En villfarelse

Patrik Engellau

Jag undrar om någon ekonom, Karl Marx undantagen, har gjort så mycket skada för mänskligheten som John Maynard Keynes. Karl Marx kommer nog etta med tanke på vad han varit medskyldig till i länder som Sovjetunionen, men Keynes bekläder alldeles säkert andraplatsen för sina vilseledande teorier.

Keynes är det internationella politikerväldets profet. Hans epokgörande – saker kan vara epokgörande fast de är dåliga – verk The General Theory of Employment, Interest and Money publicerades 1936. Demokratin hade slagit igenom i västerlandet bara något eller några decennier tidigare. En ny typ av härskare – politikerna – började just bli varma i kläderna.

Alla härskare eller härskande klasser behöver en myt som tillskriver dem magiska egenskaper. De absoluta kungarna var tillsatta och beskyddade av Gud. Faraonerna var själva gudar. Vikingarna slog ihjäl kungar som förlorat gudarnas bevågenhet och därmed sina magiska krafter och inte längre kunde avvärja felslagna skördar, se Carl Larssons tavla Midvinterblot i entrén på Nationalmuseum.

Keynes formulerade den myt som det framväxande politikerväldet behövde för att underbygga sin maktställning. Keynes påstod helt frankt att politikerna hade verktyg förebygga och upphäva industrisamhällets motsvarighet till bondesamhällets missväxt, nämligen arbetslösheten.

I korta drag går Keynes teori ut på att arbetslösheten uppstår för att folk, särskilt rika människor, sparar för mycket i stället för att konsumera. Alla de bilar, skodon, sommarvillor, teaterföreställningar och allt annat som dessa sparare borde ha konsumerat blir inte producerade av brist på efterfrågan och de individer som skulle ha stått för produktionen blir arbetslösa. Lösningen blir att politikerna lånar pengar eller trycker sedlar och på något vis släpper ut köpkraft i samhället så att den totala efterfrågan ökar varigenom det tjuvsparande som den världsberömde ekonomen menade var eländets orsak kunde kompenseras.

Politikerna hade således makt att manipulera ekonomins totala efterfrågan och ansågs därför kunna betvinga arbetslösheten. De tillerkändes magiska krafter. Keynes teorier övertygade människorna att de var beroende av politikerna, ty bara politikerna hade gåvan att beveka ödet och därmed människornas liv. Arbetslöshet betydde armod, elände och svält och politikerna hade, enligt Keynes, instrument att upphäva det.

Politiker i framför allt i Sverige och USA gjorde redan i slutet av trettiotalet tafatta försök att tillämpa Keynes läror och – hast du mir gesehen! – arbetslösheten gick ned så receptet verkade funka. I verkligheten var det nog ekonomierna som av egen kraft reste sig ur depressionen.

Efter ett tag upptäckte politikerna att den där extrakonsumtionen som skulle frälsa ekonomierna från arbetslösheten kunde de arrangera inom ramen för sitt eget pastorat, alltså den offentliga sektorn. Därmed var anden ur flaskan, för politikerna blev snart varse att de alltid behövde mer pengar till sina apparater, lånade eller tryckta eller hämtade från medborgarnas lönekuvert, oavsett konjunkturläge och arbetslöshet. Snart handlade de keynesianska metoderna inte längre om att bekämpa arbetslösheten utan om att hålla den offentliga sektorn flytande. Och ekonomerna verkar ha slutat prata om tillfälliga konsumtionsstöd för att hålla arbetslösheten stången eftersom en stor del av den offentliga sektorn är ett permanent nödhjälpsarbete eller tillika försörjningsinrättning för arbetslösa.

Det hindrar inte att en vulgärvariant av keynesianismen ibland uppträder i samhällsdebatten i form av föreställningen att vilket slags statsfinansierad konsumtion som helst är gynnsam för ekonomin, typ ”migranternas konsumtion ger skjuts åt tillväxten”. Visst, vi kunde lika gärna dela upp de arbetslösa i två lika stora grupper, en som grävde gropar och en annan som fyllde igen dem. BNP skulle påverkas, men till vad nytta?

Om inte Keynes hade satt världsfrånvända griller i huvudet på politikerna och förmått dem att tro att de i tjänsten besatt övernaturliga förmågor så hade de kanske skött statens och landets ekonomi med samma eftertanke och försiktighet som en klok företagare eller familjeförsörjare, en bra pater eller mater familias.

53 thoughts on “En villfarelse

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    En väl fungerande allmän sektor tror jag nog är nödvändigt liksom att nationalekonomi är något annat än familjeekonomi så tycker jag likaväl att den låtsasekonomi som migrationen gett upphov till med växande BNP har blivit vår tids Ebberöds bank. Alla de krafter och resurser som allokeras för en förvuxen och helt sanslös migration borde gå till att utveckla morgondagens teknologi och kunskapssamhälle för att inte tala om att ta sig an alla försummade egna medborgare.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är möjligtvis en fin önskan eller bön att den ena eller andra kraften eller resursen skall allokeras från det ena till det andra. Men avser du därmer att staten, som idag utför den enligt dig uppenbarligen felaktiva allokeringen, skall utföra även den enligt dig riktiga allokeringen? Eller avser du att ett annat samhällssystem, där staten inte alls allokerar dessa krafter och resurser, skall ersätta dagens? Vad är den faktiska innebörden i ditt resonemang i dissocierade abstraktioner?

