Sverige och Brasilien, del 2

Patrik Engellau

Igår skrev jag om hur Världsbanken bedömer Brasiliens ekonomiska grundproblem, nämligen att särintressen, i huvudsak de offentliganställda, kapat staten (vilket sätter demokratin på undantag).

Jag tror på den förklaringen, inte för att jag skulle vara någon särskild expert på Brasilien utan för att synsättet verkar kraftfullt och stämmer med vad jag tror mig ha observerat på andra ställen, till exempel i Sverige idag.

När man emellertid talar med brasilianare i gemen om orsakerna till deras nations uppenbara svårigheter får man sig en annan historia till livs. Den historien handlar om korruptionen, alltså att politiker och statstjänstemän stoppar statens pengar i fickorna. Jag vet inte hur många taxichaufförer som förklarat för mig att orsaken till att det inte finns någon ordentlig sjukvård – annat än för de rika som får vård i världsklass och betalar med privata försäkringar – är att de pengar som borde ha gått taxichaufförernas läkarbesök i stället hamnar på delstatsguvernörens bankkonto.

Jag förnekar inte att brasilianska politiker på det hela taget är genompyrt korrupta. Det verkar inte spela någon roll vilka som vinner valen, snart sagt alla avslöjas för eller senare med fingrarna i syltburken hur mycket de än bedyrat sin hederlighet inför väljarna. För några veckor sedan sydde åklagarna i delstaten Rio de Janeiro in talmannen i delstatsparlamentet för korruption. Delstatsguvernören Anthony Garotinho sa då till pressen att ”rengöringen inte är klar än; det finns mycket mer att rensa upp i den här gräsliga sörjan”. Nästa morgon kom åklagarna och hämtade guvernören själv till finkan för vidare juridisk process.

Korruptionen har alltid varit endemisk i Brasilien. Att vara politiker är ett ofta ärftligt yrke som ger god försörjning och då inte i första hand på grund av lönen. Väljarna verkar inte ha räknat med annat. Fram till för bara några år sedan ryckte de på axlarna och tycktes acceptera att det även i en demokrati kan bli ett visst svinn.

Men på senare år har krafter i det brasilianska rättsväsendet bestämt sig för att tillämpa redan existerande lagar mot korruption (såklart korruption varit förbjudet på papperet, fattas bara annat i en demokrati, men man har lyckats korrumpera sig förbi förbuden). Aktivistiska åklagare har tagit hjälp av aktivistiska domare för att ge särskilt skurkaktiga politiker långa fängelsestraff.

Delstaten Rio de Janeiro verkar vara mest ansatt av alla – om av korruption eller nit hos åklagare kan jag inte bedöma. Just nu sitter tre av de senaste guvernörerna och de tre senaste parlamentsordförandena i fängelse. Med sexton miljoner invånare är delstaten Rio de Janeiro i samma storleksordning som Sverige. Tänk dig motsvarande förhållanden hos oss. Då hade Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson samt de tre senaste av riksdagens talmän just skickats till häktet. (Jag menar inte att dessa potentater förtjänar detta, jag vill bara peka på den brasilianska omvälvningens magnitud.)

Självklart kämpar Brasiliens politiker med näbbar och klor mot de aktivistiska juristerna. De saknar inte starka motmedel. Till exempel finns ett system enligt vilket vissa åtalade politiker inte döms av vanliga, delstatliga domstolar utan av högre, federala instanser. Dessa högre instanser tycks nu, till följd av åklagarnas aktivism, vara fullproppade med fall och helt oförmögna att beta av sitt beting. Det påstås till och med (se ledare i Folha de S. Paulo 25 november 2017) att personer som jagas av rättvisan kandiderar till politiska poster för att hamna i den juridiska gräddfilen för politiker.

Så för att döma korrupta politiker måste Brasilien ändra domstolarnas funktionssätt. Det debatteras. Under tiden går tiden.

Om Brasilien slutligen lyckas med att få bukt med korruptionen så kommer landet att så mycket tydligare konfronteras med det grundläggande strukturella problem som det delar med Sverige, nämligen att politiker styrs mindre av medborgarnas intressen än av mäktiga särintressen, i Brasilien de statsanställda i allmänhet, i Sverige av det välfärdsindustriella komplexet i synnerhet.

45 thoughts on “Sverige och Brasilien, del 2

  1. Eva Danielsson skriver:

    Den svenska varianten på den djupa staten, VIK. I kraft av storlek och mängd, socialistisk indoktrinering och slapp trygghetskänsla.

    Skattebetalarna behöver börja bli rädda. Och arga. De – vi – är lurade.
    Vi har blivit itutade att staten ska ta hand om oss, att staten vill oss väl. Att vi kan lita på staten.
    I gengäld för världens högsta skattetryck.

    Men staten bedriver lågintensivt krig mot sin egen urbefolkning och integrerade nysvenskar. Man lutar sig bakåt mot sina vadderade fallskärmar och gläds åt att de som skulle kunna bråka och ifrågasätta etablissemanget, kanaliserar sin ilska mot massinvandringen och de gigantiska problem detta medför. Den ilskan är också berättigad, förstås.
    Etablissemanget låtsas då och då vilja åtgärda dessa samhällsproblem, fast det samtidigt slås fast att det är bättre än någonsin i vårt kungarike. Man har satsat jättestort på polisen, t ex. Säger man.

