Och så har vi den andra sidan av saken

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag en text – Samhällets historia i fyra steg  – med citat från vice VD i Svenskt Näringsliv som på basis av egna erfarenheter och undersökningar som organisationen gjort sa ungefär att, visst, det finns fantastiska ungdomar i vårt land, men på det hela taget är de självupptagna, mobilringande morsgrisar som inte har fattat att jobb är på allvar och att en anställd är skyldig att leverera och detta dessutom i tid.

Detta överensstämmer med mina fördomar så egentligen borde jag väl därför låta ärendet vila för att slippa besvära mig med att tänka vidare på saken. Men ibland är tillvaron så motvalls att den presenterar perspektiv som kanske inte motsäger men definitivt ifrågasätter väl invanda och bekväma fördomar. Ett sådant obehag drabbade mig nyss när jag bläddrade i Magasin Åre, årgång 19, vintern 2018, ”om världens skönaste skidort”. Det är 250 sidor glassig reklam med läskiga – men balla! – bilder av djärva, ofta skäggiga, människor som kastar sig utför orörda, superbranta fjällsidor på skidor samt artiklar om sådant som trendiga mikrobryggerier i Åretrakten och prisbelönta kvinnliga uppfinnare.

Det märkvärdiga med detta gratismagasin som ligger i högar i ”världens skönaste skidort” och kan plockas av var och en är att det är läsvärt, kanske till och med intressant. (Jag tyckte det var kul att bli påmind om min barndoms deckarserie från B. Wahlströms ungdomsböcker där de två rödhåriga tvillingarna Klas och Göran från Norrland tillsammans med sin kusin Hubbe från Kaptensgatan i Stockholm löste många kniviga brott som gäckade polisen.)

Man märker på tonfall, bilder och infallsvinklar att magasinet görs av just den generation unga människor som Svenskt Näringslivs forskning antyder är egotrippad, ansvarslös och opålitlig. Hur kan det gå ihop?

Låt mig citera från magasinets Ledare som är signerad ”- Red.” och har rubriken ”Några ord om våra usla skribenter”:

Våra skribenter kan generellt sägas vara kreativa fritänkare som är oerhört dåliga på deadlines. Om texterna överhuvudtaget kommer, så kommer de väldigt, väldigt sent. Sällan – eller nästan aldrig – handlar de om det överenskomna ämnet…

Ofta sitter vi i pressläggning med en text som förvisso är fantastisk men som plötsligt inte alls hänger ihop med de lika fantastiska bilderna. Detta har medfört att folk oförtjänt brukar anklaga oss för att vara kreativa genier – när det i själva verket handlar om i panik uppfunna nödlösningar orsakade av skribenter med auktoritetsproblem…

Våra skribenter kan även generellt sägas vara väldigt, väldigt duktiga. Så vi vill därmed uppmana dig, käre läsare, att inte enbart titta på bilderna utan att även läsa texterna. För de är läsvärda – även om de ytterst sällan handlar om vad vi hade tänkt att de skulle handla om.

Även om jag har klippt i ledaren lovar jag att jag inte förfalskat klangen. Samtidigt som redaktören bittert klagar över medarbetarnas brist på disciplin och lydnad så är han (eller hon) påtagligt stolt över slutresultatet.

Man känner igen situationen från debatten om skolan. Ena sidan säger ”de lär sig ju ingenting, se på PISA-resultaten”. Den andra sidan säger ”de blir i stället överlägset kreativa och nydanande, se på Skype och Spotify”.

Jag tror att båda har rätt. En del av eleverna vid svenska skolor kommer att bli mycket framgångsrika trots bristen på ordning, kanske tio procent, kanske fler. Jag vet inte om deras framgångar beror på gynnsamma uppväxtförhållanden eller på osedvanlig begåvning eller på att de kunnat ägna sig åt att programmera sina mobiler i stället för att behöva lyssna på en trist lärare i en kateder. Men det vore dumt att förneka att en skola som är lika för alla måste bromsa och hålla tillbaka specialbegåvningarna. Bättre för dem om skolan lät dem löpa fritt vilket väl ofta är vad den gör.

Samtidigt finns alla de andra som inte är lagda för entreprenörskap eller konstnärlig genialitet. Dessa, som rimligtvis utgör en majoritet, är dömda att bli löneanställda underlydande till en chef som ger dem order och bedömer dem. Det är dessas chanser att spela sin förutbestämda roll i livet den svenska skolan, som Svenskt Näringsliv påpekar, försämrar.

