För drygt två hundra år sedan rodde en man från någonstans i Österbotten till Umeå i Västerbotten. Han hade varit soldat i det krig i vilket Ryssland ryckte loss den östra rikshalvan från den västra. I Sverige blev han indelt soldat vid Västerbottens Regemente. Han kom också att bli min farfars farfars far. Han tilldelades ett torp och namnet Lejon.
För hundra år sedan blev Finland självständigt.
Under medeltiden betalade vi tionde till kyrkan för att öka chanserna att slippa helvetets fasor. Huruvida detta var god investering fick förstås ingen reda på trots alla spiritistiska försök att kontakta de avlidna. Det var mer en fråga om blind tro som kyrkan med glädje och kraft vidmakthöll.
I dag går flera tionden till migrerande barn och ungdomar för att garantera vår framtida välfärd, till poliser och militär som skydd mot inre och yttre fiender, eller för att garantera att jordens klimat ökar högst 1°C ytterligare och till en hel del annat. Skulle det inte vara både intressant och rimligt att få veta vart alla våra tionden tar vägen och om de leder till de förväntade resultaten? Här är vi ju ändå i en mer tillförlitlig situation än medeltidens kristna och har helt andra möjligheter än spiritistiska medier.
Vi pratar mycket om liberalism, konservatism, socialism och andra sådana ideologier, men de förefaller mig alltmer överspelade och innehållslösa. Det fanns nog en tid för hundra år sedan när dessa tänkesätt var fulla av mening, till exempel att den som var liberal i många frågor intog en distinkt annorlunda ställning än en person som beskrev sig som konservativ. Men idag? Går det att identifiera tydliga och särpräglade tänkesätt bakom de olika partiernas teori? Deras praktik behöver vi inte ens tala om ty där finns absolut inget särskiljande annat än möjligen att de så kallade borgerliga, till skillnad från deras motståndare, inte vill ha makt.
Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.
Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv delade jag en bild av en röd och ursinnig kapten Haddock som vrålar ”Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”. För varför är det så att högerextremt våld ska mötas med vrede och hårda tag, medan islamistiskt våld ska mötas med nedstämd passivitet och kärlek? Jag tror att om Haddock hade fått möta jihadister i något äventyr skulle han ha drämt till dem en whiskyflaska och ett ”Pestråttor till jihadister! Jag ska lära er ett och annat!” Eller så han göra som Dupont: smyga sig på dem när de ber och ge dem en spark i baken när de minst anar det…
En Facebook-vän kommenterade under min bild att Haddock inte var belgare utan fransman från Bretagne. ”Jaha”, svarade jag, ”men han är en belgisk produkt”. Dessutom vet man inte säkert vad Haddock har för påbrå. Det är till och med troligt att han är lika belgisk som sin vän Tintin. I äventyret Koks i lasten kan man se kapten Haddock och Tintin visa sina pass vid en passkontroll. Båda har belgiska pass.
Flera idéer i den följande texten har jag snott från den brasilianske tänkaren och debattören Olavo de Carvalho, se exempelvis här (på portugisiska, nota bene), vilket jag erkänner dels för att du inte ska tro att jag vet så mycket, dels för att ha någon att skylla på om jag har fel.
Det Muslimska brödraskapet tog form mot slutet av 1920-talet. Några årtionden senare anslöt sig den egyptiske författaren och islamisten Sayyid Qutb som snart blev brödraskapets ledande ideolog. År 1966 hängdes Qutb av president Nasser som inte alls gillade de idéer som Qutb utvecklade och brödraskapet anammat. Vad var det då i Qutbs tänkande som var så anstötligt och vad har det för relevans för oss idag?
Under min tid i Kosovo kom en journalist från en redaktion i Mellansverige på besök. Utöver att göra ett reportage, ville hon resa för att besöka en familj som sökt asyl i hennes hemstad men som fått avslag och återvänt till en by i närheten. Journalisten ville se hur det gick för dem och berättade att de var ett antal personer varje månad som gick ihop och skickade pengar till familjen.