      Gilla

      • Gert B. skriver:

        För att tala klarspråk! Låt skattebetalarna behålla sina pengar i stället för att förslösa dem.

        Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Att annars outnyttjad arbetskraft används för att produktion av nyttigheter är väl en bra sak. Men det blir fel när det som produceras är värt mindre än vad det kostar att producera. Som när varvsindustrin skulle räddas under Fälldinregeringen. Då betalade man i princip varvsindustrin för att skära sönder prima stålplåt.

    Liked by 2 people

  3. MartinA skriver:

    Bra poänger. Men jag tror att Keynes är oväsentlig. När ett etablissemang behövde någon som sätter ord på deras intressen kommer de alltid att hitta denne någon. Jag tror att jättestaten är ett resultat av första världskriget. Dels var det ett totalt krig, alltså hade politiker fått adminsitrera hela samhället. Vilket gav dem blodad tand, även om det i viss mån rullades tillbaka. Vidare så hade staten motiverats av behovet att ha förmåga att producera maximalt våld, det var nationalstatens, och alla andra staters funktion. Men första världskriget var så hemskt så helt plötsligt behövde staten motivera sin existens på annat sätt.

    Staten som (nästan) enbart våldsproducent hade sin inneboende balans. Eftersom etablissemanget behövde sina undersåtar och etablissemang som skötte sin uppgift dåligt var rädda för att grannstater skulle göra av med dem. Den här balansen och den här aritokratiska aspekten på härskarna försvann när staten inte längre var enbart en våldsproducent.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Staten har aldrig varit enkel eller ensidig. Staten är ett ytterst komplext fenomen. Socialismens rötter är lika långa som statens själv. Det är den icke-socialistiska staten som är undantaget. Detta undantag måste vi beskydda och bevara till varje pris. Det är kontraproduktivt, det är en socialistisk tendens, det är ondsint, att hacka på icke-socialistiska stater.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag håller inte med. Vi kommer alltid ha ett rövarband över oss som producerar våld och som lever i lyx på vår bekostnad. Mina förhoppningar är två, dels att detta rövarband blir bra nog på att producera våld att ingen annan kan konkurrera med dem på det territoriet där jag bor. Och dels att de inskränker sina ambitioner till just våld.

        Gilla

  4. Bo Svensson skriver:

    Tesen om det omotiverade och destruktiva sparandet kan väl granskas i en tänkt primitiv ekonomi:

    Odlare som vill konsumera i förskott för vad de tänker jobba ihop till senare, sprider skuldsedlar med sin åkerjord som säkerhet och andra samlar på sedlarna för att kunna konsumera mera senare och jobba mera nu istället. – Placerar man en bankir som förmedlare mellan lånare och sparare, kan ju denne lätt skapa balans med räntan så att det alltid skall gå att låna eller spara för den som tvunget vill.

    Kan det nu uppstå ett läge där ett överdrivet sparande kan dämpa den produktiva aktiviteten?

    Det kan det ju inte, för lånandet är ju hela tiden i balans med sparandet.

    Men om spararna bor i en trakt och lånarna i en annan? – Ja, då blir ju den produktiva aktiviteten lägre bland lånarna men spararna måste ju hålla igång för att få in sedlar att spara.

    Gilla

    • Rune skriver:

      Så var det förr! Men numera har lånandet inget samband med sparandet.
      Bankerna numera ordnar lånen genom att skriva några siffror i sina datorer och vips så är lånaren skyldig ett stort belopp plus ränta.

      Gilla

  5. mOAB skriver:

    Om att gräva gropar:

    Nu verkar det åtminstone så att till och med SvDs ledarsida (om än inte resten av tidningen som fortfarande ägna sig pt snyftreportage, pk-ismens taktik, låt en skäggig rödhårig gubbe förlora på tråkiga gamla karuseller på ledarsidan så tar man igen det på snyftiga gungor på förstasidan) insett att de ensamkommande inte är barn, även om man mesar som vanligt och inte helt SONiKA kräver att alla ålderstestas NU! Det är ändå så att det ges en marginal på två år eller så, även med test. Vilken moral har man om man låter adrenalistinna primitiver bo med barn? Det är ren ondska att släppa in dessa.

    Men nu, nu har vi upptäckt att dessa skäggiga barn är gamla nog att jobba, så varför inte sätta dem att gräva gropar? Keynes tänkte inte på det kanske, eller så gjorde han det, men att gräva gropar är kanske ett nollsummespel men när dessa ensamkommande är lediga så är deras bidrag med allra största säkerhet negativt, så noll är bättre. Men, så klart, i en skånsk omskrivning av ”vad gör de här”, så blir det: ut med dem, för godhetens skull. Tänk på deras systrar istället.

