Patrik Engellau
Texterna på denna blogg brukar få 3 – 10 000 läsare. I enstaka fall kan det bli över 50 000 stycken. 3 000 läsare, det är ju bara 0,3 promille av Sveriges befolkning, säger en del upprört, det är för lite! Ni talar ju bara till de redan frälsta, ni måste satsa på att komma ut bredare och tala till massorna.
Detta är en viktig fråga. Det är inte alls självklart hur marknadsföringen av budskapet ska gå till.
Mohamed Omar
Ett nytt år har börjat och vi har nyss lämnat julen bakom oss. Det skojas ofta om hur töntiga vi svenskar är som har som jultradition att bänka oss framför Kalle Anka. Googlar man på ”christmas” och ”Donald Duck” hittar man artiklar i engelskspråkiga medier som ”Sweden’s bizarre tradition of watching Donald Duck cartoons on Christmas Eve” och ”The Swedish Holiday Obsession with Donald Duck”.
I Sverige förs ofta denna ”bisarra tradition” på tal som ett exempel på hur ytliga och kulturellt fattiga vi svenskar är. Men Disneys filmer är inte strunt. De är snarare lysande exempel på västerländsk uppfinnaranda, fantasi och konstskicklighet. Disney var en teknisk trollkarl som på egen hand gjorde framsteg inom animationskonsten. Dessutom är hans filmer djupt förankrade i det västerländska kulturarvet. Han har förnyat folksagor och klassiker och spritt dem till nya generationer. Många barn har lärt känna Bröderna Grimms sagor genom Disney.
Patrik Engellau
Natten mellan den 24 och 25 oktober 2016 träffades sex ungefär sjuttonåriga asylsökande från Afghanistan i Uppsalatrakten. Fem av dem våldtar den sjätte.
De unga männen tycks alla ha lärt känna varandra i Sverige. De fem våldtäktsmännen in spe tycks alla, var och en på sitt sätt, ha retat sig på målsäganden. Ali gillade inte att målsäganden gick ut med äldre killar, ej heller att målsäganden ”umgicks med en dålig människa som rökte hasch”. Ali hade gruff på telefon med målsäganden och ”bestämde sig för att göra något med målsäganden”. Målsägandens pappa och farbror hade misshandlat Farzad. Farzad hade bestämt att ”göra något åt det”. Till Farzad sa Ali att han, Ali, trots gruffet med målsäganden var vän med målsäganden. Några månader senare ringde Ali till Farzad och sa att han inte längre var vän med målsäganden, ty denne hade tagit ett lån och ej betalat tillbaka. Farzad sa till Ali att han planerade att ”knulla” målsäganden.
Stefan Hedlund
Sverige har en lång och framgångsrik tradition av demokratiskt samhällsbygge, vilande på rättsstatens och yttrandefrihetens solida grund. Denna tradition är nu på väg att förbytas i svåra politiska blockeringar, ett rättsväsen i djup kris och en växande offentlig intolerans emot avvikande åsikter. Det kan vara frestande att hänföra denna utveckling till migrantkrisen, men det vore allt för enkelt. Krisen i den svenska samhällsutvecklingen har djupare liggande rötter.
Den parlamentariska demokratin har under många år rört sig allt längre från idealet om förtroendevalda medborgare som är ansvariga inför sina väljare, till ett system där partierna blir rena intressemaskiner. De politiska ungdomsförbunden skolar yrkespolitiker som hyser större lojalitet mot det egna partiet, som är deras födkrok, än mot väljarna, som är deras formella uppdragsgivare. Partierna visar större lojalitet sinsemellan än gentemot väljarna.
Mohamed Omar
SVT:s ”Uppdrag granskning” har tagit fram siffror som visar att tre av fyra personer som dömts till utvisning för grova brott släpps fria efter att de avtjänat sina straff i Sverige. En del hålls under uppsikt, men långt i från alla.
Varför? För att man inte kan utvisa personer till länder där väpnad konflikt pågår eller för att landet ifråga vägrar ta emot sina medborgare. Det är brottslingar som är dömda för grova brott som blir kvar här och kan begå fler brott. De hålls inte ens i förvar:
Patrik Engellau
Jag skrev nyligen två essäer om våldsmonstret Leviatan, som hos Thomas Hobbes fick representera den renaste och nödvändigaste statliga funktionen, garantin för medborgarnas trygghet och Leviatans sedermera i Sverige upplösta äktenskap med rättvisans gudinna Justitia.
