En käpphäst

Patrik Engellau

Jag minns den ljuva tiden när samhällsanalysen låg fast, när de politiska orden hade ungefär samma betydelse i olika läger så att man på det hela taget visste vad man talade om (även om man ville olika saker). Högern, borgerligheten, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Dagbladet och Gösta Bohman var i stort sett samma sak. Likaså var vänstern, socialdemokratin, Tage Erlander, Norra Bantorget, arbetarklassen, Folkets Park, ABF och Stockholms-Tidningen ett enhetligt och sammansvetsat intresse.

Nu är det inte längre så. Industriarbetarklassen har blivit medelklass. Det gamla SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen), som hatade vad den betraktade som den socialistiska offentliga sektorn, har fått en efterföljare som heter Svenskt Näringsliv där en betydelsefull medlemsgrupp kallas välfärdsföretag. Välfärdsföretagen skickar sina fakturor till det offentliga och därför har en betydligt mer positiv inställning till välfärdssystemet än det gamla SAF.

I ett sådant läge tappar de gamla orden och beteckningarna sin gamla innebörd och blir i värsta fall mångtydiga. Så är det till exempel med begreppet vänster, som jag gärna skulle bevilja tillfällig time out i avvaktan på permanent slutförvaring på något oåtkomligt ställe.

Begreppet vänster förekommer i debatten nämligen i två väsensskilda betydelser. Å ena sidan kan vänster betyda klassisk socialdemokrati av gråsossetyp. Visserligen kunde anhängarna av denna åsiktsriktning ha rätt radikala idéer när det gällde sådant som ekonomisk utjämning, men kulturellt och värderingsmässigt var de mer småborgerliga. Man skulle komma till skolan med nödvändiga läromedel försedd och lyda läraren för annars kunde man få smaka käppen. Det värderingspaketet lever fortfarande även om käppen är lagd på hyllan. Själv skulle jag tro att den svenska medelklassen definierad på något fiffigt sätt vägleds av den sortens gråsossetänkande med starka inslag av sunt förnuft.

Men vänster kan i en del debattörers texter betyda något helt annat som närmast är motsatsen till medelklassens gråsosseri, nämligen vad en del, med vad jag anser vara ett oegentligt uttryck, kallar kulturmarxism. Där finns alla de senaste årtiondenas på amerikanska universitet utvecklade modeteorier om postmodernism, olika slags genusteorier, queerdiskursen, värdegrunden (en mer äktsvensk produkt än de andra), identitetspolitiken och en hel del annat som vi medelklassare suckar och tar oss för pannan när vi konfronteras med.

Jag menar, och säg emot mig om jag tänker fel, att vi har ett fullständigt otvetydigt begrepp för denna så kallade kulturmarxism som inte har något med marxismen (och kanske ej heller kulturen) att göra, nämligen den politiska korrektheten eller PK-ismen.

Jag vill påstå att PK-ismen inte är ett slappt skällsord för vissa osammanhängande åsikter som en sådan som jag inte gillar, utan tvärtom ett distinkt begrepp som kännetecknar den härskande klassens, alltså politikerväldets, noggrant under flera decennier utmejslade ideologi.

Det är tänkbart att jag gör något tankefel, men jag har under de senaste åren blivit alltmer övertygad om att PK-ismen är den korrekta termen för politikerväldets ideologi. Den kinesiska kommunismen hade ordförande Maos tänkande som ledstjärna och dominerande ideologi, Muammar Gaddafi förkunnade en egen lära som dokumenterades i ”Gröna boken” (motsvarande Maos Lilla röda) och kallades ”den tredje universella ideologin” eller jamahiriya och nordkoreanerna har sin ideologi juche, vilket lär betyda ”självtillit”. På samma vis har det svenska politikerväldet sitt eget tänkande som lämpligen bör kalla PK-ismen.

Så låt oss ersätta begreppet vänster med begreppet PK-ism.

 

28 thoughts on “En käpphäst

  1. mOAB skriver:

    Nej du tar fel. Vänster är det du säger, pk-ism, men det är viktigt att märka de som kallar sig vänster. De som kallar sig vänster, vet, eller borde veta, vad kommunismen ledde till, återigen läs Gulag arkipelagon. De som kallar sig vänster borde föraktas på samma sätt som nazister och om man medvetet väljer att kalla sig vänster så är det inte bara pk-ism man omfamnar utan också välbelagda massmord och interneringar. Därför så är de som kallar sig vänster både pk-ister och apologeter för massmord och borde vara paria. Istället så har vi ett vänsterparti i riksdagen och stora delar av mediakåren säger sig vara vänster.