”Man äger ej snille för det man är galen” diktade poeten Kellgren. Han menade att galenskap inte räcker för att kvalificera någon för genialitet. Det är samma här. Det räcker inte med att vara odisciplinerad för att bli en kreativ entreprenör eller konstnär.

44 reaktioner på ”Och så har vi den andra sidan av saken

  1. Eva Danielsson skriver:

    Att diskutera skolan kan fylla många sidor text.
    Talesättet ” Nöden är uppfinningarnas moder” ligger det något i. När texter kommer lite sent t ex.
    Människor är tack och lov både lika och olika.
    Men alla behöver växa upp och bli ansvarstagande vuxna. Hitta en plats i samhällshierarkin utifrån sina förutsättningar.Alla kan inte bli ”sjungerskor” eller en Zlatan.

    Ett annat talesätt ”det är inte hur man har det utan hur man tar det” passar också ibland. Med en liten nypa salt. Vissa omständigheter borde ingen behöva leva med. Det är då vi ska hjälpas åt.
    Människan leker och samarbetar med varandra om de får chansen.
    Makthavare ska inte kladda ner några av sina fingrar i onödan. Bara ge stabila spelregler och frihet.

    Liked by 4 people

  2. Moab skriver:

    Nej, till och med Miles Davis sade att ”you’ve got to know it before you can go off it”, han menade att utan kunskap om grunderna och teknikerna så blir det bara skit. Gauguin målade, och målade, och målade, man skapar inga intuitiva mästerverk direkt, och Ernest Hemingway satt och plitade och strök och övade sig oavbrutet i tekniken att skriva (för övrigt så har Cambridge Press just släppt ett antal tjocka volymer med alla Hemingways korrespondens, mycket snygga dessutom). Alla Nobepristagare i fysik vittnar om hur det först och främst har handlat om hårt, idogt arbete.

    Jag dristade mig till SvDs ledarsida där Inger Engqvist informerade om Engelska Skolan och IB-programmet, just de två som inte följer svenska rekommendationer verkar producera de bästa eleverna, men de straffas vid antagning till universitetet genom en omräkning av betygen som,är ofördelaktig, typiskt. Jag är också mycket orolig över Google/Wikipedia-metoden för att ”utbilda” barn, för hur förstår man något, hur förmår man att sätta saker i sitt sammanhang? Det bästa sättet jag vet är att läsa böcker, många, och i skolan att en lärare sätter ihop fragment till ett koherent helt, tills man kan se det själv. Jag hade ingen sådan lärare i exempelvis historia, det blev bara årtal, kanske därför så drogs man till matematik och fysik där mina lärare var bättre och sammanhangen tydligare. Nu är jag rädd att man för att man alltid kan hitta svaret på nätet att man tror att det räcker med att vara ”källkritisk”, men vad betyder det? Utan grund att stå på så blir det bara en summa av källor så skall man dra medelvärdet? Eller det mest politiskt korrekta värdet? Pennan används också mindre och detta redskap är den mest fantastiska uppfinningen för vår fantasi och för att hjälpa vårt minne, jag är mycket glad att mitt äldsta barn sitter med penna då hon gör läxorna och ritar massor.

    Jag gissar iallafall att alla de moderna redskapen riskerar att stjälpa istället för hjälpa de svagaste eleverna, och genom att baskunskaper har diskonterats så riskerar denna generation att bli ännu tommare kärl att fylla med politiserat innehåll.

    Liked by 7 people

  3. Moab skriver:

    Off-topic men saxat från SvD idag, Freudian slip?

    Trist, kan man tycka, men vi verkar uppenbarligen vilja ha det så här. Lusten att knipa den kortsiktiga poängen tillåts alltid trumfa den långsiktiga viljan till ett vuxet samtal.

    Sagt från den andra sidan av att vara sund.

    Liked by 1 person

  4. Endorfiner skriver:

    Endorfiner höjer vår smärttröskel men hör även samman med en förhöjd livskänsla. Endorfiner kan stimulera fram både lyckokänslor och eufori. Leken i sig stimulerar oss genom hela vår uppväxt. Genom leken lär vi oss, både socialt och motoriskt. Leken i sig motiverar oss.

    Och leken fortsätter även in i vuxenvärlden. Vad är olika sporter om inte annat än mer disciplinerad lek, med allvarliga undertoner.

    Varken skola eller arbetsliv kan sägas genomsyras speciellt mycket av lekmoment. Även om pedagogiken tappert försöker.

    Inom olika yrken förekommer moment av stimulans som liknar både den kreativa leken och idrottens mer disciplinerade allvar. Men då mer av en tillfällighet.

    Men mest innebär arbete enbart något nödvändigt med tämligen dålig koppling till mer personliga behov.

