerar inte ens någon, det är hans stora förtjänst, utan för att de utgör ett avbräck på etablissemangets väg mot allt mer utopisk ondska. Dessa konformismens dissidenter pekar exempelvis på islam som ingen annan, står man utanför etablissemangets utopi om att alla är goda, egentligen, så är det lätt att se denna ideologi för vad den är. Den mest upplysta delen av det svenska etablissemanget, idag Heberlein och Arpi, har precis nått till att kritisera islamism och salafism, som om den shiamuslimska iranska regimen som mördar kvinnor och homosexuella och försöker skaffa sig kärnvapen är god. Det är islam som är problemet för dagen som den socialistiska postmodernismen hindrar oss att se, inte något derivat av denna ideologi. Man verkar tro att man kan avgränsa problemet, först terrorister, sedan, jihadister, sedan islamister, sedan, salafister, vad kommer efter det, .. sunnimuslimer? Efter det shia? Vänd er mot det onda fegisar, det är islam.

      Liked by 7 people

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Vad som är bra eller inte är synnerligen subjektivt.
    Jag är rätt så säker på att ganska många skulle se mitt hem som tämligen spartanskt.
    Jag trivs så.
    Då är det bra – för mig.

    Herr Rothsteins ”bevis” för att de nordiska modellen skulle vara bäst ger jag inte så mycket för.
    Den sovjetiska kommunismen tillämpades inte bara hemmavid i Sovjet utan även av regeringar i ett antal östeuropeiska länder och under flera decennier.
    Jag tycker faktiskt inte att det känns som ett hållbart bevis för systemets förträfflighet.

    När man gör en jämförelse mellan olika politiska system så ligger det i sakens natur att man jämför bakåt i historien. Ett system måste ju rimligen ha funnits för att det skall kunna ingå i en jämförelse.
    Då blir min fråga vilken årsmodell av den nordiska modellen är det mannen nu tycker är så bra?
    Volvo är en svensk bilmodell. Jag tyckte att min Volvo PV 544 Sport 1965 var en hejans bil. Ändå tror jag kanske att en ägare till en CX 90 inte anser att jämförelsen är relevant. Det har hänt en del på den tekniska utvecklingens område.

    På samma sätt har det hänt en hel del på den politiska arenan.
    I den svenska modellen var det vedertaget att man som pensionär skulle ha ungefär 2/3 av sin slutlön. Det var acceptabelt då vissa utgifter som resor till och från arbetet inte längre skulle betalas, samt en del annat. Att den som jobbade skulle ha mer var väl heller inget att sura för.
    I dag – i fortfarande den svenska modellen, får du vara glad för 50% av slutlönen. Många måste få extra stöd via det sociala för att det skall gå runt alls.
    Det finns orosmoln vid horisonten som antyder att det kan bli besvärligare än så.
    Är det alltså nerskärningar i det sociala skyddsnätet för ålderspensionärer som är den nordiska modell som Rothstein vurmar för?

    I år hyr Akademiska i Uppsala ett antal neonatalplatser i Åbo eftersom man inte har egen kapacitet längre för att täcka de egna behoven.
    Unga kvinnor i Norrland får lära sig hur man föder barn i baksätet på en taxi för att man lagt ner närmaste BB.
    Var det detta som Rothstein menade med den nordiska modellens sjukvård?

    Nej, du Rothstein – jag tror att din uppfattning om den nordiska modellen är lätt nattstånden, liksom uppenbarligen min, där förbättringar kunde förutses, då resurser blev tillgängliga.
    I dagens variant av den nordiska modellen har politikerna fibblat med sådant de uppenbarligen inte begriper och saknar förmåga att förutse konsekvenserna av.

    Liked by 5 people

  7. oppti skriver:

    Klimatet-vi måste göra något åt det!
    Numera är det endast ett parti i Sverige som inte ser klimatet som ett problem vi inte kan eller bör göra något åt!
    Skrämmande hybris bland människorna nuförtiden.