    Det är en sjuka att det är acceptabelt att vara vänster, detta behöver uppenbarligen fortfarande rensas ut, för detta är den farliga kärnan i pk-ismen, jag tror du har i grunden fel här, det går inte att förlåta de som kallar, eller kallat sig vänster. Kärnan är densamma som pk-ismen, en totalitarism där man tror sig veta vad målet med tillvaron är, och är beredd att gå över lik för att nå dit. pk-ismen dödar nu genom hyckleri, den har ännu inte blommat ut som mördarideologi, men dess frö, vänsterideologi bär ännu detta ansvar tydligt även om folk är lurade och inte ser detta pga vårt socialdemokratiska arv och medias lögner. Kommunismen visar via att vara vänster vad pk-ismen kommer att leda till. Jordan Peterson argumenterar bättre än någon annan för faran med detta. Vi måste sluta skrattta åt genusforskning, det är fröet till massmord. Pk-ism är alldeles för snällt, det kan användas för att återigen maskera de historiska rötterna.

    Liked by 13 people

    • Erling skriver:

      Moab:

      -Det är en sjuka att det är acceptabelt att vara vänster……

      Instämmer! Och inte bara det, det tycks vara mallen för vad som är rätt!

      Ordet högerpopulist sprutas frekvent ut med förakt i rösten hos journalistkåren.
      Vänsterpopulist däremot tycks vara ett utdött begrepp – det existerar inte.

      Vår aktade statsminister kan inte samarbeta med SD p g a deras rötter.
      V däremot är inbjudna i finrummen med åtskilligt att säga till om.

      Kan någon förklara denna monstruösa inkonsekvens?

      Om något har detta parti rötter! Ett rotsystem i den kommunistiska myllan av en dignitet få av oss nog har en aning om!

      Men detta faktum, oh nej, inga som helst problem! Det låtsas vi inte om!
      Mediafolk med sin aura av allvetande är här selektivt blinda, döva och stumma!

      Undrar om vi ligger nordkoreaner efter i fråga om hjärntvätt?

      Liked by 7 people

      • Varva skriver:

        ERLING: ”Mediafolket med sin…….selektivt blinda, döva och stumma!”
        Vi kan nog med fog lägga till ”dumma”.

        Liked by 1 person

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Vårt (S)tatsbärande Parti har väl om någon bruna rötter!

        Rashygien kan väl inte kallas något annat?
        Sterilisering av undermåliga individer o sinnesslöa!

        Rödlätta Annie kommer heller inte undan det förflutna,
        om hon ens vet att Centern förut hette Bondeförbundet)

        Från 1933, fö samma år som Nazisterna tog makten i Tyskland,
        försiktigtvis tills andra världskrigets slut…
        hade man rashygien öppet på sitt partiprogram!

        Snacka om att ha bruna fötter…

        Eller som det sägs i andra sammanhang,
        den som nämner den, klämmer den)

        Luktar illa gör det bevisligen…

        Liked by 1 person

  2. Lars Strömberg skriver:

    Jag tror att det är ytterst väsentligt att helt enkelt undvika – snarast sluta upp med – att använda alla dessa begrepp såsom Värdegrund; Kulturnarxism; Borgerlighet; Sosse; Feminism; Centerextremist; Trumpknådare eller Kvartalshysteriker.
    Varför då?
    Jo, om SYFTET med mitt engagemang i samhällsdebattsfrågor är att nå ut med vad jag tänker och få förståelse för detta hoa andra människor, så måste jag göra vad jag kan för att säkerställa att inte bara jag som avsändare förstår, utan även vinnlägga mig om att mottagarna förstår.

    Det vill säga:
    Avsändaren: ”Har alla förstått?”
    Mottagarna: ”Jarå! För fasen! Det är solklart vad du menar. Vi förstår precis!”

    Följdfrågan skiter avsändaren oftast FULLSTÄNDIGT i, nämligen:
    ”Nå, VAD har du förstått då?.. Och du där bakom, hur har DU uppfattat det jag sade?”
    Inte heller mottagarna brukar i någon större utsträckning ”räcka upp handen” och säga:
    ”Har jag förstått dig rätt om du med ”Kvartalsfeminism” menar… ?”