    Men den viktiga rädslan och ilskan skulle med kraft behöva riktas framför allt mot makthavarna, etablissemanget – de socialistiska särintressena inom politikerväldet, det korrumperade välfärdsindustriella komplexet och statsunderstödd propagandamedia.
    Som slarvar bort vår ekonomi, skänker bort vår suveränitet och sekularitet och som medvetet och avsiktligt vill ha social oro och ökad brottslighet och sämre privatekonomi.

    För att hålla nettoskattebetalarna, infödda och integrerade, upptagna i hårt arbete, politiskt förvirrade av dimridåer av godhet och löften om åtgärder, samt ekonomiskt svaga och totalt beroende av staten och det välfärdsindustriella komplexet. Och vana vid låga förväntningar på staten. Så att vi inte ifrågasätter makten och systemet och börjar kräva att demokrati ska betyda folkvilja.

    Tada! Socialismen är genomförd och vi såg inte när det hände.
    Islamiseringen kan komma att bli besvärande för makthavarna, en gökunge i boet, men i övrigt sköter sig svenska folket ”bra”. Är tysta och jobbar på. Och när några ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten är genomförda och internet får fortsätta att censureras av etablissemangsföreträdare och aktivistgrupper, så är det lugnt.

    Vi får de politiker vi förtjänar. Eller?

    Liked by 8 people

    • Erik2 skriver:

      Mitt i prick. Jag kan inte se det på annat sätt heller. Jag skulle dock vilja byta ut socialism mot kommunism. Då blir det glasklart, i alla fall för mig. Processerna går tyvärr av sig självt nu.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Det finns några fundamentala fel med din analys:
      1) Socialdemokratin är inte den starka kraft det en gång var
      2) Borgerligheten; näringsliv, media, partier är de som står för massinvandring ideologiskt och som riksdagsmajoritet
      3) Socialdemokratin dvs välfärdens försvarare kläms mellan å ena sidan nyliberal borgerlighet (Rheinfeldt och Borg och de övriga) och behovet att försvara och utveckla välfärdsstaten och minska invandringen och samtidigt en imbecill låtsas vänster (Mp och V)
      4) Socialdemokratin lider en fatal brist på kompetenta och kunniga medarbetare (bara broilers och LO facket) som förstår konflikten
      5) Konflikten ligger mellan olika delsystem i samhället, de som har den av ‘ideologiska’, postmoderna teorier influerade synen om universell solidaritet och moral och de som hävdar behovet att slå vakt om det svenska samhällsystemet
      6) Så fort en effektivisering av offentlig sektor eller en propå om minskad invandring når fram till taburetterna skapas omedelbart ett motstånd från NGO’s, universitet, tankesmedjor mm och vii får en ohelig allians mellan motstridiga intressen som accentueras genom medias icke konstruktiva dumhet.
      7) Högern dvs borgerligheten vill troligen överbelasta välfärdssystemen. Man vill som uttalat ha fonderade trygghetssystem och minskade ‘bidrag’. Det är uttalat. Man vill sänka skatten, men vet inte hur man ska minska kostnaderna utom genom att skära transfereringar som pensioner.
      8) Ett samhälle som det svenska måste utveckla produktiviteten och det gör man med effektivisering av framförallt offentlig sektor och genom tvärstopp för invandringen.
      9) Vägen framåt nu leder till kraftigt ökade inkomstskillnader och nedskärningar i välfärden och höjda skatter oavsett vilka inom sjuklövern som sitter vid makten. Det finns inte utrymmer för skattesänkningar.

      Liked by 1 person

  2. Moab skriver:

    Jag delar din syn på detta, det är nog en evig sanning att de som kommer till toppen och offentligheten nästan alltid saknar den moral som medelklassen strävat efter sen bibliska tider, och före det, de grekiska, och jag gissar att problemet är lika gammalt som människan.
    Jag minns ett Robinsonavsnitt där den enda som visste hur man klarade sig i vildmarken, en äldre man så klart, snabbt blev bortröstad av de med mera politiska talanger. På stenåldern så hade det antagligen betytt att byn gått under, men så snart vi skapade mera komplexa samhällen så började nog de praktiskt odugliga och moraliskt lågtstående, men politiskt sluga, att stiga till väders. Samma process kan observeras i alla stora företag.

    Med allt detta sagt så tycker jag ändå att det vi ser nu i väst, och i Sverige i synnerhet, är något nytt, jag kommer att tänka på min farbror. Han var snäll, men inte alltid så praktisk, när han skulle fixa min kusins moppe så höll han i tändstiftet när kusinen trampade igång, han ramlade i plurret i kanalen när vi skulle ut med vår snipa och han slängde i ankaret utan att ha gjort fast tampen. En gång blev det kul, för vi barn hittade en flaska vin på botten, han hade glömt att göra fast fast ordentligt när det skulle på kylning. Dock överträffade han sig själv, och fick ett rejält jack i pannan, när han skulle såga av en gren. Han satt inte på den, men han lutade stegen mot den. Detta är vad jag uppfattar är nytt, etablissemanget sågar ju av grenen för sin egen avkomma. Är det så enkelt att skälet till vad som sker är det stora antalet barnlösa ledare i Europa och att barnen inte längre kommer först? Är det ännu en medelklassvärdering, att man alltid är villig att dö för sina barn? Jag tror hur som helst att etablissemanget underskattar vad jag och andra är villiga att göra, eftersom deras mening med livet endast verkar bygga på dem själva.

