”Should I stay or should I go” är titeln på en av det brittiska punk-bandet The Clashs största hits. Låten skrevs för snart 40 år sedan, men frågan den ställer är tidlös. I de flesta relationer ställs frågan med jämna mellanrum. Ska man stanna eller gå? Är gräset grönare på andra sidan, eller ska man fortsätta att kämpa där man är?
I dagens politiska debatt klagar man ofta på politikernas avsaknad av visioner, på avsaknaden av synpunkter och förslag som går utöver det dagsaktuella. Det är lätt att instämma. Samtidigt inger de visionärer som återfinns i historien vissa betänkligheter.
Bäste PE,
Vi vänder oss till dig eftersom vi vet att du är en erfaren managementkonsult. Som du vet strävar det Muslimska brödraskapet efter att inrätta ett världomspännande kalifat. Eftersom omständigheterna varierar från region till region, rentav från land till land, gäller det att anpassa den lokala strategin till de rådande förhållandena. Vi representerar den svenska grenen av det Muslimska brödraskapet och skulle gärna vilja höra dina råd.
Muslimska brödraskapet
Fredagen den 14 juli rapporterade Sveriges Radio om sopstrejken i Stockholm. Enligt SR hade ett antal ”sopgubbar” sjukskrivit sig, medan andra ”sopgubbar” hade sagt upp sig. Beteckningen ”sopgubbar” återkom flera gånger under inslaget och även i senare sändningar. Att man i identitetspolitikens/normkritikens högborg kallar Stockholms renhållningsarbetare för ”sopgubbar” ̈ar tydligen helt OK och i linje med SR:s värdegrund.
En eftertänksam läsare gav mig huvudbry. Nyligen skrev jag en text om kriminalitetens kostnader där jag påpekade att de som är satta att bekämpa brottsligheten också kan ha anledning att försvara den eftersom den ger dem jobb och intäkter. Så här skrev jag bland annat:
En del hänger upp sig på att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg resonerar som om hon vore flyktingaktivist. I själva verket gör hon bara sitt jobb. Hon är det närmaste man komma en fackpamp för advokatkåren. Det vore tjänstefel av henne att inte värna kårens intäktskällor, såväl migrationen som kriminaliteten.
Den som inte på länge läst Fritiof Nilsson Piratens bok Bock i örtagård kan på nytt förnöja sig i sommaren och alltså möta patron Esping, som vill bli kyrkvärd. Denna humoresk blir verklighet i kyrkolivet, när de politiska partierna ställer upp i kyrkovalet för att styra och ställa.
Det förefaller uppenbart att det egentligen bara finns en fungerande lösning på migrationsproblemen, nämligen att genomgripande förbättra förhållande i de länder som migranter önskar lämna.
Att så där 25 procent av Sveriges befolkning migrerade till USA under främst åren 1850 – 1925 berodde på fattigdom, överbefolkning samt protester mot en överhet som man ansåg orättfärdig. De hade ju förvisso kunnat stanna kvar, ställt överheten till svars och tidigare omvandlat det egna landet som de senare faktiskt gjorde.
Trafikverket har alltså tidigare driftat Transportstyrelsens datasystem. Under Reinfeldtregeringen beslutas att driften i stället ska läggas ut på entreprenad hos något privat IT-bolag.
IBM får uppdraget. Arbetet ska utföras av underentreprenörer till IBM, till exempel ett IT-bolag i Serbien. Den nye statsministern Löfven gör Anna Johansson till infrastrukturminister med ansvar för Transportstyrelsen och Maria Ågren tillsätts som myndighetetens generaldirektör.
När prästen och den erfarne kyrkomötesledamoten, kyrkostyrelseföreträdaren, stiftsfullmäktigeledamoten med mera, Dag Sandahl, tar till orda i den offentliga kyrkodebatten är det alltid med undertonen att den kyrkan han tjänar inte skall vara en demokratisk folkkyrka, alltså inte en kyrka med fria val eller politiska partier som ställer upp och på vanligt demokratiskt sätt kämpar om väljarnas gunst och inte en kyrka där således allmänheten i dess breda bemärkelse är företrädd och har inflytande. Sandahl vill – detta betonat även om han protesterar starkt – ytterst att kyrkan främst skall styras av präster och teologer och den gudstjänstfirande församlingen, det sistnämnda ett begrepp som ofta förekommer i hans bloggtexter och i hans anhängares nickande.
Ibland blir jag alldeles häpen över hur lite experter, ekonomer till exempel, förstår om ekonomi (om det inte är jag själv som är helt bortvillad, det går faktiskt att motvilligt tänka sig).