    Vi lever i den enda världen vi känner och den har bestått med variationer i klimatet under lång tid nu. Men med stora årstidsväxlingar: http://www.dmi.dk/groenland/arktis/havisareal/

    Gilla

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Efter att ha läst artikeln ifråga så kan jag hålla med om kritiken men det finns också inslag av bra tankar, såsom vikten av kombination av marknad och regleringar.

    Däremot kan man inte påstå att Rothstein lyfter statskunskapen till nya höjder med sin artikel, snarar tycker man att en som utger sig för att vara expert borde veta bättre.

    Exempelvis hävdar Rothstein att Macron gjort kometkarriär och infört den nordiska modellen, inget av detta är sant. Sant är att han forcerat en mur i fransk politik med hjälp av massiv medieuppbackning och stöttad av väljare som är trötta på franska politiker. Men handlar det egentligen inte mera om vilka usla politiker som finns i Frankrike än om att Macron är ett geni?

    Och, vad har Macron genomfört? Inte ett smack ännu.

    Rothstein vill helt enkelt sola sig i glansen av Macron och hans firma behöver lite PR då och då.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Vad skall ”kombination av marknad och regleringar” betyda? Marknaden är i sin definition ett reglerat frivilligt utbyte av varor och tjänster. När man säger ”kombination av …” måste man avse två separata fenomen, som kan kombineras. Vad är ”regleringar”? Är det ett fenomen i paritet med ”marknad”? De regleringar som redan ingår i begreppet ”marknad” är det inte. För att det skall kunna anses vara det, måste det förstås i överförd bemärkelse som ”socialism”. Det är förstås också precis det pr Rotstein gör. Men du, Sten? Vill du blanda socialism i den reglerade marknaden? Eller är du offer för homofoni, av semantisk glidning, som vänsterns retoriker är så bra på? På det här sättet får socialister vettiga människor att säga sig hålla med om saker de inte alls håller med om.

      Det behövs ingen ”kombination” av ”marknad” och ”regleringar”. Det behövs, när det gäller det fria utbytet av tjänster och varor i samhället, ingenting annat än de regleringar som skapar en marknad. Förkasta socialismens dödslängtan och förstörelselusta!

      Liked by 1 person

  9. TT skriver:

    Man känner att analyser av samhället ofta blandar samman principer och egen ideologisk viljeinriktning. Det är naturligtvis naturligt att man omedvetet tittar ut från ens egen position i livet. Det är den egna personliga mer avskilda platsen och kanske även samhällspositionen, som ger utsikten. Man har själv hittat det goda och mer avspända livet. Och socialt klarat av att bygga det goda vännernas och yrkeskollegornas nätverk. Och rentav känner att man förtjänat ett liv med smakfull och god frasering. Mer allvarsam kritik av samhället kan då lätt slå tillbaka som självkritik, en kritik av det egna livet och livsvalen, om än indirekt och i omedveten form.

    Man kan även läsa av samhället underifrån, som en djupt kokande gryta. Där mer osynliga ting plötsligt letar sig upp till ytan, vältrar sig, dyker ned igen, och tar ny ansatts.

    Det är i de miljoner människornas vardag de stora tingen ofta sker, där ligger de och jäser, och växer till sig, rentav som ostoppbara processer, även i form av enskilda människoöden.
    En liten energisk rapportkarl på västfronten, eller en bankrånare i Georgien, kan kasta ut mänskligheten i det mest groteska elände. Likt små och stora geologiska krafter besitter även mänskliga sammanhang ackumulerade effekter – det uppvisar ständigt historien.

    Att segla fram bland akademiska analyser med fasta skot, en vacker sommardag, med bris i ryggen, går ofta bra. Men när det börjar storma och blåsa på allvar försvinner gärna den mest ambitiösa analysen, speciellt bland slående skot och gippande bommar.