    Det verkar vara mer fokus i debatterna på att slänga sig med allehanda begrepp, än att samordna avsändare med mottagare. Med samordning menar jag här att säkerställa förståelse för innehåll i budskap och samsyn om innebörd i begrepp. Inte samsyn om vad som är rätt och fel, såklart.

    Men, följer man ovanstående grundregler, så blir det ju genast ganska jobbigt att delge sina tankar. Och omständligt att säkerställa att man uppfattat tankarna rätt.
    Och det vill man ju inte…

    🙂

    Gilla

  3. Gunilla skriver:

    Jag vill nog fortfarandr använda begreppet ‘vänster’. Den PK-ism du talar om (‘modern vänster’), och som kan härledas att startats vid amerikanska universitet är ändå fortfarande en utveckling av den i grunden ryss-bolsjevikiska kommunistrevolutionen. Samma tankegods som den svenska vänster och sosse-rörelsen grundades på efter ww1 och 20-tal kort tid efter ryska revolutionen. Detta tankegods har erövrat hela den svenska ‘berättelsen’ om vår verklighet och hur verkligheten ska te sig. Oavsett tidvis borgelig regering har det grundmurade vänster-tankegodset kunna helt dominera det svenska maktetablissemanget och styrande myndigheter. Man lyckas fortfarande genom media och annan ‘maktstödd’ indoktrinering närmast hjärntvätta ett lands hela befolkning.

    Liked by 2 people

  4. fornuftist skriver:

    Jag vet inte om PK-ismen är just politikerväldets ideologi, snarare är det massmedias och kändisars ideologi som sedan politikerna tvingas att anamma för att inte offras offentligt i mass- och sociala medier.
    Just sociala medier har blivit det moderna verktyget för förtryck.
    PK-ismen kan också kallas postfeminism och postliberalism, vilka är uttryck som bättre betecknar att när man driver en – ism in absurdum så blir det extremt, fundamentalistiskt och ohälsosamt för samhället.
    Det läskiga är att dess företrädare finns utspridda nästan överallt men speciellt inom den tredje statsmakten varifrån de hjärntvättar och sprider sitt samhällsgift.

    Liked by 3 people

  5. TT skriver:

    Känner väl igen min egen samtid i beskrivningen. Men det gör jag för att jag tillhör samma generation som Patrik. Tänker mig att det här vet senare generationer inte så mycket om. Nutid och samtid börjar ju med en själv. Och blir på sätt och vis alltid personlig.

    Vi föds alltid in i ett pågående skeende. Den börjar och slutar inte med oss. Människor är alltid länkar i något större. Ingår i en väv av samband med rötter som sträcker sig ned i ett historiskt töcken. Att vaska fram vägarna som lett oss till där vi nu står, är inte lätt. För mig själv finns alltid två vägar bakåt. Den ena handlar om evolutionen. Den som gör människan till den hon är. Den som slipat fram hennes psykologiska redskap och emotioner och som skänker livet en biologisk bakgrund och mening, manifesterad i stort och smått.

    Så finna där även en annan huvudfåra, och det är den Patrik syftar på idag. Det är den som organiskt växer till i människors huvuden. Och som kollektivt utgörs av mänskliga idéer, ideologier, och allmän samhällelig strävan. Även om de är olika för individer tycks det alltid finnas en huvudfåra som speglar den egna tidsandan.

    PK-ismen har blivit till en sådan huvudfåra, väl inlåst av intellektuella eliters höga nipor och mentala klippsprång. Det känns faktiskt svårt att leva omgiven av samtidens missriktade idépaket. Att alltid möta de tvärsäkra grunda svaren.

    Mycket av samtidens idéer har växt ur en slags politisk formad strukturalism. Man skall numera dekonstruera, via mer eller mindre avancerad former av introspektion. Samband och förhållanden sökes, som man sedan tror och litar på. Och det man anser sig ha funnit, kläs sedan in i olika sökta maktordningar och maktstrukturer, ofta bestående av kön.

    PK-ismen har skaffat sig en verktygsuppsättning för att bända och härja överallt i samhället, för att få olika definierade grupper att ta större plats. I brygden den vuxit upp ur ligger gamla 68-vänstern och kokar, likväl som ett nyare identitetssamhälle och även gamle Claude Lévi-Strauss, allt parat och förstärkt med Globalism och öppna gränser.

    Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det ligger mycket i analysen och allt kan inte uttryckas i en kortare text. Dock skulle jag vilja tillföra en aspekt, nämligen att allt inte är ideologi. Både enskilda människors och organisationers agerande styrs av vad man bedömer är bäst för dem i form av ekonomi, framtida trygghet etc. Arbetarna gick in i facket och tvångsanslöts till (s) för att man trodde (med rätta i många fall) att det skulle gynna dem bl a när det gäller anställningsvillkor. SAF var motparten både för att hålla igen mot facket och mot socialiseringsvågen.

    Svenskt Näringsliv har en fortsatt självklar roll så länge det finns kollektivavtal men har inte samma roll som tidigare när det gäller samhällspåverkan. Det ena skälet nämner PE, välfärdsföretagen. Det andra skälet är storföretagen och deras ledningar som inte längre ser samhällsutvecklingen som ett hot varken mot bolagen eller mot ledningarna. Att det blivit så beror på att kopplingen mellan landet Sverige och de stora bolagen numera är svag samt att ledningarna fått en mycket stark ställning i bolagen när det gäller att påverka de egna lönevillkoren.

    Slutsatsen av det hela blir att den politiska kartan ritas om totalt och många människor som tidigare definierat sig utifrån sin grupptillhörighet som arbetare, småföretagare (och andra vars tillvaro styrs av förhållanden i Sverige) är vilsna och kan inte lika lätt som tidigare se vad i politiken som står upp för deras intressen. Det blir inte lättare av att de aktörer som lever i den gamla världen sätter etiketten ”populism” på alla krafter som är på väg fram i den nya världen.

    Liked by 2 people

  7. Peter skriver:

    Du har nog delvis fel här faktiskt, den nya vänstern och PK-ism är inte utbytbara begrepp.

    Prova att bli vald till president i USA som ateist och NRA motståndare.

    The marginal voter är den röst som benhårt kommer att ”vote the issue”, och den kan man inte gå emot om man vill bli vald eftersom kostnaden blir för stor.

    Det är sant att att kalla säga feminist (Göran Persson är en sån) har blivit en sån fråga i Sverige, men vilka dessa frågor är skiljer sig mellan kulturer och är alls inte alltid vänster.

    Men du har rätt i existensen av de två olika nyanserna av vänster.

    Gråsossevänstern är pragmatisk eftersom den springer ur fackföreningsrörelsen som skapades för att varje enskild arbetstagare blev i princip maktlös i industrialismen begynnelse, men i samverkan fick de makt nog att förstöra allt, vilket igen skulle leda till maktlöshet då ingen fabrik även det innebar arbetslöshet. Inför mutual assured destruction blev gråsossevänstern inte ödmjuk men pragmatisk.

    Nya vänstern är ett annat djur, det är i grunden en kvinnlig rörelse som mobiliserar och slåss mot ”patriarkatet”. Det skulle kunna leda till en snarlik situation, och för 30 år sedan skulle man nog kunna tro det. Över tid har det dock blivit solklart att den här rörelsen är väsensskild i det att den är fanatisk i sin grund, och mycket riktigt så har den nu, som de flesta fanatiker, påbörjat sitt långsamma självmord, helt utan insikt om vad som pågår.

    Den nya vänstern tror på riktigt att de leder med exempel och att resten av världen kommer att ta efter det goda exemplet med en uttalat feministiskt regering som öppnar gränserna på vid gavel till historiens mest generösa välfärdssamhälle. Det är en blindhet som kräver enorma undertryckningsmekanismer, alla som ens öppnar ett halvt öga kan ju se att resten av världen ser på Sverige som kanarifågeln i kolgruvan, och är det något de lärt av den feministiska regeringen så det att undvika varje sådan tendens i sitt eget land.

    Gilla

    • Varva skriver:

      Den nya flumvänstern är en fanatisk feministisk rörelse med F! i spetsen, jag håller med men hur kunde de få med gråsossen Löfvén på det tåget? Han kan ju dock ändra sig det har ju hänt förr, särskilt när han inser att det via patriarkatet innefattar ju honom själv. Det är ju de förhatliga vita männen som är så hemska i feministernas lilla värld. Det verkliga hotet mot kvinnor (särskilt västerländska) ser inte F!:orna när de bjuder in MENA-ländernas manliga vuxna barn uppväxta med en medeltida kvinnosyn och odemokratiska Sharia-lagar. Nä då klär de sig i kvinnoförtryckande slöja. Snart kommer de väl i fotsida svarta kläder och niqab.