Laura Tyson, professor vid Berkeley och tidigare rådgivare till president Clinton, skrev nyligen en artikel i Dagens Nyheter där hon kom med råd till regeringar om vad de bör göra om robotarna tar över jobben och det skapas stora ekonomiska klyftor. Regeringarna bör inte beskatta robotarna eftersom sådant kan ”underminera innovation och produktivitetstillväxt”.
I en tid när Sverige är utsatt för många prövningar i samband med den svårhanterade verklighet vi står inför, kunde man förvänta sig att politiker och beslutsfattare i stat och kommun skulle känna att ett mått av allvar vore påkallat. I stället visar det sig att det kan ge upphov till otippade reaktioner.
Antalet sidvisningar på den här bloggen ökar svagt, om man ska tro statistiken från WordPress, och uppgick i juni till omkring 650 000 stycken. Antalet unika läsare den månaden var 130 000. Om dessa läsare är medlemmar av svenska kyrkan i samma utsträckning som svensken i genomsnitt så återstår kanske 100 000 röstberättigade. Av dessa – fortfarande under antagandet att läsarna beter sig som folket i gemen – röstade 13 000 stycken i senaste kyrkovalet, medan 87 000 skolkade.
Har du tänkt på hur vi gradvis utvecklar vår förståelse? Hur nya insikter successivt växer, hur de prövas mot observationer av verkligheten och hur de, om de överlever dessa prövningar, blir alltmer robusta och självsäkra. Och det bästa av allt: hur de får ett eget liv oberoende av de personer som inledningsvis formulerat dem och, förutsatt att de fortsätter att uthärda och passera tillvarons noggranna kontroller, får en egen existens till allas nytta utan att någon kan komma och hävda egna immateriella rättigheter.
De svenska konsumenterna är inte skonade från problem. Telefonförsäljare lurar äldre att ingå ”muntliga avtal”. Elnätsföretag chockhöjer tarifferna. Oseriösa företag erbjuder snabblån till ockerränta. Man kunde tro att vi har en underutvecklad konsumentpolitik i vårt land. Men den är snarare överutvecklad – eller felutvecklad.
Platon var ett slags statsskickens Linné i så måtto att han indelade statsskicken i distinkta typer, till exempel aristokrati (att de bästa bestämmer), oligarki (att ett fåtal, särskilt de rika, bestämmer), timokrati (militären bestämmer), demokrati (folket bestämmer) och tyranni (en diktator bestämmer).
Den humanitära stormakten Sverige har havererat. Vi kan inte fortsätta som förut. Det var något som gick upp för många när asylkaoset var som värst hösten 2015. Sedan dess har debatten förändrats. Året efter asylkaoset kom boken Haveriet – den humanitära stormaktens fall. Nitton debattörer och författare bidrog med essäer om tillståndet i landet och föreslog lösningar.
Spionen Stig Bergling kopierade i början av 1970-talet en pärm med hemlighetsstämplade uppgifter på sin arbetsplats på Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Pärmen, som innehöll en förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd, lämnades så småningom över till ryssarna. För detta dömdes Bergling 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Att lämna uppgifterna i Berglings pärm till främmande makt var självfallet till skada för Sverige, men det var en piss i Mississippi jämfört med konsekvenserna av att lämna ut Transportstyrelsens register. Under två års tid har uppgifter om allt från det svenska körkortsregistret till detaljinfo om stridspiloter, militära specialstyrkor och personer med skyddad identitet funnits tillgängliga för den som haft intresse av det.
De klassiska migrantsnyftreportagen à la SvD:s Jonas Fröberg och samma tidnings Gunilla von Hall verkar ha ebbat ut under de senaste månaderna. Orsaken till detta är troligen att redaktionen – knappast skribenterna själva – insett att de flesta läsarna har tröttnat på dessa totalt förutsägbara textuella Hötorgstavlor där man får möta en mix av sysslolösa och passiviserade migranter, missnöje med att en del av familjen är kvar i hemlandet, klagan på det svenska samhället, SFI-gnäll och så vidare – alltsammans tryfferat med en massa i sammanhanget meningslösa detaljer om skomodeller, kaffedoft, ögonfärg, frisyrer och ljud från gatan utanför migrantens boende.
Igår skrev jag att de svenska lagarna om att vårt land ska vara multikulturellt bör upphävas och den svenska kulturen ha självklart företräde. Jag kan ha fel, men jag tror att det vore lagtekniskt ganska enkelt att göra det. Det räcker med att ta bort alla bestämmelser som särskilt specificerar att multikultur ska gälla. Man behöver inte specificera vad svensk kultur är, det räcker med att man upphäver exempelvis alla bidrag som specifikt går till organisationer som har etniskt särartsbevarande och icke-integration som mål. Om man lägger ned hemspråksundervisningen – och kanske i stället erbjuder lite extra SFI – så händer det troligen inget annat än just att den statligt och kommunalt finansierade hemspråksundervisningen försvinner (samt att det blir ett himla liv på en del människor, till exempel hemspråkslärarna).