    Det är väl här graden av bortskämdhet blottas hos en yngre generation. För dagens unga är världen spängfylld av potential och möjligheter till egna förlustelser – möjligheter som tidigare generationer till stor del saknade.

    Går man in på YouTube och söker på ”GoPro”, en actionkamera, hittar man tonvis med filmer där yngre förvandlat världens alla hörn till en enda stor lekplats. Här får plötsligt ordet utmaning en mening, men ur ett ungdomligt perspektiv. Det hoppas, kastas och rullas på det mest krångliga sätt.

    Att diciplinera in denna lekande generation i mer grå tristess, stöter lätt på svårigheter. Som dålig tidspassning och brist på allmän disciplin. För i självständig lek kittlas huvudsakligen individualitet och mer egotrippade behov. Medan det i olika lagsporter kan vara tvärtom.

    Jag inbillar mig att de unga lär sig mer utanför skolan idag, än vad äldre generationer kanske gjorde. Idag sticker det lättare iväg åt olika håll. Livsstilen spretar mera än förr. Yngre utvecklas idag lättare till odisciplinerade draghundar – som alla vill lite olika. Och då blir det svårt med en gemensam färdriktning.

    Liked by 2 people

  5. MartinA skriver:

    Ungdomar idag är på många sätt vuxnare och mer ansvarstagande än förr. De förväntar sig mycket mindre från samhället. Och de vet att det intre räcker med att födas i sverige för att bli omhändertagen. Sverige är en mycket hårdare plats än förr och det fattar ungdomarna och de anpassar sig efter det.

    Liked by 1 person

  6. olle holmqvist skriver:

    Jag hyser en klockartro att ”folk” har bl a två mentala centra som förbinder sig som kommunicerande kärl. enligt den icke misstolkande bilden. Dvs summan konstant, men mkt av det ena kreativitet, idérikedom, tänka-fritt-tänk och blir lite av exekekutiv verkställande kraft. Är själv sådan. Har haft många idéer som sedan förverkligats av andra något år efteråt, utan någon kredit, men ändå njd – se där det gick ju. Ja är Anderssonskans Kalle.

    Den andre är förvaltaren, den som läser läxor, räcker upp handen: Magistern, jag vill torka tavlan ! Som lär sig algoritmerna, som ibland blir chef och missuppfattar att chefsskap också är att köra algoritmer. Har gått på chefsutbildningskurs med utbildad psykolog som hittat ”det”
    den vise chefens sten.. Den där som lär ut sin egen gral, -sin super-algoritm – är ofta misstrodd av seriösa kolleger psykologer.

    Den förnuftiga chefen – jag har haft flera – inser att vi bägge -innovatören Anderssonskans Kalle och Förvaltaren med sina pärmar och hängmappar i prydlig ordning, bägge
    behövs och den gode chefen över bägge ser som sin uppgift i att få oss att samarbeta och respektera varandra. Inte lätt.
    >
    http://www.tecweb.org/styles/gardner.html

    Liked by 1 person

  7. Hovs_hällar skriver:

    Det går förstås inte att dra generella slutsatser från ett enstaka exempel. Jag kunde ex-vis generalisera från min egen trängre familjekrets, och dra slutsatsen att den svenska skolan går ”som en Tesla”!

    Så kan man naturligtvis inte resonera. Det blir som att ”bevisa” att invandringen rullar på närmast problemfritt, därför att man känner EN (1) asylinvandrare som lyckats jättebra i livet (varför inte dra till med Tino Sanandaji…)

    Men visst var det ett roande exempel…

    Liked by 1 person

  8. oppti skriver:

    Ser de förebilder som kommer fram i media med väldigt begränsade framgångar så är det kanske inte så konstigt att satsningen på att bli unik är prioriterad framför satsningen på att bli duglig.

    Gilla

  9. Johan skriver:

    I så fall kanske man kan dra slutsatsen att framtidens Sverige är ett yvigt land med många begåvningar men också individualister, ett land som blir mycket svårt att leda, svårt att organisera och samordna runt en gemensam kollektiv uppgift.
    Är det inte svårigheter att organisera som kännetecknar Sverige redan nu? Hur ska man kunna samla all positiv energi till en spjutspets nör det behövs?