      Gilla

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Det ursprungliga begreppet ”vänster” hade en viss ideologisk bakgrund. Man kunde gilla den eller ogilla den.

    Politisk Korrekthet har ingen ideologi! Det handlar blott och bart om att rapa med vad de bestämmande tycker är för stunden riktigt.

    PK kännetecknas, tycker jag, av halvtänkta tankar. Ungefär som att man får absolut inte vända på sin erhållna femhundrakronorssedel för att se att den inte är blank på baksidan och alltså saknar värde.

    Tag migrationen som exempel.
    Höga vederbörande berättade att de ansåg att migrationen var bra för Sverige. Hallelujakören =PK-eteblissemanget stämde genast upp sin lovsång till denna utomordentliga visdom, samtidigt som man klargjorde att de som ville kolla baksidan var ena elaka och ondskefulla jäklar, som man i brist på tjära och fjäder fick nöja sig med att måla i skitbrunt.

    Slutnotan har inte kommit ännu, men delsummorna som visats antyder ett obehagligt uppvaknande på det som man ansåg vara den verkliga godhetens dunkudde.

    Vissa inom PK-sfären menar att de ”utmaningar” vi ser har vad man kallar socioekonomiska orsaker.
    OK. Låt oss då anta att så är fallet.
    Vad gör då de bestämmande för att komma tillrätta med de egenhändigt förfärdigade ”utmaningarna”?

    Rätt gissat!
    Man öser på pengar.

    Malmö får ett antal miljarder årligen för att slippa stå med rumpan bar och visa att de har finnar på skinkorna.

    Men hallå!
    Sade vi inte socioekonomiska orsaker?
    Det är ett sammansatt ord. Om det finns ett dubbelt problem så kommer man väl inte tillrätta med saken genom att fixa bara den ena parametern?
    Var finns receptet på den sociala biten?

    Ett antal platser i landet utmärker sig genom att en oproportionerligt stor del av innevånarna saknar den sociala kompetens och färdighet som är nödvändig för ett väl fungerande samhälle.

    Det som i detta sammanhang kännetecknar PK-folket är att de inte ens vill tala om denna del av ”utmaningen”.
    Riktigt hur man löser ett problem utan att ens vilja titta på det överstiger mitt förstånd.

    Politisk Korrekthet är följaktligen inget annat än halvtänkta tankar.

    Liked by 3 people

  9. Christer Hanefalk skriver:

    Intressant artikel och tänkvärda exempel. Intressant är också att de flesta ser på vänster och höger som ändarna på en skala – som för tankarna till den gamla hederliga linjalen som fanns i våra klassrum på 50-talet.

    Men, själv har jag sedan länge insett att det inte är en skala med vänster och höger som gäller idag. Idag är vänster och höger något som ingår i en cirkel – där de två rörelserna möts i toppen och de moderata falangerna möts i botten av densamma. För det är egentligen samma ”skrot och korn” i såväl höger- som vänsterextremister. För min del är det av mindre betydelse om jag blir ihjälslagen för att jag inte ser ut som jag ska (högerextrema) eller för att jag inte tycker som jag ska (vänsterextrema). Jag dör lik förbannat!

    Det som förenar de extrema på båda sidor (eller snarare – i cirkelns topp) är hat – det enda är att de har olika föremål för sitt hat. Deras argumentation är lika enfaldig och enkelspårig och historielösheten har de också gemensamt. Något annat de har gemensamt är att de domineras av ungdomar som vare sig har haft utbildning eller bildning som prioriterade områden.

    Över tid så händer dock oftast något positivt när hjärnorna hos extremisterna mognar – för det gör faktiskt alla (!) hjärnor över tid. Och då ser vi hur den övertygade KFML(r)-sympatisören på äldre dagar blir liberal eller moderat kommunpolitiker. Problemet är bara att då finns det nya kadrar av outbildade och obildade ungdomar som kan ta över hatet och utveckla det vidare. Och med en stadigt sjunkande utbildningsnivå så känns framtiden lite osäker – åtminstone för mig.