Naturligtvis är det svårt att hålla härskarna från styrandet av Kyrkan. De ser Kyrkan som en ideologisk statsapparat och sådana ska hållas under politisk kontroll. Än mer: de ska fungera just som samhälls- och samtidsideologi. Detta är det politiska önskemålet på en kyrka: ideologisk producentorganisation styrd med betydande inflytande från de maktägande. Furstar eller politiska partier lika.
Tiden går fort. I höst är det redan två år sedan Sveriges säregna migrationspolitik fick se sig besegrad av en mer svårflörtad verklighet. Efter återupprättade gränskontroller i Europa och migrationsavtalet med Turkiet har vi gått från 10 000 asylsökare i veckan under november 2015 till dagens nivå på cirka 500 i veckan. Huruvida det var den svenska regeringens åtstramning eller Europas samlade åtgärder som hade störst inverkan är svårt att uttala sig om.
Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir en sak för mig som du säkert har genomskådat för länge sedan, nämligen att det här med mångkultur – att olika kulturer ska uppmuntras att samexistera inom samma område, till exempel Sverige enligt regeringsformens stadgande om att ”etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas” – är ett misstag.
Jag är inte kriminolog, ej heller jurist eller på något annat sätt expert på kriminalitetens kostnader för oss skattebetalare, men just i egenskap av skattebetalare mycket berörd av kriminaliteten (och Gud förbjude att jag någonsin blir berörd på något annat sätt).
Men när jag försöker leta på internet ungefär hur mycket kriminaliteten kostar så hittar jag ingen hygglig beräkning. Om man googlar på ”kriminalitetens kostnader” så kommer det ett antal norska träffar och sedan en tio år gammal länk till Brå där det förespråkas mer sociala insatser för att minska kriminalitetens kostnader. Visst, det är förstås rätt svar på alla frågor.
Det var rätt att vi räddade flyktingar, utropar Anders Lindberg i en Aftonbladet-ledare tisdagen den 11 juli, och det är lätt att hålla med. Viss är det rätt att hjälpa flyktingar, när världen upplever en unik kris med 20 miljoner på flykt. Flertalet finns dessutom i fattiga länder med ringa resurser.
Sveriges traditionella flyktingpolitik har varit hedersam och gett landet ett gott rykte. För gott, säger en del, därför att detta goda rykte bidrog till bilden av Sverige som ett för flyktingar attraktivt mål med, som man trodde, öppen gräns.
Skolan ska förmedla kunskap. Om det är vi alla överens. Men jag har kommit över ett häfte som visar att åtminstone en skola lär ut felaktigheter. Det rör sig om ett häfte med information om islam som använts i undervisningen av högstadieelever på Alfred Dahlinskolan i Jönköping. I häftet, som har rubriken ”Minikurs islam”, har jag hittat flera fel. Elever som tar okritiskt tar till sig innehållet kommer att få en felaktig bild av islam.
Mohamed Omar har kommit över ett studiehäfte om islam som används vid en svensk högstadieskola. I denna video […]
Natten till måndagen hade ett dussintal bilar bränts i den hittills så lugna staden Liljebacken. Gärningsmän hade tagit sig in i ett parkeringshus, slagit en Securitas-vakt medvetslös och sedan tuttat på allt som gick att tutta på.
Östersund skakas sedan ett par dagar av två brutala överfallsvåldtäkter, varav den första ägde rum natten mot söndagen den 16 juli. Då blev en 18-årig flicka insläpad på en gård och därefter våldtagen. SVT rapporterar:
– Hon anmälde i natt att hon blivit indragen på en innergård och där blivit våldtagen av en okänd man, säger Ewa Posner-Storm, jourhavande förundersökningsledare vid polisområdet Jämtland till TT.
Få av de medeltida kyrkobesökarna behärskade det latinska språket, men så mycket förstod man att när prästen lyfte upp brödet och rabblade en ramsa så hände ett mirakel: Brödet förvandlades till Kristi kropp. Obegripligt, javisst, men så var det. Brödet förvandlades.
Prästen ord ”hoc est corpus” betydde bokstavligen ”här är kroppen”, men det visste inte bönderna i kyrkbänkarna. När de skulle repetera den magiska ramsan blev det därför ”hokus pokus”, för så lät det i deras öron.
Douglas Murrays The Strange Death of Europe (Europas märkliga undergång) är en just nyutkommen bok som för tankarna till Oswald Spenglers Västerlandets undergång (Der Undergang des Abendlandes). Spenglers bok publicerades strax efter första världskrigets slut.
DET GODA SAMHÄLLET 