    Liked by 2 people

  10. Östrahult skriver:

    Alla kan inte bli playboys eller IT-entreprenörer. Bara för att man är smart så kanske man inte funkar i arbetslivet, MENSA-kapabla kan t ex ha svårt att passa tider. Personligen tror jag att i alla fall en del unga har svårt att värja sig mot den kändiskultur som omger dem och som ses som något slags föredöme. Gapet mellan den egna torftigheten och den glättade världen kan upplevas som frustrerande. Unga skulle må bättre av att utsättas för mera vardagliga intryck, t ex att man är lika mycket värd om man inte är en kändis. En orolig skola och konstiga influenser som ett överdrivet intresse för alternativ könstillhörighet är andra faktorer av betydelse. Sammantaget leder allt detta till följande av SCB levererad information: ”Under de senaste 30 åren har andelen unga med psykiska besvär ökat i de nordiska länderna. Ökningen har varit störst i Sverige och den psykiska hälsan är idag sämre i Sverige än i övriga Norden.” Detta är dessvärre den andra sidan av myntet.

    Liked by 3 people

      • olle reimers skriver:

        Koczinsky ble, när han var på Harvard rekryterad (lurad in i ) projekt MK Ultra som förstörde hans hjärna helt och hållet.

        Gilla

    • Moab skriver:

      Mensa tror jag för övrigt ligger runt 134 för att få vara med och leka, det är ganska vanligt, har för mig 1-2% av befolkningen.

      Gilla

    • olle holmqvist skriver:

      Den arketypiske MENSA-figuren (extremt analytiskt intelligente – för er som inte är förkortningsnördar) var Kurt Gödel ”dog …av undernäring, …hans paranoida vanföreställningar …han åt endast den mat hans hustru …tillagat. Allt annat…förgiftat. När hans fru lades in på sjukhus, ..började han svälta sig själv,” Wiki
      och filmen om Doktor Mabuse.
      Såna där extremt ”intelligenta” och mycket opraktiska figurer har ”alltid funnits”. En av dem tillbringade dag och natt – all sin tid åt att finna ut hur man skulle spränga banken i Monte Carlo. Personlig hygien, vänner familj, jobb, allt annat försvann. Så kom han på det. Så genomförde han det. Efteråt med ljumma vårvinden smekande hårlocken i pannan, stod han där på trappan utanför den mäktiga Casinobyggnaden. Mådde bra. Men inte riktigt bra. Nånting stämmer inte. Så kommer han på det: Han glömde samla in markerna.

      Vi andra är som han i Äppelkriget. Satsar alla pengarna på häst nr 13, knubbigt gotlandsruss, med Tollarparn som jockey. (den enda roliga scenen i filmen och frånfäller följaktligen på skärmen)

      Gilla

      • jacobsteckelenburg skriver:

        Einstein försökte ju tala Gödel ur hans paranoida tankar men misslyckades. Gödel ansåg nämligen att Einstein var en ”sorglös och omisstänksam slarver”. Efter Einsteins död 1955 hade Gödel bara sin fru att lita på. Hans geniala begåvning och fantasifullhet medförde en typisk overkill-situation inför vardagsproblemen som ju oftast erfarenhetsmässigt försvinner om dom får ligga för sig själva i ett hörn och surra.

        Men ett samhälle med vidhängande utbildningsprojekt som svarar på särbegåvningar med t ex fiktiva bokstavsdiagnoser och stigmatisering tappar stort i intellektuellt momentum i längden. Genier och dom strax under den nivån är alltid udda men förtjänar av det skälet absolut ingen bokstavsdiagnos.

        Från mitt begränsade perspektiv (jag är totalt ointresserad av psykologi och Freudianska slipsar) har jag bara sett en eller ett par figurer i offentligheten som tycks kvalificera för hittepå-diagnosen ADHD – en av dom är Håkan Juholt men han är trots detta inget geni vad jag vet.

        Liked by 2 people

  11. JL skriver:

    Om vi tänker lite längre, 10-20 år framåt, när AI fått ett större grepp om vår tillvaro.

    En stor andel av eleverna inte alls vara efterfrågade på arbetsmarknaden, oavsett hur väl skolan fungerar.

    Frågan är vad detta leder till. Säg att vi har ”universal basic income” som lösning. Vilka fler destruktiva postpostpostmoderna idiot-ideologier kommer växa fram hos dom som har all tid i världen, och kanske inte de vassaste intellekten? Något kommer de behöva ägna tiden åt för att skapa syfte och mening i tillvaron. Vad?

    Denna film (15 min) är ett MÅSTE att se om ni inte redan gjort det:

    Liked by 3 people

    • Johan skriver:

      Ett samhälle utan ett sammanhållande kitt är i så fall inget samhälle alls, bara ett landområde, definierat av koordinater och befolkat av individualister utan koppling till varandra.

      Liked by 2 people

  12. lookslikeanangel skriver:

    Renässans – Off Pist?

    Så roligt med unga pigga förmågor i Åre.
    Men jag hoppas att “what happens in Åre”, inte “stays in Åre”.