    Jag har nu jobbat i finanssektorn i lång tid, ett jobb jag en gång fick pga mina kunskaper i matematik, aldrig har jag behövt läsa Keynes, eller någon annan ekonoms verk heller. Jag vet inte om vi kan skylla Keynes för där vi hamnat, men jag börjar se socialdemokratin som arvtagaren till kommunismens ondska, det helt geniala draget som gjorde att man kunde fjättra folk och göra deras tankar instängda med staten som tak, utan massmord, heter välfärdsstaten. Välfärdsstaten är giftet, det är som knark som delas ut till alla de som inte lyckas i livet och ger dem ett rus som säger att livet är rättvist, och egen insats inte är avgörande. Välfärdsstaten tar folks initiativkraft, medmänsklighet och vilja att hjälpa och institutionaliserar den och lämnar inget kvar hos folk själva. Välfärdsstaten vill bara ha mer, och mer, och när inte de inhemska orättvisorna räcker till så skall de importeras.

    Kanske vi kan se Sveriges förestående kollaps, för en kollaps kommer, som ett gott, det kommer att visa alla vänsterliberaler världen över att välfärdsstaten inte är något att stå efter, istället så suger den menningen med livet ur folk, och drabbar till sist de svagaste, som blir sprängda till döds eller våldtagna. Dolt under välfärdsstaten så gömmer sig totalitarismen, alla skall betala så mycket till välfärdsstaten så mycket som den vill ha, och hålla med om vad pengarna används till. Även när småflickor sprängs så skall vi hålla hand för välfärdsstatens skull.

    Antingen dör nu välfärdsstaten eller så kommer den ur sin puppa och blommar ut som en totalitär fjäril, en sorgmantel.

    Liked by 4 people

    • Anna skriver:

      Maoab, jag kan hålla med dig om mycket, men att se välfärdsstaten som knark för de”som inte lyckats i livet”, det är en förfärligt kall människosyn. Att vara arbetslös har många gånger inte att göra med att vara en ”loser”,att vara misslyckad som människa. Jag har själv råkat ut för detta och kan ta mig tusan inte se mig själv som en mindre värd människa som inte förtjänar den skyddsmekanism som en , låt bara haltande och orättvis , välfärdsstat sätter in för att jag ska kunna leva vidare med någon så är värdighet,att jag kan betala hyra och ge mina barn mat o kläder allt under det jag med ljus o lykta söker de jobb jag med min goda utbildning och erfarenhet bör komma i åtanke av. Att man sedan alltmer inser att för arbetslösa över 50 är arbetsmarknaden alltmer stängd är bittert och har inget med att vi arbetslösa ”knarkar”på välfärdsstaten. Vad vill du ha? Ska välfärdsstaten försvinna-var och en efter egen förmåga, låt de svaga gå under? Nej, jag har i många många år betalat in mina skatter, i solidaritet med staten . Nu, som arbetslös akademiker, anser jag att jag är i min fulla rätt att få de smulor (försök att leva på a-kassa du!) som välfärdsstaten ger mig dör att hålla näsan över vattnet! Jag är ingen loser, bara en medborgare i detta land, vare sig kallhjärtade egoister anser att jag misslyckats i livet eller inte!

      Gilla

  6. Tommy Santesson skriver:

    Bra inlägg Patrik, understryker att ekonomi inte är en exakt vetenskap.
    Homo economicus är en livsfarlig varelse.
    🤔

    Gilla

  7. Johan Löfgren skriver:

    Det är kusligt att en ekonomisk teoretiker kan få sådant genomslag i stora delar av världen. Keynes har bidragit till obalanser i de ekonomiska systemen, och tyvärr är det i så pass stor omfattning att det inte går att komma till rätta med.

    Obalansen syns även privatekonomiskt – hushållen är högt belånade och har inte något vidare utrymme för exempelvis ränteförändringar.

    Sedan ser vi hur svenska politiker strött och strör pengar åt allt och alla, vilket leder till än värre situation. Istället för att exempelvis hjälpa flyktingar i närområdet envisas man med att ha vidöppna gränser och i sämsta fall betala sina ”dödgrävare”.

    Galenskapen är alltså stor på bred front och vi behöver en kraftig kursförändring sett till både ekonomi och migrationspolitik. Nuvarande politiker i Keynes anda fortsätter undergräva Sverige och är lojala mot fel makter. Vi är i akut behov av politiker och familjer som kan hushålla med knappa resurser.

    Liked by 1 person

  8. Jaxel skriver:

    Ett par reflexioner med anledning av krönikan.

    1. I vilken utsträckning våra kära politiker förvanskat och använt sig av Keynes teorier för sina egna (lömska) syften säger i sig inget om huruvida dessa teorier är korrekta. Eller man kanske snarare skulle säga om huruvida dessa teorier är mer korrekta en konkurrerande teorier. Nationalekonomi är trots allt inte en vetenskap som kan jämföras med exempelvis fysik när det gäller möjlighet till förutsägelser och praktisk användbarhet.