På förekommen anledning, som jag alldeles strax ska beskriva, är jag just nu generad för att jag nästan skämtade bort den där vanhedrande skilsmässan. Världen har i 350 år varit medveten om skandalens karaktär, bara inte jag, obildade människa.
Det började med att jag som så ofta annars satt och slötittade på ett föredrag av min brasilianske filosofiguru Clóvis de Barros Filho. Plötsligt citerar professor Clóvis den franske filosofen Blaise Pascal, som enligt Clóvis skrev så här i sitt verk Tankar:
Det är rättvist att rättvisan får härska och det är nödvändigt att våldet får härska. Rättvisan utan våld är impotent, våld utan rättvisa är tyranniskt.
Mohamed Omar
Författaren Katerina Janouch ifrågasatte den svenska invandringspolitiken i tjeckisk TV. Då blev Hynek Pallas på Dagens Nyheter Kultur upprörd. Det hette att hon målade en svart bild av Sverige. Ska man tro på att den nationella stoltheten blev sårad? Nja.
Pallas, och tidningen DN, är arga för att de år efter år har försvarat en ohållbar invandringspolitik. Kritik har sopats under mattan. Efter asylkaoset hösten 2015 har allt fler vågat påpeka det uppenbara: vårt sätt att hjälpa flyktingar är dåligt. Vi skulle kunna hjälpa många fler för mindre pengar i närområdet. Dessutom skulle vi ha mindre problem hemma med segregation och militant islamism.
Patrik Engellau
Nyligen skrev jag en text om den ryske överbefälhavaren Michail Kutuzov som under slaget vid Borodino mot Napoleon tankspritt satt och tuggade på en stekt höna medan han försökte utröna stämningen och andan hos de ryska soldaterna.
Jag önskar Kutuzov vore här.
”Michail”, skulle jag säga, ”hjälp mig att utröna stämningen och andan hos det svenska folket”.
Tack Anders Björnsson för påpekandet att ord kan ha oavsedd effekt. Och att man skall akta sig för nyspråk. Vi vill verkligen inte uppmuntra till flum, tvärtom tror vi att ett paradigmskifte för organisering och förhållningssätt är nödvändigt.
Vi skrev inlägget om Värdebaserad vård som en reaktion på några läkarföreträdares påståenden om konceptet ”Värdebaserad vård”. Påståenden som vi uppfattade som gravt felaktiga och vilseledande.
Vi är inte ensamma om att vara bekymrade över att det finns stora skillnader när det gäller hur det går för patienter och att det finns läkarföreträdare som envist och med felaktiga argument motsätter sig förändringar och inte heller tar till sig eller använder de goda exempel på förbättringsarbete som finns.
Patrik Engellau
I fredags skrev Dagens Nyheter (och som en följd därav även jag) om Sensationen i Hultsfred, alltså att kommunen deklarerat migrantstopp. Sedan den 21 december förra året får inga nya migranter något som helst stöd av kommunen. Kommunen syfte var att göra sig maximalt oattraktiv för migranter så att dessa i stället skulle söka sig till ”någon annan av Sveriges 289 andra kommuner”.
Det märkvärdiga är inte bara den kommunala olydnaden, utan att ärendet fortfarande tre veckor efter Hultsfreds beslut inte blivit en nationell snackis. Men nu har det blivit en snackis i så måtto att Dagens Nyheter ägnade lördagens huvudledare åt saken (och jag följer upp med denna text som skrivs på lördagen).
Patrik Engellau
Förmiddagen den 13 januari 2017 har jag på förekommen anledning ägnat åt att fråga folk om de eventuellt kan kontrollera min förmåga till läsning innantill av en artikel i Dagens Nyheter.
Jag har frågat så här:
Vad anser du vara sannolikheten för att en svensk kommun deklarerar att den inte längre tänker följa sin lagstadgade skyldighet att ta emot och omhänderta flyktingar? Att kommunen skriver till eventuella nyanlända att ”ingen hjälp finns att få på åtminstone sex månader. Inga nya ansökningar om bidrag kommer att behandlas. Inga möten med socialsekreterare bokas. Den som behöver akut hjälp för att inte svälta hänvisas till en frivilliggrupp som delar ut mat. Vi rekommenderar att du söker dig till någon annan av Sveriges 289 andra kommuner”.
Under många år var min enda kontakt med sjukvården regementsläkaren på A 8 i Boden och en period då jag satt nattvak på Beckomberga mentalsjukhus. Men tiderna förändras. Ohälsa tillkommer. Man kallas till rutinundersökningar (liksom till pensionsrådgivning, men de väljer jag bort, man kan faktiskt inte gå på allt). Och så lever ens föräldrar sin sista fas i livet. För all del: man gifter sig med en läkare.