”Det är inga stora summor, bara symboliska 500 Euro,” berättade hon. När jag berättade att en överläkare på universitetssjukhuset tjänade 375 Euro i månaden blev journalisten märkbart tyst. Donatorerna i Sverige hade inte tänkt på att värdet av en tusenlapp inte har samma värde i Sverige som i Kosovo.
Är vi ute i ogjort väder när vi uppmanar medlemmar i Svenska kyrkan att rösta i kyrkovalet – och kyrkligt engagerade icke-medlemmar att träda in för att få rösta den 17 september? Här sitter vi på vår kant och vill att människor ska dra sitt strå till stacken för att omforma Svenska kyrkan till en folkkyrka värd namnet, samtidigt som kyrkans egna makthavare kämpar stenhårt för att få medlemmarna att lämna in sina utträdesblanketter.
Om du har god förståelse för det engelska språket och dessutom en timme och tre minuter till övers så lyssna på det här YouTube-samtalet mellan engelsmannen Douglas Murray, som just skrivit boken The Strange Death of Europe, och kanadensaren Mark Steyn, känd från The Mark Steyn Show, ett alternativt medium. Båda framstår som eftertänksamma, välformulerade, kultiverade och intelligenta, så samtalet är kul att lyssna på.
Den som kan sin Tage Danielsson kanske minns Holger Typ. En samvetsgrann tjänsteman på Sveriges Radio, med diagnosen ‘betydelseblind’. Jag tänker på honom när jag rekapitulerar två mediahändelser under året. Först ‘Paulo Roberto-affären’:
Postmodernismen är PK-ismens teori och PK-ismen är postmodernismens praktik. PK-ismen är alltså det handlande som följer det postmoderna tänkandet. Det är min tes.
Med avtagande skam och tilltagande självsäkerhet erkänner jag att jag misslyckats med att läsa postmodernismens dominerande filosofer som Jacques Derrida och Michel Foucault. Varenda gång jag öppnar en skrift av någon av dessa eller de andra stjärnorna på postmodernismens parnass så ger jag upp efter några sidor kippande efter enkla meningar som består av kända komponenter såsom subjekt, predikat och ackusativobjekt typ ”Läsaren förstår påståendet”.
Vem vill inte ha en tydlig kyrka? Skillnaden mellan olika grupperingar i kyrkomötet handlar knappast om att några vill ha en tydlig kyrka och andra en otydlig. Utan den handlar om vad kyrkan ska vara tydlig om.
Så frågan är om …
Komikern Özz Nüjen har kurdiskt påbrå. Han missar sällan ett tillfälle att häckla svensk nationalism. Hans stand up-shower tenderar att likna politiska tal. I showen ”Sveriges historia – den nakna sanningen” från 2015 går han och kollegan Måns Möller ut på, för att tala med Svenska Dagbladets recensent, ”ett korståg mot nationalismen”. Men i en artikel i Expressen den 19 juli, ”Vill vi låta ryssar och tyskar bestämma över Sverige?”, kommer Nüjen ut som nationalist. Inte svensk nationalist, utan kurdisk. Han skriver så här:
Sydsvenskan hade nyligen en artikel med rubriken Sverige – det godaste landet på jorden. Tidningen förklarade att ”[tack] vare positiv livsstil, som bland annat inkluderar välstånd, jämställdhet, hälsa och välbefinnande, har Sverige nu överträffat 162 andra länder”.
Det var som fasen, tänkte jag, lite stolt och lite misstänksamt. Bäst kolla vad det handlar om. Information visade sig finnas på hemsidan för The Good Country.
Allianspartiernas beröringsfobi gentemot Sverigedemokraterna är nu på väg att i grunden rita om den svenska politiska kartan. Den traditionella blockpolitiken har utgått ifrån att det på ena sidan finns ett strukturellt vänsterblock, vars ledande kraft har varit socialdemokratin, och på den andra ett strukturellt högerblock, där olika borgerliga partier turats om att leda.
Hur blev det så att politiska partier tog över beslutsfattandet i Svenska kyrkan?