    För vi behöver verkligen Renässans. MEN det är tufft att vara ett “universalgeni”.
    Man behöver precis som i originaluppsättningen sina mecenater. Skolan MÅSTE vara en.
    Basic kunskap absolut, men med extra, extra för den som vill och kan!

    Så på med snökanonerna!

    Gilla

  13. Stockholmare skriver:

    Glädjande att bli påmind om läsningen från tidig ålder, Tvillingdetektiverna ,av Sivar Ahlrud. En pseudonym för två författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerd.

    BRA!

    Gilla

  14. Stockholmare skriver:

    Glädjande att bli påmind om läsningen från tidig ålder, Tvillingdetektiverna ,av Sivar Ahlrud. En pseudonym för författarna Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerd.

    BRA!

    Gilla

  15. jacobsteckelenburg skriver:

    Till den intellektuella överbyggnaden eller ultrastrukturen i det svenska skolsystemet hörde dom svenska universiteten. Som jag ser det från mitt utlandsperspektiv så har universiteten i Sverige (utom genus-, bygde- och hambohögskolorna typ Södertörn) tidigare funkat som ett korrektur till den totalt förhärskande feministiska genusuppfostringen i grundskoilan och gymnasiet med bl a bisarra och orättvisa genusbetyg i matte och fysik åt högbegåvade skolkillar.

    Men idag är universiteten förvandlade till uppfostringsanstalter och walk-in hjärntvätterier som styrs av ett lågpresterande och vidskepligt genusmatriarkat och resulatet för unga människor och för forskningen är katastrofalt. Jag hoppas kunna återkomma till detta stora problem vid ett annat tillfälle.

    Liked by 5 people

  16. Crus skriver:

    Regeringen har lagt ett förslag på en grundlagsändring av yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Innan valet skall riksdagen rösta igenom förslaget. Ett nytt beslut ska dessutom fattas av en nyvald riksdag, efter höstens val för att regeringens förslag ska träda i kraft. Alla partier utom SD stödjer förslaget. Det är mycket förvånande att flera partier stödjer detta förslag, med tanke på vad de har deklarerat om fria medier som är en av hörnstenarna, i en fri demokrati. Med förslaget närmar man sig en diktatur a la DDR. Något att tänka på i höstens val!
    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.se/
    Läsvärt som vanligt av foliehatten.

    Liked by 3 people

  17. olle reimers skriver:

    De som är begåvade upptäcker själva ganska snart vad som krävs av dem. Om de växer upp i någorlunda välfungerande hem går det alldeles utmärkt bra för dem eftersom de hela tiden kommer att söka intellektuella utmaningar. Disciplinen kommer av sig själv.

    Det är givetvs ett svårare förhållande med de svagaste. De har svårigheter att hänga med i de mer vildsinta lekarna som kräver mer än vad de klarar av. Då är det bra om de kan fostras till en disciplin som de kan vara stolta över.

    Vi vet alla vilka lärare i skolan och befäl i lumpen vi gillade bäst. Dem vi hade mest respekt för. De som vågade stå upp för sina krav.

    Jag är övertygad om att dagens hjältar är gjorda av samma skrot och korn!

    Liked by 1 person

  18. Lars skriver:

    Den andra sidan av saken ja. Nu är Egor Putilov utpekad av syndikalisterna och Tino Sanandajio tycks tro på det om han nu inte är ironisk. Hur kan man skilja på ironi och media i dag? eller på propaganda och nyheter? Vad som är sant har jag ingen aning om, men onekligen kan det bli en kul cirkus att följa. Den andra sidan av saken är ju att oavsett om Egor är den han säger han är eller inte så har vi en praktfull skandal här. Kul i alla fall. Vi får väl se hur Egor i Samhällsnytt bemöter antar jag.

    https://www.arbetaren.se/2018/02/18/egor-putilov-lurade-sig-till-svenskt-medborgarskap/

    Gilla

  19. Sixten Johansson skriver:

    Karl-Olov Arnstberg agerar samhällsläkare, ställer diagnosen ”Cancer” och sätter sitt hopp till begåvade unga aktivister, som behärskar medias spelregler och kan locka över journalisterna på sin sida. Just sådana obelastade unga kan dra ner byxorna på politikerna, håna och trasa sönder de godhetsreligiösas samhällsdestruktiva moralism (morklaggning.wordpress.com 18 feb). En hoppfull och inspirerande ton, trots allt. Mycket starkt av Arnstberg, om han lyckas komma över bitterheten över journalisternas och akademikernas svek, som har kostat honom mycken smärta och sorg även i privatlivet.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.