    Liked by 1 person

  10. Mats R skriver:

    Jag tillåter mig att inte instämma. ”Kulturmarxism” är bättre, och mera träffande, än ”PK-ism”. Dessutom uttrycker det faktiskt ganska exakt vad det handlar om: Föreställningen att det är kulturen som styr politiken i högre grad än tvärtom, och om man kan förändra kulturen i önskad politisk riktning, så kommer politiken, och med den det övriga samhället, att följa efter. Upphovsmannen till denna teori är den italienske marxisten Antonio Gramsci (1891 – 1937). Gramsci kallade själv detta för ”kulturell hegemoni”. Hans teorier togs upp av den tyska Frankfurtskolan, en nymarxistisk skolbildning som växte fram vid Institutet för social forskning i Frankfurt. 1933 stängdes institutet av nazisterna, och många av medarbetarna flydde till USA, där de sedan kom att bli verksamma. Deras idéer har haft, och har fortfarande, stort inflytande på amerikanska intellektuella och institutioner. Politisk korrekthet är bara en sentida gren på det kulturmarxistiska trädet.

    Därför är det alltså bättre, och mer korrekt, att använda ordet ”kulturmarxism”. Vill man inte det, så kan man kanske använda beteckningar som ”borgerlig radikalism” (kulturmarxismen vänder sig främst till medelklassen, vilket de flesta förmodligen redan märkt) eller ”kulturradikalism”.

    En intressant företeelse är att Gramscis teori om kulturell hegemoni också har tagits upp av nutida radikalhöger (altright, identitärer och allt vad slikt folk kallar sig). Där är beteckningen i stället ”metapolitik”, annars är det ungefär samma tanke bakom: Den som ”äger” kulturen definierar vad som är sanning och kontrollerar därmed samhället.

    Liked by 4 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Mats R: – Bra tänkt. Begreppet ”vänster” är MYCKET luddigt och jag brukar undvika det, såvida jag inte tycker det framgår vad jag menar av sammanhanget.

      Visserligen är de tankevurpor vi ofta benämner ”PK-ism” helt klart sprungna ur marxismens idévärld, men i en märkligt förvriden form där spelplanen visserligen är som förut (= att världen styrs av motsättningar mellan olika grupper och man ska heja på den eller de grupper som tycks vara i underläge, för annars är det ORÄTTVIST!) — men VILKA grupper som tilldelas de olika rollerna i detta spel är helt annorlunda än i den gamla klassiska marxismen.

      Klassisk marxism: du ska heja på arbetarna, ”proletärerna” mot alla starkare grupper – ”Kapitalisterna”

      Postmarxistisk PK-ism: du ska heja på den grupp som utses som den svagare parten i en hel uppsättning inbillade konflikter mellan olika grupper — vita mot mörkhyade; män mot kvinnor; heterosexuella mot homosexuella; osv. osv. …

      MÄRK VÄL att fokus nu flyttats från varje individs relation till ”produktionsmedlen”, som det var förr, utan till individens rent fysiska egenskaper!
      Däremot används ännu den marxistiska grundtanken: att man ser alla företeelser i samhället genom ett konceptuellt filter där den ena eller andra gruppen KÄMPAR mot varandra!

      — OCH att ett inbillat idealsamhälle skulle bli följden om alla dessa konflikter blir lösta — genom att den sida som definierats som ”i underläge” tar ”makten”!

      Detta är en på sitt sätt ännu mer destruktiv ideologi än den klassiska marxismen, då den ständigt söker efter KONFLIKT i samhället, och vill ge ökad makt åt grupper som kanske av mycket goda skäl förvisats till en underordnad plats i vårt samhälle!

      Ex-vis gullas det med brottslingar och påstås att ”ingen blir bättre av att sitta i fängelse” *snyft*.

      Rikspolischefen visar större medkänsla med en mördare än med offret och hennes anhöriga.
      = Samma logik där.

      Denna post-marxistiska ideologi hotar att i grunden förstöra hela samhällsbygget, av lätt insedda skäl.

      Liked by 5 people

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Nu visar det sig att ensamkommande ”barn” inte var barn i någon större utsträckning!
        Mördaren som sade sig vara 15…
        Var nog snarare uppåt 25…

        SD har nog några ursäkter att vänta,
        och lite pudlar krälande i stoftet att njuta av?

        Det skall vi nog ej räkna med!