Majoriteten av biskoparna såg faran komma när alla medborgare måste vara medlemmar i Svenska kyrkan och de motionerade därför i en biskopsmotion i kyrkomötet år 1929 om fritt utträde ur Svenska kyrkan. Tidigare fick den som ville utträda bara göra som om han eller hon inträdde i ett annat kristet samfund. Så blev exempelvis Hjalmar Branting metodist när det begav sig — men han fullföljde inte sitt medlemskap utan kunde fortsatt hävda att han var medlem i Svenska kyrkan och därmed bekläda posten som statsminister.
Wikipedia definierar intellektuella så här:
En intellektuell är en person som ägnar sig åt vetenskaplig eller litterär verksamhet. De intellektuella omfattar grupper som yrkesmässigt förmedlar kunskaper och åsikter, till exempel forskare, författare och lärare.
Själv hade jag ytterligare exemplifierat med journalister och präster, men det hindrar inte att Wikipedia och jag är inne på samma spår.
Den senaste tiden har man kunnat läsa extra mycket om de nordafrikanska gatubarnens härjningar i Stockholm. Antalet sådana ”barn” som driver runt på Stockholms gator och ägnar sig åt allsköns brottslighet – företrädesvis rån och misshandel – uppskattas nu till runt 200 enligt Stockholmspolisen. Såhär kan det se ut när Expressen rapporterar om eländet:
Det nya i svensk politik är att det blir alltmer tydligt att landet har fått tre alltmer jämstora block som enligt det senaste årets opinionsundersökningar ligger i intervallet 20 – 40 procent. Inget block kommer därför att få majoritet i valet nästa år såvida inte något exceptionellt inträffar. I grunden är det dock klart att alliansen tagit ställning för socialdemokraterna som de förvisso för formens skull kritiserar men visar för övrigt tydligt att de själva inte har någon som helst lust till regeringsmakten. I så måtto fortlever den märkliga decemberöverenskommelsen. SD har därför blivit det enda egentliga oppositionspartiet och alliansen betraktas av många inte längre som trovärdigt, alla glada gruppfoton till trots.
Om jag fick utse den mest betydelsefulla politiska reformen i Sverige under det senaste kvartsseklet så skulle det bli skolpengssystemet. Ja, jag är part i målet. Jag var, som konsult åt Vaxholms ledande kommunpolitiker, ansvarig för utvecklingen och implementeringen år 1992 av detta system i pionjärkommunen Vaxholm.
Om jag skulle försöka sammanfatta innehållet i de vanligaste mailen som kommit till DGS sedan kyrkovalskampanjen inleddes, skulle det bli som följer: ”Jag vill rösta i kyrkovalet – men vem ska jag rösta på..?”
Det är inte en helt enkel fråga. Den som har en relation till sin församling och församlingens verksamhet har kanske en viss kunskap om hur församlingen styrs och om vilka olika alternativ som finns att rösta på i kyrkovalet. Man känner kanske till vilka som sitter i kyrkorådet och vilka frågor de olika nomineringsgrupperna driver. Då är valet kanske ganska enkelt.
Jag hamnade nyligen i sällskap med en liten grupp välartade, välutbildade och välavlönade unga, vilket i det här fallet betyder runt trettio år, kvinnor. De stönade en stund över hur avskyvärd och inkompetent president Trump är. De gladdes åt att Trumps förslag till ny sjukvårdslag strandat på väg till omröstning i senaten, inte så mycket för att de visste vad lagen skulle innebära som för att de tyckte att Trump behövde en örfil. Låt mig understryka att det handlar om duktiga, intelligenta och framstående trettioåringar, flickor som antagligen kommer att gå långt i samhället.
Jag befinner mig i Paris. Fredagen den 28 juli åkte jag med barnen till Montmartre för att besöka kyrkan Sacré Coeur. Därifrån har man utsikt över hela staden. På trappan på vägen upp mot kyrkan blir mina barn överrumplade av ett stort gäng afrikanska migranter som binder snören kring deras handleder. Jag ingriper och förklarar att de ska ge sig av, att vi inte är intresserade av snören. En afrikan blir aggressiv och kräver pengar. Jag säger till mina barn att ta av sig snörena och kasta dem. Afrikanen blir hotfull och säger: ”I will show you Black Power!” Jag undviker slagsmål genom att retirera.