    Den mer erfarne seglaren har sedan länge upptäckt de mörka molnen hopa sig över himlen. Sett de illavarslande blygrå nyanserna. Och även upptäckt de snabba och spetsiga vindkårarna, på en i övrigt lugn vattenyta. Förrädiskt, ja visst, men inte för den mer praktiskt och erfarne seglaren, som i unga år själv varit allt för optimistisk i sin segeljolle, och fått sig ett antal överraskande kallbad.

    Historien är full av överraskande kast, vindbyar och stormar.
    Men mest kommer stormarna och kasten som överraskningar för de som allt för ofta kallar andra för populister, och som sitter väl avskärmade i sina något större kontorsmoduler. Då blir det lätt att kritisera andra, i överlägsen ton. Det är de med blick mot himlen och ut över vattnet som tidigast börjar reva seglen, fast vinden knappt ens utgör en lätt bris.

    De akademiker som saknar verklig vana vid segelbåtar och grunda vatten, med riktiga grynnor och skär, och mest stött på hinder av mer akademisk natur, kör lättast på grund ute i verkligheten. Teorier och mer djupsinniga samhällsanalyser kan även de bestående av tämligen fasta, blöta och hårt åtdragna skot.

    För mig själv lyser himlen svart och mörk vid horisonten. Jag förbereder mig för stormen, trots att solen skiner där jag själv seglar fram, med en härlig undanvind i ryggen, dock utan fasta skot.

    Putte och ridning lärde Patrik mycket. Och seglat i Stockholms skärgård har han tydligen också gjort. Kanske är det just därför han inte köper Bo Rothsteins samhällsanalys, seglare och ryttare som han är. Och det där med Putte och bolagsstyrelser tyckte jag verkligen om. Det var en riktig höjdare i gårdagens kåseri. Teori och praktik i skön förening.

    Liked by 2 people

  10. MOAB skriver:

    Att antalet våldtäkter gått från 350 till 6500 anmälda på kort tid och otaliga icke rapporterade är det enda bevis som behövs för att Rothstein har fel. Om tio år har vi nått 10-12000 våldtäkter och led det en kollaps av samhället.

    Liked by 2 people

  11. Thomas Ek skriver:

    Den amerikanska samhällsmodellen är överlägsen allt annat
    Den amerikanska frihetsdeklarationen författades 1776 av Thomas Jefferson och den sammanfattar kärnan i demokratins innebörd och den klargör regeringars primära syfte och funktion. Den slår fast rätten till liv, frihet och möjlighet att skapa sig ett lyckligt liv genom att staka ut sin egen framtid.

    ”Fri” sjukvård ingår inte.
    I Sverige håller vi före att medborgare också har sociala rättigheter såsom t.ex. rätten till fri sjukvård, utbildning, bostad, telefon, färg – TV, 50-kort, etc. Fri sjukvård tas inte upp i den amerikanska konstitutionen, det är en socialistisk kommunistisk vision vilket alltså inte är förenligt med den amerikanska konstitutionen. Att staten skall tillhandahålla medborgarna en viss levnadsstandard på bekostnad av andra medborgare står alltså i strid med den amerikanska konstitutionen. En Gallupp undersökning utförd nov. 7-10, 2013 uppger att 56 % av amerikanerna anser att staten inte har någon skyldighet att tillhandahålla sjukvård emedan 46 % uppger motsatsen. Det är naturligtvis en stor skam att USA inte tidigare har infört ett bättre sjukvårdsskydd till de allra svagaste. George W. Bush presenterade år 2007 också ett vederhäftigt förslag till ”fri sjukvård” men röstades ner. Nu tar dock president Trump tag i det här så vi får se hur det går.

    Ojämlikt förmögenhets gap
    I likhet med av vad vårt Public Service oavbrutet pumpar ut gav Barack Obama uttryck åt att USAs kapitalistiska system med stora ojämlikheter är ruttet. Barack Obama försökte av det skälet minska förmögenhetsklyftorna genom att ta pengar från de rika och ge dem till de fattiga (vilket Obamacare i grund och botten gick ut på).