    Detta sagt har jag ändå noterat följande:

    2. I det mer nära efterförloppet till finanskrisen förekom, åtminstone i USA, en tidvis ganska aggressiv debatt om vilka åtgärder som kunde hjälpa ekonomin att komma på fötter igen. Många, åtminstone högljudda, företrädare för mer marknadsliberala teorier hävda att underskotten i statsbudgetarna och centralbankerna utpumpning av pengar i ekonomierna skulle medföra kraftigt (ofta katastrofalt) stigande inflation och räntor. Paul Krugman som själv betraktar sig som neo-Keynesian hävda något annat (1).

    Krugman hävdade att givet ekonomiernas tillstånd och den teoribildning han bekänner sig till så fanns ingen grund för dess farhågor, tvärtom så skulle obefintlig eller rent av negativ inflation utgöra ett problem.

    Jag är inte nationalekonomiskt skolad och har ingen kunskap om den vetenskapliga grunden för den ena eller andra teoribildningen i ämnet, däremot har jag svårt att se annat än att den neo-Keynesianska teoribildning, företrädd av Krugman, visade sig bättre än alternativa mer marknadsliberala dito när det gällde att förutsäga efterförloppet till finanskrisen. Kan kanske åtminstone ha någon betydelse om man vill förkasta Keynesianismen till förmån för andra teoribildningar i det aktuella ämnet.

    1. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Paul_Krugman

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Nationalekonomi är trots allt inte en vetenskap som kan jämföras med exempelvis fysik när det gäller möjlighet till förutsägelser och praktisk användbarhet” — Men det kan den och borde den vara.

      Det räcker att tillämpa en rigorös metodik och nöja sig med de knapphändiga resultat som kan uppnås på den vägen. Se Samadani, han kan trolla med trasor, med de löjeväckande knapphändiga statistiska tabeller som SCB motvilligt erbjuder. Därför att han håller sig till metoden och är rigorös i sin analys. Fuskarna som slarvar och producerar mängder av varm luft och förvirring döljer dessa äkta resultat, de motarbetar dem till och med ofta, som stolbefisarna på KTH nyligen visat prov på, och ger hela disciplinen ett dåligt namn.

      Krugman är en ondsint posör av det senare slaget.

      Gilla

      • Jaxel skriver:

        Jag följde också debatten om Tinos bok i SvD. Rent generellt är det svårt att döma i debatter med hänvisning till den vetenskapliga litteraturen om man inte är bekant med densamma eller har möjlighet att sätta sig in i den. I just detta fall framstod det dock som att den vetenskaplighet som de s k nationalekonomerna från KTH stod för närmast var en pose.

        Jag har ingen bekantskap med Samadani. Rent spontant tycker jag dock att ”trolla” med tabeller inte låter så där jättevetenskapligt.

        Gilla

  9. Peter Stilbs skriver:

    Och i modern tid har det skapats en än mer svårförståelig villfarelse att man genom höjda skatter kan kontrollera klimatet på Jorden.

    Liked by 5 people

  10. Petrus skriver:

    Är nog inte Keynes som är orsaken till att politiker försöker lura i folk att ekonomin blir bättre av att folk gräver gropar som andra fyller igen. Eller av att man skapar ”fler enkla jobb” typ skoputsare p g a att man skapat ett överutbud av arbetskraft. Få ur den breda allmänheten vet vem Keynes var. Möjligen kan en liten minoritet erinra sig att de hört namnet och kan dessutom koppla ihop detta namn med någon slags nationalekonomisk lära.

    Gilla

  11. Fredrik Östman skriver:

    Karl Marx var, hur man än sträcker ut omfattningen av denna kategori, på inget som helst sätt ens i närheten av att ha varit en ekonom. Han sade aldrig något som helst meningsfullt med koppling till ekonomi.

    Så Keynes får kanske ta ditt pris i alla fall. Jag sätter mina pengar på Paul Samuelson.

    Gilla

  12. Bo Svensson skriver:

    Nationalekonomer är väl överens om att det kan uppstå självförstärkande negativa spiraler nedåt i den ekonomiska aktiviteten och det är väl förlåtligt om man försöker hitta metoder att ta sig loss ur sådana.

    De Keynes-inspirerade idéerna jag tagit del av, handlar om att ha överskott i statsbudgeten i goda tider för att kunna stimulera ekonomin när den stagnerar.

    I verkligheten finns aldrig den erforderliga ansvarskänslan och om man har den, blir man bortvald till förmån för de spendersamma.

    Liked by 2 people

  13. Linda Åberg Luthman skriver:

    I framtiden kommer det finnas för få jobb totalt till för många utan jobb så det spelar ingen roll vilken ekonomisk modell som världens politiker svär sig åt.
    Teknologin gör merparten av arbetskraften överflödig.
    Arbetsplatser är medvetet slimmade.
    Sedan kommer robotarna på bred front.
    Något som ex. Svenskt Näringsliv klappar händerna åt.

    Så gissa om det blir fler ” enkla jobb ” ( slavjobb) för människor i den absoluta meningslösheten. Och denna ökande skara världen över kommer tillnärmelsevis inte konsumera som politiker önskar.