    Liked by 9 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Min son lär sig demografi och migration på geografin på gymnasiet (det riktiga som inte finns i Sverige). Jag kunde inte förhöra honom, det blev en uppläxning av bokens författare. Men trots alla förvridna rationaliseringar och påhittade orsakssamband utifrån små sampel fanns ett visst verklighetsnära innehåll. När man ser en befolkningspyramid som i vissa fattiga länder (termen ”utvecklingsland” fick sig en skopa av mig, antagandet att de kommer gå samma väg som vi har gjort är grotesk) med otroligt många barn och en befolkningsurna som hos oss, med mindre årsgrupper nedtill än upptill, inser man att båda är perversioner av ett mer naturligt tillstånd.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Lars, jag vet faktiskt inte hur den ser ut. Men politiska ingrepp gör avtryck i befolkningspyramider, eller åldershistogram som de borde heta. I Kina finns en övervikt på den manliga sidan, men inte så kraftig som på senare tid i Sverige.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Orsaken till att vi inte har några barn hos oss är att socialdemokratiska politiker inbillat folk att de kommer att bli omhändertagna av VIK och få en pension, medan fisliberala politiker inbillat dem att de inte skall ha några personliga relationer, s.k. beroende. Vi ser nu hur dessa löften inte infrias, men det är för sent för den som inte har skaffat tillräckligt många barn och det går inte heller att i efterhand bygga upp de få barnens kärlek och omtanke. Pensionssystemen kom parallellt med den stigande livslängden och sjunkande barnadödligheten. Hos oss. I Tchad kommer Läkare utan gränser och andra självgratulerande brohuggare och räddar alla barn till livet, men inte införs något pensionssystem där inte, och inte predikas fientlighet mot den egna avkomman, ”oberoende” och ”självständighet”, som hos oss. Tchadiernas pensionssystem är deras barn, så de skaffar fler än någonsin tidigare i historien. Som lök på laxen låter vi en del av detta överskott komma till oss och få mammas och pappas pensionspengar utbetalda. Så tryggar man sig sin pension i Tchad. En sådan befolkningspyramid har vi aldrig haft här hos oss. Den har vi skapat med våra perversa ingrepp och skeva drivkrafter.

      Liked by 3 people

      • Lars skriver:

        Jag gillar den synpunkten! Det är en absurditet med satsning på läkare och medicinskt stöd till länder där samhällsordning och industrialism lyser med sin frånvaro och resultatet blir befolkningsexplosion. Det är faktisk bättre att ungarna dör tidigt! Rätts svårt acceptera vad jag skrev, men det är ju ett faktum.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Varför är vi så senfärdiga med att ge dem ett pensionssystem? Varför hjälper vi unga men inte gamla? Därför att vi styrs av våra instinkter. Barn är söta och skyddsbehövande. Gamlingar är äckliga och jobbiga. I många primitiva stammar slår man ihjäl sin gamla faster när hon blir för jobbig. Vi är samma människor som medlemmarna i dessa stammar. Men Malthus principer är oomkullrunkeliga. Barnen kommer, som du säger, att dö i alla fall, förr eller senare, på det ena eller andra sättet.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det finns ett ljus i slutet av tunneln. När finanskrisen kommer och pengarna tar slut, kommer utlänningarna att fly Sverige, mer eller mindre frivilligt. De kommer att förlora allt, och svenskarna kommer att förlora allt. Men ur askan kan en ny svensk Fenix stiga, och de som ännu kan kommer då att vara flitigare än kaniner med att skaffa pensionsförsäkringar, f’låt barn.

      Gilla

  3. Aha skriver:

    Jag läste en gång en (möjlig) förklaring till den likaledes endemiska korruptionen i Afrika var att afrikanen i gemen såg det som en självklarhet att man försåg sig av köttgrytorna när chans gavs. Det är klart att med sådana attityder råder man inte bot på korruption. För övrigt tycker jag att världssamfundet borde pröva på och tvångsförvalta länder vars etablissemang inte förmår tillgodose befolkningens basala behov. Global kolonialism så att säga.

    Om korruptionen kan sägas; ett land är dess värderingar.

    Liked by 3 people

  4. MartinA skriver:

    Brasilien har inget folk och inget gemensamt intresse. Alltså försöker alla klå åt sig av varandra allt vad de kan.
    Fängelsedomarna i Rio De Janeiro är ej jämförbara. Därför att det krävs politiskt stöd för att sätta höjdare i fängelse. Följaktligen är det en faktion inom eliten i Brasilien som angriper en annan i syfte att öka sin egen makt. En jämförelse med sverige vore alltså att brottslingarna i Bryssel eliminerade lokala politiker för att stärka sin kontroll över svenskarna ännu mer.

