Allianspartiernas beröringsfobi gentemot Sverigedemokraterna är nu på väg att i grunden rita om den svenska politiska kartan. Den traditionella blockpolitiken har utgått ifrån att det på ena sidan finns ett strukturellt vänsterblock, vars ledande kraft har varit socialdemokratin, och på den andra ett strukturellt högerblock, där olika borgerliga partier turats om att leda.
Hur blev det så att politiska partier tog över beslutsfattandet i Svenska kyrkan?
Majoriteten av biskoparna såg faran komma när alla medborgare måste vara medlemmar i Svenska kyrkan och de motionerade därför i en biskopsmotion i kyrkomötet år 1929 om fritt utträde ur Svenska kyrkan. Tidigare fick den som ville utträda bara göra som om han eller hon inträdde i ett annat kristet samfund. Så blev exempelvis Hjalmar Branting metodist när det begav sig — men han fullföljde inte sitt medlemskap utan kunde fortsatt hävda att han var medlem i Svenska kyrkan och därmed bekläda posten som statsminister.
Wikipedia definierar intellektuella så här:
En intellektuell är en person som ägnar sig åt vetenskaplig eller litterär verksamhet. De intellektuella omfattar grupper som yrkesmässigt förmedlar kunskaper och åsikter, till exempel forskare, författare och lärare.
Själv hade jag ytterligare exemplifierat med journalister och präster, men det hindrar inte att Wikipedia och jag är inne på samma spår.
Den senaste tiden har man kunnat läsa extra mycket om de nordafrikanska gatubarnens härjningar i Stockholm. Antalet sådana ”barn” som driver runt på Stockholms gator och ägnar sig åt allsköns brottslighet – företrädesvis rån och misshandel – uppskattas nu till runt 200 enligt Stockholmspolisen. Såhär kan det se ut när Expressen rapporterar om eländet:
Det nya i svensk politik är att det blir alltmer tydligt att landet har fått tre alltmer jämstora block som enligt det senaste årets opinionsundersökningar ligger i intervallet 20 – 40 procent. Inget block kommer därför att få majoritet i valet nästa år såvida inte något exceptionellt inträffar. I grunden är det dock klart att alliansen tagit ställning för socialdemokraterna som de förvisso för formens skull kritiserar men visar för övrigt tydligt att de själva inte har någon som helst lust till regeringsmakten. I så måtto fortlever den märkliga decemberöverenskommelsen. SD har därför blivit det enda egentliga oppositionspartiet och alliansen betraktas av många inte längre som trovärdigt, alla glada gruppfoton till trots.
Om jag fick utse den mest betydelsefulla politiska reformen i Sverige under det senaste kvartsseklet så skulle det bli skolpengssystemet. Ja, jag är part i målet. Jag var, som konsult åt Vaxholms ledande kommunpolitiker, ansvarig för utvecklingen och implementeringen år 1992 av detta system i pionjärkommunen Vaxholm.
Om jag skulle försöka sammanfatta innehållet i de vanligaste mailen som kommit till DGS sedan kyrkovalskampanjen inleddes, skulle det bli som följer: ”Jag vill rösta i kyrkovalet – men vem ska jag rösta på..?”
Det är inte en helt enkel fråga. Den som har en relation till sin församling och församlingens verksamhet har kanske en viss kunskap om hur församlingen styrs och om vilka olika alternativ som finns att rösta på i kyrkovalet. Man känner kanske till vilka som sitter i kyrkorådet och vilka frågor de olika nomineringsgrupperna driver. Då är valet kanske ganska enkelt.
Jag hamnade nyligen i sällskap med en liten grupp välartade, välutbildade och välavlönade unga, vilket i det här fallet betyder runt trettio år, kvinnor. De stönade en stund över hur avskyvärd och inkompetent president Trump är. De gladdes åt att Trumps förslag till ny sjukvårdslag strandat på väg till omröstning i senaten, inte så mycket för att de visste vad lagen skulle innebära som för att de tyckte att Trump behövde en örfil. Låt mig understryka att det handlar om duktiga, intelligenta och framstående trettioåringar, flickor som antagligen kommer att gå långt i samhället.
Jag befinner mig i Paris. Fredagen den 28 juli åkte jag med barnen till Montmartre för att besöka kyrkan Sacré Coeur. Därifrån har man utsikt över hela staden. På trappan på vägen upp mot kyrkan blir mina barn överrumplade av ett stort gäng afrikanska migranter som binder snören kring deras handleder. Jag ingriper och förklarar att de ska ge sig av, att vi inte är intresserade av snören. En afrikan blir aggressiv och kräver pengar. Jag säger till mina barn att ta av sig snörena och kasta dem. Afrikanen blir hotfull och säger: ”I will show you Black Power!” Jag undviker slagsmål genom att retirera.