Till slut har man ändå fått ganska vida erfarenheter av hur sjukvården fungerar. Och den fungerar, mina personliga upplevelser liknar mycket dem som Patrik Engellau redovisade för några dagar sedan. Själv skrev jag (2011) en bok om framväxten av arbetsterapiprofessionen här i landet, och när min far började ramla såg jag med egna ögon hur viktig hon (för det mesta en hon) var för hans tillfrisknande och rehabilitering. Läkarhustrun säger att arbetsterapeuten ofta är den som fungerar bäst i vårdteamet.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud. I det […]
Krister Thelin
Journalisten Niklas Orrenius har skrivit en mycket bra bok om konstnären Lars Vilks, Skotten i Köpenhamn. För mig som haft Vilks i det vida umgänget i skånska Kullabygden sedan 80-talets slut har den ett särskilt intresse. (Min hund var länge rikspolischef i Vilks fantasimikrostat Ladonien, där jag beklädde justitieministerposten.)
Många är de gånger då jag haft anledning att i umgängeskretsen försvara Vilks rätt till yttrandefrihet mot dem som menar att han bara kränker och kostar pengar (livvaktsskyddet). Tålmodigt har jag förklarat, att Vilks har hela FN i ryggen. Artikel 19 om yttrandefrihet i FNs konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ger honom rätt. MR-kommittén (där jag var ledamot 2008-2012) övervakar konventionsstaternas tillämpning och har antagit en allmän kommentar (nr 34) till denna viktiga artikel. I kommentaren (se stycke 48), som beslutats av 18 ledamöter från hela världen (varav fyra från muslimska Nordafrika) i full enighet konstateras, att ett hädelseförbud står i strid med yttrandefriheten. Vilks kan alltså lugnt fortsätta sina kränkande krumsprång.
Patrik Engellau
Ett intellektuellt formativt ögonblick är ett sådant där blixtrande tillfälle när man plötsligt, utan ord, inser att ja, just så, just så, måste det ligga till med livet. Jag hade ett sådant formativt ögonblick när jag för länge sedan läste Tolstojs Krig och Fred. Napoleons armé hade tagit sig ända fram till en punkt tio mil från Moskva. Vid byn Borodino inleddes ett fältslag.
Nu hör det till saken att jag aldrig vågat ge mig tillbaka till den där passusen i Krig och Fred för att kontrollera mina minnesintryck. Tänk om jag mindes fel! Tänk om jag grundat mina fastaste övertygelser på lösan sand! Sedermera har jag slutat bekymra mig. Om mina minnen av Tolstojs ord inte stämmer med Tolstojs ord så betyder det ju inte att de insikter Tolstoj inspirerade hos mig nödvändigtvis vore fel. Jag hade kanske, i en glimt, vidareutvecklat hans förståelse. Det här säger jag bara för att på förhand förklara eventuella minnesfel som den ständigt lika uppmärksamma läsekretsen upptäcker, ty jag har själv inte återvänt till boken.
Helena Edlund
Domen i Uppsala tingsrätt, där unga asylsökande afghaner slipper utvisning trots att de dömts för våldtäkt av en pojke, har mött starka protester.
Bakgrunden är att fem unga asylsökande från Afghanistan under oktober månad grovt våldtog en yngre pojke. Våldtäkten uppges ha pågått under en timmes tid, haft sadistiska inslag och filmats av gärningsmännen. Trots detta slipper fyra av de fem utvisning (den äldste kommer att utvisas eftersom han är över 18 år och saknar asylskäl). Tingsrätten motiverar domen med att de fyra yngre gärningsmännen ”skulle drabbas mycket hårt” av utvisning.
Patrik Engellau
Ibland framträder det välfärdsindustriella komplexet med sådan troskyldig och naken uppriktighet att man knappt tror sig läsa rätt innantill, nu senast i Dagens Nyheter den 9 januari 2017 (läs den här om du är prenumerant).
”Sjukskrivningarna kopplade till stress har ökat kraftigt under senare år”, förklarar tidningen, ”men utvecklingen varierar mellan landets kommuner… I Stockholms län låg Värmdö högt på listan.” Verksamhetschefen Kersti Ejeby på en av Värmdös vårdcentraler förklarar:
Jag tror inte att Värmdös befolkning är mer stressad än personer som bor i andra kommuner. Att andelen med stressrelaterade diagnoser ligger ganska högt beror snarare på att vår vårdcentral är psykologtät. Vi har resurser och kompetens att göra noggrann evidensbaserad diagnostik inom psykisk ohälsa.