    Skriver jag utan att veta någonting om brasiliansk politik, jag utgår bara om principer för makt, att eliminera motståndare på grund av ”korruption” är ett gammalt trick. Vi såg någonting snarlikt i valrörelsen 2006 där moderaterna menade att sossarna ljög om arbetslöshetssiffror genom att korrumpera statistiken och kategoriseringarna. Det tog inte många år av regeringsinnehav tills moderaterna gjorde samma sak.

    Liked by 1 person

  5. svenne skriver:

    ”…nämligen att politiker styrs mindre av medborgarnas intressen än av mäktiga särintressen..”

    Styrning av politiker behöver ju inte alltid betyda att dessa – för att tillgodose vissa mäktiga särintressens behov – tar emot mutor eller blir smörjda på andra sätt. Det kan även finnas andra effektiva påtryckningsmedel såsom t.ex hot och hållhakar.

    Jag har ibland funderat över väldigt milda domar som avkunnats trots mycket brutala gärningar. I hur många rättsfall har domstolar har varit snälla på grund av hot?

    Finns det ”mäktiga särintressen” som har hållhakar på en del politiker så att dessa gör de piruetter som krävs för att utpressaren skall gynnas? Att Rikspolischefen fortfarande sitter kvar på sin post är för mig ett mysterium om det inte finns bakomliggande orsaker.

    Hot och hållhakar kan ju liknas vid en inverterad muta. I dessa fall gynnas den utsatte på så sätt att i samband med hot slipper han att bli misshandlad, då det gäller hållhakar slipper han att bli avslöjad för något ljusskyggt agerande men då det handlar om mutor fylls plånboken.

    Slutresultatet för exemplen ovan blir ju desamma. Den utsatte kommer i sitt egenintresse att göra saker som är oförenligt med den post som han innehar och detta är givetvis helt oacceptabelt.

    Gilla

  6. Martin skriver:

    Ibland ställer jag mig lite frågande till VIK-teorin. Är det inte så att eftersom topp 20% genererar 80% av pengarna (ungefär) så har en stor av befolkningen, även de utan offentlig anställning, allt att vinna på VIK? De tjänar ju netto på toppens produktion. Toppen är nettoskattebetalare. Resten kostar mer än de betalar in. VIKs intressegrupper är alltså både de offentligt anställda OCH en rätt stor del av de icke-offentligt anställde plus alla de utan anställning.

    Liked by 2 people

    • Olof B skriver:

      De flesta av topp-20 kan lätt lämna landet eller bo kvar men tjäna sina pengar internationellt och bara låta en rännil beskattas i Sverige.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Det top 20 genererar inte pengarna, de skapas av alla som arbetar, vad top 20 får ut handlar om fördelning. Vill du diskutera utifrån värdeskapande så får du göra det på annat sätt. Enkelt uttrycks gissar jag att 80 % av de arbetande står för merparten av ekonomiskt värdeskapande. Du får 10 % ovan och 10 % nedan, där inkomstfördelning träder in. Till det, inte inkluderat, kommer invandring, eftersom det är någon form av lyxkonsumtion man ägnar sig åt. När vi är klara med detta så måste vi ser på fördelningen mellan vinster och löner i arbetslivet, där en förskjutning skett till vinstens fördel Denna delas ut som aktieavkastning, avkastning på lån mm. Utvecklingen här sedan 80-tal ger direkt fördel vinster dvs fördel kapital.

      Trygghetssystemen, de sociala välfärdsystemen , kommer alla till del och betalas av de 80 % jag nämner. De rika är för få för att kunna stå för merparten av dessa utgifter.

      Det är onöigt föra diskussionen som om det var 1970 och SSU och MUF debatterade.

      Liked by 1 person

      • Martin skriver:

        Det är sant att det finns en snedfördelning. ”Till den som har skall varda givet.” Men det motsäger inte att topp 20% står för 80% av resursskapandet. Resurserna fördelas sedan till resterande 80% inklusive VIK. Jordan B Peterson nämner ofta Paretoprincipen och Price´s Law. Han brukar nämna att om N personer är engagerade i en profession så genererar roten ur N hälften av värdet. Några exempel:
        – Professorer. Det är en liten klick professorer, f.ö. nästan 100% män, som publicerar merparten vetenskapliga artiklar.
        – Min arbetsplats. Det är en liten grupp människor som gör hälften av jobbet.
        – Högskoleprovet. Topp 10% säg löser mer dubbelt så många uppgifter som medianprovtagaren. Tänk dig hur mycket mer en sådan person hinner lära sig över tid jämfört med medianpersonen. Det blir en exponentiell effekt över tid som förklarar Price´s Law.
        – Brottslighet. Det är ett faktum att av 1000 kriminella så står kanske 30 för hälten av brottsligheten. Det är de organiserade yrkeskriminella som genom återkommande brottslighet genererar hälften av alla brottskostnader.
        – Näringslivet. För mig är det givet att en liten innovativ grupp står för alla de idéer och genombrott som sedan leder till stort värdeskapande. Merparten av befolkningen är inte kreativ överhuvudaget.