    Alternativsamhällen kommer växa upp runtom i världen. Och de 1% rika får bepansra sig till tänderna.
    It doesn’t trickle down.
    And it doesn’t trickle up.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      I dina inbillade alternativsamhällen finns ett övre enprocentigt skikt som kontrollerar de flesta resurserna. Inom detta skikt finns ett enprocentigt skikt som kontrollerar de flesta av dessa resurser. O.s.v. så långt upplösningen i enskilda människor tillåter. Du kan byta 1% mot 10% eller 50%, det gör ingen som helst skillnad. Detta är en fraktal fördelning. Detta är ett sinnevärldsligt faktum som vi inte kan undkomma. Så sluta försöka inbilla oss att vi kan göra det.

      Lös verkliga problem i stället för att hitta på nya.

      Gilla

  14. klyvnadenstid skriver:

    Det var nog det mest förvirrade jag läst på ämnet ekonomi och det vill inte säga lite. Det blir inte roligt när nyliberalismen sticker upp sitt fula tryne på Det Goda Samhället.

    Någon världsomspännande kris har vi inte haft förutom den politiskt fixade oljekrisen i mitten av 70-talet, mellan krisen 1929-32 och krisen 2008. Vad som förenar de två var en avreglering av ekonomin bort från den styrning av krediterna som MK etablerade en nödtorftig praktik för att hantera.

    Det var nyliberalerna som avreglerade den svenska ekonomin genom novemberrevolutionen 1985. Bankerna fick helt fria händer att skuldsätta Sveriges medborgare. Det tog inte mer än 5 år förrän det fixat 90-talskrisen.

    Sedan fortsatt avregleringen genom att lagen om bankdelning avskaffades runt om hela världen och så fick vi också den först internationella krisen 2008.

    Privata banker kan inte hantera kreditinstitutionen, har aldrig kunnat, det är vad de ekonomiska kriserna lärt oss. Det förstod MK, men däremot inte Marx som sökte svaret på de ekonomiska kriserna det i det på privategendom och fri företagsamhet vilande ”kapitalismen”. MArx svar på problemet, planhushållningssocialism, gör honom inte bara ”nog” till den värste ekonomiska förvillaren. Den positionen kan omöjligen någon ta ifrån honom vilket säkert är förklaringen på att han kommer att höjas till skyarna nästkommande år. Då korkarna kommer att gå i taket till minnet av hans födelse 1818 femte Maj.

    Liked by 1 person

      • klyvnadenstid skriver:

        Vore intressant om du utvecklade vad som är förvirrat. Är det möjligen ofinheten att peta på det stora politiska helgonets gloria?

        Vad gäller förklaringen till den industriella revolutionen så kan vi väl börja med att peka på kolet och oljans roll, vilket bl.a. Marx systematiskt bortser från.

        För det andra också i motsatts till Marx analys så var kyrkans accepterande av ränta och renässansens idéutveckling in i upplysning helt avgörande. Så var samhället förberett att låta sig exploateras av den maktkoncentration som ägt rum genom kapitalackumulationen under medeltid och guldrövande under början av kolonialismen.

        Då är det väl dags för dig F. Östman att något bjuda tillbaka…

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Problemet ansvarslös kreditgivnings rätta lösning är inte myndig finansinspektion utan att flytta ansvaret till spararna: Med aktiesparandet som förlaga behövs inga statliga garantier utan de som lånar med sina bostäder som säkerhet, får krediter för att det finns de som sparar med andras bostäder som säkerhet.

      Gilla

      • klyvnadenstid skriver:

        Jag har inte läst de jämviktsteorier som det du skriver troligen återfaller på. Men den oreglerade finansmarknad vad gäller sparande och kreditgivning har vi ju redan. Den är av samma slag som den var före 1929-32, före Glass Stegall lagen. Vad är det som idag är så reglerat vad gäller sparande att det kan förklara den privata skuldsättning som vi har och som utvecklats ända sedan krisen på 90-talet.

        Även långivning till aktier kan leda till spekulation och aktiebubblor, krisen 1929 är väl det stora exemplet.

        KAnske beror svårigheten på att förstå vad det är som skapar kriser på en föråldrad modell för hur själva kreditgivningen går till. Bankerna lånar inte ut något, inte något som har säkerhet i guld heller andras sparande. Krediten skapar banken ur tomma luften vid lånetillfället och ofta med fastighet som säkerhet. Värt att notera är att lånet idag genom de digitala pengarna samtidigt blir en del av våra mest potenta pengar, de digitala.

        Kan det vara så att det pyramidspel som fastighetsmarknaden utgör och som skapar säkerheterna för lånen och därmed våra pengar är en viktig orsak till de höga skuldnivåerna?

        Gilla

  15. per eriksson skriver:

    Politikerna har dock vantolkat Keynes, vilken förmodligen skulle vända sig i sin grav om han fick se hur den ekonomiska samhällsutvecklingen gått : So what did Keynes have to say about e.g. trade deficits ?

    Keynes personally hated debt. He hated to see a country with a trade debt, or trade deficit, which arises when a country’s imports exceed exports. Indeed, when the trade deficit is as jaw-dropping as the US/UK trade deficit is now.