Förstår du?
Detta, Stefan Löfven, är dina egna ord tagna från Socialdemokraternas hemsida:
Jag började intressera mig för politik som tonåring, för att jag ville förändra de globala orättvisor som jag såg då – och som finns än idag. Senare engagerade jag mig också på jobbet för att se till att vi arbetare skulle få något så grundläggande som ordentliga bord och stolar när vi skulle fika.
Sådant är mitt uppdrag även som statsminister: ett arbete mot orättvisor oavsett var de visar sig. Jag vill förverkliga det svenska löftet: alla människors möjlighet till kunskap, trygghet och jämlikhet. Så kan du och jag leva fria liv som följer våra förhoppningar och drömmar, oavsett vilka vi är eller var vi kommer ifrån.
Lennart Bengtsson
Ingenting kan jaga upp folkfantasin mer än dramatiska naturupplevelser. Naturfolken fylldes av fasa eller tillbedjan över solförmörkelser och månförmörkelser. Månens olika faser var viktigt att följa och ovanliga positionen av planeterna i solsystemet togs som förebud av antingen godartade eller hemska händelser. I och med den västerländska vetenskapens framsteg med förmågan att förutsäga allehanda astronomiska händelser som en Venuspassage över solen långt i förväg har människorna slutat oroa sig för astronomiska händelser och har så stort förtroende för astronomernas beräkningar att forskarna även skall klara av att förutse och i tid kanske förhindra att större asteroider träffar jorden. Inte ens de svarta hålen skrämmer någon längre.
Patrik Engellau
Dagens Nyheter rapporterar att ”Falska nyheter och desinformation ökar”. Det handlar om en ”ny unik studie” från Utrikespolitiska institutet som publicerats i facktidskriften Journal of Strategic Studies enligt vilken Ryssland på senare tid börjat påverka Sverige med ”aktiva åtgärder”. (Full genomlysning av egna svagheter: jag kunde ha läst själva den unika studien i facktidskriften, men tidskriften ville ha 42 US-dollar för att jag skulle få tillgång till studien under ett dygn, och där inlade snålheten sitt veto.)
Patrik Engellau
Jo, doktorn, det som äter mig och många jag känner, framför allt männen, är att vi tycker att vi gör en massa nyttiga och bra saker i samhället för oss själva och för andra människor och sedan får vi bara skit för det. Till exempel som att man är småföretagare med ungefär trettio anställda. De skulle kanske inte ha varit anställda om inte jag hade varit småföretagare. I varje fall kan det inte ha skadat deras chanser på arbetsmarknaden att jag är företagare, men vad får jag för det? Ja, de anställda är nog rimligt tacksamma, men politikerna? Jag gör det jobb de påstår sig vara ansvariga för och som tack höjer de min skatt.
Bert Stålhammar
Om knappt två år är det val i Sverige. Våra politiska partier leker nu Vem tar vem? som egenterapi och möjligen också för att påminna om att man fortfarande finns och vill bli uppbjuden. I den mån några tankar inför detta val tänks och meddelas för allmänheten så är det de gamla vanliga käpphästarna som partiledarna muntert försöker väcka till liv igen. Ingen av alla dem som siktar på att styra Sverige efter 2018 års val tycks ha en tanke på att vårt land i dag inte alls liknar det som varit och än mindre kommer att vara detsamma om knappt två år. Annars brukar det vara en av ledarskapets största dygder och förmågor att försöka se in i framtiden. ”Utan spaning ingen aning”, löd stridsropet. ”Lär dig se runt hörnet.”
Patrik Engellau
Även om USA sedan några årtionden kan sägas ha haft en svacka i bemärkelsen att landet delvis tappat självsäkerheten och – vilket kanske hänger ihop – på det hela taget har förlorat alla sina krig så hålls det ändå för det mäktigaste landet i världen.
USAs mest betydande makt ligger inte i krigsarsenalen eller i BNP per capita, utan i landets kulturella och intellektuella inflytande över världens länder. Om svenskarna varit som amerikaner så hade åtminstone hälften av världens alla hamburgerrestauranger i stället serverat renklämmor. Påstå inte att den amerikanska hamburgaren är objektivt ”godare” än renklämman, i varje fall inte sedan klämman fått den ansiktslyftning som svenska fast food-entreprenörer har förnekat den. Visst, fast food också, en helt amerikansk uppfinning.