        Jag tror helt enkelt du har fel. Du underskattar skillnaderna mellan människor som i ytterkanterna är enorma.

        Vad skulle hända tror du om topp 20% drog till annat land? Då skulle våra företag snabbt falla sönder då de övriga anställda helt enkelt inte har hjärna nog att sköta arbetsuppgifterna. Även det är jag helt övertygad om. Det är t.ex. inte alla som kan hantera och programmera en dator på ett effektivt sätt. Jag skulle t.ex. inte kunna göra samma jobb som vissa toppkonsulter gör på min arbetsplats. De är helt enkelt i en liga för sig.

        Gilla

      • Lars skriver:

        På skoj brukar jag skämta och jämföra människor med hur omsättningen ser ut i affärer där ofta 20 % står för det mesta av omsättningen och 80 % är hyllvärmare, men något man måste ha för att få kunder till affären. Självfallet skiftar över tid vilka varor som är hyllvärmare eller inte.

        Så jag brukar konstatera att på arbetsplatser så är det ofta omkring 20 % som producerar mer än övriga 80 %. Men det betyder inte att de 80 % inte producerar och är nödvändiga.

        Jordan Peterson är inget att bry sig om. Han saknar statistisk kunskap. Pareto principen handlar om hur man kan fördela ökad produktion utan att någon får det sämre och indirekt även om att fördelningen inte är given av produktivitet hos den enskilde.

        Om professorers produktion….jag misstänker att i Sverige har det gått inflation i professors titlar, men bortsett från det så är det ju givet att de verkligt stora genombrotten i forskning görs av mycket få personer, inte av Jordan Peterson, och på samma sätt så är ju merparten av det arbete man gör på företag en tillämpning av känd teknologi eller kända principer.

        De flesta av oss är löneslavar vare sig vi vill eller inte.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Min syn på Jordan B Peterson om intelligens och statistiska metoder:

        Faktoranalys är märkligt. En korrelation mellan olika saker, ja då är det samma sak…nej, men de kan beskrivas med en dold variabel som är korrelerad med båda….som ‘neuroticism’. Men vad har man då visat? Att det finns något korrelerat med något ur en stor samling data där man definierat de olika faktorerna på särskilt sätt och fått svar avseende hur man tolkat frågorna och man har uteslutit andra faktorer man inte kunde definiera och som inte finns med bland frågorna. Och kan vi därmed definiera den dolda variabelns vid sidan av att den är starkt korrelerad till just de faktorer vi tagit fram och som är sinsemellan starkt korrelerade?

        Och inte var det psykologin som uppfann statistiken så statistiken klarar sig bra utan psykologin och psykologin klarar sig bra utan en av hypoteserna, den om hur man kan mäta intelligens.

        En korrelation om intelligens och universitetsstudier om 0.6 innebär att om populationen på universitet är normalfördelad i den populationen peka mot ett samband med att man klarar studierna om man har viss intelligenskvot dvs variationen av resultaten förklaras till 60 %. Men 40 % klarar sig kanske igenom av andra skäl om vi hårdrar, men egentligen att intelligens ENDAST har ett förklaringsvärde om 60 %. Hmm. Eller egentligen att ett universitetsbetyg visar att åtminstone intelligens till 60 % förklarar att man fick ett betyg. Andra faktorer spelar in.

        Det är av intresse är hur intelligenskvoten fördelar sig, är den verkligen normalfördelad? Det kanske följer vad som gäller befolkningen i stort, men svansen, de lägre intelligenskvoterna är inte med i urvalet? Gymnasiet ska ju innebära en selektion och gymnasiet en selektion av grundskoleelever? Rimligen mäter man enbart över ett urval från universitetspopulationen, men vi får ju också en situation där andra variabler av intresse inte heller är normalfördelade enligt vad som gäller i populationen.

        Men denna korrelation om 0.6 är samtidigt beroende av vilka andra faktorer som inte är med t.ex. faktorer som påverkar intelligenskvoten, beroende av att faktorerna är sant oberoende av varandra.
        Man kan väl i alla fall slå fast att intelligens definieras som vad man mäter med intelligenstest.

        Vad är den där Jordan Pettersson som förklarar för en figur? Är han intelligent eller tillhör han de 40 % som klarat sig trots bristande intelligens……

        Gilla

      • Martin skriver:

        En korrelation på 0.6 är en mycket stark korrelation och den håller även om man utgår ifrån att dina vaga spekulationer om statistiken är sanna (vilket jag betvivlar). Problemet är att det är en obekväm sanning helt enkelt. Enligt Peterson är den näst bästa förutsägande faktorn för framgång personlighetsdraget samvetsgrannhet som i sin tur består av underkomponenterna driftighet och ordningssamhet. De står nog säkert för en stor del av de återstående 0.4 du nämner. Det är inget konstigt att de som lyckas bäst BÅDE är intelligenta och jobbar hårt över lång tid. Det är en oslagbar kombination i längden.

        Återigen: Vad tror du skulle hända i företagen om topp 20% försvann? Det inkluderar alla de mest produktiva och experterna plus duktiga ledare. Våra högteknologiska företag skulle naturligtvis snabbt falla sönder. Experterna utför så pass krävande uppgifter att de övriga, som varken är lika intelligenta eller arbetar lika hårt, aldrig skulle kunna ersätta dem. Ifrågasätter du det?