En styrka i det svenska samhällssystemet, åtminstone från början av 1600-talet och fram till 1970-talet, har varit traditionen att utnämna ledande personer i landets förvaltning baserat på duglighet och oväld där grunden var att följa lagar och förordningar och självständigt och med eget ansvar tjäna landet. Ingen hävdar att detta varit ett perfekt system men genomgående förväntade man sig att ämbetsmännen i första hand hade den nödvändiga kompetensen och i största möjliga utsträckning rekryterades från en elit där kunskap, omdöme och vandel var nödvändiga förutsättningar.
Den 24 juli publicerade SvD ett aningen alarmistiskt reportage med rubriken ”Studenter för dåliga på svenska för att läsa historia”. Tidningen berättar att:
Universitetslärare i historia tvingas lära studenter svenska och engelska på gymnasienivå – som meningsbyggnad och läsförståelse – eftersom förkunskaperna brister.
– Många av studenterna borde kanske inte ha kommit in på utbildningen, säger Paul Sjöblom vid Stockholms universitet.
Den troligen mytiska startpunkten är ett samhälle med fria, självständiga och självförsörjande medborgare som träffas på en rousseauansk äng och bestämmer sig för att ingå ett samhällskontrakt där det bland annat står att de gemensamt ska finansiera en potentiellt mycket våldsam poliskår som ska upprätthålla ordningen så att medborgarna fritt kan ägna sig åt sina respektive affärer. För att administrera polisen, bygga vägar och fyrar och etablera ett nationellt försvar skapas en stat som dessutom, självklart, driver in skatter till sin försörjning. Vidare inrättas ett antal mänskliga rättigheter, till exempel att man ska få tycka, säga och dyrka vad man vill.
Hittills har Europa försökt lösa migrationskrisen dels genom att förneka den, dels genom att göra marginella förändringar i regelverket, dels genom att hålla tummarna att problemen på något vis ska försvinna.
Men problemen försvinner inte. Ju fler migranter som lyckas ta sig till Europa desto mer inspireras nya resenärer – i ökande utsträckning från länder söder om Sahara – att följa efter. Det är inte så att migranterna tar slut när Europa släpper in fler människor, utan tvärtom så att antalet migranter ökar när Europa tar emot fler nyanlända.
Enligt traditionell sharia, islamisk lag, ska kvinnor och män hållas åtskilda. Kvinnor ska inte ”visa sina behag”, inte skratta högt, ja, inte uppträda på något sätt som kan ”fresta” män. En god hustru ska bara gå ut om det är nödvändigt och bara med sin makes tillstånd. Hon får heller inte resa utan en manlig anhörig som ”övervakare”. Hon ska lyda sin man som är husets herre och mopsar hon upp sig har han rätt att aga henne.
Min karriär som framtidsforskare vid dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier skänkte mig en betydelsefull lärdom, nämligen att man inte vet något om framtiden och att alla förutsägelser egentligen bara är gissningar. Att jag för ett och ett halvt år sedan kaxigt tog Migrationsverket i upptuktelse för dess prognoser om kommande migrationsvolymer var därför dumt. Mina egna gissningar var inte ett dugg bättre än myndighetens.
Att koldioxid och vattenånga med säkerhet påverkar jordens strålningsbalans har varit känt sedan 1863 då John Tyndall publicerade sina experimentella mätresultat över bland annat koldioxidens absorption av värmestrålning. 40 år senare genomförde Svante Arrhenius en, för sin tid, avancerad klimatberäkning och kom fram till att en fördubblad mängd koldioxid skulle ge en temperaturhöjning på så där 3-5°C. Han beklagade samtidigt att detta aldrig skulle kunna hända för överskådlig tid och de stackars svenskarna skulle därför tvingas fortsätta leva i ett kallt och miserabelt klimat.
När saker och ting – bilar, järnvägar, professionella kårer som lärare och sjuksköterskor – är välskötta och i trim kan de lämnas i vanvård under ganska lång tid innan de slutar fungera på topp. Nya bilar går problemfritt många år även om de inte får någon service.
DET GODA SAMHÄLLET 