Mohamed Omar
På fredagen den 20 januari 2017 installeras Donald Trump som USA:s 45:e president och flyttar in i Vita huset. Han får sällskap av hustrun Melania som blir USA:s första dam.
När Trump vann valet blev de etablerade medierna i Sverige, som ju lutar åt vänster, ganska omskakade. Det hette att det var arga, vita män som röstat ”fel”. Och en politiker som förre moderatledaren Reinfeldt gjorde samma bedömning. ”Den mäktigaste väljaren i vår tid verkar vara den arga vite mannen. Nu har han också avgjort att Donald Trump blir USA:s president”, sa han i en intervju för Aftonbladet.
Helena Edlund
Demokratin bör sätta sitt hopp till islamister, skriver Per Wirtén i Expressen. Rubriksättningen är tydlig: ”Islamister kan vara demokratins hopp”.
Jag förutsätter att Wirtén kan skilja mellan muslimer och islamister. Jag förutsätter dessutom att Wirtén menar allvar.
Wirtén inleder med att slå fast att ”Europa har en beröringsskräck för Muslimska Brödraskapet som är svår att förstå”. Redan här får i alla fall jag problem. Stora problem. På vilket sätt är det svårt att förstå att någon har en aversion och inte vill befatta sig med en odemokratisk, totalitär politisk rörelse med fascistiska och nazistiska rötter och med världsherravälde som yttersta mål? För egen del anser jag att det både är sunt och fullt begripligt att distansera sig från en organisation med sådana värderingar. Problemet har väl snarast varit att svensk politik inte distanserat sig från islamismen, utan välkomnat personer som Yasri Khan, Mehmet Kaplan och Abdirisak Waberi rakt in i de politiska finrummen.
Patrik Engellau
Ibland när jag iakttar folks djupa och uppriktiga fasa över att Profeten Mohammed gifte sig med Aisha när bruden var sex år och fullkomnade äktenskapet – vilket betyder hade sex med bruden – tre år senare så grips jag av en mild förundran. Det beror inte på att jag sympatiserar med Profetens lustar. Jag har aldrig närt några Lolita-drömmar (Nabokovs Lolita var för övrigt bara tolv år och boken om denna nymfett publicerades år 1955). Utan det beror på att jag motvilligt betänker att man i många kulturer faktiskt gör sådär och tycker det är helt naturligt. (Nej, det betyder inte att jag ursäktar pedofili.)
Ulf Larsson
Befinner sig traditionell svensk media i en förtroendekris? Inte alls – åtminstone inte enligt DN i våras. I en undersökning som DN engagerat Ipsos för, berättar tidningen inledningsvis att:
Under senare tid har det förts en livlig debatt om mediernas trovärdighet, med fokus på rapporteringen om invandring och flyktingmottagande. Från olika håll har det hävdats att medierna inte är att lita på, en uppfattning som nyligen också framfördes av de tidigare toppmoderaterna Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn-Liljeroth i ett DN-reportage.
Artikelns rubrik ”Högt betyg till mediers trovärdighet” korrelerar kanske inte helt med vad som sedan framkommer i texten, nämligen att:
En undersökning från DN/Ipsos visar dock att den breda allmänheten hyser stor tilltro till såväl Sveriges Television och Sveriges Radio som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. 75 procent uppger att de har mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Television. Motsvarande andel för Sveriges Radio är 73 procent.
Patrik Engellau
Jag skrev nyligen att jag till min förskräckelse upptäckt att jag ibland inte kan skilja på ideologi och religion. Många läror framstår för mig i själva verket som ett slags religiologiska blandformer.
Vid närmare betraktande visar det sig nu att jag har svårt inte bara att korrekt etikettera välkända läror, utan även att bestämma vilken stämpel jag ska sätta på några av mänsklighetens mest omtalade texter, om de är religiologiska eller vetenskapliga.
Charles Darwins text om arternas ursprung tillhör, tror jag, de mest otvetydigt vetenskapliga idéframställningar mänskligheten besitter. Darwin ville inget annat än att på enklast möjliga sätt förstå ett komplicerat naturligt förlopp. Han ställde inga ovidkommande krav på sin teori, till exempel att den skulle vara förenlig med Första Mosebok.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud. I det åttonde […]
Mohamed Omar
Idag är det den 6 januari och trettondedag jul. Dagen benämns också ”tre konungars fest” eftersom man då brukar komma ihåg de tre vise män eller heliga konungar som följde stjärnan tills stallet i Betlehem. Evangelisten Matteus berättar (2:11):
”De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.”
DET GODA SAMHÄLLET 