        Gilla

  11. Fredrik Östman skriver:

    Du var väl själv vänsterextremist på den tiden du hänvisar till (om än överlappningen mellan Gösta Bohman och Tage Erlander torde ha varit mycket kort), så du minns inte att vänstern på den tiden precis som nu för tiden angrep det de inte exmerade som just inkorrekt, ondsint, falskt. Hatet mot företagare, moderater, höginkomsttagare, bourgeoisin, det är feta svin, var på inget sätt mildare då än det är nu. Vänstern är vänstern. Vi känner mycket väl igen den. Det må vara nytt för dig att stå på den hatade sidan som vet att den har rätt, men det är i mänsklighetens historia inget nytt. Ondskan, vänstern, socialismen, lever. Tyvärr.

    Liked by 1 person

  12. YvonneRosenthal skriver:

    Usch. Tänker på kategorin under ” mittemellanklassen”, eget påfund i brist på bättre , detta i samband med målgruppssegmenteringar då det gäller undersökningar. Denna grupp som kännetecknas av att de tjänar som de flesta. De har gått ut gymnasiet och har oftast någon form av högskole/ universitetsutbildning. De räknar sig inte som arbetarklass och inte som överklass, de bekänner sig inte till den borgerlighet/ medelklass som Patrik återkommer till. De är klasslösa. Identitetslösa,Saknar kärna och ett eget ” inre rum för värderingar” d.v.s. ett vuxet samvete. Man följer det som är ok – för tillfället. Tacksamma offer för PK-ismen. ” Mittemellanklassen” har stora kunskapsluckor den formella utbildningen till trots. 100 000 tals människor skall integreras i det svenska samhället . Till vad? PK-ismen?

    Liked by 1 person

  13. Björn skriver:

    Uppdelningen i ”vänster” och ”höger” har inte längre nåt med arbete eller ekonomisk status att göra! Idag är det ”vänster-folket” som besitter alla de höga posterna inom samhällets myndigheter inkl. statlig media, och lyfter, utan samvetsbetänkligheter, de fetaste av feta löner! De ha också förskansat sig i ”fiiina” bostadsområden, lååångt från den ”arbetarklass” och de ”socialt utsatta invandrarna i förorterna” de påstår sig värna om! Den ruttna och tärande PK-eliten, skulle man kunna kalla dem! På ”höger-sidan” finns numera resten av befolkningen, dvs allt från ”vanliga” skötsamma svennar, som bara vill ha ett hyggligt liv, UTAN skjutningar, rån, misshandel,inbrott och kvävande islamska påbud, MEN MED den välfärd deras skatter skulle räckt väl till, om inte det mesta gått till importerade bidragssugare, till de driftiga entreprenörer som försöker bygga verksamheter som skapar jobb och framtidstro för oss alla här i Sverige!

    Liked by 4 people

  14. Lars Strömberg skriver:

    Jag har nog skrivit det tidigare här någonstans:
    Jag tillhör ingen grupp. Inte som jag upplever det själv åtminstone.
    Det blir förmodligen lättare att betrakta omgivningen som helhet när man saknar grupptillhörighetskänsla.
    Åsiktsmässigt sällar sig nog människor till andra snarast baserat på åsikter och attityder som redan står till buds.
    Jag är tveksam till om det är speciellt många som själva utvecklar idéer och synsätt, och först därefter ser efter var de passar in.
    Åsiktskonsumenter är såvitt jag erfarit väldigt vanligt förekommande, medan åsiktsproducerande personer är väldigt sällsynta.
    Man anammar och slänger sig med dagsländeaktiga modeord – återigen sådant man snappar upp snarare än tänker ut själv.
    Självhävdelsen och grupptillhörigheten är viktigare än tankarna och resonemangen.

    Gilla

  15. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag håller helt med om att PK-ismen är Sveriges allvarligaste problem. Alla länder kan ”gå åt helvete” på sitt eget särskilda sätt och PK-ismen är vad som drabbat Sverige. Det är svårt att se någon bättring på kort sikt (<10 år) och utsikterna att det kan bli ett PK-ist block inför valet 2018 bestående av S,M, C och L kan inte uteslutas. Det kommer av allt att döma att få mer än 50%. MP och KD kommer sannolikt att försvinna och V blir irrelevant då det inte längre kommer att behövas. SD kommer att bli det enda oppositionspartiet men som sannolikt kommer att få ringa inflytande och utsättas för allt intensivare mobbning.
    Det blir sedan intressant att se vad som kommer att hända vid valet 2022 då landet sannolikt är "fed up" på PK-ism i alla dess former. Alternativt har demokratin blivit totalt förvandlad till demokratur och valet kommer att bojkottas/ignoreras. Landet blir mer som länderna i Östasien.