En styrka i det svenska samhällssystemet, åtminstone från början av 1600-talet och fram till 1970-talet, har varit traditionen att utnämna ledande personer i landets förvaltning baserat på duglighet och oväld där grunden var att följa lagar och förordningar och självständigt och med eget ansvar tjäna landet. Ingen hävdar att detta varit ett perfekt system men genomgående förväntade man sig att ämbetsmännen i första hand hade den nödvändiga kompetensen och i största möjliga utsträckning rekryterades från en elit där kunskap, omdöme och vandel var nödvändiga förutsättningar.
Den 24 juli publicerade SvD ett aningen alarmistiskt reportage med rubriken ”Studenter för dåliga på svenska för att läsa historia”. Tidningen berättar att:
Universitetslärare i historia tvingas lära studenter svenska och engelska på gymnasienivå – som meningsbyggnad och läsförståelse – eftersom förkunskaperna brister.
– Många av studenterna borde kanske inte ha kommit in på utbildningen, säger Paul Sjöblom vid Stockholms universitet.
Den troligen mytiska startpunkten är ett samhälle med fria, självständiga och självförsörjande medborgare som träffas på en rousseauansk äng och bestämmer sig för att ingå ett samhällskontrakt där det bland annat står att de gemensamt ska finansiera en potentiellt mycket våldsam poliskår som ska upprätthålla ordningen så att medborgarna fritt kan ägna sig åt sina respektive affärer. För att administrera polisen, bygga vägar och fyrar och etablera ett nationellt försvar skapas en stat som dessutom, självklart, driver in skatter till sin försörjning. Vidare inrättas ett antal mänskliga rättigheter, till exempel att man ska få tycka, säga och dyrka vad man vill.
Hittills har Europa försökt lösa migrationskrisen dels genom att förneka den, dels genom att göra marginella förändringar i regelverket, dels genom att hålla tummarna att problemen på något vis ska försvinna.
Men problemen försvinner inte. Ju fler migranter som lyckas ta sig till Europa desto mer inspireras nya resenärer – i ökande utsträckning från länder söder om Sahara – att följa efter. Det är inte så att migranterna tar slut när Europa släpper in fler människor, utan tvärtom så att antalet migranter ökar när Europa tar emot fler nyanlända.
Enligt traditionell sharia, islamisk lag, ska kvinnor och män hållas åtskilda. Kvinnor ska inte ”visa sina behag”, inte skratta högt, ja, inte uppträda på något sätt som kan ”fresta” män. En god hustru ska bara gå ut om det är nödvändigt och bara med sin makes tillstånd. Hon får heller inte resa utan en manlig anhörig som ”övervakare”. Hon ska lyda sin man som är husets herre och mopsar hon upp sig har han rätt att aga henne.
Min karriär som framtidsforskare vid dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier skänkte mig en betydelsefull lärdom, nämligen att man inte vet något om framtiden och att alla förutsägelser egentligen bara är gissningar. Att jag för ett och ett halvt år sedan kaxigt tog Migrationsverket i upptuktelse för dess prognoser om kommande migrationsvolymer var därför dumt. Mina egna gissningar var inte ett dugg bättre än myndighetens.
Att koldioxid och vattenånga med säkerhet påverkar jordens strålningsbalans har varit känt sedan 1863 då John Tyndall publicerade sina experimentella mätresultat över bland annat koldioxidens absorption av värmestrålning. 40 år senare genomförde Svante Arrhenius en, för sin tid, avancerad klimatberäkning och kom fram till att en fördubblad mängd koldioxid skulle ge en temperaturhöjning på så där 3-5°C. Han beklagade samtidigt att detta aldrig skulle kunna hända för överskådlig tid och de stackars svenskarna skulle därför tvingas fortsätta leva i ett kallt och miserabelt klimat.
När saker och ting – bilar, järnvägar, professionella kårer som lärare och sjuksköterskor – är välskötta och i trim kan de lämnas i vanvård under ganska lång tid innan de slutar fungera på topp. Nya bilar går problemfritt många år även om de inte får någon service.
”Should I stay or should I go” är titeln på en av det brittiska punk-bandet The Clashs största hits. Låten skrevs för snart 40 år sedan, men frågan den ställer är tidlös. I de flesta relationer ställs frågan med jämna mellanrum. Ska man stanna eller gå? Är gräset grönare på andra sidan, eller ska man fortsätta att kämpa där man är?
I dagens politiska debatt klagar man ofta på politikernas avsaknad av visioner, på avsaknaden av synpunkter och förslag som går utöver det dagsaktuella. Det är lätt att instämma. Samtidigt inger de visionärer som återfinns i historien vissa betänkligheter.
Bäste PE,
Vi vänder oss till dig eftersom vi vet att du är en erfaren managementkonsult. Som du vet strävar det Muslimska brödraskapet efter att inrätta ett världomspännande kalifat. Eftersom omständigheterna varierar från region till region, rentav från land till land, gäller det att anpassa den lokala strategin till de rådande förhållandena. Vi representerar den svenska grenen av det Muslimska brödraskapet och skulle gärna vilja höra dina råd.