    In 1936, when Keynes wrote his classic—The General Theory of Employment, Interest and Money—he was emphatic on this point: no country, ever, should run up any kind of trade deficit, much less the trade deficit on steroids we are running. Of course, in 1936 and for years after, the US was the biggest creditor country in the history of the world. So Keynes never worried about the US being a debtor country—rather, he spent much of his last days begging the United States to get other countries out of debt. If he came back and saw the colossal external debt US/UK are running now, he would be pushing for a serious plan to bring it down.

    Keynes spent most of his life trying to get debtor countries out of debt. After World War I, he tried to get Germany out of debt. Read his famous 1919 essay “The Economic Consequences of the Peace.” By the 1930s Keynes had notoriously turned against free trade and was giving lectures on the need for “national self-sufficiency.” He concludes The General Theory with a long polemic against free trade and a paean to what the Bourbons and the Habsburgs used to do: knight any merchant prince who brought back a ducat from abroad. The one big (and smart) idea of absolute monarchy was to push exports over imports.

    For Keynes, a trade surplus was a “stimulus,” and a deficit was a disaster. In Book VI, he states emphatically: “A favourable balance, provided it is not too large, will prove extremely stimulating; whilst an unfavourable balance may soon produce a state of persistent depression, Keynes was amazed at the indifference of most economists to the problem.

    On a 1930s gold standard, a trade deficit was bad in part because UK/US paid it out in gold. But it’s just as bad to pay for it year after year by giving up the industrial might—by melting down UK Ltd/US Inc.

    Keynes believed that practical leaders would always see the supreme importance of keeping the country out of external debt—indeed, he seemed to see this as the first duty of the state. For Keynes, in his later years, it was the economic analogue to defending one’s country. Avoiding an external debt was an act of patriotism and national self-preservation in a sense that even reducing unemployment was not. It’s “fighting for freedom,” in Skidelsky’s phrase. (Skidelsky is Keynes’ biographer)

    Liked by 1 person

  16. CG Alennius skriver:

    Jag är en flitig läsare (och tittare) av DGS.
    Uppenbarligen gillar du Patrik inte Keynes. Du skriver så här:
    ”…vi kunde lika gärna dela upp de arbetslösa i två lika stora grupper, en som grävde gropar och en annan som fyllde igen dem. BNP skulle påverkas, men till vad nytta?”
    Här kommer du in på en fråga som är större än Keynes, innebär en hög BNP överhuvudtaget per automatik en stor ”nytta?

    Gilla

  17. 77711n skriver:

    Tvärt om – det är för att finansministern och politikerna idag inte har förstått innebörden i Keynes teorier som landets ekonomi har påbörjat en nedåtgående spiral som eventuellt inte går att bryta.

    Gilla

  18. Stefan Sewall skriver:

    Vi är alla Keynesianer sade även den konservative pres. Richard Nixon 1968.

    I ett stort oberoende land som USA som 1932 inte hade stor statsskuld och en stark dynamisk ekonomi och många rika och mycket sparade tillgångar kunde Keynes idéer tillämpas. Staten kunde sälja obligationer dvs låna pengar av de rikare bland amerikanerna och starta projekt som Hooverdammen eller vägbyggen etc, som gav jobb och dämpade fattigdomen och stimulerade industrin till ökad produktion.
    När andra världskriget kom tvingades staten låna pengar via krigsobligationer för att beställa vapen, fartyg och fordon och allt som behövdes i kriget. Då startades en högkonjunktur för USA:s industri som ökade produktion och kapacitet och satte massor av människor i arbete, bla. många kvinnor.
    I det landet i det läget fungerade Keynes principer bra. USA kom igång och fick upp produktiviteten. Sparade pengar användes via obligationer som gick till beställningar. Alla fick det bättre. Efter kriget fortsatte produktionen med vägar och hus till veteranerna och bilar och hamburgare och TV-apparater och kylskåp till alla. Kriget tvingade amerikanska staten att stimulera ekonomin genom obligationslån från de rika (inte genom skattehöjningar i ett redan skyhögt beskattat land som t.ex. Sverige , där ett helt annat läge föreligger.)
    Om staten redan har jätteskuld och skatterna redan är skyhöga kan Keynes principer inte tillämpas lika enkelt som i USA på 30-40-talen.

    En annan konservativ var premiärminister Thatcher i England 1980. Hon jämförde statsfinanserna med hushållskassan i en familj och menade att det var likvärdigt. Det måste gå ihop. Man kan inte bara låna och låna. Man måste kunna betala tillbaka, och utgifter och inkomster måste balanseras på sikt. Detta kritiserades hårt (från vänster förstås). Man menade att det inte var så enkelt. Hennes inställning hade väl i dag beskyllts för att vara typiskt populistisk. -Att man inte kan förenkla så att vanliga människor kan förstå nationalekonomiska grundvalar. Jag tror hon hade rätt. Det bör gå ihop (om inte staten fuskar och låter inflationen reducera statens skuld och därmed stjäla folks pengar).