        Gilla

  7. Christer H skriver:

    Problemet är identifierat – Sverige och svenskarnas inkomster är kidnappade av politikerklassen och ” det välfärdsindustriella komplexet” ( politikerklassens organ för att
    köpa röster).

    Frågan är: Vad gör vi?

    Inget av de 7 partierna i den politiska oligarkin kommer ändra på nuvarande sakernas tillstånd
    oavsett hur många röster de får/köper.
    Det enda partiet utanför oligarkin är SD. Är SD lösningen eller bara en ful ankunge som inte
    kommer bli en vacker svan?

    Palmes socialism har satt djupa spår i Sverige. De är nu vi ser resultatet av borttagna ansvar och otillräcklig granskning av makten. Full fart mot avgrunden.

    Jiri Voldrich, Lerum, såg redan 1967 varthän det barkade. Jag trodde honom inte.
    Jiri hade rätt, jag hade fel.

    Liked by 1 person

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Graden av korruption tror jag är en följd av två faktorer, dels mentalitet och dels vilket motstånd mot korruption som finns inbyggt i samhället.

    Om vi börjar med mentaliteten: En bortglömd väska i Tokyos tunnelbana stjäls normalt inte, i alla fall inte av japaner. I Grekland är det självklart att den som först ser väskan tar den. Sverige rör sig mera i riktning mot Grekland än mot Japan.

    Motståndet i samhället: Det handlar om transparens och lagstiftning bl a. Sverige har en ganska tydlig lagstiftning men likväl finns en omfattande korruption, exempelvis i Muteborg, möjligen grundlagd av den s-märkte Göran Johansson. Dessutom finns en omfattande gråzon där det svårt att bedöma om det är korruption eller inte. Ett aktuellt exempel är en stor svensk upphandling av luftvärn, där det sämre och dyrare alternativet enligt vissa bedömare valdes. Berodde detta på att Sverige inte vågar stöta sig med USA eller på att nyckelpersoner mutats? Ovanstående är exempel på korruption i traditionell mening, vill man vidga vyn skulle man kunna hävda att hela det politiska systemet med media, politiker, välfärdsaktörer präglas av ett betydande inslag av korruption, inte minst vänskapskorruption. Några aktuella exempel är hur rikspolischefer, ärkebiskopar och riddare av Nordstjärneorden utses.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Nja, Sten, en ”bortglömd” väska lär väl i Sverige, som numera är betydligt mer likt våldsamma konflikthärdar utanför Europa, snarare behöva hämtas av specialutbildad polis?

      Liked by 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      Jämförelsen mellan Sverige och Japan påminner mig om en serie program nyligen där Joanna Lumley åkte genom Japan. Mycket av de hon redovisade om Japan gav mig en tanke om att, javisst ungefär så var det i Sverige när jag var barn på femtitalet. Homogent samhälle, rent och snyggt, hövliga människor, alla gjorde rätt för sig. Japan är så fortfarande medan Sverige förändrats i grunden. Vad är skillnaden? Japan släpper varje år in max något tusental medborgare för att bo i Japan medan Sverige låter gränsen vara öppen. Sedan millennieskiftet har vi tagit emot långt över miljonen. Hade det varit Japaner hade det nog inte varit några större problem. Men, tyvärr de som kommit saknar inte bara utbildning, de saknar i de flesta fall vad vi i Sverige ser som vanlig hyfs och folkvett.

      Liked by 2 people

  9. Olof B skriver:

    En 12-punktslista:

    1. Dra ned antalet Riksdagsledamöter till 99.
    2. Dra ned antalet ministrar till sju (som i Schweiz).
    3. Banta regeringskansliet till 500 personer. De är 5000 idag, de var 100 på 60-talet.
    4. Lägg ner minst två tredjedelar av myndigheterna. De flesta läggs ner rakt av, en del slås ihop med andra myndigheter.
    5. Inför rent personval.
    6. Inför ett betydligt starkare inslag av direktdemokrati med tvingande folkomröstningar på såväl statlig som kommunal nivå.
    7. Avskaffa Landshövdingar och förbjud politiker att få offentliga reträttsposter som t.ex. ambassadör.
    8. Ta bort Landstingen som politisk instans.
    9. Förbjud det offentliga att äga aktiebolag och driva affärsverksamhet.
    10. Förbjud offentligt utlandsbistånd (lägg ner SIDA).
    11. Gå ur EU och minimera vårt engagemang och åtagande i FN.
    12. Förbjud offentliga bidrag till föreningar och privatpersoner. Antingen bedrivs verksamhet i offentlig regi eller så av civilsamhället. Definitionen på civilsamhälle är att det är oberoende av stat/kommun.

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Utmärkta förslag utom det första. Öka i stället till 1000 så att det blir omöjligt för alla att känna alla ens inom en fraktion eller ett parti. 99 gubbar är snart kompisar med varandra. Med 1000 geografiska enmansvalkretsar oberoende av varandra, med fyllnadsval, kommer folkets röst bättre till sin rätt.