Muslimska brödraskapet
Fredagen den 14 juli rapporterade Sveriges Radio om sopstrejken i Stockholm. Enligt SR hade ett antal ”sopgubbar” sjukskrivit sig, medan andra ”sopgubbar” hade sagt upp sig. Beteckningen ”sopgubbar” återkom flera gånger under inslaget och även i senare sändningar. Att man i identitetspolitikens/normkritikens högborg kallar Stockholms renhållningsarbetare för ”sopgubbar” ̈ar tydligen helt OK och i linje med SR:s värdegrund.
En eftertänksam läsare gav mig huvudbry. Nyligen skrev jag en text om kriminalitetens kostnader där jag påpekade att de som är satta att bekämpa brottsligheten också kan ha anledning att försvara den eftersom den ger dem jobb och intäkter. Så här skrev jag bland annat:
En del hänger upp sig på att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg resonerar som om hon vore flyktingaktivist. I själva verket gör hon bara sitt jobb. Hon är det närmaste man komma en fackpamp för advokatkåren. Det vore tjänstefel av henne att inte värna kårens intäktskällor, såväl migrationen som kriminaliteten.
Den som inte på länge läst Fritiof Nilsson Piratens bok Bock i örtagård kan på nytt förnöja sig i sommaren och alltså möta patron Esping, som vill bli kyrkvärd. Denna humoresk blir verklighet i kyrkolivet, när de politiska partierna ställer upp i kyrkovalet för att styra och ställa.
Det förefaller uppenbart att det egentligen bara finns en fungerande lösning på migrationsproblemen, nämligen att genomgripande förbättra förhållande i de länder som migranter önskar lämna.
Att så där 25 procent av Sveriges befolkning migrerade till USA under främst åren 1850 – 1925 berodde på fattigdom, överbefolkning samt protester mot en överhet som man ansåg orättfärdig. De hade ju förvisso kunnat stanna kvar, ställt överheten till svars och tidigare omvandlat det egna landet som de senare faktiskt gjorde.
Trafikverket har alltså tidigare driftat Transportstyrelsens datasystem. Under Reinfeldtregeringen beslutas att driften i stället ska läggas ut på entreprenad hos något privat IT-bolag.
IBM får uppdraget. Arbetet ska utföras av underentreprenörer till IBM, till exempel ett IT-bolag i Serbien. Den nye statsministern Löfven gör Anna Johansson till infrastrukturminister med ansvar för Transportstyrelsen och Maria Ågren tillsätts som myndighetetens generaldirektör.
När prästen och den erfarne kyrkomötesledamoten, kyrkostyrelseföreträdaren, stiftsfullmäktigeledamoten med mera, Dag Sandahl, tar till orda i den offentliga kyrkodebatten är det alltid med undertonen att den kyrkan han tjänar inte skall vara en demokratisk folkkyrka, alltså inte en kyrka med fria val eller politiska partier som ställer upp och på vanligt demokratiskt sätt kämpar om väljarnas gunst och inte en kyrka där således allmänheten i dess breda bemärkelse är företrädd och har inflytande. Sandahl vill – detta betonat även om han protesterar starkt – ytterst att kyrkan främst skall styras av präster och teologer och den gudstjänstfirande församlingen, det sistnämnda ett begrepp som ofta förekommer i hans bloggtexter och i hans anhängares nickande.
Ibland blir jag alldeles häpen över hur lite experter, ekonomer till exempel, förstår om ekonomi (om det inte är jag själv som är helt bortvillad, det går faktiskt att motvilligt tänka sig).
Laura Tyson, professor vid Berkeley och tidigare rådgivare till president Clinton, skrev nyligen en artikel i Dagens Nyheter där hon kom med råd till regeringar om vad de bör göra om robotarna tar över jobben och det skapas stora ekonomiska klyftor. Regeringarna bör inte beskatta robotarna eftersom sådant kan ”underminera innovation och produktivitetstillväxt”.
I en tid när Sverige är utsatt för många prövningar i samband med den svårhanterade verklighet vi står inför, kunde man förvänta sig att politiker och beslutsfattare i stat och kommun skulle känna att ett mått av allvar vore påkallat. I stället visar det sig att det kan ge upphov till otippade reaktioner.
Antalet sidvisningar på den här bloggen ökar svagt, om man ska tro statistiken från WordPress, och uppgick i juni till omkring 650 000 stycken. Antalet unika läsare den månaden var 130 000. Om dessa läsare är medlemmar av svenska kyrkan i samma utsträckning som svensken i genomsnitt så återstår kanske 100 000 röstberättigade. Av dessa – fortfarande under antagandet att läsarna beter sig som folket i gemen – röstade 13 000 stycken i senaste kyrkovalet, medan 87 000 skolkade.
Har du tänkt på hur vi gradvis utvecklar vår förståelse? Hur nya insikter successivt växer, hur de prövas mot observationer av verkligheten och hur de, om de överlever dessa prövningar, blir alltmer robusta och självsäkra. Och det bästa av allt: hur de får ett eget liv oberoende av de personer som inledningsvis formulerat dem och, förutsatt att de fortsätter att uthärda och passera tillvarons noggranna kontroller, får en egen existens till allas nytta utan att någon kan komma och hävda egna immateriella rättigheter.
DET GODA SAMHÄLLET 