    Om staten driver inflationen hårt blir folket fattigare och staten måste inte betala tillbaka fulla värdet på statslånen och fr.a. skatterna höjs automatiskt genom progressiviteten. Detta har sossarna förordat. Låt inflationen lösa problemen. Låt inflationen sänka höginkomsttagarnas löner så att allt jämnas ut.
    I Sverige har staten lånat och höjt skatterna och sedan låtit en påeldad inflation äta upp skulden.
    Sossarna i Sverige drev politik på 60-70-80 talet där inflation och skattehöjningar dominerade.
    Det var andra förutsättningar än de Keynes förutsatte för sina principer.
    Den progressiva skatteskalan fick äta upp löneökningarna som skulle täckt inflationens löneurholkning. Alla hamnade i högre skatteklasser och fick fler procent i skatt automatiskt när inflationen rusade och lönerna höjdes för att täcka inflationen.
    Inflationen sänkte ens reella lön och köpkraft. Bara de som lånat till hus blev rikare då deras huslån blev mindre i förhållande till penningvärdet. Räntorna som var statligt subventionerade drogs av till 100 %. De som köpte hus 1970 betalade aldrig sina hus utan fick dem av inflationen. En granne byggde i Gbg 1969 för 150 000 kr och sålde 2003 för över 3 milj. Han behövde aldrig amortera. Räntan på lånet på 150 000 var subventionerat låg och avdragsgill.

    Vad hände i Tyskland 1923? En limpa kostade flera miljarder mark. Alla pengar blev värdelösa genom hyperinflation. Om man då hade köpt upp land och fastigheter för lånade pengar 1921, hade låneskulden då snabbt blivit småpengar att lätt betala av så att man gratis fick land och egendomar, eller? Hur satte bankerna räntorna på utlånade pengar i en skenande inflation?
    Detta att jämföra med den typliknande, men mindre dramatiskt uttalade, situationen i Sverige under Gunnar Sträng.
    I Tyskland blev vanliga människor utfattiga och tappade tron på systemet och sedan valde de Hitler.

    Liked by 2 people

      • Stefan Sewall skriver:

        Jo de valde honom. Nsdap vann valet 5 mars 1933 då de fick 44 % av rösterna, dvs 17 277 180 röster jämfört med näst största parti socialdemokraterna som fick 7 181 629 röster. Centern och kommunisterna fick 4,4 milj. resp. 4,8 milj. röster. Siffror från Wikipedia.

        Gilla

  19. Sixten Johansson skriver:

    Min amatörteori är att näst efter genuskvackarna hör national- och bankekonomer (jämte VD:ar, advokater och mediekändisar) till de mest överskattade och överbetalda yrkeskategorierna. När Potemkinkulisserna rasar kan vi se att det senaste halvseklets ekonomiska politik har varit ett gigantiskt bedrägeri och pyramidspel. De giriga spelarna har struntat i konsekvenserna eller själva inte genomskådat hela bluffen, därför att ekonomismens teorier, data och variabler bara beskriver manipulerandets konst, inte de kvalitativa värden som skapas, ackumuleras, flyttas eller förstörs i verklighetens öppna system och ganska osynliga flöden.

    Mycket av det som kallas framsteg och ökad välfärd är i själva verket utarmning, dold omfördelning och vanskötsel, läppstift på gristrynen. Bostads-, arbets- och aktiemarknaden, skolan och äldrevården är belysande exempel, men finns det någon enda samhällssektor som är frisk? Den dogmatiska inriktningen på efterfrågestyrd ekonomi i stället för mer bestående värdeskapande ekonomi har drivit fram dagens hysteriska konsumism, själsdödande materialism, politiska mutor och kulissbyggen.

    Vilka tillgångar har då Sverige utnyttjat under det senaste halvseklet? Jo, i första hand naturresurserna, i andra hand stora tillskott av arbetsinsatser (i synnerhet kvinnornas). På plussidan finns också de faktiska förbättringar och tekniska innovationer som har skapats tack vare en gynnsam kombination av kollektiv intelligens, samarbete och konkurrens.

    Men på minuskontot kan sifferfuskarna inte längre måla över det obarmhärtigt röda. En uppräkning blir ändlöst lång: nya lojalitets-, klass-, köns-, kultur- och förmögenhetsklyftor, enorma obalanser, bubblor och risker, försummat underhåll, utarmade glesbygder och förorter, sjuka hus och sjuka människor, ofostrade, okunniga, alienerade fattig- och rikemansbarn bland infantiliserade, feminiserade och ryggradslösa vuxna utan verklighetskontakt och överlevnadsförmåga. 2000-talets nya Fattigsverige har en nött och narig nuna under sminket.

    Gilla

  20. Björn skriver:

    Det är väl bra om ”Staten” kan sysselsätta annars arbetslösa, med t.ex nybyggnad och renovering av den eftersatta infrastrukturen i Sverige, för såna aktiviteter ger ju bestående mervärden! Men att serva och mata ”gökungar”, ger inga positiva effekter alls, utan kan snarast liknas vid ett ”slukhål” i ekonomin!

    Gilla

  21. dolf skriver:

    Jag drar mig till minnes en diskussion jag hade med en arbetslös där han hävdade att arbetslösa faktiskt bidrog till ekonomin eftersom de betalade skatt på a-kassan och bidragen.
    True story.