      Och skulle någon komma dragandes med gerrymandering, så be vederbörande att ta en titt på hur Stockholms stads gränser är dragna. Det är gerrymandering ”trots” ett ”proportionellt” partikanslivalsystem.

      Gilla

      • Per-Anders skriver:

        Om vi satte 10.000 i riskdagen och tvingade dem att göra minst ett inlägg i alla beslut så skulle det inte bli så skulle de inte hinna med så många beslut som drabbar oss medborgare.

        Å andra sidan hinner väl inte 99 riksdagsledamöter hitta på så många beslut heller.

        Annars en mycket bra lista som de facto speglar vad vi verkligen behöver göra i Sverige.

        Liked by 1 person

  10. Anders L. skriver:

    Intressant artikel. Jag fäste mig särskilt vid: ”Då hade Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson … skickats till häktet.”

    Gilla

  11. Hortensia skriver:

    Härligt hoppingivande berättelse från andra sidan jorden, Patrik!

    I en fungerande, västerländsk demokrati med kristen rättsuppfattning och sjukvård i paritet med det skyhöga skattetrycket borde rent samhällsskadligt maktmissbrukande och patologiskt självberikande individer, som ohöljt svenskhatande, hyperarrogante Fredrik Reinfeldt, vars politiska missgärning har åsamkat svenska folket och dess mödosamt uppbyggda välfärdssamhälle irreversibel skada, naturligtvis inte tillåtas gå lös.

    Liked by 1 person

  12. Erik2 skriver:

    För en som tidigare varit gravt hjärntvättad så står det alltmer klart att höga skatter i sig förstör ett samhälle. Det driver på sikt fram en narcissistisk politisk ordning och förbarnsligar medborgarna. Alldeles oavsett de mångfaldiga bevis som finns på vad dåligt ett högskattesystem är på vara effektivt vad gäller resursskapande och resursallokering. Sådant fungerar bara inte på macronivå, bara micronivå (individnivå). Det kan däremot beskrivas på macronivå. Den offentliga sektorn måste storslaktas. Jag tror en total skattenivå på 15-18% mer än väl skulle skapa ett mycket bra fungerande samhälle. Det råder en total brist på insikt om vilket enormt slöseri som pågår. Svenskt Näringsliv… Inte ens där tänker man klart längre.

    Liked by 2 people

    • Erik2 skriver:

      Var får jag då 15-18% ifrån, kan man undra. Har tittat översiktligt på statlig budget och tänkt bort SIDA och allt bistånd, migrationsverk. Ams-värk, osv. För kommuner tänker jag bort den sociala lagstiftningen så att man i varje kommun organiserar sitt samhälle som passar bäst där. All offentlig konsumtion antas till svenska medborgare. Man hamnar fort i enorma besparingspotentialer. Notera att det står var och en fritt att sedan disponera sina friställda medel till välgörenhet och stöd till andra människors medborgare precis som man vill. Det är så groteskt oanständigt som det är idag när man använder andra människors plånböcker, dvs liv! , enligt eget gottfinnande. Från politiskt håll vill säga.

      Gilla

      • Gert B. skriver:

        Många utmärkta och härliga kommentarer i tråden. Med 15% inkomstskatt är vi nere på ungerska nivåer. Helt rimligt! Hälften av alla myndigheter kan läggas ner i morgon dag, som en bra start. Resterande hårdgallras!

        Gilla

    • Per-Anders skriver:

      Ett exempel på den socialistiska indoktrineringen som har pågått i generation är att idag finns det en massa företag som mer eller mindre har som affärsidé att hitta på totalt meninglösa projekt om de säljer in till kommuner och statliga myndigheter med rena floskler.. Vi skattebetalare från betala för dessa meningslösa projekt. Det finns inget riktigt entreprenört tänkande i dessa företag, dvs. att de ska tillverka produkter eller tjänster som efterfrågas i verkligheten och som folk vill ha.

      Gilla

  13. Magnus Rosensparr skriver:

    Ovanstående 12-punktslista är en god början för ett bättre Sverige, men först och främst måste partisystemet och partierna avvecklas. Redan vid slutet av 1700-talet argumenterade George Washington kraftfullt och varnade för partier.