    Eller är jag alldeles för pessimistisk? Eller är det kanske så folk vill ha det?

    Gilla

  16. Sixten Johansson skriver:

    Varje ism och samlingsbegrepp är som ett tyst och okänt djur i en förseglad säck. Vid diskussioner om innehållet talar deltagarna ofta förbi varann för att de redan från början tänker i olika banor, föreställer sig en gris eller hund, katt eller sengångare. Men innehållet förändras med tiden och ser olika ut i olika länder, så i säcken finns alltid en skvader med varierande utseende och delvis okända egenskaper.

    Ännu finns inget bra namn på 2000-talets muterade PK-socialism / hybridvänsterism / flumvänsterliberalism, som behärskar hela maktapparaten och den samhälleliga medvetandeproduktionen. Temen ”PK-ism” kan fungera i många sammanhang, men den behöver fyllas ut med bredare information, som förklarar det oerhört starka konsensus- och ideologiseringstrycket, de totalitära dragen, självmotsägelserna och förljugenheten och det nya samhällsdestruktiva missfostrets uppkomst och plats i de urgamla socialistiska strömningarna.

    Om vi bortser från ekonomisidan och håller oss till det idémässiga, så har (demokratisk) ”socialism” en positiv klang i Sverige, förknippas med välfärd. Jag tror att inte ens 5 procent av svenskarna kan förklara vad en icke-socialistisk, genuint konservativ idépolitik (eller högerideologi i motsats till vänster) skulle gå ut på (ännu för drygt ett år sedan kunde jag själv inte göra det). Den vänsterögda åsiktshegemonin är nästan total och tvingande. Även balanserad tvåögdhet uppfattas och stämplas som högerextremism och ondska. För att bryta totalitarismen måste vi både kunna beskriva de större sammanhangen och tillämpa välinriktade strategier.

    Om vi tänker oss samhället som en lång, låg fabrikshall sedd från långsidan, så upptas främre halvan av byggnaden och hela vindsvåningen av den ord- och ideologiproducerande makteliten, av offentliga sektorn och dess privata intressenter. Alltså politiker, mediafolk, utbildare, akademiker, tjänstemän, hela ord- och tankedelen av medvetandeindustrin, utbildningsväsendet och välfärdsindustrin. De köns- och rasfixerade ideologerna är inte mottagliga för argument, så i stället måste deras alster och neosocialistiska ideologi och praktik avslöjas och massivt misskrediteras. Där handlar det alltså om satir, idégrundad agitation, stöd för icke-socialistiska alternativ.

    I den bakre halvan av byggnaden finns hela produktionsapparaten och infrastrukturen. Tack vare att folk där hela tiden måste handskas med verkligheten har de behållit mycket av sitt sunda förnuft, så på idéplanet är de inte vänsterögda, utan bara aktivt tystade och självcensurerande. När munkavlen tas av kan diskussionerna med dem bli både tvåögt balanserade och breda: ekonomiska argument, kulturkonflikter, kriminalitet, islam, partiernas svek mot de egna idealen, ironi över maktelitens infantila och självgoda PK-tänkande i kontrast mot dess hybris, folkförakt, girighet, hyckleri och oduglighet.

    Gilla

  17. olle reimers skriver:

    Lite genialt faktiskt att komma fram till att ”vänster” = politikermakt. Det kan låta som ironi men jag menar allvar.
    All totalitär lära kan identifieras med politikermakt. Kalla det gärna PK-ism.
    Den är värre än enmansdiktatur därför att den genomsyrar hela samhället. Den styrande klassen cementeras i de självvalda politikerna och deras politiskt tillsatta tjänstemän. De bildar ett ogenomträngligt skal som bara kan kastas över ända genom revolution.
    Vi är tillbaka till Frankrike 1789.

    Gilla

  18. Anna Lindén skriver:

    PK-ismen är en nutida form av kulturradikalism och såsom sådan självklart vänster. Lika självklart är att kulturradikalismens motsats kulturkonservatism är höger. Det utesluter inte att vissa som är vänster i ekonomiska frågor är höger i kulturella och omvänt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s