    Men rikedomen i USA bestås inte av en statisk kaka som på ett orättvist eller ojämlikt sätt delats upp mellan fattiga och rika. De rika blir rika därför att de investerar sina pengar genom att t.ex. starta nya företag, investera i ny teknik vilket ger nya jobb, vilket alstrar produktivitet vilket frambringar tillväxt och rikedom till fler människor. De fattiga blir alltså inte fattiga för att de rika blir rika. Och att rika människor blir rika innebär inte heller att de fattiga blir fattiga för att de rika blir rika, det fungerar helt enkelt inte så. I kretsen av västvärldens mest blomstrande och välutvecklade länder så är USA den nation som är minst intresserad av ojämlikhet därför kritiken kring ojämlikhet låter påskina att i tillägg till att ge de fattiga tillgång till sitt mål så är målet också att ge de rika tillgång till ännu mer rikedom. Till skillnad mot situationen i Sverige så är inkomstskillnader inget som amerikanen irriterar sig på. Amerikanen utmärks tvärtom istället av att vilja hjälpa de fattiga och vara behjälplig till dem som försöker klättra upp på den sociala stegen, det är också där tonvikten skall vara i ett kapitalistiskt system. Amerikanen uppmuntrar sin granne och gläds åt dem som når ekonomisk framgång. Att göra så som vi Européer hela tiden är upptagna med dvs. att motarbeta inkomstskillnader leder bara till mindre tillväxt, högre arbetslöshet, lägre löner, större orättvisor, mer avundsjuka, mer ilska och ännu mera krig.

    Klassförbittringen som Barack Obama ville göra gällande och som oavbrutet understödjs av vårt Public Services utsändningar innebärande att det på något sätt pågick ett krig mot de fattiga är helt enkelt inte sann. Problemet var Barack Obamas ideologi, och dess genomförda politik. Barack Obamas katastrofala ledarskap har under Obamas 8 år har tvärtom ökat de sociala orättvisorna. Ekonomisk rättvisa skapas utifrån en ekonomisk resurs vilket skapas genom ekonomisk tillväxt.

    Barack Obama – en godhjärtad man
    Barack Obama hade antagligen ädla avsikter med USA men hans uppväxt, erfarenhetsbrist på vanligt arbete och uppenbara naivitet gav till följd att han drev en politik som tveklöst ledsagade hela världen rakt in i helvetet. – En sanning som dagens amerikanska Demokratiska väljare och vi svenskar inte tycks ha förmåga att urskilja.

    Ett obegåvat och självdestruktivt beteende
    I presidentvalets TV-debatt 2008 ställde TV-ankaret Charlie Gibson den berömda frågan till Barack Obama: ”If we raise capital gains tax and it turns out that that the revenues to the treasures actually decreases as a result, would you still raise capital gains tax?” Barack Obamas svar: ”Yes.” Så i syfte att minska förmögenhets gapet mellan fattiga och rika så väljer Obama alltså att dels förstöra de rikas utvalda möjlighet till att tjäna pengar, därtill minska landets tillväxt och ovanpå detta stjäla statens skatteintäkter. Så skapar man inte tillväxt, eller rättvisa. Ökad rikedom ger fler jobb, vilket ger ökad tillväxt, motarbetar klasskillnaderna, minskar de sociala orättvisorna osv. Genom att Barack Obamas ”lågt informerade väljare” lider brist på kunskap om det här så blev Obamas svar därmed ett resultatrikt och helt riskfritt sätt att vinna väljarsympatisörer .

    Marknadsekonomisk fundamenta
    Små löneskillnader minskar motivationen vilket minskar arbetstillfällena vilket gör det ännu svårare för personer med låg utbildning och utanförskap att komma i arbete. Små löneskillnader har alltså en hämmande effekt på samhällsekonomin därför att samhällets tillväxt och rikedom minskar.