    Liked by 1 person

  14. Lars skriver:

    Det är väldigt intressant med jämförelsen PE gör med Brasilien. Jag drar vissa slutsatser:
    1) Man kan uppenbarligen inte tala om ett komplex typ det välfärdsindustriella eller det offentliga Sverige utan måste utifrån den Brasilianska erfarenheten konstatera att olika system, det juridiska i vissa delstater i Brasilien, uppenbarligen har förmåga att hävda egna värderingar (i samklang med lagstiftningen), skydda sina egna medarbetare och gå emot den högsta politiska makten och ta med sig olika privata miljardärer på vägen och föra fram åtal mot betydelsefulla företag.
    2) En likhet med Sverige och de flesta stater är troligen att befolkningen efterhand ger upp och anpassar sig. Jag läser just om Polens historia och det är skrämmande hur hela generationer fått liven förstörda och ändå kämpat sig igenom fruktansvärd turbulens under förtryck och maktpolitiskt spel. Vi är naiva i Sverige trots närheten i historia och geografi till ett Europa som genomgick konvulsioner ab krig, folkomflyttningar, desinformation mm alldeles i vår närhet så sent som för 70år sedan fram till närmast nutid på 80-talet. Vi häpnar över medias desinformation och maktens spel och dumheten hos olika proselyter till politiska åskådningar, men vi har ju precis lämnat ett sekel där det var närmast normalt.
    3) Jag saknar i PE’s beskrivning en diskussion av utvecklingsstrategier i Brasilien. Man har ju fört en utpräglad substitutionspolitik dvs uppmuntrad inhemsk industri och skyddat den för utländsk konkurrens (man har gott om tullar och restriktioner och det drabbar bl.a. våra svenska storindustrier i Brasilien, Scania och Volvo. Det är en strategi som i mycket misslyckats och Brasiliens expansion har mycket skett inom råvaruproduktion för bl.a.. Kina.
    4) Världsbankens ekonomer är antagligen fortfarande dominerade av Washington Concensus dvs avreglering och fria kapitalflöden och privatisering, en politik man INTE tillämpat i nord st Asien. Vad världsbankens ekonomer har att säga om utvecklings länder kan därmed ifrågasättas med påpekande att det aldrig fungerat. Att sedan jämföra med ett industrialiserat land som Sverige är omöjligt. Förutsättningarna är annorlunda.

    Gilla

    • Petrus skriver:

      Lars:

      ”3) Jag saknar i PE’s beskrivning en diskussion av utvecklingsstrategier i Brasilien. Man har ju fört en utpräglad substitutionspolitik dvs uppmuntrad inhemsk industri och skyddat den för utländsk konkurrens (man har gott om tullar och restriktioner och det drabbar bl.a. våra svenska storindustrier i Brasilien, Scania och Volvo. Det är en strategi som i mycket misslyckats och Brasiliens expansion har mycket skett inom råvaruproduktion för bl.a.. Kina.”

      Kommentar:

      Importsubstitutionspolitiken är väl orsaken till att man trots allt har en del lägre medelklassmänniskor i Brasilien och inte ligger på afrikansk levnadsstandard-nivå. De som bygger Scania-lastbilar eller VW-bilar slipper försörja sig på jordbruk av afrikansk typ (vilket också förekommer eftersom man har för många människor och de bra jobben inte räcker till). Satsningen på etanol minskar importbehovet av bränsle. Brasiliansk sockerrörsetanol är lika billig som bensin.

      För ett stort land som Brasilien får det inga större negativa skalekonomiska konsekvenser att tillverka saker inrikes.

      Att importera alla varor med högt förädlingsvärde hade varit vansinne för Brasilien och placerat landet på afrikansk nivå i fråga om levnadsstandard. Alternativet att vara en utpräglad frihandelsnation hade inte funkat. För att detta skall funka bör man vara extremt konkurrenskraftig, typ Sydkorea eller Taiwan. Noterar också att Sydkorea och Japan tidigare ofta anklagades för protektionism när deras ekonomier växte med rekordfart.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag läste vad jag skrev och det var slarvigt skrivet, men jag menade inte att utvecklingsländer inte behöver skydda sin inhemska industri utan det har alla i-länder gjort i begynnelsen och det gör man även i nordost Asien, men man har där prioriterat exportindustri och subventionerat den eller hållit ned inhemsk konsumtion och drivit exportledd tillväxt och varit finansiellt repressiva och styrt investeringar till exportindustri. Så långt är man nog överens, men inte om den betydelsefulla effekten av att man därigenom utsätter sin industri för konkurrenstryck på utländska marknader och tvingar fram inhemsk effektivitet. Kring substitutionspolitiken i latin Amerika som inte varit framgångsrik så brukar man hävda att man inte nått konkurrensmässig nivå för export och inhemskt är ineffektiva och stödjer verksamhet som annars inte skulle överleva. Svaret på den politiken blev i Latin Amerika i princip formulerat som Washington Concensus (av en amerikansk ekonom myntad sammanfattning) som blev vägledande för IMF och Världsbanken, en strategi om öppnade kapitalmarknader, liberalisering och avreglering, öppna för impiort/export och minska ned tullar.

        Du tar upp skalfördelar som stora länder som Kina, Brasilien, USA, Ryssland har, men det tycks inte vara tillräckligt för att lyfta från tredje världen land till i-land, inte ens med stora naturtillgångar. Det förefaller t.ex. som att USA i hög grad utvecklades mha import av både kapital och teknologi liksom Frankrike, Tyskland och Sverige.

        Jag känner mig inte tvärsäker, men det förefaller att skalfördelar inte räcker för att ett land ska utvecklas.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Med ‘teknologi import’ avsåg jag teknologi överföring dvs förmågan att utveckla tekniskt avancerade produkter, inte enbart sammansättningsfabriker. Det tycks mig att mycket sådan utveckling sker inom organisationer i industrin och delvis forskning på universitet, men att mycket av lärandet sker inom industriella eller andra kommersiella organisationer över tid, både på det individuella planet och på organisationsnivå. Man lär genom att tillämpa.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s