    Gilla

    • Björn skriver:

      Jag tror du minns fel, det var nog ”De tomma ladornas” Magdalena du hörde, när hon förklarade Sveriges galopperande BNP!

      Gilla

  22. Anders skriver:

    Man måste dock komma ihåg att Keynes avsåg att staten skulle expandera i lågkonjunktur, för att vidmakthålla stabilitet etc, och kontraktera i högkonjunktur. Den senare delen är något som sällan sker i praktiken. Istället eldas det på i både låg och högkonjunktur tills dess pengarna är slut. Keynes teorier har alltså förvanskats.

    När politiker en gång fått smak på styrmedlen vill de förstås använda detta till att bli omvalda. Så att skylla allt på Keynes är att göra det lite enkelt för sig själv. Att skapa ekonomisk stabilitet genom konjunkturcykler är ett sätt att motverka extremism, populism och att stödja demokratiska system så jag tycker nog att det är lovvärt.

    Gilla

  23. T Bertilsson skriver:

    ”Jag undrar om någon ekonom, Karl Marx undantagen, har gjort så mycket skada för mänskligheten som John Maynard Keynes. ”

    Att kalla pamflettisten och kvasivetenskaparen för ekonom förefaller mig vara det samma som att kalla en tredje klassens kvacksalvare för läkare. Dock instämmes i konstaterandet att nämnde pamflettist och kvasivetenskapare genom sina endimensionella och under största dumhet tillmicklade tankegods vållat största skada.

    Gilla

  24. Anna skriver:

    ”en stor del av den offentliga sektorn är ett permanent nödhjälpsarbete eller tillika försörjningsinrättning för arbetslösa. ” Tack DGS för den käftsmällen-ska gå och leta efter litet rep så ni lyckade miljonärer får en parasit mindre att ondgöra er över…. och från himlen se hur ni inför er människoföraktande nyliberalism.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      På vilket sätt är det människoföraktande att konstatera att det finns sinekurer i den offentliga sektorn? Är du inte i din attityd föraktfull inför dem som betalar de skatter som betalar din lön? Är det verkligen allt eller inget, alla offentliganställda eller inga? Eller finns möjligheten att prioritera viktigheten och nyttigheten av dem som arbetar inom den offentliga sektorn och sedan mena att de som hamnar längst ner i denna skala är ganska lika andra personer som får pengar ur en a-kassa utan att producera något av utbytbart värde?

      Gilla

  25. Londonbo skriver:

    ”I korta drag går Keynes teori ut på att arbetslösheten uppstår för att folk, särskilt rika människor, sparar för mycket i stället för att konsumera.”

    Och det var en brilljant insikt. Jag tycker verkligen inte att det är befogat att, som här, antyda att Keynes teori skulle vara dålig. Om man faktiskt har läst (och förstått) the general theory (är lite som akademins Woodstock när det gäller den saken), och samtidigt förstår hur bankväsendet fungerar så inser man att precis så är det.

    Vad som i kristider kan stoppa upp de självförstärkande negativa spiraler som Keynes använde som motiv för att staten måste hjälpa till att upprätthålla ekonomins totala konsumtion är att vissa aktörer i ekonomin är tillräckligt sofistikerade för att kunna verka som motkraft till de ”animal spirits” han talade om.

    Samtidigt har de alltmer sofistikerade finansiella marknaderna skapat oss ett monster som är ännu mer oberäknerligt att ta med i beräkningarna. Finanskrisen 2008 visade vad som kan hända.

    Eftersom räntan nu i princip är noll, och ingen vet om det går att ha en starkt negativ ränta, så känns det farligt att avfärda Keynes och hoppas på att allting ska lösa sig genom att justeras (justerar sig) när ekonomin går in i en svacka. Man får inte glömma att den här kreditekonomin vi lever i är något som vi människor uppfunnit. Det finns ingenting som säger att systemet kommer att fortsätta fungera under alla omständigheter. Så lite för att vara på den säkra sidan tycker jag inte man ska glömma Keynes.

    För övrigt har ekonomer på högrekanten gjort minst lika mycket skada som Keynes när de gjots till ikoner av mindre förståndiga människor inom våra globala institutioner. Det är ett problem som är legio att politiker med flera plockar ut bitar ur teorier för att motivera sådant som gynnar dem själva.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      ”I korta drag går Keynes teori ut på att arbetslösheten uppstår för att folk, särskilt rika människor, sparar för mycket i stället för att konsumera.”

      Jag skall inte påstå att detta är en meningsfull eller användbar representation av Keynes tänkande, men helt oaktat person innebär denna princip, så som den här står, att man blir rikare av att leva ur hand i mun än genom att investera i verktyg (”kapital”) som man kan använda i framtiden för att skapa ännu fler verktyg och att även den mindre del av ens möda som trots detta används för konsumtion, i konkurrens med verktygstillverkningen, trots allt på detta sätt växer och växer, återigen i framtiden, medan konsumtionen hos antikapitalisten som lever ur hand i mun aldrig kan växa.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s