    Stora löneskillnader göder arbetstillfällena vilket ökar motivationen till att göra framsteg på jobbet, att utbilda sig osv. Stora löneskillnader har en stimulerande effekt på samhällsekonomin därför att samhällets tillväxt och rikedom ökar. Det finns ingen som får det sämre för att någon får ett arbete, och får en stor lön eller får behålla mer av sin lön.

    Växande löneskillnader stärker tvärtom de svagas situation i samhället genom att tillväxten ökar vilket leder till god samhällsekonomi vilket är en ovillkorlig förutsättning till att kunna hjälpa de som är sjuka, äldre och svaga. Ju mer tillväxt, desto mer finns det att fördela. Det känns som om att eleverna i våra svenska skolor snart sagt får lära sig motsatsen.

    Fattigdomen breder ut sig i USA
    När Obama tillträdde levde 32 miljoner på matkuponger, hösten 2013 levde 46 MILJONER amerikaner på matkuponger. 1 av 3 amerikaner lever idag i fattigdom. Beroendet av matkuponger växte under Obamas tid lavinartat. 15 % av amerikanerna lever nu på matkuponger. Skatterna har ökat, det allmänna prisläget likaså, samtidigt har medelinkomsten för arbetande amerikaner minskat. Mer än 50 % av de amerikanska familjerna lever nu på bidrag. President Jimmy Carter får ursäkta men Barack Obama har efter sina 8 års styre tyvärr visat sig vara USAs sämsta president någonsin alla kategorier.

    Liked by 1 person

  12. Avmaskad skriver:

    För en obildad svensk som jag låter Pangloss som ett skämtsamt namn på ett svenskt utanförskapsområde.

    Gilla

  13. Svante skriver:

    Rothsteins framgångsfaktorer kan inte existera om en enda av ett stort antal grundläggande egenskaper och förutsättningar faller bort. Etnisk homogenitet, sunt förnuft, gott politiskt ledarskap, brett folkligt samhällsengagemang, hög tjänstemannaintegritet, fri (nåja) media, et cetera. Under de senaste femtio åren har dessa fundamenta i allt högre takt ersatts av ”proffspolitiker” som bedriver egoistisk, känslostyrd och oansvarig kvartalspolitik utan tanke på framtiden, statliga och kommunala tjänstemän som som öppet bryter mot gällande lagar utan att bestraffas för det, inkompetenta och korrumperade myndighets och verkschefer som tillåts köra verksamheter i sank och som skor sig själva och gynnar de sina…och till råga på allt så har media fullständigt tappat det. Den nordiska modellen har alltså visat sig inte palla i längden så det är meningslöst att tjafsa om dess förträfflighet längre. Case closed 🙂

    Liked by 1 person

  14. rudmark skriver:

    Tycker att Rothstein beskriver Kina på ett utmärkt sätt!
    Förutom flosklerna om demokrati. Men det har ju vi inte heller i någon större utsträckning.

    Gilla

  15. Strix skriver:

    De borgerliga får skylla sig själva
    ”Att rättsstatsprinciperna har så lågt värde i svensk politik har sin grund i de borgerliga politikernas svek den 10 juni 1932 när staten tvångskollektiviserade jordbrukarna,” skriver Bo Rothstein.
    En artikel professorn skrev den 10 Juni 1991 och som kvalificerade honom som en rättänkande svensk akademiker, om det nu finns sådana. Mig veterligt kan artikeln inte länkas och sorgligt nog är det en utmärkt beskrivning på hur socialismen fick sin utformning och hur den än idag bevisar hur kleptokratin bredde ut sig över Sverige.
    Redaktionen kan gärna vända sig till mig för att få tillgång till hela artikeln. Tror knappast DN släpper ifrån sig den frivilligt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s